Kungl. Majus proposition nr 130.
1
Nr 130.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående upplåtelse
av visst område å Djurgården till Stockholms
stad; given Stockholms slott den 16 februari 1934.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Renning Leo.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Hegeuten i
statsrådet å Stockholms slott den 16 februari 1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Yennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Leo:
I skrivelse den 29 november 1933 har styrelsen över Stockholms stads industriella
verk gjort framställning om Tillåtelse av visst område å Djurgården
till Stockholms stad för anläggande av en vattenledningsreservoar. Industriverksstyrelsen
anför härom följande:
Den 11 juli 1930 har Kungl. Maj:t godkänt preliminära avtal mellan riksmarskalksämbetet
och domänstyrelsen, å ena, samt styrelsen över Stock
Bihang
till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Kr 130.
833 34
2
Kungl. Majus proposition, nr 130.
holms stads industriella verk, å andra sidan, angående upplåtelse av mark
för ett nytt vattenverk på Lovön. I det då föreliggande förslaget till vattenverk
ingick ej byggandet av en ny reservoar. Tidpunkten för uppförandet
av en sådan vore enligt utredningarna beroende av vattenförbrukningen.
Denna senare har nu nått den omfattning, att tiden är inne för anläggandet
av en ny reservoar. För att ernå bästa möjliga tryck inom staden är
det fördelaktigt, örn reservoarerna äro förlagda på från källorna räknat motsatt
sida av staden. Då vattnet från Norsborgsverket inkommer vid Hornstull
och från Lovöverket över Kungsholmen, har den lämpligaste platsen
för en ny reservoar befunnits vara norr örn Valhallavägen, d. v. s. på norra
Djurgården.
Industriverksstyrelsen meddelar härefter, att efter förda förhandlingar
riJcsmarskalksämbetet avlåtit en skrivelse till nämnda styrelse den 25 augusti
1933. Ämbetet har däri förklarat att, då ett oavvisligt behov av en ny vattenreservoar
för Stockholms stad syntes föreligga och annan lämplig plats
för densamma icke funnes tillgänglig, ämbetet för sin del medgåve, dels att
ett av industriverksstyrelsen ifrågasatt, å den s. k. Kattrumpsbacken i närheten
av Ugglevikskällan å norra Djurgården beläget område örn 4,030 kvadratmeter,
vilket å en av distriktslantmätaren Konrad -Jansson år 1933 upprättad
karta angivits med röda gränslinjer, finge upplåtas till staden att
med nyttjanderätt innehavas från och med den 1 april 1934 och så länge
detsamma användes för avsett ändamål, dels att huvudledning till reservoaren
finge nedläggas i Sofiavägen och Harvägen, dels ock att en väg finge
anläggas från Harvägen till reservoaren, allt under följande villkor:
att en årlig tomtavgift av 3,627 kronor, beräknad efter 90 öre per kvadratmeter,
erlägges till djurgårdskassan första helgfria dag i april och oktober
månader med hälften vardera gången;
att vid ett eventuellt frånträdande av området vattenreservoaren bortföres
och platsen för densamma ordnas genom stadens försorg och på dess bekostnad;
att
innan arbetet påbörjas ritning till reservoaren i tre exemplar till riksmarskalksämbetet
inlämnas för godkännande;
att området, förrän övrigt arbete påbörjas, inhägnas, varefter byggnadsmaterial
ej må uppläggas utanför hägnaden eller arbetsstyrkan uppehålla
sig på området utanför detsamma, varjämte under byggnadstiden för undvikande
av osnyggande å intill området belägen mark lämpliga åtgärder vidtagas
;
att den ståndskog, som å området behöver fällas, avverkas enligt djurgårdsförvaltningens
anvisningar och forslas till Djurgårdens upplagsplats
enligt djurgårdsförvaltningens bestämmelser;
att vattenreservoarens ytor avfärgas i samråd med djurgårdsförvaltningen;
att den väg, som skali anläggas till reservoaren från Harvägen, utstakas
i samråd med djurgårdsförvaltningen;
att den förstärkning av Harvägen, som kan erfordras i och för blivande
transporter, utföres på stadens bekostnad;
att arbetet såväl med reservoarens uppförande som med huvudledningens
nedläggande bedrives så skyndsamt som möjligt och på sådant sätt, att
minsta möjliga olägenheter och hinder åsamkas den trafikerande allmänheten
;
att vägarna efter ledningsarbetets utförande återställas i av djurgårdsförvaltningen
godkänt skick; samt
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO. 3
att de närmare föreskrifter, som av djurgårdsförvaltningen kunna komma
att lämnas, noga iakttagas.
Genom beslut den 20 november 1933, vilket beslut vunnit laga kraft samt
blivit i erforderlig del fastställt av Överståthållarämbetet den 9 december
1933, hava Stockholms stadsfullmäktige dels, under förutsättning att för ändamålet
erforderlig mark upplätes av Kungl. Majit, anvisat medel till anläggande
av ifrågavarande reservoar, dels ock bemyndigat industriverksstyrelsen
att å stadens vägnar hos Kungl. Majit göra framställning örn berörda markupplåtelse
på i huvudsak förenämnda, av riksmarskalksämbetet angivna
villkor ävensom att örn sådan markupplåtelse träffa avtal.
I anslutning härtill har industriverksstyrelsen i skrivelsen den 29 november
1933 hemställt, att Kungl. Majit måtte medgiva upplåtelse av ifrågavarande
område å norra Djurgården i enlighet med vad i riksmarskalksämbetets förut
omförmälda skrivelse angivits.
Över framställningen hava utlåtanden avgivits av riksmarskalksämbetet
den 11 december 1933, av byggnadsstyrelsen den 10 januari 1934 samt av
djurgårdskommissionen den 12 februari 1934.
Riksmarskalksämbetet har åberopat vad ämbetet i förenämnda skrivelse den
25 augusti 1933 anfört.
Byggnadsstyrelsen har yttrat följande:
Byggnadsstyrelsen har för sin del icke något att erinra beträffande vare
sig den begärda markupplåtelsen eller den av riksmarskalksämbetet föreslagna
tomtavgiften. Styrelsen tillåter sig dock ifrågasätta, huruvida icke
kronan vid en eventuell upplåtelse lämpligen bör förbehålla sig rätt att efter
viss tidrymd, exempelvis 25 år, besluta den ändring beträffande tomtavgiften,
som med hänsyn till då gällande penningvärde och andra inverkande förhållanden
kan, efter verkställd värdering, anses skälig.
Beträffande det ärendet bilagda förslaget till reservoarbyggnaden har byggnadsstyrelsen
icke något att erinra. Det synes byggnadsstyrelsen lämpligt,
att vid en eventuell markupplåtelse föreskrives, att byggnaden icke må förändras
utan medgivande från riksmarskalksämbetets sida, och får styrelsen
i detta avseende framhålla önskvärdheten av att det pelarsystem, som enligt
det föreliggande förslaget skulle uppbära reservoaren, icke inbygges, så att
byggnadens öppna karaktär går förlorad.
I övrigt har byggnadsstyrelsen icke något att i ärendet erinra.
Djurgårdskommissionen har anfört:
Kommissionen har icke något att erinra mot att ifrågavarande område
upplåtes till staden för det avsedda ändamålet samt att staden erhåller den
sökta rätten i fråga om nedläggande av rörledning och anordnande av väg.
I fråga örn de av riksmarskalksämbetet och byggnadsstyrelsen föreslagna
villkoren för upplåtelsen och medgivandet får djurgårdskommissionen till
en början erinra örn det av kronans fastiglietskommission av år 1925 avgivna
yttrandet den 31 januari 1929 rörande upplåtelse av visst område å
norra Djurgården till Stockholm—Dimbo järnvägsaktiebolag att användas för
lokstation och kolupplag (se prop. 17G till 1930 års riksdag, sid. 5 o. ff.).
Däri anförde fastighetskommissionen på angivna grunder, att avgälden för
det upplåtna området borde underkastas revidering med vissa tidsintervaller
och att avgäldsperioden lämpligen kunde givas samma längd som tiden för
4
Departements
chefen.
Kungl. Majus proposition nr 130.
nyttjaiidcrätt.supplåtelser i allmänhet å Djurgården eller 20 år. I enlighet
nied statsmakternas beslut medgavs sedermera ifrågavarande upplåtelse på
villkor, som fastighetskommissionen sålunda föreslagit.
Djurgårdskommissionen anser att jämväl för den nu ifrågavarande upplåtelsen
bör uppställas liknande villkor.
Det av Kungl. Majit den 24 april 1931 fastställda stadsplaneavtalet av
den 13 mars 1931 mellan kronan och Stockholms stad rörande exploatering
av viss del av Ladugårdsgärdet innehåller i § 1 mom. 2, att tre särskilda
områden, därav ett avsett för vattentorn, skola hållas reserverade för stadens
räkning under viss tidsperiod. Därest den av staden nu sökta upplåtelsen
för vattenreservoar kommer att medgivas, synes anledning icke längre föreligga
att det i 1931 års stadsplaneavtal angivna området för vattentorn
reserveras för stadens räkning. Erfordras med hänsyn till bebyggelsen å
Ladugårdsgärdet för gärdesområdena ett vattentorn eller en vattenreservoar,
torde denna komma att förläggas å helt annan plats än den i 1931 års stadsplaneavtal
avsedda, antagligen å Drottningberget.
Med hänsyn tili det nu anförda synes som villkor för den av staden nu
begärda upplåtelsen böra uppställas, att kronan icke längre skall behöva
för stadens räkning reservera det i 1931 års stadsplaneavtal § 1 mom. 2
angivna område, som avsetts för ett vattentorn.
I övrigt synes för den sökta upplåtelsen böra uppställas i huvudsak de
villkor, som riksmarskalksämbetet och byggnadsstyrelsen föreslagit, varvid
emellertid de särskilda villkoren torde böra underkastas erforderliga jämkningar
i vissa hänseenden.
För nu ifrågavarande upplåtelse torde böra, i likhet med vad som skedde
i fråga örn förberörda upplåtelse till Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag,
inhämtas ej mindre Hans Majit Konungens än även riksdagens medgivande.
Jag anser mig böra tillstyrka, att riksdagens medgivande utverkas till
ifrågavarande områdes upplåtande till Stockholms stad för den tid det användes
för en vattenledningsreservoar. För upplåtelsen torde böra stadgas
villkor i huvudsaklig överensstämmelse med vad riksmarskalksämbetet föreslagit,
dock att med hänsyn till vad byggnadsstyrelsen och djurgårdskommissionen
uttalat den årliga avgälden för området torde böra utgå med
föreslaget belopp under högst tjugufem år samt därefter bestämmas för
tjugufem år i sänder vid början av varje sådan avgäldsperiod. Vidare torde
böra stadgas det av byggnadsstyrelsen ifrågasatta villkoret, att den reservoarbyggnad,
som skall uppföras å området, icke må förändras utan medgivande
av riksmarskalksämbetet. Vad slutligen beträffar det av djurgårdskommissionen
föreslagna villkoret i fråga örn det i 1931 års stadsplaneavtal rörande
Ladugårdsgärdet för vattentorn avsedda området därstädes, har jag inhämtat,
att efter uppförandet av ifrågavarande reservoar icke erfordras ett dylikt
vattentorn men däremot, med hänsyn till den höga belägenheten av vissa
delar av stadsplaneområdet å Ladugårdsgärdet, ett pumpverk för högzon,
för vilket ändamål ett obetydligt område torde behöva reserveras å Ladugårdsgärdet.
En i anslutning härtill avfattad bestämmelse torde därför böra
stadgas såsom ytterligare villkor för ifrågavarande markupplåtelse.
Därest vad sålunda förordats vinner riksdagens bifall, torde ärendet därefter
få underställas Hans Majit Konungens prövning.
Kungl. Majus proposition nr 130. 5
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att till Stockholms stad må, iså huvudsakligen de av mig
här förut förordade villkoren, av Djurgårdens mark med nyttjanderätt
upplåtas det å omförmälda, av distriktslantmätaren
Konrad Jansson år 1933 upprättade karta angivna området av
4,030 kvadratmeter.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Waldemar Wiens.