Kungl. Majlis proposition nr 113.

1

Bil* 113.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående tilläggspension åt
stiftssekreteraren A. E. Carlgrens änka Johanna Vilhelmina
Carlgren, född Sundin: given Stockholms slott den 9 februari
1934.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Mili allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 9 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Ungberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet:

I samband med genomförandet från och med den 1 juli 1928 av den vid
samma års riksdag beslutade löneregleringen för befattningshavarna vid
domkapitlens expeditioner ersattes de dittillsvarande oreglerade befattningarna
såsom konsistorienotarie med befattningar såsom stiftssekrete 11

Hinny till riksdagens protokoll i9111. I samt. Nr 113—lli.

1

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

rare, vilka sistnämnda befattningar i lönehänseende hänfördes till någon
av lönegraderna B 28, B 27 eller B 24 i löneplanen för ordinarie befattningshavare
vid allmänna civilförvaltningen.

Vid anmälan inför Kungl. Majit av förenämnda fråga örn lönereglering
för befattningshavarna vid domkapitelsexpeditionerna (prop. nr 102) an
förde chefen för ecklesiastikdepartementet rörande ordnande av stiftssekreterarnas
familjepensionering i huvudsak följande:

På grund av bestämmelserna i reglementet för prästerskapets änkeoch
pupillkassa den 17 december 1926 (nr 529) vore konsistorienotarier,
sorn. före utgången av april 1927 inträtt såsom delägare i kassan, skyldiga
att kvarstå i sådan egenskap, varav enligt reglementet för civilstatens
änke- och pupillkassa följde, att de vore uteslutna från delaktighet
i sistnämnda kassa. Ben åter, som efter utgången av april 1927 anställts
såsom konsistorienotarie, vore på grund av stadgande i regie
mentet för prästerskapets änke- och pupillkassa utesluten från delaktighet
i denna kassa. Härav följde enligt reglementet för civilstatens änkeoch
pupillkassa skyldighet för konsistorienotarie såsom ordinarie tjänsteman
att vara delaktig i denna senare kassa.

Då stiftssekreterarbefattning syntes i pensionsavseende böra anses motsvara
konsistorienotarietjänst, komme på grund av nyss åberopade bestämmelser
i reglementet för prästerskapets änke- och pupillkassa kon
sistorienotarie, som vore delägare i sistnämnda kassa och i samband med
den nya löneregleringen tillträdde befattning såsom stiftssekreterare, alltjämt
att tillhöra sagda kassa. Härvid vore emellertid att märka, att han
på grund av bestämmelserna i reglementet för kassan (§ 66) skulle bibehållas
vid det delaktighetsbelopp oförändrat, som varit för honom gällande
omedelbart före den 1 maj 1927. Följaktligen skulle den löneförhöjning
för stiftssekreteraren, som den nya löneregleringen innebure, icke
medföra någon förbättring i avseende på pensionsförmånerna för hans
efterlevande. Dessa skulle därigenom komma i en synnerligen oförmånlig
ställning i förhållande till efterlevande efter jämställda statens befattningshavare.
Någon möjlighet att råda bot härpå genom en ändring
av reglementet för prästerskapets änke- och pupillkassa därhän, att stiftssekreterare,
som före den 1 maj 1927 vunnit delaktighet i kassan, finge
tillgodoräknas ett i förhållande till den förhöjda lönen bestämt högre delaktighetsbelopp,
syntes med hänsyn till de konsekvenser, som därav skulle
föranledas, enligt departementschefens uppfattning icke förefinnas. A
andra sidan kunde det — särskilt i de fall, då vid en stiftssekreterares
frånfälle ömmande omständigheter förelåge — icke anses försvarligt, att
pensionerna för de efterlevande finge förbliva på samma nivå som före
löneregleringen. Någon annan utväg till förbättrande av pensionerna
syntes emellertid icke förefinnas än att det i sådant fall finge tagas under
övervägande, huruvida icke tilläggspensioner av statsmedel till lämpligt
avvägda belopp kunde beviljas.

Med godkännande av bankoutskottets utlåtande (nr 40) anförde 1928 års
riksdag (skr. nr 158) beträffande nu förevarande spörsmål följande:

Vidkommande den av föredragande departementschefen berörda frågan
örn familjepensionering för stiftssekreterare, som före den 1 maj 1927 bli
vit delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa, syntes av utredningen
i ärendet framgå, att nämnda befattningshavare i jämförelse med andra

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

statliga tjänstemän komme att intaga en synnerligen oförmånlig ställning
såtillvida, att den beslutade löneregleringen icke medförde rätt till förhöjda
delaktiglietsbelopp i kassan. Riksdagen delade departementschefens
uppfattning, att någon möjlighet att råda hot härpå genom ändring av
reglementet för kassan, i syfte att medgiva förhöjning av delaktighetsbeloppen
för befattningshavarna i fråga, med hänsyn till konsekvenserna
knappast syntes förefinnas. Vid sådant förhållande funne riksdagen billighetsskäl
tala för att staten trädde hjälpande emellan genom beviljande
av tilläggspensioner av statsmedel åt efterlevande till här avsedda stiftssekreterare.

I cirkulär den 22 juni 1928 till samtliga domkapitel m. fl. myndigheter
angående ny stat för domkapitlens expeditioner m. m. förklarade Kungl.
Majit, bland annat, att Kungl. Majit ville, efter därom i varje särskilt
fall gjord ansökning, framdeles taga under övervägande frågan örn utverkande
av tilläggspension av statsmedel åt efterlevande till stiftssekreterare,
som före den 1 maj 1927 blivit delägare i prästerskapets änke- och
pupillkassa.

Hos Kungl. Majit har stiftssekreteraren vid Luleå domkapitel Albert
Elis Carlgrens änka Johanna Vilhelmina (Mimmi) Carlgren, född Sundin,
under åberopande av innehållet i nyssnämnda cirkulär den 22 juni 1928
anhållit örn beredande av tilläggspension åt henne och makarnas omyndiga
dotter Ingegerd (Gerd) Anna Carlgren.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Carlgren var född den 8 juni 1870 och avled den 28 juli 1933;

att han tillträdde befattning såsom konsistorienotarie den 1 april 1904
och befattningen såsom stiftssekreterare (lönegrad B 28) den 1 juli 1928;

att han vid sin död efterlämnade änkan, född den 29 juli 1874, dottern
Lisa Beda, född den 17 april 1911, och dottern Ingegerd (Gerd) Anna, född
den 27 december 1913;

samt att behållningen i boet uppgick till omkring 30,000 kronor.

Luleå domkapitel har tillstyrkt den av änkefru Carlgren gjorda ansökningen
och därvid anfört, i huvudsak, följande:

Carlgren vore såsom konsistorienotarie och sedermera såsom stiftssekreterare
delaktig i prästerskapets änke- och pupillkassa före den 1 maj
1927. Den pension, lians efterlämnade änka och omyndiga dotter komme
att erhålla ur nämnda kassa, kunde ej på förhand till beloppet exakt beräknas,
enär pensionsbeloppet växlade något år från år. Enligt inhämtad
uppgift skulle änkefru Carlgren och den omyndiga dottern under ecklesiastikåret
1932—1933 hava i pension erhållit ett belopp av 1,028 kronor
5 öre, för den händelse dc då varit pensionsberättigade. Av nämnda belopp
skulle enligt bestämmelserna i kassans reglemente ungefär 240 kronor
hava tillfallit dottern. Domkapitlet funné det uppenbart, att dessa
belopp icke kunde giva pensionstagarna ens nödtorftig bärgning och ville
i samband härmed framhålla, att änkefru Carlgren vore nära 60 år gam
mal och svag till hälsan.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr lis.

Det syntes domkapitlet skäligt, att änkefru Carlgren erliölle så stor
tilläggspension av statsmedel, att denna tillsammans med hennes pension
från prästerskapets änke- och pupillkassa uppginge till det belopp, 1,750
kronor för år, vartill hennes pension, örn mannen varit delägare i civilstatens
änke- och pupillkassa, skulle hava uppgått enligt sistnämnda kassas
reglemente. I enlighet härmed borde tilläggspensionen utgöra omkring
1,000 kronor.

I fråga örn dottern Gerd ansåge domkapitlet skäligt, att också hon erhölle
tilläggspension av statsmedel, att utgå intill dess hon fyllde 21 år.
Då hennes pension, därest Carlgren tillhört civilstatens änke- och pupillkassa,
enligt denna kassas reglemente skulle hava uppgått till 700 kronor
inen hennes årspension från prästerskapets änke- och pupillkassa kunde
beräknas endast till omkring 240 kronor, skulle med enahanda beräkning,
som domkapitlet ifrågasatt för modern, hennes tilläggspension utgöra 460
kronor för år.

Direktionen för pr öster skåpets änke- och pupillkassa har i sitt i ärendet
avgivna utlåtande erinrat, att Kungl. Majit och riksdagen år 1933
(prop. nr 191; riksd. skr. nr 273) tillerkänt änkan efter stiftssekreteraren i
Göteborgs stift G. Norström, vilken i likhet med Carlgren kvarstått i
prästerskapets änke- och pupillkassa med för konsistorienotarie gällande
delaktighetsbelopp, ävensom makarnas minderåriga barn tilläggspension
från allmänna indragningsstaten nied belopp, utgörande skillnaden mellan
dem från prästerskapets änke- och pupillkassa tillkommande pension
och den pension, till vilken de varit berättigade, örn Norström varit i kassan
delaktig för 9,060 kronor, vilket sistnämnda belopp motsvarade avlöningen
i högsta löneklassen å A-ort för befattningshavare i den för stiftssekreterare
i Göteborgs stift gällande lönegraden, B 27. Direktionen tillstyrkte,
att änkefru Carlgren och hennes omyndiga dotter tillerkändes
tilläggspension efter samma grunder, som sålunda förut i liknande fall
tillämpats.

Statskontoret har under hänvisning till innehållet i förenämnda proposition
nr 191 till 1933 års riksdag anfört i huvudsak följande:

Med hänsyn till i ärendet meddelade upplysningar ansåge sig statskontoret
kunna på enahanda grunder som i det av 1933 års riksdag behandlade
likartade ärendet tillstyrka tilläggspension åt änkefru Carlgren.
Visserligen utvisade tillgångarna i dödsboet efter Carlgren en ej oväsentligt
större behållning än i det sålunda tidigare behandlade fallet, men det
ville dock förefalla statskontoret, som om omständigheterna i detta hänseende
jämväl här vore sådana, att tilläggspension borde kunna beviljas.

Vad däremot beträffade ifrågasatt tilläggspension åt Carlgrens omyndiga
dotter Ingegerd Anna Carlgren, kunde statskontoret icke tillstyrka
bifall till ansökningen i denna del. Nämnda dotter vore född den 27 december
1913 och uppnådde sålunda myndighetsåldern under år 1934. Stats
kontoret ville härvid erinra örn 1933 års statsrevisorers uttalande örn önskvärdheten
av enhetliga grunder för statliga pensionsförmåner till minderåriga
barn och i sådant avseende fastställande av en högsta ålder för
minderårig till 17 år, över vilken ålder dylik förmån icke borde ifråga -

Kungl. Maj:ts proposition nr 113. 5

komma. Statskontoret, som anslutit sig till statsrevisorernas berörda
uttalande, ansåge, att nämnda åldersgräns borde tillämpas även i fråga
om här omhandlade fall av familjepension.

I anslutning härtill har statskontoret hemställt, att änkefru Vallgren
mätte, räknat från och nied den 1 augusti 1933, från allmänna indragningsstaten
komma i åtnjutande av pension med belopp, motsvarande
skillnaden mellan henne från prästerskapets änke- och pupillkassa tillkommande
pension och den pension, till vilken hon skulle hava varit berättigad,
örn Carlgren varit i kassan delaktig för ett belopp av 9,540 kronor
(= avlöningen i högsta löneklassen å A-ort i den för stiftssekreterare
vid Luleå domkapitel gällande lönegraden, B 28).

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit finner jag mig — örn ock,
på grund av ställningen i boet efter Carlgren, med någon tvekan — böra
förorda, att tilläggspension beviljas änkefru Carlgren. Av skäl, som statskontoret
anfört, synes däremot utverkande av särskild tilläggspension åt
den ännu omyndiga dottern icke böra ifrågakomma.

Tilläggspensionen åt änkefru Carlgren torde böra bestämmas enligt
samma grunder, som tillämpats i det av myndigheterna åberopade, vid
1933 års riksdag behandlade ärendet angående tilläggspension åt stiftssekreteraren
Norströms efterlevande. Vid tillämpning av dessa giundei
torde tilläggspensionen komma att uppgå till omkring 350 kronor för ar.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till stiftssekreterareu Albert Elis Carlgrens
änka Johanna Vilhelmina Carlgren, född Sundin, må,
räknat från och med den 1 augusti 1933, från allmänna
indragningsstaten utgå pension med belopp, motsvarande
skillnaden mellan henne fran prästerskapets
änke- och pupillkassa tillkommande pension och den
pension, till vilken hon varit berättigad, örn Carlgren
varit i kassan delaktig för ett belopp av 9,540 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans
Kungl. Höghet Kronprinseu-Kegenten, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Hialmar Ekengren.