Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

1

Nr 109.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående tillläggande
av högre lön åt underofficeren å övergångsstat
J. G. Andersson; given Stockholms slott den 9
februari 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ivar Vennerström.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 9 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Vennerström, anför:

I 16 § kungörelsen den 23 oktober 1925 (nr 429) med vissa bestämmelser
rörande arméns och marinens övergångsstater stadgas beträffande beställningshavare
vid armén, vilka tvångsvis överförts till övergångsstat, bland
annat, att sergeant, som vid tiden för överföringen vunnit befordran till fanjunkare
i regemente och vid samma tid tillika uppnått en tjänstålder av 17
år såsom sergeant och furir, må kunna tilläggas lön såsom fanjunkare å
övergångsstat från och med den tidpunkt, då han, därest de för budgetåret
1925/1926 fastställda staterna fortfarande varit gällande, kan beräknas skola
hava kommit i åtnjutande av lön i sådan beställning å aktiv stat.

Bihang till ritsdagens protokoll 1994. 1 sami. Nr 109.

.105 31

2 Kungl. Majus proposition nr 109.

Grunderna för de genom nämnda kungörelse utfärdade bestämmelserna
äro godkända av 1925 års riksdag vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition
till samma riksdag angående försvarsväsendets ordnande (prop. nr 50,
särskilda utskottets utlåtande nr 1, riksdagens skrivelse nr 310).

Fråga örn tilläggande av högre lön åt beställningshavare å övergångsstat
skall i varje särskilt fall underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Uti en till Kungl. Majit ställd och av chefen för östra arméfördelningen
den 26 augusti 1933 med tillstyrkan överlämnad skrivelse har chefen för
Upplands regemente anhållit örn bemyndigande att tillägga fanjunkaren i
samma regemente, sergeanten å övergångsstat vid regementet Johan Gunnar
Andersson lön såsom fanjunkare å övergångsstat.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson befordrats till distinktionskorpral
(motsvarande furir) den 31 oktober 1908 och till sergeant den
26 februari 1915, att han den 1 november 1926 tvångsvis överförts till övergångsstat,
att han — sedan Kungl. Majit den 29 november 1926 bifallit en av
regementschefen gjord framställning att till fanjunkare i regementet få befordra
Andersson, oaktat han för det dåvarande på grund av i tjänsten
ådragen sjukdom (lungtuberkulos) icke kunde erhålla läkarintyg örn fältduglighet
— den 1 december samma år erhållit sådan befordran, samt att han
numera enligt vederbörligt läkarintyg den 28 juni 1933 vore i besittning av
fältduglighet.

I utlåtande den 4 september 1933 har inspektören för infanteriet, då i tjänsten
ådragen sjukdom syntes vara orsaken till att Andersson icke befordrats
till fanjunkare i regementet före överföringen till övergångsstat och då han
numera erhållit intyg om fältduglighet, tillstyrkt framställningen.

Arméförvaltningens civila departement har i utlåtande den 8 september 1933
anfört i huvudsak följande:

Därest Andersson allenast en månad tidigare än som skett befordrats till
fanjunkare i regementet, skulle han, därest de i författningsrummet i övrigt
stadgade förutsättningar förelegat, varit berättigad att enligt vederbörlig
turberäkning vinna befordran till fanjunkare på övergångsstat. Med hänsyn
till föreliggande särskilda omständigheter och då Andersson enligt företett
läkarintyg numera vore i besittning av i tjänstgöringsreglementet för armén
för befordran avsedd fältduglighet, ansåge civila departementet skäligt, att
åtgärd vidtoges för möjliggörande för Andersson att vinna befordran till
fanjunkare på övergångsstat. Departementet finge erinra, hurusom Kungl.
Majit genom brev den 20 april 1928 i enlighet med beslut av 1928 års
riksdag i anledning av en inom andra kammaren väckt motion (nr 36),
medgivit, att beträffande dåvarande kaptenerna i Vaxholms grenadjärregemente
K. H. Walter och i Västmanlands regemente E. Hartelius -— vilka
den l november 1926 tvångsvis överförts till beställningar såsom löjtnanter
på övergångsstat, men först den 3 december samma år befordrats till
kaptener i respektive regementen — finge, oberoende av tiden för deras
överföring till övergångsstat, så anses, som örn överföringen skett från och
med den 1 januari 1927. Under åberopande härav och då omständigheter
liknande dem, som föranlett riksdagens ifrågavarande medgivande, syntes
föreligga jämväl beträffande Andersson, hemställde departementet, att riksdagens
medgivande måtte inhämtas därtill, att bestämmelserna i förenämnda

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

kungörelse finge äga tillämpning å Andersson utan hinder av att han först
efter överföringen till övergångsstat vunnit befordran till fanjunkare i Upplands
regemente.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, befordrades icke Andersson
till fanjunkare i regementet förrän en månad efter det han överförts å övergångsstat,
varför hinder nu föreligger att tillägga honom lön såsom fanjunkare.
Orsaken härtill — i tjänsten ådragen sjukdom från vilken Andersson numera
är återställd — synes emellertid vara av sådan beskaffenhet, att dispens i berörda
avseende skäligen bör komma i fråga. Med framhållande jämväl av
riksdagens ståndpunkt i de av civila departementet åberopade fallen får jag
därför hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva

att fanjunkaren i Upplands regemente J. G. Andersson må
tilläggas lön såsom fanjunkare å övergångsstat utan hinder
därav, att han först efter överföringen till övergångsstat vunnit
befordran till fanjunkare i regementet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:

Georg Z Topelius.