Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

1

Nr 108.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till grunder
för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1934 1935 åt
dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat
samt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster,
dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner; given
Stockholms slott den 9 februari 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majits,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 9 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Engberg anför:

Jag anhåller att få inför Kungl. Majit anmäla frågan örn beredande av
dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1934/1935 åt de präster, som fått sina
löneförmåner reglerade genom 1910 års prästerliga avlöningslagar.

Efter att under en följd av år hava varit oförändrade undergingo grunderna
för ifrågavarande prästers dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1930/1931
vissa jämkningar, beroende på den efter beslut av 1929 års riksdag och
samma års kyrkomöte tillkomna nya lagstiftningen örn provisorisk tilläggslön
åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat m. m.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 109.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

Denna lagstiftning har nämligen föranlett, att prästernas dyrtidstillägg
för tiden från och med den 1 maj 1930 beräknats efter delvis andra grunder
än dittills. Genom nämnda lagstiftning är föreskrivet, att den förut
till prästerna utgående tillfälliga löneförbättringen skulle från och med sagda
dag upphöra att utgå. I dess ställe äga prästerna uppbära provisorisk tilläggslön
eller — i fråga om kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster
— provisoriskt tilläggsarvode. Genom denna förändring hava prästerna
i lönehänseende blivit jämställda med statens befattningshavare med nyreglerad
avlöning, och på grund härav har förutsatts, att det till prästerna
utgående dyrtidstillägget, som förut beräknats efter de för befattningshavare
med oreglerad avlöning gällande oreducerade grunderna, numera skall utgå
efter reducerad beräkningsgrund.

För närmare kännedom örn tillkomsten och beräkningen av sålunda beslutade
grunder för prästerskapets dyrtidstillägg tillåter jag mig hänvisa till
Kungl. Maj:ts proposition nr 192 till 1930 års riksdag.

Emellertid har jämlikt 1932 års riksdags och kyrkomötes beslut rörande
kyrkofonden och prästerskapets lönefrågor den förändringen beträffande här
ifrågavarande dyrtidstillägg vidtagits, att dessa tillägg nu i sin helhet utgå
ur kyrkofonden och icke, såsom förut, till en del bestridas av pastoraten.

De grundläggande stadgandena rörande prästernas dyrtidstillägg återfinnas
i den med riksdagen och kyrkomötet utfärdade lagen den 30 augusti 1918
(nr 724) angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt
åt vissa extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga emeritilöner
jämte däri genom lagen den 22 april 1921, nr 192, och den 30 augusti
1932, nr 406, gjorda tillägg och ändringar.

Vad kontraktsprostarna beträffar, bereddes möjlighet till dyrtidstillägg
först genom lagen den 19 november 1920, nr 844, angående dyrtidstillägg
åt kontraktsprostar.

De närmare bestämmelserna örn prästernas dyrtidstillägg under ecklesiastikåret
1933/1934 återfinnas dels i kungörelsen den 20 juni 1930 (nr 281)
angående dyrtidstillägg åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat
samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster, sådan densamma
lyder efter däri genom kungörelserna den 30 juni 1932 (nr 316),
den 28 april 1933 (nr 148) och den 30 juni 1933 (nr 449) vidtagna ändringar,
dels ock i kungörelsen den 18 juni 1927 (nr 295) angående dyrtidstillägg åt
innehavare av prästerliga emeritilöner.

I likhet med vad hittills varit fallet synes beträffande det till prästerna
under ecklesiastikåret 1934/1935 utgående dyrtidstillägget såsom allmän regel
böra gälla, att de grunder, som kunna komma att fastställas för utmätande
av statstjänstemannens dyrtidstillägg, böra i tillämpliga delar vara normerande
jämväl för det dyrtidstillägg, som utgår till prästerna.

Nu gällande allmänna bestämmelser i fråga örn de grunder, varefter stats -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108. 3

tjänstemännens dyrtidstillägg utmätas, äro meddelade i kungörelsen den 15
juni 1923 (nr 265) med däri senare vidtagna ändringar.

Emellertid förete de bestämmelser, som för närvarande gälla för prästernas
dyrtidstillägg, en del avvikelser från dem, som tillämpas i fråga örn
statens befattningshavare.

Dyrtidstillägget åt prästerna har sålunda utgått för varje ecklesiastikår
efter ett system med fixa belopp även under de perioder, då statstjänstemannens
dyrtidstillägg — såsom för närvarande — fastställts för varje särskilt
kvartal med tillämpning av en så kallad glidande skala. Möjlighet har
dock förbehållits Kungl. Maj:t att, därest det grundtal, i förhållande vartill
statstjänstemannens dyrtidstillägg beräknas, skulle bliva föremål för ändring,
jämväl under löpande ecklesiastikår vidtaga skäliga ändringar i det till
prästerna utgående tillägget. Stadgandet om tilläggets storlek har därför
för ecklesiastikåret 1933/1934 formulerats på sådant sätt, att bestämmelsen
förklarats skola gälla allenast tillsvidare och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda
förordnade. Under loppet av nämnda ecklesiastikår har emellertid
icke någon jämkning av tillägget vidtagits.

Med hänsyn till de naturaförmåner och tjänstbarheter, som tillförsäkrats
en stor del av prästerskapet i samband med de förutvarande bostadsboställenas
utarrendering, och vilka givetvis i ett flertal fall medfört en ej oväsentlig
lättnad i dyrtidens tryck, har det vidare ansetts skäligt, att de i tjänst
varande prästernas dyrtidstillägg bleve föremål för någon nedsättning i jämförelse
med statstjänstemännens. För de senaste ecklesiastikåren har därför
det till prästerna utgående tillägget utmätts så, att det skulle komma att
ligga tre enheter under statstjänstemannens. Ifrågavarande minskning har
ansetts lämpligen böra drabba enbart det procentuella tillägget.

Övriga avvikelser från de för statstjänstemannen gällande bestämmelserna,
vilka avvikelser i regel varit föranledda av hänsyn till det prästerliga avlöningssystemet,
torde icke vara av beskaffenhet att behöva särskilt beröras.

I enlighet med det ovan sagda har prästernas dyrtidstillägg för ecklesiastikåret
1933/1934 fastställts till 5 procent, varvid dock är att märka, att
dyrtidstillägg liksom för statstjänstemannen icke utgår å den del av befattningshavares
avlöning, som överstiger 8,400 kronor för år räknat.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet över finansärenden för den 3 januari
1934 beträffande utgifterna (för flera huvudtitlar gemensamma frågor)
har statsrådet och chefen för finansdepartementet, under 6. Dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst m. fl. ansett, att till grund för beräknandet
av anslagen till dyrtidstillägg borde läggas ett indextal av 154. Då
jämlikt § 4 i nyssberörda kungörelse den 15 juni 1923 (ur 265) dyrtidstilllägget
till befattningshavare i statens tjänst med reglerade löner utgår å den
för månad uppburna avlöningen efter det procenttal, som erhålles, då hälften
av det av Kungl. Maj:t fastställda talet för levnadskostnadsökningen i
förekommande fall avjämnas till närmast lägre hela tal och därefter i värjo
särskilt fall minskas med 18, skulle procenttalet för budgetåret 1934/1935
för dylika befattningshavare kunna beräknas till 9. — I övrigt hava några

4 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 108.

ändringar i de för löpande budgetår gällande grunderna för dyrtidstillägg
icke föreslagits.

Som nyss nämndes har man plägat utmäta prästernas dyrtidstillägg så,
att det ligger tre enheter lägre än statstjänstemannens. Även enligt de beräkningar,
som legat till grund för förslaget till nyssberörda lagstiftning örn
provisorisk tilläggslön åt prästerskapet, har man utgått från att prästernas
dyrtidstillägg skulle så avvägas, att procenttalet för dyrtidstillägget beräknades
ligga tre enheter under procenttalet för det tillägg, som samtidigt
utgår till statstjänstemän med nyreglerade löner. Med hänsyn härtill skulle
prästernas dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1934/1935 böra beräknas till 6
procent. För att bereda möjlighet att under ecklesiastikårets lopp jämka
detta procenttal, torde böra föreskrivas, att bestämmelsen örn procenttalet
skall gälla tills vidare och intill dess Kungl. Majit annorlunda förordnar.

Utöver de ändringar beträffande de i tjänst varande prästernas dyrtidstillägg,
som sålunda påkallas av den ändrade levnadskostnadsindex, synas
inga andra ändringar erfordras för ecklesiastikåret 1934/1935 i förhållande
till vad gäller för ecklesiastikåret 1933/1934.

Sedan emeritilönerna genom lagen den 18 mars 1927 (nr 55) örn ändrad
lydelse av 2 och 3 §§ i emeritilönelagen den 9 december 1910 undergått
vissa förhöjningar, hava dessa löner ansetts jämställda med så kallade nyreglerade
pensioner. På grund härav hava från och med ecklesiastikåret
1927/1928 vidtagits motsvarande nedsättningar i de till emeriti utgående
dyrtidstilläggen. De nu gällande bestämmelserna rörande dyrtidstillägg åt
emeriti finnas intagna i förutberörda kungörelse den 18 juni 1927 (nr 295).

Enligt beslut av 1929 års riksdag och samma års kyrkomöte hava, i samband
med antagandet av den nya lagstiftningen örn provisorisk tilläggslön,
vidtagits vissa ändringar i emeritilönelagen (se lag den 13 december 1929,
nr 385, örn ändrad lydelse av 2—5 §§ emeritilönelagen). Det genom lagen
den 18 mars 1927, nr 55, fastställda, i emeritilönen ingående fjdlnadsbeloppet
har ersatts av ett provisoriskt tilläggsbelopp, som för samtliga emeriti
utgör 1,000 kronor.

Någon ändring av de i kungörelsen den 18 juni 1927, nr 295, meddelade
bestämmelserna angående dyrtidstillägg åt prästerliga emeriti synes icke vara
påkallad för tiden efter utgången av april 1934.

Vad beträffar det procenttal, efter vilket dyrtidstillägget för innehavare
av emeritilön skall utgå, har, såsom jag förut erinrat, statsrådet och chefen
för finansdepartementet beräknat levnadskostnadsindex för budgetåret 1934/
1935 till 154. Då dyrtidstillägget utgår efter ett procenttal, som med 16
enheter understiger hälften av talet för levnadskostnadsökningen, torde
man sålunda hava att för ecklesiastikåret 1934/1935 räkna med ett procenttal
av 11.

Antalet ordinarie präster kommer för nästkommande ecklesiastikår att

5

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 108.

något ändras genom ikraftträdande beslut om organisationsändringar. Dessa
beslut medföra en minskning med 4 kyrkoherdar och en ökning med 2
komministrar. Någon ytterligare förändring av antalet präster, berättigade
att uppbära dyrtidstillägg, torde icke vara att emotse av annan anledning.

I detta sammanhang vill jag erinra, att vid 1932 års omförmälda riksdag
och kyrkomöte den ändringen genomfördes i fråga om prästerskapets löneförmåner,
att rätten för ordinarie prästman att å löneboställe avgiftsfritt,
men på egen bekostnad, erhålla ved och bränntorv till husbehov skall upphöra
från och med att ny lönereglering för tjänsten fastställes efter den 1
maj 1933. I stället för den sålunda bortfallande naturaförmånen skall envar
kyrkoherde och komminister såsom bidrag till uppvärmning av tjänstebostad
erhålla, kyrkoherde 200 kronor och komminister 160 kronor för år av vederbörande
pastorat. Jag finner övervägande skäl tala för att i förevarande
avseende dessa bränslebidrag jämställas med de avlöningsförmåner och ersättningar,
som avses i § 3 mom. 2 av ovannämnda kungörelse den 20 juni
1930 och att förty dyrtidstillägg icke beräknas å bidragen. Uttrycklig föreskrift
härom torde sedermera få intagas i kungörelsen.

Enligt en inom ecklesiastikdepartementet med tillämpning av det ovan
anförda verkställd approximativ beräkning komma kostnaderna för ifrågavarande
dyrtidstillägg att under ecklesiastikåret 1934/1935 uppgå till de belopp,
som framgå av nedanstående tablå:

Dyrtidstill-

Befattningshavare

lägg

kronor

Ordinarie präster och ständiga adjunkter. .

1,110,000

Adjunkter i egentlig bemärkelse........

60,000

Sjuklediga e. o. präster..............

2,000

Kontraktsprostar...................

7,000

Emeriti..........................

110,000

Summa kronor

1,289,000

Utgifterna för prästernas dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1934/1935
skulle sålunda komma att uppgå till omkring 1,290,000 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att godkänna de av mig i det föregående förordade allmänna
grunderna för beviljande av dyrtidstillägg under
ecklesiastikåret 1934/1935 till de prästmän, som finnas omförmälda
i lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) angående
krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt åt
vissa extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 108. 2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

emeritilöner ävensom i lagen den 19 november 1920 (nr
844) angående dyrtidstillägg åt kontraktsprostar, samt
att bemyndiga Kungl. Majit att, därest det tal för levnadskostnadsökningen,
i förhållande vartill statstjänstemannens
dyrtidstillägg utgår, blir föremål för ändring, förordna, att
det till de i tjänst varande prästmännen utgående dyrtidstillägget
skall undergå skälig jämkning.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

E. Hedenlund.

Stockholm 1934, Ivar Htägströms Boktryckeri A. B.