Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr i.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1934 kl. 1 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4 i
anledning av väckt motion, 1:29, örn utredning och
förslag angående tillverkning och avsättning av vin av
svenska frukter och här.

I en inom riksdagens första kammare väckt och till dess andra tillfälliga
utskott hänvisad motion, nr 29 (likalydande med en i andra kammaren
väckt motion, nr 145) har herr Ehrnberg m. fl. hemställt, att riksdagen ville
hos Kungl. Majit anhålla att en allsidig utredning kommer till stånd rörande
tillverkning och avsättning av vin av svenska frukter och bär, varvid
såväl frågan om rationella försäljningsförhållanden som behovet av en
genom statens försorg inrättad försöksstation för tillverkning av svenskt
vin i möjligaste mån beaktas, samt att därefter för riksdagen framläggas
de förslag, vartill utredningen kan föranleda.

I avseende å motivering får utskottet hänvisa till motionen.

1932 års riksdag hemställde på grund av en i andra kammaren av herr Historik.
Weibull väckt motion, nr 394, hos Kungl. Majit genom sin skrivelse nr 176
om åtgärder, åsyftande att bland annat Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen
måtte i sina tillverkningar i största möjliga utsträckning gynna inhemsk
produktion, och beslöt Kungl. Majit i anledning härav den 8 juli 1932, att
vad riksdagen i sin berörda skrivelse anfört skulle meddelas bolaget till
kännedom och beaktande.

över nu föreliggande motion har utskottet dels i vederbörlig ordning in- Yttranden.
fordrat utlåtanden från lantbruksstyrelsen och kontrollstyrelsen, dels ock berett
Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen ävensom Sveriges pomologiska förening
tillfälle att yttra sig över motionen, varjämte särskilda med denna sammanhängande
spörsmål behandlats vid föredragning inför utskottet av
tjänstemän i utrikesdepartementet, lantbruksstyrelsen och kontrollstyrelsen.

Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande anfört i huvudsak följande:

Rationaliserad odling av äpplen — landets viktigaste fruktslag — kan i
förening med ökad förståelse för ändamålsenligt sortval och odlingarnas
förläggande till landets för fruktodling mest lämpliga delar medföra, att tillgången
på äpplen framdeles icke torde behöva äventyras i annan mån, än
som betingas av olämplig väderlek under blomningstiden och för låg som Bihang

till riksdagens protokoll 193A. 12 sami. 2 avd. Nr 4. 1

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

martemperatur, omständigheter, varmed även sydligare länder måste räkna.
En ofrånkomlig förutsättning för ekonomisk odling är emellertid, att hela
skörden kan nyttiggöras. Skörden måste här i landet liksom i alla andra
länder sorteras i olika kvaliteter, av vilka de högre säljas i färskt tillstånd
för konsumtion. Det synes ligga lika mycket i konsumenternas som producenternas
intresse att avsättning vinnes för frånsorterad frukt, enär uppnått
pris på den sistnämna kan avdragas på den prima varan, som givetvis måste
betalas högre, därest icke ändamålsenlig avsättning kan vinnas för betydande
kvantiteter sekunda frukt.

Att helt tillgodoföra fruktodlingen värdet av jämväl betydande mängder
frånsorterad frukt, som i färskt tillstånd icke lämpar sig för ordnat handelsförfarande,
nämligen skadad eller missbildad frukt, fallfrukt samt frukt
av för handeln olämpliga sorter, är möjligt endast genom att överföra frukten
i hållbar form. Fabriksmässig torkning av kärnfrukt har visat sig oekonomisk
såväl i Sverige som i flertalet andra europeiska länder. Frukt och
bär kunna emellertid på ett mera ekonomiskt sätt överföras i lagervaror
i form av sylt (mos), saft och vin. Sylttillverkning är sedan länge föremål
för fabriksmässig drift på ett flertal ställen i landet. Vintillverkning av
frukt oell bär har däremot hittills bedrivits i mycket liten skala. Sekunda
frukt, som årligen marknadsföres i betydande mängder, utgör ett mycket
stort hinder för att ernå sådan ordning och reda i handeln med välbehandlad,
sorterad och packad svensk frukt, att denna kan konkurrera med på
enahanda sätt behandlad importerad frukt.

Produktionen av frukt ävensom av bär är i form av livsmedel tillgänglig
under i stort sett endast 5 å 6 månader av året fram till januari. Då konsumtionen
under denna jämförelsevis korta tid icke alltid kan förbruka
skörden i färskt tillstånd skulle beredning av, bland annat, saft och vin
inom vissa fruktproduktionsdistrikt icke blott underlätta marknaden för
den bättre frukten utan även förhindra, att råvaror förfaras.

Såvitt Lantbruksstyrelsen kan bedöma, torde i föreliggande motioner i
främsta rummet åsyftas tillverkning av lätta viner, varav en verklig konsumtion
kan förutses, enär tillverkning av starkviner givetvis icke kan
tänkas medföra någon mera betydelsefull avsättning åtminstone av äpplen.
Det är lätta viner av äpplen (cider) med cirka 5—8 procent alkoliolhalt,
som i åtskilliga andra europeiska länder, man torde kunna säga under århundraden,
i mycket stor utsträckning beretts till daglig dryck, mest jämförlig
med alkoholhaltiga maltdrycker. Sålunda utgjorde enligt tillgänglig
statistik fruktvintillverkningen (tillverkningen av druvviner oberäknad) omkring
år 1911 i Frankrike i runt tal 14 miljoner hektoliter per år, i Tyskland
cirka 6 miljoner hektoliter och i det dåvarande Österrike cirka 5 miljoner
hektoliter. Enligt aktiebolaget Vin- och Spritcentralens yttrande den
26 februari 1932 till Eder utgjorde kvantiteten under sjuårsperioden 1925
—1931 försålda lätta viner av svensk tillverkning i medeltal per år cirka
0,6 hektoliter, alltså så gott som ingenting. Även örn lätta viner av frukt
tillverkas för hushållsbehov, så är för närvarande lätt vinstillverkningen
knappast att räkna med.

Skall tillverkning av sådana fruktviner (cider av äpplen) inom mera
utpräglade fruktodlingsdistrikt vinna någon omfattning, torde de vid försäljning
i prishänseende och i fråga örn distribution till konsumenterna
icke böra jämföras med verkligt vin utan snarare med läskedrycker eller
maltdrycker.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Ar A.

3

Frågor, som i detta sammanhang icke böra förbises, äro dels huruvida
cider med till exempel 5 procent alkoholhalt och jämförelsevis hög syralialt
tillfredsställer den stora allmänhetens smak, dels huruvida denna produkt
kan göras så hållbar, att konsumtionen av en årgång kan sträcka sig
över någon längre tid.

Då nian vet, att vid alkoholjäsning av en fruktsaft saftens naturliga sockerhalt
spaltas i lika delar kolsyra, som vid jäsningen bortgår, och alkohol,
som kvarstannar i vätskan, förutsätter cirka 5-procentig cider en sockerhalt
av 10 procent. I regeln torde svenska äpplen innehålla allenast cirka
8 procent socker, men däremot visst överskott på syra. Följaktligen måste
vid jäsning socker tillsättas för att öka alkoholhalten och vatten för att
utspäda syrahalten, så att saften vid den för pressningen lämpliga tidpunkten
skall få för jäsning erforderlig balans.

Cider med sådan eller ännu lägre alkoholstyrka är den i åtskilliga andra
europeiska länder vanliga. Den har till leijd av ringa alkoholhalt begränsad
hållbarhet, tillverkas under hösten och börjar konsumeras redan påföljande
vår — i hemmen redan cirka 3 månader efter beredningen — och utgör
den vanligaste läskedrycken särskilt på landsbygden under sommarens och
höstens tunga arbete i jordbruket. Det alltjämt stegrade behovet av en sadan
dryck har sedan långliga tider medfört massodling av särskilda, för ciderberedning
lämpliga äppelsorter och i vissa länder även av päron. Alldenstund
cidern inom många länder eller i betydande distrikt av vissa länder
blivit en nationaldryck, som tillverkas både för odlarnas eget behov och
inom omfattande industriell drift, har detta medfört icke blott, att utomordentlig
teknisk erfarenhet vunnits, utan även behov av statligt organiserad
försöks- och forskningsverksamhet på området. Att utan vidare tilllämpa
ovan anförda och än flera länders ciderberedningssystern på svenska
förhållanden är icke tillrådligt eller ens möjligt. Framförallt kan en sådan
av äpple framställd dryck icke vinna åsyftat insteg bland konsumenterna,
örn drycken skall bliva föremål för samma restriktioner, som nu gälla ifråga
örn vin och rusdrycker, och åsättas pris, som icke står i proportion till
råvarupriset.

Genom vin- och spritcentralen torde fruktvin icke kunna försäljas under
sådana villkor, att det blir en artikel för den stora allmänheten. Frågan
är därför, huruvida icke fruktvin, därest dess alkoholgräns bestämmes till
förslagsvis 6 procent, enklast skulle kunna distribueras genom bryggerierna,
hos vilka redan utövas viss kontroll och vilka äga en försäljningsorganisation,
som allmänheten är van att anlita vid inköp av maltdrycker. Även
med hänsyn till det förhållandet, att fruktvin med så låg alkoholhalt, som
ovan nämnts, har begränsad hållbarhet, skulle distribution från bryggerier
vara till fördel. Dessa äga nämligen utmärkta, kalla lagerrum, från vilka
öl utsändes i handeln i jämförelsevis små partier, och ingen lärer begära,
att öl skall hålla sig ett halvt år, vilket däremot torde bliva fallet med ett
fruktvin med 5—6 procent alkoholhalt, örn det förvaras i lika goda lagerlokaler
som öl. Att fruktvin säljes tillsammans med öl, torde kunna giva
anledning till att allmänheten komme att ställa lägre fordringar på fruktvinets
hållbarhet. Vad som vidare synes tala för att fruktvin av nämnt
slag distribueras av bryggerier är, alt dessa äga personal, som år förtrogen
med jäsningsteknik, tappning, filtrering, lagring o. s. v.

Då emellertid i förenämnda motioner åsyftas alt vinna avsättning tor
viss del av landets fruktproduktion genom produktionens överförande i

4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

hållbara lagervaror, kunna även andra utvägar väljas än tillverkning av
vin. Fråga är, om överhuvudtaget vintillverkning bör komma i främsta
rummet för sådana åtgärder.

I Lantbruksstyrelsens framställning den 28 november 1933 till Kungl.
Majit angående viss kontroll av tillverkning av och handel med s. k. läskedrycker,
framhölls, att svenska frukt- och bärodlare ävensom uppsamlare
av skogsbär för närvarande gingo miste örn en betydande avsättning för
sin produktion till läskedrycksindustrien, som blott i begränsad omfattning
torde vara baserad på användning av frukt oell bär, ehuru dessa produkter
där hade ett naturligt avsättningsområde. Denna industri vore i stället baserad
på import av essenser och andra kemikalier. I anledning härav föreslog
lantbruksstyrelsen, att, för att den konsumerande allmänheten efter
hand skulle framtvinga tillverkning av läskedrycker, beredda av naturlig
frukt- och bärsaft, det av etiketten å kärl, däri drycken försäljes, skulle
framgå, att — i de fall essenser och dylikt använts — drycken icke innehölle
naturlig frukt- eller bärsaft.

Här gällde det sålunda att få avsättning för ren saft till en betydande
industriell produktion av läskedrycker. Därmed är likväl icke möjligheten
för användning av frukt- och bärsaft uttömd.

Bortsett från det hittillsvarande sättet för saftframställning, som består
i att genom riklig tillsats av socker göra saft hållbar och sålunda möjlig
att lagra, åsyftar modern fabriksmässig framställning av saft att genom
ett filtreringsförfarande, eventuellt föregånget av pastörisering, göra den
råa natursaften hållbar utan alkoholjäsning och utan tillsats av socker och
kemiska konserveringsmedel. Sådan saft innehåller råvarans alla värdefulla
beståndsdelar, vilket medfört, att i Tyskland och Schweiz framställningen
av dylik saft redan efter ett par år tagit sådan omfattning, att man trots
den stora förbrukningen av frukt till cider (äppelvin) uppskattat 1933 års
behov av frukt för råsaftframställning i dessa länder till bortåt 100 000 ton,
något som utgör ett utomordentligt stöd för dessa länders fruktodling.
Även i Sverige, där tillverkning av sådan råsaft, som torde kunna betecknas
som »flytande fruk», i mindre skala igångsatts, torde genom den nu
antydda metoden tillverkad frukt- eller bärsaft kunna väntas vinna uppskattning
såsom läskedryck, särskilt örn den kan påräkna stöd från statens
sida i syfte att rikta allmänhetens uppmärksamhet på en dylik läskedrycks
företräden framför i handeln nu vanligen förekommande med essenser och
kemikalier tillverkade och med tjärfärgämnen färgade läskedrycker.

Enligt lantbruksstyrelsens mening skulle tillverkningen av ifrågavarande
alkoholfria dryck, som i viss utsträckning torde kunna ersätta vin men
framförallt en mängd dåliga läskedrycker, innebära ett viktigt stöd för
frukt- och bärodlingen inom landet, särskilt som den kan säljas i den fria
handeln utan att vara underkastad för alkoholhaltiga drycker gällande
restriktioner. Därjämte torde tillkomsten av en sådan verkligt njutbar och
hälsosam dryck kunna verksamt främja nykterhetsintresset. Drycken består
av samma grundmaterial som rent vin. Skillnaden är blott, att fruktsockret
här är oförstört.

Då det här emellertid närmast gäller att under särskilt rika fruktår tillvarataga
ett visst överflöd särskilt på sådan färsk frukt, som icke lämpar
sig för ordnat handelsförfarande, och då den övervägande mängden av
sekunda frukt icke härleder sig från rationellt skötta storodlingar utan från
småodlare, synes det Lantbruksstyrelsen naturligt, att åtgärder vidtagas för

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr i.

5

att dessa odlare i största möjliga utsträckning själva använda sig av sådan
frukt till mos-, råsaft- och ciderberedning. Det kan nämligen knappast
anses vara ekonomiskt att å ena sidan till underpris försälja sekunda frukt
eller låta denna förfaras och å andra sidan inköpa maltdrycker till högre
pris än det, vartill man kan tillverka råsaft eller cider för eget hushållsbehov
under den varma årstiden. Det synes Lantbruksstyrelsen ej heller
rationellt eller lämpligt, att producenterna icke själva föregå med gott exempel,
för att på ett ekonomiskt sätt avlasta marknaden tillförsel av sekunda
frukt. Det lärer också vara för mycket begärt att vilja för allmän konsumtion
framföra drycker, varom man ännu icke vet, huruvida odlarna själva
i allmänhet vilja använda sig därav. Skola nämligen sådana drycker som
råsaft och cider vinna insteg inom alla befolkningslager, måste början göras
hos dem, som äro beroende av produktionen. Så har utvecklingen åtminstone
beträffande cider ägt rum i andra länder och så bör den ske även i vårt
land.

Under många år har vid trädgårdsskolorna undervisning meddelats i
vin- eller ciderberedning. Även vid kortare kurser rörande trädgårdsprodukternas
tillvaratagande sker detta. Men sådan praktisk handledning är icke
tillfyllest. Vilka ytterligare åtgärder fordras då till främjande av självverksamheten
på området, vilken enligt Lantbruksstyrelsens mening för närvarande
är viktigast?

För råsaft- och cidertillverkning för det egna hushållets behov erfordras
för bådadera fruktkvarn och saftpress, för råsaft dessutom vissa pastöriseringsapparater
och för cider jäs- och lagerkärl samt lätt tillgång till renodlad
jäst. Det är givet, att det för många mindre odlarhushåll skulle bliva
jämförelsevis dyrbart att anskaffa alla dylika utensilier, särskilt effektiv
kvarn och press. Emellertid fins för närvarande i södra och mellersta
Sverige över 800 fruktodlarföreningar med sammanlagt cirka 40 000 medlemmar.
Varje förening har hos sig anställd minst en trädskötare. Det
synes därför naturligt, att lika väl som dessa föreningar tillhandahålla
sina medlemmar sprutor m. m., de även kunna utrustas med ett icke alltför
dyrbart saftpressnings- och eventuellt pastöriseringsaggregat på en bestämd
plats, dit medlemmarna kunna skicka sin frukt lör att få den pressad
m. m. samt erhålla nödiga instruktioner rörande saftens jäsning och skötsel
i övrigt. I sådana fruktodlingsdistrikt, där fruktodlarna leverera sin frukt
till länsföreningars fruktpackningscentraler, bör vid dessa beredas möjlighet
för odlarna, att efter fruktens sortering antingen erhålla viss ersättning för
frånsorterad frukt eller erhålla den åter i form av pressaft för eget behov
för att därav bereda antingen en råsaft eller cider. Då vinberedningsteknik,
i den mån den kan äga tillämpning på det egna hushållet, icke torde vara
främmande för trädgårdskonsulenterna och dessa också böra få tillfälle att
vid särskilt anordnad utbildningskurs tillägna sig kunskaper i råsaftberedning
m. m., böra dessa av hushållningssällskapen utrustas med för råsaftoch
ciderberedning nödiga utensilier och vid kurser under hösten för trädskötare
och andra meddela undervisning däruti. Inom ett par hushållningssällskap
äger detta redan rum i fråga om ciderberedning. I förevarande
avseende torde även Sveriges pomologiska förening hava en mission att tylla.

Det skulle kunna ifrågasättas, huruvida genom allmän husbehovsberedning
av vin risk skulle föreligga för att behovet av alkoholhaltiga drycker
komme att stimuleras. Häremot kan emellertid anföras, att en sådan alkoholhaltig
dryck som cider tack vare hög halt av naturlig Iruktsyra icke torde

6 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

hava möjlighet att frammana alkoholbegäret. Tvärtom visa erfarenheterna
från Centraleuropa och Schweiz att just cider varit det effektivaste medlet
i kampen mot omåttlig alkoholförtäring och att cider förutom färsk frukt
användes inom alkoholistanstalter. Dessutom står ju numera råsaftberedning
öppen för deni, som icke alls vilja befatta sig med alkoholhaltiga
drycker.

Örn sålunda enligt Lantbruksstvrelsens mening åtgärder till främjande av
råsaft- och vintillverkning utav svenska frukter och bär först böra inriktas
på odlarnas egna hushåll, varigenom fruktmarknaden skulle avlastas avsevärda
mängder sekunda frukt, så råder intet tvivel därom, att det vore
ensidigt, att ett antal större företag för samma ändamål efterhand komme
till stånd inom landets viktigaste fruktodlingsdistrikt för den allmänna
handelns behov av utav svenska frukter och bär tillverkade drycker. Större
företag med fabriksmässig drift äro naturligtvis en förutsättning för att
tillverkningskostnaderna skola kunna hållas på en relativt låg nivå. För
att emellertid sådana drycker skola tillfredsställa den stora allmänhetens
smak, kräves en produkt, för vars framställande erfordras betydande fackkunskap
både på vinteknikens och jäsningsfysiologiens område. Vid fabriksmässig
drift vinnes därjämte den fördelen, att man kan framställa stora
mängder drycker av åtminstone för året jämförelsevis konstant typ, en förutsättning
jämväl för rationellt saluförande.

Den omständigheten att anförda båda vägar stå öppna för fruktöverskottets
tillgodogörande innebär enligt Lantbruksstvrelsens mening en framtidsmöjlighet
att till lagervaror överföra betydligt större delar av frukt och bär,
än som för närvarande under särskilt rika skördar är behövligt. Emellertid
tarvar såväl råsaft- som vinberedning — särskilt vid fabriksmässig framställning
— en icke obetydlig experimentell verksamhet, vinberedning för
att av det stora antalet inom olika distrikt odlade sorter av samma fruktslag
åstadkomma för handeln lämpade vintyper med olika alkoholstyrka och
råsaftframställning av följande skäl.

Råsaftframställning sker med tillhjälp av ett filtreringsförfarande genom
precisionsfiltrum, s. k. bakteriefiltrum, vilket är att betrakta som systemets
hjärtpunkt. Det ligger i sakens natur, att ett dylikt filtrum måste vara ytterst
finporigt och det skulle snabbt upphöra att fungera, om den från pressant
kommande saften med sin rikedom på slemmiga och fasta partiklar skulle
ledas direkt till detta filtrum, som är så fint, att icke jästsvampar passera.
Av denna anledning underkastas pressaren först omsorgsfullt förberedande
behandling med resultat, att den först i klart tillstånd ledes genom filtret.
Härefter erhållas från jästsvampar fullkomligt fri och sålunda hållbar råsaft,
som det gäller att skydda mot infektion. Trots en dylik synnerligen
stark filtrering bibehåller saften fruktens naturliga arom och ett vackert
kristallklart utseende och därjämte, enligt vad som uppgives, alla de näringsfysiologiskt
verksamma beståndsdelarna (syra, mineralämnen och vitaminer),
vilkas närvaro i den råa frukten gör dessa till en omistlig beståndsdel
i varje ändamålsenligt sammansatt kost.

Metoden för råsaftframställning i fabriksmässig skala torde vara tillräckligt
prövad i Tyskland, Schweiz och flera andra länder. Då emellertid inom
olika breddgrader odlad frukt och olika fruktslag och fruktsorter, bärslag
och bärsorter äro till sin struktur och konsistens variabla, måste för Sveriges
vidkommande undersökas, vilka frukt- och bärslag (naturligtvis även skogsbär)
och sorter härav, som äro bäst lämpade för dylik råsafttillverkning,

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande A t i.

7

om fabrikation skall kunna upptagas i den omfattning, som det är troligt,
att konsumtionen kan komma att föranleda. Då utgångsmaterialet för vin
och filtrerad saft är detsamma, nämligen råsaft, bör därför försöksverksamhet
på båda framställningssätten kunna ske i det närmaste parallellt.
Lantbruksstyrelsen bär visserligen i sitt ovannämnda utlåtande den 28 november
1932 förklarat sig anse, att sådan försöksverksamhet — förlagd till
plats, där annan försöksverksamhet beträffande fruktodling bedreves —
borde upptagas av Vin- och Spritcentralen, men då numera ett nytt viktigt
moment tillkommit, nämligen framställning av filtrerad alkoholfri råsaft,
som ligger utanför ramen av Vin- och Spritcentralens intresseområde, synes
all hithörande verksamhet böra förläggas under framtida, av staten anordnad
försöksverksamhet på fruktodlingens område.

Då här ovan berörda frågor — vintillverkning och försäljning och distribution
av vin, råsaft- och läskedryckstillverkning — icke torde kunna lösas
isolerad var för sig och även sammanhängande med frågan örn tillverkning
av sötade safter, allt åsyftande rationellt tillgodogörande av den del
av frukt- och bärproduktionen, som icke kan på ändamålsenligt sätt avsättas
i färskt tillstånd, finner sig Lantbruksstyrelsen böra förorda allsidig
utredning med hänsynstagande till av styrelsen här ovan anförda synpunkter.

Kontrollstyrelsen anför i sitt utlåtande i huvudsak följande:

Styrelsens uppfattning sammanfaller i ett grundläggande avseende
med den av riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott i
dess utlåtande nr 17 till 1932 års riksdag uttalade åsikten, att ifrågavarande tillverkning
— i varje fall i den mån ny sådan tillverkning kommer till stånd — i
huvudsak bör handhavas av aktiebolaget Vin- & spritcentralen till förebyggande
av att nya enskilda vinstintressen uppstå inom denna gren av rusdryckshanteringen.
I överensstämmelse härmed framhöll kontrollstyrelsen i ett den
24 februari 1933 till Kungl. Majit avgivet utlåtande, att befordrandet av en
i större skala av enskilda bedriven vintillverkning i vårt land skulle innebära
ett avsteg från länge följda grundsatser på förevarande område och genom
uppkomsten av ett vittutgrenat privatekonomiskt intresse, knutet till denna
företagarverksamhet, jämväl vara ägnat att äventyra redan vunna värdefulla
resultat av nuvarande lagstiftning och lagtillämpning. Samtidigt skulle statens
medverkan till uppkomsten av en sådan vintillverkning innebära ett
opåkallat uppgivande av intressen, som från det allmännas sida måste anses
vara knutna till det statliga partihandelsföretaget på ifrågavarande område,
genom vilket företag en inlösning av de äldre vintillverkarna i landet ägt
rum, senast efter beslut av 1924 års riksdag. Slutligen skulle framtidsutsikterna
för en under nuvarande betingelser uppvuxen enskild svensk vinindustri
te sig synnerligen osäkra. Styrelsen framhöll emellertid vidare, att
denna styrelsens uppfattning i fråga örn lämpligheten av en utbredd enskild
vinindustri i landet läte sig viii förena med det av 1932 års riksdag uttalade
önskemålet örn ökad användning av svensk råvara vid, bland annat, tillverkning
av vin. Riksdagsbehandlingen av ärendet gåva nämligen icke stöd
åt strävandena att åstadkomma en av enskilda bedriven vinindustri i landet,
och riksdagsskrivelsens syfte kunde, enligt kontrollstyrelsens mening, på ett
ändamålsenligt sätt och under nödiga garantier mot uppkomsten av nya enskilda
förvärvsintressen i själva vinframställningen förverkligas därigenom,
att ifrågavarande tillverkning för framtiden förbehölles aktiebolaget Vin- &
spritcentralen. Detta företag borde därvid träda i närmare förbindelse med

8 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

de hushållningssällskap och de producentorganisationer, som närmast vore
intresserade för en ökad avsättning av svenska frukter och bär.

1 ett den 23 september 1933 till Kungl. Majit avgivet utlåtande vidhöll
kontrollstyrelsen sin i ovan refererade utlåtande angivna uppfattning men
framhöll därutöver, att förhållandena på förevarande område präglades av
oklarhet och meningsmotsättningar icke endast i fråga om mer eller mindre
betydelselösa detaljer utan jämväl rörande de grundläggande normer, efter
vilka vintillverkningen i vårt land borde i administrativt hänseende ordnas.
Denna oklarhet vore till förfång för samtliga i frågan intresserade parter.
Det syntes vid sådant förhållande kontrollstyrelsen angeläget, att en allsidig
utredning av frågan komme till stånd i syfte att möjliggöra utfärdandet av
enhetliga direktiv. Kontrollstyrelsen hemställde därför, att Kungl. Majit
måtte gå i författning om åvägabringande av en dylik utredning genom tillsättandet
av en särskild beredning av ärendet.

Den av kontrollstyrelsen sålunda till Kungl. Majit riktade framställningen
synes till sitt syftemål i väsentliga hänseenden sammanfalla med de syften,
de remitterade motionerna avse att främja.

Enligt vad kontrollstyrelsen har sig bekant, har i anledning av styrelsens
berörda framställning en ingående utredning rörande den inhemska vintillverkningens
ordnande igångsatts inom finansdepartemetet, och torde denna
utredning numera hava fortskridit så långt, att densamma inom nära liggande
tid kan väntas bliva slutförd. En utredning av den beskaffenhet, som
åsyftas i motionerna I: 29 och lii 145, är alltså redan igångsatt.

Utskottet har tillika tagit del av i kontrollstyrelsens yttrande omförmälda,
den 23 september 1933 till Kungl. Majit avgivna utlåtande över åtskilliga ansökningar
om vintillverkningstillstånd och därav inhämtat, att styrelsen för
den ifrågasatta utredningen ansett uppgifterna i stort sett låta inordna sig
under följande frågor:

1) De allmänna förutsättningarna för en svensk vinindustri — marknad,
varutyper, råvaror, tillverkningsområden.

2) Huruvida tillstånd till vintillverkning för avsalu bör upplåtas åt enskilda
eller helt förbehållas det statskontrollerade partihandelsorganet på
området eller annat särskilt bildat organ utan enskilda vinstintressen.

3) I förra fallet i vilken omfattning och under vilka villkor sådan upplåtelse
bör ske, samt huru förhållandet mellan å ena sidan tillverkare och
å andra sidan partihandelsorganet och eventuellt kontrollorgan bör ordnas,
särskilt med hänsyn till kontrollen över tillverkningen och villkoren
för övertagandet av de tillverkade varorna.

4) I senare fallet, huruvida särskilda direktiv för partihandelsorganet eller
det särskilt bildade organet kunna anses erforderliga för denna verksamhet,
särskilt i fråga örn upptagande av nya tillverkningar, val av råvaror
samt samarbete med enskilda råvaruproducenter och sammanslutningar
av sådana.

I sistberörda utlåtande anförde kontrollstyrelsen dessutom bland annat:

Den principiella uppfattning rörande grunderna för det fortsatta ordnandet
av den svenska vintillverkningen, varåt kontrollstyrelsen givit uttryck,
och som styrelsen funne stå i bästa överensstämmelse med 1932 års
riksdagsbeslut i ärendet, hade enligt styrelsens mening giltighet för alla slag
av vin. En delvis annan uppfattning hade emellertid framförts av Aktiebo -

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr i. 9

laget Vin- & Spritcentralen, som tillsvidare ansett sig böra begränsa sin verksamhet
på förevarande område till starkvinsframställning, väsentligen emedan
bolagets produktion icke utan tvingande skäl borde gripa över sådana
områden av vintillverkningen, som överlämnats åt enskilda, eller som kunde
anses vara i handelspolitiskt hänseende särskilt ömtåliga. Emellertid hade
bolaget meddelat, att detsamma numera igångsatt tillverkning av ett svagvin
berett av äpplen. I fråga vidare örn framställningar rörande åtgärder för en
ökad svensk vinproduktion, vilka gjorts av Blekinge läns hushållningssällskap
och hushållningssällskapens ombud, syntes hushållningssällskapet hålla
före, att aktiebolaget Vin- & Spritcentralens uppgift på förevarande område
borde begränsas till »skyldighet att försälja inom landet producerade viner
mot en av Kungl. Maj:t fastställd rimlig provision».

I sitt till utskottet avgivna yttrande har Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen
hänvisat till ett av bolaget den 8 februari 1933 till kontrollstyrelsen avgivet
yttrande, vari bolaget i hithörande delar yttrar följande:

»Genom remiss den 25 januari 1933 hade kungl, kontrollstyrelsen hemställt,
att Aktiebolaget Vin- & spritcentralen ville avgiva yttrande med anledning
av en framställning av den 28 september 1932 från hushållningssällskapens
ombud angående tillverkning i Sverige av viner och likörer.

Det bör först konstateras, att på detta område åtskilliga intressen och uppfattningar
framträda, vilka synas svåra att förena. Sålunda är det å ena
sidan ett svenskt intresse att få ökad avsättning för jordbruksprodukter och
att inom landet producera vad som konsumeras, medan å andra sidan förefinns
det likaledes svenska intresset att härigenom ej i alltför hög grad råka
ut för handelspolitiska svårigheter från sådana länders sida, av vilka våra
exportnäringar äro starkt beroende, men som själva ha en betydande export
av vin eller sprit till vårt land. Vidare har å ena sidan riksdagen uttalat,
att ifrågavarande inhemska tillverkning bör upptagas av oss, under det
att å andra sidan framställas anspråk från enskildas och vissa sammanslutningars
sida att få utnyttja de förvärvsmöjligheter, som här förefinnas. Slutligen
framträder kravet på skyndsamt tillgodoseende av efterfrågan på svenska
viner, samtidigt som man måste räkna med faran för att dessa varor
utsläppas i marknaden utan tillräckligt omsorgsfull beredning och lagring.

Hittills ha vi under lotsandet mellan dessa intressemotsatser i stort sett
ställt in oss efter följande riktlinjer.

För omkring tre år sedan upptogs vid Karlshamnsfabriken stark vinstillverkning.
Vinet var efter vederbörlig lagring färdigt för utsläppande i marknaden
vid årsskiftet 1931/32 och fick — på grund av numera kända men
tidigare ej beräkneliga omständigheter — en strykande åtgång. Det uppstod
ett nytt, omfattande intresse för konsumtion av svenska viner i landet, vilket
ännu ej i nämnvärd grad lagt sig. Lagret blev utsålt efter några månader,
och vi gingo omedelbart in för en fördubbling av tillverkningen, vilken nu
efter den erforderliga lagringen kan offereras systembolagen. Vid samma
fabrik har på försök igångsatts tillverkning av ett svagvin av äpplen, som
beräknas bliva färdigt mot slutet av året.

Under tiden lia ansökningar från en mängd enskilda om tillstånd att framställa
svenskt frukt- eller bärvin inkommit, men endast i ett fall tiar tillstånd
lämnats av Kungl. Maj:!. Även i detta fall avser tillverkningen framställning

Bihang till riksdagens protokoll 193A. 12 sami. 2 avd. Nr A. 2

10 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr i.

av svagvin, under det att ansökningar från enskilda att framställa starkvin
eller spritdrycker städse av oss avstyrkts och av Kungl. Maj:t avslagits.

Ur vår synpunkt kan nämligen sägas, att omsättningen av svaga, billigare
viner överhuvud varit relativt mycket begränsad, samt att en konkurrens
från vår sida ifråga om framställning av dylika viner sannolikt skulle bli de
enskilda företagarna övermäktig och därför komma att leda till en mängd
komplikationer. Därjämte skulle en av oss utövad svagvintillverkning i viss
mån kunna föranleda handelspolitiska divergenser, som såvitt möjligt böra
undvikas. Starkviner åter ha efter vår tillkomst icke framställts i Sverige
till avsalu av annan än oss. De utländska starkvinerna importeras till oss
huvudsakligen från Portugal, som gentemot Sverige — för övrigt just av den
anledningen — har en stark positiv handelsbalans, och starkvinerna äro föremål
för stor efterfrågan hos den breda massan av svenska folket. Mot tillverkning
genom enskilda av denna vara talar den övermäktiga konkurrens,
för vilken dessa producenter i så fall skulle bli utsatta från vår sida, ävensom
betänkligheterna mot att tilldela enskilda företagare rättighet att disponera
över sprit för vinberedning.

I detta sammanhang förtjänar nämnas, att vi pä framställning av representanter
för »vinnämnder», bildade av dels Kristianstads läns och dels
Malmöhus läns hushållningssällskap samt enligt uppgift avsedda »att föra
vinberedningsfrågan i Skåne och södra Sverige framåt», förklarat oss beredda
att ställa vår vid Karlshamnsfabriken vunna erfarenhet av svagvinsberedning
till dessa vinnämnders ävensom till eventuella vintillverkares förfogande
för att bereda dem tillfälle att anordna sin produktion enligt grunder,
som kunna förutsättas giva ett gynnsamt resultat.

Från för fruktodlingen intresserat håll har vid de förhandlingar, som
förts i nyssnämnda samband, framhållits, att frukt och bär borde utgöra
råvaran vid den svenska vinproduktionen i stället för rabarber, som i jämförelse
med frukter och bär vore ett mindre tillfredsställande råämne. Häremot
må påpekas, att rabarbern, vars för vinberedning verksamma beståndsdel
utgöres av oxalsyra, visserligen måhända icke äger samma aromatiska
egenskaper som vissa slag av frukter och bär, men att dess produktivitet per
ytenhet av den därmed odlade jorden är vida högre och att den på grund
därav samt till följd av lägre produktionskostnader överhuvud är en synnerligen
billig råvara för tillverkningen av vin, vilket tack vare denna omständighet
kan betinga ett för konsumenten gynnsammare pris än som antagligen
i allmänhet kan ernås vid framställning av vin av frukter eller bär.
Det bör även beaktas, att, medan fruktodlingen i ej ringa grad växlar mellan
goda och dåliga skördar, så är rabarbern i detta fall ett vida stabilare
växtslag, vars skördeutfall sällan bereder missräkningar.

Av det anförda torde framgå, att vår ståndpunkt föga skiljer sig från den
principiella uppfattning, som kommit till uttryck i hushållningssällskapens
ombuds framställning. Däremot tillåta vi oss uttala tvivel om. att något nytt
av värde för det i ombudens yrkande framhållna syftet står att vinna genom
särskilda åtgärder från statsmakternas sida.»

Till i detta yttrande meddelade uppgifter ville nu bolaget endast tillägga,
att försäljningen av svenska fruktviner under år 1933 starkt ökats, såsom

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4. 11

framginge av följande för åren 1931—1933 sammanställda siffror ur dess
omsättningsstatistik över dess försäljning av svenska fruktviner 1931 33

(volymlit.).

X r Svaga Mousserande Starka

1931 .............. 120 20 469 62 633

1932 .............. — 99 232 84 195

1933 .............. 68 859 200 178 210 044.

Sveriges pomologiska förening har icke begagnat lämnat tillfälle att till
utskottet yttra sig över motionen, men har föreningens sekreterare muntligen
uppgivit, att ledamöterna av föreningens förvaltningsutskott förklarat sig
vilja i allo instämma i de synpunkter, som framförts i lantbruksstyrelsens
härovan intagna utlåtande.

Motionärerna hava, oaktat motivet till förevarande motion patagligen är
att främja avsättningen av svenska frukter och bär, begränsat sitt yrkande
till att avse åtgärder för dessa produkters användning uteslutande i form
av beredning av vin. Utskottet vill icke här närmare ingå på det såväl ur
språklig som teknisk synpunkt omstridda spörsmålet, huruvida åt begreppet
vin skulle kunna givas en vidare tolkning än den genom gällande rusdryckslagstiftning
och i avslutade handelstraktater vedertagna, men anser
sig icke böra underlåta att i detta sammanhang framhålla, att allenast en
ringa bråkdel, betydligt understigande 1 procent, av den svenska fruktskörden
hittills kommit till användning för beredande av vin genom alkoholjäsning.

På samma sätt anknyter den utredning, som enligt vad ovan anförts igångsatts
inom finansdepartementet, till beredning av vin mera ur synpunkten
av gällande rusdryckslagstiftning och dess revision än av hänsyn till de inhemska
produkternas avsättning i och för sig.

Förhållandet är sålunda det, att en utredning av den art, som enligt ordalagen
av motionens slutliga yrkande äskas, i själva verket redan är igångsatt.
Emellertid finner utskottet det oomtvistliga huvudsyftet med förevarande
motion, nämligen ett rationellt och vinstgivande tillgodogörande av
svenska frukter och bär, vara högeligen behjärtansvärt. Även de särskilt i
Norrland vissa år ytterst rikligt förekommande skogsbären böra försåvitt
möjligt tillgodogöras. Då de befolkningslager, som draga huvudsakliga nyttan
av fruktodlingen eller bärplockningen, ofta tillhöra de mindre bemedlade,
ser utskottet häri ytterligare ett stöd för sin mening. Lantbruksstyrelsens
förslag i vad avser tillverkning av råsaft och fruktmos, som närmare
utvecklats i styrelsens ovan anförda yttrande, synes värt beaktande och stöd
från det allmännas sida. Särskilt vill utskottet framhålla, att den välbehövliga
hjälp för trädgårdsodlare och bärsamlare, som motionen ytterst avser att
åstadkomma, icke lär stå att vinna, därest, som för närvarande är fallet,

Utskottet.

12 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

rabarber får komma till användning i stället för frukter och bär, liksom ej
heller rabarbervinets i förhållande till råvarupriset oproportionerligt höga
utförsäljningspris torde kunna bliva vägledande vid prissättningen på av
inhemska frukter och bär framställda drycker, örn dessas avsättning skall
nå en omfattning, som för de svenska råvaruleverantörerna skall bliva till
verklig båtnad. Utskottet, som hyser förhoppningen att behovet av en utredning
av de mångahanda tekniska och ekonomiska spörsmålen vid tillgodogörandet
av dessa svenska råvaror även för andra ändamål än till vinberedning
i egentlig mening skall beaktas, vill nu endast framhålla, att ett
tillgodogörande i sådan riktning torde kunna förväntas röna avsevärt mindre
svårigheter ur såväl rusdryckslagstiftningens statsfinansiella och nykterhetspolitiska
som kommersiella synpunkter och på samma gång gagna
såväl folkhälsan som de svenska råvaruleverantörerna i betydligt vidare omfattning
än den under alla förhållanden tydligen relativt obetydliga ökning
för användning av svensk råvara, som står att vinna genom vinberedning i
egentlig mening. Då emellertid den motion, över vilken det här åligger utskottet
att yttra sig, erhållit en sådan utformning, att den utmynnar i en
hemställan, som endast avser vintillverkning, anser sig utskottet nu förhindrat
att påyrka några åtgärder för främjande av tillverkningen av råsaft,
fruktmos och dylikt i större skala, huru befogat detta eljest kunde vara.
Hade motionärernas hemställan givits en vidare ram, skulle utskottet med
tillfredsställelse givit sin anslutning därtill. Då det formligen framställda
önskemålet nu enbart tager sikte på vintillverkning, ställer sig saken däremot
annorlunda. En särskild utredning har, som redan anförts, blivit inom
finansdepartementet igångsatt i hithörande spörsmål. Att vid dylikt förhållande
framlägga förslag och fatta beslut ens i fråga örn framställning
av vin anser utskottet ej vara befogat.

Under åberopande av här ovan angivna skäl samt under uttalande av
sitt livliga intresse för förbättrat tillgodogörande av svensk frukt och svenska
bär, får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion, I: 29, icke måtte till någon första
kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 april 1934.

Å utskottets vägnar:

EDWIN BERLING.

Närvarande: herrar Berling, Rydberg*, John Björck*, Jacob Hansson, Anton Pettersson,
Arvedson och Thorén*.

*) Ej närvarande vid justeringen.

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1934.
t0296i