Statsutskottets utlåtande Nr 75.

7

Nr 75.

Ankom till riksdagens kansli den 13 april 1934 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
beredande av ytterligare kompensation till Vaxholms
stad i anledning av 1925 års försvarsbeslut.

(l:a avd.)

Uti en till riksdagen den 23 februari 1934 avlåten proposition (nr 202)
bar Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl.
Maj:t att — i överensstämmelse med de grunder, som av föredragande
departementschefen i statsrådsprotokollet angivits, oell på de villkor i övrigt,
som finge bestämmas av Kungl. Majit — träffa avtal med Vaxholms stad
angående beredande av ytterligare kompensation till staden i anledning av
1925 års försvarsbeslut.

Med anledning av den i enlighet med 1925 års härordningsbeslut vidtagna
reduceringen av garnisonen i Vaxholm gjorde Vaxholms stad framställning
hos Kungl. Majit, att staden måtte beredas vederlag härför. Framställningen
överlämnades till den särskilda kommitté, kasernkommittén, vilken
den 6 november 1925 tillsatts för undersökning av ersättningsfrågor i anledning
av de genom 1925 års försvarsbeslut verkställda truppförbandsindragningarna
in. m.

Med skrivelse den 27 februari 1929 framlade kasernkommittén förslag örn
att det för Svea ingenjörkårs kustingenjörkompani avsedda kasernetablissemanget
å Vaxén skulle efter vissa tillbyggnader tagas i anspråk för en statlig
sinnesslöanstalt. Såsom ett motiv för denna anstalts förläggande till Vaxholm
anfördes önskvärdheten av att på detta sätt bereda Vaxholms stad
viss kompensation för de förluster, som komme att drabba staden genom
de vidtagna indragningarna beträffande de till staden förlagda truppförbanden.
Kommitténs förslag förutsatte, att ifrågavarande kasernetablissemang
skulle bliva ledigt genom ingenjörkompaniets överflyttning till ett etablissemang
å Hindén.

Med skrivelse den 12 oktober 1929 överlämnade kasernkommittén ett den
2 och den 10 oktober 1929 dagtecknat, under förbehåll av Kungl. Majits
och riksdagens godkännande, med Vaxholms stad träffat avtal örn beredande
av vederlag åt staden genom överlåtelse utan ersättning med äganderätt å
staden av viss tomtmark m. m. I denna skrivelse anfördes, att lcasernkom -

8

Statsutskottets utlåtande Nr 75.

mittén funnit, att Vaxholms stad borde, med anledning av det försämrade
läge, vari staden oförvållat kommit i följd av 1925 års försvarsorganisation,
beredas hjälp utöver vad som skulle ske, därest omförmälda sinnesslöanstalt
förlädes dit. Beträffande den närmare innebörden av kasernkommitténs förevarande
förslag hänvisas till den redogörelse, som återfinnes i Kungl. Maj:ts
proposition den 21 februari 1930 (nr 180) angående godkännande av viss
överenskommelse mellan kronan och Vaxholms stad m. m. Sedan riksdagen
i skrivelse den 6 maj 1930 (nr 179) anmält, att riksdagen bifallit Kungl.
Maj:ts i nämnda proposition gjorda framställning örn godkännande av förberörda
den 2 och den 10 oktober 1929 ingångna preliminära avtal, med vissa
av Kungl. Maj:t föreslagna ändringar och tillägg, uppdrog Kungl. Majit den
20 juni 1930 åt fortifikationsdepartementet att å kronans vägnar med Vaxholms
stad sluta avtal i ämnet.

Det i enlighet härmed mellan fortifikationsdepartementet och staden träffade
avtalet — dagtecknat den 24 september och den 1 oktober 1930 —
innebar i huvudsak, att den inom stadsplanegränsen belägna marken å Vaxön,
med vissa undantag, utan vederlag med full äganderätt överlämnades till
staden tillika med två utanför nämnda gräns belägna områden, det ena avsett
till pump- och transformatorstation samt det andra till sopstation.

Med avseende å den föreslagna sinnesslöanstalten i Vaxholm må erinras
örn denna frågas behandling i proposition den 19 februari 1932 (nr 129)
angående anslag till hospitalsbyggnader. Föredragande departementschefen
framhöll, att han med hänsyn bland annat till vissa nackdelar, som skulle
vara förenade med användningen av Svea ingenjörkårs kustingenjörkompanis
kasernetablissemang i enlighet med kasernkommitténs förslag, icke ansåge
sig kunna tillstyrka detsamma. Även örn en användning av etablissemanget
enligt nämnda förslag i och för sig skulle vara önskvärd av hänsyn till Vaxholms
stad, borde tanken därpå förty övergivas. Örn denna uppfattning biträddes
av riksdagen, torde, då någon användning av etablissemanget för
annat statligt sjukvårdsändamål för det dåvarande icke syntes möjlig att
anvisa, frågan örn etablissemangets framtida disposition böra göras till föremål
för förnyat övervägande inom försvarsdepartementet. Därvid syntes
även böra komma under omprövning frågan örn eventuell ytterligare kompensation
till Vaxholms stad, utöver vad 1930 års riksdag i sådant hänseende
besluta, för förluster i anledning av 1925 års försvarsorganisation.
Efter det riksdagen i skrivelse den 7 juni 1932 (nr 284) uttalat sig för,
att planen på användande av sistnämnda etablissemang för ifrågavarande
ändamål borde övergivas, förklarade Kungl. Majit i brev den 17 juni 1932
(å socialdepartementet), att det av nämnda kustingenjörkompani disponerade
kasernetablissemanget å Vaxön icke skulle tagas i anspråk såsom statlig
sinnesslöanstalt eller för annat statligt sjukvårdsändamål.

Sedan arméförvaltningen i skrivelse den 28 juli 1932 anmodats att verkställa
utredning rörande ifrågavarande kasernetablissemangs framtida användning
samt inkomma med det yttrande och förslag, vartill utredningen kunde

Statsutskottets utlåtande Nr 75.

9

föranleda, anmälde ämbetsverket uti ett den 21 oktober 1932 dagtecknat
yttrande — efter vederbörande militära myndigheters hörande att det
syntes ämbetsverket lämpligast, att etablissemanget i avvaktan på resultatet
av pågående utredning rörande försvarsväsendets omorganisation alltjämt
utnyttjades för sitt nuvarande ändamål, d. v. s. för förläggning av Svea
ingenjörkårs kustingenjörkompani. Efter kommendantens i Vaxholms fästning
hörande förklarade sig marinförvaltningen instämma i det av arméförvaltningen
avgivna yttrandet i frågan. Härefter förordnade Kungl. Majit
den 27 januari 1933, att någon ändrad förläggning av truppförbanden inom
Vaxholms fästning tillsvidare och intill dess annorlunda kunde varda bestämt
icke skulle äga rum.

I skrivelse till Kungl. Majit den 23 februari 1933 gjorde stadsfullmäktige
i Vaxholm framställning, i syfte att Vaxholms stad måtte beredas ytterligare
kompensation för förluster i följd av genomförandet av 1925 års försvarsbeslut.
Sedan arméförvaltningens fortifikations- och civila departement anmodats
att yttra sig över stadsfullmäktiges förevarande framställning, avgåvo
departementen utlåtande i ärendet den 18 mars 1933. Departementen
hemställde därvid, att Kungl. Majit måtte uppdraga åt fortifikationsdepartementet
att med Vaxholms stad upptaga förhandlingar uti de i stadens framställning
berörda frågor; och ansågo departementen att i samband därmed
lämpligen borde behandlas dels en uppkommen fråga örn överlämnande till
Vaxholms stad av befintlig behållning, 11,140 kronor 27 öre, å influtna tomtören
för tomter i Vaxholm samt kronans fordringar å obetalda sådana tomtören,
allt belöpande på tiden före kronans enligt propositionen nr 180/1930
genomförda marköverlåtelser till staden, dels ock en av staden i annat sammanhang
gjord ansökning att få till sig upplåtet ett markområde å Vaxön
för anordnande av en idrottsplats.

Genom beslut den 2 juni 1933 uppdrog Kungl. Majit åt fortifikationsdepartementet
att upptaga förhandlingar med Vaxholms stad rörande beredande
av kompensation, utöver vad 1930 års riksdag i sådant avseende besluta,
för förluster i anledning av 1925 års försvarsorganisation; och skulle
därvid jämväl övervägas omförmälda uti fortifikations- och civila departementens
yttrande angivna frågor.

I skrivelse till Kungl. Majit den 6 december 1933 har arméförvaltningens
fortifikationsdepartement anmält resultatet av de förhandlingar, som departementet
jämlikt ifrågavarande uppdrag fört med Vaxholms stad. Förhandlingarna
hava lett till avslutande av ett den 5 december 1933 dagtecknat
preliminärt avtal mellan fortifikationsdepartementet, å Kungl. Majits och
kronans vägnar, å ena, samt Vaxholms stad, å andra sidan. Ifrågavarande
avtal finnes fogat såsom bilaga (Bil. A) vid Kungl. Majits nu avhandlade
proposition. I samma skrivelse har fortifikationsdepartementet hemställt,
att Kungl. Majit måtte, efter inhämtande i nödiga delar av riksdagens medgivande,
godkänna berörda avtal.

Över förevarande förslag till avtal hava yttranden avgivits av länssty -

10

Statsutskottets utlåtande Nr 75.

reisen i Stockholms län, statens arbetslöshetskommission samt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen. Efter att hava redogjort för innehållet i dessa
yttranden har föredragande departementschefen för egen del anfört följande:

»Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, föreslog kasernkommittén,
att Vaxholms stad skulle för de förluster, staden lidit genom 1925 års försvarsbeslut,
beredas vederlag dels därigenom att kronan på staden överläte
viss tomtmark m. m., dels ock på det sätt att det för Svea ingenjörkårs
kustingenjörkompani avsedda kasernetablissemanget å Vaxen skulle tagas
i anspråk för en statlig sinnesslöanstalt. Kommitténs förslag örn marköverlåtelse
har år 1930 vunnit statsmakternas godkännande. Förslaget örn förläggande
till Vaxholm av en statlig sinnesslöanstalt har däremot förfallit.
Starka billiglietsskäl synas tala för att staden — utöver vad redan skett —
erhåller ytterligare vederlag för nyssnämnda förluster. Förut omförmälda
mellan arméförvaltningens fortiiikationsdepartement å Kungl. Maj:ts och
kronans vägnar, å ena, samt Vaxholms stad, å andra sidan, upprättade preliminära
avtal innefattar förslag till slutlig uppgörelse i kompensationsfrågan.

Enligt § 1 j nämnda avtalsförslag skall kronan till staden överlämna förefintlig
behållning, 11,140 kronor 27 öre, av influtna tomtavgifter, belöpande
å tiden före den 1 oktober 1930 och avseende den tomtmark i Vaxholm,
vilken genom 1930 års avtal mellan kronan och staden nämnda 1 oktober
övergått i stadens ägo, ävensom å staden överlåta de fordringsrätter å sådana
tomtavgifter, som kronan må äga. Häremot synes ej vara något att erinra.
Ifrågavarande medel förutsättas skola av staden användas för utgifter motsvarande
dem, vartill medlen i kronans hand — under den tid kronan var
ägare till marken inom stadens planlagda område — varit avsedda, nämligen till
bestridande av kostnader för anläggning och underhåll av gator i staden m. m.

Under § 2 avhandlas ifrågasatt marköverlåtelse å Vaxholms stad. Här
förutsättes, att kronan skall utan ersättning till staden överlämna dels den
norra delen, innehållande i areal cirka 28 hektar, av det område å Vaxön, som
gränsar i öster till Vaxholms stadsplanegräns och i väster till Eriksö egendom,
dels ock — med den rätt kronan ^därtill må äga — den s. k. Myrholmen,
innehållande cirka 1.5 o hektar. Å den återstående södra delen av
nyssnämnda område å Vaxön, vilken del avses skola kvarbliva i kronans
ägo, är, såsom tidigare anförts, det utav Svea ingenjörkårs kustingenjörkompani
disponerade kasernetablissemanget beläget. Några olägenheter ur övningssynpunkt
hava icke ansetts vara förbundna med den föreslagna marköverlåtelsen
å Vaxön. Vid sådant förhållande har jag intet emot, att avtalsförslaget
i förevarande del genomföres. Förslaget örn överlåtelse å staden av
kronans rätt till Myrholmen kan jag även biträda.

Heil tredje huvudpunkten i avtalsförslaget avser, att vid Askudden i
"V axholm skall på statens bekostnad anläggas en hamn för motor- och segelbåtar.
Med hänsyn till den stora betydelse, staden tillmäter åstadkommandet
av tillfredsställande angöringsmojliglieter för dylika båtar, anser jag,
att kronan i nu förevarande sammanhang bör på sätt, som befinnes ändamålsenligt
och ur kostnadssynpunkt ter sig försvarligt, tillmötesgå stadens
önskan i detta avseende.

På grund av vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sitt yttrande anfört
rörande de tekniska förutsättningarna för ett genomförande av det av kaptenen
Svensén uppgjorda förslaget till hamnanläggning vid Askudden, torde
detta förslag icke kunna ifrågakomma till utförande. Detsamma skulle för
övrigt draga alltför höga kostnader.

Annorlunda förhåller det sig med det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

Statsutskottets utlåtande Nr 75.

11

framlagda förslaget. Beträffande sättet för hamnanläggningens anordnande,
synes det emellertid kunna ifrågasättas, huruvida det ej skulle innebära en
ändamålsenligare lösning, örn man gjorde de enligt styrelsens förslag avsedda
anordningarna vid Askudden mindre omfattande och i stället utbyggde
den av styrelsen planerade anläggningen i Västerhamnen så, att bättre skydd
därstädes erhölles för östliga vindar. Skäl synas föreligga att, innan avgörande
i saken träffas, genom ytterligare utredning undersöka, på vilket sätt man
lämpligast bör realisera hamnbyggnadsplanen. Resultatet av utredningen bör
givetvis underställas Kungl. Maj:ts prövning. Huru än anläggningen i detalj
kan komma att utföras, torde den totala kostnaden under inga förhållanden
böra överstiga det belopp, 190,000 kronor, som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
beräknats erforderligt för realiserande av det av styrelsen framlagda
förslaget. Arbetet lärer lämpligen kunna utföras såsom statligt beredskapsarbete
under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ledning.

Jag finner mig sålunda böra föreslå, att slutlig uppgörelse mellan kronan
och Vaxholms stad i kompensationsfrågan kommer till stånd enligt de av
mig här ovan angivna grunderna. Enligt vad jag förvissat mig om, kommer
den sålunda av mig förordade slutuppgörelsen under förhandenvarande omständigheter
att i stort sett tillfredsställa stadens önskemål.

De närmare villkoren för den avsedda marköverlåtelsen — vilka synas
kunna utformas i huvudsaklig överensstämmelse med föreskrifterna härutinnan
i det upprättade preliminära avtalet — ävensom bestämmelserna i övrigt''
till reglerande av detaljer i uppgörelsen torde böra fastställas av Kungl.
Majit.»

Såsom framgår av statsrådsprotokollet har det tidigare varit avsett, att
Vaxholms stad skulle för genom 1925 års försvarsbeslut lidna förluster beredas
vederlag — utöver vad av 1930 års riksdag i sådant hänseende beslu
tits — på det sätt, att det för Svea ingenjörkårs kustingenjörkompani
avsedda kasernetablissemanget å Vaxön efter vissa tillbj^ggnader skulle tagas
i anspråk för en statlig sinnesslöanstalt. I likhet med föredragande departementschefen
anser utskottet, att, sedan frågan örn förläggande till Vaxholm
av en sådan anstalt förfallit, starka billighetsskäl tala för att staden i annan
form av kronan erhåller ytterligare kompensation för nyssnämnda förluster.
Det vill ock synas angeläget, att en slutlig uppgörelse med staden nu träffas
i vederlagsfrågan. De grunder för en slutuppgörelse i ämnet med staden,
vilka innefattas i föredragande departementschefens förslag, hava icke givit
utskottet anledning till någon erinran.

Det har förutsatts, att den såsom kompensationsobjekt ifrågasatta hamnanläggningen
skall utföras såsom statligt beredskapsarbete under väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens ledning. Till frågan örn beredande av medel för
detta ändamål återkommer utskottet i annat sammanhang.

Med tillstyrkande alltså av Kungl. Maj:ts förevarande förslag får utskottet
hemställa,

att riksdagen må bemyndiga Kungl. Majit att — i överens,
stämmelse med de grunder, som av föredragande departementschefen
i statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 23
februari 1934 angivits, och på de villkor i övrigt, som må be -

Utskottet.

12

Statsutskottets utlåtande Nr 75.

stämmas av Kungl. Maj:t — träffa avtal med Vaxholms stad
angående beredande av ytterligare kompensation till staden i
anledning av 1925 års försvarsbeslut.

Stockholm den 13 april 1934.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 73.