Statsutskottets utlåtande Nr 65.

5

Nr 65.

Ankom till riksdagens kansli deli 6 april 1934 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
beredande av möjlighet för visst manskap vid
försvarsväsendet att kvarstå i tjänst utöver den kontraktcradc
anställningstiden.

(lia avd.)

Uti en till riksdagen avlåten, den 28 februari 1934 dagteeknad proposition
(nr 204) har Kungl. Maj:t, under åberopande av vid proposition fogat utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj:t att under nästkommande budgetår i huvudsaklig
överensstämmelse med de riktlinjer, som i statsrådsprotokollet angivits,
bereda underbefäl av manskapet vid försvarsväsendet med en tjänstetid av minst
fem år möjlighet av efter kontraktstidens utgång få kvarstå viss tid utom
stat vid vederbörande truppförband eller kår.

Av Kungl. Maj:t den 12 januari 1934 tillkallade sakkunniga för utredning
av vissa civilanställningsfrågor (de s. k. civilanställningssakkunniga) hade i
skrivelse till chefen för försvarsdepartementet den 10 februari 1934 avgivit
förslag rörande beredande av möjlighet för visst fast anställt manskap vid försvarsväsendet
att för underlättande av övergången till civilt arbete fa kvarbliva
i kronans tjänst viss tid utöver den kontrakterade anställningstiden.

Såsom utgångspunkt för framställningen hade de sakkunniga åberopat den
omständigheten, att den stora årliga kontingenten uttjänt militärmanskap enligt
nu gällande ordning utfördes i den civila förvärvsverksamheten vid en ur
synpunkten av möjligheten till anskaffande av arbetstillfällen synnerligen
ogynnsam tidpunkt på året, nämligen den 31 oktober (för karlskrivet manskap
vid flottan den 30 september), en årstid, som utan tvekan kunde betecknas som
den, då svårigheten att erhålla arbete vore allra störst.

De sakkunniga framhöllo, att det uppenbarligen skulle vara en slör vinning,
om på ett eller annat sätt en förändring kunde ske därhän, att avgångstidpunkten
för det fast anställda manskapet kunde helt eller delvis omläggas
till att i stället inträffa på våren, då möjligheterna till erhållande av anställningar
och vikariat i civil tjänst vöre betydligt större. Till vinnandet av syftemålet
att undvika att hela den stora massan avskedat militärmanskap vid den
nämnda olägliga tidpunkten på en gång utfördes i den civila arbetskonkurrensen,
föreslogo do sakkunniga, att tillfälle lämnades deni, för vilka civilanställningsspörsmålet
vöre mest brännande, d. v. s. de äldre, att, därest de så önskade,

Statsutskottets utlåtande Nr HD.

6

kvarstanna i militär tjänst ännu någon tid, exempelvis 6 månader, etter kontraktstidens
slut. Därigenom skulle vinnas en dubbel fördel. Dels skulle avgångstiden
ur militärtjänst för en avsevärd del av de avgående framskjutas
till en för arbetes vinnande betydligt gynnsammare tidpunkt; oell dels skulle
denna övergångstid kunna, utan att den militära tjänsten bleve i någon mån
lidande, utnyttjas till utbildning i civilanställningssyfte, genomgående avkurser,
provtjänstgöring vid civila institutioner o. s. v. Meningen skulle således
vara, att dessa avgående skulle under det första vinterhalvåret efter avskedet
få åtnjuta stödet av att alltjämt vara i kronans tjänst med de förmåner,
som därmed följde. De borde emellertid under denna övergångstid alltjämt
vara i oförminskad grad underkastade den militära rutinen; eljest skulle de
komma att vid regementena bilda någon sorts särklass av underbefäl, vilket
säkerligen icke vore till fromma vare sig för dem själva eller för tjänsten vid
regementet. Därav följde, att de borde få under denna tid bibehålla såväl alla
naturaförmåner som den kontanta avlöning de åtnjutit under tiden närmast
före kontraktets utlöpande, försåvitt icke avlöning åtnjötes under provtjänstgöring
å annat håll, i vilket fall den militära avlöningen borde minskas i motsvarande
grad. Å andra sidan vore det givetvis meningen, att tjänstgöringen
under denna tid skulle vara såtillvida mindre bunden, att dels möjligheten till
avgång ur tjänsten skulle stå öppen, så fort vederbörande vunnit civilanställning,
och dels tillfälle skulle i största möjliga utsträckning beredas dem som
så önskade att få tjänstledighet för kursers genomgående, provtjänstgöring
m. lii. Den ifrågasatta förmånen borde enligt de sakkunnigas mening komma
allenast dem till godo, som varit i tjänst någon tid utöver de tre utbildningsåren.
Förmånen borde icke heller gälla andra än dem, som genomgått furirsutbibilling
(vid marinen korpralsutbildning) eller motsvarande utbildning för
beställningsman. Att icke andra än de, vilkas tjänstgöring vore väl vitsordad,
borde komma i fråga, syntes de sakkunniga ligga i sakens natur.

För förslagets genomförande hade de sakkunniga räknat med två alternativ.
Enligt första alternativet, vilket av de sakkunniga förordats, skulle
samtliga av förberörda kategorier, som varit i tjänst minst fem år, få kvarstå
i tjänst utom stat sex månader utöver kontraktstiden. Sammanlagda
kostnaderna enligt detta alternativ skulle uppgå till något över 200,000 kronor.
Det andra alternativet skulle omfatta allenast dem, som varit i tjänst sex
år eller därutöver. Sammanlagt skulle kostnaderna enligt detta alternativ
uppgå till något över 140,000 kronor.

Över de sakkunnigas förslag hava vissa militära myndigheter avgivit yttranden,
för vilka departementschefen lämnat en redogörelse.

För egen del har departementschefen i ärendet anfört följande:

»Vad de sakkunniga anfört därom, att den nu gällande avgångstiden för
uttjänt manskap, i allmänhet den 1 november, är ur civilanställningssynpunkt
mycket oläglig, kan jag helt biträda. Förläggandet av avgången till en annan
tidpunkt under året vore därför ur denna synpunkt synnerligen önskvärt. Såsom
de sakkunniga framhållit, skulle den effektivaste åtgärden härvidlag vara
att omlägga hela anställningsåret på det sätt, att såväl antagnings- som avgångstiderna
inträffade på våren i stället för på hösten. I vad män en sådan örn -

Statsutskottets utlåtande Nr 65.

i

läggning ur andra synpunkter låter sig genomföra är en fråga, som uppenbarligen
icke kan besvaras utan föregående grundliga undersökningar. Frågan
synes mig emellertid vara av den betydelse, att jag har för avsikt att snarast
inför Kungl. Maj:t framlägga förslag om verkställande av en allsidig utredning
av densamma.

Då en sådan utredning icke torde kunna slutföras och än mindre en eventuell
omläggning av anställningsåret kunna vidtagas inom sådan tid, att det
manskap, som skall avgå nästkommande höst, skulle kunna draga fördel därav,
har jag i likhet med de sakkunniga funnit angeläget att särskilda åtgärder
vidtagas för att för de i tjänsten äldre av detta manskap i möjligaste man
undanröja verkningarna av den olämpliga avgångstidpunkten.

De sakkunniga hava härutinnan föreslagit, att fast anställda, vilka genomgått
furirs- (vid marinen korprals-) utbildning och fullgjort väl vitsordad
tjänst under sammanlagt minst fem år, skulle, oaktat de på grund av uppsägning
äro skyldiga att avgå den 31 oktober (för karlskrona skeppsgossar den
30 september), efter därom gjord framställning, få kvarstå i tjänst utom vederbörande
förbands stat ytterligare högst sex månader, vilken tid skulle lättare
än den vanliga anställningstiden kunna få disponeras för förberedelse av olika
slag för övergång till civilt arbete.

De i ärendet hörda myndigheterna hava så gott som enhälligt i princip tillstyrkt
genomförande av de sakkunnigas förslag; i den män erinringar framförts,
hänföra sig dessa i allmänhet allenast till detaljer i förslaget. Jag finner
mig ock kunna i huvudsak ansluta mig till detsamma. Anordningen bör
emellertid, som nyss framhållits, vara att betrakta såsom en tillfällig åtgärd,
vidtagen allenast i avvaktan på resultatet av den förenämnda utredningen angående
en lämpligare anordning av anställningsåret.

Arméförvaltningen har ifrågasatt den avvikelsen från de sakkunnigas förslag,
att i stället för att den ifrågavarande personalen skulle få kvarstå utom
stat densamma skulle få rekapitulera med kvarstående å stat ytterligare ett
halvt år, varvid motsvarande antal rekryter i stället skulle få antagas utöver
staten. Härtill kan jag för min del icke ansluta mig. En sådan anordning
skulle enligt min mening i viss mån förtaga den ifrågavarande åtgärden dess
karaktär av provisorium, något som med hänsyn till vad jag förut anfört icke
synes önskvärt. Dessutom skulle konsekvensen därav bliva, att befordringarna
inom manskapskårerna i stor omfattning framskötes ett halvt år, något
som måste betraktas såsom i detta sammanhang opåkallat. Vad arméförvaltningen
velat vinna med berörda förslag, nämligen klarhet i de kvarståendes
anställningsförhållanden, synes mig kunna utan större svårighet ernås genom
de särskilda föreskrifter i ämnet, som jag förutsätter skall ankomma på Kungl.
Majit att utfärda.

Vad angår de kategorier fast anställda, som böra komma i åtnjutande
av den ifrågasatta förmånen, ansluter jag mig till de sakkunnigas förslag; den
utvidgning härutinnan, som av inspektören för kavalleriet ifrågasatts, anser
jag sålunda icke böru vidtagas. Likaså anser jag mig kunna biträda de sakkunnigas
förslag örn att de kvarstående skola få bibehålla de löneförmåner
kontant och in natura, som tillkommit dem omedelbart före kontraktstidens
utgång; någon löneförhöjning enligt i manskapsavlöningsreglementet givna
regler lärer sålunda icke böra ifrågakomma under den förlängda anställningen.
Den inskränkning i beklädnadsförmåner, som av marinförvaltningen ifrågasatts
för marinens del, lärer däremot böra iakttagas. Vad beträffar avskedspremierna
torde tiden för kvarstående!!, i tjänst icke böra få inräknas i den för
avskedspremies åtnjutande bestämda tjänstgöringstiden. Eventuellt intjänt
premie bör icke utbetalas förrän vederbörande lämnar tjänsten.

Vad beträffar kostnaderna för del, framlagda förslagets genomförande

8

Statsutskottets utlåtande Nr 65.

Utskottet.

skulle dessa enligt de sakkunnigas beräkningar uppgå till något över 200,000
kronor för hela försvarsväsendet. Någon anmärkning mot denna beräkning har
icke av de förvaltande myndigheterna framförts.

De sakkunniga hava som sin åsikt uttalat, att det syntes möjligt att inom
ramen av de för nästkommande budgetår äskade anslagen rymma jämväl nu
ifrågavarande utgifter. Utgifterna skulle sålunda gäldas från de olika försvarsgrenarnas
respektive anslag för nästkommande budgetår. I fråga örn de
anslag, som äro av reservationsanslags natur, ansluter jag mig till de sakkunnigas
uppfattning, att de hithörande utgifterna synas kunna rymmas
inom de för nästkommande budgetår beräknade beloppen. Arméförvaltningen
har visserligen ansett, att följande av åtgärden berörda tre reservationsanslag
under lantförsvaret, nämligen för munderingsutrustning, kasernutredning
m. m. samt sjuk- och veterinärvård m. m. borde för ändamålet förstärkas med
respektive 10,200 kronor, 1,800 kronor och 600 kronor. Med hänsyn till dessa
belopps obetydlighet i förhållande till respektive anslag finner jag emellertid
icke påkallat, att någon åtgärd för dessas förstärkning i detta sammanhang
företages. Yad beträffar de anslag av förslagsanslags natur, som skulle
beröras av den ifrågavarande åtgärden, komma enligt de sakkunnigas beräkningar
lantförsvarets och sjöförsvarets avlöningsanslag att därigenom erhålla
en ökad belastning med respektive cirka 82,000 kronor och cirka 50,000 kronor.
Denna merbelastning synes mig — i betraktande av de betydande belopp,
till vilka de nämnda anslagen äro beräknade — icke vara av den storleksordning,
att det föreliggande förslagets genomförande behöver föranleda en
höjning av de i riksstatsförslaget upptagna anslagsbeloppen, respektive
25,500.000 kronor och 11,500,000 kronor. De övriga förslagsanslagen, främst
de olika förplägnadsanslagen, komma likaledes att i förhållandevis mycket
ringa mån beröras av åtgärden i fråga. Även beträffande kostnadernas gäldande
finner jag mig fördenskull, efter samråd med chefen för finansdepartementet,
böra biträda vad de sakkunniga förordat.»

Kungl. Maj:ts förslag har icke givit utskottet anledning till erinran.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj:t att under nästkommande
budgetår i huvudsaklig överensstämmelse med de
riktlinjer, som i statsrådsprotokollet över försvarsärenden folden
28 februari 1934 angivits, bereda underbefäl av manskapet
vid försvarsväsendet med en tjänstetid av minst fem år möjlighet
att efter kontraktstidens utgång få kvarstå viss tid utom
stat vid vederbörande truppförband eller kår.

Stockholm den 6 april 1934.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 64.