Statsutskottets utlåtande Nr 16G.

1

Nr 166.

Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1934 kl. 6 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till statliga beredskapsarbeten m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.

(3:e och 4:e avd.)

I den till riksdagen avlåtna, den 3 januari 1934 dagtecknade propositionen
(nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1934/1935
har Kungl. Maj:t (punkterna 3—5 samt 10 och 11, sid. 2—4 samt 14, av det
vid propositionen under rubrik »Utgifter för kapitalökning. Bil. 3» fogade
utdraget av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag)
föreslagit riksdagen

under punkten 3

att, i avbidan på den proposition, som kunde varda riksdagen förelagd, till
statliga beredskapsarbeten för budgetåret 1934/1935 beräkna ett reservationsanslag
av 5,000,000 kronor;

under punkten 4

att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd,
till bidrag till kommunala beredskapsarbeten för budgetåret 1934/1935
beräkna ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor;

under punkten 5

• att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd,
till främjande av bostadsbyggande för budgetåret 1934/1935 beräkna ett
reservationsanslag av 10,000,000 kronor;

under punkten 10

att, i avbidan på blivande proposition i ämnet, till lån till kommunala beredskapsarbeten
för budgetåret 1934/1935 beräkna ett reservationsanslag av
5,000,000 kronor;

samt under punkten 11

att, i avbidan på blivande proposition i ämnet, till lån till främjande av
enskild företagsamhet för budgetåret 1934/1935 beräkna ett reservationsanslag
av 5,000,000 kronor.

I en till riksdagen den 9 mars 1934 avlåten proposition, nr 234, har Kungl.
Maj :t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för nämnda dag föreslagit riksdagen

I. för budgetåret 1934/1935 bland utgifter för kapitalökning under rubrik
»Fonden för förlag till statsverket» anvisa reservationsanslag, att utgå av lånemedel,
av

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 6 sami. Nr 1GG.

1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

dels, till statliga beredskapsarbeten, 5,000,000 kronor;
dels, till bidrag till kommunala beredskapsarbeten, 5,000,000 kronor;
dels, till främjande av bostadsbyggande, 10,000,000 kronor;
dels, till lån till kommunala beredskapsarbeten, 5,000,000 kronor;
dels ock, till lån till främjande av enskild företagsamhet, 5,000,000 kronor;

II. godkänna de av departementschefen förordade ändringarna i grunderna
för användningen av ifrågavarande anslag ävensom av det för innevarande budgetår
anvisade reservationsanslaget till subventioner till främjande av enskild
företagsamhet.

I sammanhang med Kungl. Maj :ts förevarande förslag har utskottet behandlat
följande motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 354 av herr C. I. Asplund; samt

inom andra kammaren
nr 597 av herr C. P. Ossbahr;

nr 598 av herrar E. Hage och O. W. Lövgren; samt
nr 619 av herrar II. Hagberg i Luleå och J. II. Brädefors.

Utskottet behandlar i det följande samtliga ifrågavarande förslag punktvis.

l:o) Statliga beredskapsarbeten. Kungl. Maj:t har i propositionen nr 234
(sid. 40—43) föreslagit riksdagen, såvitt nu är i fråga, ej mindre för budgetåret
1934/1935 bland utgifter för kapitalökning under rubrik »Fonden för
förlag till statsverket» till statliga beredskapsarbeten anvisa ett reservationsanslag,
att utgå av lånemedel, av 5,000,000 kronor, än även godkänna de av departementschefen
förordade ändringarna i grunderna för användningen av
ifrågavarande anslag.

I förevarande sammanhang har utskottet behandlat följande tre motioner.
I två motioner, väckta den ena, nr 354, inom första kammaren av herr C. I.
Asplund och den andra, nr 598, inom andra kammaren av herrar E. Hage och
O. W. Lövgren, har sammanstämmande hemställts, att riksdagen i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 234 angående anslag till statliga beredskapsarbeten
m. m. ville för bestridande av i motionen föreslagna bidrag och arbetsföretagskostnader,
i den utsträckning och med den fördelning Kungl. Maj :t
må pröva och bestämma, för budgetåret 1934/1935 anvisa ett reservationsanslag
av fyra miljoner kronor att utgå av tillfälliga lånemedel, som förräntas
och amorteras av inflytande royalty från LKAB:s gruvdrift i Norrbottens län.
De i motionerna föreslagna åtgärderna avse i huvudsak följande:

1) För samtliga malmtrafikanter å malmbanan Svartön—Riksgränsen befrielse
från eller restitution av de räntegarantitillägg, som belöpa å de malmkvantiteter,
som nedfraktats till Luleå, i den mån desamma motsvara ökning
av malmlagren där vid 1934, resp. 1935 års slut i förhållande till vid 1933 års
slut befintliga malmlager därstädes;

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

3

2) medgivande i övrigt för de mindre gruvföretagen vid Tuolluvaara och
Koskullskulle angående tillämpning av samma beräkningsgrunder och betalningsvillkor,
som medgivits LKAB för under femårsperioden 1932—1936 utgående
garantitillägg för å ovannämnda malmbana fraktad malm;

3) försök dels vid brytning av A-malm i Kiirunavaara eller Luossavaara
med avskiljande av en fosforren malmkvalitet med högst 10 ä 15 tusendels
procent fosfor, dels ock vid anrikningsverket i Malmberget med framställning
av fosforren järnmalmsslig ävensom ur avfallet samt ur malmmull av apatitslig
samt den utvunna malmens och sligens övertagande av staten för tillhandahållande
i första hand åt svenska förädlingsverk;

4) anslag för stödjande av företag, åsyftande att nyttiggöra utvunnen
apatit, ävensom i allmänhet en utvidgad, nuvarande import ersättande produktion
av konstgödselmedel av inhemska råvaror, såsom, förutom av apatiten,
de stora svavelkistillgångarna i norra Västerbotten, av luftens kväve med tillhjälp
av våra stora vattenkraftstillgångar m. m.;

5) anordnande i mån av behov av särskilda upplagsplatser å Svartön enligt
beräknade tre alternativ (kostnaderna resp. 230,000, 65,000 och 130,000 kr.);

6) återupptagande av arbete å sänkschakt, avloppstunnel och dammbyggnad
vid Harsprånget samt eventuellt å en avloppstunnel vid Porjus å lägre
nivå.

I en inom andra kammaren av herr C. P. Ossbahr väckt motion, nr 597, har
hemställts, dels att, därest anslag beviljas till statliga beredskapsarbeten, detta
helt skall avse försvarsändamål, dels ock att anslaget till statsbeställningar
för nästkommande budgetår måtte, enligt vissa i motionen angivna grunder,
bestämmas till minst 28 miljoner kronor för försvarsändamål.

I propositionen nr 202 till 1931 års riksdag föreslog Kungl. Majit riksdagen
att till Kungl. Maj:ts förfogande ställa ett reservationsanslag av lämplig storlek
att enligt Kungl. Maj :ts beprövande användas till arbeten, som under alla
förhållanden skulle förr eller senare utföras med anlitande av allmänna medel
och genom statlig myndighets försorg och som vore av natur, att i normala
fall riksdagen på framställning av Kungl. Maj :t därtill anvisade medel. Avsikten
med dessa s. k. beredskapsarbeten var, att de offentliga arbetena skulle
kunna i viss utsträckning anpassas efter konjunkturerna och därmed följande
variationer i arbetslösheten. Man skulle på detta sätt skapa möjlighet till en
viss elasticitet i statens verksamhet och genom att avvägandet av de skilda
arbetena skedde centralt och enhetligt kunna utan uppskov träffa val mellan
skilda arbeten och bestämma i fråga örn tidpunkten för deras påbörjande.

Enligt Kungl. Maj :ts förslag skulle beredskapsarbetena till alla delar bliva
helt likställda med andra allmänna arbeten; endast sättet för medlens anskaffande
skulle angiva skillnaden. Några särskilda regler angående arbetslön,
utväljande av arbetare o. s. v. skulle icke meddelas, utan vederbörande myndigheter
skulle äga att helt efter eljest tillämpade metoder utföra arbetet.
Beträffande frågan om urvalet av arbetsobjekt innebar förslaget, att såsom
beredskapsarbeten allenast skulle utföras sådana arbeten, som plägade utföras
av statens egna myndigheter eller på deras föranstaltande. Vidare borde Kungl.
Maj :t icke av anslag till beredskapsarbeten anvisa medel till arbeten, som icke

4

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

Utskottet.

kunde fullbordas, utan att riksdagen ett kommande budgetår anvisade ytterligare
medel.

De av Kungl. Majit sålunda och i övrigt föreslagna grunderna för anslagets
användande godkändes av riksdagen, som för ändamålet beviljade ett reservationsanslag
av 3 miljoner kronor.

1932 års riksdag beviljade ett reservationsanslag av 3 miljoner kronor till
beredskapsarbeten för motverkande av arbetslösheten att av Kungl. Maj:t användas
enligt oförändrade grunder.

1933 års riksdag uttalade, att statliga beredskapsarbeten i deras dittillsvarande
utformning alltjämt borde i viss utsträckning anordnas som komplement
till det av riksdagen beslutade programmet i övrigt för allmänna arbeten
på öppna arbetsmarknaden. Till sådana statliga beredskapsarbeten beviljade
riksdagen ett reservationsanslag av 3 miljoner kronor. Beträffande
utväljandet av arbetsobjekt för beredskapsarbeten förklarade riksdagen, att
jämsides med arbetslöshetssynpunkterna måste tagas i betraktande, att till utförande
allenast ifrågakomme företag, varav den praktiska nyttan kunde komma
att stå i rimligt förhållande till nedlagda kostnader.

Departementschefen har ansett lämpligt, att i programmet för de arbetslöshetsavhjälpande
åtgärderna under nästkommande budgetår upptoges ett
anslag till statliga beredskapsarbeten. Med hänsyn till arbetslöshetens stora
utbredning och den stora omfattningen av belijärtansvärda anspråk, som hittills
ej kunnat tillgodoses, förordade han, att anslaget nu bestämdes till 5
miljoner kronor.

Departementschefen fortsätter härefter:

Beträffande grunderna för anslagets användande förordar jag, att desamma
bestämmas i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som av 1931—
1933 års riksdagar godkänts för då beviljade anslag till samma ändamål. Allenast
i ett avseende vill jag förorda, att en jämkning i direktiven vidtages.
Det har nämligen vid skilda tillfällen uppstått fråga örn tilldelande av anslag
till föreningar, andra sammanslutningar eller stiftelser, vilka väl ej representera
rent statliga ändamål men ändock företräda en så allmännyttig verksamhet,
att de ur sådan synpunkt bort kunna komma i fråga till erhållande av
medel ur förevarande anslag. Jag erinrar i detta sammanhang om att Kungl.
Majit redan enligt nu gällande grunder ansett sig kunna tilldela Nordiska museet
vissa belopp ur anslaget. Enligt min mening skulle det vara att anse som
en lycklig utvidgning av området för de statliga beredskapsarbetena, om
Kungl. Majit tillerkändes rätt att för utförande av visst arbete tilldela förening,
sammanslutning eller stiftelse, som representerar ett allmännyttigt ändamål,
medel ur anslaget. En förutsättning härför skulle likväl vara, att något
privat vinstintresse ej är förenat därmed. Såsom jag senare kommer att
närmare utveckla, förordar jag en liknande utvidgning med hänsyn till området
för de kommunala beredskapsarbetena.

I likhet med departementschefen anser utskottet lämpligt att jämväl för
nästkommande budgetår som ett led i åtgärderna mot arbetslösheten upptages
ett anslag till statliga beredskapsarbeten. Erinras må att ifrågavarande anslag
tillkommit efter upprepade framställningar av riksdagen, bland vilka

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

5

särskilt märkes en begäran av 1912 års riksdag om utredning rörande möjligheterna
till en utvidgad statlig företagarverksamhet under tider med större
arbetslöshet.

Det nu äskade anslagsbeloppet har utskottet emellertid ansett böra begränsas
till 3 miljoner kronor eller alltså samma belopp, som av 1931, 1932 och
1933 års riksdagar beviljades.

Utskottet har ej velat motsätta sig att bidrag från detta anslag, liksom ock
från de båda anslagen till kommunala beredskapsarbeten, må utgå jämväl till
föreningar, andra sammanslutningar och stiftelser, dock endast i enstaka undantagsfall
och då starka skäl föreligga för dylikt bidrags beviljande. Utskottet
har då särskilt haft i åtanke sammanslutningar med sådan allmängagnande
verksamhet, att de eljest skulle kunna komma i åtnjutande av statsunderstöd.

Vad angår de av herr Asplund m. fl. väckta motionerna I: 354 och II: 598
vill utskottet framhålla, att syftet med motionerna, nämligen att minska verkningarna
av arbetslösheten vid de norrländska malmfälten, redan beaktats genom
riksdagens bifall till två framlagda propositioner angående avtal med de
båda malmbolagen samt angående anslag till gråbergsbrytning vid malmfälten.
Utan att nu kunna taga ståndpunkt till de motionsvis framställda förslagen
förutsätter utskottet, att deras lämplighet i övrigt som arbetslöshetslindrande
åtgärder m. m. kan komma under vederbörligt övervägande genom
Kungl. Maj:ts försorg.

Med anledning av motionen 11:597 av herr Ossbahr vill utskottet erinra,
att riksdagen numera i anledning av utskottets utlåtande nr 128 till statsbeställningar
för försvaret anvisat ett belopp av 10 miljoner kronor. Att riksdagen,
såsom i motionen föreslagits, skulle avse anslaget till statliga beredskapsarbeten
uteslutande för försvarsändamål och därvid bestämma anslagsbeloppet
till minst 28 miljoner kronor kan utskottet icke tillstyrka.

Med bifall till vad utskottet i sitt utlåtande nr 18 föreslagit har riksdagen
medgivit, att vattenfallsstyrelsen finge, utöver tidigare till upprensning av
norra inloppet till Fårösund anvisade anslag, förskottsvis till nämnda arbetens
slutförande disponera ett belopp av högst 140,000 kronor med skyldighet för
styrelsen att hos Kungl. Maj:t anmäla nämnda förskott till ersättande från
anslag, som riksdagen för ändamålet kunde komma att ställa till förfogande.
Utskottet tillstyrker nu, att täckning för det belopp, som i anledning av berörda
beslut må komma att användas, beredes av anslaget till statliga beredskapsarbeten.

I enlighet med utskottets i utlåtande nr 75 gjorda hemställan har riksdagen
fattat beslut om ytterligare kompensation till Vaxholms stad i anledning
av 1925 års försvarsbeslut. Såsom kompensationsobjekt skulle ifrågakomma
bland annat anläggandet på statens bekostnad av en för motor- och segelbåtar
avsedd hamn vid Askudden i Vaxholm, för vilken kostnaden beräknats icke
överstiga 190,000 kronor. Ifrågavarande hamnanläggning skulle utföras såsom
statligt beredskapsarbete under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens led -

6

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

ning. Jämväl i fråga örn detta företag tillstyrker utskottet, att — efter närmare
prövning av Kungl. Majit — kostnaderna för detsamma bestridas av
anslaget till statliga beredskapsarbeten.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

I. att riksdagen, i anledning av Kungl. Majits förevarande
förslag, må

a) för budgetåret 1934/1935 till statliga beredskapsarbeten
anvisa ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor;

b) godkänna de av departementschefen förordade ändringarna
i grunderna för användningen av ifrågavarande anslag;

II. att herr Ossbahrs motion (11:597) ej må till någon
riksdagens åtgärd föranleda; samt

III. att herr Asplunds m. fl. samt herrar Hages och Lövgrens
motioner (I: 354 och II: 598) må anses besvarade med
vad utskottet ovan anfört.

2:o) Kommunala beredskapsarbeten. Kungl. Majit har i propositionen nr
234 (sid. 43—47) föreslagit riksdagen, såvitt nu är i fråga, dels för budgetåret
1934/1935 bland utgifter för kapitalökning under rubrik »Fonden för förlag
till statsverket» anvisa reservationsanslag, att utgå av lånemedel, av

1) till bidrag till kommunala beredskapsarbeten, 5,000,000 kronor;

2) till lån till kommunala beredskapsarbeten, 5,000,000 kronor;

dels ock godkänna de av departementschefen förordade ändringarna i grunderna
för användningen av ifrågavarande anslag.

Till kommunala beredskapsarbeten anvisade 1933 års riksdag för budgetåret
1933/1934 ett reservationsanslag av 8.5 miljoner kronor att användas till
såväl lån som bidrag.

Särskilda utskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 17
beträffande ifrågavarande arbeten följande:

Anledningen till att utskottet förordar införande av denna form av arbeten
till motverkande av arbetslösheten är närmast den, att ett ej oväsentligt antal
kommunala arbetsföretag torde finnas, vilkas utförande visserligen är ur kommunal
synpunkt önskvärt och för arbetslöshetens bekämpande angeläget, men
som få anstå i avbidan på bättre konjunkturer, enär behovet att tillgodose de
med arbetena åsyftade ändamålen icke är trängande samt arbetena icke lämpa
sig som reservarbeten. I vissa sådana fall är den nu föreslagna formen för
arbeten avsedd att komma till användning.

Iakttagas bör, att ifrågavarande arbeten skola avse ett rent kommunalt ändamål.
Förutom att arbetena icke böra kunna ifrågakomma som statskommunala
reservarbeten, bör i regel gälla, att de icke heller eljest kunna komma
till utförande med statligt understöd. Arbetena böra givetvis utföras å öppna
marknaden.

Kommunerna skola äga att hos Kungl. Majit ansöka om erhållande av
medel för ifrågavarande ändamål, därvid förslag till arbetsobjekt skall lämnas.
Vid avvägningen av förslagen bör Kungl. Majit taga hänsyn till såväl
angelägenheten och nyttan för kommunerna att få arbetena utförda som ock

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

1

arbetenas betydelse för motverkande av arbetslösheten. Ur sistnämnda synpunkt
torde arbetslöshetskommissionen böra höras över förslagen, varvid dock
bör tillses, att onödig tidsutdräkt undvikes.

Beträffande frågan örn den form, i vilken statens stöd för utförande av nu
ifrågavarande arbeten bör lämnas, får utskottet föreslå, att såväl lån som i
särskilt trängande fall bidrag utan återbetalningsskyldighet må kunna förekomma.
Vid avgörandet av frågan, huruvida stödet bör lämnas i den ena
eller andra av nämnda former eller eventuellt i bådadera, bör hänsyn tagas till
skattebördan inom kommunen, dennas tillgångar och skulder, kommunens utgifter
i allmänhet för arbetslöshetens bekämpande och dylikt. Givetvis bör
härvid jämväl beaktas omfattningen i och för sig av arbetslösheten inom kommunen.
I enlighet med de synpunkter, som nu anförts, bör även avgöras frågan
örn storleken av det lån eller bidrag, som må utgå.

Beträffande de villkor, som böra föreskrivas vid utlämnandet av lånen, får
utskottet föreslå, att Kungl. Maj :t må äga bevilja räntefrihet under högst 5 år.
För tid därefter bör å utestående lånebelopp erläggas skälig ränta. Amorteringstidens
längd torde få bestämmas av Kungl. Maj :t allteftersom med hänsyn
till omständigheterna i varje särskilt fall prövas skäligt och lämpligt.
Någon säkerhet för lånen synes med hänsyn till förhållandena icke böra avfordras
kommunerna.

Närmare bestämmelser angående utlämnandet av ifrågavarande lån och
bidrag torde böra utfärdas av Kungl. Majit.

Departementschefen har såsom ett allmänt omdöme örn de kommunala beredskapsarbetena
anfört, att desamma syntes väl hava försvarat sin plats i arbetslöshetsprogrammet.
I anslutning till vad departementschefen tidigare i den
allmänna motiveringen anfört har han förklarat sig anse, att statsmakterna under
den utsträckta depressionen borde fortsättningsvis genom bidrag eller lån
i förevarande form uppmuntra kommunerna att igångsätta arbeten av olika
slag. Departementschefen har förordat, att sammanlagt 10 miljoner kronor
anvisades till ifrågavarande ändamål. Av budgetära skäl borde beloppet fördelas
å två anslag, vartdera örn 5 miljoner kronor, av vilka det ena skulle avses
för bidrag utan återbetalningsskyldighet, att bestridas av lånemedel med
kort amorteringstid, och det andra skulle avses för lån till arbeten av ifrågavarande
slag, att bestridas av vanliga lånemedel.

Beträffande grunderna för användande av anslagen har departementschefen
förordat vissa jämkningar i de grunder, som godkändes av 1933 års riksdag,
och i sådant avseende yttrat följande:

Det av riksdagen föreskrivna villkoret, att bidrag utan återbetalningsskyldighet
endast skulle få lämnas i särskilt trängande fall, har visat sig medföra
betydande olägenheter i tillämpningen. På grund av sagda villkor bortfaller
nämligen praktiskt taget möjligheten att understödja större arbetsföretag
i sådana kommuner, som enligt den antagna principen för gränsdragningen
mellan lån och bidrag endast skulle kunna erhålla lån. Till belysande av
det anförda må nämnas, att 11 såsom kommunala beredskapsarbeten föreslagna
arbetsföretag kostnadsberäknats till sammanlagt 13,830,000 kronor. Skulle
till dessa arbeten utlämnas lån, komme hela det av riksdagen anvisade anslaget
att omedelbart konsumeras och ej få den spridning ut över hela landet,
som måste anses vara avsedd. Om däremot som bidrag utan återbetalningsskyldighet
Unge utlämnas vad som kan beräknas motsvara räntefrihet
under viss kortare tid, exempelvis 5 år, å lån till hela kostnaden, skulle på ett

8

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

Utskottet.

effektivt sätt kommunerna kunna uppmuntras att igångsätta stora arbeten.
Att man nödgades lämna sådana arbeten åsido skulle ofta medföra, att de
med hänsyn till arbetslöshetens bekämpande mest värdefulla företagen ej skulle
komma till stånd. Med 20 procent bidrag av statsmedel erhålles ju en fem
gånger större arbetslöshetslindrande effekt av anslaget, än örn lån lämnats
till bela beloppet. Som jag nyss anfört har Kungl. Majit redan enligt nu
gällande direktiv i ett fåtal fall ansett sig kunna evalvera lån med räntefrihet
under 5 år till bidrag örn 20 procent av det belopp, som eljest skulle hava
erhållits såsom lån. Enligt min mening skulle det vara lämpligt, att detta
kunde mera regelmässigt tillämpas i sådana fall, där efter Kungl. Maj :ts beprövande
detta finnes vara den bästa formen för statligt stöd. Ur statsfinansiell
synpunkt måste det med de tillämpade räntevillkoren anses vara utan
egentlig betydelse, vilkendera vägen man använder.

Den förändring i fråga örn användningsområdet, som jag förordat beträffande
de statliga beredskapsarbetena, lärer jämväl böra genomföras med hänsyn
till de kommunala beredskapsarbetena. Det har vid flera tillfällen visat
sig önskvärt att kunna underlätta utförandet av skilda arbetsföretag för föreningar
eller sammanslutningar av kommunal karaktär. Sorn exempel må
nämnas en stiftelse för arbetsstugor. Trots det behjärtansvärda ändamålet
kan enligt gällande direktiv något understöd icke utgå till uppförande av nya
byggnader för verksamhetens utvidgande. Jag förordar därför, att grunderna
för anslaget till kommunala beredskapsarbeten ändras på så sätt, att lån
eller bidrag må kunna lämnas till föreningar, sammanslutningar eller stiftelser
av kommunal karaktär, såvida något vinstintresse ej är förenat därmed.
Den modifikation i bidragsvillkoren, som kan erfordras för här avsedda fall,
torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga.

Även till kommunala beredskapsarbeten anser utskottet fortsatta medel böra
beviljas och utskottet vill tillstyrka att för detta ändamål anvisas anslag av
dels 3 miljoner kronor till bidrag för dylika arbeten utan återbetalningsskyldighet,
dels 4 miljoner kronor för lån till arbeten av ifrågavarande slag.

Vid fördelningen av dessa anslag bör alltjämt hänsyn tagas till såväl angelägenheten
och nyttan för kommunerna att få arbetena utförda som ock företagens
betydelse ur sysselsättnings- och arbetslöshetssynpunkt.

Vad departementschefen i övrigt anfört med avseende å villkoren för dessa
anslag föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Majits förevarande
förslag, må

a) för budgetåret 1934/1935 anvisa

1) till bidrag till kommunala beredskapsarbeten ett reservationsanslag
av 3,000,000 kronor;

2) till lån till kommunala beredskapsarbeten ett reservationsanslag
av 4,000,000 kronor;

b) godkänna de av departementschefen förordade ändringarna
i grunderna för användningen av ifrågavarande anslag.

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

9

3:o) Främjande av bostadsbyggande. Kungl. Majit har i propositionen nr
234 (sid. 47—60) föreslagit riksdagen, dels att för budgetåret 1934/1935 bland
utgifter för kapitalökning under rubrik »Fonden för förlag till statsverket»
till främjande av bostadsbyggande anvisa ett reservationsanslag av 10,000,000
kronor, att utgå av lånemedel, dels och att godkänna de av departementschefen
förordade ändringarna i grunderna för användningen av ifrågavarande anslag.

I motionen II: 619 av herrar J. H. Brädefors och H. Hagberg i Luleå bar,
bland annat, föreslagits, att anslaget till främjande av bostadsbyggande böjes
till 30,000,000 kronor.

Till främjande av bostadsbyggande anvisade 1933 års riksdag av lånemedel
ett reservationsanslag av 15 miljoner kronor att utgå, i överensstämmelse
med vad särskilda utskottet i sitt utlåtande nr 17 förordat, dels för lån till
bostadsbyggnadsföretag i städer och stadsliknande samhällen, dels och för lån
och bidrag till sådana företag på landsbygden. För förstnämnda ändamål
avsågs av anslaget i första hand ett belopp av 5 miljoner kronor och för sistnämnda
återstoden eller alltså 10 miljoner kronor. Därest emellertid för ettdera
ändamålet avsett belopp skulle visa sig icke behöva eller kunna för detsamma
helt tagas i anspråk, borde hinder ej möta mot att använda överskottet
för den andra verksamheten.

Beträffande låneverksamheten till främjande av bostadsbyggande i städer
och stadsliknande samhällen bar Kungl. Majit genom kungörelse den 16 september
1933 (nr 558) meddelat närmare föreskrifter. I huvudsak innebära
dessa följande.

Statslån utgår för främjande av uppförandet i städer och stadsliknande
samhällen av byggnader, huvudsakligen avsedda för bostäder. Lån må dock
utgå endast å ort, där sådan byggnadsverksamhet icke utan dylikt statligt
stöd kan beräknas inom den närmare tiden komma till stånd i den omfattning,
som befinnes lämplig med hänsyn till bostadsförhållandena å orten och önskvärd
med hänsyn till läget på arbetsmarknaden. Låneverksamhet må vidare
förekomma allenast i kommun, som åtagit sig att utan kostnad för statsverket
eller låntagare förmedla lån av ifrågavarande art.

Lån får icke beviljas för byggnadsföretag, vilket jämväl utan statligt stöd
kan väntas komma till stånd under den närmare tiden, och ej heller för byggnadsföretag
i vederbörande kommuns egen regi. Som förutsättningar för att
lån skola få utgå gäller härjämte bland annat, att vederbörande byggnadsföretag
utförts inom viss tid samt att den på öppna marknaden erhållna, i
fastigheten bättre belägna krediten är på betryggande sätt ordnad (ej leverantörkredit
och liknande).

I avseende å lånebeloppen är stadgat, att lån ej må överstiga en femtedel
av nyssnämnda kredit med bättre förmånsrätt i fastigheten. Ej heller får
statslånet uppgå till högre belopp än som svarar mot 15 procent av ett på
visst sätt fastställt fastighetsvärde eller överstiga 15 procent av fastighetens
taxeringsvärde efter byggnadsföretagets fullbordande.

För lån skall ställas säkerhet, vilken skall bestå av inteckning i vederbörande
fastighet, liggande inom 90 procent av fastighetsvärdet. Inteckningen
skall jämväl vara belägen inom 90 procent av fastighetens taxeringsvärde
efter byggnadsföretagets fullbordande ävensom inom summan av brand -

10

Statsutskottets utlåtande Nr 1G6.

försäkrings- och tomtvärdena. Såsom ytterligare säkerhet för lånet skola
även ° pantförskrivas hos annan långivare belånade inteckningar med bättre
förmånsrätt i fastigheten än den för statslånet ställda säkerheten eller deras
värde, i° den mån dessa inteckningar, eller värdet av dem, icke behöva tagas

1 anspråk för gäldande av den fordran, för vilken inteckningarna i första
hand blivit pantförskrivna eller som på grund av omsättning trätt i dess
ställe.

Intill viss, av Kungl. Maj :t fastställd, för alla låntagare gemensam dag
skola lånen löpa utan amortering och med 5 procent årlig ränta. Därefter
skola de utgöra amorteringslån. Annuiteten å amorteringslån skall utgöra
7 7< procent av det ursprungliga lånebeloppet. Av annuiteten skola, å oguldna
lånebeloppet räknat, 4 1 2ji procent utgöra ränta och en procent avsättning
till en riskfond, avsedd att användas till täckande av förluster å verksamheten.
Återstoden skall utgöra amortering.

Lånen kunna i vissa fall utbetalas redan under byggnadstiden. Härför
fordras emellertid, att långivningen under denna tid bedrives på kommunalt
betalningsansvar.

Ett för handhavandet å statens vägnar av verksamhetens administration inrättat
provisoriskt organ — statens byggnadslånebyrå — har att bevilja ifrågavarande
lån.

Enligt vad utskottet inhämtat hade den 20 mars 1934 till byggnadslånebyrån
inkommit 293 låneansökningar örn sammanlagt 8,444,000 kronor från 31
städer, 5 köpingar och 7 municipalsamhällen. Den 1 juni hade av det till
förfogande stående beloppet, 5,000,000 kronor, disponerats omkring 4,800,000
kronor.

I fråga örn lån och bidrag till bostadsbyggnadsföretag på landsbygden har
Kungl. Majit meddelat närmare föreskrifter i kungörelserna den 30 juni 1933
(nr 473) angående förbättringsbidrag och nybyggnadslån till främjande av
byggnadsverksamhet på landet samt den 16 september 1933 (nr 545) om utsträckt
tillämpning av förstnämnda kungörelse. I huvudsak innebära dessa
föreskrifter följande.

Förbättringsbidrag och nybyggnadslån kunna beviljas för bostadsbyggnadsföretag
på landet, med undantag av sådant samhälle som i 34 § hälsovårdsstadgan
sägs, så ock inom sådan del av stad, där hälsovårdsföreskrifterna i

2 kap. hälsovårdsstadgan tillämpas.

Förbättring sbidrag få lämnas för ur hälsosynpunkt påkallade reparationer
och andra förbättringsarbeten å bostadslägenheter samt för uppförande
av nya bostadslägenheter i stället för förut befintliga, bristfälliga sådana, så
framt de ifrågavarande bostadslägenheterna, så vitt för närvarande kan bedömas,
äro behövliga för framtiden samt sökandena — för att inom den närmaste
tiden kunna genomföra vederbörande byggnadsföretag — äro i behov
av ekonomiskt bistånd och förbinda sig att enligt fastställd byggnadsplan
och inom föreskriven tid, i regel före utgången av år 1934, utföra byggnadsföretagen.
Som ytterligare villkor är föreskrivet, att bostadslägenheterna
efter byggnadsföretagens genomförande skola uppfylla hälsovårdsstadgans
krav. Bidragsbeloppet skall motsvara viss del av de för vederbörande byggnadsföretag
uppskattade kostnaderna. Denna del skall i varje särskilt fall
bestämmas med skälig hänsyn tagen till sökandens förmåga att själv bidraga
med penningar, material, transporter och eget arbete samt till den rätt han
må äga att för byggnadsföretaget av annan undfå ersättning. I regel skall

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

11

bidraget understiga 50 procent av nyssnämnda kostnader. En högsta gräns
är dragen vid ett belopp av 1,000 kronor för bostadslägenhet.

Nybyggnadslånen löpa med 4 procent ränta, fordra godtagbar säkerhet samt
amorteras under en tid av 20 år. De få lämnas för samma slags byggnadsföretag
som förbättringsbidrag, dock icke för smärre reparationer och
förbättringsarbeten, och under samma förutsättningar med det undantaget,
att nybyggnadslån kan beviljas även person, som icke är i behov
av ekonomiskt bistånd för att byggnadsföretaget skall komma till stånd. Lånen
få ej överstiga 70 eller tillika'' med förbättringsbidrag 80 procent av
byggnadskostnaderna. En högsta gräns är beträffande nybyggnadslån dragen
vid ett belopp av 3,000 kronor för bostadslägenhet. Skall för samma byggnadsföretag
utgå såväl nybyggnadslån som förbättringsbidrag får dock nybyggnadslånet
högst uppgå till 2,000 kronor för varje särskild bostadslägenhet.

Lätt att tilldelas, förbättringsbidrag eller nybyggnadslån tillkommer den,
som äger eller är underhållsskyldig för de bostadslägenheter, å vilka reparation
eller annat förbättringsarbete skall utföras eller som skola ersättas genom
nybyggnad.

Verksamheten handhaves av dels hälsovårdsnämnderna i de olika kommunerna,
dels hushållningssällskapens egnahemsnämnder, dels ock statens egnahemsstyrelse.

Enligt i statsrådsprotokollet återgivna uppgifter hade före den i vederbörande
kungörelse föreskrivna ansökningstidens utgång ansökningar örn bidrag
och lån gjorts till ett sammanlagt belopp av över 40,300,000 kronor. Hälsovårdsnämnderna
i de särskilda kommunerna hava tillstyrkt bidrag och lån till
ett belopp av nära 32,400,000 kronor. Hushållningssällskapens egnahemsnämnder
slutligen hava efter förberedande granskning av ansökningarna beräknat
behovet av statsmedel för ansökningar, som borde tillgodoses, till belopp
av i runt tal 25,700,000 kronor, varav omkring 6,000,000 kronor eller
alltså ungefär 23 procent skulle utgå såsom nybyggnadslån.

I statsrådsprotokollet redogöres vidare för en av egnahemsstyrelsen företagen
utredning rörande antalet bostäder — utöver dem för vilka hälsovårdsnämnderna
redan hos egnahemsnämnderna tillstyrkt förbättringsbidrag eller
nybyggnadslån •— vilka hälsovårdsnämnderna ansåge behöva upprustas med
tillhjälp av allmänna medel. Hälsovårdsnämnderna hava uppgivit 31,012 dylika
lägenheter, därav 3,426 lönebostäder.

Det av Kungl. Majit för nästa budgetår äskade anslaget till främjande av
bostadsbyggande skulle huvudsakligen tagas i anspråk för det fortsatta bedrivandet
av landsbygdsverksamheten, därvid 1.5 miljon kronor företrädesvis
borde användas till lönebostäder och högst 500,000 kronor enligt Kungl. Maj :ts
bestämmande borde få utgå inom municipalsamhällen. Emellertid skulle
Kungl. Maj :t äga rätt att, där så prövades lämpligt och för ändamålet närmast
avsedda medel ej försloge, disponera viss del av anslaget till lämnande
av tertiärkredit i städer och stadsliknande samhällen i enlighet med hittills
tillämpade grunder; dock finge härför icke tagas i anspråk sammanlagt mer
än en miljon kronor.

Till en början får utskottet erinra, att riksdagen å tilläggsstat till riks- Utskottet.
staten för budgetåret 1933/1934 till främjande av bostadsbyggande anvisat

12

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

ett reservationsanslag av 8,000,000 kronor, avsett för bostadsförbättringsverksamheten
på landsbygden. För nämnda verksamhet hava alltså hittills ställts
till förfogande sammanlagt 18,000,000 kronor. För lån till bostadsbyggnadsföretag
i städer och stadsliknande samhällen hava anvisats 5,000,000 kronor.

Utskottet har funnit sig böra tillstyrka, att jämväl för nästa budgetår anslag
anvisas till främjande av bostadsbyggande. Utskottet har emellertid
ansett anslagsbeloppet böra begränsas till 8,000,000 kronor och avstyrker alltså
motionen II: 619 i här förevarande del. Anslaget bör, såsom av Kungl.
Majit föreslagits, huvudsakligen tagas i anspråk för fortsatt bedrivande av
landsbygdsverksamheten. Dock bör Kungl. Maj :t äga att, där så prövas lämpligt,
disponera viss del av anslaget till lämnande av tertiärkredit i städer och
stadsliknande samhällen. Med hänsyn till den av utskottet förordade begränsningen
av anslagsbeloppet i dess helhet i förhållande till Kungl. Maj :ts förslag
bör denna del bestämmas till högst 800,000 kronor. I avseende å sistberörda
låneverksamhet böra hittills tillämpade grunder i huvudsak lända till efterrättelse.
Utskottet har emellertid ansett sig böra föreslå den ändringen, att såsom
säkerhet för statslån må kunna godtagas jämväl inteckning i tomträtt, som
upplåtits på betryggande villkor. Hinder bör i förekommande fall ej möta att
godtaga dylik säkerhet även för lån beviljade av det för innevarande budgetår
anvisade anslaget.

I sin skrivelse till Kungl. Majit den 23 maj 1934, nr 263, vari riksdagen
bland annat anmälde anvisandet av förstärkningsanslag för löpande budgetår
till bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden, framhöll riksdagen, att
det vore synnerligen angeläget ej mindre att genom ifrågavarande statshjälp i
första hand sådana bostäder förbättrades, där förbättringsbehovet vore som
störst, än även att de förbättringsarbeten, som utfördes, ur hygieniska och
ekonomiska synpunkter vore ändamålsenliga. En maktpåliggande uppgift påvilade
med hänsyn härtill egnahemsnämnderna, vilka också nedlagt ett betydande
arbete vid de utredningar i anledning av inkomna ansökningar, som
nämnderna enligt gällande bestämmelser hade att företaga. Svårigheterna att
erhålla en likformig behandling av ifrågavarande ärenden syntes emellertid
icke hava kunnat övervinnas. På grund härav framhöll riksdagen nödvändigheten
av, att egnahemsnämnderna — med biträde, där så krävdes, av sakkunniga
personer -—- före det slutliga beslut meddelades, i erforderlig mån till
förnyad prövning upptoge sådana ansökningar, som ansåges vara av beskaffenhet
att kunna bifallas.

Motsvarande spörsmål har berörts i föreliggande proposition. Under framhållande
av att den hittills bedrivna verksamheten med förbättringsbidrag och
nybyggnadslån företedde betydande differenser för de olika länens och kommunernas
vidkommande har, såsom framgår av statsrådsprotokollet, bostadsutredningen
för landsbygden ifrågasatt, örn icke i vissa fall särskilda åtgärder
borde vidtagas för att söka på upplysningens och handledningens väg åstadkomma
mera enhetlighet i verksamhetens bedrivande på skilda orter. Departementschefen
har framhållit, att de åtgärder, som i sådant syfte kunde

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

13

finnas böra vidtagas, syntes böra ankomma på egnahemsstyrelsen. Utskottet
understryker betydelsen av att dylika åtgärder vidtagas.

I sin nyssnämnda skrivelse uttalade riksdagen vidare, att landsbygdens befolkningsgrupper
borde på ett sins emellan så långt möjligt rättvist sätt tillgodonjuta
ifrågavarande statshjälp. Såsom framgår av statsrådsprotokollet
hava ansökningar örn bidrag och lån för förbättring av lönebostäder endast
gjorts i relativt ringa omfattning. Av 33,435 lägenheter, vilka egnahemsnämnderna
vid preliminär granskning av ansökningarna ansett böra ifrågakomma
till erhållande av bidrag och lån, utgöra ej fler än 837 eller alltså endast
omkring 2.5 procent lönebostäder. Genom att, pa sätt i statsrådsprotokollet
blivit ifrågasatt, föreskriva, att visst belopp företrädesvis bör användas
till lönebostäder, framhäves angelägenheten av att lönebostädernas brister bliva
avhjälpta, varjämte den omedelbara konkurrensen örn tillgängliga medel
mellan sökande av bidrag och lån till lönebostäder, a ena, samt övriga sökande,
å andra sidan, i viss mån häves. På grund av vad sålunda anförts har utskottet
funnit sig böra tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag i denna del.

Utskottet har jämväl anslutit sig till förslaget, att högst 500,000 kronor av
anslaget skulle, enligt Kungl. Maj:ts bestämmande, få utgå inom municipalsamhällen.
Jämlikt hittills gällande bestämmelser kunna förbättringsbidrag
och nybyggnadslån icke beviljas för bostadsbyggnadsföretag inom sådant samhälle.
Emellertid torde fall förekomma, där övervägande skäl tala för att
municipalsamhälle i förevarande hänseende jämställes med den egentliga landsbygden.
Såsom i statsrådsprotokollet blivit förutsatt, bör det ankomma på
Kungl. Maj :t att efter prövning i varje särskilt fall bestämma, huruvida förbättringsbidrag
och nybyggnadslån må utgå inom municipalsamhälle.

I statsrådsprotokollet har vidare berörts frågan, om särskilda åtgärder borde
vidtagas för att bereda de i ekonomiskt hänseende sämst ställda ökade möjligheter
att med tillhjälp av förbättringsbidrag upprusta sina bostäder. Bostadsutredningen
för landsbygden har i sådant hänseende ifragasatt, att man skulle
söka intressera vederbörande kommuner för att genom kommunala bidrag öka
möjligheterna för lägenhetsägare o. d., som saknade all förmåga att bidraga
med eget arbete eller penningar, att erhålla förbättringsbidrag. Detta av departementschefen
tillstyrkta förslag har icke givit utskottet anledning till
erinran.

Såsom i statsrådsprotokollet föreslagits bör tidpunkten, då byggnadsföretagen
skola vara fullbordade, bestämmas till utgången av år 1935.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
förslag och med avslag å motionen II: G19, i vad densamma
avser ifrågavarande anslag, till främjande av bostadsbyggande
för budgetåret 1934/1935 anvisa ett reservationsanslag av
8,000.000 kronor, att utgå enligt av utskottet här ovan förordade
grunder.

14

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

4:o) Lån och subventioner till främjande av enskild företagsamhet. Kungl.

Maj :t har (prop. 234, sid 60—65) föreslagit riksdagen att

1. för budgetåret 1934/1935 bland utgifter för kapitalökning under rubrik
»Fonden för förlag till statsverket» anvisa, bland annat, till lån till främjande
av enskild företagsamhet ett reservationsanslag, att utgå av lånemedel, av
5,000,000 kronor.

II. godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade
ändringarna i grunderna för användningen av ifrågavarande anslag ävensom av
det för innevarande budgetår anvisade reservationsanslaget till subventioner till
främjande av enskild företagsamhet.

Av det i propositionen nr 211 till 1933 års riksdag äskade anslaget örn
75 miljoner kronor avsågs preliminärt ett belopp av 10 miljoner kronor till
främjande av företagsamhet och industriell verksamhet. Beträffande de
huvudregler, som ansågos böra gälla för ifrågavarande medels användning,
anförde departementschefen sammanfattningsvis i propositionen följande:

»1. Vid lån till främjande av enskild företagsamhet skall

a) utgå ränta efter Kungl. Maj:ts beslut,

b) amortering ske enligt beslut av Kungl. Maj:t,

c) ställas säkerhet, som kan av Kungl. Majit godtagas.

2. Vid subventioner till främjande av enskild företagsamhet och uppmuntran
av industriell verksamhet skola följande synpunkter vara vägledande: a)

Genom subvention åt visst företag bör minskning av produktionen icke
få framkallas vid annat företag med därav följande arbetslöshet.

b) Vid subvention bör tillses, att densamma per dagsverke, som beräknas
därigenom kunna åstadkommas, understiger eller högst svarar mot statsbidraget
till kontant understöd för motsvarande antal hjälpta dagar.

c) Subvention bör vara av tillfällig natur och skapa möjligheter att trygga
vederbörande företags framtida existens.

d) Subvention bör skapa lättnader för den eller de kommuner, som äro ekonomiskt
beroende av det subventionerade företagets existens.»

Särskilda utskottet förordade i sitt utlåtande nr 17, att särskilda anslag
skulle upptagas för lån och för subventioner. Låneanslaget föreslog utskottet
till 10 miljoner kronor. Beträffande subventioner tillstyrkte utskottet ett
belopp av 3.5 miljoner kronor för ändamålet. Anslagen borde givas reservationsanslags
karaktär.

I motiveringen för anslagen förklarade utskottet, att utskottet icke funnit
anledning till erinran mot de villkor för lån eller subventioner, som Kungl.
Maj :t förutsatt skola gälla. Utskottet betonade emellertid angelägenheten
därav, att endast sådana företag bomme i åtnjutande av stöd, vilka på grund
av konjunkturerna tvingats eller, såvitt kunde bedömas, inom en icke avlägsen
framtid bleve tvungna, därest hjälp i någon form icke erhölles, att nedlägga
sin verksamhet. En ytterligare förutsättning för statligt stöd borde vara, att
företagen icke på annan väg kunde erhålla hjälp till sin verksamhet. Före -

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

15

tagen borde hava en verklig betydelse ur arbetslöshetssynpunkt. Slutligen
framhöll utskottet vikten därav, att den hjälp, som lämnades ett företag, icke
bleve ägnad att medföra arbetslöshet eller eljest menliga verkningar för annat
företag.

Vad utskottet sålunda förordat lämnades av riksdagen utan erinran.

Rörande användningen av de utav riksdagen anvisade anslagen till lån och
subventioner till främjande av enskild företagsamhet har departementschefen
lämnat följande redogörelse.

»Intill februari månads utgång 1934 förelågo 592 framställningar örn lån
eller subventioner. 105 ansökningar berörande 5,111 arbetare och avseende
lån å 8,351,000 kronor samt subventioner med 671,500 kronor hava under löpande
budgetår till och med den 23 februari 1934 i så måtto bifallits, att
lån beviljats till ett belopp av 6,089,400 kronor och subventioner till ett belopp
av 121,500 kronor. 146 ansökningar hava avslagits berörande 3,338 arbetare
och avseende lån å 4,300,950 kronor och subventioner med 1,129,800
kronor. I ett flertal fall hava emellertid i dessa ansökningar uppgifter örn
arbetarantal icke lämnats.

14 avgjorda ansökningar hava avsett ändrade villkor för beviljade lån. 27
ansökningar hava för slutlig handläggning överlämnats till kommerskollegium
eller annan myndighet. 80 ansökningar hava av sökandena återtagits,
icke fullföljts eller av andra anledningar lagts ad acta.»

För egen del har departementschefen anfört huvudsakligen följande:

»Av den lämnade redogörelsen framgår, att subventioner till främjande av
enskild företagsamhet ansetts böra ifrågakomma endast i så pass obetydlig
omfattning, att det redan beviljade anslaget härtill torde kunna anses vara
tillfyllest jämväl under nästa budgetår. Såsom jag redan i statsverkspropositionen
anfört, ifrågasätter jag alltså icke något nytt anslag för detta ändamål.
Jag utgår i stället från att hinder icke bör möta mot att, örn så finnes
lämpligt och låneanslagets tillgångar äro uttömda, jämväl från detta anslag
lämna bidragen i form av lån.

Däremot torde för nästkommande budgetår ett anslag böra upptagas till lån
till främjande av enskild företagsamhet. Beträffande storleken av detta anslag,
vilket liksom hittills torde böra hava karaktären av reservationsanslag,
har jag ej funnit anledning att frångå den i statsverkspropositionen gjorda
uppskattningen. Jag förordar sålunda, att anslaget bestämmes till 5 miljoner
kronor.

Den genom förevarande båda anslag erhållna arbetseffekten har visat sig
vara synnerligen stor. Man torde vara berättigad utgå ifrån att här genom
en statshjälp av mycket måttlig omfattning till vederbörande företag ett betydande
antal arbetare bevarats från arbetslöshet ej blott tillfälligt utan även
för framtiden. Vidare må anföras, att ännu under innevarande budgetår
visst belopp av anslaget till bekämpande av arbetslösheten i enlighet med
riksdagens uttalanden stått till Kungl. Maj:ts förfogande för åtgärder i syfte
att främja enskild företagsamhet. Då nu ett fortsatt bemyndigande i sådant

16

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

Utskottet.

hänseende icke ifrågasattes, synes det så mycket angelägnare, att i förevarande
form medel i tillräcklig omfattning ställas till Kungl. Maj:ts förfogande.

Användningen av anslagen har enligt de av riksdagen fastställda grunderna
begränsats till att avse lån eller bidrag till redan befintliga företag till uppehållande
av deras förutvarande omfattning. Däremot uteslutes enligt direktiven
möjligheten att giva understöd till eventuella utvidgningar samt till igångsättande
av nya företag, även då det gäller påbörjande av ett helt nytt slags
verksamhet. Den arbetseffekt, som erhålles genom anslagen, skulle säkerligen
ytterligare ökas, örn möjlighet öppnades för Kungl. Maj :t att understödja utvidgningar
eller startande av företag. I ett par fall har det visat sig, att
man, därest sådan möjlighet funnits, skulle hava kunnat verksamt stärka den
svenska industriens ställning på hemmamarknaden eller medverka till skapandet
av en ny industri med utsikt att konkurrera på världsmarknaden.

Givet är, att lån eller subvention till utvidgning eller igångsättande av företag
endast bör lämnas, därest företaget ej kan befaras konkurrera ut eller
medföra menliga verkningar för äldre företag. Kungl. Majit torde härutinnan
komma att förfara med stor försiktighet. Liksom hittills bör i främsta
rummet understöd lämnas åt företag, som eljest komme att nedläggas eller
avsevärt inskränka driften.

Jag förordar sålunda, att grunderna för förevarande anslag jämkas i av mig
nu anfört avseende.»

Utskottet tillstyrker, att jämväl för nästkommande budgetår anslag anvisas
för att möjliggöra lån till främjande av enskild företagsamhet. En förutsättning
härför är emellertid, att de av särskilda utskottet vid 1933 års riksdag
angivna direktiven för användning av det för innevarande budgetår anvisade
anslaget noga följas. Den sorgfälliga prövning av olika på varje fråga
inverkande omständigheter, som 1933 års riksdag förutsatte, är ofrånkomlig,
om påtagliga olägenheter skola kunna undvikas. I detta sammanhang
anser sig utskottet böra framhålla önskvärdheten av att här förevarande gren
av den statliga hjälpverksamheten snart må kunna avvecklas.

Departementschefen har i statsrådsprotokollet framhållit, att den arbetseffekt,
som erhålles genom här förevarande anslag, säkerligen skulle ytterligare
ökas, örn möjlighet öppnades för Kungl. Majit att understödja utvidgningar
eller startande av företag. Den sålunda föreslagna jämkningen av gällande
direktiv anser sig utskottet böra tillstyrka. Givetvis är, såsom jämväl i statsrådsprotokollet
antytts, stor försiktighet av nöden vid utdelande av dylika lån.
Det belopp, som må tagas i anspråk för låneunderstöd av nu angiven art, torde
emellertid, icke minst med hänsyn till vad nyss anförts, böra begränsas till
högst 500,000 kronor.

Kungl. Majits förslag innebär, att anslaget till låneunderstöd för nästkommande
budgetår skulle upptagas med ett belopp av 5,000,000 kronor eller hälften
av vad som för innevarande budgetår stått till förfogande. Utskottet
har emellertid ansett sig böra förorda en nedsättning av anslaget till 3,000,000
kronor. Av detta belopp skulle, såsom nyss anförts, högst 500,000 kronor

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

17

få tagas i anspråk för lån för understödjande av utvidgning eller startande
av företag.

Utskottet biträder förslaget, att reservationer å det för budgetåret 1933/1934
anvisade reservationsanslaget till subventioner till främjande av enskild företagsamhet
under i statsrådsprotokollet angiven förutsättning må tagas i anspråk
för låneunderstöd, varigenom en förstärkning av de för sistnämnda
ändamål till buds stående medlen synes kunna erhållas.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) i anledning av Kungl. Maj :ts förslag, till lån till främjande
av enskild företagsamhet för budgetåret 1934/1935 anvisa
ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor;

b) godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet
förordade ändringarna i grunderna för användningen av
ifrågavarande anslag ävensom av det för innevarande budgetår
anvisade reservationsanslaget till subventioner till främjande
av enskild företagsamhet, dock med iakttagande av vad
utskottet i ärendet anfört.

Beträffande sättet för täckande av de utav utskottet i detta utlåtande för
nästkommande budgetår tillstyrkta anslagen kommer utskottet att avgiva särskilt
utlåtande.

Stockholm den 8 juni 1934.

På statsutskottets vägnar:

AMDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Hamrin, Lindblad, Svensson i Kompersmåla,
Nilsson i Malmö, Nilsson i Gränebo, Oscar Olsson, Bagge, Asplund, Walles, Thelin,
Nylander och Jonsson i Lycksele; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson, Strindlund,

Törnkvist i Karlskrona, Jeppsson, Andersson i Höör, Persson i Falla, Svensson i
Grönvik, Jonsson i Eskilstuna, Norsell, Skoglund och Olsson i Staxäng.

Reservationer:

beträffande punkten l:o) (statliga beredskapsarbeten)

1) av herrar Svensson i Kompersmåla, Bagge, Thelin, Nylander, Persson
i Falla, Skoglund och Olsson i Staxäng, vilka ansett, att utskottets yttrande
och förslag bort hava följande lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 193 Jf. 6 sami. Nr 166.

2

18

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

»Enligt utskottets mening är systemet med beredskapsarbeten olämpligt ur
synpunkten att kunna direkt bringa hjälp åt de arbetslösa. Till dessa beredskapsarbeten
kan dels hänvisning av arbetslösa icke ske, dels ej behovsprövning
äga rum. Det antal arbetslösa, som kan beredas sysselsättning vid beredskapsarbeten,
blir väsentligt mindre än det antal som kan sysselsättas vid
för samma kostnadssumma anordnade reservarbeten.

Företagen granskning av de under budgetåret beviljade anslagen giver även
vid handen, att urvalet i åtskilliga fall varit mindre lämpligt. Utskottet kan
ej heller underlåta påpeka, att förekomsten av detta anslag undandrager principiellt
viktiga frågor från riksdagens bedömande och bryter sönder den önskvärda
enhetligheten i behandlingen av budgeten.

Sedan genom riksdagens beslut år 1933 en väsentlig utökning skett beträffande
det område, inom vilket statliga och statskommunala reservarbeten
hunna utväljas, synas än mindre några skäl föreligga för anordnandet av beredskapsarbeten
såsom en åtgärd mot arbetslösheten.

Då utskottet alltså ej kan tillstyrka anslag till statliga beredskapsarbeten,
måste emellertid — på grund av riksdagens tidigare fattade beslut -— anslag
i annan ordning beredas för fortsatt upprensning av norra inloppet till Fårösund
och för en hamnanläggning i Vaxholm, varom utskottet i detta sammanhang
anser sig böra framställa förslag.

Vad angår de av herr Asplund m. fl. väckta motionerna I: 354 och II: 598
vill utskottet endast framhålla, att det med motionerna avsedda syftet, nämligen
att minska verkningarna av arbetslösheten vid de norrländska malmfälten,
redan beaktats genom riksdagens bifall till två framlagda propositioner angående
avtal med de båda malmbolagen samt angående anslag till gråbergsbrytning
vid malmfälten.

Med anledning av motionen II: 597 av herr Ossbahr vill utskottet erinra, att
riksdagen numera till statsbeställningar under försvarsdepartementet anvisat
ett belopp av 10 miljoner kronor. Vid bifall till utskottets hemställan örn avslag
å Kungl. Maj :ts förslag örn anslag till statliga beredskapsarbeten förfaller
motionärens yrkande i denna del.

Utskottet hemställer alltså,

I. att Kungl. Maj:ts förslag om anslag till statliga beredskapsarbeten
ej må av riksdagen bifallas;

II. att herr Ossbahrs motion 11:597 ej må till någon riksdagens
åtgärd föranleda;

III. att herrar Asplunds samt Hages och Lövgrens motioner
(I: 354 och II: 598) ej må av riksdagen bifallas;

IV. att riksdagen må

a) för fortsatt upprensning av norra inloppet till Fårösund
under sjätte huvudtiteln anvisa ett extra reservationsanslag
av 140,000 kronor;

b) för hamnanläggning i Vaxholm under fjärde huvudtiteln
anvisa ett extra reservationsanslag av 190,000 kronor.»

2) av herr Hamrin;

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

19

beträffande punkt 2:o) (kommunala beredskapsarbeten)

1) av herrar Svensson i Kompersmåla, Bagge, Thelin, Nylander, Persson
i Falla, Skoglund och Olsson i Staxäng, vilka ansett, att utskottets yttrande
och förslag bort hava följande lydelse:

»Under hänvisning i huvudsak till vad utskottet under punkt l:o) av detta
utlåtande anfört får utskottet avstyrka fortsatt anslag till bidrag eller lån för
kommunala beredskapsarbeten. Även vad de kommunala beredskapsarbetena
beträffar framgår av redan vunna erfarenheter svårigheterna att utfinna lämpliga
arbetsobjekt.

Utskottet hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts förevarande förslag ej ina av riksdagen
bifallas.»

2) av herr Hamrin;

beträffande punkt 3:o) (främjande av bostadsbyggande)

1) av herrar Hamrin, Nilsson i Gränebo, Jonsson i Lycksele, Jeppsson och
Svensson i Grönvik, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava
följande lydelse:

»Till en början--- 5,000,000 kronor.

Utskottet har funnit sig böra tillstyrka, att jämväl för nästa budgetår anslag
anvisas till främjande av bostadsbyggande. Utskottet har emellertid ansett
anslagsbeloppet böra begränsas till ''8,000,000 kronor och avstyrker alltså
motionen II: 619 i här förevarande del. Anslaget bör helt tagas i anspråk
för fortsatt bedrivande av landsbygdsverksamheten. Kungl. Maj:ts förslag,
att viss del av anslaget skulle kunna disponeras till lämnande av tertiärkredit
i städer och stadsliknande samhällen, har utskottet alltså icke ansett sig böra
biträda.

I sin--—-år 1935.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen — ---- förordade grunder.»

2) av herrar Svensson i Kompersmåla, Bagge, Thelin, Nylander, Persson
i Falla, Skoglund och Olsson i Staxäng, vilka ansett, att utskottets yttrande
och förslag bort hava följande lydelse:

»Till en början -—- —- —- 5,000,000 kronor.

Utskottet har funnit sig böra tillstyrka, att jämväl för nästa budgetår anslag
anvisas till främjande av bostadsbyggande. Utskottet har emellertid ansett
anslagsbeloppet böra begränsas till 5,000,000 kronor, varigenom för ändamålet
sammanlagt komma att hava anvisats 23,000,000 kronor, och avstyrker
alltså motionen II: 619 i här förevarande del. Anslaget bör helt tagas i anspråk
för fortsatt bedrivande av landsbygdsverksamheten. Kungl. Maj :ts förslag,
att viss del av anslaget skulle kunna disponeras till lämnande av tertiärkredit
i städer och stadsliknande samhällen, har utskottet alltså icke ansett sig
höra biträda.

20

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

I sin---denna del.

Utskottet har jämväl anslutit sig till förslaget, att viss del av anslaget
skulle, enligt Kungl. Maj:ts bestämmande, få utgå inom municipalsamhällen.

Jämlikt hittills ----inom municipalsamhälle. Med hänsyn till den av

utskottet förordade begränsningen av anslagsbeloppet i förhållande till Kungl.
Maj:ts förslag böra för ifrågavarande ändamål få tagas i anspråk högst
250,000 kronor.

I statsrådsprotokollet —- — -— år 1935.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må i---anvisa ett reservationsanslag

av 5,000,000 kronor, att utgå enligt av utskottet här ovan
förordade grunder.»

beträffande punkt 4:o) (lån och subventioner till främjande av enskild
företagsamhet)

1) av herrar Svensson i Kompersmåla, Bagge, Thelin, Nylander, Persson
i Falla, Skoglund och Olsson i Staxäng, vilka ansett, att utskottets yttrande
och förslag bort hava följande lydelse:

»Utskottet har funnit, att de farhågor, som från flera håll uttalades redan
när 1933 års riksdag anvisade anslag för här ifrågavarande ändamål, blivit
besannade. Vid undersökning av hittills avgjorda ansökningar har utskottet
även funnit, att låneunderstöd understundom utlämnats till företag, där detta
icke bort förekomma. Vidare vill utskottet framhålla riskerna för att till
ett företag lämnat understöd kan medföra arbetslöshet eller eljest menliga
verkningar för annat företag. Efter den erfarenhet, som numera vunnits,
finner sig utskottet kunna fastslå, att ett riktigt och ändamålsenligt
handhavande av en statlig hjälpverksamhet av här förevarande art överhuvud
taget måste komma att stöta på ofrånkomliga svårigheter; det synes därför
angeläget, att denna form av den statliga hjälpverksamheten snarast möjligt
avvecklas. Med hänsyn till vad sålunda anförts finner sig utskottet böra avstyrka
Kungl. Maj:ts förslag örn fortsatt anslag för här ifrågavarande ändamål.

Departementschefen har i statsrådsprotokollet meddelat, att subventioner
till främjande av enskild företagsamhet ansetts höra ifrågakomma endast i så''
pass obetydlig omfattning, att det redan beviljade anslaget härtill kunde anses
vara tillfyllest jämväl under nästa budgetår. Departementschefen har därför
icke ifrågasatt något nytt anslag för detta ändamål men i stället utgått
från att hinder icke borde möta mot att, om så funnes lämpligt och låneanslagets
tillgångar vore uttömda, jämväl från detta anslag lämna bidragen i
form av lån.

Med den ståndpunkt, utskottet intagit till frågan örn beviljande av nytt
anslag för låneunderstöd finner sig utskottet jämväl böra avstyrka vad i förevarande
hänseende föreslagits. Vid bifall härtill kommer anslaget till subvention
att besparas, i den mån ej ytterligare anvisningar därifrån ske. En -

Statsutskottets utlåtande Nr 166.

21

ligt hittills vunnen erfarenhet synes man emellertid knappast hava anledning
att räkna med, "att dylika anvisningar komma att ske i någon större omfattning.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må

a) avslå Kungl. Maj:ts förslag örn anvisande av anslag till
lån till främjande av enskild företagsamhet,

b) avslå Kungl. Maj:ts förslag i fråga örn ändring i grunderna
för användningen av det för budgetåret 1933/1934 anvisade
reservationsanslaget till subventioner till främjande av
enskild företagsamhet.»

2) av herr Hamrin.