Statsutskottets utlåtande Nr 144.

3

Nr 144.

Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1934 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av vissa utav Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
under åttonde huvudtiteln gjorda framställningar
angående anslag till folkhögskolor ävensom till kommunala
och enskilda anstalter för yrkesundervisning jämte
i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

l:o) Understöd åt folkhögskolor. I den till riksdagen den 3 januari
1934 avlåtna propositionen angående statsverkets tillstånd och behov för
budgetåret 1934/1935 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkt
168, sid. 227 av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för nämnda dag) föreslagit riksdagen att i
riksstaten för budgetåret 1934/1935 uppföra det ordinarie förslagsanslaget till
understöd åt folkhögskolor med oförändrat belopp, 1,010,000 kronor, ävensom
att besluta, att enahanda villkor, som för budgetåret 1933/1934 gälla ifråga
om statsbidrag till anordnande av parallellundervisning vid folkhögskola,
skola äga tillämpning även under budgetåret 1934/1935.

Departementschefen har anfört, bland annat, att ur anslaget tidigare utgått
ett belopp av 4,500 kronor till understöd för utbildning av lärare vid
folkhögskolor enligt kungörelsen den 26 september 1921 (nr 627). Detta
anslagsbelopp, som för budgetåret 1933/1934 indragits, syntes ej heller böra
för nästkommande budgetår utgå.

Utskottet, som icke har något att erinra emot Kungl. Maj:ts förslag, hemställer,

att riksdagen må

a) i riksstaten för budgetåret 1934/1935 uppföra det ordinarie
förslagsanslaget till understöd åt folkhögskolor med
oförändrat belopp, 1,010,000 kronor;

b) besluta, att enahanda villkor, som förbudgetåret 1933/
1934 gälla ifråga om statsbidrag till anordnande av paral -

Utskottet.

4

Statsutskottets utlåtande Nr 144.

lell undervisning vid folkhögskola, skola äga tillämpning
även under budgetåret 1934/1935.

2:o) Stipendier åt elever vid folkhögskolor. Kungl. Majit har (åttonde
huvudtiteln, punkt 171, sid. 228—229) föreslagit riksdagen att öka
det ordinarie förslagsanslaget till stipendier åt elever vid folkhögskolor, nu

410,000 kronor, med 90,000 kronor till 500,000 kronor.

I två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr R. Wagnson m. fl. (I: 220) och den andra inom andra kammaren av
herr G. Karlsson i Munkedal m. fl. (II: 387), har hemställts

att stipendiebeloppen för synnerligen behövande elever höjas från nuvarande
35 kronor i månaden till 45 kronor för samma tid och att anslaget
härför höjes i motsvarande grad;

att bestämmelserna örn medellöshet förändras så, att behövande bondeoch
med den jämställd ungdom får bättre möjligheter till vistelse vid folkhögskola; att

extra anslag i relation till antalet extra elevplatser beviljas till sådana
folkhögskolor, som mottaga större antal elever än vad vederbörande skola
avsetts för;

att av medel, avsedda för arbetslöshetens lindrande, anslag utgå till folkhögskolekurser
vid ungdomsläger för arbetslös ungdom.

I händelse ej stipendiebeloppet för synnerligen behövande elev anses böra
höjas till av motionärerna yrkade 45 kronor pr månad har alternativt
yrkats, att sådan ändring åstadkommes i gällande arbetslöshetsdirektiv,
att det medges arbetslöshetsmedels utbetalande jämsides med stipendier till
de elever, som skulle erhållit arbetslöshetshjälp, därest de vistats utanför
skolan.

Skolöverstyrelsen har meddelat, att anslaget under budgetåret 1932/1933
överskridits med tillhopa 111,344 kronor 14 öre. Överstyrelsen hade, anför
överstyrelsen, vid stipendiefördelningen under budgetåret 1932/1933 förfarit
med den yttersta stränghet. Att anslaget det oaktat så betydligt överskridits
sammanhängde främst med ökningen av elevantalet, det under året
försämrade läget för jordbruket samt arbetslösheten bland ungdomen. Någon
ändring av grunderna för anslagets utgående eller förändring av anslagets
natur borde enligt överstyrelsens mening icke ske.

Statskontoret har framhållit, att en höjning av anslaget torde få anses
nödvändig, därest nu gällande stipendiegrunder bibehölles oförändrade. Ämbetsverket
hade i sådant fall intet att erinra mot det av skolöverstyrelsen
föreslagna beloppet, 500,000 kronor.

Departementschefen har på grund av det avsevärda överskridandet av
förevarande anslag ansett sig böra biträda skolöverstyrelsens förslag.

Statsutskottets utlåtande Nr 144. 5

Till stöd för de motionsvis framförda yrkandena har i motionen I: 220
anförts följande:

Under nu rådande kris och massarbetslöshet har det glädjande nog visat
sig, att betydande skaror av ungdomen trots alla svårigheter ej fälla modet
utan i stället utnyttja den nödtvungna ledigheten till studier och andlig förkovran.
Man ser dessa glädjande tecken litet varstans inom den fria och
frivilliga bildningsverksamheten. Ett alldeles särskilt gott tecken är den
livliga tillströmningen till folkhögskolorna, som ju under innevarande läsår
ha det hittills högsta antalet elever, som någonsin förekommit vid dessa
skolor. Denna i sig själv mycket glädjande företeelse har dock fått vissa
för folkhögskolorna ytterst betungande följder, som statsmakterna böra beakta
och söka avhjälpa.

Med långtidsarbetslöshetens utbredning är det alltmera uppenbart, att de
nu utgående stipendiebeloppen äro alltför knappt tilltagna. Städer, kommuner
och landsting ge ofta beaktansvärda bidrag, men inte heller med
dessa tillskott torde i allmänhet folkhögskolans obemedlade elever kunna
ekonomiskt reda sig genom kurserna. Den frivilliga hjälpverksamhet, som
skolorna och deras gynnare utöva, blir givetvis därmed alltmer otillräckligt
och behovet av samhälleliga anslag så mycket påtagligare. Det vore därför
önskvärt, att stipendiebeloppet höjdes till förutvarande 45 kronor per
månad för synnerligen behövande elever. Örn detta icke låter sig göra för
närvarande, bör en sådan ändring vidtagas i gällande arbetslöshetsdirektiv,
att arbetslöshetsunderstöd utgår jämsides med stipendier till folkhögskolornas,
lantmannaskolornas och därmed jämförbara skolors elever. Det förra
alternativet torde vara att föredraga, då det ju medför mera likställighet
mellan eleverna, samtidigt som det erbjuder effektivare och enklare kontrollformer
för medlens rätta användande. I den mån möjligheterna för
studieintresserade ungdomar, som äro ekonomiskt obemedlade, att bevista
folkhögskola och liknande bildningsanstalt ökas, torde också i flera fall samhällets
reella bidrag till samma individer minskas, då samhällets utgifter
för hjälpverksamhet utanför skolorna väl ofta — per individ och månad
räknat — överstiger här nämnda stipendiebelopp.

Även för sådana elever, som hänföras till de så kallade mindre bemedlade,
äro de ekonomiska svårigheterna vid genomgående av en folkhögskolekurs
betydande. Den nuvarande krisen har ju ett av sina särmärken däri, att den
också drabbar lantbruksbefolkningen ytterst hårt. Oftast torde söner och
döttrar till bönder och med dem likställda ha lika stora svårigheter som
arbetslösa industriarbetare att anskaffa medel till en skolvistelse. 1 hemmet
finns det måhända försörjningsmöjligheter, örn än små, men utanför hemmets
portar är också denna ungdom medellös. Det är dock lika önskvärt, att alla
befolkningsgruppers ungdom behålles vid andlig hälsa och ges rikligast möjliga
tillfällen till intellektuell förkovran, något som folkhögskolorna äro goda
verktyg för. En höjning av stipendiebeloppen för de så kallade mindre bemedlade
eleverna liksom liberalare villkor överhuvud för stipendiers erhållande
torde därför med hänsyn till bonde- och med den jämställd ungdoms
ekonomiska trångmål i innevarande tid vara synnerligen av behovet påkallad.

Det livliga och från år till år stegrade intresse för folkhögskolestudier, som
kunnat iakttagas, har också medfört, att en stor del av folkhögskolorna är
belagd långt utöver det elevantal, för vilket de avsetts. Inte desto mindre
har man i år liksom tidigare under en följd av år mäst avvisa stora grupper

6

Statsutskottets utlåtande Nr 144.

Utskottet.

sökande. De skolor, som genom extra anordningar berett plats åt ökat antal
elever, ha givetvis därmed ådragit sig extra utgifter, som ytterligare belasta
en ofta redan i förväg starkt ansträngd budget. Det torde därför böra övervägas,
om inte genom ett extra anslag till sådana skolor dessa borde få
uppmuntran och hjälp i sina strävanden till temporär utvidgning av antalat
elevplatser.

Trots enskilda skolors ansträngningar till temporär utvidgning av antalet
elevplatser kan man motse, att även till kommande läsår betydande grupper
platssökande elever inte kunna beredas plats vid folkhögskolorna. I samhällets
intresse ligger dock, att detta studieintresse tillvaratages. En möjlighet
till temporär utvidgning av folkhögskoleverksamheten skulle vara, att
man vid folkhögskolorna eller å eljest lämpliga platser anordnade folkhögskolekurser
för arbetslös ungdom i form av ungdomsläger. Dylika kurser
skulle säkerligen vara en den mest utmärkta form för ungdomsläger, som
kan åstadkommas. Genom beredande av möjlighet till folkhögskolekurser
för ökat antal ungdomar och då särskilt för den ungdom, som hör hemma
inom de av krisen hårdast drabbade befolkningslagren, hållas livsmodet
och framtidsförhoppningarna uppe hos ungdomsskaror, som eljest lätt gripas
av missmod.

För bevarandet och förkovran av de breda ungdomslägrens andliga hälsa
och intellektuella färdigjheter i samhälleliga värv torde statens ekonomiska
offer knappast kunna bli för stora. Vad staten här åstadkommer ges rundhänt
igen av denna ungdom, när den årskull efter årskull rycker in på sina
platser i samhällslivet. Utan att underskatta andra skolformer våga vi påstå
att för bonde- och arbetarungdomen är folkhögskolan och med den närbesläktade
skolformer den viktigaste utbildningsinstitutionen.

Med bifall till en inom riksdagen väckt motion beslöt 1929 års riksdag,
att de elever vid folkhögskola, som prövades vara i behov av stipendier,
skulle, allt efter sina ekonomiska förhållanden, fördelas i tre behovsgrader,
för vilka stipendierna skulle beräknas till högst respektive 45 kronor, 25
kronor och 15 kronor för elev och läsmånad.

I statsverkspropositionen till 1932 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
att — med uteslutande ur riksstaten av det därstädes uppförda ordinarie
förslagsanslaget till stipendier åt elever vid folkhögskolor — i riksstaten
för budgetåret 1932/1933 till stipendier åt elever vid folkhögskolor
uppföra ett ordinarie reservationsanslag å 410,000 kronor. Vid anmälan
inför Kungl. Majit den 4 januari 1932 av ärendet förordade tillika departementschefen
viss mindre rubbning av de för anslagets utgående fastställda
grunderna.

I två inom riksdagen väckta, likalydande motioner hemställdes emellertid,
att riksdagen måtte besluta, att anslaget till stipendier åt elever vid folkhögskolor
fortfarande måtte uppföras som förslagsanslag.

Riksdagen beslöt i enlighet med motionärernas hemställan bibehålla anslaget
som förslagsanslag. Riksdagen anförde därvid, att riksdagen icke
ansåge någon ökning av anslagsbeloppet i anledning härav böra ske. I stället
syntes reduceringen av stipendiebeloppen kunna göras något kraftigare än

StatsutsJcottets utlåtande Nr 144.

7

vad Kungl. Majit föreslagit. Riksdagen ansåge för sin del, att maximibeloppet
i de tre behovsgraderna borde bestämmas till respektive 35 kronor,
20 kronor och 15 kronor. Vidare ville riksdagen inskärpa vikten av att
under nuvarande förhållanden såväl från skolöverstyrelsens sida som i vad
på de lokala skolmyndigheterna ankomme en sträng gallring ägde rum vid
stipendiefördelningen, så att inom de olika behovsgraderna endast verkligt
behövande komme i åtnjutande av understöd.

Nu gällande bestämmelser angående maximibeloppen inom de olika behovsgraderna
hava sålunda fastställts så sent som vid 1932 års riksdag.
Redan med hänsyn härtill finner sig utskottet icke kunna biträda vad i
motionerna yrkats om en höjning av maximibeloppen. Vidare skulle en
dylik höjning få en betydande ekonomisk räckvidd. Enligt en av skolöverstyrelsen
gjord överslagsberäkning, av vilken utskottet tagit del, skulle
sålunda medelsbehovet under innevarande budgetår, om de tidigare bestämmelserna
härunder ägt tillämpning, hava ökats med omkring 125,000
kronor.

Av nu anförda skäl finner sig alltså utskottet böra avstyrka motionerna
i denna del.

Emellertid har, enligt vad utskottet erfarit, den av riksdagen anbefallda
stränga gallringen vid stipendiefördelningen — särskilt på grund av den
ökade kraftiga tillströmningen till folkhögskolorna och den på grund av den
ekonomiska krisens långvarighet skeende förskjutningen bland eleverna till
den mest behövande gruppen — kommit att för folkhögskolornas behövande
elever medföra svårigheter, vilka knappast tidigare kunnat förutses. Utskottet
finner sig därför böra förorda, att de nu tillämpade stränga gallringsprinciperna
något mildras. Särskilt synes högsta månadsbeloppet, 35
kronor, böra kunna tilldelas även vissa elever av den grupp, som den senaste
tiden, just på grund av strängheten vid gallringen, måst nöja sig med
30 kronor per månad.

Ett genomförande av vad utskottet nu förordat kommer givetvis att medföra
ökad belastning på här ifrågavarande anslag. Härtill återkommer utskottet
i det följande.

I motionerna har alternativt framförts yrkanden om sådan ändring i gällande
arbetslöshetsdirektiv, att det måtte medgivas arbetslöshetsmedels utbetalande
jämsides med stipendier till de elever, som skulle erhållit arbetslöshetshjälp,
därest de vistats utanför skolan. Det förhållandet, att vederbörande
elevers behov av understöd skulle prövas av två från varandra
fristående myndigheter, skolmyndigheterna och vederbörande arbetslöshetsorgan,
måste emellertid enligt utskottets förmenande medföra praktiska
svårigheter. Vidare kan utskottet icke bortse från det förhållandet, att här
förevarande elever på detta sätt skulle komma i en i viss mån gynnad ställning
i förhållande till andra elever från behövande hem, särskilt landsbygdshem.
Med hänsyn härtill finner sig utskottet böra avstyrka motionerna
i denna del.

8

Statsutskottets utlåtande Nr 144.

I motionerna har vidare yrkats, att bestämmelserna örn medellöshet måtte
förändras så, att behövande bonde- och med dem jämställd ungdom finge
bättre möjligheter till vistelse vid folkhögskola.

Enligt vad utskottet har sig bekant, hava skolmyndigheterna, i sista hand
skolöverstyrelsen, vid sin fördelning av stipendieanslagen sökt att i görligaste
mån beakta jämväl lantbefolkningens berättigade krav. Utskottet vill
därför inskränka sig till att understryka önskvärdheten av att elever från
dessa befolkningsgrupper icke bliva tillbakasätta vid stipendiefördelningen.
Redan genom den mindre stränga gallringsprincip, som av utskottet i det
föregående förordats, hava vidare ökade möjligheter beretts för tillgodoseende
av jämväl här ifrågavarande elevkategorier. Med hänsyn till nu
angivna omständigheter finner utskottet någon förändring av gällande bestämmelser
i av motionärerna antydd riktning icke vara erforderlig.

Med anledning av vad i motionerna yrkats rörande extra anslag i relation
till antalet extra elevplatser till sådana folkhögskolor, som mottaga större
antal elever än vad vederbörande skola avsetts för, vill utskottet erinra, att
redan för närvarande understöd i viss utsträckning utgå till folkhögskolorna
för anordnande av parallellavdelningar, vadan skolorna vid en ökad tillströmning
av elever kunna erhålla ökat statsbidrag. Härjämte vill utskottet
framhålla, att det ur åtskilliga synpunkter — såväl med hänsyn till lokalutrymmen
som av pedagogiska skäl — knappast är önskvärt med en alltför
stor anhopning av elever vid en och samma folkhögskola. Slutligen vill
utskottet erinra, att Kungl. Maj:t i proposition nr 265, varöver utskottet
senare kommer att avgiva utlåtande, föreslagit att för undervisningsverksamhet
för unga arbetslösa skola vidtagas provisoriska anordningar med
anlitande av arbetslöshetsmedel. Under hänvisning till vad sålunda anförts
avstyrker utskottet vad i motionerna i här förevarande hänseende yrkats.

Vad vidare beträffar yrkandet, att av medel, avsedda för arbetslöshetens
lindrande, anslag måtte utgå till folkhögskolekurser vid ungdomsläger för
arbetslös ungdom, vill utskottet framhålla följande. Arbetslöshetskommissionen
har redan — och lärer jämväl i fortsättningen komma att — i den
mån lokaler, lärarkrafter o. s. v. vid folkhögskolor och lantmannaskolor äro
för ändamålet disponibla — använda sig härav för upprättande av särskilda
kurser för arbetslös ungdom. Någon förändring i detta redan praktiserade
förfaringssätt har icke ifrågasatts. Utskottet finner därför ej erforderligt, att
någon åtgärd vidtages med anledning av vad i motionerna i denna del yrkats.

Slutligen har utskottet att till behandling upptaga frågan örn det belopp,
med vilket det ordinarie förslagsanslaget till stipendier åt elever vid folkhögskolor
må böra upptagas i riksstaten för budgetåret 1934/1935. Kungl.
Maj:ts^ förslag innebär en höjning från nu utgående 410,000 kronor med

90,000 till 500,000 kronor och motiveras med konstaterade anslagsöverskridanden.
Såsom utskottet redan tidigare framhållit, kommer det av utskottet
förordade mildrandet av den under senare år tillämpade stränga gallrings -

Statsutskottets utlåtande Nr 144.

9

principen att medföra en ökad belastning av anslaget. En närmare beräkning
av denna ökade belastning är givetvis omöjlig att verkställa. Utskottet
bar emellertid, efter en verkställd överslagsberäkning, funnit sig böra förorda,
att anslaget av nu nämnd anledning höjes med 50,000 kronor utöver
det av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet eller till 550,000 kronor.

I anslutning till vad sålunda anförts, hemställer utskottet,

a) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majda förslag,
öka det ordinarie förslagsanslaget till stipendier åt elever
vid folkhögskolor, nu 410,000 kronor, med 140,000 kronor
till 550,000 kronor;

b) att herr Wagnssons m. fl. och herr Karlssons i Munkedal
m. fl. ovannämnda motioner (I: 220 och II: 387), i den
mån desamma icke kunna anses besvarade med vad utskottet
i det föregående anfört, icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

3:o) Understöd för avlöning av lärare vid kommunala anstalter för
yrkesundervisning. Kungl. Majit har (åttonde huvudtiteln, punkt 192,
sid. 242—244) föreslagit riksdagen att öka det ordinarie förslagsanslaget till
understöd för avlöning av lärare vid kommunala anstalter för yrkesundervisning,
nu 730,000 kronor, med 270,000 kronor till 1,000,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har anfört, att för budgetåret 1933/1934 föreliggande
ansökningar örn understöd slutade, efter omräkning till de av 1933 års
riksdag beslutade, beskurna grunderna, å ett sammanlagt belopp av 1,243,547
kronor 74 öre för avlöning av lärare samt å 118,514 kronor 98 öre till
undervisningsmateriel. Det av skolornas fortgående utveckling framkallade
ökade anslagsbehovet hade för nämnda budgetår i betydande grad uppvägt
den minskning, varmed räknades, då anslaget till understöd för avlöning
av lärare av 1933 års riksdag sänktes från 830,000 kronor till 730,000
kronor. Av samma skäl måste, trots att sänkningen av statsbidragen kunde
befaras komma att resultera i ett långsammare utvecklingstempo för dessa
skolor, även för budgetåret 1934/1935 förutses en icke obetydlig stegring
av medelsbehovet och överstyrelsen hemställde därför, att förevarande anslag
måtte höjas åtminstone till 1,000,000 kronor.

Statskontoret har förordat anslagets bibehållande vid oförändrat belopp
på grund av beräkningarnas approximativa karaktär och med hänsyn till
att det måste anses olämpligt att ändra ett anslagsbelopp, innan de beslutade
ändrade grunderna kunnat tillämpas ett helt budgetår.

Departementschefen har — under anförande av att nettoutgifterna från
förevarande förslagsanslag under budgetåret 1932/1933 uppgingo till icke
mindre än 1,156,342 kronor 70 öre och med erinran att de år 1933 vidtagna
reduktionerna av understödsbeloppen icke syntes möjliggöra en minsk -

10

Statsutskottets utlåtande Nr 144.

Utskottet.

ning av medelsbehovet under budgetåren 1933/1935 ned till 730,000 kronor
— biträtt skolöverstyrelsens förslag.

Utskottet har funnit sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag och hemställer
alltså,

att riksdagen må öka det ordinarie förslagsanslaget till
understöd för avlöning av lärare vid kommunala anstalter
för yrkesundervisning, nu 730,000 kronor, med 270,000
kronor till 1,000,000 kronor.

4:o) Understöd för undervisningsmateriel åt kommunala anstalter
för yrkesundervisning. I enlighet, med Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning hemställer utskottet,

att riksdagen må i riksstaten för budgetåret 1934/1935
under åttonde huvudtiteln upptaga det ordinarie förslagsanslaget
till understöd för undervisningsmateriel åt kommunala
anstalter för yrkesundervisning med oförändrat belopp,

80,000 kronor.

5:o) Understöd för avlöning åt lärare vid enskilda anstalter för
yrkesundervisning. I enlighet med Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning hemställer utskottet,

att riksdagen må i riksstaten för budgetåret 1934/1935
under åttonde huvudtiteln upptaga det ordinarie reservationsanslaget
till understöd för avlöning åt lärare vid enskilda
anstalter för yrkesundervisning med oförändrat belopp,
380,000 kronor.

6:o) Understöd för undervisningsmateriel åt enskilda anstalter
för yrkesundervisning. I enlighet med Kungl. Majda i statsverkspropositionen
gjorda framställning hemställer utskottet,

att riksdagen må i riksstaten för budgetåret 1934/1935
under åttonde huvudtiteln upptaga det ordinarie reservationsanslaget
till understöd för undervisningsmateriel åt enskilda
anstalter för yrkesundervisning med oförändrat belopp,
20,000 kronor.

7:o) Stipendier åt obemedlade och mindre bemedlade elever vid
statsunderstödda kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning.
Kungl. Majit har (åttonde huvudtiteln, punkt 193, sid. 244
—245) föreslagit riksdagen att till stipendier åt obemedlade och mindre bemedlade
elever vid statsunderstödda kommunala och enskilda anstalter för

Statsutskottets utlåtande Nr 144. 11

yrkesundervisning för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra förslagsanslag
av 150,000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herr N. S. Norling
(I: 217) och den andra inom andra kammaren av herr H. Hallén (II: 408),
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att, vid anvisande av det extra
förslagsanslaget till understöd åt obemedlade och mindre bemedlade elever
vid statsunderstödda kommunala och enskilda skolor för yrkesutbildning
med heldagsundervisning och örn sammanhängande kurs av minst fem månaders
längd, till sådana skolor också hänföra de yrkesbestämda högre folkskolor
och praktiska mellanskolor, som meddela en med ifrågavarande skolor
fullt jämbördig undervisning i yrkesutbildning åt elever på samma åldersstadium,
samt att höja det av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet med 70,000
kronor till 220,000 kronor.

Motsvarande anslag utgår för innevarande budgetår med ett belopp av

150,000 kronor.

Vid sin anmälan inför Kungl. Majit den 3 januari 1933 av förevarande
anslagsfråga anförde departementschefen, i anslutning till ett av granskningsnämnden
framlagt förslag, bland annat, att sådana elever, som under
skoltiden erhölle logi och kost i hemmet, endast i undantagsfall borde komma
i åtnjutande av stipendium. Kungl. Majit har den 12 maj 1933 anbefallt
skolöverstyrelsen att vid fördelningen av stipendiebeloppen iakttaga vad departementschefen
sålunda anfört samt att fästa vederbörande skolstyrelses
uppmärksamhet på berörda uttalande.

Skolöverstyrelsen har sedermera i skrivelse den 31 augusti 1933 anfört,
att överstyrelsen under budgetåret 1932/1933 beviljat understöd med 215,080
kronor 40 öre mot 310,403 kronor 86 öre föregående budgetår. Minskningen
vore väsentligt större än den, som skulle motsvara sänkningen av
understödsgrunderna, och i betydande mån betingad av en mycket sträng
återhållsamhet vid understödens utdelande. Även med iakttagande av samma
stränghet som hittills vid understöds utmätande ansåge överstyrelsen dock
sannolikt, att anslagsbehovet under budgetåret 1934/1935 icke komme att
understiga 200,000 kronor. Överstyrelsen hemställde därför om utverkande
av anslag för nästkommande budgetår med nämnda belopp.

Departementschefen har ej ansett sig böra tillstyrka en höjning av förevarande
anslag, innan de skärpta villkoren för utdelande av ifrågavarande
understöd kunnat tillämpas ett helt budgetår och deras resultat sålunda bokföringsmässigt
konstaterats.

Till stöd för de motionsvis framförda yrkandena har i motionen 1: 217 anförts
i huvudsak följande:

12

Statsutskottets utlåtande Nr 144.

Alltsedan år 1929 har riksdagen varje år anvisat ett extra förslagsanslag
av visst belopp, under budgetåret 1933/34 av 150,000 kronor, till understöd
åt obemedlade och mindre bemedlade elever vid statsunderstödda kommunala
och enskilda skolor för yrkesutbildning. Vid 1931 års riksdag påyrkades
vid ärendets behandling i statsutskottet av Oscar Olsson m. fl., att till utskottets
motivering borde göras följande tillägg:

»Till kommunala och enskilda anstalter för yrkesutbildning böra i detta
hänseende också sådana yrkesbetonade högre folkskolor räknas, som meddela
en med dessa anstalter fullt jämbördig undervisning i yrkesutbildning åt
elever på samma åldersstadium. Utskottet håller före, att elever vid sådana
yrkesbetonade högre folkskolor också böra, efter Kungl. Maj:ts prövning,
kunna komma i åtnjutande av dessa stipendier, utan hinder av att dessa
skolor gå under annat namn än övriga anstalter för yrkesutbildning.»

Vid ärendets behandling i kamrarna anslöt sig första kammaren till den
sålunda avgivna reservationen, då däremot andra kammaren avslog densamma.

Hittills ha emellertid inga åtgärder vidtagits för utvidgande av de snäva
gränserna för erhållande av understöd till att omfatta skolpliktsfria medellösa
elever vid samtliga skolor, som meddela verklig yrkeskunskap och yrkesfärdighet.
Förhållandena på arbetsmarknaden ha alltmer försämrats, och
allt större skaror av landets ungdom lia tvingats till sysslolöshet. Ett avsevärt
större antal ungdomar än vad nu är fallet borde erhålla möjlighet att
fortsätta sin utbildning i något yrke, samtidigt som antalet arbetslösa i motsvarande
grad minskades.

Något hållbart skäl att utestänga elever vid yrkesbestämda högre folkskolor
från rätt att söka och erhålla understöd ur det av riksdagen beviljade
anslaget kan inte uppletas.

En jämförelse med hänsyn till fackämnenas ställning å respektive timplaner
mellan å ena sidan yrkesbestämda högre folkskolor och å andra sidan
en del sådana andra läroanstalter, vilka rubricerats såsom yrkesskolor och
vilkas elever kunna komma i åtnjutande av statsstipendier, visar, att de
förstnämnda skolorna såsom yrkesskolor betraktade mycket val kunna hävda
sin ställning. De flesta yrkesbestämda högre folkskolor äro nämligen fredler
fyraåriga och ha vanligen en årlig lästid av nio månader. Ett betydande
antal veckotimmar ägnas därvid åt ren yrkesundervisning.

Fackämnenas ställning i yrkesbestämda högre folkskolor för teknisk utbildning
är likaledes stark. Under en treårig kurs ägnas i dessa läroanstalter
i genomsnitt 45 veckotimmar åt denna ämnesgrupp. Då enligt av riksdagen
givna bestämmelser understöd kan tillerkännas mindre bemedlade
elever, som deltaga i yrkeskurs av blott fem månaders längd, borde därför
rättvisligen även lärjunge vid yrkesbestämd högre folkskola erhålla liknande
förmån.

Undervisningen i fackämnena vid de fyraåriga praktiska mellanskolor, som
jämlikt beslut av 1933 års riksdag försöksvis upprättats vid vissa av de yrkesbestämda
högre folkskolorna, är likaledes av sådan omfattning, att även
sistnämnda skolors behövande elever böra erhålla liknande understöd.

Endast ett ringa fåtal av den yrkesbestämda högre folkskolans elever
övergår efter avslutad lärokurs till andra utbildningsanstalter. Under normal
arbetstillgång har det nämligen varit relativt lätt för dessa ungdomar
att erhålla god anställning.

Statsutskottets utlåtande Nr 144.

13

Under nu rådande svåra ekonomiska förhållanden nödgas dock många av
de yrkesbestämda högre folkskolornas elever till följd av medellöshet avbryta
skolgången. I genomsnitt torde avgången vid slutet av andra skolåret uppgå
till över en tredjedel av antalet lärjungar i motsvarande årsklass. Högre
folkskolornas elever tillhöra nämligen oftast sådana hem, vilka till följd av
medellöshet ej ha möjlighet att bereda barnen en dyrare utbildning. Men
även en två- eller treårig kurs i högre folkskolan medför kännbara utgifter
för sådana familjer. Undervisningen är visserligen avgiftsfri, men skolgången
medför likväl avsevärda utgifter för böcker, skolmateriel och kläder
m. m.

Skolorna själva kunna ej nämnvärt hjälpa behövande elever, då de i
allmänhet sakna fonder för dylik hjälpverksamhet. Genom enskild välgörenhet
ha visserligen någon gång medellösa elever satts i stånd att fullborda
en påbörjad utbildning, men under nuvarande depressionstider kan
naturligt nog icke ens sådant understöd påräknas.

Av det redan sagda torde otvetydigt framgå:

att den i de yrkesbestämda högre folkskolorna meddelade yrkesutbildningen
är fullt jämbördig med den i de med elevstipendier gynnade yrkesskolornas
;

att eleverna i de yrkesbestämda högre folkskolorna och praktiska mellanskolorna
äro i lika stort behov av stipendier för fullföljande av sin utbildning
som eleverna i de övriga yrkesskolorna.

Det är två bestämmelser av rent formell för att inte säga formalistisk
natur, som hindra eleverna vid de yrkesbestämda högre folkskolorna att
komma i åtnjutande av samma rätt till stipendier, som medgivits eleverna
vid de övriga yrkesskolorna på samma nivå:

att de heta folkskolor;

att de därför sortera under skolöverstyrelsens folkskoleavdelning i stället
för under dess yrkesskoleavdelning.

Det är helt otänkbart, att riksdagen vid sitt beslut 1930 att anvisa anslag
till dessa understöd lagt sådana rent formalistiska synpunkter på frågan.
En av motionärerna, på vars förslag riksdagen fattade sitt beslut, förklarade
också i debatten i första kammaren vid föregående års riksdag, att säkert
inte han och troligen inte heller medmotionären avsett att utestänga eleverna
vid de yrkesbestämda högre folkskolorna med lika god undervisning som
de yrkesskolor, vilkas elever kommit i åtnjutande av förmånen. Det skulle
också ha varit mer än underligt, om riksdagen i uttrycket »skolor för yrkesundervisning»
velat lägga in en så snäv tolkning, att den uteslutit rikets
alla yrkesbestämda högre folkskolor till förmån för bland annat privata
skolor, vilka äro verkliga affärsföretag och ledas som sådana samt i vissa
fall meddela en undervisning, som inte når upp till samma nivå som den
yrkesbestämda högre folkskolans.

Garantierna för att inte de yrkesbestämda högre folkskolorna skola få
några fördelar framför övriga yrkesskolor i fråga om statsstipendier torde
vinnas genom bestämmelser, att stipendium inte får utgå till skolpliktig —
alltså vanligen blott till elever i tredje och fjärde klassen — och att kommun,
som önska komma i åtnjutande av statsstipendier för sina elever,
skall hålla sin högre folkskola öppen även för elever från annat skoldistrikt
mot terminsavgift, som icke är högre än vid enskild stipendieberättigad
yrkesskola i skoldistriktet eller länet.

Antalet minsta treåriga yrkesbestämda högre folkskolor i landet är 23

14

Statsutskottets utlåtande Nr 144.

Utskottet.

(olika linjer inräknade). Därtill komma 5 praktiska mellanskolor. Enligt
inhämtade upplysningar torde antalet behövande elever vid samtliga dessa
skolor approximativt kunna beräknas till 400. Räknar man med i medeltal
20 kronor per elev och 9 läsmånader, skulle stipendiesumman komma att
utgöra 72,000 kronor. Enligt dessa beräkningar torde en höjning med i
runt tal 70,000 kronor vara behövligt utöver det av Kungl. Majit föreslagna
beloppet.

Utskottet vill till en början till behandling upptaga det i motionerna I: 217
och II: 408 framförda yrkandet örn utsträckande av rätten att erhålla stipendier
från här förevarande anslag till att omfatta jämväl elever vid yrkesbestämda
högre folkskolor och praktiska mellanskolor.

Denna fråga — vilken, såsom i motionerna erinrats, redan tidigare varit
föremål för riksdagens prövning — är av stor principiell räckvidd. De skolor
eller linjer, vilkas elever i motionerna föreslagits skola komma i åtnjutande
av stipendier från anslaget, uppgå visserligen icke till fullt ett trettiotal,
och det ifrågakommande elevantalet har av motionärerna beräknats till 400.
Det bör emellertid icke förbises, att vissa av de s. k. allmänna högre folkskolorna
hava en praktisk inriktning, vilket gör att de i åtskilliga hänseenden
närma sig de yrkesbestämda högre folkskolorna. Ett bifall till motionerna
torde därför med all sannolikhet komma att draga med sig krav på
rätt jämväl för nu åsyftade skolors elever att kunna komma i åtnjutande
av stipendier. Vidare vill utskottet erinra, att praktiska mellanskolelinjer
äro inbyggda i statliga läroanstalter, där jämväl vanliga mellanskolelinjer
finnas. Ett bifall till vad i motionerna yrkats skulle i dessa fall medföra,
att elever i samma skola, på samma åldersstadium och kanske i stor utsträckning
kommande från samma befolkningslager skulle bliva helt olika
ställda i fråga örn möjligheterna att erhålla stipendium. Överhuvudtaget
finner utskottet, att ett bifall till motionärernas hemställan måste anses innebära
ett upprullande av det stora och till sina ekonomiska konsekvenser
betydande problemet örn elevunderstöd på realskolestadiet. Under hänvisning
till vad sålunda anförts finner sig utskottet böra avstyrka motionerna
I: 217 och II: 408.

Kungl. Maj:ts under här förevarande punkt framlagda förslag innebär,,
att stipendieanslaget för nästkommande budgetår skulle utgå med samma
belopp och enligt samma grunder som för närvarande. Utskottet vill emellertid
erinra, att stipendier från detta anslag pläga utgå enligt i huvudsak
samma grunder som gälla för utgående av stipendier åt elever vid folkhögskolor.
Under punkt 2:o) i det föregående har utskottet beträffande sistnämnda
stipendier förordat, att de nu tillämpade stränga gallringsprinciperna
måtte något mildras. Enahanda uppmjukning av bestämmelserna
finner utskottet böra ske jämväl i fråga örn stipendier från här förevarande
anslag, varvid dock fortfarande bör iakttagas, att sådana elever, som under
skoltiden erhålla logi och kost i hemmet, endast i undantagsfall böra komma

Statsutskottets utlåtande Nr 144. 15

i åtnjutande av stipendium. Vid bifall till vad utskottet sålunda förordat
torde en höjning av anslagets belopp bliva erforderlig. I överensstämmelse
med vad av utskottet föreslagits beträffande anslaget till Stipendier åt elever
vid folkhögskolor synes denna höjning böra beräknas till 10 procent av det
belopp, med vilket enligt Kungl. Maj:ts förslag anslaget skulle upptagas för
nästkommande budgetår, d. v. s. till 15,000 kronor, vadan anslaget skulle
upptagas med ett belopp av 165,000 kronor.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majrts förslag
samt med avslag å herr Norlings och herr Halléns ovannämnda
motioner (I: 217 och II: 408), till stipendier åt obemedlade
och mindre bemedlade elever vid statsunderstödda
kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning
för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra förslagsanslag av

165,000 kronor.

Stockholm den 1 juni 1934.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 143.

16

Statsutskottets utlåtande Nr 144.

Reservation

vid punkt 7:o) (stipendier åt obemedlade och mindre bemedlade elever vid
statsunderstödda kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning)
av herrar Oscar Olsson och Asplund, vilka ansett, att utskottets utlåtande
och förslag bort hava följande lydelse:

»Utskottet vill---praktiska mellanskolor.

Utskottet har funnit starka skäl tala för ett bifall till vad i motionerna
yrkats. Med hänsyn till de konsekvenser, ett dylikt bifall kan tänkas medföra,
ävensom till eventuella svårigheter vid den praktiska tillämpningen
finner emellertid utskottet frågan böra underkastas en mera ingående utredning,
innan ett positivt beslut fattas. Utskottet finner önskvärt, att en sådan
utredning vidtages genom Kungl. Maj:ts försorg ävensom att, därest
det skulle visa sig att ett förslag i ämnet kan byggas på denna utredning,
dylikt förslag måtte föreläggas riksdagen. Med vad sålunda anförts torde
motionerna I: 217 och II: 408 få anses besvarade.

Kungl. Maj:ts--- 165,000 kronor.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,

a) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag,
till stipendier åt obemedlade och mindre bemedlade
elever vid statsunderstödda kommunala och enskilda anstalter
för yrkesundervisning för budgetåret 1934/1935 anvisa
ett extra förslagsanslag av 165,000 kronor,

b) att herrar Norlings och Hallins ovannämnda motioner
(I: 217 och II: 408) må anses besvarade med vad utskottet
i det föregående anfört.»

Stockholm 1934, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

341678