Statsutskottets utlåtande Nr 126.
1
Nr 126.
Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1934 kl. lif. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition med
anhållan örn riksdagens yttrande i fråga om ytterligare
understöd från statens sida för fullbordande
av järnvägsanläggningen Ulricehamn—Jönköping
jämte i ämnet väckta motioner.
(3:e och 4:e avd.)
I en till riksdagen den 20 april 1934 avlåten proposition, nr 263, bär
Kungl. Majit under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för samma dag anhållit örn riksdagens yttrande
rörande en av Borås—Jönköpings järnvägsaktiebolag gjord framställning
örn ytterligare understöd från statens sida för fullbordande av
järnvägsanläggningen Ulricehamn—Jönköping.
I anledning av Kungl. Majda förevarande proposition har i två likalydande
motioner, väckta den ena, nr 363, inom första kammaren av herr
B. Nilsson i Landeryd m. fl. och den andra, nr 640, inom andra kammaren
av herr B. Petersson i Lerbäcksbyn m. fl. hemställts, att riksdagen med anledning
av Kungl. Majlis proposition nr 263 ville uttala sig för att järnvägsanläggningen
Ulricehamn—Jönköping skall färdigställas samt besluta,
att härför erforderliga medel skola anvisas på sätt i propositionen angives.
I fråga örn de till stöd för berörda framställningar åberopade skälen får
utskottet hänvisa till motionen I: 363.
Den 15 december 1922 beviljade Kungl. Majit Borås—Ulricehamns järnvägsaktiebolag
jämte ett antal enskilda personer koncession å en normalspårig
järnväg från Ulricehamn till Jönköping.
Sedan nämnda koncession blivit av övriga koncessionsinneliavare å bolaget
överlåten, anhöll bolaget i två den 24 januari 1927 dagtecknade, till Kungl.
Majit ingivna skrifter, att Kungl. Majit måtte dels bevilja bolaget ett statslån
å 3,100,000 kronor ur allmänna järnvägslånefonden för byggande av berörda
järnväg, dels ock bemyndiga statens arbetslöshetskommission att under
den form, som kunde anses lämplig, bedriva arbete å järnvägsföretaget samt
eventuellt såsom ersättning härför i bolaget teckna aktier till ett belopp av
700,000 kronor. I ansökningarna anförde bolaget, att kostnaderna för företaget
i december 1925 beräknats till 6,174,000 kronor, däri inberäknade ut
Bihang
till riksdagens protokoll 1934. 6 sami. Nr 126. lim 54 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 126.
gifterna för rullande materiel. Efter på senaste tiden inträffade prisförhöjningar
hade kostnaderna ansetts för vinnande av trygghet böra överslagsvis
beräknas till 6,900,000 kronor.
I ärendet avgav statens arbetslöslietslcommission utlåtande den 11 mars 1927.
Kommissionen anförde bland annat.
Under rådande tryckta tider syntes något kapitaltillskott för företaget
från kommuner och enskilda utöver det av bolaget uppgivna icke vara att
räkna med. Järnvägens tillkomst bleve sålunda beroende av att bistånd i
en eller annan form lämnades av staten.
Arbetet lämpade sig synnerligen väl att utföras såsom nödhjälpsarbete.
Med hänsyn därtill ville kommissionen, vilken saknade anledning och befogenhet
att inlåta sig på ett bedömande av företagets lämplighet ur nationalekonomiska
och andra synpunkter, uttala, att den funne det lämpligt, att
staten genom kommissionen tecknade aktier i bolaget till erforderligt belopp,
dock högst 825,000 kronor, att av kommissionen likvideras till bolaget i form
av utfört arbete, allt under förutsättning att arbetet bomme till utförande
på sedvanliga villkor och att kommissionen bemyndigades att beträffande
villkor i övrigt och andra detaljer träffa avtal med bolaget.
Härefter yttrade sig väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 28 april 1927 på
i huvudsak följande sätt.
Det vore önskvärt, att järnvägen Borås—Ulricehamn fullbordades till
Jönköping såsom avsikten länge varit. Först därigenom syntes bansystemet
i denna trakt kunna komma till sin fulla nytta.
Kostnaderna för anläggande av bandelen Ulricehamn—Jönköping syntes
icke behöva uppskattas till högre belopp än 6,800,000 kronor.
Enligt av 1923 års riksdag meddelade föreskrifter kunde lån från allmänna
järn vägslånefonden lämnas allenast under förutsättning att sökanden
av lånet förfogade över ett kapital, som jämte statslånet vore fullt tillräckligt
till järnvägsanläggningens utförande, därvid minst så stor del därav som
motsvarade */7 av den beräknade anläggningskostnaden borde utgöras av inbetalt
eller tecknat aktiebelopp eller eljest utan återbetalningsskyldighet
lämnat tillskott till järnvägsanläggningens utförande. Med hänsyn därtill
ansåge sig styrelsen i föreliggande fall kunna tillstyrka beviljande av statslån
ur berörda fond blott under den förutsättningen att den av arbetslöshetskommissionen
ifrågasatta aktieteckningen bomme till stånd och att därigenom
aktiekapitalet komme att uppgå till minst 4/7 av den beräknade
totalkostnaden.
Sedan härefter Kungl. Majit lämnat fullmäktige i riksgäldskontoret tillfälle
att yttra sig i ämnet, ingav bolaget med skrivelse den 13 juli 1927 till
fullmäktige en av byråchefen i järnvägsstyrelsen Sven Norrman utförd ekonomisk
utredning rörande järnvägslinjen Ulricehamn—Jönköping. I denna
utredning, som baserats bland annat på de faktiska inkomsterna och utgifterna
under år 1926 för järnvägen Borås—Ulricehamn, beräknades för
hela järnvägen Borås—Ulricehamn—Jönköping inkomsterna till 1,200,000
kronor — därav för person- och posttrafiken till 480,000 kronor och för
godstrafiken till 692,000 kronor — utgifterna till 600,000 kronor och alltså
driftöverskottet till 600,000 kronor, allt för år räknat. Av försiktighetsskäl
kalkylerades dock ej med högre driftöverskott än omkring 450,000
kronor. Därav beräknades cirka 243,000 kronor åtgå för räntekostnader,
Statsutskottets utlåtande Nr 126. 3
medan ett belopp av något över 200,000 kronor antogs bliva disponibelt för
skatter, avsättning till reservfond samt aktieutdelning.
Fullmäktige i riksgäldskontoret avgåvo utlåtande i ämnet den 28 juli 1927
och förklarade sig därvid icke i dåvarande läge kunna tillstyrka det begärda
statslånet. I betraktande av de starka skäl, som anförts för den ifrågasatta
järnvägsanläggningen, ansågo sig dock fullmäktige böra uttala att, örn kommissionen
kunde öka sin aktieteckning till sådant belopp, att bolagets eget
kapital utgjorde 4/7 av totalkostnaden efter avdrag av kommissionens med
aktier likviderade arbete, intet hinder syntes böra förefinnas för att återstående
tre sjundedelar lämnades såsom statslån ur allmänna järnvägslånefonden.
Vidare yttrade sig järnvägsstyrelsen den 4 november 1927 i förevarande
ärende. Styrelsen upptog därvid till ingående granskning den av bolaget
gjorda ekonomiska utredningen, vilken styrelsen på åtskilliga punkter ansåg
sig icke kunna godkänna. Järnvägsstyrelsen beräknade för sin del de blivande
inkomsterna för banan Borås—Ulricehamn—Jönköping till 1,000,000
kronor, utgifterna till 870,000 kronor och alltså driftöverskottet till allenast
130.000 kronor. Styrelsen anförde, att det dåvarande statslånet — för banan
Borås—Ulricehamn — utgjorde 1,315,000 kronor och alltså, därest ett ytterligare
statslån av 2,325,000 kronor beviljades, det sammanlagda statslånet
skulle bliva 3,640,000 kronor. Styrelsen framhöll, att enbart räntan å detta
belopp skulle — räknat efter b % — bliva 180,000 kronor och att således
det faktiska överskottet icke ens skulle förslå till förräntning av lånekapitalet.
jKungl. Majit meddelade beslut i ämnet den 16 december 1927. Kungl.
Majit, som samma dag medgivit, att Borås—Ulricehamns järnvägsaktiebolag
finge vara ensam innehavare av koncessionen å järnvägen Ulricehamn—Jönköping,
förklarade i beslutet hinder icke möta för statens arbetslöshetskommission
att med nämnda bolag träffa avtal om utförande genom kommissionens
försorg av sådana arbeten, intill en beräknad arbetskostnad av
högst 3,200,000 kronor, å den ifrågasatta järnvägsanläggningen, vilka kommissionen
prövade vara för dess verksamhet lämpade. Kommissionens åtagande
skulle dock endast avse utförande av arbeten, som kommissionen med
hänsyn till planläggningen och det ändamålsenliga bedrivandet av kommissionens
verksamhet funne kunna utföras såsom nödhjälpsarbeten. Såsom
villkor för kommissionens åtagande föreskrevs vidare, att bolaget skulle
styrka att det förfogade över eget kapital för järnvägens byggande till ett
belopp av minst 3,100,000 kronor, samt att de avtalade kostnaderna för av
kommissionen utförda arbeten skulle av bolaget ersättas intill ett belopp av
1.500.000 kronor med aktier i bolaget och därutöver med av bolaget utfärdade
skuldförbindelser, därvid bolaget skulle till säkerhet för skuldförbindelserna
avlämna mot dessas belopp svarande inteckningar i järnvägen med
förmånsrätt närmast efter inteckningar å 500,000 kronor till säkerhet för ett
av bolaget upplånat belopp.
Sedan bolaget, som erhållit benämningen Borås—Jönköpings järnvägsaktiebolag,
sedermera gjort framställning örn ytterligare statshjälp för järn
-
4
Statsutskottets utlåtande Nr 126.
vägsanläggningen, förklarade Kungl. Ma.j:t genom beslut den n februari 1932
hinder icke möta för arbetslösketskommissionen att med bolaget träffa avtal
om utförande genom kommissionens försorg — utöver vad i beslutet den 16 december
1927 bestämts — av sådana arbeten å järnvägsanläggningen Ulricehamn—Jönköping,
som avsåges i sistnämnda beslut, intill en beräknad arbetskostnad
av högst 2,100,000 kronor, under villkor att de avtalade kostnaderna
för de arbeten, som på grund av Kungl. Majis sålunda meddelade beslut
kunde komma att utföras, skulle av bolaget ersättas med av bolaget utfärdade
skuldförbindelser samt att bolaget till säkerhet för dessa skulle avlämna
mot förbindelsernas belopp svarande inteckningar i järnvägen med
enahanda förmånsrätt, som angivits i beslutet den 16 december 1927.
Bolaget har i en den 31 oktober 1932 dagtecknad framställning hemställt
örn understöd av statsmedel för fullbordande av den påbörjade järnvägsanläggningen
Ulricehamn—Jönköping. I denna ansökning har bolaget till en början
erinrat örn Kungl. Majis beslut den 16 december 1927 och den 5 februari
1932 ävensom örn de kostnadsberäkningar, vilka förelågo vid fattandet av
sistnämnda beslut. Bolaget anför vidare, att på grund av de efter beräkningarnas
uppgörande inträffade förändringarna i den svenska kronans värde
en höjning av rälspriset uppstått medförande en kostnadsökning av 160,000
kronor samt att därför numera den slutliga kostnaden för järnvägsanläggningen
Ulricehamn—Jönköping finge uppskattas till (10,500,000 + 160,000)
10.660.000 kronor. Bolaget framhåller att, sedan härav bolaget anskaffat
3.100.000 kronor och Kungl. Maji medgivit arbeten till ett värde av 5,300,000
kronor, det alltjämt återstode att anskaffa ett belopp av 2,260,000 kronor.
Under förmälan att det uppenbarligen icke vore möjligt för bolaget att uppbringa
sistnämnda belopp på enskild väg samt att beloppet i sin helhet
skulle komma svenskt arbete och svenskt material till godo, därvid bolaget
särskilt påpekat att även rälsen kunde erhållas inom landet, har bolaget
hemställt, att Kungl. Maji måtte, i den form Kungl. Maji kunde finna
lämplig, ställa till bolagets förfogande ett belopp av ytterligare 2,260,000
kronor.
Bolaget har vidare ingivit en i det följande intagen tablå utvisande den
aktieteckning, som ägt rum i bolaget dels för bandelen Borås—Ulricehamn,
dels ock för bandelen Ulricehamn— Jönköping.
Bolagets sistnämnda ansökan har av riksgäldsfullmäktige avstyrkts, varvid
fullmäktige dock uttalat sig för en undersökning rörande banbyggets fortsättning
som statligt beredskapsarbete. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har
tillstyrkt bananläggningens slutförande under framhållande att anledning ej
förefunnes att betrakta detta järnvägsföretags utsikter på minsta vis sämre
än för enskilda järnvägar i allmänhet. Statens arbetslöshetskommission har
tillstyrkt fortsatt arbete på banan. Järnvägsstyrelsen har avstyrkt fortsatta
arbeten, under erinran att man visserligen kunde räkna med visst driftöverskott,
vilket dock ej vore tillräckligt för avsättning till förnyelsefond, än
mindre till förräntning av byggnadskapitalet.
Statsutskottets utlåtande Nr 126.
5
Tecknade belopp: |
|||
Aktiotecknarc: |
För bandelcn |
F5r bandelcn |
Summa kronor |
j Jönköpings stad.............................................. |
760,000 |
760,000 |
|
Jönköpings läns landsting ................................. |
— |
64,000 |
64,000 |
Sandseryds socken ................................ |
— |
10,000 |
10,000 |
Bottnaryds socken............................. |
— |
125,000 |
125,000 |
i Strängsereds socken ....................... . |
— |
75,000 |
75,000 |
Gullereds socken.................... |
_ |
35,000 |
35,000 |
Hössna socken.................................. |
_ |
20,000 |
20,000 |
Marbäcks socken . |
_ |
2,000 |
2,000 |
Vist socken .............................. |
— |
3,000 |
3,000 |
Ulricehamns stad........... |
75,000 |
250,000 |
325,000 |
j Alvsborgs läns landsting...................... |
100,000 |
200,000 |
300,000 |
Brunns socken.................................... |
5,000 |
5,000 |
10,000 |
i Södra Vings socken ....................................... |
50,000 |
10,000 |
60,000 |
Härna socken ........................... |
15,000 |
— |
15,000 |
Varnums socken................. |
20,000 |
5,000 |
25,000 |
Fenneslunda socken ........ |
5,000 |
— |
5,000 |
Rångedala socken ............ |
32,000 |
5,000 |
37,000 |
Aspereds socken................................ |
6.000 |
6,000 |
|
Toarps socken................... |
70.000 |
20.000 |
90,000 |
Borås stad ............................. |
125,000 |
275,000 |
400,000 |
Göteborgs stad .......................................... |
150,000 |
500,000 |
650,000 |
Göteborg—Borås järnväg .................................. |
112,500 |
400.000 |
512,500 |
Varberg—Borås järnväg ................................... |
25,000 |
10,000 |
35,000 |
Summa för landsting, städer, |
|||
socknar och järnvägar...... |
790,500 |
2,774,000 |
3,564,500 |
Tillkommer för industrier, jord och enskilda ...... |
485,900 |
326,000 |
811,900 |
Kronor |
1,276,400 |
3,100,000 |
4,376,400 |
Tillkommer av staten tecknade aktier enl. kungl. |
|||
brev den w/u 1927......................................... |
— |
1,500,000 |
1,500,000 |
Summa aktiekapital |
1,276,400 |
4,600,000 |
5,876,400 |
Departementschefen har i fråga om totalkostnaden för järnvägsanläggningen
Ulricehamn—Jönköping anfört, att arbetslöshetskommissionen i utlåtande
av den 18 augusti 1933 framhållit, att denna borde höjas med 300,000 kronor
till 10,960,000 kronor. Järnvägsstyrelsens i en den 11 april 1934 upprättad
p. m. upptagna beräkningar gåve vid handen, att det totala medelsbehovet skulle
uppgå till ännu högre belopp, 11,300,000 kronor, om ock genom av styrelsen
angivna dispositioner en omedelbar kapitalbesparing av i runt tal 650,000
kronor och på längre sikt en ytterligare besparing av i runt tal 300,000
kronor skulle kunna uppnås. Vid sådant förhållande syntes det belopp,
som ytterligare erfordrades för anläggningens fullbordande, få beräknas till
2,900,000 kronor, eller under nyssnämnda förutsättningar till omkring 2,000,000
kronor.
Därefter fortsätter departementschefen:
Av deri lämnade redogörelsen lär det vidare vara tydligt, att ingen som
helst möjlighet att på enskild viig anskaffa någon dol av det erforderliga
beloppet föreligger och att sålunda ett ytterligare statsunderstöd till nämnda
6
Statsutskottets utlåtande Nr 126.
belopp utgör en ovillkorlig förutsättning för att järnvägsanläggningen skall
kunna fullbordas oell tagas i bruk.
Den tanke, som uppbär det ifrågavarande järnvägsföretaget, att åvägabringa
en kortare förbindelse mellan i första liand Jönköping oell Borås,
torde i och för sig kunna anses såsom sund och riktig. Förverkligandet av
denna tanke kom emellertid att beslutas vid en alltför sen tidpunkt och
under förhållanden i övrigt, som ställde sig i hög grad ogynnsamma.
Under dessa omständigheter måste man hysa stor tvekan örn det lämpliga
uti att statsverket över huvud medverkat till järnvägsföretagets realiserande.
Vid bedömandet av den nu föreliggande, mera begränsade frågan, huruvida
staten bör lämna ytterligare stöd för anläggningens fullbordande, kunna
uppenbarligen olika meningar göra sig gällande. Till förmån för fortsatt
medverkan kunna anföras de skäl, som i allmänhet tala emot avbrytande av
ett arbetsföretag, på vilket redan nedlagts mycket arbete och betydande
kostnader. Denna synpunkt torde kunna anses ytterligare understruken av
det faktum, att Älvsborgs läns landsting och ett icke ringa antal kommuner
iklätt sig mycket kännbara ekonomiska uppoffringar för att banbygget skulle
komma till stånd. För visso skulle ett avbrytande av arbetena, utan att
genom desamma något som helst bestående gagn för bygden uppnås, innebära
en stor missräkning för befolkningen inom de trakter, järnvägsföretaget
berör. Förbises kan givetvis ej heller, att statsverket genom arbetslöshetskommissionen
för företaget disponerat ett belopp överstigande 5 miljoner
kronor, varav omkring 4 miljoner förbrukats.
Å andra sidan inställa sig emot ett bifall till den föreliggande framställningen
avgjorda betänkligheter, vilka med särskild styrka kommit till uttryck
i järnvägsstyrelsens utlåtande. Några säkra förhandsberäkningar rörande
inkomster och utgifter för järnvägen Borås—Jönköping kunna visserligen
enligt sakens natur icke åvägabringas. Den utredning, som i ämnet verkställts,
synes mig dock giva vid handen, att, därest staten skulle såsom
lån tillhandahålla järnvägsbolaget det ytterligare erforderliga beloppet, bolagets
möjligheter att amortera eller ens förränta lånet skulle bliva så obetydliga,
att man redan från början nödgades räkna med att även den från
statens sida nu ifrågasatta insatsen komme att gå helt till spillo. Därvid
är att märka, att genom ett eventuellt nytt tillskott från statens sida, i
motsats till vad fallet tidigare varit — enligt vad jag inhämtat motsvarar
det till årsskiftet 1933/1934 genom arbetslöshetskommissionen nedlagda arbetet
å banan sammanlagt omkring 560,000 dagsverken för reservarbetare —
endast i mera begränsad omfattning kan uppnås en direkt arbetslöshetslindrande
verkan. Slutligen tillkommer, att ett fullbordande av banan enligt
den ursprungliga planen kan beräknas för statens järnvägar komma att medföra
viss årlig inkomstminskning, av järnvägsstyrelsen senast uppskattad till
140,000 kronor.
Bedömes företaget enbart ur ekonomiska synpunkter, skulle det givetvis
vara riktigast att omedelbart avbryta arbetet på anläggningens fullbordande.
Det i järnvägen nedlagda kapitalet är förlorat och kan icke återvinnas. Det
nya kapitalutlägg på 2 ä 3 miljoner kronor, som erfordras, måste också
anses tillspillogivet i den meningen, att all amortering eller ens förräntning
av detsamma är utesluten. Örn ock de tidigare lämnade bidragen av
statsmedel väsentligen tillskjutits under former, som inneburit avstående
från krav på förräntning och amortering, synas mig dock de nyss anförda
skälen så vägande, att jag anser ytterligare bidrag av statsmedel icke böra
beviljas för cle ändamål, som nu äro i fråga och som endast till en mindre
del avse direkta prestationer i form av reservarbete.
Med hänsyn såväl till den omständigheten att riksdagen lämnat utan er -
Statsutskottets utlåtande Nr 126.
7
inran de tidigare åtgärderna för stödjande av företaget som ock till de
olägenheter, vilka ett inställande av banbyggets fullföljande otvivelaktigt
skulle medföra, anser jag emellertid, att riksdagens yttrande bör inhämtas
i ämnet.
Örn riksdagen därvid biträder min nu uttalade mening, torde arbetslöshetskommissionens
arbeten å banan böra avbrytas, så snart så med hänsyn till
olika förhållanden lämpligen kan ske. Därest åter riksdagen skulle vara av
den uppfattningen, att staten bör lämna ytterligare understöd för järnvägsanläggningens
färdigställande, torde, med hänsyn till vad arbetslöshetskommissionen
senast anfört, hinder icke behöva möta att, intill ett belopp av
900,000 kronor, för ändamålet anlita anslag till statliga och statskommunala
reservarbeten. För beredande av tillgång till den återstående delen av det
erforderliga beloppet, 2,000,000, eller under de av järnvägsstyrelsen angivna
förutsättningarna 1,100,000 kronor, torde i riksstaten böra upptagas ett särskilt
anslag för ändamålet. Härvid synes mig endast skattemedel kunna
ifrågakomma.
För det fall att riksdagen skulle finna ytterligare statshjälp böra lämnas,
förutsätter jag, att riksdagen kommer att angiva de eventuella villkor, som
må böra uppställas för det fortsatta understödjandet.
Den av järnvägsstyrelsen i promemorian lämnade utredningen synes mig
i detta avseende hava ådagalagt, att anknytandet av järnvägen Borås—Ulricehamn—Jönköping
till statsbanenätet i den ena eller andra formen är ägnat
att medföra så betydande ekonomiska fördelar, såväl vad angår de återstående
anläggningskostnaderna som i fråga om det ekonomiska resultatet
av den framtida driften, att någon tvekan icke lär kunna råda därom, att ett
villkor av denna innebörd bör uppställas för en eventuellt fullföljd hjälpaktion.
Bemyndigande torde i sådant fall böra lämnas Kungl. Maj:t att med
järnvägsbolaget träffa avtal av dylik innebörd. Under angivna förutsättning
torde, efter vad jag inhämtat, medel under ett eventuellt beviljat särskilt
anslag icke behöva anvisas för budgetåret 1934/1935.
Inledningsvis må erinras örn att de tidigare besluten om statens medverkan
till förevarande järnvägsanläggning fattats utan att riksdagens hörande
då ansetts påkallat.
Enligt senast uppgjorda ekonomiska plan beräknas anläggningskostnaderna
(inberäknat viss rullande materiel) för ifrågavarande sex mil långa normalspåriga
järnvägsanläggning Ulricehamn—Jönköping till 10,660,000 kronor,
fördelade på följande sätt:
Aktiekapital ....................................................................................... 3,100,000
Anvisat till statens arbetslöshetskommission enligt Kungl. Maj:ts
beslut 16/12 1927 och ry2 1932 ........................................................ 5,300,000
Återstående erforderliga medel........................................................... 2,260,000
Summa kronor 10,660,000.
Av de medel som hittills stått till förfogande för banbygget lia cirka 6.5
miljoner kronor redan nedlagts å detsamma.
Banbygget Ulricehamn—Jönköping, å vilket arbetet för närvarande genom
arbetslöshetskommissionens försorg pugur med en arbetsstyrka av cirka 300
man, utgör en direkt fortsättning av den av Borås—Jönköpings järnvägsaktiebolag
jämväl ägda och år 1917 för trafik öppnade 4 mil långa järn
-
XJtskottet.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 126.
vägen Borås—Ulricehamn. Att kunna genom en direkt järnväg, dragen över
Ulricehamn1), sammanknyta de båda städerna Borås och Jönköping är en
gammal tanke, som dock ej tidigare förverkligats.
U nderskattas bör visserligen icke ifrågavarande banas värde som en direkt
transportled mellan de stora handelsstäderna Borås och Jönköping med
deras folkmängd av 40,000 respektive 32,000 innevånare. En år 1927 verkställd
trafikekonomisk utredning har också givit som resultat, att man å en
direkt bana Jönköping—Ulricehamn skulle kunna påräkna en avsevärd såväl
person- som godstrafik samt att järnvägen skulle kunna ej endast bära sina
egna drift-, underhålls- och förnyelsekostnader, utan även till stor del förränta
det nedlagda anläggningskapitalet. Då skogstillgången inom trafikområdet
vore synnerligen god, medan utdrivningsförhållandena vore mycket
ogynnsamma, antogs en järnväg Ulricehamn—Jönköping kunna bliva av stor
betydelse för skogsbrukets utveckling, bland annat genom de ökade möjligheter
till uppkomsten av en träförädlingsindustri, som bananläggningen skulle
öppna.
Trots dessa gynnsamma beräkningar och förutsägelser lära dock numera
ej stora förväntningar kunna hysas om företagets allmänna bärighet. Sedan
ifrågavarande trafikekonomiska utredningar gjordes har motortrafikens konkurrenskraft
gentemot järnvägarna och denna trafiks neddragande inflytande
på deras ekonomi ytterligare skärpts. Detta gäller bland annat lastbilarnas ^
användning för skogstransporter. Vägnätet inom trafikområdet har också ytterligare
utvecklats. Härtill kommer den förstärkta transportförmåga, som omkringliggande
statsbanenät uppnått genom Jönköping—Falköping—Göteborgslinjernäs
elektrifiering. Därest nu till bedömande förelåge frågan om
banföretagets igångsättning skulle någon statens ekonomiska medverkan härtill
näppeligen kunna komma ifråga.
I själva verket hava dock arbetena å banan redan fortskridit sa långt att
berättigade förväntningar på deras slutförande kunna hysas från de av banan
berörda orterna. Av de numera beräknade totalkostnaderna för banan,
10,630,000 kronor, ha, såsom nämnts, inemot 6.5 miljoner kronor redan nedlagts
å densamma. Enligt vad som framgår av handlingarna är banvallen
färdigställd och terasserad längs nästan hela sträckan. På grund av de
ogynnsamma terrängförhållandena lia utförda schaktnings- och sprängningsarbeten
samt banvallar måst bliva av ett osedvanligt stort omfång. Stationshusen
äro byggda. Även bangårdarna och erforderliga tillfartsvägar stå till
en stor del färdiga.
Tvivelsutan skulle ett inställande av banbygget, sedan nu arbetena under
statens direkta medverkan i så stor omfattning utförts, innebära stor missräkning
för bygdens befolkning. Ett dylikt uppgivande av planerna på arbetenas
fullbordan skulle vara desto kännbarare som de lokala uppoffringarna
i vissa fall varit högst avsevärda. För exempelvis Bottnaryds och
i) Avståndet Jönköping—Borås förkortas från 145 till 104 km., Jönköping—Ulricehamn
från 116 till 59 km.
*
Statsutskottets utlåtande Nr 126.
9
Strängsereds socknar, som med upplånat kapital tecknat aktier till belopp
av 125,000 respektive 75,000 kronor, innebära utgifterna för det sålunda upplånade
kapitalets förräntning oell amortering en ökad utdebitering av över
3 kronor respektive 5 kronor per skattekrona. Den sammanlagda insatsen
från kommuner och enskilda för banbyggets tillkomst uppgår till 3,100,000
kronor. I jämförelse med de ofta nog obetydliga bidrag som från lokalt
håll i liknande fall påfordrats måste dessa ekonomiska uppoffringar betraktas
som avsevärda.
Beaktas måste också att ett nedläggande av arbetena ej utan vidare kan
äga rum. Företaget kan ej definitivt från arbetslöshetskommissionens sida
uppges utan en viss ytterligare kapitalförbrukning för slutförande av en del
påbörjade schaktnings-, bank- och vägportsarbeten eller för undanröjande
av de olägenheter som dessa medföra. Bland dessa märkes särskilt den påbörjade
omgrävningen intill Jönköping av Tabergsån jämte därmed sammanhängande
arbeten för framförande av landsvägstrafiken och trafiken å Yaggerydsbanan.
Banarbetenas nyttiggörande som väganläggning anses ej kunna
ifrågakomma.
Vid den prövning utskottet ägnat ärendet, har utskottet kommit till den
uppfattningen att staten nu nödgas medverka till banbyggets slutförande, och
hinder bör sålunda icke möta för att statens arbetslöshetskommission fortsätter
ur dess synpunkt lämpliga arbeten å anläggningen. Utskottet förutsätter
också att en ytterligare utredning kommer till stånd såväl angående
statens medverkan beträffande banans iordningsställande som under vilka
villkor trafiken skall skötas. I sistnämnda hänseende finner utskottet förtjänt
av övervägande, huruvida ej den nya banan Ulricehamn—-Jönköping bör
övertagas och trafikeras av statens järnvägar. Genom en dylik anknytning
med statens järnvägar skulle, såsom järnvägsstyrelsen framhållit, minskas
det omedelbara behovet av kapital för anskaffning av rullande materiel samt
minskas olägenheterna av konkurrensen med de redan befintliga statsbanelinjerna.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
och motionerna I: 363 och II: 640 i skrivelse till Kungl. Majit
anmäla vad här ovan blivit i ämnet anfört beträffande den
riksdagen underställda frågan örn fullbordande av järnvägsanläggningen
Ulricehamn—Jönköping.
Stockholm den 23 maj 1934.
På statsutskottets vägnar:
ANDESS ANDERSON.
Bihang till riksdagens protokoll W34. 6 sami. Nr 126.
1071 34 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 126.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Hamrin, Lindblad, Svensson i Kompersmåla,
Nilsson i Malmö, Borell, Oscar Olsson, Bagge, Asplund, Walles, Alexander Nilsson,
Nylander och Jonsson i Lycksele; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson, Strindlund, Törnkvist
i Karlskrona, Jeppsson, Andersson i Höör, Persson i Falla, Svensson i Grönvik,
Jonsson i Eskilstuna, Skoglund, Olsson i Staxäng och Weijne.
Reservation
av herrar Borell, Oscar Olsson, Bagge, Strindlund och Persson i Falla, som
ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»Enligt vad av propositionen inhämtats synes ingen som helst möjlighet
föreligga att på enskild väg anskaffa någon del av det till ifrågavarande banbygge
Jönköping—Ulricehamn erforderliga beloppet. Ytterligare statsunderstöd
å 2—3 miljoner kronor utgör alltså en ovillkorlig förutsättning för att
järnvägsanläggningen skall kunna fullbordas och tagas i bruk.
Några förhoppningar kunna knappast hysas örn att banföretaget skall
bliva bärigt. Banan synes icke kunna förränta någon del av anläggningskapitalet
och således ej ens den kapitalinsats, som nu förutsättes ytterligare
erforderlig. De till grund för banan ursprungligen uppgjorda beräkningarna
voro visserligen ganska gynnsamma. De grundades dock på antaganden
örn en betydligt lägre anläggningskostnad än den varmed man nu har att
räkna. Banans betydelse för orten har också sedan dess väsentligt förminskats
genom att trafikbehoven nu på annat sätt kunna tillgodoses. Sedan
dessa trafikekonomiska utredningar gjordes, har motortrafikens konkurrenskraft
gentemot järnvägarna och denna trafiks neddragande inflytande på
deras ekonomi ytterligare skärpts. Detta gäller bland annat lastbilarnas användning
för skogstransporter. Yägnätet inom trafikområdet har också sedan
dess ytterligare utvecklats. Härtill kommer den förstärkta transportförmåga
som omkringliggande statsbanenät uppnått genom Jönköping—Falköping—Göteborgslinjernas
elektrifiering.
Örn, såsom i propositionen förutsättes, banföretaget nedlägges, måste
man visserligen beklagligen räkna med att de hittills utförda arbetena skola
till största delen komma att för framtiden ligga utan användning. Å andra
sidan undvikes en onödig fortsatt kapitalförbrukning å själva banbygget
samt också de framtida tillskott för bandriftens upprätthållande, varmed
man med all sannolikhet måste räkna. Erinras må i detta sammanhang
örn de ekonomiska svårigheterna för ett stort antal järnvägar, något som
gjort frågan örn driftens nedläggande på vissa av dem till ett aktuellt
problem.
Utskottet måste alltså dela departementschefens uppfattning örn att ytterligare
bidrag av statsmedel icke bör beviljas till banbygget samt att arbets
-
Statsutskottets utlåtande Nr 126. 11
löshetskommissionens arbeten å banan böra avbrytas så snart som med
hänsyn till förhållandena lämpligen kan ske.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition
och med avslag å motionerna I: 363 och II: 640, i skrivelse till
Kungl. Majit anmäla vad härovan blivit i ämnet anfört beträffande
den riksdagen underställda frågan örn fullbordande av
järnvägsanläggningen Ulricehamn—Jönköping.»