Statsutskottets utlåtande Nr 115.
1
Nr 115.
Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1934 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående elektrifiering
av banorna Laxå—Charlottenberg, Södertälje
södra—Eskilstuna med bilinjer och Uppsala—Gävle
jämte i ämnet väckta motioner.
(4:e avd.)
I den till riksdagen avlåtna, den 3 januari 1934 dagtecknade propositionen
(nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Majit (punkt 13,
sid. 44 och 45, av det vid propositionen under rubrik »Utgifter för kapitalökning.
Bil. 4» fogade utdraget av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för samma dag) föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition
i ämnet, som kan bliva riksdagen förelagd, till fortsatt elektrifiering av
statsbanorna för budgetåret 1934/1935 beräkna ett reservationsanslag av
15,000,000 kronor.
Därefter har Kungl. Majit i en den 28 februari 1934 till riksdagen avlåten
proposition, nr 199, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för sistnämnda dag föreslagit
riksdagen att till elektrifiering av banorna Laxå—Charlottenberg, Södertälje
södra—Eskilstuna med bilinjer och Uppsala—Gävle för budgetåret 1934/1935
under utgifter för kapitalökning anvisa dels under rubriken Statens affärsverksamhet,
Statens järnvägar, ett reservationsanslag, att utgå av lånemedel,
av 11,000,000 kronor, dels ock under rubriken Fonden för förlag till statsverket,
A. Anslag till allmänna arbeten, att utgå av lånemedel med kort amorteringstid,
ett reservationsanslag av 4,000,000 kronor.
I anledning av sistnämnda proposition har i två likalydande motioner, väckta
den ena, nr 317, inom första kammaren av herr N. Andersson m. fl. och den
andra, nr 563, av herr J. Olofsson i Digernäs m. fl. hemställts, 1) att riksdagen
med bifall i övrigt till Kungl. Majlis proposition nr 199 måtte i stället
för till banlinjen Uppsala—Gävle till påbörjande av elektrifiering av banlinjerna
Bräcke—Långsele och Bräcke—Östersund för budgetåret 1934/1935
anvisa ett reservationsanslag, att utgå av lånemedel, av 3,000,000 kronor; 2)
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om skyndsam utredning
av frågan örn en ny sträckning av norra stambanan mellan Alby och
Bräcke.
1 fråga om de till stöd för berörda framställning åberopade skälen får utskottet
hänvisa till motionen 1:317.
Sedan departementschefen under hand framställt förfrågan till järnvägsstyrelsen,
huruvida styrelsen hade för avsikt att under närmaste tiden föreslå
någon ytterligare banelektrifiering utöver redan beslutade elektrifieringsföretag,
har järnvägsstyrelsen i skrivelse den 5 december 1933 anfört, att en ut
Bihang
till riksdagens protokoll 1084. 6 sami. Nr 115—11G. 1
2
''Statsutskottets utlåtande Nr 115.
vidgning av elektrifieringsprogrammet syntes i första rummet kunna ifrågakomma
beträffande linjerna Laxå—Charlottenberg, samt Sundsvall—Ånge—-Bräcke—Östersund—Storlien och Bräcke—Långsele. Järnvägsstyrelsen har
sedermera fullföljt undersökningarna rörande en fortsatt banelektrifiering.
Resultaten av dessa undersökningar har styrelsen nu framlagt i en den 9
februari 1934 dagtecknad skrivelse.
Järnvägsstyrelsen har för åstadkommande av erforderlig klarhet rörande det
allmänna läget av frågan örn en fortsatt banelektrifiering låtit utredningen
omfatta alla de förslag, vilkas utförande för närvarande syntes kunna diskuteras.
Styrelsen hade därvid, av samma skäl som nyligen föranlett styrelsen
att i elektrifieringsplanerna för huvudlinjerna Stockholm-—Malmö och Göteborg—Malmö
innefatta bilinjerna Hässleholm—Markaryd—Veinge och Åstorp
—Mölle, låtit utredningen omfatta även bilinjerna Södertälje södra—Eskilstuna
och Uppsala—Gävle, varjämte styrelsen sönderdelat linjegruppen Sundsvall—-Ånge—Bräcke—Östersund—Storlien och Bräcke-—Långsele i dels ett huvudalternativ,
omfattande linjesystemet Ånge—Bräcke—Långsele samt Bräcke—
Östersund, och dels två bialternativ, avseende elektrifiering av de till huvudalternativets
linjesystem anslutande linjerna Östersund—Storlien och Ånge—■
Sundsvall. Järnvägsstyrelsen säger sig därjämte hava ägnat uppmärksamhet
åt frågan om en elektrifiering av linjen Göteborg—Skee—Strömstad, men styrelsen
hade därvid kommit till den uppfattningen, att tanken på denna banelektrifiering
borde vila, till dess klarhet vunnits, huruvida de norska myndigheterna
kunde komma att vilja återupptaga den sedan länge vilande gamla frågan
örn en sammanbindning av de svenska och norska statsbanorna vid Svinesund.
Av järnvägsstyrelsen från dessa utgångspunkter verkställda utredningar
hava resulterat i följande elektrifieringsprojekt:
Kostnad
kronor.
1) Laxå—Charlottenberg (banlängd 203 km.; elektrifierad spår
längd
315 km.) ...................................... 14,500,000
2) Södertälje södra—Eskilstuna med bilinjer till Mariefred och
Strängnäs (banlängd 100 km.; elektrifierad spårlängd 135
km.) ................................................ 5,100,000
3) Uppsala—Gävle (banlängd 114 km.; elektrifierad spårlängd
173 km.) ............................................ 7,300,000
4) Ånge—Bräcke—Långsele samt Bräcke—Östersund (banlängd
233 km.; elektrifierad spårlängd 304 km.) ................ 15,000,000
5) Östersund—Storlien (banlängd 162 km.; elektrifierad spårlängd
187 km.) ............................................ 7,800,000
6) Ånge—Sundsvall (banlängd 95 km.; elektrifierad spårlängd
130 km.) ............................................ 6,100,000
Summa kronor 55,800,000
Av telegrafstyrelsen sedermera verkställda kostnadsberäkningar rörande
telegrafverkets arbeten vid de under 1)—4) angivna linjerna hava emellertid
givit resultat som medföra en begränsning av kostnaderna för dessa linjer med
sammanlagt 2,180,000 kronor.
Elektrifiering av de ifrågavarande linjerna har järnvägsstyrelsen beräknat
draga följande totalkostnader:
Statsutskottets utlåtande Nr 115.
3
Laxå— |
Söder-tälj e— |
Uppsala— |
Ånge— Ostersund |
Öster-sund— |
Ånge—-Sunds-vall |
|
kronor |
kronor |
kronor |
kronor |
kronor |
kronor |
|
Överföringsanläggningar .... |
6,000,000 |
2,600,000 |
3,350,000 |
6,730,000 |
4,100,000 |
2,900,000 |
Ändringar........... |
3,910,000 |
1,605,000 |
2,155,000 |
5,240,000 |
2,840,000 |
2,215,000 |
Lokomotiv m. m........ |
4,590,000 |
895,000 |
1,795,000 |
3,030,000 |
860,000 |
985,000 |
Summa kronor |
14,500,000 |
5,100,000 |
7,300,000 |
15,000,000 |
7,800,000 |
6,100,000 |
Härav hänföra sig till telegraf-verket ............ |
1,470,000 |
755,000 |
765,000 |
1,500,000 |
870,000 |
930,000 |
Vid utredning i fråga om skillnaden i driftkostnader vid elektrisk drift och
vid ångdrift har styrelsen räknat med nuvarande tågplan. Med hjälp av erfarenhetssiffror
från i drift varande anläggningar hava därvid uträknats de
besparingar respektive tillkommande kostnader, som genom elektrifieringen
kunna beräknas uppkomma. De sålunda gjorda beräkningarna belysas av
följande översikt:
Laxå— Charlotten- berg |
Söder-tälje— |
Uppsala— |
Ånge— |
Öster-sand— |
Ånge— |
|
Tågkilometer......... |
1,260,000 |
270,000 |
840,000 |
1,000,000 |
430,000 |
430,000 |
Häremot svarande lok-km., inkl. |
1,600,000 |
300,000 |
940,000 |
1,100,000 |
480,000 |
480,000 |
Minskat personalbehov, antal man |
62 |
22 |
23 |
46 |
18 |
25 |
Bortfallande bränsleförbrukning, |
17,600 |
4,000 |
8,400 |
15,100 |
6,900 |
6,100 |
Besparingar. |
K - |
- r — o - |
- n — o |
— r |
||
Minskat personalbehov ..... |
198,000 |
72,600 |
71,000 |
147,000 |
59,000 |
80,000 |
Stenkol, 20 kr. per ton, jämte |
406,000 |
95,000 |
1207,000 |
370,000 |
180,000 |
135,000 |
Minskad kostnad för lokunder-håll ............. |
161,000 |
26,400 |
67,000 |
104,000 |
41,000 |
39,000 |
Minskade kostnader för smörj-ning av lok samt för lokstallar, |
26,000 |
8,000 |
13,000 |
17,000 |
7,000 |
7,000 |
Summa besparingar kronor |
791,000 |
202,000 |
358,000 |
638,000 |
287,000 |
261,000 |
Nya utgifter. |
||||||
Strömkostnad......... |
267,000 |
42,000 |
100,500 |
249,000 |
114,800 |
100,500 |
Underhåll och avskrivning för |
197,500 |
71,600 |
113,800 |
226,000 |
140,000 |
96,700 |
Summa nya utgifter kronor |
461,500 |
113,600 |
214,300 |
475,000 |
254,800 |
197,200 |
Vinst vid införande av elektrisk |
326,500 |
88,400 |
143,700 |
163,000 |
32,200 |
63,800 |
Denna vinst motsvarar följande |
2.25 |
1.73 |
1.97 |
1.09 |
0.41 |
1.06 |
1 Häri ingår kostnaden för bensin till nuvarande motorvagnar med 31,000 kronor.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 115.
I fråga om bränslekostnaden vid ångdrift har styrelsen tillämpat samma beräkningsgrunder
som vid föregående utredningar örn järnvägselektrifiering
och sålunda utgått från ett kolpris per ton utländska stenkol, fritt banvagn i
hamn, av 20 kronor. Vid sista upphandlingen 1933 hava emellertid, enligt
vad styrelsen meddelar, lokomotivstenkol kontrakterats till ett pris motsvarande
i medeltal 17 kronor per ton. Oim detta kolpris beräknas, försämras resultatet
med i efterföljande tabell upptagna belopp, därvid vinsten sjunker till
i tabellen angivna procenttal:
Laxå— |
Söder- tälje— Eskils- tuna |
Uppsala— Gävle |
Ånge— |
Öster-sund— |
Ånge— |
54,912 1.87 |
12,480 1.49 |
26.208 1.61 |
47,112 0.77 |
21,522 0.14 |
19,032 0.73 |
Minskad besparing vid ett kolpris
av 17 kronor per ton, jämte
frakt m. m. kronor......
Vinst i procent ........
I fråga örn den inbördes ordningen mellan ifrågavarande elektrifieringar har
järnvägsstyrelsen yttrat följande:
Vid bedömande av vilka av sålunda utredda elektrifieringsprojekt, som under
förhandenvarande förhållanden böra kunna komma till utförande, har järnvägsstyrelsen
ansett sig böra granska desamma dels ur nationell synpunkt,
dels ur statens järnvägars egen intressesynpunkt. Styrelsen har därvid funnit,
att ur nationell synpunkt elektrifieringen Ånge—Bräcke—''Långsele och
den därmed förbundna elektrifieringen Bräcke—Östersund torde vara den,
som borde i första hand ifrågakomma. De vinster i befordringstider m. m.,
som göras med den elektriska driftsformen för dessa linjer, komma nämligen
stora bortom deras ändpunkter liggande landsdelar tillgodo på ett helt annat
sätt än som gäller för de övriga diskuterade linjerna. De till det norrländska
huvudsystemet anslutande bilinjerna Östersund—Storlien och Ånge—Sundsvall
uppvisa däremot — också relativt —- svag trafikfrekvens, och desammas elektrifiering
erbjuder i övrigt så ringa fördelar för det allmänna, att därmed synes
åtminstone tills vidare böra anstå.
Att nu omedelbart igångsätta elektrifiering av det sammanhörande linjesystemet
Ånge—Bräcke—Långsele och Bräcke—Östersund stöter emellertid på
svårigheter, enär denna elektrifiering givetvis måste bliva beroende av färdigställandet
av elektrifieringen Stockholm—Ange, vilken enligt nu följd arbetsplan
ej kan beräknas bliva färdig upp till Ange förr än i mitten av år 1936.
Elektrifieringsarbetena för linjen norr örn Ånge kunna därför lämpligen ej
påbörjas förr än under år 1935 med utläggning av kablar för telefon m. m.
samt viss stensättning, och först under år 1936 skulle anläggningsarbetena
bliva av större omfattning. Hithörande linjer hava beräknats kunna bliva färdigställda,
linjen Ånge—Bräcke—Långsele under första halvåret 1937, linjen
Bräcke—Östersund under andra halvåret 1937 och linjen Östersund—Storlien
slutligen, om densammas elektrifiering eventuellt skulle beslutas, omkring
mitten av år 1938. Det sistnämnda gäller även örn linjen Ånge—Sundsvall.
Ur statens järnvägars intressesynpunkt vore givetvis mest fördelaktigt, örn
elektrifieringen av linjerna Laxå—Charlottenberg, Södertälje södra—Eskilstuna
och Uppsala—Gävle bomme först, enär därigenom isolerade ångdriftssträckor
inlänkades i det elektriska systemet, vilket skulle medföra avsevärda
fördelar såväl i ekonomiskt som i driftshänseende. Dessa elektrifieringar
Statsutskottets utlåtande Nr 115.
5
kunna också med replierande på redan befintlig arbetsorganisation omedelbart
påbörjas och arbetet där bedrivas samtidigt med och i samma takt som
det pågående arbetet å Västkustbane- och Ångelinjerna.
Med hänsyn till den stora betydelse, vilken, såsom redan framhållits, måste
tillerkännas elektrifieringen av linjerna Ånge—Bräcke—Långsele och Bräcke
—Östersund, har styrelsen emellertid intet att erinra mot att beslut redan nu
fattas örn nämnda linjers elektrifiering i omedelbar anslutning till färdigställande
av respektive anläggningsarbeten å Ångelinjerna. Däremot vill det
synas styrelsen, som borde linjerna Östersund—Storlien och Ånge—Sundsvall
undantagas, åtminstone tillsvidare.
Järnvägsstyrelsen finge alltså, anför styrelsen, med det intresse styrelsen
hade att så många som möjligt av statens järnvägars linjer bleve delaktiga av
den elektriska driftens fördelar, under i det följande närmare angivna förutsättningar
rörande finansieringen, tillstyrka utvidgning av det redan beslutade
elektrifieringsprogrammet till att omfatta jämväl dels linjerna Laxå—-Charlottenberg, Södertälje södra—Eskilstuna och Uppsala—Gävle, dels linjesystemet
Ånge-—Bräcke—Långsele och Bräcke—Östersund.
Departementschefen har anfört bland annat följande:
Eör hittills beslutade elektrifieringsföretag vid de svenska stats järnvägarna
hava de ekonomiska kalkylerna visat, att redan de genom elektrifieringen
vunna besparingarna å utgiftssidan skulle medföra normal eller mer än normal
förräntning av investerat kapital. Den utredning, som järnvägsstyrelsen
på mitt föranledande nu verkställt och som omfattar samtliga de linjer, vilkas
elektrifiering enligt styrelsens mening för närvarande kan diskuteras, har
givit vid handen, att lika gynnsamma räntabilitets resultat icke kunna påräknas
vid en fortsatt statsbaneelektrifiering. Emellertid äro nu framlagda liksom
tidigare kalkyler uppgjorda med största försiktighet och innefatta utan
tvivel en betydande säkerhetsmarginal. Därtill kommer att, såsom framgår
av järnvägsstyrelsens framställning, vid dessa beräkningar helt bortsetts från
den ökning av trafikinkomsterna, som en snabbare och tätare trafik må komma
att medföra. Utan att ifrågasätta någon ändring i vedertagna grunder för
kalkylerna, vill jag framhålla, att det påvisbara ekonomiska resultatet av
elektrifieringarna, sedan fördelarna av den elektriska driften vid respektive
linjer hunnit göra sig gällande, med sannolikhet kommer att ställa sig förmånligare
än vad från början tagits i beräkning.
Även örn man finner sig böra utgå från att vid en fortsatt statsbaneelektrifiering
icke kan påräknas högre förräntningssiffra än den av järnvägsstyrelsen
nu förebragta utredningen visar, eller i varje fall icke sådan förräntning,
att kostnaderna för en elektrifiering böra helt täckas med lånemedel att
förräntas med trafikinkomster, synas starka skäl tala för att elektrifieringen
av statsbanorna icke avslutas med de hittills beslutade företagen. Främst är
därvid att erinra om den betydande allmännytta, som statsbaneelektrifieringen
obestridligen innebär. Måhända icke mindre betydelsefull är den synpunkten,
att en lämplig anpassning efter utvecklingen och de krav, som denna medför,
utgör en viktig förutsättning för att järnvägarna i längden skola kunna hävda
sin ställning och fullgöra sin uppgift såsom ett av de för hela landet och dess
näringsliv viktigaste transportmedlen. Vidare tillkommer den med hänsyn till
rådande förhållanden särskilda betydelse, som dylika företag ur arbetsmarknadssynpunkt
hava. Järnvägsstyrelsen har i sistnämnda avseende särskilt
framhållit, att ifrågavarande anläggningar, samtidigt som de på olika områ
-
6
Statsutskottets utlåtande Nr 115.
den skapa nya arbetstillfällen, till skillnad från åtskilliga andra i arbetslöshetslindrande
syfte igångsatta arbetsföretag själva bära kostnaderna för underhåll
och förnyelse. Sammantagna äro alltså de fördelar, som statsbaneelektrifieringen
medför, av sådana mått, att det synes mig icke endast befogat
utan även önskvärt, att elektrifieringen fortsattes i lämplig omfattning, även
örn icke enbart lånemedel av nyssnämnt slag beliöva tagas i anspråk.
Departementschefen har därefter under åberopande av de av järnvägsstyrelsen
framlagda uppgifterna rörande förräntningsmöjligheterna för de olika
linjerna framhållit, att från förräntningssynpunkt linjen Laxå—Charlottenberg
hade ett avgjort företräde, närmast följd av linjerna Uppsala—Gävle och
Södertälje södra—Eskilstuna, den senare omfattande även bilinjerna till Mariefred
och Strängnäs. Av övriga linjer borde de mellan Östersund och Storlien
samt Ånge och Sundsvall av skäl som järnvägsstyrelsen anfört icke i
detta sammanhang komma i fråga; från dessa linjer ansåge sig departementschefen
därför kunna bortse.
Förräntningstalen kunde emellertid — fortsätter departementschefen — icke
''enbart vara utslagsgivande; hänsyn måste givetvis även tagas till frågan örn
storleken av erforderliga medel och sättet för dessas anskaffande. För finansieringen
av elektrifieringsföretagen skulle enligt järnvägsstyrelsens utredning
efter den jämkning av siffrorna, som telegrafstyrelsens beräkningar föranleda,
behöva tagas i anspråk följande belopp:
Laxå,—Charlot-tenberg |
Södertälje |
Uppsala— |
Ånge—Bräcke |
|
Kronor |
linjer Kronor |
Kronor |
Kronor |
|
Lånemedel att förräntas med |
6,000,000 |
2,000,000 |
3,000,000 |
3,000,000 |
Andra medel....... |
7,910,000 |
2,525,000 |
3,995,000 |
11,290,000 |
Summa kronor 13,910,000 4,525,000 6,995,000 14,290,000
Av denna sammanställning framginge, att enligt verkställda beräkningar
linjerna Ange—Bräcke—Långsele och Östersund, en sammanlagd banlängd
av 233 kilometer, i jämförelse med de båda linjerna Charlottenberg—Laxå och
Södertälje södra—Eskilstuna tillsammantagna, med en banlängd av 303 kilometer,
kräva icke obetydligt större tillskott av andra medel än lånemedel att
förräntas med trafikinkomster, samt att sistnämnda båda linjer jämte linjen
Uppsala—Gävle, med en sammanlagd banlängd av 417 kilometer, av dylika
medel skulle kräva endast omkring 3 miljoner kronor mera än ifrågavarande
norrlandslinjer.
Beträffande de linjer, som närmast borde elektrifieras, yttrar departementschefen
följande:
Ehuru skäl kunna anföras för att vid en fortsatt statsbaneelektrifiering i första
hand taga sikte på linjer närmast norr örn Ange, synas dock järnvägsintressena
i övervägande grad och än mer i förening med räntabilitets- och
finansieringssynpunkterna giva företräde åt de ifrågavarande mellansvenska
banorna, då det gäller tidsföljden för fortsatt elektrifiering. Utslagsgivande
synes mig emellertid i sakens nuvarande läge vara, att arbetena å de mellan
-
■Statsutskottets utlåtande Nr 115.
7
svenska banorna kunna igångsättas så snart medel för ändamålet bliva tillgängliga,
medan arbetena å elektrifiering av de norrländska linjerna med hänsyn
till fortskridandet av de s. k. Ångelinjernas elektrifiering icke lämpligen
kunna taga sin början förrän år 1935 för att först under år 1936, då elektrifieringen
upp till Ånge beräknas bliva färdigställd, få större omfattning. För
att en fortsatt elektrifiering skall kunna tjäna även det viktiga syftet att under
rådande svåra arbetslöshet bereda ökade arbetstillfällen, är det uppenbarligen
en förutsättning, att arbetena därå kunna omedelbart komma till utförande.
Med hänsyn till det anförda finner jag mig, i anslutning till vad järnvägsstyrelsen
anfört, böra förorda, att samtliga ifrågavarande linjer på sätt järnvägsstyrelsen
föreslagit efter hand bliva elektrifierade och att riksdagen beredes
tillfälle att nu på grundval av den förebragta utredningen i princip taga
ställning till hela detta spörsmål, sådant det här framlagts, men anser jag att
ett anslagsäskande för nästkommande budgetår bör begränsas till att avse
vad som under sagda budgetår erfordras för elektrifieringen av linjerna Laxå
-—Charlottenberg och Södertälje södra—-Eskilstuna med bilinjer till Mariefred
och Strängnäs samt linjen Uppsala—Gävle.
De sammanlagda kostnaderna för elektrifiering av nu nämnda linjer vore —
fortsätter departementschefen — kalkylerade till i avrundat tal 25.5 miljoner
kronor, varav 11 miljoner kronor beräknas bliva fullt räntabla. Ehuru fog
funnes för antagandet att företagen skulle kunna förränta ett högre belopp
än det sålunda beräknade, och ehuru skäl även kunde andragas för en beräkningsmetod,
som baserade sig på att all statsbaneelektrifiering ur räntabilitetssynpunkt
betraktades såsom ett enda företag, instämde departementscheden
dock med järnvägsstyrelsen däri, att beträffande dessa företag, åtmin- .
stone för närvarande, ej borde räknas med förräntning å större belopp än 11
miljoner kronor.
I anslutning till vad departementschefen sålunda anfört har han ansett, att
under rubriken statens affärsverksamhet borde upptagas förutnämnda belopp
av 11 miljoner kronor. Återstoden av de under budgetåret behövliga medlen,
4 miljoner kronor, borde med hänsyn till ifrågavarande arbetens betydelse för
arbetslöshetens bekämpande, liksom vissa andra av denna anledning äskade
anslag till allmänna arbeten, uppföras under rubriken Fonden för förlag till
statsverket och utgå av lånemedel med kort amorteringstid. För nu ifrågavarande
elektrifieringsarbeten skulle alltså återstå att å riksstaten för budgetåret
1935/1936 anvisa 10.5 miljoner kronor. Utan att nu närmare ingå på
frågan om finansieringen av sålunda återstående kostnader framhåller departementschefen
att, därest icke annan lösning befunnes lämpligare, detta belopp
borde kunna uppföras under rubriken Fonden för förlag till statsverket
och, i avvaktan å resultaten av en i sinom tid företagen utredning om den verkliga
räntabiliteten av de elektrifierade statsbanelinjerna, utgå av lånemedel.
I fråga örn vissa andra med elektrifieringen sammanhörande frågor anför
departementschefen slutligen följande:
Såsom av vattenfallsstyrelsen vitsordats, möta icke hinder att erhålla erforderlig
kraft till den elektriska driften å de linjer, som sålunda ifrågasatts
till elektrifiering. Efter jämkningar i de uppgjorda arbetsprogrammen har
enighet uppnåtts mellan järnvägsstyrelsen och telegrafstyrelsen om tiden för
8
Statsutskottets utlåtande Nr 115.
nedläggande i kabel eller utflyttning av telegrafverkets ledningar. Ej heller
i detta hänseende förefinnes alltså något hinder mot en omedelbar elektrifiering
av linjerna i fråga. Med avseende å de militära önskemål, som av chefen
för generalstaben framförts i samband med elektrifieringsfrågan, har jag, i
anslutning till järnvägsstyrelsens av chefen för generalstaben biträdda förslag
örn särskild utredning av hithörande spörsmål beträffande redan utförda
eller beslutade elektrifieringar, för avsikt att föranstalta om en dylik utredning,
omfattande jämväl de här ifrågavarande elektrifieringsföretagen.
Utskottet. De av statsmakterna hittills beslutade elektrifieringsföretagen hava beräknats
kunna tillfullo förränta det i dem nedlagda kapitalet.
tVad åter angår de av järnvägsstyrelsen nu till elektrifiering ifrågasatta
statsbanelinjerna beräknas desamma icke kunna förränta annat än en del av
de erforderliga kapitalbeloppen. Vid frågans bedömande få emellertid ej
förbises de stora fördelar, elektrifieringen medför för landet i dess helhet genom
att möjliggöra snabbare förbindelser mellan olika orter, liksom ej heller
betydelsen av att statsbanorna äro i tekniskt avseende välrustade. Med hänsyn
till redan vunna erfarenheter från den sedan några år i full drift varande
elektrifierade linjen Stockholm—Göteborg kunna överhuvud förhoppningar
hysas örn gynnsammare ekonomiskt resultat än som ursprungligen beräknats.
Därtill kommer att — såsom järnvägsstyrelsen framhållit — ifrågavarande
anläggningar, samtidigt som de på olika områden skapa nya arbetstillfällen,
till skillnad från åtskilliga andra i arbetslöshetslindrande syfte igångsatta arbetsföretag
själva bära kostnaderna för underhåll och förnyelse. Vid den
* prövning utskottet ägnat ärendet har utskottet alltså velat förorda, att elektrifieringen
fortsättes.
Av de banor, järnvägsstyrelsens föreliggande utredning avsett, har i propositionen
förordats, att sträckorna Laxå—Charlottenberg, Södertälje södra-—-Eskilstuna med bilinjer samt Uppsala—Gävle nu närmast skulle elektrifieras.
Dessa beräknas ur räntabilitetssynpunkt ställa sig förmånligast och kunna
dessutom utan dröjsmål påbörjas.
Motionsvis har yrkats, att elektrifiering skulle igångsättas av linjerna
Bräcke—Långsele och Bräcke—Östersund i stället för av sträckan Uppsala
—Gävle. Utskottet vill i detta avseende framhålla, att såsom jämväl departementschefen
påpekat elektrifieringsarbetena beträffande nämnda norrländska
linjer i tekniskt avseende äro avhängiga av de för närvarande pågående
arbetena med elektrifiering av norra stambanan upp till Ånge. Sistnämnda
arbeten beräknas först under år 1936 bliva färdigställda, varför elektrifieringen
av de norrländska linjerna icke lämpligen nu kan påbörjas. Då alltså
elektrifieringsarbetena å linjerna norr örn Ånge icke omedelbart kunna komma
till utförande, får utskottet avstyrka motionerna i denna del.
I anslutning till vad departementschefen anfört tillstyrker utskottet förslaget
örn elektrifiering av de i propositionen angivna linjerna. Vid arbetenas
planläggning bör jämsides med angelägenheten av deras rationella bedrivande
beaktas önskvärdheten av att de ej utföras hastigare än som med hänsyn till
behovet av arbetstillfällen inom verkstadsindustrien eller eljest ur arbetslöshetssynpunkt
kan vara påkallat.
Statsutskottets utlåtande Nr 115.
9
Förslagets genomförande, i vad medel till detsamma nu äskats, beräknas
draga en kostnad av i runt tal 25.5 miljoner kronor, varav 11 miljoner kronor
av järnvägsstyrelsen beräknats bliva fullt räntabla. Nu föreslås, att för nästkommande
budgetår skulle anvisas 15 miljoner kronor. Av detta belopp skulle
11 miljoner kronor utgå av vanliga lånemedel. Häremot har utskottet ej
haft anledning till erinran. Då ifrågavarande elektrifieringsföretag utgöra ett
led i åtgärderna för arbetslöshetens motverkande, har utskottet ansett sig
böra tillstyrka förslaget, att 4 miljoner kronor i särskild ordning anvisas.
Kungl. Maj :t har föreslagit, att sistnämnda belopp skulle utgå av lånemedel
med kort amorteringstid. Beträffande detta förslag örn täcknings beredande
avgiver utskottet framdeles yttrande.
Vidkommande det motionsvis framförda förslaget örn utredning av frågan
om ny sträckning av norra stambanan mellan Alby och Bräcke så att genomgångstrafiken
ej skulle passera Ånge, vill utskottet erinra, att denna fråga
varit föremål för 1933 års riksdags prövning. I anledning av en då väckt
motion framhöll utskottet, att kostnaderna för linjeomläggningen och särskilt
för anläggandet av ny grenstation, ersättande Ånge station, skulle bliva utomordentligt
stora, varjämte bortflyttandet av Ånge stora station skulle betyda
en ekonomisk katastrof för Ånge samhälle. I enlighet med utskottets hemställan
blev motionen ej av riksdagen bifallen.
Erinras må vidare om den av järnvägsstyrelsen företagna åtgärden att i
huvudsak till Ånge koncentrera de förut jämväl i Bräcke bedrivna växlingsoch
omlastningsarbetena. Denna åtgärd har uppmärksammats av statens
järnvägars överrevisorer i deras berättelse för år 1929 och vann därvid överrevisorernas
erkännande som en belysande detalj av ett inom statens järnvägar
pågående rationaliseringsarbete, vilket i sin helhet vore av mycket stor
vikt för det gradvisa förbättrandet av stats järnvägarnas ekonomi.
Enligt vad som inhämtats från järnvägsstyrelsen skulle den av motionärerna
ifrågasatta linjeomläggningen medföra, att tre förgreningsstationer erhölles,
nämligen i Ålby, Bräcke och Ånge, emot för närvarande en i Ånge,
varjämte antalet tågkilometer skulle komma att bliva större än för närvarande.
Då därtill bomme, att samtliga tåg å den nya linjen skulle få större
stigningar att övervinna än med nuvarande linjesträckning, syntes man med
full visshet våga påstå, att linjeomläggningen i fråga skulle komma att medföra
betydligt högre driftkostnader än nuvarande linjesträckningen. Då
dessutom ingen som helst tidsvinst skulle stå att ernå genom linjeomläggningen,
syntes enligt järnvägsstyrelsens uppfattning denna, helt frånsett anläggningskostnaderna
för den nya linjen och för erforderliga utvidgningar och
förändringar av stationerna i Alby och Bräcke, sakna alla förutsättningar för
att överhuvud taget kunna tänkas genomförbar. Men även örn betydande fördelar
ur driftekonomisk eller tidtabellsteknisk synpunkt stått att vinna genom
den av motionärerna önskade omgestaltningen, skulle anläggningskostnaderna
tämligen säkert kommit att uppgå till sådant belopp, att enbart de uteslutit
företagets genomförande.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 115.
Utskottet kan således icke biträda det i motionerna framförda utredningsyrkandet.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag och med avstyrkande
av motionerna får utskottet hemställa,
a) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
förslag och med avslag av herrar Anderssons m. fl. och Olofssons
i Digernäs m. fl. motioner (I: 317 och II: 563), i vad
de avse elektrifiering av linjerna Bräcke—Långsele och
Bräcke—Östersund, må till elektrifiering av banorna Laxå—
Charlottenberg, Södertälje södra—Eskilstuna med bilinjer och
Uppsala—Gävle för budgetåret 1934/1935 under utgifter för
kapitalökning anvisa
1) under rubriken Statens affärsverksamhet, Statens järnvägar,
ett reservationsanslag, att utgå av lånemedel, av
11,000,000 kronor;
2) ett reservationsanslag av 4,000,000 kronor;
b) att omförmälda motioner (1:317 och 11:563), i vad de
avse utredning örn ny sträckning av norra stambanan mellan
Alby och Bräcke, icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Beträffande sättet för täcknings beredande m. m. för anslaget å 4,000,000
kronor avgiver utskottet framdeles yttrande.
Stockholm den 15 maj 1934.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Hamrin, Lindblad, Olof Olsson, Nilsson i
Malmö, Nilsson i Gränebo, Borell, Bagge, Walles, Thelin, Jonsson i Lycksele, Tham
och Sandén; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson, Strindlund,
Törnkvist i Karlskrona, Eriksson i Stockholm, Andersson i Höör, Persson i Falla,
Svensson i Grönvik, Andersson i Prästbol, Skoglund, Olofsson i Digernäs och Olsson
i Staxäng.
Statsutskottets utlåtande Nr 115.
11
Res ervationer:
1) av herrar Borell, Bagge, Thelin, Tham, Tersson i Falla, Skoglund och
Olsson i Staxäng, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava
följande lydelse:
»Utskottet underskattar icke betydelsen av en efterhand fortskridande statsbaneelektrifiering,
vilken tvärtom bör betraktas som ett önskvärt led i vårt
järnvägsväsens tekniska anpassning efter tidsutvecklingen. Stora anslag ha
också under de senaste åren beviljats för olika järnvägslinjers omläggning till
elektrisk drift.
Vid förevarande frågas bedömande måste emellertid beaktas att medan de
hittills beslutade elektrifieringsföretagen beräknats kunna tillfullo förränta
det nedlagda kapitalet, kan detta endast delvis antagas bliva fallet beträffande
de nu till elektrifiering ifrågasatta linjerna. Av totalkostnaden 25.5 miljoner
kronor, som av departementschefen förutsatts helt böra utgå av lånemedel,
beräknas sålunda endast en summa av 11 miljoner kronor bliva fullt
räntabel. Kapitalanskaffningen innebär alltså en rätt vansklig ytterligare
utökning av den redan förut i en oroväckande grad stigande statsskulden.
Omfattande arbeten komma att under de närmaste åren pågå på Västkustbanans
och Ångelinjernas elektrifiering. Att nu dessutom omedelbart igångsätta
elektrifiering av ytterligare ett antal linjer skulle enligt utskottets mening
innebära en mindre lämplig forcering. Ett anstånd med dessa nya linjers
omläggning till elektrisk drift synes tvärtom ur allmänna arbetsmarknadens
synpunkt kunna tänkas önskvärd, då härigenom skulle underlättas den
avveckling av arbetena som under alla förhållanden så småningom måste äga
rum. Att märka är också att sysselsättningen inom de av elektrifieringen
berörda industrigrenarna för närvarande synes jämförelsevis tillfredsställande.
Genom ett dylikt på längre sikt lagt elektrifieringsprogram ökas möjligheterna
att tillgodogöra sig de från tidigare utbyggnader vunna erfarenheterna,
vilka erfarenheter för närvarande äro i huvudsak begränsade till linjen
Stockholm—Göteborg.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet alltså avstyrka,
att anslag nu anvisas för elektrifiering av de i propositionen angivna
j är nvägslin j erna.
Vidkommande det motionsvis —-------- — framförda utred
ningsyrkandet.
Med avstyrkande alltså av Kungl. Maj:ts förevarande proposition och de i
ämnet väckta motionerna hemställer utskottet,
a) att förevarande proposition 199 och de i ämnet väckta
motionerna (1:317 och 11:563), i vad de avse elektrifiering
av linjerna Bräcke—Långsele och Bräcke—Östersund, ej må
av riksdagen bifallas;
b) att omförmälda motioner--------—• — —
föranleda.»
12
Statsutskottets utlåtande Nr 115.
2) av herrar Hamrin, Jonsson i Lycksele och Olofsson i Digernäs, vilka
ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»De av — -—• — framdeles yttrande.
Det förslag till ny linjesträckning för statsbanan vid Ånge, som i väckta
motioner ifrågasatts, får ju ej anses vara det enda möjliga utan är mera att
anse som resultatet av en förhandsundersökning och avsett att belysa att terrängen
är framkomlig. Undersökningen är, enligt vad som upplysts, utförd,
då marken var snötäckt. Den utredning, som motionärerna begära, bör giva
vid handen, vad som kan vinnas både i fråga örn vägförkortning och minskad
nivåskillnad.
Järnvägsstyrelsen framhåller visserligen, att i stället för nivåutjämning en
större höjdskillnad skulle uppstå. Enligt utskottets mening måste det emellertid
anses som sannolikt, att såväl en förkortning av vägsträckan som en
betydlig utjämning i höjdskillnad står att vinna, såvida terrängförhållandena
ej äro ogynnsamma. Redan den undersökning, som på privat väg gjorts,
visar till en del detta, och en ännu bättre linje än den av motionärerna ifrågasatta
kan tänkas. Fågelvägen Ånge—Dysjön är 12 km, järnvägslinjen 14
km. Fågelvägen Ålby—Dysjön är 13 km, alltså endast 1 km längre än
Ånge—Dysjön. Örn den nya linjen Alby—Dysjön kan få en lika rak sträckning
som linjen Ånge—Dysjön måste en förkortning genom linjen Alby—Dysjön
bliva lika med avståndet Alby—Ånge (11.4 km) minskat med 1 km d. v. s.
10.4 km. Alby ligger på en höjd över havet av 217 m, Ånge på en höjd av
166 m, alltså 51 m lägre än Alby. Dysjön på en höjd av 289 m, alltså 123
m högre än Ånge. Höjdskillnaden mellan Alby och Dysjön måste alltså vara
c:a 50 m mindre än mellan Ånge och Dysjön.
Att tre förgreningsstationer erhållas mot nu två synes hava ringa betydelse,
då därmed utan andra kostnader än byggandet av den nya linjen stora ekonomiska
besparingar vinnas, förutom den fördelen, att den resande allmänheten
slipper ifrån de stora olägenheter, som äro förknippade med Ånge station.
Vad Bräcke station beträffar har statens järnvägar blott att utnyttja redan
där befintliga bangård, lokstallar och bostäder, som nu stå tomma.
Vid den tidpunkt då statens järnvägars revisorer avgåvo sitt omdöme rörande
Ånge station hade ej den slutliga omläggningen med anordnande av
dupliceringståg mellan Bräcke och Ånge ägt rum, och dragning av tomma personvagnar
fram och åter i onödan förekom ej då. Denna omläggning skedde
först hösten 1930. Kostnaderna för dessa tågs och vagnars dragande framgå
av till motionen fogade tablå. Dessa kostnader äro ej räknade i överkant
utan snarare i underkant. De i särskild bilaga uträknade utgiftsökningar,
som åsamkats statens järnvägar genom den företagna koncentreringen, torde
för närvarande mycket lågt räknat uppgå till 60 ä 70 tusen kronor mot i
tablån beräknade 5 tusen. Under den nu förflutna vintern har man måst företaga
stor personalökning i Ånge, och ytterligare personalökning har måst begäras.
Trots denna nuvarande personal kan ej Ånge på betryggande sätt ordna
upp trafiken, utan det uppstår tågförseningar, och extra godståg måste
anordnas på Övre Norrland nästan dagligen, för att man skall få i väg bråd
-
Statsutskottets utlåtande Nr 115.
13
skande vagnar. Detta orsakar statens järnvägar dryga utgifter, och det är
svårt för en icke järnvägsman att riktigt fatta rätta förhållandet.
Goda skäl synas utskottet alltså föreligga för att innan elektrifieringen till
Ånge slutförts en förutsättningslös och opartisk undersökning företages rörande
en ny sträckning av norra stambanan mellan Alby och Bräcke. Utskottet
förutsätter att representanter för Bräcke samhälle och kommun beredas
tillfälle att härvid framföra sina synpunkter rörande möjligheterna för en
sådan omläggning.
Med tillstyrkande alltså av Kungl. Maj:ts förslag och med tillstyrkande
jämväl av motionerna i vad de avse utredning örn en ny linjesträckning av
stambanan vid Ånge får utskottet hemställa,
a) —----
b) att riksdagen i anledning av förenämnda motioner (I: 317
och II: 563) må i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla örn skyndsam
utredning av frågan örn en ny sträckning av norra stambanan
mellan Alby och Bräcke.
Beträffande sättet---framdeles yttrande.»