Statsutskottets utlåtande Nr 114.
1
Nr 114.
Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1931 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation
av gymnastiska centralinstitutet jämte i ämnet
väckta motioner. , *
(2:a avd.)
I den till riksdagen den 3 januari 1934 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1934/1935 har Kungl.
Majit under åttonde huvudtiteln (punkt 208 av det vid propositionen fogade
utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för nämnda dag)
föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition angående omorganisation
av gymnastiska centralinstitutet, som kunde varda riksdagen förelagd,
beräkna för gymnastiska centralinstitutet för budgetåret 1934/1935 dels ett
ordinarie förslagsanslag av 132,000 kronor, dels ock ett extra anslag av
37,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i en den 23 februari 1934 dagtecknad proposition
(nr 157), under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för sistnämnda dag, föreslagit riksdagen att:
1. medgiva, att gymnastiska centralinstitutet må från och med budgetåret
1934/1935 omorganiseras i huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen
i statsrådsprotokollet tillstyrkt,
2. i anslutning härtill medgiva, att utbildningen av sjukgymnaster vid
gymnastiska centralinstitutet skall, i huvudsaklig överensstämmelse med de
grunder, som av departementschefen i statsrådsprotokollet angivits, samt i
enlighet med de närmare bestämmelser, som Kungl. Majit kan finna gott
föreskriva, anordnas vid serafimerlasarettet,
3. — med uteslutande ur staten för gymnastiska centralinstitutet av följande
där nu upptagna ordinarie befattningar, nämligen 3 Överlärare i lönegraden
B 28, 4 lärare i lönegraden B 21, 2 lärarinnor i lönegraden B 18,
2 vaktmästare, tillika portvakter i lönegraden B 5 och 1 kontorsbiträde i
lönegraden B 4 — i nämnda stat uppföra från och med ingången av budgetåret
1934/1935 dels 4 lärare i lönegraden B 24, dels 4 lärarinnor i lönegraden
B 21, dels 1 kansliskrivare, tillika registrator, i lönegraden Bil,
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 6 sami. Nr 114. 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
dels 2 expeditionsvakter, tillika portvakter, i lönegraden B 5, dels ock 1 expeditionsvakt,
tillika eldare, i lönegraden B 5,
4. å övergångsstat vid gymnastiska centralinstitutet från och med ingången
av budgetåret 1934/1935 uppföra lärarinnan Ingeborg Eriksson med lön
enligt lönegraden B 18,
5. vid bifall till vad under 3. hemställts minska den i det ordinarie förslagsanslaget
till avlöningar vid gymnastiska centralinstitutet ingående, såsom
förslagsanslag betecknade anslagsposten: avlöningar till ordinarie tjänstemän,
nu 82,300 kronor, med 7,300 kronor till 75,000 kronor, ävensom föreskriva,
att den vid nämnda anslagspost i staten fogade anmärkningen skall utgå,
6. ur det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska centralinstitutet
utesluta den nu där upptagna anslagsposten till vikariatsersättningar
å 1,300 kronor,
7. öka den i det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska
centralinstitutet ingående anslagsposten avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m., nu 20,400 kronor, med 2,600 kronor till 23,000 kronor,
8. i det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska centralinstitutet
under rubrik Övergångsstat uppföra en såsom förslagsanslag betecknad
anslagspost å 6,500 kronor,
9. vid bifall till vad under 5.—-8. hemställts öka det ordinarie förslagsanslaget
till avlöningar vid gymnastiska centralinstitutet, nu 106,000 kronor,
med 500 kronor till 106,500 kronor,
10. uppföra det ordinarie reservationsanslaget till materiel m. m. vid gymnastiska
centralinstitutet med oförändrat belopp, 12,600 kronor,
11. för bestridande av kostnaderna för uppehållande under budgetåret
1934/1935 av undervisningen vid de delar av gymnastiska centralinstitutet,
där nu gällande undervisningsplaner under nämnda tid skola tillämpas, för
budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra anslag av 19,500 kronor att utgå med
den fördelning och enligt de närmare bestämmelser, som av Kungl. Maj-.t
meddelas,
12. till bestridande av kostnader för undervisning i idrott för budgetåret
1934/1935 anvisa ett extra anslag av 2,200 kronor,
13. till anordnande vid gymnastiska centralinstitutet av kostnadsfria övningar
i gymnastik för medlemmar av Stockholms förenade studentkårer
för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra anslag av 1,000 kronor,
14. till kostnader för anskaffande av materiel för gymnastiska centralinstitutet
för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av
11,000 kronor.
I samband härmed bar utskottet till behandling förehaft följande motioner,
nämligen
en inom andra kammaren av herr B. Holmgren väckt motion (II: 553),
vari hemställts, att riksdagen ville besluta dels att avslå Kungl. Maj:ts pro
-
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
3
position nr 157, dels att i skrivelse till Kungl. Majit begära nytt förslag i
ärendet till nästkommande riksdag;
en inom första kammaren av herr A. Petrén väckt motion (I: 310), vari
hemställts, att riksdagen i händelse av bifall till i propositionen nr 157
föreslagen omorganisation av gymnastiska centralinstitutet måtte besluta, att
utbildningstiden å sjukgymnastlinjen skall omfatta två år;
två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herrar
W. Linder och K. Sandegård (I: 316) och den andra inom andra kammaren
av herr E. Laurén (II: 562), vari hemställts, att riksdagen ville i
överensstämmelse med det förslag, som av direktionen över gymnastiska
centralinstitutet avgivits, beträffande inträdesfordringarna till institutet besluta,
att för inträde vid gymnastiska centralinstitutets gymnastiklärarlinje
skall fordras:
a) att hava avlagt godkänd studentexamen samt att i denna examen eller
i sedermera undergången fyllnadsprövning hava erhållit minst betyget godkänd
i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära efter fordringarna
för studentexamen, eller .
b) att hava avlagt folkskollärarexamen samt att i denna examen eller i
sedermera undergången efterprövning hava erhållit minst betyget med beröm
godkänd i ämnena fysik och kemi, biologi och hälsolära, matematik samt
tyska och engelska språken, eller
c) att hava förvärvat den behörighet till ämneslärarinnebefattning vid allmänt
läroverk, som vid högre lärarinneseminariet avlagd avgångsexamen
avser att meddela, samt att i denna examen hava erhållit minst betyget
godkänd i ämnena fysik med astronomi, kemi med mineralogi och geologi,
zoologi och botanik;
en inom första kammaren av fröken Kerstin Hesselgren väckt motion
(I: 312), vari hemställts, dels att riksdagen måtte besluta sådan lönegradsplacering
av befattningshavarna vid gymnastiska centralinstitutet, att principen
örn lika lön i lika befattning för man och kvinna därvid helt genomföres;
dels att från anslag till avlöning av ordinarie tjänstemän bestrides
bland annat:
avlöning åt fyra manliga ordinarie lärare i lönegrad B 24
(å 8,580 kronor).............................. kronor 34,320
avlöning åt fyra kvinnliga ordinarie lärare i lönegraden B 24
(ä 8,124 kronor).............................. » 32,496
Summa kronor 66,816
utgörande en ökning till Kungl. Maj:ts förslag av kronor 5,232 sålunda ett
ordinarie anslag:
avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag (84,000
+ 5,232) 89,232 kronor, avrundat till..............kronor 89,250
avlöningar till icke ordinarie befattningshavare m, m. , , , » 44,000
Summa förslagsanslag kronor 133,250;
4
Statsutskottets utlåtande Nr lid.
en inom första kammaren av herr I. Pauli väckt motion (I: 314), vari
hemställts, dels att riksdagen, i enlighet nied vad direktionen för gymnastiska
centralinstitutet föreslagit, måtte uttala, att institutets föreståndare
icke skall äga befattning med inspektionen över gymnastikundervisningen
i riket, dels att riksdagen, i enlighet med direktionens förslag alternativ A,
ville uttala, att fyra av de åtta lärarna vid institutet i gymnastik samt i lek
och idrott skola av Kungl. Majit förordnas för fyra år i sänder, vilket förordnande,
örn så prövas lämpligt, skall för en och samma person kunna
två gånger förnyas för två år i sänder;
två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herr
E. Björnsson (I: 309) och den andra inom andra kammaren av herrar B.
Lundqvist och G. Arnemark (II: 561), vari hemställts, att riksdagen måtte
besluta, att vid bifall i övrigt till Kungl. Maj:ts proposition nr 157 kamrerarens
arvode måtte upptagas till 1,800 kronor per år, samt
två i huvudsak likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr R. Lindström (I: 313) och den andra inom andra kammaren
av herr C. Lindskog (II: 556), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att de nuvarande tillförordnade överlärarna vid gymnastiska centralinstitutet
majoren A. G. Schmiterlöw och kaptenen N. E. Hellsten icke i anledning
av omorganisationen lida minskning i den avlöning, som förut tillkommit
dem.
Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar anförda
skälen hänvisar utskottet, i den mån ej redogörelse lämnas här nedan, till
motionerna I: 309, I: 310, I: 312, I: 313, I: 314, I: 316 och II: 553.
I en till 1931 års riksdag avlåten proposition (nr 133) framlade Kungl.
Maj:t ett principförslag till omorganisation av gymnastiska centralinstitutet.
Riksdagen förklarade sig i skrivelse nr 324 icke hava något att erinra mot
de av vederbörande departementschef förordade huvudgrunderna för en successiv
omorganisation av centralinstitutet från och med ingången av budgetåret
1932/1933, dock med iakttagande av vissa ändringar, för vilka riksdagen
i sin skrivelse uttalat sig.
På grundval av ett utav 1931 års gymnastiksakkunniga avgivet förslag
föreläde därefter Kungl. Majit 1932 års riksdag i proposition nr 152 förslag
örn genomförande från och med läsåret 1932—1933 av den utav 1931
års riksdag i sina grunddrag beslutade omorganisationen av centralinstitutet.
I sitt utlåtande nr 90 över propositionen och vissa i ärendet väckta motioner
hemställde statsutskottet, att riksdagen måtte medgiva en omorganisation
av gymnastiska centralinstitutet i huvudsaklig överensstämmelse med
vad utskottet tillstyrkt, innebärande vissa väsentliga avvikelser från det av
Kungl. Majit framlagda förslaget. I en vid utskottets betänkande fogad,
av herr Kvarnzelius m. fl. avgiven reservation, hävdades en uppfattning,
Statsutskottets utlåtande Nr 114. 5
som närmare anslöt sig till Kungl. Maj:ts förslag, dock med upptagande av
vissa av de erinringar mot förslaget, som utskottsmajoriteten framställt.
Första kammaren biföll med viss ändring vad statsutskottet hemställt.
Andra kammaren avslog såväl utskottets hemställan som Kungl. Maj:ts
proposition. Då dessa skiljaktiga beslut icke kunde sammanjämkas eller avgöras
genom gemensam omröstning, hade alltså omorganisationsfrågan förfallit
för 1932 års riksdag.
Ar 1933 återupptogs frågan dels i en till Kungl. Majit ingiven framställning
från karolinska institutets lärarkollegium örn omedelbart vidtagande
av åtgärder för ordnandet av sjukgymnastutbildningen, dels i en till Kungl.
Majit ingiven skrivelse från centralinstitutets direktion örn åtgärder för
ernående av vissa ändringar i institutets stadga, avseende en mera tidsenlig
anordning av undervisningen därstädes.
I anledning av dessa framställningar anbefallde Kungl. Majit den 27
oktober 1933 direktionen över gymnastiska centralinstitutet att till Kungl.
Majit inkomma med förslag till omorganisation av den gymnastiklärar- och
sjukgymnastutbildning, som för närvarande bedreves vid institutet. Enligt
samtidigt meddelade direktiv borde detta förslag utgå från att undervisningen
vid institutet organiserades på två linjer, en för utbildning av sjukgymnaster,
förlagd till serafimerlasarettet, där en poliklinik för sjukgymnastik
borde anordnas, och en för utbildning av gymnastiklärare, förlagd till
gymnastiska centralinstitutet, att utbildningstiden å vardera linjen skulle
vara högst tvåårig samt att den undervisning i medicinska ämnen, som för
vardera linjen vore erforderlig, skulle av medicinskt utbildade lärare meddelas
vid karolinska institutet och vid serafimerlasarettet. Direktionen skulle
vid denna utredning samråda med karolinska institutets lärarkollegium, i
vad avsåge undervisning i anatomi, fysiologi, patologi och hygien, samt
med direktionen över serafimerlasarettet, i vad avsåge undervisningen i ämnena
sjukgymnastik och sjukdomslära.
Med skrivelse den 30 november 1933 överlämnade direktionen över gymnastiska
centralinstitutet betänkande och förslag i ämnet.
I kap. 1 (sid. 14—17 i statsrådsprotokollet) har departementschefen till
en början redogjort för de allmänna synpunkter, som legat till grund för
direktionens förslag, samt därefter för egen del anfört följande:
»Såsom av det efterföljande torde framgå, hava flertalet av de hörda myndigheterna
icke haft några mera väsentliga principiella erinringar att anföra
emot de allmänna riktlinjer för den planerade omorganisationen av gymnastiska
centralinstitutet, som direktionen utvecklat. Aven jag anser mig
kunna i princip ansluta mig till dessa allmänna grunder, vilka i huvudsak
överensstämma med de direktiv, som varit för direktionen vägledande.
Jag vill framhålla, att förslaget i sina grunddrag torde stå i god samklang
med den uppfattning, för vilken riksdagen gjort sig till tolk. Jag
6
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
syftar här speciellt på ett par av de mest omtvistade frågorna, nämligen
spörsmålet om sjukgymnastutbildningens ställning vid institutet och differentieringen
mellan sjukgymnast- och friskgymnastlinjerna. Dessa och andra
här ovan berörda frågor upptagas i det följande till mer ingående behandling.
Direktionen har framlagt förslag till de ändringar i den nuvarande stadgan
för gymnastiska centralinstitutet, som direkt påkallas av direktionens
omorganisationsförslag. Emellertid lärer det bliva erforderligt att samtidigt
med att institutet omorganiseras ersätta den nu gällande ålderdomliga och
vid upprepade tillfällen ändrade stadgan för institutet med en helt ny stadga.
Denna nya stadga torde böra av Kungl. Majit utfärdas efter förslag av direktionen.
Samtidigt böra övervägas de ändringar i andra författningar —
bland annat i stadgarna för karolinska institutet — som eventuellt kunna föranledas
av omorganisationen.»
I kap. 2 (sid. 18—22 i statsrådsprotokollet) har departementschefen därefter
upptagit frågan örn samarbetet med karolinska institutet. Departementschefen
har därvid, efter en redogörelse för direktionens över gymnastiska
centralinstitutet härutinnan föreliggande förslag och myndigheternas däröver
avgivna yttranden, framhållit följande:
» Vid ärendets tidigare behandling hava från olika håll framförts starka krav
på nära samarbete mellan karolinska institutet och gymnastiska centralinstitutet.
1931 års riksdag ansåg, att i fråga om undervisningen och övningarna
i ämnen av medicinsk natur ett dylikt samarbete borde ordnas i
fråga örn såväl den teoretiska som praktiska utbildningen. 1932 års statsutskott
utvecklade närmare formerna för detta samarbete, och de av utskottet
i detta hänseende förordade grunderna synas rätt väl överensstämma med
direktionens nu framlagda förslag.
Detta förslag innebär samarbete bland annat vid tillsättande av lärarbefattningar
i medicinska ämnen samt vid fastställande av vissa läroplaner
samt förutsätter rätt för centralinstitutets elever att i viss omfattning äga
tillgång till karolinska institutets lokaler.
För min del finner jag de av direktionen föreslagna grunderna för tillsättande
av lärartjänster ägnade att väl tillgodose karolinska institutets
välförstådda intresse av medbestämmanderätt vid behandlingen av dessa
frågor. I smärre detaljer hava erinringar gjorts av karolinska institutets
lärarkollegium. Vissa av dessa erinringar torde kunna tillgodoses vid utfärdandet
av bestämmelser i ämnet. Jag saknar anledning att här närmare
ingå på dessa frågor, då det torde få ankomma på Kungl. Majit att efter
hörande av karolinska institutets lärarkollegium närmare utforma detaljerna
i föreliggande förslag.
Såväl karolinska institutets lärarkollegium som universitetskanslern hava
erinrat, att det kunde uppstå svårigheter för karolinska institutet att i er
-
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
7
forderlig utsträckning tillhandahålla lokaler för undervisning i de teoretisktmedicinska
ämnena. Det torde dock tillsvidare vara möjligt för gymnastiska
centralinstitutet och karolinska institutet att genom en klok avvägning
av undervisningen mellan de båda institutens lokaler övervinna de antydda
lokalsvårigheterna.
Lärarkollegiet har i samband med lokalfrågan framhållit behovet av
ett laboratorium för fysiologi vid gymnastiska centralinstitutet. Sistnämnda
förslag torde till icke oväsentlig del hava sin grund i kollegiets uppfattning
rörande behovet av en professur i kroppsövningarnas fysiologi. I likhet
med min företrädare i ämbetet anser jag mig icke kunna under förhanden
varande förhållanden tillstyrka inrättandet av en dylik professur.»
I kap. 3 (sid. 23—31 i statsrådsprotokollet) behandlas frågan örn samarbetet
med serafimerlasarettet. Departementschefen redogör för direktionens
förslag och i ärendet avgivna yttranden samt sammanfattar sin egen ståndpunkt
på följande sätt:
»Föreliggande förslag till samarbete med serafimerlasarettet torde onekligen
i betydande grad underlätta sjukgymnastutbildningens ändamålsenliga bedrivande.
Det torde dessutom vara ägnat att i görligaste mån nedbringa
statens utgifter för detta utbildningsändamål. Förslaget synes i huvudsak
överensstämma med de grundlinjer, för vilka statsutskottet vid 1932 års
riksdag uttalat sig. Myndigheterna hava icke haft något att erinra i fråga
örn huvudpunkterna i förslaget, och även jag anser mig böra ansluta mig
till detsamma. Det torde emellertid böra ankomma på Kungl. Maj:t att
efter hörande av bland andra lasarettsdirektionen närmare besluta rörande
formerna för samarbetet.
Enligt förslaget skall den ekonomiska sidan av samarbetet mellan lasarettet
och centralinstitutet ordnas på så sätt, att lasarettet tillhandahåller
erforderliga lokaler och inventarier, står för driftkostnaderna samt uppbär
alla inkomster av gymnastikavdelningen. De två läkarna samt de sex instruktionsgymnasterna
skola avlönas av lasarettet men skola dessutom enligt
förslaget från centralinstitutet erhålla tillskott i form av arvode för undervisningsarbetet.
Föreståndaren däremot skall avlönas på centralinstitutets
stat. Serafimerlasarettets direktion har beräknat, att omorganisationen för
lasarettet kommer att vålla en årlig merutgift av 38,600 kronor. Lasarettsdirektionen
förväntar ej någon ökning av de nu inflytande inkomsterna från
gymnastikavdelningen men framhåller å andra sidan, att lasarettet genom
omorganisationen skulle beredas vissa förmåner genom de ökade tillfällena till
gymnastikbehandling — en förmån, som dock icke skattas högre än avlöningen
till en å två sjukgymnaster utöver de nuvarande. Enligt direktionens
mening bör varken återstoden av den årliga merutgiften eller kostnaderna
för ombyggnader och utrustning åvila lasarettet oell ej heller bidrag
därtill lämnas av Stockholms stad eller län.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
För egen del har jag ingenting att erinra emot utredningens förslag till
fördelning av kostnaderna mellan lasarettet och centralinstitutet. Det må
framhållas, att dessa kostnader måste bestridas från gymnastiska centralinstitutets
stat och alltså åvila statsverket, ifall icke, såsom föreslagits, lasarettet
gäldar desamma. I princip måste jag därför biträda lasarettsdirektionens
uppfattning, att de merutgifter, som förorsakas lasarettet genom
sjukgymnastutbildningens förläggande dit, icke rimligen böra bestridas av
lasarettets medel. Av denna anledning lärer det bliva nödvändigt att böja
det till lasarettet utgående statsbidraget med det belopp, som motsvarar nyssnämnda
merutgifter med fråndragande av skälig ersättning för de förmåner,
som lasarettet kommer att åtnjuta genom sjukgymnastutbildningens förläggande
till lasarettet. Då sjukgymnastutbildningen enligt den nya ordningen,
såsom av det efterföljande framgår, icke kommer att påbörjas förrän höstterminen
1935, är det emellertid icke nödvändigt att beräkna en ökning av
det för budgetåret 1934/1935 av Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln
i årets statsverksproposition för serafimerlasarettet föreslagna extra statsbidraget.
Antalet instruktionsgymnaster har bestämts till så många som sex av den
anledningen, att lasarettet ansetts behöva detta antal gymnaster. Ett så stort
antal instruktionsgymnaster är sålunda icke erforderligt med hänsyn till
undervisningens behov. Särskilda tilläggsarvoden skola från centralinstitutets
stat utgå till dessa instruktionsgymnaster utöver den avlöning, som
tillkommer dem från lasarettet. Dessa förhållanden böra enligt min mening
beaktas vid nyssnämnda framtida ökning av anslaget till serafimerlasarettet.
Såsom av det föregående framgår, torde det kunna beräknas, att sjukgymnastavdelningen
vid serafimerlasarettet örn fem år kan förläggas till
karolinska sjukhuset å Norrbackaområdet. De nu för sjukgymnastutbildningen
erforderliga ökade lokalerna inom serafimerlasarettet böra av denna
anledning endast provisoriskt iordningställas. Enligt den av myndigheterna
enhälligt biträdda uppfattningen bör detta lämpligen ske genom ombyggnad
av den förutvarande direktörsbostaden, vilket arbete beräknats kosta omkring
50,000 kronor. Då spörsmålet härom bör bli föremål för närmare
övervägande, varvid även bör undersökas, huruvida det är möjligt att genom
någon annan anordning vinna någon billigare lösning, är jag icke beredd
att redan nu framlägga något förslag angående kostnader för lokaler.»
I kap. 4 (sid. 32—58 i statsrådsprotokollet) övergår departementschefen
till att behandla frågan om undervisningen vid det omorganiserade gymnastiska
centralinstitutet. Beträffande den ingående redogörelsen för föreliggande
utredningar och yttranden rörande dessa spörsmål hänvisar utskottet
till propositionen. I här förevarande sammanhang torde en närmare
redogörelse endast behöva lämnas rörande frågan örn inträdesfordringarna
å frisk- och sjukgymnastlinjerna.
Statsutskottets utlåtande Nr lid.
9
Vad då först angår inträdesfordringarna å friskgynmastlinjen må erinras,
att dessa för närvarande äro olika för manliga och kvinnliga elever. De
förra skola liava avlagt studentexamen, de senare innehava s. k. normalskolekompetens.
1924 års sakkunniga föreslogo, att som villkor för civila
elevers inträde skulle gälla studentexamen eller folkskollärarexamen, lika
för män och kvinnor. 1927 års sakkunniga uppställde som allmän regel
fordran på studentexamen, med vissa särskilda kvalifikationer, nämligen
dels i ämnena matematik, fysik och biologi minst betyget godkänd å latin
linjen, dels i ämnet kemi minst betyget godkänd å reallinjen. 1929 års
sakkunniga framhöllo, att det naturligtvis kunde vara en stor fördel med
fullt enhetliga fordringar för alla elever. Man borde emellertid ej skruva
upp inträdesfordringarna, örn det ej visade sig behövligt. Kvinnliga elever
utan studentexamen hade från gymnastiska centralinstitutet och de legitimerade
instituten under årens lopp utbildats utan att det veterligt försports
någon klagan på för klen allmän utbildningsnivå eller på svårigheter att
bibringa dessa samma utbildning som studenterna.
Vid 1931 års riksdag var frågan om inträdesfordringarna föremål för uppmärksamhet.
Första kammaren beslöt bifalla Kungl. Maj:ts av statsutskottet då
tillstyrkta förslag, att för manliga civila elever skulle fordras studentexamen,
för kvinnliga elever normalskolekompetens, i båda fallen med viss komplettering
i naturvetenskapliga ämnen. Andra kammaren uttalade sig däremot
för att realexamen (med nämnda komplettering) borde uppställas som inträ
desfordran.
Sedan frågan sålunda genom kamrarnas olika beslut fallit, uppställde
1931 års sakkunniga som inträdesfordringar, lika för män och kvinnor,
studentexamen med vitsordet minst betyget godkänd i fysik, biologi med
hälsolära samt kemi efter fordringar för examen å latingymnasiet samt intyg
örn kunskaper i matematik, motsvarande vitsord i detta ämne vid flyttning
till latingymnasiets näst högsta ring. Vidare skulle den, som genom intyg
kunde styrka sig dels äga motsvarande kunskaper i ovannämnda ämnen,
dels ock i två levande språk äga sådana kunskaper och färdigheter, som
satte sökanden i stånd att på ett tillfredsställande sätt följa och tillgodogöra
sig undervisningen, äga tillträde till institutet.
I yttrande över sakkunnigas betänkande föreslog skolöverstyrelsen, att
behörighet till inträde vid gymnastiska centralinstitutet skulle tillkomma:
a) den som avlagt godkänd realexamen och i denna examen eller i sedermera
undergången fyllnadsprövning erhållit minst betyget godkänd i samtliga
å timplanen för realskolans högsta klass upptagna läroämnen utom
franska samt dessutom genom vitsord, förvärvat på enahanda sätt som är
föreskrivet rörande fyllnadsprövning efter avlagd studentexamen, erhållit
minst betyget godkänd i ämnena fysik, kemi oell biologi med hälsolära efter
fordringar för studentexamen;
b) den som erhållit godkänt avgångsbetyg från kommunal eller enskild
10
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
flickskola med normalskolekompetens med minst betyget godkänd i två främmande
levande språk samt dessutom i fråga örn'' ämnena fysik, kemi och
biologi med hälsolära fyller de under mom. a) angivna fordringarna;
c) den som avlagt godkänd studentexamen samt i denna examen eller i
sedermera undergången fyllnadsprövning erhållit minst betyget godkänd i
ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära efter fordringarna för studentexamen;
d)
den som avlagt folkskollärarexamen samt i denna examen eller i sedermera
undergången efterprövning erhållit minst betyget med beröm godkänd
i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära, matematik samt tyska och
engelska språken;
e) den som förvärvat den behörighet till ämneslärarinnebefattning vid allmänt
läroverk, som vid högre lärarinneseminariet avlagd avgångsexamen
avser att meddela, samt i denna examen erhållit minst betyget godkänd i
ämnena fysik med astronomi, kemi med mineralogi och geologi, zoologi
och botanik.
Statsutskottet vid 1932 års riksdag ansåg, att samma villkor borde uppställas,
vare sig det gällde män eller kvinnor, frisk- eller sjukgymnaster
samt förordade i anledning av väckt motion skolöverstyrelsens sistnämnda
förslag.
Direktionen anför nu i sin föreliggande utredning bland annat följande:
Anledning att sänka de nuvarande fordringarna för män förelåge enligt
direktionens mening i och för sig ej. Då emellertid krav framställts på
lika inträdesfordringar för män och kvinnor, uppstode frågan, i vad mån
en höjning av fordringarna för kvinnor eller sänkning av fordringarna för
män till vinnande av likställighet borde vidtagas. Vad som vore ägnat att
väcka betänkligheter mot en höjning av inträdesfordringarna för kvinnor
till studentexamen vore, att kvinnor under nuvarande förhållanden kunde
utbilda sig och vinna befordran till vissa ämneslärarinnetjänster utan studentexamen,
och den oegentligheten skulle då uppstå, att för gymnastiklärarinnor
kraven på skolbildning skulle vara större än för ämneslärarinnor.
Då emellertid möjligheterna för vinnande av behörighet till lärarinnetjänst
utan studentexamen starkt ifrågasatts till avveckling, funne direktionen, att
detta skäl ej kunde tillmätas samma bärkraft som tidigare. Då vidare studentexamen
i allt större utsträckning kommit att ersätta normalskolekompetens
som den normala avslutningen på kvinnlig skolbildning, syntes några
starkare betänkligheter mot eu höjning av inträdesfordringarna till avlagd
studentexamen även för kvinnor icke föreligga.
Under alla förhållanden funne direktionen att de nu för kvinnor gällande
inträdesfordringarna vore för låga, särskilt med hänsyn till de starkt ökade
krav på underbyggnad i de matematiskt-naturvetenskapliga ämijena, som
ej minst den föreslagna omfattande lärokursen i fysiologi erfordrade. Skulle
nuvarande inträdesfordringar för kvinnor bibehållas, måste de oundgängligen
utökas med fyllnadsbetyg i enlighet med fordringarna i studentexamen å
endera linjen i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära. Av samma
grunder måste realexamen utökas med fyllnadsbetyg i dessa tre ämnen.
Statsutskottets utlåtande Nr 114. 11
Ur undervisningens synpunkt torde de nödvändiga kraven på underbyggnad
därmed vara uppfyllda.
Med tanke på de mindre gynnsamma erfarenheterna av beskaffenheten av
de genom enstaka fyllnadsprövningar vunna kunskaperna, måste man dock
ställa sig något tveksam mot förslaget om fyllnadsprövning i så många
ämnen och sätta i fråga, huruvida man ej borde taga steget fullt ut och,
med bibehållande av studentexamen som inträdesfordran för män, uppställa
samma fordran även för kvinnor. För detta talade ock, att det mått av
allmänbildning, som en fullständig studentexamen skänkte, vore av betydelse
för gymnastikläraren i hans framtida lärargärning och att den studievana,
som avläggandet av studentexamen bibringade, skulle för eleverna
vara till nytta vid studierna å centralinstitutet. Då slutligen härtill komme,
att mycket starka krav från av frågan berörda yrkesgrupper framställts på
uppställandet av studentexamen som inträdesfordran och att den omständigheten,
att de tidigare uppställda lägre kraven på inträdesfordran till stor del
vore orsakade av att kraven, som då vore gemensamma för bägge linjerna,
annars skulle bliva orimligt höga för sjukgymnasterna, ansåge sig direktionen
efter tvekan kunna föreslå, att studentexamen med godkänt betyg i
ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära uppställdes som fordran för
inträde å gymnastiklärarlinjen.
Beträffande frågan örn folkskollärarnas tillträde till institutet ville direktionen
åberopa skolöverstyrelsens yttrande i anledning av 1931 års sakkunnigbetänkande,
vari framhölles att ett dylikt tillträde vore önskvärt med
hänsyn till folkskolans behov av facklärare i gymnastik. Direktionen föresloge
därför, att centralinstitutet måtte öppnas för folkskollärarna och anslöte
sig beträffande de fordringar, som skulle uppställas på ifrågavarande
examen, till vad skolöverstyrelsen föreslagit.
Direktionen anslöte sig jämväl till skolöverstyrelsens mening, att behörighet
till inträde vid institutet även skulle tillkomma den som förvärvat den
behörighet till ämneslärarinnebefattning vid allmänt läroverk, som vid högre
lärarinneseminariet avlagd avgångsexamen avsåge att meddela, samt i denna
examen erhållit minst betyget godkänd i fysik med astronomi, kemi med
mineralogi och geologi, zoologi och botanik.
I fråga örn inträdesvillkoren å gymnastiklärarlinjen har ledamoten av
direktionen, laboratorn E. Abramson i särskilt yttrande anfört:
Då direktionen ansett, att de av skolöverstyrelsen i yttrande över 1931
års sakkunnigbetänkande uppställda inträdesfordringarna med avseende
på föregående skolbildning ur undervisningens synpunkt vore tillräckliga,
borde behörighet till inträde jämväl tillkomma:
a) den som avlagt godkänd realexamen och i denna examen eller i sedermera
undergången fyllnadsprövning erhållit minst betyget godkänd i samtliga
å timplanen för realskolans högsta klass upptagna läroämnen utom
franska samt dessutom genom vitsord, förvärvat på enahanda sätt som är
föreskrivet rörande fyllnadsprövning efter avlagd studentexamen, erhållit
minst betyget godkänd i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära efter
fordringar för studentexamen;
b) den som erhållit godkänt avgångsbetyg från kommunal eller enskild
flickskola med normalskolekompetens med minst betyget godkänd i främmande
levande språk samt dessutom i fråga om ämnena fysik, kemi och
biologi med hälsolära fyller de under mom. a) angivna fordringarna.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
Den enda av de senare utredningarna rörande gymnastiska centralinstitutet,
som behandlat frågan örn inträdesfordringarna uteslutande från sjukgymnastutbildningens
synpunkter, är den som verkställdes av 1929 års sakkunniga.
De ansågo, att den nuvarande övre åldersgränsen för inträde till
institutet — fyllda trettio år — borde bibehållas, och att som undre gräns
skulle — då en viss grad av mognad borde förefinnas hos den, som skall
handhava sjuka — sättas fyllda nitton år. I fråga örn kroppsbeskaffenheten
föreslogs, att sökanden borde hava en frisk och stark kropp och vara
fri från besvärande lyten och vanförhet; med avseende på föregående skolutbildning
ansågos nuvarande bestämmelser böra bibehållas. De framkastade
vidare tanken, att ett visst mått av föregående tjänstgöring på sjukhus
vore önskligt och uttalade, att sådan visserligen ej borde göras tvungen,
men att den väl borde utgöra en merit för vinnande av inträde.
Direktionen anför i denna sak bland annat:
Direktionen anslöte sig till den sålunda föreslagna nedre åldersgränsen,
fyllda nitton år, men ville föreslå den övre gränsens bibehållande vid fyllda
trettio år. Med avseende på föreskrifterna om kroppsbeskaffenheten ansåge
direktionen de nuvarande föreskrifterna böra bibehållas, dock ville den framhålla,
att de borde tolkas med hänsyn till det sjukgymnastiska arbetet och
sålunda ej så strängt som för friskgymnaster. Den erforderliga skolbildningen
ansåge direktionen kunna sättas till normalskolekompetens eller realexamen.
Med avseende på föregående sjukhusutbildning ansåge direktionen,
att i betraktande av den stora betydelsen av att eleverna vore väl inne i
sjukvårdsarbetet och besutte god vana att handhava sjuka, 3 månaders biträdande
vid arbetet å sjukhus borde fordras. Erfarenheten från tidigare
intagning av eleverna vid centralinstitutet gåve vid handen, att anskaffandet
av denna merit ej torde vålla några svårigheter för kvinnliga sökande.
För manliga sökande ställde det sig måhända något svårare, då sjukvårdsinrättningarna
mestadels torde stå något främmande för tanken på manliga
sjukvårdskrafter. I den mån de ej genom värnpliktstjänstgöring vid trängen
i sjukvårdstjänst eller på annat sätt kunde förskaffa sig denna utbildning,
syntes tillfälle till dylik tjänstgöring genom direktionens försorg böra beredas
dem.
Karolinska institutets lärarkollegium har i huvudsak tillstyrkt direktionens
ovannämnda förslag ifråga örn inträdesfordringarna.
Skolöverstyrelsen, som endast haft vissa formella erinringar i fråga örn
de av direktionen föreslagna inträdesfordringarna å sjukgjunnastlinjen, anför
rörande fordringarna för inträde i friskgymnastlinjen bland annat följande:
Sedan numera fasta ämnesgrupper fastställts för lärjungarna å det
differentierade gymnasiet medförde de av direktionen föreslagna villkoren
för inträde vid institutet, att fyllnadsprövning i viss utsträckning måste
verkställas av alla de inträdessökande, som icke avlagt studentexamen på
reallinjen med ämnesgruppen biologi med hälsolära, fysik och kemi som
tillvalsgrupp, eller vid val av viss annan ämnesgrupp på endera linjen
icke fått tillstånd att medtaga det förstnämnda av dessa ämnen som tilläggsämne.
Då matematik inginge i den enda grupp, som gärna kunde ifråga
-
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
13
komma på latinlinjen, innebure kraven i själva verket, att inträdessökande
måste inneha betyg även i matematik i studentexamen. Särskilt med tanke
på de rätt stora svårigheter, som detta ämne ofta beredde icke minst kvinnliga
lärjungar, syntes de föreslagna fordringarna ingalunda obetydliga. Överstyrelsen
hade svårt att föreställa sig, att mera omfattande krav på de inträdessökandes
förutsättningar för teoretiska studier skulle öka möjligheterna
för ett gott urval av lärjungar med sådana egenskaper, som företrädesvis
fordrades av dugande gymnastik- och idrottsledare.
För tillträde till en utbildningsanstalt borde man normalt icke ställa större
fordringar på förbildningen än att denna komme att utgöra en fullt tillräcklig
grund för den undervisning anstalten hade att meddela. Då nu
direktionen vitsordade, att detta villkor i föreliggande fall vore uppfyllt med
de av överstyrelsen tidigare föreslagna inträdesfordringarna, så borde man
icke uppställa krav, som sträckte sig längre. Överstyrelsen behjärtade visserligen
till fullo gymnastiklärarnas naturliga och lovvärda strävanden att
hålla sin kår uppe på ett högt allmänbildningsplan, men vår tid ägde många
vägar till allmänbildning, vilka icke ginge genom gymnasiet, och det torde
icke numera vara sakligt motiverat att tillerkänna gymnasievägen en särställning.
Det vore ur flera synpunkter av betydelse, att insikten härom
mer och mer komme in i det allmänna medvetandet. En sådan utveckling
motverkades emellertid, örn man uppställde krav på studentexamen för tillträde
till olika levnadsbanor endast eller huvudsakligen för att därigenom
skapa garantier för att de, som inträdde på dessa banor, ägde ett visst mått
av allmänbildning.
För så vitt de av överstyrelsen föreslagna villkoren för inträde vid institutet
bleve fastställda, torde en bestämmelse angående formen för de fyllnadsprövningar
i biologi med hälsolära, fysik och kemi, vilka skulle fullgöras
av inträdessökande med endast realexamen eller avgångsbetyg från
flickskola, böra införas i läroverksstadgan.
Gymnastiska centralinstitutets lärarkollegium har ansett, att inträdesfordringarna
på sjukgymnastlinjen borde sättas så, att sjukgymnastkårens allmänna
standard ej riskerade att sjunka och minimifordringarna för inträde
därför sättas till normalskolekompetens (eventuellt realexamen) med fyllnadsprövning
för studentexamen uti ämnena fysik, kemi, biologi med hälsolära.
Dylika förkunskaper vore nödvändiga för att eleverna på sjukgymnastlinjen
skulle kunna tillgodogöra sig den teoretiska undervisningen.
Departementschefen har angivit sin ståndpunkt beträffande undervisningen
vid det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet på i huvudsak följande
sätt:
»Direktionens förslag innebär i överensstämmelse med de av Kungl. Majit
givna direktiven en uppdelning av undervisningen vid institutet på två
linjer, en för utbildning av gymnastiklärare och en för utbildning av sjukgymnaster.
Utbildningstiden för gymnastiklärare har föreslagits till två år
och för sjukgymnaster till tre terminer. Övergång till sjukgymnastlinjen
kan enligt förslaget ske efter avlagd examen å gymnastiklärarlinjen. Den
sammanlagda tiden för denna dubbla utbildning, vilken sedan gammalt
14
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
motiverats med hänsyn till angelägenheten av att underlätta gymnastiklärarnas
utkomstmöjligheter, skulle under sådana förhållanden kunna begränsas till
omkring tre och ett halvt år.
1931 års riksdag uttalade sig för en utbildningstid för såväl gymnastiklärare
som sjukgymnaster — manliga och kvinnliga — av två år. Så till
vida skiljer sig alltså nu föreliggande förslag från riksdagens önskemål, att
utbildningstiden för sjukgymnaster förkortats med en termin. Detta direktionens
förslag har mött viss kritik från karolinska institutets lärarkollegiums
sida. Lärarkollegiet har föreslagit att — i vart fall sedan sjukgymnastutbildningen
förflyttats till det nya karolinska sjukhuset — utbildningstiden
för sjukgymnasterna borde förlängas till fyra terminer. Kollegiet har på
denna väg velat minska den enligt kollegiets mening alltför starka arbetsbelastningen
under den åt teoretiska studier ägnade första terminen. Även
gymnastiska centralinstitutets lärarkollegium har förordat fyra terminers
utbildning för sjukgymnasterna.
För egen del ansluter jag mig till direktionens förslag. Såsom tidigare
framhållits, har redan 1915 års kommitté uttalat, att utbildningstiden för
sjukgymnaster knappast behövde erfordra två fulla läsår och 1929 års sakkunniga
föreslogo ett och ett halvt år för inhämtande av själva kunskapsstoffet.
Såsom direktionen framhållit, omfattar den nuvarande sjukgymnastutbildningen
ej mer än ungefär ett år. Skulle i framtiden ett »praktiskt
halvår» utöver den föreslagna utbildningstiden av ett och ett halvt år visa sig
erforderligt, torde såsom direktionen påpekar ett sådant lätt låta sig anordnas.
Direktionen har berört frågan i vad mån gemensam undervisning mellan
de båda utbildningslinjerna skulle kunna förekomma. Riksdagen har hävdat
den uppfattningen, att denna gemensamma undervisning i möjligaste mån
borde inskränkas. 1931 års riksdag ansåg, att den borde begränsas måhända
till blott en termin under första året. I överensstämmelse härmed
framlade statsutskottet vid 1932 års riksdag förslag till begränsning av gemensamhetsundervisningen
huvudsakligen till första terminen. Direktionens
nu föreliggande förslag förutsätter, att dylik gemensamhetsundervisning över
huvud taget icke skulle förekomma. Direktionen har granskat de för gemensamhetsundervisning
eventuellt ifrågakommande ämnestitlarna och funnit
att pedagogiska skäl icke tala för en dylik åtgärd. De besparingar, som
eventuellt skulle kunna vinnas genom gemensam undervisning, hava ansetts
så obetydliga, att de ej skulle uppväga de uppstående svårigheterna av
schemateknisk natur. Enligt direktionens mening måste sjukgymnastutbildningen
utsträckas till mer än tre terminer, örn över huvud taget gemensam
undervisning skulle anordnas. För egen del ansluter jag mig till direktionens
mening och finner mig alltså icke böra ifrågasätta gemensam undervisning
mellan de båda utbildningslinjerna.
Direktionens förslag rörande Barnundervisning mellan manliga och kvinnliga
elever ger mig icke anledning till erinran.
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
15
Frågan om vilka fordringar, som böra uppställas för inträde vid centralinstitutet,
har vid ärendets tidigare behandling vållat stora meningsskiljaktigheter.
Åsikterna hava brutit sig kring tvenne skilda meningsriktningar:
antingen studentexamen med kvalificerade betyg i vissa ämnen eller normalskolekompetens
och realexamen med vissa kompletteringar. Riksdagens
kamrar stannade år 1931 i olika beslut i denna speciella fråga. 1932 års
statsutskott uttalade sig för realexamen och normalskolekompetens med vissa
kompletteringar, under det att reservanterna inom statsutskottet förordade
Kungl. Maj:ts förslag till 1932 års riksdag, innebärande i huvudsak studentexamen
såsom inträdesvillkor. Statsutskottet ansåg, att i fråga örn examensmeriter
samma villkor borde uppställas för män och kvinnor, för friskgymnaster
och för sjukgymnaster. Direktionen har nu i överensstämmelse med
grundtanken i omorganisationsförslaget, innebärande två helt skilda utbildningslinjer,
betraktat de båda linjerna var för sig och föreslagit olika examensmeriter
såsom villkor för inträde på gymnastiklärarlinjen och på sjukgymnastlinjen.
För gymnastiklärarlinjen föreslår direktionen med tvekan
som inträdesvillkor studentexamen, vidare folkskollärarexamen eller behörighet
till ämneslärarinnebefattning vid allmänt läroverk, i samtliga fall med
kvalificerade betyg i vissa ämnen. En ledamot av direktionen har reserverat
sig till förmån för realexamen eller normalskolekompetens med efterföljande
kompletteringar i vissa ämnen för inträde å gymnastiklärarlinjen.
För inträde å sjukgymnastlinjen skulle fordras enligt direktionens stadgeförslag
som villkor realexamen, studentexamen eller avgångsbetyg från högre
flickläroverk med normalskolekompetens samt, för män, att hava avlagt gymnastiklärarexamen.
Vid övervägande av denna fråga har jag funnit mig böra ansluta mig till
den uppfattning, som gjorts gällande av 1932 års statsutskott och som innebär
ett godtagande av det av skolöverstyrelsen avgivna förslaget. *)
Sjukgymnastlinjen bör med hänsyn till gymnastiklärarnas försörjningsförhållanden
stå öppen för män, som avlagt gymnastiklärarexamen. I övrigt
bör denna utbildningslinje reserveras för kvinnliga elever.
Antalet på de olika linjerna intagna elever torde icke nu behöva fixeras.
Att på sjukgymnastlinjen reservera ett visst antal platser för personer, som
avlagt gymnastiklärarexamen, finner jag icke nödvändigt. Den förordade
fullständiga klyvningen mellan de båda utbildningslinjerna påverkar givetvis
gymnastiklärarnas och sjukgymnasternas verksamhetsområden och arbetsförhållanden.
Denna fråga torde böra upptagas till mer ingående undersökning
i samband med prövningen av det förslag till förening av ordinarie
övningslärartjänst vid statlig läroanstalt med annan dylik befattning m. m.,
som — såsom skolöverstyrelsen erinrat — överstyrelsen genom Kungl. Maj:ts
beslut den 18 september 1931 anbefallts avgiva. För att underlätta för
-
l) Se sid. 35 i statsrådsprotokollet, sid. 9—10 i här förevarande utlåtande.
16
Statsutskottets utlåtande Nr lid.
sörjningsförhållandena på området torde möjligen böra övervägas, huruvida
icke — i likhet med vad redan skett vid ett par andra likartade statliga
högre yrkesutbildningsanstalter — sådana bestämmelser böra utfärdas, att
antalet årligen vid centralinstitutet och vid de enskilda gymnastikinstituten
intagna elever avpassas med hänsyn till landets behov av gymnastiklärare
och sjukgymnaster.
Direktionen har föreslagit, att titeln gymnastikdirektör, som hittills tillkommit
den som genomgått såväl frisk- som sjukgymnastutbildningen vid
institutet, icke skulle förbindas med examen vid institutet. Jag tinner dock
skäl föreligga för ett bibehållande av denna titel för dem, som genomgått
friskgymnastutbildningen. Avgörandet av denna titelfråga torde emellertid
få bero på Kungl. Majits prövning framdeles.
Av direktionen ifrågasatta timplaner hava i det föregående anförts huvudsakligen
i syfte att giva en föreställning om lärarbehovet. I stort sett hava
timplanerna vunnit myndigheternas gillande. I vissa hänseenden hava emellertid
framförts erinringar. Mycket omdiskuterad är sålunda frågan, huruvida
obligatorisk fäktundervisning bör ingå i utbildningen vid centralinstitutet.
För egen del anser jag, att fäktundervisningens allmänna idrottsliga
värde utgör ett skäl för undervisning i detta ämne vid centralinstitutet.
Emellertid bör denna fråga upptagas till slutlig prövning vid uppgörandet
av de definitiva undervisningsplanerna. Härigenom torde icke vållas någon
kostnadsökning eller förändring i lärarbehovet.
Till frågan örn lärarbehovet återkommer jag i det följande.
Delade meningar hava rått rörande tidpunkten för läsårets början. Denna
fråga torde böra närmare övervägas vid utfärdandet av den nya stadga för
centralinstitutet, som blir en följd av omorganisationen.
Undervisningen vid de med dimissionsrätt försedda enskilda gymnastikinstituten
torde icke i detta sammanhang böra upptagas till behandling.
Denna fråga jämte dessa enskilda gymnastikinstitut i övrigt berörande förhållanden
torde senare böra övervägas. Jag vill erinra att koncessionerna för
dessa institut äro givna tillsvidare och alltså kunna när som helst återkallas.»
I motionen I: 310 har upptagits det av karolinska institutets lärarkollegium
framförda förslaget örn att utbildningstiden å sjukgymnastlinjen skulle
omfatta två år.
Frågan örn inträdes for äring arna å gymnastiklärarlinjen har behandlats i
motionerna I: 316 och II: 562, varvid till stöd för motionärernas hemställan
i motionen I: 316 anförts bland annat följande:
Statsutskottet vid 1932 års riksdag ansåg, att samma villkor borde uppställas,
vare sig det gällde män eller kvinnor, frisk- eller sjukgymnaster i
fråga om behörighet till inträde vid gymnastiska centralinstitutet och att
realexamen eller normalskolekompetens med vissa kompletteringar vore tillfyllest.
Kungl. Maj:ts proposition till såväl 1931 som 1932 års riksdag av
-
Statsutskottets utlåtande Nr lid.
17
såg gemensam undervisning för frisk- och sjukgymnaster under en stor del
av första utbildningsåret, varvid det ansågs vara av vikt, att eleverna å de
båda linjerna hade samma förutsättningar att tillgodogöra sig den gemensamma
utbildningen.
På grund av de direktiv, som sedermera av Kungl. Majit utfärdats för
direktionens för G. C. I. utredning, föreslog direktionen helt skild utbildning
för frisk- och sjukgymnaster, en princip som jämväl Kungl. Majits proposition
år 1934 bygger på. Under det att emellertid direktionen föreslagit
olika kompetensvillkor för de båda från varandra skilda utbildningslinjerna
för att elevernas kompetens å de bägge linjerna bättre skulle kunna anpassas
efter de krav, som respektive yrke ställde på sina utövare, har Kungl.
Majit i sin proposition fasthållit vid 1932 års statsutskottsförslag om lika
inträdesfordringar och realexamen. Motivet för 1932 års statsutskottsbeslut
i detta avseende var dock, att man icke genom uppställande av krav på
studentexamen för sjukgymnaster skulle fördyra sjukvården. Då nu propositionen
till årets riksdag föreslår fullständig linjeklyvning, kvarstår ej längre
1932 års statsutskotts skäl för att låta jämväl realexamen gälla som ett
tillfyllestgörande kompetensvillkor för friskgymnastlinjen.
Skolöverstyrelsen hade år 1929 uttalat sig för kvalificerad studentexamen
som inträdesfordran för både manliga och kvinnliga elever, såväl i vad det
gällde frisk- som sjukgymnaster. Ar 1931 hade emellertid skolöverstyrelsen
intagit en annan ståndpunkt, nämligen densamma, som nu föreslås i Kungl.
Majits proposition. I sitt yttrande över 1933 års förslag till gymnastiska
centralinstitutets omorganisation vidhåller överstyrelsen sin ståndpunkt av
1931, ehuru förutsättningarna numera genom den föreslagna linjeklyvningen
helt förändrats.
Det kan knappast anses principiellt riktigt att som inträdesfordran angiva
en examen, som fordrar minst tre kompletteringsbetyg. I själva verket
torde det tillika i verkligheten förhålla sig så, att eleverna vid G. C. I. böra
äga kompetens i ytterligare ett antal ämnen.
Vidare torde väl också goda språkkunskaper underlätta elevernas studium
av facklitteraturen på främmande språk. Förmågan att skriftligt behandla
svenska språket lärer självfallet ävenledes hava stor betydelse. I likhet med
institutets direktion måste man därför ställa sig ganska tveksam inför en
tilltänkt väg att genom fyllnadsprövning fullständiga kunskaperna, i stället
för att ställa kravet rent ut på en examen med fullgoda kunskaper såsom
inträdesvillkor.
För vinnande av ett gott resultat av undervisningen vid en utbildningsanstalt
av G. C. I. art torde det vidare vara av vikt att eleverna så vitt
möjligt hava samma förkunskaper. Vid institutet komma enligt propositionen
tio ä tolv officerare — alltså elever med studentexamen — att årligen
utbildas tillsammans med gymnastiklärarkursens elever.
I den mån inträdesfordringarna till olika högskolor i en framtid komma
att undergå förändringar, böra givetvis villkoren för inträde vid G. C. I.
underkastas förändringar. Att nu göra den gymnastiska högskolan till ett
försöksobjekt i detta hänseende vore att i förhållande till övriga högskolor
ställa densamma i en undantagsställning, som skulle medföra att statsmakterna
i allmänhetens ögon undervärderade den fysiska fostran, vilket skulle
förefalla desto mer förvånande som gymnastik och idrottsrörelsen allmänt
anses som vårt lands största folkrörelse.
Frånsett själva undervisningen vid institutet och resultatet av densamma,
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 6 sami. Nr 114. 2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
synes en betänklig praktisk olägenhet vidlåda Kungl. Maj:ts proposition
ifråga om inträdesfordringarna. Minimiåldern för inträde vid G. C. I. kan
icke gärna sättas lägre än till 19 år (för de kvinnliga eleverna är den för
närvarande 20 år) med hänsyn till såväl den krävande utbildningen som den
förestående lärartjänsten — det kan som regel inte anses lämpligt ur disciplinär
synpunkt att 20-åringar undervisa i det närmaste jämnåriga. Då realexamen
emellertid avlägges i åldern 15 å 17 år, komma de för ungdomen
så betydelsefulla åren närmast före 20 års-åldern att sväva i fara att ej
effektivt utnyttjas. Några slå sig kanske till ro med, att deras realexamen
giver dem full kompetens för inträde. Andra mera förtänksamma kasta
sig in på dyra och dryga kompletteringar, vilka visserligen i och för sig
kunna vara värdefulla, men vilka dock ej skänka dem allt vad en gedigen
skolgång under samma tid kan giva dem.
Då det gäller val av levnadsbana, är det väl mera sällsynt att ungdomen
redan på realskolestadiet har klart för sig vilket yrke, som skall väljas.
Detta kan särskilt sägas gälla ett sådant kall som gymnastiklärarens. Det
är först efter det övergångsåldern passerats och eleven kommit upp i gymnasiet,
som övningarnas karaktär blir sådan, att anlagen för gymnastiklärarkallet
på allvar röjas. Därtill kommer att eleverna under gymnasieårens
övningar i idrott och gymnastik kunna sägas direkt förberedas för arbetet
på G. C. I., dels genom att tjänstgöra som biträdande ledare och dels genom
att vara med örn de sista två årens allt mera stegrade övningar, varigenom
eleverna även rent praktiskt sett äro avsevärt bättre förberedda för arbetet
på G. C. I. än realskoliten, vilken visserligen kan deltaga i idrotts- och gymnastikövningar,
men därvid ej på långt när kan få den utbildning, som
förekommer i gymnasiet.
I kap. 5 (sid. 59—65 i statsrådsprotokollet) behandlas frågan om den militära
instruktör sutbildningen. Departementschefen redogör för direktionens förslag
och för ett vid dess betänkande fogat särskilt yttrande samt återger
det väsentliga innehållet i de yttranden, som i ärendet avgivits av de militära
myndigheterna m. fl. Därefter anför departementschefen för egen del:
»1931 års riksdag uttalade sig för, att den militäras, k. instruktörskursen
borde avskaffas såsom en obligatorisk del av lärogången vid institutet, och
enligt riksdagens mening borde, för tillgodoseende av krigsmaktens behov av
officerare med högre gymnastisk utbildning, till institutet kommenderas
minst tio ä tolv elever årligen. Det nu föreliggande förslaget innebär, att
den militära instruktörskursen helt skiljes från institutet, ävensom att officerare
skola kommenderas till institutet för erhållande av högre gymnastisk
utbildning, dock icke till större antal än tre ä fem per kurs. Förslaget har i
stort sett godtagits av de militära myndigheterna. Beträffande antalet till
institutet kommenderade officerare har emellertid framhållits, att detsamma
borde höjas till det av riksdagen förutsatta.
Jag har i förevarande spörsmål samrått med t. f. chefen för försvarsdepartementet,
som anslutit sig till direktionens förslag, dock med den av de militära
myndigheterna, enligt vad nyss nämnts, förordade jämkningen. Även
jag delar t. f. chefens för försvarsdepartementet uppfattning.
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
19
Vad angår undervisningen i fäktning för de till centralinstitutet kommenderade
militäreleverna vill jag åberopa, vad jag i det föregående anfört rörande
fäktundervisning för de civila eleverna. De förstnämnda synas mig
dock, i den mån så med hänsyn till tillgängliga medel finnes möjligt, böra
erhålla utbildning i fäktning även utanför ramen av den ordinarie undervisningen.
En senare inryckning till centralinstitutet för de militära eleverna synes
vara önskvärd. Därest pedagogiska skäl ej omöjliggöra en dylik anordning,
torde bestämmelser därom kunna intagas i institutets stadga.
Det torde icke vara möjligt att redan under nästkommande läsår ordna
den ifrågasatta militära instruktörskursen. Denna undervisning torde, såsom
direktionen framhållit, i så fall kunna provisoriskt tillgodoses vid institutet,
under förutsättning att nödiga lärarkrafter från militärt håll ställas till förfogande.
Enligt vad t. f. chefen för försvarsdepartementet meddelat mig, avses
kommenderingar till sådan lärokurs under nästa läroår icke skola förekomma
på statsverkets bekostnad annat än i undantagsfall.
Under förutsättning att föreliggande förslag örn gymnastiska centralinstitutets
omorganisation vinner bifall, har chefen för försvarsdepartementet för
avsikt att föreslå Kungl. Majit att uppdraga åt inspektören för militärläroverken
att i samråd med cheferna för generalstaben, marinstaben och flygvapnet
upprätta förslag till den militära instruktörskursens omorganisation
m. m.»
I kap. 6 (sid. 66—70 i statsrådsprotokollet) behandlas frågan örn lärarbehovet.
Departementschefen anför, efter att hava redogjort för direktionens
förslag och för i frågan avgivna yttranden, härutinnan för egen del i huvudsak
följande:
»Direktionens beräkningar rörande antalet lärarbefattningar vid det omorganiserade
gymnastiska centralinstitutet grunda sig på de preliminära
timplaner, som av direktionen i det föregående föreslagits. De smärre
jämkningar i dessa timplaner, som senare eventuellt kunna bliva erforderliga,
synas icke föranleda någon ändring i lärarbehovet. Karolinska institutets
lärarkollegium har ansett, att undervisningen i ämnet sjukdomslära,
vilken undervisning direktionen över centralinstitutet föreslagit skola handhavas
av en lärare, borde uppdelas på två lärare, en med kirurgisk och en
med medicinsk specialutbildning. Dessa båda lärare skulle dessutom enligt
kollegiets uppfattning kunna meddela sådan undervisning, att behovet av
medicinska specialkurser bortfölle. Skälet till direktionens föreliggande förslag
är emellertid, att undervisningen i sjukdomslära ansetts vara av så
pass elementär art, att uppdelning på två lärarkrafter ej vore nödvändig.
Med hänsyn härtill och då genom kollegiets förslag någon kostnadsbesparing
ej torde vara att ernå, vill jag biträda direktionens föreliggande förslag.
20
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
I fråga om lärarbehovet anser jag mig sålunda ej böra förorda några
ändringar i direktionens förslag.
Jag saknar nu anledning att ingå på frågan om inrättandet av en professur
i kroppsövningarnas fysiologi.»
Frågan örn anslagsbehovet m. m. behandlas i kap. 7 (sid. 71—88 i statsrådsprotokollet).
Den verkställda utredningen och däröver avgivna yttranden
giva departementschefen anledning till följande uttalanden:
»Direktionen har alternativt föreslagit, att fyra av de åtta lärarna i gymnastik
samt i lek och idrott skulle av Kungl. Majit förordnas för kortare
tid, under det att de fyra återstående skulle tillsättas såsom ordinarie befattningshavare.
Genom en sådan anordning skulle enligt direktionens förmenande
vinnas den beaktansvärda fördelen, att institutet genom de tillfälligt
anställda lärarna stöde i ständig och frukbärande kontakt med skolorna.
Detta förslag har från vissa håll mött motstånd. Man har förmenat, att
erfarenheten hittills icke ådagalagt behovet av en dylik anordning, man har
gjort gällande, att förslaget skulle vålla vissa olägenheter för de skolor, vilkas
gymnastiklärare skulle för viss tid överflyttas till institutet, och man har
ansett, att direktionens förslag i övrigt vore ägnat att för institutet trygga
tillgång i önskvärd utsträckning till fullt tjänstedugliga lärare.
De skäl, som föranlett direktionens ifrågavarande förslag, äro onekligen
beaktansvärda. Enligt min mening torde emellertid direktionen hava överskattat
fördelarna med den föreslagna anordningen. Det skulle utan tvivel
möta vissa svårigheter att besätta de fyra lärarplatserna med lärare, som
vore beredda att efter en ganska kort tid återvända till sin förutvarande
tjänst. Det kan ej heller förnekas, att förslaget för de skolor, varifrån
lärarna skulle tagas, skulle komma att vålla vissa olägenheter. Även med
av skolöverstyrelsen ifrågasatt jämkning torde direktionens förslag vara
ägnat att ofördelaktigt inverka på kontinuiteten i gymnastikundervisningen
vid vederbörande läroanstalter. Jag vill därför tillstyrka det av direktionen
alternativt framförda förslaget, att samtliga de åtta lärarna i gymnastik
samt lek och idrott böra sättas på ordinarie stat (alternativ B i direktionens
förslag). Den härav föranledda kostnadsökningen — 2,200 kronor — är
relativt obetydlig.
Vad angår frågan örn pensionsåldern för centralinstitutets lärare, vill jag
allenast erinra därom, att denna fråga kommer att av statsrådet och chefen
för finansdepartementet upptagas till prövning i annat sammanhang.
Direktionen har vid det nyss av mig förordade alternativ B föreslagit en
placering i lönegrad B 26 av samtliga ordinarie lärare, manliga såväl som
kvinnliga. Med hänsyn till de skäl, som tidigare i diskussionen kring denna
fråga anförts och som berörts i propositionen nr 152 till 1932 års riksdag
och av statsutskottet vid samma års riksdag, anser jag mig emellertid icke
Statsutskottets utlåtande Nr lii.
21
kunna förorda högre lönegradsplacering än B 24 för manliga lärare och B
21 för kvinnliga lärare. Den medicinskt utbildade läraren i sjukdomslära
torde emellertid — såsom tidigare förutsatts — böra placeras i B 26.
Direktionen har föreslagit, att till föreståndare för institutet skulle på förslag
av direktionen av Kungl. Maj:t utnämnas en av lärarna eller annan
person för en tid av högst sex år. Han skulle härför uppbära ett arvode
av 3,000 kronor för år. Därest föreståndaren vore lärare och så önskade,
skulle hans undervisningsskyldighet kunna av direktionen minskas med
högst hälften och till den delen upprätthållas av extra lärare. Föreståndaren
skulle icke befatta sig med inspektionen över gymnastikundervisningen i
riket. Enligt direktionens mening borde denna uppgift helt kunna omhänderhavas
av skolöverstyrelsen.
Frågan örn inspektionen av gymnastikundervisningen har uppenbarligen
kommit i ett något annat läge, sedan år 1932 gymnastikkonsulentbefattningen
inom skolöverstyrelsen inrättades. Det ter sig måhända vid första
påseendet opraktiskt att splittra tillsynen över gymnastikundervisningen på
två håll, och redan av denna anledning kan direktionens föreliggande förslag
synas erbjuda vissa fördelar. Men å andra sidan är det givetvis av
största betydelse, att centralinstitutet uppehåller förbindelse med undervisningen
vid skolorna. För min del lutar jag åt den uppfattningen, att inspektionsverksamheten
bör kunna ordnas genom ett lämpligt samarbete
mellan centralinstitutet och skolöverstyrelsen. Direktionen har icke närmare
gått in på frågan, huru ett dylikt samarbete på lämpligaste sätt bör genomföras.
Den har emellertid erinrat, att dess förslag rörande föreståndarbefattningen
skulle medföra en besparing av 7,000 kronor i jämförelse med tidigare förslag,
vilken besparing enligt direktionens mening borde kunna möjliggöra
ordnandet av inspektionsfrågan inom skolöverstyrelsen. Skolöverstyrelsen har
för sin del ansett sig kunna tillstyrka inspektionsskyldighetens överflyttande
till överstyrelsen endast under villkor, att konsulentorganisationen inom
överstyrelsen för gymnastik med lek och idrott erhölle den omfattning, som
den ursprungligen ägde. Den år 1933 indragna kvinnliga konsulentbefattningen
borde därför återupprättas och konsulenternas reseanslag höjas till
sitt ursprungliga belopp. Härigenom skulle enligt överstyrelsens beräkningar
uppstå en kostnadsökning med 11,000 kronor.
I principiell anslutning till de av Kungl. Majit åren 1931 och 1932
framlagda förslagen, vilka på denna punkt lämnades av riksdagen, respektive
statsutskottet utan erinran, torde frågan kunna tillsvidare lösas på det
sätt, att institutets föreståndare skall vara skyldig mottaga uppdrag att
inspektera gymnastikundervisningen, men att dessa åligganden ej böra självskrivet
tillkomma honom. Han skulle, enligt vad förut sagts, kunna befrias
från intill högst hälften av sin undervisningsskyldighet. I den mån han
skulle erhålla Kungl. Maj:ts uppdrag att i begränsad omfattning verkställa
inspektion av gymnastikundervisningen i riket, skulle en ytterligare bofri
-
22
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
else från undervisningsskyldighet måhända kunna ifrågasättas. Frågan
härom torde emellertid få bli föremål för närmare övervägande.
Vad direktionen i övrigt föreslagit rörande föreståndarbefattningen ger
mig icke anledning till erinran.
För en biträdande föreståndare, av vilken behov torde föreligga genom
den av mig förordade linjeklyvningen, torde böra beräknas det av direktionen
föreslagna arvodet 500 kronor.
De av direktionen tillstyrkta arvodena till de extra lär arki-af terna torde
preliminärt kunna godtagas. Beträffande den undervisning, som skulle bedrivas
vid karolinska institutet, har jag utgått från att dessa extra lärarbefattningar
huvudsakligen äro avsedda att innehavas av icke ordinäre lärare
eller yngre framstående vetenskapsidkare. Vid de jämkningar i timplanerna,
som, såsom jag ovan anfört, möjligen senare torde kunna komma i fråga,
bör Kungl. Majit inom anslagets ram kunna vidtaga eventuellt erforderliga
justeringar i arvodena.
Direktionen har i avseende på förvaltningspersonalen föreslagit, att den
nuvarande föreningen av kontorsbiträdes- och sekreterarbefattningarna skulle
upphöra, att sekreterarbefattningen borde tillsättas med särskild arbetskraft
och att på denna arbetskraft borde läggas de göromål, som naturligen tillhöra
sekreterartjansten men hittills påvilat dels föreståndaren, dels i viss
utsträckning den kvinnliga tjänstemannen. Arvodet till sekreteraren borde
utgå med 1,550 kronor och till en kamrerare med 1,800 kronor för år. Den
nuvarande kontorsbiträdesbefattningen i lönegraden B 4 borde ersättas med
en kansliskrivarbefattning, tillika registrator, i lönegraden B 11. Jag vill
erinra, att statsutskottet vid 1932 års riksdag i dessa avseenden föreslog,
att den nuvarande kontorsbiträdestjansten skulle ersättas med en kanslibiträdestjänst
i B 7. Till sekreterargöromål borde enligt statsutskottets
mening anslås ett belopp av 600 kronor. I en reservation vid statsutskottets
utlåtande föreslogs inrättandet av en kansliskrivarbefattning i lönegraden
B 11. Första kammaren fattade beslut i överensstämmelse med
reservationen.
Statskontoret har nu förordat, att frågan örn förvaltningspersonalen och
dess uppgifter borde ordnas i enlighet med av statsutskottet vid 1932 års
riksdag angivna riktlinjer, dock med den ändringen, att en kansliskrivarbefattning
i lönegraden B 11 borde inrättas. Jag vill för min del ansluta
mig till denna ståndpunkt och förordar sålunda, att det nuvarande kontorsbiträdet
i lönegraden B 4 ersättes med en kansliskrivare i lönegraden Bil,
som bar att handhava även registratorsgöromålen, varförutom till sekreterargöromålens
fullgörande bör avses ett arvode av 600 kronor. Den nuvarande
innehavaren av kontorsbiträdesbefattningen, vilken befattningshavare
skulle, såsom jag i det följande kommer att föreslå, utan ansökan överflyttas
till den nya kansliskrivartjänsten, lär, efter vad jag inhämtat, icke i
erforderlig grad besitta de speciella kvalifikationer, som erfordras för skö
-
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
23
tande av de direkta kamrerargöromålen. Med hänsyn härtill synes mig
den anordningen lämpligen kunna såsom ett provisorium träffas, att ett
särskilt anslag å 1,000 kronor tillsvidare anvisas för handhavande av kamrerargöromålen.
Direktionens förslag rörande vaktpersonalen, som, i vad angår de ordinarie
expeditionsvakternas antal och lönegradsplacering, överensstämmer med 1932
års statsutskotts förslag i detta avseende, innebär inrättandet av två expeditionsvaktsbefattningar,
tillika portvakter, i lönegraden B 5 och en expeditionsvakt,
tillika eldare, i samma lönegrad. Jag biträder detta förslag.
För bibliotekarietjänsten torde i överensstämmelse med direktionens förslag
böra beräknas ett arvode av 600 kronor.
För bestridande av särskilda kostnader för undervisning i idrott beräknar
direktionen ett belopp av 5,500 kronor. Jag tillstyrker förslaget i denna del.
Till resestipendier åt lärare vid institutet föreslås ett belopp av 1,000 kronor
och till stipendier åt elever vid institutet ett belopp av 3,000 kronor.
Jag har ingenting att erinra mot förslaget örn elevstipendier men finner
mig, med hänsyn till indragningen av resestipendier vid andra statliga institutioner,
icke nu kunna förorda förslaget i denna del.
Det under en följd av år utgående beloppet av 1,000 kronor till ordnande
av övningar i gymnastik för Stockholms förenade studentkårer torde allt fortfarande
böra utgå.
För materiel beräknas ett belopp av 13,000 kronor böra utgå ur särskilt
materielanslag. Detta förslag, som innebär en minskning i förhållande till
tidigare förslag, anser jag mig kunna tillstyrka.
Jag övergår nu till att beräkna de olika posterna i den blivande staten
för gymnastiska centralinstitutet vid fullt genomförd omorganisation.
Från anslag till avlöning av ordinarie tjänstemän skulle vid bifall till mitt
förslag bestridas:
avlöning åt en medicinskt utbildad lärare i sjukdomslära i
lönegraden B 26 ............................... kronor 9,540
avlöning åt fyra manliga ordinarie lärare i lönegraden B 24
(ä 8,580 kronor) ............................... » 34,320
avlöning åt fyra kvinnliga ordinarie lärare i lönegraden B 21
(å 6,816 kronor) ............................... » 27,264
avlöning åt en kansliskrivare, tillika registrator, i lönegraden
B 11 .................................... » 3,888
avlöning åt två expeditionsvakter, tillika portvakter, i lönegraden
B 5 (ä 2,988 kronor) ...................... » 5,976
avlöning åt en expeditionsvakt, tillika eldare, i lönegraden
B 5................................... » 2,988
Summa kronor 83,976
Detta belopp torde, avrundat till 84,000 kronor, böra upptagas såsom ordinarie
förslagsanslag.
24
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
Något anslag till vikariatsersättning ar torde icke vidare vara erforderligt.
Från anslag till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare skulle utgå
arvoden till
Föreståndaren nied...............................kronor 3,000
Biträdande föreståndaren med....................... » 500
Sekreteraren med................................. » 600
Kamreraren med................................. » 1,000
Bibliotekarien med................................ » 600
1 lärare i fysiologi med............................ » 6,500
1 lärare i anatomi med............................ » 5,100
1 lärare i hälsolära med........................... » 1,500
1 lärare i allmän patologi med...................... » 900
1 lärare i röstbehandling med....................... » 1,500
1 lärare i psykologi och pedagogik med................ » 2,500
Medicinska specialkurser........................... » 2,000
1 lärare i medicinsk sjukgymnastik med............... » 2,000
1 lärare i kirurgisk sjukgymnastik med................ » 2,000
Tilläggsarvoden åt 5 instruktionsgymnaster vid serafimerlasarettet
(ä 1,000 kronor) med....................... » 5,000
Tilläggsarvoden åt en första instruktionsgymnast vid serafimerlasarettet
med................................. » 1,500
Arvoden till Övningslärare vid läroverk med............. » 4,200
Summan av dessa anslagsposter utgör 40,400 kronor. Därest föreståndaren
är lärare vid institutet och en del av hans undervisningsskyldighet
upprätthålles av extra lärare skall enligt det av mig förordade förslaget till
denne utgå ersättning med belopp, som av Kungl. Majit för vart fall bestämmes.
Ovan angivna summa torde bland annat av denna anledning
böra avrundas till 44,000 kronor.
Den närmare fördelningen av anslaget ävensom närmare bestämmelser
för anslagets användande torde få ankomma på Kungl. Majit att framdeles
fastställa.
Sedan gymnastiska centralinstitutets omorganisation fullständigt genomförts,
skulle alltså följande anslag för dess räkning upptagas i riksstaten:
I. Ordinarie anslag.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag......kronor 84,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m, m...... » 44,000
Summa förslagsanslag kronor 128,000
Materiel m. m., reservationsanslag...................kronor 13,000
Stipendier för elever, reservationsanslag............... » 3,000
Särskilda kostnader för undervisning i idrott, reservationsanslag
...................................... » 5,500
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
25
II. Extra anslag.
Anordnande av kostnadsfria övningar i gymnastik för medlemmar
av Stockholms förenade studentkårer.........kronor 1,000
Summan av dessa anslag utgör 150,500 kronor.
De för budgetåret 1933/1934 för här ifrågavarande ändamål utgående
anslagen uppgå till 128,810 kronor. En fullt genomförd omorganisation av
gymnastiska centralinstitutet enligt det ovan av mig förordade förslaget
skulle alltså för statsverket medföra en kostnadsökning av (150,500 —
128,810 =) 21,690 kronor, dyrtidstilläggen oberäknade. Härtill komma de
ytterligare kostnader, som eventuellt kunna föranledas av sjukgymnastutbildningens
förläggande till serafimerlasarettet.
Jag vill här erinra, att motsvarande slutbelopp i det i propositionen nr
152 år 1932 framlagda förslaget var 212,000 kronor och i det av 1932 års
statsutskott justerade förslaget 180,340 kronor. Även örn hänsyn tages till
nyssnämnda ytterligare kostnader, vilka till sin storlek icke nu kunna exakt
beräknas, innebär mitt nu förordade förslag en kostnadsminskning i jämförelse
med det av statsutskottet vid 1932 års riksdag tillstyrkta förslaget.»
Till stöd för den i ovannämnda motion I: 314 gjorda hemställan anföres
ifråga örn inspektionen över gymnastikundervisningen och förordnande av lärare
i gymnastik samt i lek oell idrott i huvudsak följande:
I sitt förslag till omorganisation av institutet framhöll dess direktion i
anslutning till sakkunniga 1927, att föreståndaren icke lämpligen bör åläggas
att vara inspektör för gymnastikundervisningen i landet. Föreståndarens
huvuduppgift är att leda gymnastisk forskning och undervisning vid institutet.
Om han samtidigt är inspektör, skulle hans åligganden bliva alltför
omfattande för att nöjaktigt kunna medhinnas av en person. Här må blott
erinras om de svårigheter, som uppkomma genom att föreståndaren i egenskap
av inspektör skulle nödgas att under avsevärd tid vistas utom huvudstaden.
Sakkunniga 1927 framhöllo, att även en synnerligen summarisk
inspektion skulle påfordra föreståndarens frånvaro minst en månad varje
läsår. Det torde också möta synnerligen stora svårigheter att finna en
person, som utöver alla de kvalifikationer, som erfordras för att vara lärare
vid institutet och dess föreståndare, även äger dem som böra tillkomma en
inspektör. Genom sammankopplingen med inspektörsbefattningen nödgades
man vid personvalet till den för institutet så viktiga föreståndarebefattningen
inskränka sig till att välja mellan friskgymnastiskt utbildade personer.
Framför allt måste det anses betänkligt, att de medicinskt bildade lärarna
därigenom skulle vara uteslutna från denna post. Att välja en så utbildad
person till föreståndare kan dock säkerligen i vissa fall vara mycket önskvärt.
För undervisningen vid institutet är det av största vikt, att föreståndaren
ålägges undervisningsskyldighet och att han kan följa undervisningen
därstädes. Även örn en viss minskning i hans undervisningsskyldighet kan
bli ofrånkomlig, är detta likväl något helt annat än att han därtill under
långa tider skall vara nödgad att vistas borta från institutet. Direktionens
förslag, att gymnastikundervisningen bör förläggas till skolöverstyrelsen, har
26
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
tillstyrkts av den senare under villkor att konsulentorganisationen inom
överstyrelsen för gymnastik med lek oell idrott erhölle den omfattning den
ursprungligen ägde. Förslaget har oreserverat tillstyrkts av svenska gymnastiklärarsällskapet,
som framhöll, att institutets kontakt med arbetet på »fältet»
kan erhållas på annat sätt. Av det anförda torde sålunda framgå, att det
är ägnat att vålla allvarliga betänkligheter, örn på sätt som i propositionen
föreslås föreståndarebefattningen skulle sammankopplas med gymnastikinspektionen.
Direktionen har vidare beträffande lärartjänsterna vid det omorganiserade
centralinstitutet såsom alternativ A föreslagit, att en manlig och en kvinnlig
lärare inom vartdera ämnet gymnastik samt lek och idrott bereddes ordinarie
anställning, medan en andre lärare i vartdera ämnet skulle få en mindre
fast anställning. De senare 4 lärarna borde av Kungl. Majit förordnas på
fyra år, vilket förordnande, örn så prövades lämpligt, skulle för en och
samma person kunna förnyas två gånger för två år i sänder. Vid behandlingen
av frågan örn anställningsförhållandena för dessa lärare i gymnastik,
lek och idrott motiverade direktionen den föreslagna anordningen med vissa
synpunkter, som icke behandlats i föregående utredningar.
»Det vore», ansåg direktionen, »tydligt, att å ena sidan undervisningen
i dessa ämnen krävde, att en lärare själv ägde möjlighet att demonstrera
och deltaga i utförandet av de olika övningarna. Att detta som regel icke
vore möjligt för en lärare, som nått högre ålder, sade sig självt. Undervisningen
i dessa ämnen skulle sålunda kunna komma att bliva allvarligt
lidande, örn båda lärarna i ettdera ämnet skulle uppnått en ålder av t. ex.
50 år eller mera. Örn båda lärarbefattningarna i vartdera ämnet gjordes
ordinarie, kunde vid tillämpande av vanliga befordringsgrunder mycket väl
inträffa, att de till och med redan vid sin tillsättning skulle uppnått en
ålder, som inom kort gjorde dem mindre ägnade att handleda undervisningen
i ämnet. Även om detta till en del och särskilt inom idrottsundervisningen
kunde avhjälpas genom att i större utsträckning anställa specialister som
timlärare, borde dock institutets egna lärare hava den kroppsliga vigor, att
de skulle kunna tjänstgöra som instruktörer och förevisa inom sitt ämne.
Å andra sidan vore det uppenbarligen också nödvändigt att sörja för att
en viss kontinuitet ägde rum i undervisningen. Starka skäl talade sålunda
enligt direktionens mening för att en manlig och en kvinnlig lärare inom
vartdera ämnet gymnastik samt lek och idrott bereddes ordinarie ställning,
en andre lärare i vartdera ämnet en mindre fast anställning.
En dylik anordning med avseende på anställningsförhållandena stötte
emellertid på stora svårigheter därigenom, att det måste komma att ställa
sig vanskligt att kunna bereda de på kortare tid anställda lärarna utkomstmöjligheter
efter avslutad tjänstgöringsperiod vid institutet och även därigenom,
att det vore svårt att göra dylika platser så lockande, att de skulle
sökas av de ur institutets synpunkt mest önskvärda och framstående lärarkrafter.
Då emellertid ett genomförande av förslaget med hänsyn till undervisningen
vid institutet syntes vara av stor betydelse, därest de antydda olägenheterna
kunde undvikas, hade direktionen dock ansett sig böra undersöka,
huruvida ej möjlighet till dess förverkligande förelåge. Direktionen
hade därvid kommit på tanken att en ordning liknande den, som användes
vid vissa militära skolor, skulle komma till användning vid gymnastiska
centralinstitutet. De åsyftade militära lärarna kommenderades att med bibe
-
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
27
hållande av sin innehavande ordinarie befattning under viss tid upprätthålla
lärarbefattning vid viss skola. På motsvarande sätt skulle man vid centralinstitutet
anställa lärare på kortare tid genom att lämpliga gymnastiklärare
från läroverk och andra undervisningsanstalter kunde för en period av förslagsvis
fyra år med bibehållande av innehavd tjänst efter ansökan vinna
anställning som lärare vid institutet. Ett dylikt förfaringssätt hade under
en lång följd av år tillämpats beträffande de militära lärare, som kommenderats
till centralinstitutet. För läroverkens vidkommande torde det ej
heller vara främmande, då ju deras rektorer på detta sätt tillfälligt anställdes.
Med en dylik anordning skulle man, utöver vad redan anförts, ytterligare
vinna för centralinstitutets vidkommande, att dess lärare stöde i ständig,
fruktbärande och från många håll som mycket eftersträvansvärd förklarad
kontakt med skolorna. Under förutsättning att en dylik anordning visade
sig genomförbar och icke mötte hinder från skolöverstyrelsens sida ville
direktionen sålunda (alternativ A) föreslå att vid gymnastiska centralinstitutet
skulle finnas:
1 ordinarie manlig lärare i pedagogisk gymnastik,
1 ordinarie kvinnlig lärare i pedagogisk gymnastik,
1 ordinarie manlig lärare i lek och idrott,
1 ordinarie kvinnlig lärare i lek och idrott, samt
1 manlig och 1 kvinnlig lärare i pedagogisk gymnastik och
1 manlig och 1 kvinnlig lärare i lek och idrott, de sistnämnda anställda
på viss tid.
De senare fyra lärarna borde av Kungl. Majit förordnas på fyra år, vilket
förordnande, örn så prövades lämpligt, skulle för en och samma person
kunna två gånger förnyas för två år i sänder».
Direktionens förslag har tillstyrkts av skolöverstyrelsen »under förutsättning
att bestämmelse utfärdades därom, att ordinarie befattning, vars innehavare
erhölle här avsett förordnande som lärare vid gymnastiska centralinstitutet,
skulle i vederbörlig ordning återbesättas med ordinarie innehavare,
vilken vore underkastad skyldighet att mottaga förflyttning till annan ordinarie
gynmastiklärarbefattning, då den föregående innehavarens förordnande
vid centralinstitutet upphörde».
Överstyrelsen framhöll i detta sammanhang, att vad här sagts givetvis
endast kunde gälla sådana fall, då lärare vid statlig läroanstalt förordnades
å lärarbefattning vid institutet. Självfallet kunde staten icke ikläda sig
något ansvar för att vid kommunal eller enskild läroanstalt anställd lärare,
vilken mottoge förordnande vid institutet, erhölle placering å gymnastiklärarbefattning
efter utgången av tiden för förordnandet.
Gymnastiklärarsällskapet har å sin sida avstyrkt förslaget under förmenande
av bland annat, att detta system skulle bli till nackdel för läroverken
genom det täta ombyte av lärare, som därav kunde bli en följd. Dylika
täta ombyten torde emellertid icke behöva befaras. Örn man beräknar,
att ifrågavarande icke ordinarie lärare kvarstanna vid centralinstitutet i medeltal
6 år, erfordras ett lärarutbyte två gånger på tre år. Då vissa av de
icke ordinarie lärarna torde komma från icke ordinarie platser vid skolorna
eller icke statsskolor, och då en del kunna förväntas småningom vinna ordinarie
anställning vid centralinstitutet, lära ombytena bli än mer sällsynta,
varför farhågorna för denna anordnings menliga inverkan på skolornas gymnastikundervisning
synas vara betydligt överdrivna. För dem bör å andra
28
Statsutskottets utlåtande Nr lid.
sidan en betydande fördel uppkomma genom den på detta sätt uppnådda
kontakten med deras ^bildningsanstalt. Med den av skolöverstyrelsen föreslagna
modifikationen synes anordningen icke vara ägnad ingiva några betänkligheter
för skolornas vidkommande. För centralinstitutets del är anordningen
med dessa rörliga lärare, som direktionen närmare utvecklat, av
största betydelse.
I propositionen framhålles, sid. 57, att för att underlätta försörjningsförliållandena
för gymnastiklärare torde möjligen böra övervägas, huruvida
icke — i likhet med vad redan skett vid ett par andra likartade statliga
högre yrkesutbildningsanstalter — sådana bestämmelser böra utfärdas, att
antalet årligen vid centralinstitutet och vid de enskilda gymnastikinstituten
intagna elever avpassas med hänsyn till landets behov av gymnastiklärare.
Då det med hänsyn till undervisningens behöriga bedrivande icke torde vara
möjligt att minska undervisningsavdelningarnas storlek väsentligt under vad
direktionen beräknat, torde den enda framkomliga vägen härför vara att
icke varje år intaga nya elever. Under sådana omständigheter skulle systemet
med icke ordinarie lärare bliva av förut icke beaktad fördel. Lärarbehovet
skulle därigenom på ett smidigt sätt kunna anpassas efter behovet,
vilket eljest är omöjligt, varigenom en avsevärd besparing för statsverket
skulle kunna komma till stånd. Även örn detta förhållande icke tagea i
betraktande, uppkommer genom direktionens förslag årligen en besparing
på 2,200 kronor.
I motionen I: 312 har hemställts, att för de fyra kvinnliga ordinarie lärarna
lönen skulle utgå efter lönegraden B 24 eller samma lönegrad, som
Kungl. Maj:t föreslagit för de manliga lärarna.
Till stöd för det i motionerna I: 309 och II: 561 framförda yrkandet
angående kamrerarens arvode har i motionen I: 309 anförts bland annat:
I sitt under senare delen av år 1933 utarbetade organisations förslag framhåller
direktionen under rubriken förvaltningspersonal bland annat, att »sakkunniga
1924, 1927 och 1931 hava alla föreslagit, att vid institutet måtte
anställas en sekreterare och en kamrerare», varjämte direktionen för kamreraren
föreslår ett arvode av 1,800 kronor.
Direktionen torde i detta avseende hava funnit, alt vad de år 1926 tillsatta
sakkunniga härom anfört alltjämt är giltigt. De sistnämnda anförde
nämligen följande: »Räkenskapsföraren torde för framtiden böra benämnas
kamrer, en beteckning, som bättre anger de åligganden, som tillkomma befattningens
innehavare. Dessa äro nämligen icke allenast förandet av institutets
räkenskaper utan jämväl handhavandet av institutets kassa med skyldighet
att verkställa erforderliga utbetalningar därifrån samt uppbära dit
inflytande medel. Räkenskapsförarens arvode utgör enligt 1926 års lönereglering
1,550 kronor. Detta anse vi med hänsyn till det ansvar, som
åvilar befattningens innehavare, och omfattningen av hans arbetsbörda, som
kräver minst två timmars daglig tjänstgöring, vara en alltför ringa ersättning,
varför vi föreslå en höjning av arvodet till 1,800 kronor.»
I sitt yttrande över direktionens förslag anför institutets lärarkollegium:
»Räkenskapsförarens arbete har under de senaste åren väsentligt ökats.
Bland annat har riksräkenskapsverket nyligen pålagt honom en omfattande
kontroll över gymnastiksalarnas uthyrning samt inkomster från poliklinikerna.
Hans arbete beräknas för närvarande till minst 4 timmar per dag. Även
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
29
om man tager i betraktande, att arbetet under sommaruppehållet är avsevärt
mindre, blir dock hans arvode icke ens 2 kronor per timme. Detta
arvode anser kollegiet alltför litet, speciellt med tanke på det ekonomiska
ansvar, som vilar på honom. Vi föreslå 2,500 kronor.»
Trots det att kollegiet sålunda ansett en höjning av direktionens förslag
från 1,800 kronor till 2,500 kronor skälig, har departementschefen funnit
sig böra i stället reducera arvodet till 1,000 kronor. Som skäl härför angles
endast, att den nu föreslagna anordningen ifråga örn förvaltningspersonalen
bör anses provisorisk, varjämte man givetvis får förutsätta, att
allmänna besparingssynpunkter ligga bakom förslaget.
Till belysande av räkenskapsförarens nuvarande arbetsbörda hänvisas till
ett av institutets föreståndare avgivet vid motionen fogat intyg.
Då ingen annan ändring beträffande förvaltningspersonalen föreslås än
att det nuvarande kontorsbiträdet utan ansökan uppflyttas i högre lönegrad,
i samband varmed sekreterarbefattningen skulle överlämnas åt annan person,
och då arbetsbördan för räkenskapsföraren enligt vad av handlingarna framgår
på grund av nyligen ändrad instruktion väsentligen ökats, lär en sänkning
av hans arvode icke kunna betraktas såsom rimlig.
Då kollegiet på till synes goda skäl förordat en höjning till 2,500 kronor,
synes ingen tvekan kunna råda därom, att direktionens förslag örn ett arvode
på 1,800 kronor icke kan anses vara för rundligt tilltaget.
Slutligen behandlas i kap. 8 (sid. 89—95 i statsrådsprotokollet) frågan
om erforderliga över g äng sanordningar. Departementschefen anför i dessa
avseenden bland annat följande efter en redogörelse för föreliggande förslag
och avgivna yttranden:
»Jag förutsätter, att den nu förordade omorganisationen av gymnastiska
centralinstitutet sker från och med den 1 juli 1934. Enligt direktionens
förslag skulle gymnastiklärarutbildningen enligt den nya ordningen påbörjas
höstterminen 1934 men med sjukgymnastutbildningen anstå till höstterminen
1935. Jag biträder dessa förslag. Vid bifall härtill kommer, sedan de
elever utexaminerats, som utbildats enligt den gamla ordningen, från och
med höstterminen 1936 verksamheten vid institutet att helt bedrivas efter
den nya ordningen.
Därest omorganisationsförslaget bifalles, har jag för avsikt att i enlighet
med direktionens förslag tillstyrka, att den nuvarande föreståndaren, vars
förordnande utlöper den 30 juni 1934, förordnas som föreståndare under
budgetåret 1934/1935. Jag har ingenting att erinra emot, att han, såsom
direktionen föreslår, under denna tid förutom det föreslagna föreståndararvodet
av 3,000 kronor får uppbära ett tilläggsarvode av 3,000 kronor.
Det nuvarande kontorsbiträdet Agda Johanna Linnéa Åkerberg, född
Bondeson, synes utan ansökan böra överflyttas till den nya kansliskrivarbefattningen.
De nuvarande lärarna majoren A. G. Schmiterlöw och kaptenen
N. E. Hellsten böra likaledes utan ansökan överflyttas den förre
till den ordinarie manliga lärarbefattningen i pedagogisk gymnastik, den
senare till motsvarande befattning i lek och idrott. Jag behjärtar till fullo
önskemålet att genom personliga lönetillägg tillgodose sistbemälda lärare för
30
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
den förlust de genom förslaget skulle i ekonomiskt hänseende göra, men
i överensstämmelse med den ståndpunkt, som intogs av statsutskottet vid
1932 års riksdag, anser jag mig icke kunna tillstyrka någon kompensation i
form av förbättrade avlöningsförmåner åt nämnda lärare samt åt kontorsbiträdet
för den minskning i deras nuvarande löneförmåner, som de måste
vidkännas genom att de överflyttas till nyssnämnda befattningar.
Lärarinnan Ingeborg Eriksson -—• vilkens verksamhet hittills omfattat
allenast sjukgymnastisk undervisning och som sålunda lämpligen icke bör
överföras till någon av de nya lärarinnetjänsterna i friskgymnastik eller i lek
och idrott — synes i enlighet med statskontorets förslag böra uppföras på
övergångsstat med nu utgående ordinarie avlöningsförmåner — 6,420 kronor
— varvid hon bör vara skyldig att inom ramen av hittills föreskriven tjänst
göringsskyldighet fullgöra de arbetsuppgifter, som kunna anförtros åt henne.
För ändamålet torde böra under rubriken övergångsstat uppföras ett förslagsanslag
å ett till 6,500 kronor avrundat belopp.
Jag ansluter mig i övrigt till direktionens förslag beträffande dispositionen
av lärarkrafterna under budgetåret 1934/1935.
I enlighet härmed skall ur det ordinarie anslaget till avlöningar av ordinarie
tjänstemän vid institutet under sagda budgetår utgå löner till samtliga
de befattningshavare, som i nästföregående avsnitt av mig angivits, med
undantag för en medicinskt utbildad lärare i lönegraden B 26. Ifrågavarande
anslag bör alltså under budgetåret 1934/1935 upptagas med (83,976—
9,540 =) 74,436 kronor, d. v. s. till i avrundat tal 75,000 kronor.
Från anslaget till avlöning till icke-ordinarie befattningshavare bör under
budgetåret 1934/1935 — efter vidtagande av de reduktioner i arvodesbeloppen,
som föranledas därav, att vissa extralärare ej under detta budgetår erhålla
full undervisning — arvode utgå till föreståndaren med 3,000 kronor,
tilläggsarvode till föreståndaren med 3,000 kronor, arvode till sekreteraren
med 600 kronor, kamreraren med 1,000 kronor, bibliotekarien med 600
kronor, en lärare i fysiologi med 6,500 kronor, en lärare i anatomi för
första årskursen med 2,000 kronor, en lärare i hälsolära med 750 kronor,
en lärare i röstbehandling med 1,500 kronor, en lärare i psykologi och pedagogik
med 1,500 kronor samt till Övningslärare vid läroverk med 2,550
kronor.
Den slutliga fördelningen av dessa arvodesbelopp torde emellertid i anslutning
till vad jag tidigare anfört få ankomma på Kungl. Maj:t.
Summan av ifrågavarande arvodesbelopp utgör 23,000 kronor, med vilket
belopp anslaget till avlöning åt icke-ordinarie befattningshavare nu bör
upptagas.
Anslaget till materiel bör upptagas med samma belopp som för innevarande
budgetår, 12,600 kronor.
Anslaget till stipendier åt elever bör uppföras med samma belopp som i
nu gällande stat, 2,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
31
Till bestridande av kostnader för undervisning i idrott vid institutet torde
i likhet med vad som skett för innevarande budgetår böra beräknas ett belopp
av 2,200 kronor. Till ordnandet av kostnadsfria övningar i gymnastik
för medlemmar av Stockholms förenade studentkårer bör likaledes utgå samma
belopp som för innevarande budgetår, 1,000 kronor.
Direktionen föreslår, att ett särskilt extra anslag uppföres för budgetåret
1934/1935 till bestridande av undervisningen vid de delar av institutet, där
hittills gällande undervisning selaner skola tillämpas under ifrågavarande budgetår.
Jag har ingenting att invända emot den beräknade storleken av detta
anslag 19,540 kronor, vilket belopp dock bör avrundas till 19,500 kronor.
Jag anser mig likaledes kunna godtaga direktionens beräkningar rörande
erforderligt engångsanslag för nästkommande budgetår och tillstyrker sålunda,
att för nämnda ändamål för budgetåret 1934/1935 uppföres ett extra
anslag av i avrundat tal 11,000 kronor.
Summan av de nu av mig för budgetåret 1934/1935 tillstyrkta anslagen
för gymnastiska centralinstitutet utgör 152,800 kronor. De av mig under
punkt 208 i 1934 års åttonde huvudtitel för ändamålet beräknade anslagen
uppgå som tidigare nämnts till sammanlagt 169,000 kronor.
Jag saknar här anledning att ingå på kostnaderna under det andra övergångsåret,
budgetåret 1935/1936.»
Till stöd för den i motionerna I: 313 och II: 556 gjorda hemställan beträffande
avlöningsförmånerna för de nuvarande t. f. överlärarna vid gymnastiska
centralinstitutet A. G. Schmiterlöw och N. E. Hellsten anföres i motionen
I: 313 bland annat följande:
I Kungl. Maj:ts proposition nr 157 angående gymnastiska centralinstitutets
omorganisation hava överläraretjänsterna slopats. För de nuvarande tillförordnade
överlärarna major A. G. Schmiterlöw och kapten N. E. Hellsten
kommer detta att i lönehänseende innebära en nedflyttning från lönegrad
B 28 till B 24.
Det torde vara ostridigt, att såväl Schmiterlöw som Hellsten vid tillträdandet
av sina befattningar, vilket skedde 1924 respektive 1927, haft fullgod
anledning antaga, att dessa skulle vara av ordinarie natur, och detta
på grund av följande skäl.
Ehuru omorganisationsarbetet för gymnastiska centralinstitutet redan då
pågått i nära l5 år, hade icke från något håll framkommit förslag om överläraretjänsternas
slopande. 1924 års sakkunniga, vilkas betänkande förelåg
färdigt i augusti 1926, hyste inga betänkligheter mot överlärarinstitutionen,
utan framhöllo dess nytta ur olika synpunkter.
Vid flera tillfällen före 1924 respektive 1927 hade både Schmiterlöw och
Hellsten för längre tid (hela terminer) förordnats att såsom vikarier uppehålla
överlärarebefattning. Örn Kungl. Maj:t och direktionen över gymnastiska
centralinstitutet, när överlärarbefattningarna i sinom tid blevo lediga,
icke ansett dessa vara av ordinarie natur, borde uppenbarligen samma förfaringssätt
hava tillämpats som förut, d. v. s. att vederbörande utan vidare
förordnats att tills vidare uppehålla tjänsten i fråga. I stället annonserades
platserna lediga, och det för ordinarie överlärarbefattningar gällande till
-
32
Statsutskottets utlåtande Nr lid.
Utskottet.
sättningsförfarandet med sakkunniga och lärarprov igångsattes, varefter förslag
i vederbörlig ordning av direktionen avgavs till Kungl. Majit. Vid
denna tidpunkt torde såväl Kungl. Maj:t som direktionen hava utgått från
att dessa befattningar även efter omorganisationen skulle bibehållas såsom
ordinarie, vilket än tydligare framgår av att år 1932, då t. f. överläraren i
sjukgymnastik förordnades, detta skedde utan några prov, med hänsyn till
att förut fråga väckts om överlärarinstitutionens avskaffande.
Då Schmiterlöw och Hellsten hade grundad anledning antaga att överlärartjänsterna
skulle bibehållas och att de skulle bliva innehavare av dessa,
måste vid tillträdet till befattningen såväl Schmiterlöw som Hellsten avstå
från den av dem successivt innehavda gymnastiklärarbefattningen vid nya
elementarskolan och Hellsten dessutom övergå från sin militära befattning
på aktiv stat till övergångsstat.
Schmiterlöw och Hellsten hava under dessa år på väl vitsordat sätt uppehållit
sina befattningar, av vilka Hedstens inneburit en fullständig och krävande
nyorganisation av hela den nu så omfattande idrottsundervisningen
vid gymnastiska centralinstitutet.
Det synes knappast vara förenat med billighetens krav, att dessa lärare
efter lång väl vitsordad tjänst vid gymnastiska centralinstitutet (28 respektive
17 tjänsteår) genom omorganisationen, som ju bland annat haft till
syfte förbättrade villkor för lärarpersonalen, skulle få vidkännas en löneminskning
vilken för dem skulle bliva så mycket mera kännbar, som den
av direktionen förordade lönegradsplaceringen B 26 i propositionen nedsatts
till B 24.
I detta sammanhang bör erinras att enligt övergångsbestämmelser i kungörelsen
356/1925 må den befattningshavare, vilkens tjänstgöring efter dessa
bestämmelsers ikraftträdande är av minst samma omfattning som under
tiden närmast dessförinnan, icke i anledning av sagda bestämmelser lida
minskning i den avlöning som förut tillkommit honom. Det synes, att
Schmiterlöw och Hellsten genom förestående omorganisation icke böra
komma i sämre ställning än som tillerkänts icke-ordinarie befattningshavare.
Frågan om gymnastiska centralinstitutets omorganisation har stått på
dagordningen ända från år 1908, och en råd av utredningar i ämnet har
framlagts. Det långvariga utredningsarbetet har, såsom redan statsutskottet
vid 1932 års riksdag framhöll, verkat synnerligen hämmande på institutets
arbete och hör ej utan tvingande skäl ytterligare förlängas. Det nu av
Kungl. Majit, på grundval av en av centralinstitutets direktion verkställd
utredning, för riksdagen framlagda omorganisationsförslaget synes —
såsom jämväl departementschefen framhållit — i sina grunddrag stå i god
samklang med den uppfattning rörande centralinstitutets framtida organisation,
för vilken riksdagen gjort sig till tolk. Med hänsyn till nu angivna
omständigheter Ilar utskottet ansett sig höra i princip tillstyrka här förevarande
förslag. Utskottet vill emellertid framhålla, att utskottet utgår
från att den nu föreslagna organisationsformen icke bör betraktas såsom
i detalj bindande för den fortsatta utvecklingen vid gymnastiska centralinstitutet.
Örn och i den mån olägenheter av ett eller annat slag, som nu ej
kunnat förutses, vid förslagets förverkligande komma att framträda, utgår
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
33
utskottet från. att härav föranledda jämkningar i organisationen komma
att av Kungl. Majit vidtagas — där så erfordras efter riksdagens hörande.
Med den ståndpunkt utskottet sålunda intagit avstyrker utskottet vad i
motionen II: 553 yrkats. Ett bifall härtill skulle kasta ut frågan örn gymnastiska
centralinstitutets framtida organisation i ytterligare utredningar
med ovisst resultat, och härtill anser sig utskottet icke kunna medverka.
Vad av departementschefen anförts i fråga örn samarbetet med karolinska
institutet har icke givit utskottet anledning till erinran. Med anledning
av vad som framhållits rörande eventuella svårigheter för karolinska
institutet att i erforderlig utsträckning tillhandahålla lokaler för undervisning
i de teoretiskt-medicinska ämnena vill utskottet endast understryka
vad departementschefen framhållit därom, att det torde tillsvidare
vara möjligt för centralinstitutet och karolinska institutet att genom en
klok avvägning av undervisningen mellan de båda institutens lokaler
övervinna de antydda lokalsvårigheterna.
Det framlagda förslaget till samarbete med serafimerlasarettet har icke
heller givit utskottet anledning till erinran. I likhet med departementschefen
biträder utskottet lasarettsdirektionens uppfattning, att de merutgifter,
som förorsakas lasarettet genom sjukgymnastutbildningens förläggande
dit, icke rimligen böra bestridas av lasarettets medel. Då emellertid
anslag för detta ändamål icke erfordras för nästkommande budgetår,
har utskottet icke ansett erforderligt att nu närmare ingå på denna fråga.
Däremot har utskottet redan nu ansett sig höra något beröra frågan örn
de provisoriska lokalerna för sjukgymnastikavdelningen vid serafimerlasarettet
under den till fem år beräknade övergångstid, innan utflyttningen
till Norrbackaområdet beräknats kunna ske. De preliminära kostnadsberäkningarna
för en föreslagen ombyggnad av den förutvarande
direktörsbostaden sluta på ett belopp av omkring 50,000 kronor. Departementschefen
har framhållit, att berörda spörsmål borde bliva föremål för
närmare övervägande, varvid även borde undersökas, huruvida det vore
möjligt att genom någon annan anordning vinna någon billigare lösning.
Utskottet har icke kunnat undgå att finna den preliminärt beräknade kostnaden
för anskaffande av de provisoriska lokalerna hög — särskilt i betraktande
av den begränsade tid, under vilken de skulle tagas i anspråk för nu
avsett ändamål. Det bör enligt utskottets förmenande icke vara omöjligt
att finna en lösning av denna fråga, som möjliggör ett iordningställande
av provisoriska lokaler för högst hälften av det preliminärt beräknade
beloppet. Utskottet utgår härvid från att lasarettsdirektionen, i vad på den
ankommer, söker att bidraga till ernåendet av en så billig lösning som möjligt
av förevarande byggnadsfråga.
Vad departementschefen anfört i fråga örn undervisningen vid det omorganiserade
gymnastiska centralinstitutet har givit utskottet anledning
till följande uttalanden.
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 6'' sami. Nr 114.
3
34
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
Vad till en början beträffar utbildningstiden för gymnastiklärare innebär
Kungl. Maj:ts förslag, att densamma skulle bestämmas till två år.
Detta förslag överensstämmer med 1931 års riksdags uttalande i ämnet och
har icke givit utskottet anledning till erinran,
Jämväl i fråga örn sjukgymnastlinjen uttalade 1931 års riksdag sig för
en utbildningstid av två år. Departementschefen bär i anslutning till centralinstitutets
direktion föreslagit en utbildningstid av tre terminer å
denna linje. I motionen I: 310 har — i överensstämmelse med vad karolinska
institutets lärarkollegium framhållit — hemställts, att utbildningstiden
å denna linje måtte bestämmas till två år.
Vid övervägande av denna fråga har utskottet, örn än med en viss tveksamhet,
ansett sig böra biträda direktionens av departementschefen upptagna
förslag, särskilt med hänsyn till att den nuvarande sjukgymnastutbildningen,
såsom direktionen framhållit, ej omfattar mer än ungefär
ett år. Utskottet avstyrker alltså vad i motionen I: 310 hemställts. Skulle
emellertid erfarenheten utvisa, att en längre utbildningstid å denna linje
är erforderlig, utgår utskottet från att åtgärder för att möjliggöra detta
bliva vidtagna. I detta hänseende vill utskottet erinra örn departementschefens
uttalande att — örn i framtiden ett »praktiskt halvår» utöver den
föreslagna utbildningstiden skulle visa sig erforderligt — ett sådant lätt
torde låta sig anordnas.
Frågan örn inträdesf ordringarna har, såsom av statsrådsprotokollet
framgår, vid ärendets tidigare behandling vållat stora meningsskiljaktigheter.
Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag — som ansluter sig till den av statsutskottet
vid 1932 års riksdag intagna ståndpunkten — innebär i huvudsak,
att inträde å centralinstitutets båda linjer skall tillkomma den, som
avlagt realexamen, förvärvat normalskolekompetens, avlagt student- eller
folkskollärarexamen eller förvärvat behörighet till ämneslärarinnebefattning
vid allmänt läroverk, i samtliga fall med närmare angivna betyg i
vissa ämnen.
Gymnastiska centralinstitutets direktion har i överensstämmelse med
grundtanken i omorganisationsförslaget, innebärande två helt skilda utbildningslinjer,
betraktat de båda linjerna var för sig och föreslagit olika
inträdesf ordringar. För gymnastiklärarlinjen har direktionen — ehuru
med tvekan — som inträdesvillkor föreslagit studentexamen med godkända
betyg i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära, vidare folkskollärarexamen
eller behörighet till ämneslärarinnebefattning vid allmänt läroverk,
i sistnämnda båda fall med kvalificerade betyg i vissa ämnen. För
inträde å sjukgymnastlinjen skulle enligt direktionens stadgeförslag som
villkor fordras realexamen, studentexamen eller avgångsbetyg från högre
flickläroverk med normalskolekompetens samt, för män, att hava avlagt
gymnastiklärarexamen.
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
35
Det i motionerna 1:316 och 11:562 framlagda förslaget, som avser inträdesfordringarna
å gymnastiklärarlinjen, ansluter sig till vad av centralinstitutets
direktion i detta hänseende förordats.
När statsutskottet vid 1932 års riksdag ansåg samma villkor höra uppställas
i fråga örn examensmeriter vare sig det gällde män eller kvinnor,
friskgymnaster eller sjukgymnaster, voro förutsättningarna ej desamma
som nu. Det då framlagda förslaget avsåg gemensam undervisning för
frisk- och sjukgymnaster under en stor del av första utbildningsåret, varför
det ansågs vara av vikt att eleverna å de håda linjerna hade samma
förutsättningar att tillgodogöra sig den gemensamma utbildningen. Det nu
föreliggande förslaget avser däremot helt skild utbildning för frisk- och
sjukgymnaster. Enligt utskottets förmenande är en av fördelarna med den
föreslagna linjeklyvningen just den, att inträdesfordringarna för vardera
linjen kunna anpassas efter denna linjes speciella behov utan hänsynstagande
till den andra utbildningslinjen.
När utskottet från nu angivna utgångspunkter haft att pröva de föreliggande
förslagen örn inträdesfordringar, har utskottet beträffande gymnastiklärarlinjen
funnit sig böra ansluta sig till vad departementschefen
förordat. Denna ståndpunkt överensstämmer, såsom redan erinrats, med
den, som intogs av statsutskottet vid 1932 års riksdag. Såsom statsutskottet
redan då framhöll, torde erfarenheten hava visat, att avlagd studentexamen
eller däremot svarande teoretisk utbildning — bortsett från vissa
naturvetenskapliga ämnen — icke är oundgängligen nödvändig för att eleven
skall på ett tillfredsställande sätt kunna följa undervisningen vid
gymnastiska centralinstitutet.
Därest kravet på studentkunskaper upprätthålles i berörda naturvetenskapliga
ämnen (fysik, kemi och biologi med hälsolära), vilka hava särskild
betydelse för undervisningen vid gymnastiska centralinstitutet, synes
det icke böra möta några betänkligheter att öppna institutet jämväl för
sådana, som avlagt realexamen, ävensom att låta normalskolekompetens
liksom hittills berättiga till inträde vid institutet. I detta sammanhang
vill utskottet emellertid framhålla betydelsen av att betryggande garantier
skapas för den effektiva beskaffenheten av de fyllnadsprövningar,
vilka enligt det nu framlagda förslaget skulle bliva erforderliga.
I anslutning till vad utskottet sålunda anfört avstyrker utskottet vad i
motionerna I: 316 och II: 562 hemställts, i vad detsamma skiljer sig från
Kungl. Maj:ts förslag.
I fråga örn inträdesfordringarna å sjukgymnastlinjen har utskottet däremot
funnit de stai''kaste skälen tala för att — på sätt centralinstitutets
direktion föreslagit —- den erforderliga skolbildningen för de kvinnliga
eleverna sättes till normalskolekompetens eller realexamen. Att för eleverna
å denna linje fasthålla vid de relativt höga kunskapsfordringar, som
36
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
ett bifall till Kungl. Majda förslag i denna del skulle innebära, kan utskottet
icke finna motiverat.
I likhet med departementschefen finner utskottet sjukgymnastlinjen
med hänsyn till gymnastiklärarnas försörjningsförhållanden böra i viss
utsträckning stå öppen för män, som avlagt gymnastiklärarexamen, men
bör denna linje i övrigt reserveras för kvinnliga elever.
I fråga örn elevantalet har direktionen vid sina beräkningar utgått från
att tillsvidare å friskgymnastlinjen antalet civila manliga elever skulle
bliva omkring 15 och antalet kvinnliga omkring 20 per år. I fråga örn sjukgymnastlinjen
har direktionen föreslagit, att antalet årligen intagna elever
tillsvidare måtte sättas till 20. Direktionen har i sitt förslag räknat med
att sjukgymnastutbildningen utom för kvinnliga jämväl skulle i viss utsträckning,
som av direktionen för varje läsår bestämdes, stå öppen även
för manliga elever, vilka avlagt gymnastiklärarexamen. Departementschefen
har framhållit, att antalet på de olika linjerna intagna elever icke
nu torde behöva fixeras. Att på sjukgymnastlinjen reservera ett visst antal
platser för personer, som avlagt gymnastiklärarexamen, har departementschefen
icke funnit nödvändigt.
I likhet med departementschefen finner utskottet antalet på de olika
linjerna intagna eleverna icke nu behöva fixeras. Däremot torde, såsom
jämväl departementschefen framhållit, sådana bestämmelser böra utfärdas,
att antalet årligen vid centralinstitutet och vid de enskilda gymnastikinstituten
intagna elever så vitt möjligt avpassas med hänsyn till landets
behov av gymnastiklärare och sjukgymnaster.
En fråga, som har nära samband med antalet elever å sjukgymnastlinjen,
anser sig utskottet emellertid böra något närmare beröra, nämligen
möjligheterna till övergång från gymnastiklärar- till sjukgymnastlinjen.
Denna möjlighet bär, såsom tidigare erinrats, ansetts höra hållas öppen
med hänsyn till gymnastiklärarnas försörjningsmöjligheter. I vilken utsträckning
sådan övergång kommer att ske är svårt att förutse. Därest
övergång kommer att äga rum i större utsträckning skulle antalet platser
för dem, som närmast hava för avsikt att direkt och i första hand ägna sig
åt sjukgymnastverksamheten, bliva starkt begränsat, varigenom den
statliga utbildningen av på lasarett m. m. verksamma sjukgymnaster
skulle bliva lidande. Å andra sidan kan givetvis icke en avlagd gymnastiklärarexamen
få hindra en annars kompetent inträdessökande att vinna
inträde å sjukgymnastlinjen. Här förevarande frågor synas vara av beskaffenhet
att böra bliva föremål för ytterligare överväganden, sedan
någon erfarenhet hunnit vinnas rörande verkningarna av den nu föreslagna
organisationen.
Vad departementschefen anfört rörande titeln gymnastikdirektör, timplanerna,
läsårets början och de med dimissionsrätt försedda enskilda
gymnastikinstituten har icke givit utskottet anledning till erinran.
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
37
Beträffande den militära instruktörsutbildningen innebär direktionens
förslag att den militära instrnktörskursen helt skall skiljas från institutet,
ävensom att officerare skola kunna kommenderas till institutet för erhållande
av högre gymnastisk utbildning, dock icke till större antal än 3 å 5
per kurs. Förslaget har i stort sett godtagits av de militära myndigheterna.
Beträffande antalet till institutet kommenderade officerare har emellertid
framhållits, att detsamma borde höjas till det a.v 1931 års riksdag förutsatta,
d. v. s. minst 10 å 12 elever årligen. Departementschefen ävensom
t. f. chefen för försvarsdepartementet hava anslutit sig till denna de militära
myndigheternas uppfattning.
Direktionen har vid sitt förslag utgått från ett antal civila manliga elever
i varje årskurs av gymnastiklärarlinjen av omkring 15. Även örn —
såsom förut anförts — antalet elever å de olika linjerna icke nu torde
behöva fixeras, synes man dock kunna räkna med ungefär denna siffra
i det följande. Därest till nyssberörda antal av omkring 15 lägges det av de
militära myndigheterna förordade antalet av kommenderade officerare,
10 å 12, skulle antalet manliga elever i en årskurs på gymnastiklärarlinjen
komma att uppgå till 25 å 27. Enligt vad utskottet inhämtat, torde emellertid
antalet samtidigt undervisade elever vid en lärarutbildningsanstalt av
här förevarande slag icke lämpligen böra överstiga 20 å 22. överskrides
detta antal lärer man vidare få räkna med vissa merkostnader, enligt uppgift
uppgående till omkring 3,000 kronor, vartill eventuellt skulle komma
kostnaderna för en extra militär idrottslärare. Med hänsyn till nu angivna
förhållanden och då vidare frågan örn den militära instruktörskursens
organisation ännu icke blivit löst, anser sig utskottet böra förorda, att
antalet kommenderade militära elever, åtminstone för närvarande, begränsas
till 5 å 7 per år. Enligt vad utskottet inhämtat, har antalet kommenderade
officerare under de senaste åren aldrig överstigit 9, vadan någon
större beskärning av de hittills utnyttjade möjligheterna icke sker på
grund av utskottets sålunda intagna ståndpunkt.
I övrigt har förslaget i denna del icke givit utskottet anledning till
erinran.
Vad departementschefen anfört rörande lärarbehovet har icke givit utskottet
anledning till erinran.
Utskottet övergår härefter till de delar av förslaget, som avse anslagsbehov
m. m., och börjar därvid med frågan om tillsättande av de åtta lärarbefattningarna
i gymnastik samt i lek och idrott.
I detta hänseende har direktionen såsom alternativ A föreslagit, att fyra
av berörda lärare skulle av Kungl. Maj:t förordnas för kortare tid, under
det att de fyra återstående skulle tillsättas såsom ordinarie befattningshavare.
Detta förslag har tillstyrkts av skolöverstyrelsen under förutsättning
att bestämmelse utfärdades därom att ordinarie befattning som gymnastiklärare
vid statlig läroanstalt, vars innehavare erhölle här avsett för
-
38
Statsutskottets utlåtande Nr lii.
ordnande som lärare vid gymnastiska centralinstitutet, skulle i vederbörlig
ordning återbesättas med ordinarie innehavare, vilken skulle vara
underkastad skyldighet att mottaga förflyttning till annan ordinarie gymnastiklärarbefattning,
då den föregående innehavarens förordnande vid
centralinstitutet upphörde. Lärarkollegiet och svenska gymnastiklärarsällskapet
hava däremot tillstyrkt direktionens såsom alternativ B betecknade
förslag, att samtliga här ifrågavarande lärare skulle anställas på
ordinarie stat, och till detta förslag har departementschefen givit sin anslutning.
I motionen I: 314 har, i överensstämmelse med alternativ A, hemställts
att riksdagen måtte utverka, att fyra av här ifrågavarande åtta
lärare skola av Kungl. Majit förordnas för fyra år i sänder, vilket förordnande,
örn så prövades lämpligt, skulle för en och samma person kunna
två gånger förnyas för två år i sänder.
Utskottet har funnit starka skäl tala för ett bifall till det av direktionen
såsom alternativ A framförda och i motionen I: 314 upptagna förslaget.
Fördelarna för gymnastiska centralinstitutet av den föreslagna anordningen
finner utskottet avgjort överväga de befarade olägenheterna för
de skolor, varifrån lärarna sannolikt mestadels skulle tågås. Genom ett
bifall till vad skolöverstyrelsen föreslagit rörande formen för tillsättande
av vikarier för här ifrågavarande lärare synas därjämte de flesta av nyssberörda
olägenheter kunna undvikas. Med hänsyn härtill anser sig utskottet
böra tillstyrka vad i motionen I: 314 i här förevarande avseende föreslagits
ävensom hemställa, att riksdagen måtte medgiva, att ordinarie
gymnastiklärarbefattning vid statlig läroanstalt, vars innehavare erhåller
här avsett förordnande som lärare vid gymnastiska centralinstitutet, skall
i vederbörlig ordning återbesättas med ordinarie innehavare, vilken skall
vara underkastad skyldighet att mottaga förflyttning till annan ordinarie
gymnastiklärarbefattning, då den föregående innehavarens förordnande
vid centralinstitutet upphör.
Direktionen har föreslagit en ''placering i lönegrad B 26 av samtliga ordinarie
lärare, manliga såväl som kvinnliga. Departementschefen har förordat
en lönegradsplacering av B 24 för manliga lärare och B 21 för kvinnliga
lärare, varvid emellertid den medicinskt utbildade läraren i sjukdomslära
skulle placeras i lönegraden B 26. I motionen I: 312 har hemställts, att
för de fyra kvinnliga ordinarie lärarna lönen skulle utgå efter lönegraden
B 24 eller samma lönegrad, som i propositionen föreslagits för de manliga
lärarna.
Kungl. Maj:ts förslag, som står i överensstämmelse med vad som förordades
av statsutskottet vid 1932 års riksdag, har icke givit utskottet
anledning till erinran. Med anledning av vad i motionen I: 312 hemställts
vill utskottet —■ i likhet med statsutskottet vid 1932 års riksdag med anledning
av en då väckt motion av liknande innebörd — framhålla, att ett
bifall till det sålunda motionsvis gjorda yrkandet skulle innebära ett före
-
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
39
gripande av statsmakternas ställningstagande i en viktig principiell fråga,
vilken varit föremål för 1928 års lönekommittés prövning och framdeles
måste komma under riksdagens bedömande under omständigheter, som
möjliggöra en mera överskådlig och allsidig behandling av detta spörsmål.
Med hänsyn härtill avstyrker utskottet berörda motion.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot direktionens av
departementschefen biträdda förslag, att till föreståndare för centralinstitutet
skulle på förslag av direktionen av Kungl. Majit utnämnas en
av lärarna eller annan person för en tid av högst sex år, att han härför
skulle uppbära ett arvode av 3,009 kronor för år samt att, därest föreståndaren
vore lärare och så önskade, hans undervisningsskyldighet skulle
kunna av direktionen minskas med högst hälften och till den delen upprätthållas
av extra lärare.
I fråga örn inspektionen av gymnastikundervisningen innebär direktionens
förslag, att föreståndaren icke skulle befatta sig med inspektionen
över gymnastikundervisningen i riket. Departementschefen har ansett frågan
kunna tillsvidare lösas på det sätt, att institutets föreståndare skulle
vara skyldig mottaga uppdrag att inspektera gymnastikundervisningen
men att dessa åligganden ej borde självskrivet tillkomma honom. I den
mån föreståndaren erhölle Kungl. Majlis uppdrag att i begränsad omfattning
verkställa inspektion av gymnastikundervisningen i riket, skulle
— utöver den honom såsom föreståndare tillkommande befrielsen från
undervisningsskyldighet — en ytterligare befrielse måhända kunna ifrågasättas.
Frågan härom torde emellertid, framhåller departementschefen, få
bliva föremål för närmare övervägande. I motionen I: 314 har yrkats bifall
till vad direktionen i detta hänseende föreslagit.
I likhet med vad i motionen I: 314 framhållits finner utskottet det vara
ägnat att vålla allvarliga betänkligheter örn, på sätt i propositionen föreslagits,
föreståndarebefattningen sammankopplas med gymnastikinspektionen.
Föreståndarens huvuduppgift är, såsom vidare i motionen framhållits,
att leda gymnastisk forskning och undervisning vid institutet. Örn
han samtidigt skall vara inspektör, bliva hans åligganden alltför omfattande
för att nöjaktigt kunna medhinnas av en person. Det av direktionen
framlagda och av skolöverstyrelsen under vissa förutsättningar tillstyrkta
förslaget örn gymnastikinspektionens samlande till skolöverstyrelsen finner
utskottet däremot innebära de största möjligheterna för ett tillfredsställande
anordnande av denna för hela det uppväxande släktet betydelsefulla
fråga. Frågan örn gymnastikinspektionens ordnande synes emellertid
böra bliva föremål för närmare utredning genom Kungl. Majda försorg.
Då den ifrågasatta nya organisationen av inspektionen lärer böra träda
i kraft från och med budgetåret 1935/1936, torde denna utredning böra så
bedrivas, att förslag i ämnet kan föreläggas 1935 års riksdag. För budgetåret
1934/1935 har ingen ändring i nu bestående förhållanden ifrågasatts.
40
Statsutskottets utlåtande Nr lid.
I anslutning till vad sålunda anförts föreslår utskottet, att riksdagen må,
med bifall till motionen I: 314 i nu förevarande del, i skrivelse till Kungl,
Majit hemställa örn verkställande av utredning och framläggande för 1935
års riksdag av förslag till organisation av inspektionen över gymnastikundervisningen.
Vad av departementschefen föreslagits rörande biträdande föreståndare
har icke givit utskottet anledning till erinran.
Icke heller mot vad som föreslagits i fråga örn arvodena till de extra
lärarkrafterna har utskottet funnit något att invända. Med hänsyn till
vad utskottet i det föregående tillstyrkt beträffande förordnande på viss
tid av fyra lärare i gymnastik samt i lek och idrott har utskottet emellertid
att i detta sammanhang yttra sig rörande de arvoden, som böra fastställas
för berörda lärare.
Direktionen har, med utgående från att jämväl de ordinarie lärarna i
gymnastik samt i lek och idrott skulle placeras i lönegraden B 26, för här
ifrågavarande lärare föreslagit ett årligt arvode av 8,500 kronor. En ledamot
av direktionen har, med utgångspunkt från att de ordinarie lärarna
komme att placeras i lönegraden B 24, föreslagit ett arvode av 7,500 kronor.
Mot detta belopp, som något understiger begynnelselönen i lönegraden
B 24 (7,668 kronor) har utskottet icke funnit något att erinra, för så vitt
angår de manliga lärarna. För de ordinarie kvinnliga lärarna har utskottet
tidigare, i enlighet med Kungl. Majits förslag, tillstyrkt lönegraden
B 21. Med hänsyn till att begynnelseavlöningen i denna lönegrad uppgår
till 6,420 kronor, finner utskottet sig böra för nu ifrågavarande kvinnliga
lärare tillstyrka ett årligt arvode av 6,300 kronor.
I fråga örn förvaltningspersonalen innebär direktionens förslag, att den
nuvarande föreningen av kontorsbiträdes- och sekreterarbefattningarna
skulle upphöra, att sekreterarbefattningen borde tillsättas med särskild
arbetskraft och att på denna arbetskraft borde läggas de göromål, som
rätteligen tillhörde sekreterartjänsten men hittills påvilat dels föreståndaren,
dels i viss utsträckning den kvinnliga tjänstemannen. Arvodet till
sekreteraren borde utgå med 1,550 kronor och till en kamrerare med 1,800
kronor för år. Den nuvarande kontorsbiträdesbefattningen i lönegraden
B 4 borde ersättas med en kansliskrivarbefattning, tillika registrator, i
lönegraden B 11. Departementschefen har biträtt förslaget örn inrättandet
av en kansliskrivarbefattning, varförutom han för sekreterargöromålens
fullgörande förordat ett arvode av 600 kronor. På grund av särskilda förhållanden,
för vilka i statsrådsprotokollet redogjorts, har departementschefen
såsom ett provisorium föreslagit den anordningen, att ett särskilt
anslag å 1,000 kronor tillsvidare anvisas för handhavande av kamrerargöromålen.
I motionerna I: 309 och II: 561 har hemställts, att berörda kamrerararvode
måtte upptagas till 1,800 kronor per år.
Mot det föreslagna sekreterararvodet har utskottet icke funnit något att
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
41
erinra. Jämväl förslaget om inrättandet av en kansliskrivarbefattning,
vars innehavare tillika skulle handhava registratorsgöromålen, har utskottet
funnit sig böra biträda. Likaledes tillstyrker utskottet — som vid
sin behandling av här förevarande frågor icke kunnat undgå att, i likhet
med departementschefen, i viss mån taga hänsyn till de nuvarande personalförhållandena
vid gymnastiska centralinstitutet — förslaget, att såsom
en provisorisk anordning ett särskilt anslag tills vidare anvisas för handhavande
av kamrerar gör omålen. Utskottet vill emellertid understryka,
att sistberörda anslag endast synes böra utgå under den tid, då innehavaren
av den nuvarande kontorsbiträdesbefattningen — vilken, såsom departementschefen
föreslagit och utskottet i annat sammanhang tillstyrker,
är avsedd att överflyttas till den nyinrättade kansliskrivarbefattningen
— kommer att kvarstå vid sistberörda befattning. Utskottet vill vidare
framhålla, att innehavaren av den sålunda av utskottet tillstyrkta kansliskrivarbefattningen
redan nu i viss utsträckning synes böra tagas i anspråk
för att biträda med en del mindre kvalificerade kamrerargöromål,
varigenom en avlastning av kamrerarens arbetsbörda bör kunna ernås.
Med hänsyn härtill har utskottet funnit sig böra tillstyrka det av Kungl.
Maj:t föreslagna kamrerararvodet å 1,000 kronor och avstyrker alltså vad
i motionerna I: 309 och II: 561 yrkats.
Vad departementschefen anfört rörande anslag till vaktpersonalen, bibliotekarietjänsten,
särskilda kostnader för undervisning i idrott, resestipendier
åt lärare, stipendier för elever, övningar i gymnastik för Stockholms
förenade studentkårer samt materiel har icke givit utskottet anledning
till erinran.
Vid bifall till vad utskottet i det föregående tillstyrkt böra alltså de
olika posterna i den blivande staten för gymnastiska centralinstitutet vid
fullt genomförd organisation beräknas på följande sätt.
Med anledning av vad utskottet i det föregående förordat rörande tillsättande
på förordnande av fyra lärare i gymnastik samt i lek och idrott
bör det av departementschefen beräknade ordinarie förslagsanslaget till
avlöning av ordinarie tjänstemän, 83,976 kronor, minskas med (2 X 8,580 +
+ 2 X 6,816) = 30,792 kronor till 53,184 kronor eller i avrundat tal 53,000
kronor.
Den i den ordinarie staten för gymnastiska centralinstitutet för närvarande
ingående anslagsposten till vikariatsersättningar finner utskottet
i likhet med departementschefen böra uteslutas ur staten.
Den av departementschefen beräknade anslagsposten till avlöningar till
icke-ordinarie befattningshavare bör vid bifall till vad utskottet i det föregående
tillstyrkt ökas med dc av utskottet förordade arvodena till de
för viss tid förordnade lärarna i gymnastik samt i lek och idrott, d. v. s.
(2 X 7,500 + 2 X 6,300) = 27,600 kronor till 71,600 kronor.
42
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
Sedan gymnastiska centralinstitutets omorganisation fullständigt genomförts,
skulle alltså följande anslag för dess räkning upptagas i riksstaten:
-
I. Ordinarie anslag.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag......kronor 53,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m..... » 71,000
Summa förslagsanslag kronor 124,600
Materiel m. m., reservationsanslag........................ kronor 13,000
Stipendier för elever, reservationsanslag.................. » 3,000
Särskilda kostnader för undervisning i idrott, reservationsanslag
.................................................. » 5,500
II. Extra anslag.
Anordnande av kostnadsfria övningar i gymnastik för medlemmar
av Stockholms förenade studentkårer............ » 1,000
Summan av dessa anslag utgör 147,100 kronor.
De för budgetåret 1933/1934 för här ifrågavarande ändamål utgående
anslagen uppgå till 128,810 kronor. En fullt genomförd omorganisation av
gymnastiska centralinstitutet enligt det av utskottet förordade förslaget
skulle alltså för statsverket medföra en kostnadsökning av (147,100 —
— 128,810 =) 18,290 kronor, dyrtidstilläggen oberäknade. Härtill komma de
ytterligare kostnader, som eventuellt kunna föranledas av sjukgymnastutbildningens
förläggande till serafimerlasarettet.
Slutligen övergår utskottet till förslaget i vad detsamma avser övergångsanordningar.
Förslaget om tidpunkten för den nya organisationens genomförande har
icke givit utskottet anledning till erinran.
Förslaget örn att den nuvarande föreståndaren — vars förordnande departementschefen
förklarat sig hava för avsikt att förlänga för budgetåret
1934/1935 — under denna tid skulle, förutom det föreslagna föreståndararvodet
av 3,000 kronor, få uppbära ett tilläggsarvode av 3,000 kronor, har
utskottet — med hänsyn till att det här gäller en tillfällig anordning —
icke velat motsätta sig.
Utskottet tillstyrker vidare, på sätt departementschefen förordat, dels
att det nuvarande kontorsbiträdet Agda Johanna Linnéa Åkerberg, född
Bondeson, utan ansökan överflyttas till den nya kansliskrivarbefattningen,
dels ock att de nuvarande lärarna majoren A. G. Schmiterlöw och kaptenen
N. E. Hellsten likaledes utan ansökan överflyttas, den förre till den ordinarie
manliga lärarbefattningen i pedagogisk gymnastik, den senare till
motsvarande befattning i lek och idrott.
I detta sammanhang har departementschefen berört frågan örn kompen -
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
43
sation åt här ifrågavarande befattningshavare för den minskning i deras
nuvarande löneförmåner, som de måste vidkännas genom att de överflyttas
till nyssnämnda befattningar. Departementschefen har i överensstämmelse
med den ståndpunkt, som intogs av statsutskottet vid 1932 års riksdag,
ansett sig icke kunna tillstyrka någon dylik kompensation. I motionerna
I: 313 och II: 556 har däremot yrkats, att ersättning skulle tillerkännas
major Schmiterlöw och kapten Hellsten.
Såsom departementschefen erinrat, ansåg sig statsutskottet vid 1932 års
riksdag icke kunna biträda ett av Kmngl. Majit framlagt förslag örn kompensation
åt här ifrågavarande befattningshavare. Statsutskottet anförde
då, att det förefölle utskottet, som örn det då framlagda förslaget ur principiell
synpunkt och med hänsyn till eventuella konsekvenser vore ägnat
att framkalla synnerligen starka betänkligheter. I fråga örn nämnda befattningshavare
kunde förhållandena på intet sätt anses säregna, utan
liknande omständigheter kunde tänkas vid andra organisatoriska omläggningar
bliva icke alltför sällsynta. Vad sålunda av statsutskottet anförts
äger enligt utskottets förmenande allt fortfarande giltighet, och på grund
härav nödgas utskottet avstyrka vad i motionerna I: 313 och II: 556 yrkats.
Vad departementschefen anfört beträffande lärarinnan Ingeborg Eriksson
ävensom ifråga örn dispositionen av lärarkrafterna under budgetåret
1934/1935 har icke givit utskottet anledning till erinran.
Med anledning av vad utskottet i det föregående förordat rörande tillsättande
på förordnande av fyra lärare i gymnastik samt i lek och idrott
bör det av Kungl. Majit för nästkommande budgetår beräknade ordinarie
anslaget till avlöningar av ordinarie tjänstemän, 74,436 kronor, minskas
med (2 X 8,580 + 2 X 6,816 =) 30,792 kronor till 43,644 kronor eller i avrundat
tal 43,600 kronor.
Anslaget till avlöning till icke-ordinarie befattningshavare bör för nästkommande
budgetår ökas med de av utskottet förordade arvodena till
de för viss tid förordnade lärarna i gymnastik samt i lek och idrott, d. v. s.
(2 X 7,500 + 2 X 6,300 =) 27,600 kronor från det av Kungl. Majit föreslagna
beloppet 23,000 kronor till 50,600 kronor.
Departementschefens i här förevarande sammanhang framlagda förslag,
i vad desamma avse materiel, stipendier åt elever, undervisning i idrott,
kostnadsfria övningar i gymnastik för medlemmar av Stockholms förenade
studentkårer, bestridande av undervisningen vid de delar av institutet,
där hittills gällande undervisningsplaner skola tillämpas under budgetåret
1934/1935 ävensom engångsanslag hava icke givit utskottet anledning till
erinran.
Summan av de utav utskottet för budgetåret 1934/1935 tillstyrkta anslagen
utgör 149,000 kronor eller 3,800 kronor mindre än enligt Kungl. Majlis
förslag.
44
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
I anslutning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må
A) avslå herr Holmgrens ovannämnda motion (II: 553);
B) avslå herr Petréns ovannämnda motion (1:310);
C) avslå fröken Hesselgren» ovannämnda motion (I: 312);
D) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall
till herr Paulis ovannämnda motion (I: 314), i vad densamma
avser tillsättande på förordnande av vissa lärarbefattningar
i gymnastik samt i lek och idrott, men med
avslag å herrar Linders och Sandegårds samt herr Laurens
ovannämnda motioner (I: 316 och II: 562), i vad desamma
skilja sig från Kungl. Maj:ts förslag, ävensom herr
Björnssons samt herrar Lundqvists och Arnemark» ovannämnda
motioner (I: 309 och II: 561),
1. medgiva,
a) att gymnastiska centralinstitutet må från och med
budgetåret 1934—1935 omorganiseras i huvudsaklig överensstämmelse
med vad departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 23 februari 1934
tillstyrkt, dock med iakttagande av vad utskottet i detta
utlåtande föreslagit,
b) att ordinarie gymnastiklärarbefattning vid statlig
läroanstalt, vars innehavare erhåller förordnande att på
av utskottet angivet sätt uppehålla lärarbefattning i gymnastik
eller i lek och idrott vid gymnastiska centralinstitutet,
skall i vederbörlig ordning återbesättas med ordinarie
innehavare, vilken skall vara underkastad skyldighet
att mottaga förflyttning till annan ordinarie gymnastiklärarbefattning,
då den föregående innehavarens förordnande
vid centralinstitutet upphör,
2. i anslutning härtill medgiva, att utbildningen av sjukgymnaster
vid gymnastiska centralinstitutet skall, i huvudsaklig
överensstämmelse med de grunder, som av departementschefen
i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 23 februari 1934 angivits, samt i enlighet
med de närmare bestämmelser, som Kungl. Maj:t kan finna
gott föreskriva, anordnas vid serafimerlasarettet,
3. — med uteslutande ur staten för gymnastiska centralinstitutet
av följande där nu upptagna ordinarie befattningar,
nämligen 3 Överlärare i lönegraden B 28, 4 lärare i
lönegraden B 21, 2 lärarinnor i lönegraden B18, 2 vaktmästare,
tillika portvakter, i lönegraden B 5 och 1 kontors
-
Statsutskottets utlåtande Nr 114. 45
biträde i lönegraden B 4 — i nämnda stat uppföra från och
med ingången av budgetåret 1934/1935
a) 2 lärare i lönegraden B 24,
b) 2 lärarinnor i lönegraden B 21,
c) 1 kansliskrivare, tillika registrator, i lönegraden B 11,
d) 2 expeditionsvakter, tillika portvakter, i lönegraden
B 5,
e) 1 expeditionsvakt, tillika eldare, i lönegraden B 5,
4. å övergångsstat vid gymnastiska centralinstitutet från
och med ingången av budgetåret 1934/1935 uppföra lärarinnan
Ingeborg Eriksson med lön enligt lönegraden B18,
5. vid bifall till vad under 3. hemställts minska den i det
ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska
centralinstitutet ingående, såsom förslagsanslag betecknade
anslagsposten: avlöningar till ordinarie tjänstemän,
nu 82,300 kronor, med 38,700 kronor till 43,600 kronor, ävensom
föreskriva, att den vid nämnda anslagspost i staten
fogade anmärkningen skall utgå,
6. ur det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid
gymnastiska centralinstitutet utesluta den nu där upptagna
anslagsposten till vikariatsersättningar å 1,300
kronor,
7. öka den i det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar
vid gymnastiska centralinstitutet ingående anslagsposten
avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., nu
20,400 kronor, med 30,200 kronor till 50,600 kronor,
8. i det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid
gymnastiska centralinstitutet under rubrik övergångsstat
uppföra en såsom förslagsanslag betecknad anslagspost å
6,500 kronor,
9. vid bifall till vad under 5.—8. hemställts minska det
ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska
centralinstitutet, nu 106,000 kronor, med 3,300 kronor till
102,700 kronor,
10. uppföra det ordinarie reservationsanslaget till materiel
m. m. vid gymnastiska centralinstitutet med oförändrat
belopp, 12,600 kronor,
11. för bestridande av kostnaderna för uppehållande under
budgetåret 1934/1935 av undervisningen vid de delar av
gymnastiska centralinstitutet, där nu gällande undervisningsplaner
under nämnda tid skola tillämpas, för budgetåret
1934/1935 anvisa ett extra anslag av 19,500 kronor,
46
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
att utgå med den fördelning och enligt de närmare bestämmelser,
som av Kungl. Majit meddelas,
12. till bestridande av kostnader för undervisning i idrott
för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra anslag av 2,200
kronor,
13. till anordnande vid gymnastiska centralinstitutet av
kostnadsfria övningar i gymnastik för medlemmar av
Stockholms förenade studentkårer för budgetåret 1934/1935
anvisa ett extra anslag av 1,000 kronor,
14. till kostnader för anskaffande av materiel för gymnastiska
centralinstitutet för budgetåret 1934/1935 anvisa
ett extra reservationsanslag av 11,000 kronor,
E) med bifall till herr Paulis ovannämnda motion
(I: 314), i vad densamma avser inspektionen över gymnastikundervisningen,
i skrivelse till Kungl. Majit hemställa
att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning och för
1935 års riksdag framlägga förslag till organisation av
berörda inspektion;
F) avslå herrar Lindströms och Lindskogs ovannämnda
motioner (I: 313 och lii 556).
Stockholm den 11 maj 1934.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Hamrin, Svensson i Kompersmåla, Nilsson i Malmö,
Borell, Bagge, Asplund, Walles, Thelin, Petrén, Alexander Nilsson, Pauli och Jonsson i
Lycksele; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Holmgren, Eriksson i Stockholm,
Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Holmdahl, Nilsson i Hörby,
Olofsson i Digernäs, Norling, Weijne och Svedberg,
dock att vid behandlingen av de i punkterna A) och B) omförmälda frågor herr Oscar
Olsson närvarit i stället för herr Petrén.
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
47
Reservationer:
vid punkt A (omorganisationsfrågan) av herr Holmgren, som ansett, att
utskottet hort avstyrka Kungl. Maj:ts här förevarande proposition;
vid punkt C (kvinnliga lärares avlöning) av herrar Petrén, Pauli, Jonsson
i Eskilstuna och Norling, vilka ansett, att utskottet hort, i anledning
av fröken Hesselgrens motion (I: 312), dels föreslå samma avlöningsförmåner
för kvinnliga som för manliga lärare, dels ock vidtaga härav betingade
ändringar i av utskottet föreslagna stater och anslag;
vid punkt D
1) (beträffande inträdesfordringarna) av herrar Hamrin, Svensson i
Kompersmåla, Borell, Asplund, Thelin, Petrén, Pauli, Jonsson i Lycksele,
Holmgren, Persson i Falla och Holmdahl, vilka ansett, att i utskottets yttrande
(sid. 35) i stället för uttalandet, som börjar med »När utskottet» och
slutar med »Kungl. Maj:ts förslag», bort inflyta följande:
»När utskottet från nu angivna utgångspunkter haft att pröva de föreliggande
förslagen örn inträdesfordringar, har utskottet beträffande gymnastiklärarlinjen
funnit sig höra ansluta sig till det av centralinstitutets
direktion framlagda, i motionerna I: 316 och II: 562 upptagna förslaget.
Såsom nyss nämnts befinner sig här förevarande problem i ett helt annat
läge än tidigare, sedan man icke längre behöver taga hänsyn till kravet på
gemensamma inträdesfordringar å de båda linjerna. Frågan är nu — med
utgångspunkt från kravet på lika inträdesfordringar för män och kvinnor
— närmast den, örn inträdesfordringarna skola sänkas för de manliga
eleverna eller höjas för de kvinnliga. För det förstnämnda alternativet har
utskottet icke funnit några verkligt bärande skäl anförda; mot det sistnämnda
alternativet finner utskottet däremot i likhet med centralinstitutets
direktion inga starkare betänkligheter föreligga. Ett bifall till vad
departementschefen i denna del föreslagit måste medföra åtskilliga betydande
olägenheter. De fordringar på kompletteringar utöver realexamen
eller normalskolekompetens, som enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle erfordras,
äro sålunda omfattande och komma att draga avsevärd tid efter
avslutad skolgång. Den föreslagna minimiåldern för inträde, mot vilken
utskottet icke funnit något att erinra, skulle vidare medföra risk för att
—■ såsom i motionerna framhållits — de för ungdomen så betydelsefulla
åren närmast före tjugoårsåldern ej effektivt utnyttjas. Härtill kommer
vidare, såsom direktionen framhållit, att det mått av allmänbildning, som
en fullständig studentexamen skänker, är av betydelse för gymnastikläraren
i hans framtida lärargärning och att den studievana, som avläggandet
av studentexamen bibringar, för eleverna kommer att vara till
nytta vid studierna å centralinstitutet. Hänsyn synes också böra tagas till
48
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
det förhållandet, att mycket starka krav från av frågan berörda yrkesgrupper
framställts på uppställandet av studentexamen som inträdesfordran.
Utskottet tillstyrker alltså vad i motionerna I: 316 och II: 562 hemställts.»
Reservanterna hava följaktligen yrkat, att utskottet bort hemställa örn
bifall till herrar Linders och Sandegårds samt herr Lauréns ovannämnda
motioner (I: 316 och II: 562).
2) (beträffande tillsättande på förordnande av vissa lärarbefattningar)
av herrar Svensson i Kompersmåla, Bagge, Asplund, Thelin, Holmgren och
Holmdahl, vilka ansett, att i utskottets yttrande (sid. 38) i stället för stycket,
som börjar med »Utskottet har» och slutar med »centralinstitutet upphör.
» bort inflyta följande:
»De skäl, som av departementschefen anförts till förmån för den av
honom intagna ståndpunkten, hava synts utskottet övertygande.
De fördelar, som, enligt vad i motionen I: 314 framhållits, förmenas skola
vinnas genom det där föreslagna förfaringssättet, få, såsom departementschefen
framhållit, icke överskattas. Förslaget måste för de läroverk, vilkas
lärare erhålla de ifrågasatta förordnandena, medföra betydande svårigheter
även örn den av skolöverstyrelsen förordade anordningen införes, och
jämväl för gymnastiska centralinstitutet i dess egenskap av lärarutbildningsanstalt
måste det relativt täta ombytet av lärare komma att medföra
olägenheter. Med hänsyn härtill finner sig utskottet böra, med avstyrkande
av vad i motionen I: 314 i denna del hemställts, tillstyrka Kungl.
Maj:ts förslag.»
I anslutning härtill hava dessa reservanter ansett att jämväl följande
ändringar bort ske i utskottets uttalande, nämligen att
dels det uttalande (sid. 40), som börjar med »Med hänsyn» och slutar med
»av 6,300 kronor» bort utgå;
dels i stället för det uttalande (sid. 41—42), som börjar med »Med anledning»
och slutar med »till serafimerlasarettet» hort inflyta följande:
»I enlighet med departementschefens beräkningar, mot vilka utskottet
icke funnit något att erinra, bör anslaget till avlöning av ordinarie tjänstemän
med ett till 84,000 kronor avrundat belopp upptagas såsom ordinarie
förslagsanslag.
Den i-----—----ur staten.
Mot förslaget, att anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
skulle beräknas till 44,000 kronor har utskottet icke funnit
något att erinra.
Sedan gymnastiska
i riksstaten:
Statsutskottets utlåtande Nr 114. 4 9
I. Ordinarie anslag.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag......kronor 84,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m..... » 44,000
Summa förslagsanslag kronor 128,000
Materiel m. m...... ................................ * 1,000
Summan av dessa anslag utgör 150,500 kronor.
De för----en kostnadsökning av (150,500 —128,810 =) 21,690 kronor,
dyrtidstilläggen oberäknade. Härtill komma----till serafimer
lasarettet
»
dels och i stället för det uttalande (sid. 43), som börjar med »Med anledning»
och slutar med »Kungl. Maj:ts förslag» hort inflyta följande:
»I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag, mot vilket utskottet icke haft
något att erinra, tillstyrker utskottet, att det ordinarie anslaget till avlöningar
av ordinarie tjänstemän för nästkommande budgetår upptages
med ett belopp av 75,000 kronor.
Anslaget till avlöning till icke-ordinarie befattningshavare bör i enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag för nästkommande budgetår upptagas med
ett belopp av 23,000 kronor.
Departementschefens i-----till erinran.
Summan av de utav utskottet för budgetåret 1934/1935 tillstyrkta anslagen
utgör alltså 152,800 kronor eller samma belopp som enligt Kungl.
Maj:ts förslag.»
Dessa reservanter hava yrkat, att utskottet hort hemställa,
att riksdagen må, med avslag å herr Paulis ovannämnda
motion (I: 314), i vad densamma avser tillsättande på förordnande
av vissa lärarbefattningar i gymnastik samt i
lek och idrott,
1. medgiva, att gymnastiska centralinstitutet må från
och med budgetåret 1934/1935 omorganiseras i huvudsaklig
överensstämmelse med vad departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 23 februari
1934 tillstyrkt, dock med iakttagande av vad utskottet
i detta utlåtande föreslagit,
2. ------------------
3. _ med uteslutande ur staten för gymnastiska centralinstitutet
av följande där nu upptagna ordinarie befattningar,
nämligen 3 Överlärare i lönegraden B 28, 4 lärare i
lönegraden B 21, 2 lärarinnor i lönegraden B18, 2 vaktmästare,
tillika portvakter, i lönegraden B 5 och 1 kontorsbiträde
i lönegraden B 4 — i nämnda stat uppföra från
och med ingången av hudgetåret 1934/1935
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 0 sami. Nr 114.
4
50
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
a) 4 lärare i lönegraden B 24,
b) 4 lärarinnor i lönegraden B 21,
c) 1 kansliskrivare, tillika registrator, i lönegraden B11,
d) 2 expeditionsvakter, tillika portvakter, i lönegraden
B 5,
e) 1 expeditionsvakt, tillika eldare, i lönegraden B 5,
4.------------------
5. vid bifall till vad under 3. hemställts minska den i det
ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska
centralinstitutet ingående, såsom förslagsanslag betecknade
anslagsposten: avlöningar till ordinarie tjänstemän, nu
82,300 kronor, med 7,300 kronor till 75,000 kronor, ävensom
föreskriva, att den vid nämnda anslagspost i staten fogade
anmärkningen skall utgå,
6. ------------------
7. öka den i det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar
vid gymnastiska centralinstitutet ingående anslagsposten
avlöningar till icke ordinarie befattningshavare m. m., nu
20,400 kronor, med 2,600 kronor till 23,000 kronor,
8. ------------------
9. vid bifall till vad under 5.—8. hemställts öka det ordinarie
förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska
centralinstitutet, nu 106,000 kronor, med 500 kronor till
106,500 kronor,
10.
11.
12.
13.
14.
3) (beträffande arvode till kamreraren) av herr Holmgren, som ansett
att utskottet bort hemställa örn bifall till de av herr Björnsson samt herrar
Lundqvist och Arnemark väckta motionerna (I: 309 och II: 561) samt att
i följd härav såväl den under 7. upptagna anslagsposten bort höjas med
800 kronor som det under 9. upptagna anslaget bort höjas med samma
belopp, allt i förhållande till vad utskottet föreslagit.
vid punkt F (ersättning åt två t.f. Överlärare Arid gymnastiska centralinstitutet)
av herrar Svensson i Kompersmåla, Borell, Bagge, Asplund,
Thelin, Petrén, Pauli, Anderson i Råstock, Holmgren och Holmdahl, vilka
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
51
ansett, att i utskottets yttrande (sid. 43) i stället för stycket, som börjar
med »Såsom departementschefen» och slutar med »II: 556 yrkats.», hort
inflyta följande:
»Utskottet vill erinra, att i det av Kungl. Majit år 1932 framlagda förslaget
till omorganisation av gymnastiska centralinstitutet jämväl här
förevarande fråga upptogs till behandling. Dåvarande departementschefen
framhöll, bland annat, att ganska starka betänkligheter onekligen inställde
sig mot att lämna ersättning för förluster, som vid en omorganisation
gjordes av personer, vilka endast på förordnande uppehållit sina befattningar.
Enligt hans förmenande förelåge emellertid här alldeles särskilda
omständigheter, som talade för ett sådant förfaringssätt, omständigheter
sådana, att ett bifall till förslaget näppeligen skulle kunna få prejudicerande
betydelse.
Utskottet bär funnit de starkaste skälen tala för en anslutning till den
ställning, som år 1932 intogs av Kungl. Majit och som nu framförts i här
förevarande motioner. De säregna förhållanden, under vilka omorganisationen
av centralinstitutet kommit till stånd och som bland annat förorsakat,
att Schmiterlöw och Hellsten kommit att innehava sina nuvarande
tjänster endast på förordnande ända från år 1924, respektive år 1927, synas
utskottet innebära en garanti för att ett bifall till motionerna icke kan få
prejudicerande betydelse.
Med hänsyn härtill finner sig utskottet, med tillstyrkande av motionerna
I: 313 och II: 556, böra förorda, att riksdagen må medgiva, att Schmiterlöw
och Hellsten tillerkännas rätt att såsom personliga lönetillägg uppbära
skillnaden mellan å ena sidan vad de, förutom dyrtidstillägg, vid utgången
av juni 1934 uppbära såsom t. f. Överlärare, och å andra sidan vad de efter
nämnda tidpunkt, förutom dyrtidstillägg, äga att uppbära vid centralinstitutet.
Kostnaderna vid bifall till vad utskottet nu tillstyrkt komma ej att uppgå
till något större belopp. För nästkommande budgetår kunna de beräknas
uppgå till ej fullt 3,000 kronor, men redan under det därpå följande
året komma de att nedgå till omkring hälften härav, emedan Schmiterlöw
då ingår i pensionsåldern. Med hänsyn härtill finner sig utskottet — i anslutning
till Kungl. Maj:ts förslag i ämnet år 1932 — kunna tillstyrka, att
intet särskilt anslag för ändamålet upptages i staten utan att riksdagen
måtte medgiva, att förevarande personliga lönetillägg må utgå från förslagsanslaget
till avlöningar till ordinarie befattningshavare.»
Reservanterna hava i anslutning härtill ansett, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen må
F) med bifall till herrar Lindströms och Lindskogs ovannämnda
motioner (I: 313 och II: 556) medgiva, att — därest
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
t. f. överlärarna vid gymnastiska centralinstitutet majoren
A. G. Schmiterlöw och kaptenen N. E. Hellsten varda
utnämnda till lärare vid centralinstitutet — dem må tillerkännas
rätt att från den i det ordinarie förslagsanslaget
till avlöningar vid gymnastiska centralinstitutet ingående,
såsom förslagsanslag betecknade anslagsposten till avlöningar
till ordinarie tjänstemän såsom personliga lönetilllägg
uppbara skillnaden mellan å ena sidan vad de, förutom
dyrtidstillägg, vid utgången av juni 1934 uppbära
såsom t. f. Överlärare och å andra sidan vad de efter nämnda
tidpunkt, förutom dyrtidstillägg, äga att uppbära vid
institutet.
Stockholm 1934; Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.