Statsutskottets utlåtande Nr 103.

1

Nr 103.

Ankom till riksdagens kansli den 4 maj 1934 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av vissa utav Kungl. Magit i statsverkspropositionen
under åttonde huvudtiteln, punkterna 119,122,
129 och 131, gjorda framställningar angående anslag till
de allmänna läroverken och kommunala mellanskolor jämte
i ämnet väckta motioner. ^2-a avd)

l:o) Arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna
läroverken. I den till riksdagen avlåtna, den 3 januari 1934 dagtecknade
propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov för
budgetåret 1934/1935 har Kungl. Majit (punkt 119, sid. 142—146 i det vid
propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för samma dag) föreslagit riksdagen att till arvoden åt extra och vikarierande
ämneslärare vid de allmänna läroverken för budgetåret 1934/1935
anvisa ett extra anslag av 1,231,400 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels en inom första kammaren av herr Olof Olsson m. fl. väckt motion
(I: 91), vari hemställts, att riksdagen måtte dels i skrivelse till Kungl. Majit
hemställa, att den av riksdagen påkallade utredningen rörande omläggning
av skolarbetets inre organisation och de därmed förbundna ekonomiska kostnaderna
måtte snarast möjligt föreläggas riksdagen, dels i avbidan på sagda
utredning besluta att minska det under punkten 119 av åttonde huvudtiteln
äskade extra anslaget till arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid
de allmänna läroverken för budgetåret 1934/1935 med 51,000 kronor, dels
ock uttala, att gymnasiets organisation i vad det gäller det fasta främmande
levande språket samt reallinjens bildningsmål, skall anordnas i enlighet med
de av riksdagen godkända grunderna, dock med den jämkning i förstnämnda
avseende — till förmån för franska språket — som i motionen angivits;

dels två likalydande motioner, väckta, den inom första kammaren av herrar
A. Thelin och G. Bagge (I: 92) och den andra inom andra kammaren av
herrar C. Lindskog och 1. Sefve (lii 194), i vilka motioner hemställts, att riksdagen
måtte vid beviljandet av anslag till extralärare vid de allmänna läroBihang
till riksdagens protokoll 1934. 6 sami. Nr 103—104. 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

verken för budgetåret 1934/1935 hemställa, att Kungl. Majit skyndsammast
vidtager åtgärder, lämpade att i möjligaste mån undanröja de missförhållanden,
som utformningen av 1933 års läroverksstadga i vissa i motionen
berörda avseenden medfört;

dels ock en inom andra kammaren av herr I. Anderson i Norrköping väckt
motion (11:219), vari hemställts, att riksdagen måtte vid anslaget till extra
och vikarierande ämneslärare vid de allmänna läroverken för budgetåret
1934/1935 knyta det villkoret, dels att i latingymnasiets två högsta ringar
engelska må kunna väljas som fast ämne i stället för franska, örn minst
fem lärjungar därtill anmäla sig, dels att till realgymnasiets sex ämneskombinationer
fogas en sjunde, omfattande ämnena tyska, fysik och kemi.

Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar anförda
skälen hänvisar utskottet, i den mån redogörelse ej lämnas här nedan, till
motionerna 1:91, 1:92 och 11:219.

I det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken ingår en
anslagspost till arvoden åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda
behov å 250,000 kronor. Härutöver har riksdagen å extra stat anvisat särskilt
anslag till arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna
läroverken, vilket anslag för innevarande budgetår utgår med
1,129,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har rörande anslag för ändamålet för budgetåret 1934/
1935 anfört bland annat:

Vid beräkningen av antalet klassavdelningar under läsåret 1934/1935 hade
det visat sig, att detta antal komme att uppgå till ungefär 1,668. Därvid
hade överstyrelsen i allmänhet icke räknat med upprättandet av parallellavdelningar
i första klassen av realskolan eller första ringen av gymnasiet,
där sådana parallellavdelningar icke upprättats läsåret 1933/1934 och icke
vore angivna å de för respektive läroverk gällande specialplanerna. Fastställandet
av lärarbehovet för sålunda beräknade klassavdelningar erbjöde
en viss svårighet på grund av de år 1933 givna föreskrifterna angående
lärjungarnas rätt att tillvälja ämnen å gymnasiets och lyceets differentierade
stadium. Avsaknaden av tillräcklig erfarenhet av de nya bestämmelsernas
inflytande på behovet av undervisningstimmar på ifrågavarande stadium
medförde givetvis osäkerhet vid beräknandet av detta behov. De ungefärliga
beräkningar, som kunnat göras, syntes emellertid giva vid handen, att den
ökning av det erforderliga antalet undervisningstimmar, som betingades
därav, att samläsning mellan parallella avdelningar å skilda gymnasielinjer
i vissa ämnen icke kunde åvägabringas i samma utsträckning som tidigare,
i det hela motvägdes av det genom den nya timplanen minskade totala
antalet timmar för ifrågavarande ringar och kretsar samt av den minskning
i timantalet, som uppstode genom begränsningen av lärjungarnas tillvalsrätt
till att gälla bestämda ämnesgrupper. Överstyrelsen hade därför utgått ifrån
att behovet av undervisningstimmar på ifrågavarande stadium bleve i stort
sett oförändrat.

Enligt de år 1933 fastställda timplanerna finge årsklass eller avdelning

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

3

av årsklass, då antalet av de lärjungar, som deltoge i undervisningen i
vederbörande ämne, överstege 20, efter medgivande av skolöverstyrelsen
under 1 veckotimme i varje ämne uppdelas i två undervisningsavdelningar
vid undervisningen i modersmålet, tyska, engelska och franska i de klasser
av realskolan och kretsar av lyceet, i vilka undervisningen i nämnda ämnen
toge sin början. Om denna delning skulle helt genomföras läsåret 1934/
1935, skulle, om man utginge från de av vederbörande rektorer för höstterminen
1933 beräknade lärjungantalen, härför erfordras 914 lärartimmar,
motsvarande tjänstgöring för ungefär 35 extralärare. Huru önskvärd ur
pedagogiska synpunkter ifrågavarande klassdelning än vore, ansåge sig
överstyrelsen under rådande ekonomiska förhållanden icke böra ifrågasätta,
att densamma omedelbart genomfördes i hela den utsträckning, som ovannämnda
bestämmelse möjliggjorde. Å andra sidan hade det i olika sammanhang
sedan lång tid tillbaka framförda önskemålet om en begränsning av
klassavdelningarnas storlek vuxit i styrka i samma mån som kravet på en
individualiserad undervisning gjort sig gällande, och särskilt i fråga om
modersmålet och de främmande levande språken torde det numera vara
allmänt erkänt, att undervisningen i dessa ämnen å begynnelsestadiet icke
kunde bedrivas på ett tillfredsställande sätt i klassavdelningar på över 30
lärjungar. Med hänsyn härtill funne överstyrelsen det vara ett trängande
behov, att den klassdelning i nämnda ämnen, som nämnda bestämmelse
avsåge_ att möjliggöra, finge komma till stånd åtminstone beträffande klassavdelningar,
vilkas lärjungantal överstege 30. En från denna utgångspunkt
verkställd beräkning gåve vid handen, att för delningen erfordrades omkring
450 lärartimmar, motsvarande tjänstgöring för ungefär 17 extralärare.

Överstyrelsens detaljerade beräkningar över det sannolika lärarbehovet vid
varje särskilt läroverk hade visat, att vid de allmänna läroverken under
läsåret 1934/1935 erfordrades 331 extralärare med full tjänstgöring och dessutom
timlärare med en sammanlagd tjänstgöring av 1,210 veckotimmar,
vartill komme ovannämnda, för klassdelning vid" undervisningen å begynnelsestadiet
i modersmålet och de främmande levande språken erforderliga
17 extralärare. Härvid hade överstyrelsen förutsatt, att de av överstyrelsen
föreslagna nya lärartjänsterna, nämligen 5 lektorstjänster, 22 adjunktstjänster
och 12 ämneslärarinnebefattningar, komme att inrättas från och med läsåret
1934/1935. Då arvodet för 24 timlärartimmar i stort sett motsvarade arvodet
till en extralärare med full tjänstgöring, kunde det här uppgivna behovet
uppskattas till (331 + 50 + 17 =) 398 extralärare med full tjänstgöring.

Vidare hade överstyrelsen i likhet med föregående budgetår ansett det
nödvändigt att beräkna en viss reserv av extralärarbefattningar, vilken icke
borde sättas lägre än till 10.

Överstyrelsen hemställde sålunda örn anslag för budgetåret 1934/1935 till
anställande vid de allmänna läroverken av extralärare och timlärare till ett
antal, som motsvarade 408 extralärare med full tjänstgöring. Kostnaden
härför beräknade överstyrelsen till 1,261,800 kronor.

Liksom föregående år anhölle överstyrelsen, att ett belopp av 3,000 kronor
anvisades till arvoden åt extra ordinarie lärare vid allmänna läroverk, vilka
biträdde vid inträdesprövningar efter vårterminens slut.
t Det totala anslagsbehovet uppginge alltså till 1,264,800 kronor. Genom att
från denna siffra draga det i det ordinarie reservationsanslaget ingående anslaget
å 120,000 kronor till arvoden åt extralärare och timlärare skulle det för
ändamålet utgående extra anslaget böra bestämmas till 1,144,800 kronor.

4

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

I anslutning till vad sålunda anförts har överstyrelsen hemställt, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att till arvoden åt extra och vikarierande
lärare vid de allmänna läroverken för budgetåret 1934/1935 anvisa
ett extra anslag av 1,144,800 kronor.

Departementschefen har anfört följande:

»Såsom för innevarande läsår har skolöverstyrelsen för läsåret 1934—1935
icke räknat med att tillfälliga parallellavdelningar i allmänhet böra upprättas
i första klassen av realskolan eller första ringen av gymnasiet, där
sådana parallellavdelningar icke upprättats redan innevarande läsår. Denna
begränsning vid upprättandet av nya parallellavdelningar beräknades av
överstyrelsen första gången för läsåret 1933—1934 i anslutning till ett av
den s. k. granskningsnämnden med hänsyn till den statsfinansiella situationen
framlagt besparingsprogram (se punkt 146 av 1933 års åttonde huvudtitel)
och föranledde ingen erinran från Kungl. Maj:ts och riksdagens sida.

Jag har emellertid ansett mig böra överväga, huruvida icke skäl kunna
anses föreligga för en uppmjukning av de nu gällande grunderna i förevarande
avseende. Det har nämligen visat sig, att den vidtagna begränsningen
medfört, att sammanlagt 794 till ifrågavarande klasser godkända
inträdessökande lärjungar vid början av höstterminen 1933 fått avvisas på
grund av platsbrist. Största antalet av dessa hänför sig till Stockholm och
Göteborg, men av mig införskaffad utredning utvisar, att även i vissa andra
städer antalet avvisade varit anmärkningsvärt högt. Att begränsningen fått
konsekvenser av så kännbar beskaffenhet lärer hava sin förklaring i att den
under senare år ständigt ökade tillströmningen till läroverken innevarande
läsår ytterligare tilltagit. Så vitt män nu kan bedöma torde någon ändring
i dessa förhållanden icke vara att förvänta för läsåret 1934—1935. Såväl
på grund av nu anförda förhållanden som ock i betraktande av den rådande
arbetslösheten bland extralärarna anser jag det därför i hög grad
önskvärt, att åtgärder må träffas till beredande av ökade möjligheter för
de allmänna läroverken att mottaga elever.

Att därvid helt bortse från den i besparingssyfte tillämpade principen
synes mig dock ej böra ske. Lämpligare torde vara, att Kungl. Majit på
framställning av skolöverstyrelsen må kunna i särskilda fall medgiva upprättande
av nya parallellavdelningar, där eljest ett större antal inträdessökande
förväntas bliva avvisade från ifrågavarande klasser.

Av den föreliggande utredningen beträffande dessa förhållanden höstterminen
1933 synes kunna beräknas, att omkring 25 nya parallellavdelningar
i första klassen av realskolan och första ringen av gymnasiet varit erforderliga
för att vid skolor, där tillströmningen varit så stark, att enligt tidigare
gällande grunder ytterligare någon parallellavdelning skulle hava upprättats,
bereda de nu i stället avvisade plats.

Motsvarande behov för läsåret 1934—1935 torde likaledes kunna beräknas
till lägst 25 nya parallellavdelningar. Kostnaderna härför kunna enligt

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

5

de vanligen tillämpade grunderna uppskattas till omkring 80,000 kronor,
vilket belopp jag vill föreslå beräknas att för ifrågavarande ändamål stå
till Kungl. Maj:ts disposition att efter förslag av skolöverstyrelsen fördelas
bland läroverk, där förhållandena sådant påkalla. Vid bifall härtill torde
de starkast framträdande missförhållandena i förevarande hänseende avlägsnas.

Mot den av överstyrelsen i likhet med föregående år i övrigt tillämpade
beräkningsgrunden för det sannolika lärarbehovet har jag ingen erinran
att göra.

Överstyrelsen har beräknat, att för läsåret 1934—1935 erfordras inalles
398 extralärare med full tjänstgöring. Härutöver har liksom tidigare en
reserv av 10 extralärareänster ansetts erforderlig.

Beträffande behovet av reserv erinrar jag, att i beräkningen av anslagsbehovet
för budgetåret 1933/1934 räknats med en säkerhetsmarginal av
allenast 5 extralärarbefattningar, därvid möjlighet likväl förbehölls Kungl.
Maj:t att, därest reserven skulle visa sig otillräcklig, i enstaka fall och efter
särskild prövning för ändamålet anlita reservationerna å det ordinarie reservationsanslaget
till de allmänna läroverken. Efter framställning från skolöverstyrelsen
har Kungl. Maj:t genom särskilda beslut anvisat medel från
berörda reservationer till ytterligare 5 extralärare ävensom till timlärare med
sammanlagt 36 veckotimmars undervisning. Jag anser med hänsyn härtill
försiktigheten bjuda att nu räkna med en reserv av 10 extralärartjänster.
Överstyrelsens beräkningar sluta på en siffra av 1,144,800 kronor. Ett bifall
till mitt förslag örn nytt läroverk i Bromma föranleder en ökning av
detta belopp med 6,600 kronor till 1,151,400 kronor. Härtill skulle komma
de av mig ytterligare föreslagna 25 lärarbefattningarna. Sammanlagda kostnaden
skulle alltså uppgå till (1,151,400 + 80,000=) 1,231,400 kronor.»

Till stöd för det i motionen 1:91 framförda yrkandet har till en början
lämnats en redogörelse för behandlingen vid 1927 års riksdag av frågan örn
det s. k. inre skolarbetet, varefter i anknytning till skolöverstyrelsens av
departementschefen godtagna förslag rörande behovet av 17 extralärare för
möjliggörande av klassdelning vid undervisningen i modersmålet och de
främmande levande språken anföres bland annat följande:

Det är framställningen utan vidare örn medel till avlöning åt dessa 17
extralärare, som står i strid med riksdagens år 1927 uttalade vilja. Riksdagen
fann, såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen, dåvarande
departementschefens tankar örn skolarbetets inre gestaltning beaktansvärda,
men i den mån programmets genomförande skulle medföra ekonomiska utgifter
och framställningar följaktligen komma att göras hos riksdagen, förutsattes
uttryckligen, att dessa måtte åtföljas av erforderliga utredningar för
frågans bedömande, någonting som inte minst gällde den ifrågasatta uppdelningen
av klassavdelningar vid undervisningen i vissa ämnen.

Som ärendet nu framlägges, sker det i ett synnerligen ofullgånget skick.

6

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

Riksdagen har inte satts i tillfälle att pröva frågan i dess helhet och departementschefen
antyder inte med ett ord, att det föreliggande anslagsäskandet
i nu angivna del förutsätter ett principiellt ställningstagande till nya
grundsatser. Ingenting har emellertid från riksdagens sida uttalats, som
dispenserar från vare sig den generella omprövning, som 1927 års riksdagsskrivelse
kräver, eller den begärda utredningen rörande de ekonomiska konsekvenserna.

Under sådana omständigheter kunna vi inte biträda den ifrågavarande
framställningen utan nödgas hemställa örn erforderlig minskning av anslagsbeloppet
i avvaktan på att Kungl. Maj:t för riksdagen framlägger de utredningar,
som 1927 års riksdag påkallade. Kostnadsökningen i nu berörda del
kan enligt skolöverstyrelsens beräkningar fastställas till 51,000 kronor.

Motionärerna komma därefter in på frågan örn vissa i 1933 års läroverksstadga
vidtagna förändringar i avseende på språkundervisningen å gymnasiet.

När skolöverstyrelsen •— anföra motionärerna — hänvisar till de år 1933
givna föreskrifterna angående lärjungarnas tillvalsrätt, berör den ytterligare
en sak, som i viss mån sammanhänger med den nyss avhandlade. Det
framhålles nämligen, att ett ökat behov av undervisningstimmar inträtt därigenom,
»att samläsning mellan parallella avdelningar å skilda gymnasielinjer
i vissa ämnen icke kunde åvägabringas i samma utsträckning som
tidigare». Vidtagna anordningar hava sålunda i detta avseende medfört en
fördyring av undervisningen vid de allmänna läroverken, utan att riksdagen
satts i tillfälle pröva förutsättningarna för densamma.

Det är emellertid inte denna fördyring, som är det mest framträdande
grundfelet hos 1933 års stadga på denna punkt. Detta ligger snarare däri,
att det obligatoriska språket å det differentierade stadiet växlar å gymnasiets
olika linjer. Franskan har härvid inträtt å latinlinjen, engelskan å reallinjen.
Samtidigt ha också timtalen och därigenom kurserna för dessa ämnen
blivit olika allteftersom det rör sig örn kärnämne eller tillvalsämne. Mot
denna anordning att förhindra en latinare att ha engelska som huvudspråk
kunna vägande invändningar resas ur den mycket betydelsefulla synpunkten
av de blivande studenternas behov. Och då det enda motivet för den ifrågavarande
anordningen torde Ira varit att bereda en starkare ställning åt
franskan, kan det inte vara ur vägen att påminna därom, att franskan inte
längre för oss svenskar har en betydelse, som kan motivera dess nya ställning
på gymnasieschemat. I våra dagar är engelskan världsspråket framför
alla andra, och med detta faktum torde även vårt latingymnasium böra
räkna.

Enligt vår mening tala olika skäl för en ändring i den år 1933 föreskrivna
ordningen på så sätt, att engelska intar ställningen som obligatoriskt språk
å gymnasiets båda linjer med samma timtal, men att de lärjungar som så
önska erhålla frihet att i stället läsa franska, därvid lämpligen minimikravet
på anslutning kan sättas så lågt som till 5 vid ett läroverk.

Motionärerna övergå därefter till att behandla frågan örn matematikundervisningen
å realgymnasiet och uppehålla sig samtidigt vid frågan örn förhållandet
mellan gymnasiets båda bildningslinjer. I dessa avseenden anföres
bland annat:

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

7

Enligt 1927 års riksdagsbeslut skulle gymnasiet ha två huvuduppgifter.
Det skulle ge lärjungarna den allmänbildning, som en högre elementarundervisning
skänker och som med fog kunde fordras av den som genomgått ett
högre läroverk. Men samtidigt hade gymnasiet att förbereda sina lärjungar
för deras kommande levnadskall och måste fördenskull ge dem tillfälle att
åtminstone i någon mån inrikta sina studier mot livets mångskiftande utbildningsvägar
och därför också lämna tillfälle till en viss specialisering.
Att förändra eller inskränka dessa gymnasiets uppgifter vore enligt riksdagens
mening uteslutet; man nödgades alltså att söka fylla dem båda.

Riksdagen hade inte utan överväganden kommit till denna ståndpunkt.
I den allmänna diskussionen hade framkommit förslag örn att frigöra läroverket
från den ställning det hade som förberedelseanstalt för fortsatta högskolestudier,
men det hade vid en närmare undersökning bland annat ådagalagts,
att bortåt tre fjärdedelar av de lärjungar, som genomgingo våra gymnasier
och där avlade studentexamen, vid sina fortsatta studier verkligen
hade behov av eller i varje fall användning för den kompetens, som studentbetyget
skänkte. Från dessa utgångspunkter skapade man 1927 års gymnasium
med de två jämbördiga linjerna. Det kunde enligt riksdagens uttalade
uppfattning ingen tvekan råda därom, att man även framgent borde bibehålla
den sedan många år stadgade uppdelningen av gymnasiet i en latinoch
en reallinje. Den grundväsentliga skillnad i dessa båda linjers karaktär,
som orsakas av naturen hos de ämnen, vilka äro konstitutiva för linjerna,
ej blott motsvarade en tydlig begåvningsdifferentiering hos lärjungarna utan
betingades jämväl av de krav, som omsorgen örn lärjungarnas val av framtida
levnadsbana uppställer.

Genom 1933 års stadga har jämbördigheten brutits i så måtto, att den
reala linjen skurits ned på ett sätt, som gör att den i grundläggande avseenden
inte mäktar bli en tillfredsställande utgångspunkt för den fortsatta
högskolutbildningen. Detta förhållande har kommit till klart uttryck i en
skrivelse från tekniska högskolans lärarkollegium den 17 maj 1933, riktad
till riksdagens statsutskott. »Matematikens ställning i realskolan och å realgymnasiet»,
heter det i denna skrivelse, »har genom den nya stadgan blivit
förändrad på ett sätt, som utan överdrift kan sägas innebära ett dråpslag
mot detta ämne. För läroverk med 5-årig realskola och 4-årigt gymnasium
har undervisningstiden minskats med 17 å 18 procent, utgörande omkring
270 undervisningstimmar. I själva verket blir undervisningstiden i matematik
för reallinjen nu mindre än den var för latinlinjen enligt 1905 års
stadga.» Inför detta läge uttalar lärarkollegiet, att det bleve omöjligt att
koncentrera den obligatoriska matematikundervisningen vid högskolan till
två terminer utan torde denna behöva utsträckas över ytterligare åtminstone
en termin. Därmed följde rubbningar i övrig undervisning på grund varav
det inte torde kunna undvikas, att den programenliga undervisningen utsträckes
utöver nuvarande fyra år. Tillika framhåller kollegiet behovet av
ytterligare en huvudlärare i ämnet jämte ett flertal assistenter. Ett annat
alternativ vore att åvägabringa nödig komplettering, vilket emellertid måste
anses praktiskt svårgenomförbart.

Läget är alltså detta, att stadgan och undervisningsplanen skapat en lucka
mellan realgymnasiets och högskolans undervisning, som på något sätt måste
fyllas. Vilken väg, som i detta avseende än väljes, kommer att draga med
sig ökade kostnader antingen för statsverket oller för den enskilde — sannolikare
såväl för statsverket som för den enskilde. Och likaså förefaller det

8

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

uppenbart, att den nya ordningen måste vara förbunden med tidsutdräkt
för den enskilde; förmodlingen är den tillika sämre ur kvalitetssynpunkt.

Men de faktiska verkningarna av omläggningen stanna inte vid detta;
de gå längre. Den nyss omtalade störningen i balansen linjerna emellan
har redan medfört en förskjutning av lärjungarna från latinlinjen till reallinjen,
som — därest den fortsätter — kan komma att nödvändiggöra en
omreglering av gymnasiets linjeutrustning.

Denna förskjutning belysa motionärerna med vissa statistiska uppgifter.

I motionen I: 92 anföres inledningsvis följande:

De sista fem åren ha för de svenska allmänna läroverken varit en omvandlingens
tid. De nyorganiserades 1928 och genomgripande förändringar
vidtogos 1933. Lärjungar ha i stor utsträckning överförts från en skolform
till en annan, den studielinje, de valt, har i vissa fall, utan att de i förväg
fått kännedom därom, i väsentliga avseenden ändrats, och lärarna ha
knappt hunnit skaffa sig erfarenhet från en lärokurs, förrän de måst ånyo
omlägga sin undervisning för en annan. Det är därför angeläget, att läroverken
snarast erhålla den arbetsro, utan vilken de ej kunna fylla sin samhällsviktiga
uppgift.

Det är därför icke utan tvekan, som undertecknade nu yrka på att vissa
delar av organisationen ånyo tagas under omprövning. Då emellertid regeringen
efter fastställandet av sista läroverksstadgan uppdragit åt två sakkunniga
att utreda frågan örn latinets och grekiskans ställning vid läroverken
och därigenom gjort det sannolikt, att ändringsförslag komma att framläggas
i detta avseende, och då det dessutom enligt vår mening är uppenbart,
att vissa av de nyheter, som 1933 års stadga infört, ej verka i gynnsam
riktning, tillåta vi oss yrka på, att dessa tagas upp till förnyad granskning.
Vi syfta härvid främst på den kraftiga beskärning, som drabbat särskilt
tvenne ämnen, matematik och biologi med hälsolära, samt de bestämmelser,
som fastställts för ämnesvalet på det differentierade gymnasiet.

Beträffande undervisningen i matematik å gymnasiet enligt 1933 års läroverksstadga
och timplaner anföra därefter motionärerna i huvudsak:

I en broschyr, som tillsänts riksdagens ledamöter, har föreningen för matematisk-naturvetenskaplig
undervisning framlagt resultaten av vissa av föreningen
företagna undersökningar. Genom 1933 års stadga har matematikens
timtal minskats på realskolan och reallinjen från tillsamman 43,5 till
36 veckotimmar samt på latinlinjen för de lärjungar, som tillvalt ämnet, från
32,5 till 26 veckotimmar och för dem, som ej läsa det som tillvalsämne,
från 24,5 till 19 veckotimmar. Som en följd härav har matematikens kursplan
måst i hög grad beskäras, varför de lärjungar, som komma att avlägga
sin studentexamen enligt denna stadga, måste i fråga örn detta ämne
gå avsevärt sämre rustade till fortsatta studier än de, som avlagt sin examen
enligt 1905 eller 1928 års stadga.

Detta förhållande måste förlänga studietiden och öka studiekostnaderna
för de blivande studenterna i den mån de för sin fortsatta utbildning äro
beroende av de matematikkurser, i vilka undervisning ej längre meddelas
vid läroverken. Denna undervisning måste nu i stället förläggas till de
olika fortbildningsanstalterna, där följaktligen motsvarande undervisning
måste anordnas. Resultatet härav blir i sin tur ökade kostnader för stats -

.Statsutskottets utlåtande Nr 103.

9

verket, enär de nu vid dessa anstalter anställda lärarkrafterna ej kunna anses
tillräckliga även för denna utvidgade undervisning.

Särskilt besvärliga te sig dessa förhållanden vid de fortbildningsanstalter,
vid vilka utbildningstiden är fixerad till ett visst antal år. Tekniska högskolans
lärarkollegium tillställde statsutskottet vid 1933 års riksdag en skrivelse,
i vilken kollegiet uttalade sina farhågor i dessa avseenden. Genom
1933 års läroverksstadga, framhåller kollegiet, har undervisningen i matematik
vid våra läroverk i mycket hög grad försvagats på grund av minskningen
i undervisningstiden i såväl matematik som teckning å realgymnasiet.
En icke oväsentlig del av undervisningen i geometri meddelas nämligen
i samband med teckningsundervisningen. Då emellertid matematikens
betydelse som grund för den tekniska utbildningen på senare år alltmer
ökats, måste såsom en oundviklig konsekvens av den nya läroverksstadgan
följa en utökning av studietiden vid högskolan. »För att genomgå de delar
av elementarmatematiken, som blivit uteslutna ur studentkursen, och för att
bibringa de studerande nödig träning i elementära räkneoperationer måste»,
säger kollegiet, »anslås åtminstone en termin.» Ofrånkomligt förefaller
även, att detta medför behov av ökade lärarkrafter.

Svårigheter av motsvarande art göra sig gällande även i fråga örn andra
fortbildningsanstalter. Den ovannämnda föreningen hänvisar i detta avseende
på lantbrukshögskolan, de militära högskolorna, Chalmers tekniska institut
och farmaceutiska institutet.

Genom 1933 års läroverksstadga har således en klyfta uppkommit mellan å
ena sidan våra allmänna läroverk och å andra sidan vissa av de på dessa byggande
fortbildningsanstalterna, vilken måste utfyllas antingen genom en ny
ändring av läroverkens undervisningsplaner eller genom en omorganisation
av fortbildningsanstalterna.

Likartade förhållanden, framhåller föreningen, göra sig i fråga örn matematiken
gällande även mellan å ena sidan realskolan och å andra sidan de
på dess kurser byggande tekniska elementarskolorna och tekniska gymnasierna.
De nya undervisningsplanerna synas nödvändiggöra antingen ett
skärpande av inträdesfordringarna, så att ej längre enbart realexamen berättigar
till inträde, eller ett utökande av studietiden vid dessa skolor på ett
eller annat sätt.

Motionärerna uppehålla sig därefter vid biologiundervisningens ställning
på gymnasiet samt anföra bland annat:

I fråga örn de förändringar, som 1933 års stadga medfört för ämnet
biologi med hälsolära, har biologilärarnas förening låtit utarbeta en skrift.
Där framhålles, att biologien visserligen fått behålla sin ställning på realskolan,
men att det är det ämne, som på gymnasiet blivit hårdast nedskuret,
i det att dess timtal minskats å det 4-åriga gymnasiet från 9.5 till 7 veckotimmar
d. v. s. med 26 procent och å det 3-åriga gymnasiet från 7.5 till
5 veckotimmar d. v. s. med 33 procent. Vad som härvidlag synes särskilt
allvarligt är, att mer än hälften av denna minskning gäller det odifferentierade
gymnasiet, i det att ämnet fullständigt försvunnit från dettas högsta
ring.

Att denna minskning av undervisningstiden i biologi är mycket betänklig,
framgår utan vidare av att stora grupper av studerande behöva detta
ämne för sin fortsatta utbildning. Till dessa höra alla blivande lärare i
biologiska ämnen, museimän, tjänstemän i fiskeristaten och vid centralan -

10

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

stalten för jordbruksförsök, läkare, tandläkare, veterinärer, apotekare, jägmästare,
lantmätare, agronomer, gymnaster, officerare av visst slag och folkskollärare.

Sedan motionärerna ingående framhållit biologiundervisningens stora allmänbildande
betydelse, anföra de, att det synes dem angeläget, att en undersökning
företages, huruvida ej undervisningen i biologi kan på det odifferentierade
gymnasiet snarast återföras till den ställning, den hade enligt 1928
års stadga, samt tillägga, att, då ändringar företagits i timplanen även för
andra ämnen utan att ha stöd av någon förberedande saklig prövning, också
dessa synas böra bli föremål för närmare granskning.

Motionärerna beröra därefter frågan örn tillvalsgrupperna å det differentierade
gymnasiet samt anföra härutinnan bland annat:

Genom 1927 års gymnasiereform minskades antalet ämnen å gymnasiets
högre stadium. Under det att en student, som ej valt bort något ämne,
tidigare hade 11 ämnen i sin examen, får han nu ej ha mer än 8, i vissa
fall 9, av vilka de 5 fasta ämnena äro för varje linje fastställda i stadgan,
3 äro tillsvalsämnen och väljas i vissa bestämda grupper och det nionde
kan, örn schemat så tillåter och klasskonferensen medgiver det, fritt väljas
bland återstående ämnen.

Uppenbarligen är det för lärjungen av stor vikt, att han får tillvälja just
sådana ämnen, som han behöver för sina fortsatta studier. Enligt 1927
års riksdags beslut ägde Kungl. Majit att bestämma lämpliga grupper av
tillvalsämnen. I 1928 års stadga fastställdes dock ej bestämda tillvalsgrupper,
utan lärjungarna lingö, med viss inskränkning och med ledning av
anvisningar, som utarbetats av skolöverstyrelsen, fritt tillvälja de ämnen,
som bäst passade dem. Genom 1933 års stadga fastställdes emellertid ämnesgrupper
för tillvalet, som avsågo bland annat att befordra ett mer ändamålsenligt
val av ämnen, framförallt beträffande de moderna språken.

Hedan tidigt uttalades emellertid farhågor, att detta syfte ej skulle helt
förverkligas, och lärjungarnas val av ämnesgrupper för innevarande läsår
synas även tyda härpå. I viss mån kanske detta sammanhänger med att
vid tiden för valen osäkerhet gjorde sig gällande i fråga om skrivningarna
i de moderna främmande språken.

Uppenbart är, att de nu fastställda grupperna ej fullt motsvara lärjungarnas
önskemål och behov, varför en komplettering av dem synes böra
äga rum. Man kan visserligen göra den invändningen, att än så länge allt
för liten erfarenhet föreligger örn hur stadgans bestämmelser i dessa avseenden
komma att verka, men dels är det redan nu tydligt att de i vissa
hänseenden ej äro fullt tillfredsställande, dels kommer mycket snart erfarenhet
ätt föreligga från ytterligare ett läsår.

De nya bestämmelserna örn tillvalen synas bland annat åsyfta att förmå
lärjungarna till ett mer allsidigt val av moderna språk. Detta mål har dock
näppeligen nåtts.

Sedan motionärerna därefter framhållit vikten av att även frågan om en
nyspråklig linje borde beaktas vid den utredning rörande tillvalsgrupperna,
som motionärerna påyrkat, anföra de följande:

I motioner i båda kamrarna år 1933 framhölls, att ett betydande antaextralärare
skulle bli arbetslösa genom den starka beskärningen i 1933 års
stadga av den matematisk-naturvetenskapliga ämnesgruppen. Denna far -

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

11

håga har även besannats, ehuru åtgärder vidtagits för att mildra denna
arbetslöshet. Sålunda har ecklesiastikministern ansett sig böra tillråda användandet
av ifrågavarande lärare vid undervisning i ämnen, för vilka de
ej äro särskilt utbildade. Då lärarnas utbildning tager mycket lång tid i
anspråk och studenternas val av studieämnen vid universitet och högskolor
måste företagas på lång sikt, är det för undvikande av allt för stora ojämnheter
i fråga örn tillgången på kompetenta lärarkrafter viktigt, att den av
oss påyrkade utredningen snarast möjligt kommer till stånd. Frågan om
extralärarnas anställning är sålunda i hög grad beroende av de här ovan
berörda förhållandena. Det synes oss därför lämpligt, att beviljandet av
anslag till extralärare vid de allmänna läroverken göres beroende av åtgärder
i här antydd riktning.

Till stöd för det i motion II: 219 framförda yrkandet anföres slutligen
följande:

Enligt 1927 års riksdagsbeslut skulle på gymnasiets differentierade stadium
ett modernt språk vara obligatoriskt, s. k. fast ämne. Enligt 1928
års läroverksstadga hade lärjungarna möjlighet att fritt välja vilket som
helst av de tre moderna språken såsom fast språk. I denna ordning gjorde
1933 års läroverksstadga den förändringen, att valfriheten upphävdes och
ett av språken gjordes till fast språk: på latinlinjen franskan, på reallinjen
engelskan.

Nu torde det vara oomstritt, att på reallinjen intet annat språk än engelskan
bör komma i fråga som fast språk. Däremot synes införandet av
franskan såsom fast språk på latinlinjen knappast överensstämma med
andemeningen i 1927 års riksdagsbeslut. Ej heller torde det motsvara samtliga
lärjungars på latingymnasiet behov. Engelskan är dock i vår tid det
dominerande världsspråket. En skolordning, som berövar latingymnasiets
elever tillfälle till det fördjupade studium av engelskan, som endast en
större gymnasiekurs med även skriftliga övningar möjliggör, kan icke
anses motsvara kraven på en modern skola. Det synes rimligt, att sådant
tillfälle beredes latinarna genom en bestämmelse, att på latingymnasiet engelskan
må kunna ingå som fast ämne i stället för franskan, örn minst fem
lärjungar så önska.

Aven en annan detalj i 1933 års läroverksstadga har framkallat svårigheter.
Fördelningen av realisterna i näst högsta ringen på reallinjens sex
olika tillvalsgrupper visar hösten 1933, sedan den nya stadgan trätt i kraft,
den egendomligheten, att av samtliga elever 51,7 procent falla på en tillvalsgrupp,
den sjätte, medan övriga 48,3 procent fördela sig på de andra
fem grupperna. Den sjätte tillvalsgruppens oproportionerligt starka dragningskraft
beror uppenbarligen därpå, att denna grupp är den enda, i vilken
franska icke ingår.

Det är emellertid tydligt, att den stora kategori av realister, som för sin
utbildning behöva fysik och kemi men icke biologi, skulle ha större nytta
av ytterligare ett modernt språk än av biologi. För denna kategori är för
närvarande den femte tilvalsgruppen, som omfattar franska, fysik och kemi,
den enda möjliga. Då emellertid denna grupp med sin nuvarande sammansättning
visat sig icke på långt när kunna samla alla de elever, för
vilka den är avsedd, synas realgymnasiets ämneskombinationer böra utökas
med en ny, omfattande tyska, fysik och kemi.

12

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

Utskottet.

Utskottet har ansett sig böra i här förevarande punkt i ett sammanhang
till behandling upptaga dels de motionsvis framförda yrkandena örn ändringar
i gällande läroverksstadga med tillhörande kurs- och timplaner, dels
frågan om anslag till arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de
allmänna läroverken, vilken sistnämnda fråga i vissa av de väckta motionerna
anknutits till ändringsyrkandena rörande läroverksstadgan.

Utskottet upptager till en början förslagen örn förändringar i 1933 års
läroverksstadga m. m.

Enligt 1927 års riksdagsbeslut skulle, såsom i motionen II: 219 erinrats,
på gymnasiets differentierade stadium ett modernt språk vara obligatoriskt,
s. k. fast ämne. Enligt 1928 års läroverksstadga hade lärjungarna möjlighet
att fritt välja vilket som helst av de tre moderna språken såsom fast
språk. I denna ordning gjorde 1933 års läroverksstadga den förändringen,
att valfriheten upphävdes och ett av språken gjordes till fast språk: på
latinlinjen franskan, på reallinjen engelskan. I motionerna hava framhållits
svårigheter av olika slag, vilka anses hava blivit en följd av bestämmelsen
att franskan skall vara fast språk å latinlinjen. Utskottet har visserligen
funnit ett stärkande av franskans ställning vid läroverken motiverat,
men å andra sidan har utskottet av de framlagda utredningarna funnit sig
övertygat örn att vissa olägenheter uppkommit på grund av berörda bestämmelse
i 1933 års läroverksstadga. Utskottet har med hänsyn härtill funnit
skäl att till omprövning upptaga frågan örn det fasta språket på gymnasiets
differentierade stadium.

I motionen I: 91 har föreslagits, att engelska skulle intaga ställningen
som obligatoriskt språk å gymnasiets båda linjer med samma timtal men
att de lärjungar, som så önskade, skulle erhålla frihet att i stället läsa
franska, varvid lämpligen minimikravet på anslutning kunde sättas till fem
vid ett läroverk. I motionen II: 219 har däremot föreslagits, att i latingymnasiets
två högsta ringar engelska skulle kunna väljas som fast ämne
i stället för franska, om minst fem lärjungar därtill anmälde sig.

Utskottet har funnit det i motionen II: 219 framförda förslaget innebära
ett lämpligt uppslag till lösning av denna fråga. Vid bifall till vad i berörda
motion i denna del yrkats sker ingen förändring i den ställning som fast
språk å latinlinjen, som franskan erhållit genom 1933 års läroverksstadga.
Däremot öppnas jämväl för latingymnasiets elever tillfällen till ett fördjupat
studium av engelska språket i den mån de för sin framtida levnadsbana
finna sådant ändamålsenligt.

Emellertid finner utskottet skäligt, att motsvarande valfrihet beträffande
det fasta språket i gymnasiets två högsta ringar, som sålunda föreslagits
skola under viss förutsättning tillkomma latingymnasiets elever, jämväl tillförsäkras
realgymnasiets elever på så sätt, att det medgives, att i realgymnasiets
två högsta ringar franska skall kunna väljas som fast språk i stället
för engelska, örn minst fem lärjungar därtill anmäla sig.

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

13

I anslutning till vad sålunda anförts finner sig utskottet böra tillstyrka,
att riksdagen må i anledning av motionerna I: 91 och II: 219, i vad dessa
motioner avse det fasta språket å latinlinjen, hos Kungl. Maj:t hemställa
örn vidtagande av sådana jämkningar i gällande läroverksstadga, att dels i
latingymnasiets två högsta ringar engelska språket må kunna väljas som
fast ämne i stället för franska språket, dels ock i realgymnasiets två högsta
ringar franska språket må kunna väljas som fast ämne i stället för engelska
språket, allt under förutsättning att i varje fall minst fem lärjungar därtill
anmäla sig.

I fråga örn matematikundervisningen å realgymnasiet hava i motionerna
I: 91 samt I: 92 och II: 194 framförts vissa anmärkningar. Det har sålunda
framhållits, att genom den år 1933 vidtagna beskärningen av nämnda undervisning
en lucka uppstått mellan realgymnasiets och vissa fackhögskolors,
speciellt tekniska högskolans, undervisning. Då ett icke ringa antal av dem,
som avlägga studentexamen å reallinjen, sedan fortsätta just vid tekniska
högskolan och andra i motionerna berörda fackhögskolor, måste de på grund
av nyssberörda förhållanden uppkommande svårigheterna bliva kännbara.
Härigenom nödgas antingen dessa studerande att före inträdet i en fackhögskola
av nu förevarande slag underkasta sig en kostsam och tidsödande
komplettering eller vederbörande högskola att utöka sin matematikundervisning
med de partier, vilka tidigare ingått i studentkursen, något som —
frånsett de härmed förenade kostnaderna — måste medföra en viss förlängning
av studietiden.

Utskottet har funnit vad sålunda motionsvis anförts, vilket jämväl under
ärendets handläggning i utskottet ytterligare bekräftats, beaktansvärt och
finner det med hänsyn härtill vara önskvärt att matematikundervisningen på
realgymnasiet så ordnas, att berörda lucka mellan realgymnasiets och vissa
fackhögskolors undervisning utfylles. Utskottet tillstyrker därför, att riksdagen
må hos Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte, efter vederbörlig
utredning, vidtaga sådana ändringar i gällande läroverksstadga med tillhörande
kurs- och timplaner med avseende å matematikundervisningen å
realgymnasiet, som kunna befinnas erforderliga och lämpliga för vinnande
av berörda syfte.

I de i här förevarande sammanhang av utskottet behandlade motionerna
hava vidare upptagits vissa andra, under förarbetena för 1933 års läroverksstadga
icke närmare berörda ändringar i 1928 års läroverksstadga, främst
biologiens ställning samt tillvalsgrupperna å realgymnasiet.

Utskottet har icke funnit skäl föreligga för riksdagen att ingå på någon
närmare prövning av dessa detaljfrågor. Vid den omprövning av hithörande
frågor, som torde komma att ske med anledning av vad utskottet
nyss förordat rörande matematikundervisningen å realgymnasiet, torde det
lämpligen böra bliva föremål för övervägande huruvida och i vad mån olä -

14

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

genheter i övrigt kunna föreligga, varefter de åtgärder torde böra vidtagas,
som med anledning härav kunna visa sig erforderliga.

Härefter vill utskottet övergå till frågan örn det belopp, med vilket anslaget
till arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna
läroverken må böra uppföras för budgetåret 1934/1935.

Kungl. Maj:ts förslag, som slutar å ett belopp av 1,231,400 kronor eller
102,400 kronor mera än innevarande budgetår, innebär i tre hänseenden
ändringar i de beräkningsgrunder, som legat till grund för bestämmandet
av det för innevarande budgetår utgående anslaget. Till en början har för
beredande av möjlighet av viss uppdelning vid undervisning å begynnelsestadiet
i modersmålet och de främmande levande språken av klassavdelningar,
vilkas lärjungantal överstiger 30, beräknats föreligga ett behov av omkring
450 lärartimmar, motsvarande tjänstgöring för ungefär 17 extralärare,
vilket enligt vedertagna grunder antagits skola draga en kostnad av 51,000
kronor. Vidare bar för beredande av möjlighet att upprätta nya parallellavdelningar
i de fall, där eljest ett större antal kompetenta inträdessökande
förväntas bliva avvisade från första klassen av realskolan eller första ringen
av gymnasiet, beräknats medel för omkring 25 nya parallellavdelningar,
80,000 kronor. Vid framläggandet av detta förslag har departementschefen
jämväl framhållit den rådande arbetslösheten bland extralärarna. Slutligen
har departementschefen med hänsyn till erfarenheterna från innevarande
läsår ansett sig böra räkna med en säkerhetsmarginal av 10 extralärarbefattningar
mot 5 för innevarande budgetår.

Vad först beträffar frågan örn uppdelning av klass i mindre avdelningar
vid undervisning å begynnelsestadiet i modersmålet och de främmande
levande språken har i motionen I: 91 yrkats avslag härå i avbidan på framläggande
för riksdagen av den av 1927 års riksdag påkallade utredningen
rörande omläggning av skolarbetetets inre organisation och de därmed förenade
kostnaderna. Med hänsyn härtill har anslaget föreslagits skola minskas
med det för detta ändamål beräknade beloppet av 51,000 kronor.

De av 1927 års riksdag begärda utredningarna rörande skolarbetets inre
gestaltning äro synnerligen omfattande och kunna — särskilt i vad angår
den då berörda frågan örn minskning av parallellavdelningarnas storlek —
medföra betydande ekonomiska konsekvenser. Utskottet utgår från att utredningar
i de av 1927 års riksdag i här förevarande sammanhang berörda
frågorna komma att — i den mån omständigheterna sådant påkalla och
medgiva — föreläggas riksdagen. Det förslag, vartill utskottet nu har att
taga ställning, berör däremot endast en detalj av det stora av 1927 års
riksdag behandlade frågekomplexet. De ekonomiska konsekvenserna av
uppdelningen med den begränsning, den nu föreslagits skola erhålla, kunna
— efter den av skolöverstyrelsen verkställda, i statsrådsprotokollet återgivna
utredningen — helt överblickas. Med hänsyn till de stora och från alla

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

15

håll vitsordade fördelar av pedagogisk art, som en uppdelning som den nu
ifrågasatta måste medföra, har utskottet ansett sig böra tillstyrka Kungl.
Maj:ts förslag i denna del samt avstyrker alltså motionen I: 91 i vad den
avser minskning av anslaget. Utskottet utgår härvid från att uppdelning
av klass eller klassavdelning i vidare omfattning än vad nu ifrågasatts icke
kommer att ske utan att riksdagen dessförinnan — i den mån en dylik uppdelning
är förbunden med ökade kostnader — satts i tillfälle att pröva frågan.

Såsom nyss erinrats, har vidare för upprättande av omkring 25 nya parallellavdelningar
för beredande av utrymme för godkända inträdessökande
beräknats ett belopp av 80,000 kronor. De skäl, som av departementschefen
anförts för viss uppmjukning av gällande bestämmelser rörande upprättande
av parallellavdelningar, hava synts utskottet hava mycket fog för sig.
För att bedöma behovet av nya avdelningar av här förevarande art har
utskottet under hand från skolöverstyrelsen inhämtat detaljerade uppgifter
rörande godkända inträdessökande lärjungar till första klassen av realskolan
eller första ringen av gymnasiet, vilka höstterminen 1933 måst avvisas på grund
av platsbrist. De sålunda erhållna uppgifterna giva vid handen, att vid vissa
skolor antalet dylika avvisade inskränker sig till några få. Utskottet har
emellertid ansett sig böra utgå från att parallellavdelning av här förevarande
slag ej må upprättas, därest icke minst 10 godkända inträdessökande eljest
kunna förväntas bliva avvisade och icke kunna vinna inträde i annat statligt
läroverk, respektive kommunal mellanskola å samma ort. Från denna utgångspunkt
har utskottet efter sin granskning av berörda uppgifter funnit sig
kunna föreslå en nedsättning av de beräknade nya parallellavdelningarna
till högst 10. Såsom departementschefen föreslagit, torde det få ankomma
på Kungl. Majit att på framställning av skolöverstyrelsen inom det sålunda
angivna antalet medgiva upprättande av nya parallellavdelningar, där eljest
ett större antal inträdessökande skulle bliva avvisade från berörda klasser,
respektive ringar. Kostnaderna för de av utskottet sålunda tillstyrkta 10
parallellavdelningarna kunna efter sedvanliga grunder beräknas till 30,000
kronor, vilket innebär en anslagsminskning i förhållande till Kungl. Majits
förslag med 50,000 kronor.

Förslaget örn beräknande av en reserv av 10 extralärartjänster har utskottet
ansett sig böra tillstyrka.

Då Kungl. Majits förslag i övrigt icke givit utskottet anledning till erinran,
skulle anslaget till arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid
de allmänna läroverken för budgetåret 1934/1935 behöva upptagas med ett
belopp av (1,231,400 — 50,000) 1,181,400 kronor.

Vad i motionen lii 219 yrkats därom, att vid beviljandet av här förevarande
anslag skulle knytas vissa villkor rörande undervisningens anordnande,
kan utskottet med den ställning, utskottet i det föregående intagit till vissa
i samband med 1933 års läroverksstadga gjorda yrkanden, icke biträda.

16

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,

a) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag ej mindre å herr Olof Olssons ovanberörda
motion (I: 91), i vad densamma avser minskning av här
förevarande anslag, än även å herr Andersons i Norrköping
ovannämnda motion (II: 219), i vad densamma avser knytande
av vissa villkor vid här ifrågavarande anslag, till arvoden
åt extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna
läroverken för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra anslag
av 1,181,400 kronor;

b) att riksdagen må, i anledning av herr Olof Olssons
och herr Andersons i Norrköping ovannämnda motioner
(I: 91 och II: 219), i vad dessa motioner avse det fasta
språket å latinlinjen, i skrivelse till Kungl. Majit hemställa
örn vidtagande av sådana jämkningar i gällande läroverksstadga,
att dels i latingymnasiets två högsta ringar engelska
språket må kunna väljas som fast ämne i stället för franska
språket, dels ock i realgymnasiets två högsta ringar franska
språket må kunna väljas som fast ämne i stället för engelska
språket, allt under förutsättning att i varje fall minst fem
lärjungar därtill anmäla sig;

c) att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Majit hemställa,
att Kungl. Majit måtte, efter vederbörlig utredning,
vidtaga sådana jämkningar i gällande läroverksstadga med
tillhörande kurs- och timplaner med avseende å matematikundervisningen
å realgymnasiet, som kunna befinnas erforderliga
med hänsyn till vad utskottet i det föregående anfört;

d) att herr Olof Olssons, herrar Thelins och Bagges ävensom
herrar Lindskogs och Sefves samt herr Andersons i Norrköping
ovannämnda motioner (I: 91, I: 92 och lii 194 samt
lii 219) — i den mån de icke innefattas i vad utskottet i
det föregående hemställt — må anses hesvarade med vad
utskottet i det föregående anfört.

2:o) Vissa spörsmål ifråga om den högre skolundervisningen. I

en inom första kammaren av herr N. Wohlin m. fl. väckt motion (I: 1) har
hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om föranstaltandet
av en förutsättningslös och allsidig utredning rörande de spörsmål
i fråga om den högre skolundervisningen, vilka i motionen berörts,
samt att för riksdagen framlägga de förslag, vartill denna utredning må
kunna föranleda.

I motionen har erinrats örn vissa allmänna uppfostrings- och utbildningsproblem,
vilka vore förtjänta av att tagas under allvarlig omprövning. För

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

17

att komma till rätta med dem och erhålla dea nödiga överblicken vore en
obunden och förutsättningslös utredning erforderlig, avseende den högre
skolundervisningens, enkannerligen gymnasieundervisningens, uppgifter och
mål. En dylik utredning borde taga sikte på vilka önskemål och krav
våra dagars samhälle ställde på vad i motionen kallats en högre medborgerlig
utbildning. I samband härmed borde jämväl en allsidig utredning
ske rörande de krav, som lämpligen borde ställas på den speciella utbildningen
för inträde på vissa levnadsbanor eller tillträde till vissa specialskolor
och högre utbildningsanstalter, vare sig av mera teoretisk eller mera
praktisk art. En dylik utredning borde avse att ådagalägga sambandet
mellan den högre medborgerliga bildningen och på bestämda levnadsbanor
inriktad speciell utbildning. Det sålunda ifrågasatta utredningsarbetet borde
inriktas på att lämna utgångspunkter för en rationell anordning av den
högre skolutbildningen. Kärnan i denna utbildning syntes böra utgöras av
den högre medborgerliga bildningen, och till denna borde anknytas, genom
rika differentieringsmöjligheter, särskilda bildningslinjer för dem, som för
sin framtida levnadsbana vore i behov av specialutbildning. Härvid borde
tagas under övervägande, i vad mån möjligheter förelåge att tidigare än nu
vore fallet avsluta skolutbildningen för dem, som avsåge att ernå en högre
medborgerlig utbildning men icke vore i behov av en förberedande specialutbildning
för inträde exempelvis vid universitet eller andra högre utbildningsanstalter.
Fördelarna av en anordning sådan som den skisserade vore
av många skilda slag. Den kunde för ett avsevärt antal av den högre skolans
lärjungar komma att innebära en förkortning av skoltiden och därmed
ett tidigare utträde i det praktiska livet eller tidigare inriktning på specialutbildningen
för den tilltänkta levnadsbanan. Därigenom komme den överhuvud
taget att innebära en för sitt ändamål mera avpassad utbildning.
Vidare borde en högre skola, som inrymde utbildning, inriktad såväl på
olika områden av det praktiska livet som på mera teoretiskt betonade levnadsvanor,
vara ägnad att åstadkomma en socialt utjämnande verkan, både
i fråga om olika slag av skolutbildning och i fråga om olika slag av samhällelig
verksamhet. Slutligen borde särskilt nämnas, att anordningen borde
åsyfta att för dem, som hade för avsikt att fortsätta sina studier vid universitet
eller högskolor, bereda en för dylikt syftemål tillrättalagd utbildning.
Utredningen borde jämväl omfatta frågan om huruvida en kontrollerad
avgångsexamen kunde i större eller mindre utsträckning avskaffas
ävensom, i den mån den ansåges böra bibehållas, på vad sätt den lämpligen
borde vara anordnad. En av de synpunkter, som härvidlag borde uppmärksammas,
vore den, som avsåge examenskontrollens inverkan på det
normala skolarbetet. Utredningen borde jämväl överväga förslag till försöksanordningar
vid ett eller annat läroverk. Vidare borde uppmärksammas
de enskilda försöksskolor, som funnes inrättade i vårt land och vilkas
erfarenhetsrön i många fall säkerligen kunde vara av värde. Beträffande
dylika enskilda försöksskolor torde det vid utredningen böra tagas under
övervägande, på vad sätt deras verksamhet, i den mån den befunnes värd
att stödja, kunde bli föremål för omvårdnad från statsmakternas sida i
högre grad än vad nu vore fallet. Slutligen har erinrats örn att den ifrågasatta
utredningen icke torde undgå att jämväl ställas inför spörsmålet, hur
lärarutbildningen, för att kunna främja den i motionen berörda läggningen
av skolans verksamhet, borde vara på lämpligaste sätt anordnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. G sami. Nr 103—104.

2

18

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

Utskottet.

Utskottet.

I här förevarande motion har berörts en rad problem i fråga örn den
högre skolundervisningens, särskilt gymnasieundervisningens, uppgifter och
mål. Ehuru utskottet funnit åtskilliga av de framförda synpunkterna beaktansvärda,
har utskottet dock icke ansett sig kunna tillstyrka motionärernas
hemställan. Frågan om den högre skolundervisningens organisation var
så sent som år 1927 föremål för en ingående prövning, vilken resulterade
i betydande förändringar. Starka skäl synas utskottet tala för att denna
organisation, åtminstone i sina grunddrag, lämnas orubbad en tid, så att
tillräcklig erfarenhet av dess verkningar kan hinna samlas. Efter de senaste
årens stora förändringar äro vidare läroverken enligt utskottets uppfattning
i behov av arbetsro och böra tillika få möjlighet att på den givna
grunden söka utvinna bästa möjliga resultat av den nya organisationen.
Det torde emellertid icke kunna undvikas, att en pågående utredning med
den vittgående syftning, som här begärts — vilken därjämte på grund av
materialets omfattning måste draga avsevärd tid — skulle komma att verka
hinderligt i nu berörda hänseenden.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att herr Wohlins m. fl. förevarande motion (I: 1) icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.

3:o) Upprättande av en nyspråklig gymnasielinje vid de allmänna
läroverken. I en inom andra kammaren av herr I. Anderson i Norrköping
m. fl. väckt motion (II: 96) har hemställts, att riksdagen ville besluta att hos
Kungl. Maj:t begära en skyndsam utredning örn upprättande vid de allmänna
läroverken av en nyspråklig gymnasielinje vid sidan av de båda nu
existerande linjerna.

I motionen har framhållits, att möjlighet saknas för de elever, vilka efter
avlagd studentexamen hava för avsikt att ägna sig åt någon av nutidens
många praktiskt betonade levnadsbanor, att å det nuvarande gymnasiet erhålla
en fullt tillfredsställande utbildning. Detsamma gäller enligt motionärerna
åtskilliga av de elever, vilka ämna fortsätta sin utbildning vid
fackhögskolor. Den närmast till hands liggande och sannolikt också den
effektivaste åtgärden mot den påtalade tillströmningen till universiteten hava
motionärerna i anslutning härtill funnit vara en förändring av gymnasiets
organisation i sådan riktning, att åtminstone en av gymnasiets linjer öppnade
mera direkta möjligheter för inträde på praktiskt betonade levnadsbanor
än vad nu är fallet. Detta skulle ernås genom upprättandet av en
på ändamålsenligt sätt anordnad nyspråklig gymnasielinje vid sidan av de
båda nu existerande linjerna.

Jämväl de i här förevarande motion framförda synpunkterna har utskottet
funnit beaktansvärda. Frågan örn inrättande av en nyspråklig gymnasielinje
behandlades emellertid ingående i samband med 1927 års läroverksreform,
varvid riksdagen i sin skrivelse nr 262 med anledning av Kungl.

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

19

Majits förslag, att en nyspråklig linje skulle anordnas vid sidan av de båda
nuvarande huvudlinjerna, anförde, att riksdagen ej funnit det nödvändigt
att en ny fast huvudlinje komme till stånd. Utskottet har ej funnit tillräckliga
skäl föreligga för att denna fråga redan nu skulle upptagas till
förnyad omprövning. Med hänsyn härtill och under hänvisning tillika till
de synpunkter, vilka av utskottet under föregående punkt framhållits, hemställer
utskottet,

att herr Andersons i Norrköping m. fl. förevarande motion
(II: 96) icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

4:o) Extra arvoden åt lärare i övningsämnen vid de allmänna läroverken.
I den till riksdagen den 3 januari 1934 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1934/1935 har Kungl.
Majit under åttonde huvudtiteln (punkt 122, sid. 147—150 av det vid propositionen
fogade utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för nämnda dag) föreslagit riksdagen att till extra arvoden åt -lärare i övningsämnen
vid de allmänna läroverken förbudgetåret 1934/1935 anvisa ett
extra anslag av 383,520 kronor att, i huvudsaklig överensstämmelse med de
grunder, som av departementschefen i statsrådsprotokollet angivits, utgå
enligt den närmare fördelning, som av Kungl. Majit bestämmes.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herrar K. Sandegård
och G. A. Björkman (I: 32) och den andra inom andra kammaren av herr
C. P. Ossbahr m. fl. (II: 95), i vilka motioner hemställts, att riksdagen ville
höja den i det extra anslaget till extra arvoden åt lärare i övningsämnen
vid de allmänna läroverken för budgetåret 1934/1935 ingående posten: extra
arvoden åt gymnastiklärare utöver det i statsverkspropositionen under punkt
122 föreslagna beloppet 129,000 kronor med 13,000 kronor till 142,000
kronor.

Ifrågavarande anslag till extra arvoden åt lärare i övningsämnen vid de
allmänna läroverken är i riksstaten för innevarande budgetår upptaget med
ett belopp av 384,000 kronor.

I det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken ingår en
anslagspost å 132,600 kronor till extra arvoden åt teckningslärare. Till förstärkning
härav utgår för innevarande budgetår en summa av 128,200 kronor
från anslaget till extra arvoden åt lärare i övningsämnen. Skolöverstyrelsen
har för läsåret 1934/1935 uppskattat kostnaderna för behovet
undervisningstimmar till i runt tal 255,700 kronor. Departementschefen
har, i anslutning till skolöverstyrelsens nyssnämnda beräkningar och med
erinran att den i det ordinarie reservationsanslaget ingående anslagsposten
som nämnts uppginge till 132,600 kronor, för här ifrågavarande ändamål

20

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

på extra stat för nästkommande budgetår beräknat ett belopp av 123,100
kronor eller 5,100 kronor mindre än innevarande budgetår.

I det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken ingår vidare
en särskild anslagspost å 20,000 kronor till beredande av arvoden åt
gymnastiklärare. Till förstärkning av denna post utgår för innevarande
budgetår 129,000 kronor från anslaget till extra arvoden åt lärare i övningsämnen.

Beträffande anslagsbehovet för budgetåret 1934/1935 meddelar överstyrelsen,
att överstyrelsen vid beräkningen av antalet erforderliga gymnastikavdelningar
tillämpat de av 1933 års riksdag angivna principerna beträffande
gymnastikavdelningarnas normala storlek, d. v. s. två sammanslagna
klassavdelningar, där ej avvikelse befunnits skälig med hänsyn till lokalutrymmen,
lärjungarnas åldersstadium eller kön. Härefter anför överstyrelsen
i huvudsak följande:

Enligt gällande bestämmelser finge vid beräkning av tjänstgöringen för
Övningslärare, som hade att planlägga och ordna lärjungarnas friluftsverksamhet,
sådant uppdrag anses likvärdigt med en undervisningstimme i
veckan. Planläggandet och ordnandet av friluftsdagarna vore vid de större
läroverken ett arbete av stor omfattning, för vars utförande gymnastiklärarna
i regel ägde de största förutsättningarna. Hittills hade denna uppgift
fullgjorts utan att vederbörande gymnastiklärare kunnat beredas någon ersättning
härför. I vilka fall ersättning borde lämnas vore beroende såväl
på lärjungantalets storlek som på vissa lokala förhållanden vid läroverket
och å läroverksorten. Av sparsamhetsskäl hade överstyrelsen för närvarande
icke ansett sig böra beräkna, att sådan ersättning annat än i undantagsfall
skulle utgå till läroverk med ett lärjungantal understigande 400. Under
denna förutsättning erfordrades arvoden för omkring 40 lärartimmar, och
med ett medelpris av 137 kronor per timme kunde kostnaden härför beräknas
till 5,480 kronor.

För de nya undervisningsavdelningar, som från och med läsåret 1934/
1935 övertoges av staten vid de kommunala mellanskolor, som stöde under
förstatligande, samt vid läroverk, som på grund av riksdagens beslut stöde
under utvidgning, beräknade överstyrelsen en kostnadsökning av 4,590
kronor. Då enligt vad överstyrelsen meddelat, till extra arvoden åt gymnastiklärare
för år 1933 beräknades utgå 147,500 kronor, skulle anslag för
här ifrågavarande ändamål för budgetåret 1934/1935 erfordras till ett belopp
av (147,500 + 5,480 + 4,590=) 157,570 kronor eller i runt tal 157,500
kronor.

Under hänvisning till gymnastikavdelningarnas storlek läsåret 1932/1933
samt till överstyrelsens beräkning av lärjungantalet läsåret 1934/1935 har
vid behandlingen i skolöverstyrelsen av denna punkt dåvarande undervisningsrådet
Björck i särskilt uttalande anfört, att han ansåge det utan alltför
stora olägenheter möjligt att på ett tillfredsställande sätt ordna gymnastikundervisningen
under ifrågavarande budgetår utan förhöjning av nu utgående
extra anslag, 129,000 kronor.

Departementschefen har anfört följande:

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

21

»Jag har mot överstyrelsens beräkningar i stort sett icke någon annan
erinran att göra än att jag anser det nu utgående tilläggsanslaget å 129,000
kronor böra vara tillfyllest jämväl för budgetåret 1934/1935. Ur detta belopp
jämte vad som för samma ändamål anvisas å ordinarie stat torde jämväl
ersättningar i erforderlig utsträckning kunna utgå till gymnastiklärare, som
handhava planläggningen och ordnandet av lärjungarnas friluftsverksamhet.»

För bestridande av extra arvoden åt musiklärare ingår i det ordinarie reservationsanslaget
till de allmänna läroverken en anslagspost å 5,000 kronor.
Tilläggsanslag ingår för innevarande budgetår i det sammanslagna anslaget
till extra arvoden åt lärare i övningsämnen med 65,700 kronor. Beträffande
anslagsbehovet för budgetåret 1934/1935 förordar överstyrelsen, att
musikundervisningen bibehålies i samma omfattning som under innevarande
läsår. I anslutning härtill skulle, med hänsyn till under förstatligande varande
kommunala mellanskolor samt läroverk, som stöde under utvidgning,
erfordras i avrundat tal 73,000 kronor. Departementschefen har i anslutning
härtill och med frånräknande av den i det ordinarie reservationsanslaget
ingående anslagsposten å 5,000 kronor för här ifrågavarande ändamål
på extra stat beräknat 68,000 kronor eller 2,300 kronor mera än innevarande
budgetår.

I det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken finnes
sedan flera år tillbaka upptagen en anslagspost å 7,500 kronor till extra
arvoden åt handarbetslärarinnor. Härutöver utgår för innevarande budgetår
till extra arvoden åt lärarinnor i slöjd för flickor ett belopp av 61,100
kronor från anslaget till arvoden åt lärare i övningsämnen. Beträffande
anslagsbehovet för budgetåret 1934/1935 anser överstyrelsen anslag för
ifrågavarande ändamål böra utgå med det belopp, vartill överstyrelsen uppskattade
motsvarande kostnader för innevarande läsår eller 67,000 kronor.
I anslutning härtill beräknar departementschefen med frånräknande av den
i det ordinarie reservationsanslaget ingående anslagsposten å 7,500 kronor
för ändamålet på extra stat 59,500 kronor eller 1,600 kronor mindre än
innevarande budgetår.

Till de av departementschefen tillstyrkta beloppen, nämligen

till extra arvoden åt teckningslärare.................kronor 123,100

» » » » gymnastiklärare................. » 129,000

» » » » musiklärare.................... » 68,000

» » » » lärarinnor i slöjd för flickor ....... » 59,500

eller inalles kronor 379,600,

bör, anför departementschefen, vid bifall till förslaget örn inrättande av ett
nytt läroverk i Bromma läggas ett belopp av 3,920 kronor. Den totala
slutsumman skulle alltså bli 383,520 kronor, innebärande en kostnadsminskning
av 480 kronor i jämförelse med motsvarande anslag för innevarande
budgetår.

22

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

Till stöd för det i ovannämnda motioner framförda yrkandet anföres i
motionen I: 32 bland annat följande:

I sin framställning om anslag för budgetåret 1934/1935 för här ifrågavarande
ändamål meddelar skolöverstyrelsen, att överstyrelsen, med beaktande
av vad 1933 års riksdag anfört i fråga örn gymnastikavdelningarnas
storlek, vid fördelningen av anslaget för budgetåret 1933/1934 tillämpat strängare
principer än vad fallet varit vid motsvarande fördelning under tidigare
år. Det i anspråk tagna beloppet hade också nedbragts under det av riksdagen
anvisade eller till i runt tal 147,500 kronor.

Vi ha oss bekant, att den utökning av gymnastikavdelningarnas storlek,
som blivit nödvändig, och som på grund av den oberäknat starka lärjungetillströmningen
till läroverken höstterminen 1933 blev av större mått än
som kunnat förutses, vid åtskilliga läroverk vållat betydande svårigheter i
olika avseenden.

Om man utgår från att gymnastikavdelningarnas storlek normalt icke
skall överstiga 70 å 80 lärjungar, så ligger det i sakens natur, att medeltalet
lärjungar per gymnastikavdelning måste komma att ligga avsevärt
lägre. Det finnes nämligen ingen möjlighet att jämnt fördela lärjungarna
på gymnastikavdelningar. Örn icke arbetstiden för lärjungarna skall bliva
på olidligt sätt splittrad och utdragen, så kunna lärjungarna i en och samma
klassavdelning i allmänhet icke skiljas på olika gymnastikavdelningar, för
så vitt icke dessa avdelningars lektioner kunna förläggas till samma tid,
varvid läroverket måste äga tillgång till två gymnastiksalar och två gymnastiklärare.
Då gossar och flickor över ett visst åldersstadium böra undervisas
i skilda avdelningar, ha svårigheterna i detta avseende betydligt
skärpts, sedan numera flertalet av läroverken äro samläroverk, och det har
visat sig, att anslag till biträdande lärare måste lämnas i många fall, då
antalet lärjungar icke är större än att hela gymnastikundervisningen skulle
kunna omhänderhavas av den ordinarie gymnastikläraren med det antal
undervisningstimmar, som han är skyldig att bestrida för lönen. Örn man
tänker sig in i svårigheterna vid uppgörandet av en arbetsordning för ett
samläroverk, så inser man snart, att om gossarna från två eller tre klassavdelningar
sammanföras till en gymnastikavdelning, så måste i allmänhet
också flickorna från samma klassavdelningar bilda en gymnastikavdelning.
Då flickornas antal i de flesta fall åtminstone på gymnasiet är betydligt
mindre än gossarnas, så bliva flickornas gymnastikavdelningar med nödvändighet
ofta små.

Att hänsyn vid tilldelningen av anslag för gymnastikundervisningen måste
tagas till beskaffenheten av de tillgängliga lokalerna har av riksdagen framhållits.
En i samband med 1933 års riksdags behandling av förevarande
anslagsfråga verkställd undersökning visade, att de enda tillgängliga gymnastiksalarna
vid 5 högre allmänna läroverk och icke mindre än 43 samrealskolor
och nu förstatligade kommunala mellanskolor hava en golvyta
på mindre än 200 m2, och vid 17 av de sistnämnda skolorna understiger gymnastiksalens
golvyta t. o. m. 150 m2. Då man bör beräkna en golvyta av
minst omkring 3 m2 per lärjunge, så kan vid dessa läroverk ingen gymnastikavdelning
få omfatta 70 lärjungar och medelantalet lärjungar måste
av skäl, som ovan anförts, komma att ligga väsentligt därunder.

Om man nu utom dessa 48 läroverk, där lokalförhållandena nödvändiggöra
mindre gymnastikavdelningar, frånräkna!- dels de 17 ännu icke fullt

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

23

förstatligade kommunala mellanskolorna, vid vilka utgifterna för gymnastikundervisningen
delas av stat och kommun, dels fyra samrealskolor, som
icke tilldelats några extra gymnastiktimmar, dels slutligen gymnastikavdelningarna
för flickorna å samläroverkens gymnasier, vilka avdelningar på
grund av flickornas jämförelsevis ringa antal måste vara små, så äro i övrigt,
enligt hos skolöverstyrelsen tillgängliga uppgifter, innevarande läsår anslag
givna för 465 gymnastikavdelningar, och det lärjungeantal, som är fördelat
på dessa avdelningar, utgör 30,173. Alltså komma i det allra närmaste 65
lärjungar i medeltal på varje gymnastikavdelning. På grund av befrielser
från deltagandet i gymnastikundervisningen minskas detta medeltal med en
eller annan enhet, men i betraktande av de omständigheter, vilka i det föregående
berörts, synes medeltalet dock ligga högre än man kunde vänta. I
själva verket förhåller det sig också så, att många gymnastikavdelningars
storlek vida övergår 70 lärjungar och vissa fall t. o. m. överskrider 100
lärjungar.

Att ytterligare öka gymnastikavdelningarnas storlek synes oss vara så avgjort
ägnat att på en viktig punkt motverka de lovvärda strävanden mot
en mera individualiserad undervisning och handledning, vilka på senare år
framträtt, att en sådan åtgärd icke bör ifrågakomma. I samma mån större
gymnastikavdelningar framtvingas, försvåras också en rationell anordning
av arbetet i övrigt vid läroverken.

En ökning av gymnastikavdelningarnas storlek är emellertid ofrånkomlig,
örn anslaget till gymnastikundervisningen begränsas på sätt som i statsverkspropositionen
föreslås. Enligt skolöverstyrelsens beräkningar komma
sammanlagt 53 gymnastiktimmar att erfordras för de nya undervisningsavdelningarna,
som från och med läsåret 1934/1935 övertagas av staten vid
de kommunala mellanskolor, som stå under förstatligande, samt vid läroverk,
som på grund av riksdagens beslut stå under utvidgning. Kostnadsökningen
härför beräknas till 4,590 kronor. Örn en motsvarande höjning
av anslaget icke sker, så måste uppenbarligen antalet timmar för de övriga
läroverken minskas och gymnastikavdelningarnas storlek ökas.

Härtill kommer, att överstyrelsen vid sina beräkningar utgått från ett
sammanlagt lärjungeantal vid de allmänna läroverken av 39,500 lärjungar,
under det att det sedermera visat sig, att lärjungeantalet redan höstterminen
1933 uppgick till 42,153.

Av skäl, som närmare angivas i statsverkspropositionen under punkt 119
av åttonde huvudtiteln, har departemenstchefen ansett sig böra föreslå upprättandet
av 25 parallellavdelningar, utöver vad skolöverstyrelsen beräknat.
För dessa parallellavdelningar synas emellertid inga särskilda kostnader för
undervisning i övningsämnen hava ifrågasatts. Då två klassavdelningar
böra bilda en gymnastikavdelning, så erfordras för dessa avdelningar omkring
50 gymnastiktimmar. Örn man förutsätter, att dessa timmar komma
att uppehållas av icke ordinarie lärare, så kunna kostnaderna beräknas till
i runt tal 4,500 kronor.

Slutligen har skolöverstyrelsen beräknat, att till ersättning åt gymnastiklärare
för arbetet med planläggandet och ordnandet av lärjungarnas friluftsverksamhet
vid de större läroverken erfordras ett belopp av 5,480 kronor.
Även utgifterna för detta ändamål har departementschefen funnit kunna
bestridas ur det av honom föreslagna icke förhöjda anslaget till gymnastikundervisningen.

Sammanräknas de olika ovan beräknade kostnadsökningarna, så finner

24

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

Utskottet.

man, att det i statsverkspropositionen framställda förslaget, att anslaget till
gymnastikundervisningen skall bibehållas oförändrat, i själva verket innebär
en minskning av detta anslag med 14,000 ä 15,000 kronor.

Borttagandet av en gymnastikavdelning vid ett läroverk medför den ganska
avsevärda löneminskningen med arvodet för i regel 4 veckotimmar för
vederbörande gymnastiklärare, och i vissa fall kan minskning av gymnastikundervisningen
vid ett läroverk under nu rådande förhållanden komma att
beröva en anställd biträdande timlärare hans enda arbetsmöjlighet. Särskilt
motbjudande synes det vara, att utgifter för undervisningen vid av staten
övertagna eller utvidgade läroverk skola bestridas genom, så vitt vi kunna
finna, eljest omotiverade lönereduktioner för lärare vid de gamla statsläroverken.

Som ovan nämnts, lia utgifterna till arvoden åt gymnastiklärare innevarande
år uppgått till omkring 147,500 kronor. De kostnadsökningar, som
i det föregående beräknats för nästa budgetår, uppgå till (4,590 + 4,500 +
5,480 =) 14,570 kronor. Det för budgetåret 1934/1935 erforderliga beloppet
skulle sålunda utgöra i runt tal 162,000 kronor, varav 20,000 kronor såsom
hittills skulle utgå från det ordinarie reservationsanslaget och återstoden
eller 142,000 kronor från det extra anslaget till extra arvoden åt lärare i
övningsämnen.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle anslagsposten till extra arvoden åt
gymnastiklärare — bortsett från en av Brommaläroverkets inrättande föranledd
ökning av 1,400 kronor — för budgetåret 1934/1935 utgå med
samma belopp som för innevarande budgetår. I likhet med vad i motionerna
framhållits finner emellertid utskottet en höjning av denna anslagspost
oundgänglig.

Till en början komma enligt skolöverstyrelsens beräkningar sammanlagt
53 gymnastiktimmar att erfordras för de nya undervisningsavdelningar, som
från och med läsåret 1934/1935 övertagas av staten vid de kommunala
mellanskolor, som stå under förstatligande, samt vid de läroverk, som på
grund av riksdagens beslut stå under utvidgning. Den härav betingade
kostnadsökningen, 4,590 kronor, synes kräva en motsvarande ökning av här
förevarande anslagspost, därest icke svårigheter skola uppstå för gymnastikundervisningen
vid de äldre statsläroverken.

Under punkt l:o) i det föregående har utskottet vidare i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag tillstyrkt inrättande av högst 10 nya parallellavdelningar
vid de allmänna läroverken för att bereda utrymme för sådana godkända
inträdessökande, som eljest på grund av platsbrist måste avvisas.
Jämväl på grund härav lärer en ökning av här förevarande anslagspost —
— enligt vedertagna beräkningsgrunder uppgående till 1,800 kronor — bliva
erforderlig.

Skolöverstyrelsen har vidare i sina anslagsäskanden utgått från att viss
ersättning skulle tillerkännas de gymnastiklärare, som vid de större läroverken
hava att planlägga och ordna lärjungarnas friluftsverksamhet. Kostnaderna
härför hava av överstyrelsen för nästkommande läsår beräknats till

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

25

5,480 kronor, och i motionerna 1:32 och 11:95 har i anslutning härtill beräknats
härav föranledd höjning i här ifrågavarande anslagspost. Utskottet
har emellertid icke ansett sig kunna på den föreliggande utredningen tillstyrka
utgåendet av den ifrågasatta ersättningen, vilken måste anses innebära
en direkt löneförbättring för berörda lärare. Någon förhöjning av anslagsposten
till extra arvoden åt gymnastiklärare bliver alltså icke av denna
anledning erforderlig.

De förhöjningar av berörda anslagspost, som utskottet ansett sig böra
tillstyrka, uppgå sålunda till (4,590 -4- 1,800) 6,390 kronor eller i avrundat
tal 6,000 kronor, med vilket belopp det av Kungl. Maj:t äskade anslaget
lärer böra höjas.

Vad i övrigt under här förevarande punkt anförts och föreslagits har icke
givit utskottet anledning till erinran.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
ävensom herrar Sandegårds och Björkmans samt herr Ossbahrs
m. fl. ovannämnda motioner (1:32 och 11:95), till
extra arvoden åt lärare i övningsämnen vid de allmänna
läroverken för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra anslag
av 389,520 kronor att, i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder, som av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 3 januari 1934
under punkten 122 ävensom av utskottet i det föregående
angivits, utgå enligt den närmare fördelning, som av Kungl.
Maj:t bestämmes.

5:o) Kommunala mellanskolor. I den till riksdagen den 3 januari 1934
avlåtna propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov för
budgetåret 1934/1935 har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln (punkt
129, sid. 155—156 av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för nämnda dag) föreslagit riksdagen
att dels besluta, att de bestämmelser, som gälla för budgetåret 1933/1934
angående statsunderstöd till parallellavdelning av årsklass vid kommunal
mellanskola, skola äga motsvarande tillämpning under budgetåret 1934/1935,
dels ock minska det ordinarie förslagsanslaget till kommunala mellanskolor,
nu 1,180,000 kronor, med 96,500 kronor till 1,083,500 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herr E. Sjödahl m. fl.
(1:96) och den andra inom andra kammaren av herr O. Nilsson i Göteborg
(II: 174), i vilka motioner hemställts, att riksdagen måtte besluta, att Kungl.
Maj:t på framställning av vederbörande styrelser för kommunala mellan -

26

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

Utskottet.

skolor må efter hörande av skolöverstyrelsen medgiva upprättande av nya
parallellavdelningar vid sådana skolor, där eljest ett större antal inträdessökande
förväntas bliva avvisade från första klassen.

Till stöd för det i motionerna framförda yrkandet har i motionen 1:96
anförts följande:

Uti statsverkspropositionen meddelas, att ett förhållandevis stort antal elever
avvisats på grund av platsbrist från realskolans och gymnasiets begynnelseavdelningar.
Med anledning därav och med hänsyn till rådande arbetslöshet
bland extralärare föreslår departementschefen åtgärder för beredande
av ökade möjligheter för de allmänna läroverken att mottaga elever.
Kungl. Majit skulle på framställning av skolöverstyrelsen i särskilda fall
kunna medgiva upprättande av parallellavdelningar, där eljes ett större antal
inträdessökande kunde förväntas bliva avvisade från ifrågavarande klasser.

Departementschefens initiativ förefaller synnerligen lovvärt. Det är dock
att beklaga, att det icke utsträckts till andra skolformer. Särskilt önskligt
vore en liknande åtgärd för de kommunala mellanskolornas vidkommande.
I vissa fall sakna läroverken lokala möjligheter för ökande av sina parallellavdelningar,
medan mellanskolorna kunna äga sådan möjlighet. Å sådana
orter, där blott mellanskolor förefinnas, är det givetvis endast denna
skola, som kan ifrågakomma för att upptaga övertaliga inträdessökande.
Redan föregående år anförde statsutskottet: »särskilt torde begränsningen
av totalantalet parallellavdelningar kunna leda till att många ungdomar,
som av brist på arbetstillfällen söka erhålla vidare utbildning i de kommunala
mellanskolorna, utestängas därifrån. Sist berörda förhållande måste
betraktas såsom en särskilt svår olägenhet.. .»

I anledning av Kungl. Maj:ts förslag beslöt 1933 års riksdag, att för
budgetåret 1933/1934 statsbidrag till kommunala mellanskolor icke finge,
såvitt anginge kommunala mellanskolor, vilka åtnjutit statsbidrag under
budgetåret 1932/1933, utgå för sammanlagt större antal parallellavdelningar
än för sistnämnda budgetår.

Enligt Kungl. Maj:ts här förevarande förslag skulle, jämte andra, berörda
bestämmelse äga motsvarande tillämpning under budgetåret 1934/1935.

Utskottet vill emellertid erinra, att utskottet under punkt l:o) i det föregående,
i anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda förslag, tillstyrkt anvisande
av medel för upprättande vid de allmänna läroverken i enlighet med
närmare angivna grunder av visst antal parallellavdelningar för att bereda
möjlighet att mottaga sådana godkända inträdessökande, som annars måste
avvisas på grund av platsbrist. I likhet med motionärerna har utskottet
funnit en motsvarande uppmjukning av de för de kommunala mellanskolorna
i här förevarande hänseende gällande bestämmelserna motiverad och
önsklig. På grund härav bar utskottet — efter en detaljundersökning
rörande antalet godkända, men av utrymmesskäl avvisade inträdessökande
vid de kommunala mellanskolorna höstterminen 1933 — funnit sig böra
tillstyrka, att Kungl. Majit må äga rätt att under läsåret 1934/1935 på
framställning av skolöverstyrelsen medgiva upprättande av högst tre nya

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

27

parallellavdelningar vid kommunala mellanskolor i sådana fall, där eljest
ett större antal inträdessökande förväntas bliva avvisade. För upprättandet
av dessa parallellavdelningar böra i övrigt gälla enahanda bestämmelser,
som av utskottet tillstyrkts i fråga om motsvarande parallellavdelningar vid
de allmänna läroverken.

Kostnadsökningen vid ett bifall till vad utskottet sålunda tillstyrkt kan
för nästkommande budgetår beräknas till 8,500 kronor. Då Kungl. Maj:ts
förslag i övrigt icke givit utskottet anledning till erinran, skulle alltså anslaget
till kommunala mellanskolor i riksstaten för budgetåret 1934/1935
behöva upptagas med ett belopp av 1,092,000 kronor i stället för av Kungl.
Maj:t föreslagna 1,083,500 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt herr Sjödahls m. fl. och herr Nilssons i Göteborg ovannämnda
motioner (I: 96 och II: 174),

a) besluta, att de bestämmelser, som gälla för budgetåret
1933/1934 angående statsunderstöd till parallellavdelning av
årsklass vid kommunal mellanskola, skola äga motsvarande
tillämpning under budgetåret 1934/1935, dock med iakttagande
av den ändring härutinnan, som föranledes av
vad utskottet ovan tillstyrkt;

b) minska det ordinarie förslagsanslaget till kommunala
mellanskolor, nu 1,180,000 kronor, med 88,000 kronor till
1,092,000 kronor.

6:o) Tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid kommunala
mellanskolor. I den till riksdagen den 3 januari 1934 avlåtna propositionen
(nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1934/1935 har
Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkt 131, sid. 157—159 av det vid propositionen
fogade utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för nämnda dag) föreslagit riksdagen att dels medgiva, att tillfällig löneförbättring
må för tiden 1 juli 1934—30 juni 1935 utgå till lärarpersonalen
vid kommunala mellanskolor med följande belopp: till ordinarie manlig
ämneslärare med 600 kronor, till ordinarie kvinnlig ämneslärare med 500
kronor, samt till extra ordinarie ämneslärare, Övningslärare och timlärare
med belopp, som Kungl. Majit i huvudsaklig enlighet med de i sådant hänseende
nu gällande grunder bestämmer, dels ock för berörda ändamål anvisa
för budgetåret 1934/1935 ett extra förslagsanslag av 205,500 kronor.

För ändamålet utgår för innevarande budgetår ett extra förslagsanslag av
226,000 kronor.

Ur statsrådsprotokollet inhämtas, att skolöverstyrelsen i skrivelse den 10
augusti 1933 — med framhållande att enligt gällande bestämmelser lärare,

28

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

Utskottet.

som vore anställd för undervisning i slöjd vid kommunal mellanskola, vore
berättigad åtnjuta tillfällig löneförbättring liksom ock dyrtidstillägg av statsmedel,
vare sig för undervisningen utginge särskilt statsbidrag eller icke —
hemställde, att Kungl. Majit måtte föreskriva, att sådan löneförbättring och
dyrtidstillägg av statsmedel finge utgå till lärare i manlig slöjd vid kommunal
mellanskola allenast i sådant fall, då bidrag jämlikt kungörelsen den
2 juni 1933, nr 261, utginge till undervisningen. I anledning av denna
framställning framhöll statskontoret, att den av överstyrelsen föreslagna inskränkningen
i rätten till löneförbättring och dyrtidstillägg icke torde kunna
vidtagas utan riksdagens medgivande. I skrivelse den 31 augusti 1933 örn
beredande av medel för ifrågavarande löneförbättring under budgetåret 1934/
1935 har skolöverstyrelsen utgått från att tillfälligt lönetillägg till lärare i slöjd
allenast skulle utgå, därest statsbidrag vore beviljat för undervisningen i fråga.

Departementschefen har rörande denna fråga anfört följande:

»I fråga om de tillfälliga lönetilläggen och dyrtidstilläggen till lärare i
manlig slöjd instämmer jag i skolöverstyrelsens förslag i skrivelsen den 10
augusti 1933, varvid motsvarande inskränkning i rätten till dessa tillägg
bör vidtagas jämväl för lärare i kvinnlig slöjd. Kungl. Majit torde få framdeles
utfärda erforderliga författningsbestämmelser härom.»

Utskottet tillstyrker förslaget om meddelande av föreskrifter därom, att
tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg av statsmedel må utgå till lärare
i manlig och kvinnlig slöjd vid kommunal mellanskola allenast i sådant
fall, då bidrag- utgår till undervisningen jämlikt kungörelsen den 2 juni
1933, nr 261, angående statsbidrag under budgetåret 1933/1934 för undervisning
i manlig och kvinnlig slöjd vid kommunala mellanskolor. I nu
förevarande sammanhang torde emellertid riksdagen endast böra fatta beslut
beträffande utgående av tillfällig löneförbättring; i fråga örn utgående av
dyrtidstillägg torde utskottet senare under riksdagen få avgiva utlåtande.

Vid bifall till utskottets under föregående punkt framlagda förslag rörande
eventuellt inrättande av tre nya parallellavdelningar vid kommunala
mellanskolor erfordras en ökning av här förevarande anslag med 1,500 kronor
utöver det av Kungl. Majit beräknade beloppet, 205,500 kronor, till 207,000
kronor.

Utskottet, som i övrigt icke funnit anledning till erinran mot Kungl.
Majits förslag, hemställer,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majits förslag,
a) medgiva, att tillfällig löneförbättring må för tiden 1
juli 1934—30 juni 1935 utgå till lärarpersonalen vid kommunala
mellanskolor med följande belopp:
till ordinarie manlig ämneslärare med 600 kronor;

» ordinarie kvinnlig ämneslärare med 500 kronor; samt
» extra ordinarie ämneslärare, Övningslärare och timlärare

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

29

med belopp, som Kungl. Majit i huvudsaklig enlighet
med de i sådant hänseende nu gällande grunder bestämmer,
till lärare i manlig och kvinnlig slöjd dock
allenast i sådant fall, då statsbidrag jämlikt gällande
bestämmelser utgår till undervisningen;

b) för berörda ändamål anvisa för budgetåret 1934/
1935 ett extra förslagsanslag av 207,000 kronor.

Stockholm den 4 maj 1934.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Hamrin, Lindblad, Bergqvist, Olof Olsson, Svensson i
Kompersmåla, Kvarnzelius, Nilsson i Malmö, Nilsson i Gränebo, Oscar Olsson, Bagge,
Thelin och Pauli; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Törnkvist i Karlskrona, Persson i
Fritorp, Jeppsson, Andersson i Höör, Svensson i Grönvik, Jonsson i Eskilstuna, Holmdahl
Högström, Aronson, Andersson i Ovanmyra och Weijne.

Reservationer:

vid punkt l:o) (arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna
läroverken) av herrar Lindblad, Nilsson i Malmö, Pauli, Anderson i
Råstock, Törnkvist i Karlskrona, Andersson i Höör, Jonsson i Eskilstuna,
Högström, och Weijne, vilka ansett, att utskottets utlåtande och förslag bort
hava följande lydelse:

»Utskottet har---— rörande läroverksstadgan.

Utskottet upptager —--— läroverksstadga m. m.

Utskottet vill ingalunda bestrida, att åtskilliga av de anmärkningar och
farhågor beträffande den nya stadgans verkningar, som i motionerna kommit
till uttryck, kunna befinnas motiverade. Tillräckligt erfarenhetsunderlag
för ett slutligt omdöme härutinnan föreligger ännu icke. Utskottet förväntar
emellertid, att verkningarna av den nya stadgan från början noggrant observeras
och att, i den mån erfarenheten bekräftar behovet av ändringar i av
motionärerna berörda eller andra avseenden, eller där sådant behov redan
uppenbart framträtt, Kungl. Majit vidtager nödiga jämkningar i stadgan.

30

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

Därvid synes i första hand och snarast möjligt spörsmålet om det fasta
språket på gymnasiets differentierade stadium böra tagas under övervägande.

I motionen I: 91 —---anmälde sig.

Utskottet har funnit det i motionen 11:219 framförda förslaget innebära
ett lämpligt uppslag till lösning av denna fråga. Vid anslutning till vad i
berörda motion i denna del yrkats skulle ingen förändring ske i den ställning
som fast språk å latinlinjen, som franskan erhållit genom 1933 års
läroverksstadga. Däremot skulle jämväl för latingymnasiets elever öppnas
tillfällen till ett fördjupat studium av engelska språket i den mån de för
sin framtida levnadsbana finna sådant ändamålsenligt.

Emellertid finner utskottet skäligt, att motsvarande valfrihet beträffande
det fasta språket i gymnasiets två högsta ringar, som sålunda föreslagits
skola under viss förutsättning tillkomma latingymnasiets elever, jämväl tillförsäkras
realgymnasiets elever på så sätt, att det medgives, att i realgymnasiets
två högsta ringar franska skall under motsvarande förutsättning
kunna väljas som fast språk i stället för engelska.

I fråga örn matematikundervisningen å realgymnasiet hava i motionerna
1:91 samt I: 92 och II: 194 framförts vissa anmärkningar. Det har sålunda
framhållits, att genom den år 1933 vidtagna beskärningen av nämnda undervisning
en lucka uppstått mellan realgymnasiets och vissa fackhögskolors,
speciellt tekniska högskolans, undervisning. I de i här förevarande sammanhang
av utskottet behandlade motionerna hava vidare upptagits vissa
andra under förarbetena för 1933 års läroverksstadga icke närmare berörda
ändringar i 1928 års läroverksstadga, främst biologiens ställning samt tillvalsgrupperna
å realgymnasiet.

Utskottet har icke funnit skäl föreligga för riksdagen att ingå på någon
närmare prövning av dessa frågor. Vid det övervägande, som utskottet i
det föregående förutsatt skall komma till stånd, torde alla dessa spörsmål
bli föremål för prövning. Utskottet vill dock i detta sammanhang särskilt
framhålla önskvärdheten av att matematikundervisningen så ordnas, att berörda
lucka mellan realgymnasiets och vissa fackhögskolors undervisning
utfylles.

Med vad sålunda anförts torde motionerna 1:91, 1:92 och 11:194 samt
II: 219 i nu förevarande delar få anses besvarade.

Härefter vill — —--budgetåret 1934/1935.

Kungl. Maj:ts----innevarande bugetår.

Vad först---- 51,000 kronor.

De av — ---pröva frågan.

Såsom nyss — — — — 50,000 kronor.

Förslaget örn —---böra tillstyrka.

Då Kungl.---- 1,181,400 kronor.

Vad i----icke biträda.

31

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

I anslutning----hemställer utskottet,

a) att riksdagen---- 1,181,400 kronor;

b) att herr Olof Olssons, herrar Thelins och Bagges ävensom
herrar Lindskogs och Sefves samt herr Andersons i
Norrköping ovannämnda motioner (1:91, 1:92 och 11:194
samt 11:219) må — motionerna 1:91 och 11:219 i den mån
de icke innefattas i vad utskottet under a) hemställt — anses
besvarade med vad utskottet i det föregående anfört.»

vid punkt 2:o) (vissa spörsmål i fråga örn den högre skolundervisningen)
av herr Oscar Olsson, som ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till
motionen 1:1.