2
Statsutskottets utlåtande Nr 101.
Nr 101.
Ankom till riksdagens kansli den 24 april 1934 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under tredje huvudtiteln gjorda framställning i fråga
om anslag till beredande av viss gottgörelse åt förut i
Ryssland bosatta svenska undersåtar jämte i ämnet
väckta motioner.
(Ira avd.)
Uti den till riksdagen avlåtna, den 3 januari 1934 dagtecknade propositionen
angående statsverkets tillstånd oell behov för budgetåret 1934/1935 har
Kungl. Majit under tredje huvudtiteln (punkt 23 av det vid propositionen fogade
utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för samma
dag) föreslagit riksdagen att för viss gottgörelse åt förut i Ryssland bosatta
svenska undersåtar för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag
av 1,000,000 kronor.
I samband med förevarande ärende bär utskottet till behandling föreliaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
J. Bergman m. fl. (nr 40) och den andra inom andra kammaren av herr E. Nylander
m. fl. (nr 80), varuti hemställts, att riksdagen måtte besluta att bestämma
det under punkt 23 (13) i tredje huvudtiteln upptagna extra reservationsanslaget
till viss gottgörelse åt förut i Ryssland bosatta svenska undersåtar
till det belopp 3,849,933 kronor 91 öre, som enligt statsverkspropositionen
skulle tillförts inkomsttiteln diverse inkomster;
dels en inom första kammaren av herr C. Lindhagen väckt motion (nr 284),
varuti hemställts, att riksdagen måtte besluta,
dels att det föreslagna anslaget å 1,000,000 kronor måtte höjas till 3,000,000
kronor av de tillgängliga medlen, dels att utdelningen måtte ske huvudsakligen
efter behovsprincipen (arbetslöshet, medellöshet m. m. dylikt), dels ock
att någon överlåtelse med äganderätt på staten av de på förlusterna grundade
krav icke må anses hava skett i vidare mån, än som motsvarar det belopp, som
uppburits som skadestånd ur de anvisade medlen;
dels ock en inom andra kammaren av herr B. Holmgren väckt motion (nr
207), varuti hemställts, att riksdagen måtte besluta, att hela beloppet,
5,203,365 kronor, odelat skall reserveras att fördelas mellan staten och de enskilda
rysslandssvenskarna i proportion till vars och ens fordran. Statens och
de enskildas fordringar skola alltså vid avgörandet av fördelningen av anslaget
fullt likställas.
I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna I: 40, I: 284 och II: 207.
Statsutskottets utlåtande Nr 101.
3
År 1931 väcktes inom riksdagens bägge kamrar i huvudsak likalydande
motioner — 1:202 och 11:334 vari föreslogs, att riksdagen måtte hemställa
örn en allsidig utredning ur vissa i motionerna angivna synpunkter av
frågan örn de förluster, som på grund av händelser i samband med revolutionen
i Ryssland drabbat därstädes bosatta svenska medborgare. I bilaga 3 till motionerna
lämnades en redogörelse för tidigare verkställda utredningar i ämnet,
vilka emellertid endast åsyftat att, så noggrant som under föreliggande ogynnsamma
omständigheter varit möjligt, fastställa beloppen av de mot sovjetregeringen
anmälda kraven. Motionärerna anförde, att hittills vidtagna åtgärder
till förmån för ifrågavarande svenska medborgare, de så kallade rysslandssvenskarna,
närmast gått ut på att förebygga nöd, varemot »den centrala frågan
örn gottgörelse» lämnats å sido.
Riksdagens beslut i anledning av motionerna delgavs Kungl. Majit i skrivelse
den 4 juni 1931 (nr 266).
I denna framhålles, under hänvisning till motionerna, att, enligt vad av dem
framginge och riksdagen i övrigt fatt bekräftat, den av motionärerna ifrågasätta
utredningen icke vore avsedd att gälla förluster, som vallats rysslandssvenskarna
genom försämring i valutor eller värdepapper, ej heller förluster
på grund av upphörda affärsförbindelser eller förluster, som drabbat svenska
industriföretag i Ryssland, utan allenast de personliga ekonomiska förluster,
som träffat enskilda svenska medborgare genom beslagtagandet av deras privata
egendom. Motionärerna hade, enligt riksdagens uppfattning, ej heller
avsett, att emot svenska staten skulle kunna framställas några anspråk pa
ersättning för förlusterna, varemot de gjort gällande, att genom statsmyndigheternas
försorg ersättningskraven borde fasthållas och hävdas gentemot Ryssland.
För egen del uttalar riksdagen, hurusom det vore tydligt, att ifrågavarande
svenskar, vilka enligt riksdagens mening under sin verksamhet i
Ryssland gjort betydelsefulla insatser för främjande av svenska intressen,
genom omvälvningen i Ryssland och den i samband härmed skedda nationaliseringen
drabbats av svåra förluster, i det de förlorat både sin egendom^ och
möjligheten att fortsätta sin verksamhet samt återkommit till Sverige såsom
utblottade flyktingar. Riksdagen säger sig hysa förvissning, att de svenska
myndigheterna skola begagna varje tillfälle att gentemot ryska sovjetstaten
söka uppnå det för ifrågavarande medborgare bästa möjliga resultat, men anser
det ovisst, vid vilken tidpunkt ett från svensk synpunkt godtagbart resultat
skulle kunna uppnås. I avvaktan på denna slutliga uppgörelse talar enligt
riksdagens mening billigheten för att rysslandssvenskarnas angelägenheter
göras till föremål för en undersökning, vilken bör innefatta provning, huruvida
sakligt bärande skäl föreligga för den av rysslandssvenskarna hävdade
ståndpunkten, att de intaga en särställning i jämförelse med andra utlandssvenskar
och även hemmasvenskar och de genom nationalisenngen för dem
uppkomna förlusterna intaga en särställning framför andra förluster, i samband
varmed riksdagen finnér ett fastställande böra ske av rysslandssvenskarnas
i varje särskilt fall genom nationaliseringen vållade förluster.
Vilka åtgärder, som borde vidtagas för mildrande av rysslandssvenskarnas
brydsamma läge, undandroge sig för det dåvarande riksdagens bedömande.
Men riksdagen förväntade, att Kungl. Maj :t, om utredningen därtill gåve anledning
eller ock andra omständigheter talade härför, beredde möjligheter för
en fortsättning av den hjälpverksamhet, som dittills ägt rum, eller ock i stället
härför vidtoge andra åtgärder, som kunde befinnas lämpliga och av förhållandena
motiverade.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 101.
Med stöd av det afförda anhåller riksdagen, att Kungl. Majit ville låta
verkställa utredning i huvudsaklig överensstämmelse med ovan angivna riktlinjer.
Vid föredragning den 26 juni 1931 av riksdagens nyssnämnda skrivelse
beslöt Kungl. Maj :t uppdraga åt f. d. presidenten i Kungl. Svea Hovrätt friherre
E. T. Marks von Wurtemberg, presidenten i samma hovrätt L. B. Ekeberg
samt ordföranden i Sveriges advokatsamfund, advokaten T. H. Forssner
att pröva, 1 :o) huruvida sakligt bärande skäl förelåge för den av rysslandssvenskarna
hävdade ståndpunkten, att de intoge en särställning i jämförelse
med andra utlandssvenskar och även hemmasvenskar, ävensom 2:o) huruvida
de förluster, rysslandssvenskarna lidit genom nationaliseringen av egendom i
Ryssland, intoge en särställning framför andra förluster.
De av Kungl. Majit utsedda sakkunnige hava avgivit sitt utlåtande den
29 december 1932. Ur detta torde följande få citeras i
..^Vid övervägande av de i anledning av nämnda riksdagsskrivelse till oss
hänskjutna spörsmålen anse vi oss böra till en början uttala vår mening örn
den ställning, de genom nationaliseringen av rysslandssvenskarnas egendom
för dem uppkomna förlusterna intaga i förhållande till förluster av annan art.
Enligt vår uppfattning^ måste förluster, som uppstå därigenom, att en regering,
utan att lämna något slags ersättning, lägger beslag å ali inom landet
varande enskild egendom,, anses intaga en särställning i förhållande till andra
slag av skada.. En dylik konfiskation kan principiellt icke sammanställas
med en expropriation mot större eller mindre ersättning för den avträdda egendomen.
Ej heller kan den jämföras med skador, som under inre oroligheter
i ett land utan styrelsens åtgörande drabba främmande medborgares egendom,
eller med skador, som under krig åsamkas sådan egendom; och lika litet
kan den sammanställas med förluster, som för en stats innevånare uppstå därigenom,
att dess valuta efter hand sjunker och tilläventyrs nedgår till nollpunkten.
Da nu en tvångsvis genomförd nationalisering av främmande egendom!
senare tider veterligen ej ifrågakommit annorstädes än i Ryssland, tveka
vi ej att jakande besvara trugan örn de genom nationaliseringen uppkomna
förlusternas särställning.
Vad beträffar spörsmålet om rysslandssvenskarnas särställning i förhållande
till andra utlandssvenskar, har i riksdagsskrivelsen framhållits, att rysslandssvenskarna
genom nationaliseringen förlorat icke blott sin egendom utan ock
möjligheten att fortsätta sin verksamhet samt därför återkommit till Sverige
såsom utblottade flyktingar. Det synes undertecknade uppenbart, att det läge,
vari rysslandssvenskarna sålunda råkat genom den i Ryssland inträffade omstörtningen,
icke kan jämföras med den belägenhet, vari andra utomlands boende
svenskar sett^sig försätta ! följd av världskriget och senare inträffande
extraordinära förhållanden i vissa stater. De svårigheter, som kunna hava
mött främmande innebyggare i dessa senare stater, hava tydligen icke, såsom
de i Ryssland uppkomna, varit ägnade att framkalla en allmän återflyttning
till hemlandet; ej heller har, såsom i Ryssland var fallet, någon återflyttning
kommit till stand pa inrådan av svenska diplomatiska och konsulära myndigheter.
Jämväl beträffande frågan örn rysslandssvenskarnas särställning i förhållande
till ’hemmasvenskar’ anse vi ett jakande svar vara påkallat. Att även
hemmavarande svenskar lidit stora, någon gång ruinerande förluster i följd av
omvälvningen i Ryssland, är naturligtvis obestridligt. Men att förluster av
denna art skulle, i stort sett, kunna jämföras med dem, som ligga i plötslig
Statsutskottets utlåtande Nr 101.
5
mistning av hem, ägodelar och förvärvsmöjligheter samt i en med sådan omvälvning
förknippad landsflykt, lärer ej med fog kunna påstås. I detta sammanhang
bör ej heller förbises, hurusom, på sätt i riksdagsskrivelsen erinras,
rysslandssvenskarna i de ställningar, de intagit i det främmande landet, gjort
betydelsefulla insatser för främjande av svenska intressen.
Inom undertecknades uppdrag ligger strängt taget ej att avgiva något uttalande
om de konsekvenser, som, därest vårt svar på de till oss ställda frågorna
godkännes, böra därav dragas. Vi anse oss emellertid böra framhålla,
att då riksdagen i sin skrivelse angivit, att ''billigheten’ syntes tala för en
undersökning sådan som den åt oss uppdragna, däri torde få anses ligga, att
riksdagen för sin del funnit att, änskönt några ersättningsanspråk från rysslandssvenskarnas
sida ej på rättslig grund kunna göras gällande mot den
svenska statsmakten, denna dock, därest den ifrågasatta ''särställningen’ erkännes,
bör sörja för att, oberoende av den hjälpverksamhet, som med allmänna
medel utövas till förmån för rysslandssvenskar i betryckt läge, någon
ersättning för lidna förluster omedelbart av statsmedel beredes de rysslandssvenskar,
för vilka sådan ersättning kan vara av mera väsentlig betydelse.
En sådan andemening hava vi vid besvarandet av de till oss framställda frågorna
trott oss kunna och böra inlägga i dessa.»
Efter avgivandet av berörda utlåtande hava ytterligare två till Konungen
ställda framställningar i ämnet inkommit, nämligen en den 12 november 1933
dagtecknad skrift från styrelsen för Rysslandssvenskarnas förening, vari i
huvudsak hemställes, att förslag till lösning av ersättningsfrågan måtte föreläggas
instundande riksdag, samt en framställning den 21 september 1933
från Svenska fordringsägares hos Ryssland förening, som enligt vad i skriften
angives omfattar, förutom ett antal rysslandssvenskar, även sådana
»svenska affärsmän och exportörer samt bolag och enskilda firmor, som under
kriget haft affärer med Ryssland och därvid gjort förluster», och som anhållit,
att i den proposition i ämnet, vilken kunde komma att föreläggas riksdagen,
hänsyn måtte tagas till alla slag av svenska fordringsägare hos Ryssland.
De framställningar och förslag, vilka nu påkalla Kungl. Maj:ts prövning,
innebära, att staten skulle tillerkänna rysslandssvenskarna belopp, vilka hade
karaktären av gottgörelser för lidna förluster, förskottsvis utbetalade i avvaktan
på en slutlig reglering av vederbörandes krav. Med hänsyn till vad i ärendet
anförts, i synnerhet av de jämlikt riksdagens önskan tillkallade särskilda
sakkunnige, har departementschefen ansett billigheten kräva, att svenska staten
anvisar ett belopp till fördelning bland sådana svenska medborgare, vilka
under någon mera avsevärd tid före revolutionen varit bosatta i Ryssland och
som åsamkats förluster genom national!seringen av deras egendom. Däremot
synes föreliggande utredning icke giva skäl för att man härvid skulle tillgodose
även de övriga grupper, för vilka Svenska fordringsägares hos Ryssland
förening fört talan.
Vid övervägande av frågan huru stort belopp, som lämpligen bör ställas till
förfogande för ändamålet, torde uppmärksammas, att intill senaste årsskifte
för hjälpverksamhet i olika former bland rysslandssvenskarna anvisats sammanlagt
omkring 1.7 miljoner kronor av statsmedel. Emellertid har ifrågavarande
summa åtgått under en följd av år och fördelats enbart efter behovs
-
6
Statsutskottets utlåtande Nr 101.
Utskottet.
principen, så att exempelvis de rysslandssvenskar, vilka kunnat hjälpligt försörja
sig själva, icke hittills uppburit något som helst bidrag av staten. Det
torde, framhåller departementschefen, bäst överensstämma med de i riksdagens
ovan anförda skrivelse uttalade önskemålen att vid nu ifrågasatt gottgörelse
icke uteslutande tillämpa behovsprincipen. Örn detta syfte skall kunna
i önskvärd utsträckning tillgodoses och den tidigare hjälpverksamheten så
småningom avvecklas, måste ett belopp av tillräcklig storleksordning härför
avses. Med hänsyn till det anförda och efter att i samråd med chefen för finansdepartementet
hava skärskådat de finansiella möjligheter, som stå till
buds, har departementschefen ansett sig böra förorda ett anslag för ändamålet
av 1,000,000 kronor.
Fördelningen av de medel, som må komma att anvisas, borde i enlighet med
Kungl. Maj:ts direktiv få handhavas av en utav Kungl. Majit tillsatt nämnd.
Vad angår de principer, som i sinom tid böra läggas till grund för utmätande
av de tilltänkta gottgörelserna, synes det departementschefen knappast möjligt
att i detta sammanhang precisera desamma. Det borde överlåtas åt Kungl.
Majit att, i den mån olika frågor klarlagts genom nämndens förberedande arbete,
fastställa de föreskrifter, som må finnas påkallade. Redan nu torde
emellertid böra framhållas, att å ena sidan viss hänsyn synes, så vitt görligt
är, böra tagas till storleken av den i varje enskilt fall lidna förlusten men å
andra sidan de, som för sin försörjning äro mest beroende av ett statens ingripande,
kunna tillerkännas en proportionsvis större ersättning, varvid jämväl
fastställandet av en övre gräns för de individuella ersättningsbeloppen bör
komma i fråga. Det ligger i sakens natur, att de, som komma i åtnjutande
av ersättningar, därigenom få anses hava på staten i motsvarande omfattning
överlåtit sina på förlusterna grundade krav. Vidare gottgörelse av förevarande
natur kan efter departementschefens mening icke av vederbörande påräknas.
Det torde, framhåller departementschefen, få anses ur budgetteknisk synpunkt
riktigast, att medel, avsedda för ett ändamål som detta, ställes till förfogande
i form av reservationsanslag.
Utskottet vill till en början lämna en på införskaffade uppgifter grundad
redogörelse för den hittills bedrivna hjälpverksamheten till förmån för rysslandssvenskarna.
Under åren 192Ö—1922 omhänderhades nämnda verksamhet av statens
kommitté för hjälp åt rysslandssvenskar. För bestridande av de med densamma
förenade utgifter anvisade riksdagen under nämnda tre år inalles
392.000 kronor. Vid sidan härav anvisade riksdagen under åren 1921 och
1922 till lån åt svenska undersåtar, som i Ryssland berövats sin egendom,
330.000 kronor. Under förenämnda tid hava alltså tillhopa anvisats 722,000
kronor.
Efter det nämnda kommitté upphört med sin verksamhet utövades densamma
först av Drottningens centralkommitté och därefter av nämnden för hjälp
bland rysslandssvenskar. Under tiden 1923—1932 har Kungl. Majit vid
olika tillfällen för ändamålet av lotterimedel anvisat sammanlagt 951,300 kro
-
Statsutskottets utlåtande Nr 101.
7
nor. Av stats- och lotterimedel hava sålunda hittills anvisats sammanlagt
1,673,300 kronor eller, i runt tal, 1.7 miljoner kronor.
De registrerade rysslandssvenskar, som erhållit hjälp sedan år 1923, hava utgjort
325 personer, representerande 660 familjemedlemmar. Under år 1933
uppgick motsvarande antal till 69 personer, representerande 107 familjemedlemmar.
Under årens lopp hava ingivits ett flertal framställningar till Kungl. Majit
i syfte att åvägabringa en lösning av rysslandssvenskarnas ersättningsfråga.
Ävenledes hava på initiativ av statsmakterna verkställts vissa utredningar rörande
rysslandssvenskarnas fordringsanspråk.
Vid 1933 års riksdag förelåg ett av Kungl. Majit framlagt förslag rörande
vissa uppgörelser dels mellan svenska staten och Sovjetunionens regering, dels
ock mellan staten och Stockholms enskilda bank angående ett år 1917 av en
rysk bankinrättning här i landet deponerat guldparti till ett värde av omkring
5 miljoner rubel. Enligt de träffade uppgörelserna, för vilka grunderna godkändes
av riksdagen, uppgår den på svenska staten fallande delen av guldpartiets
värde till 5,203,365 kronor 21 öre. Efter täckandet av vissa förskott och
fordringar m. m., vilka ansetts böra likvideras med anlitande av ifrågavarande
medel, skulle av svenska statens andel i valutan för guldpartiet återstå ett
belopp av 3,849,933 kronor 91 öre.
Med anledning av förenämnda uppgörelser hava rysslandssvenskarna ånyo
liänvänt sig till Kungl. Majit med anhållan, att förslag till lösning av ersättningsfrågan
måtte föreläggas nu pågående riksdag.
Det förslag, som Kungl. Majit nu förelagt riksdagen, innebär, att ett belopp
av 1,000,000 kronor skulle anvisas till fördelning bland sådana svenska
medborgare, vilka under någon mera avsevärd tid före revolutionen varit bosatta
i Ryssland och som åsamkats förlust genom nationaliseringen av deras
egendom.
Enligt utskottets åsikt kan staten icke anses hava någon på rättslig grund
vilande skyldighet att ersätta rysslandssvenskarna de förluster, som i samband
med omvälvningen i Ryssland drabbat dem, varav följer, att någon förpliktelse
för staten ej heller föreligger att till rysslandssvenskarna avstå det
belopp, som enligt förenämnda uppgörelser tillfaller staten, eller del därav.
Då utskottet emellertid anser sig böra tillstyrka, att staten ändock vidtager
ytterligare åtgärder för att bereda rysslandssvenskar och deras familjer lättnad
i den svåra ställning, i vilken de kommit till följd av de lidna förlusterna,
kan utskottet alltså icke grunda detta på annat än humanitära och
billighetsskäl.
Utskottet finner sig därför icke kunna biträda det i propositionen framställda
förslaget, i vad det avser, att det belopp, som finnes böra disponeras för ovan
angivna ändamål, skulle fördelas icke uteslutande efter beliovsprincipen, utan
jämväl avse att ersätta uppkomna förluster, och detta desto mindre, som en
fördelning efter sistnämnda grund icke torde vara möjlig att verkställa på
sådant sätt, att densamma komme att tillfredsställa rimliga anspråk på objektivitet
och rättvisa, och vid en sådan fördelning av den relativt obetydliga sum
-
8
Statsutskottets utlåtande Nr 101.
ma, som för ändamålet skulle kunna disponeras, skulle de belopp, som komme
att utbetalas såsom engångsersättningar, i regel bliva så ringa, att någon
mera effektiv eller varaktig hjälp icke därigenom komme att beredas vederbörande
mottagare.
Enligt utskottets mening böra därför statens åtgärder uti ifrågavarande hänseende
lämpligen inriktas på att fortfarande, såsom hittills skett, efter prövning
i de individuella fallen utgiva periodiska understöd åt sådana rysslandssvenskar
och deras familjer, som till följd av lidna förluster av nu ifrågavarande
slag äro i behov av hjälp. Örn så sker, förefinnes ingen anledning, att
staten avstår något av det staten enligt förenämnda överenskommelser tillfallna
beloppet, utan synes i stället viss del därav böra avsättas till en fond, vars
avkastning skall användas för omförmälda ändamål, och anser sig utskottet böra
föreslå, att för avsättning till en sådan fond anslås 2,000,000 kronor. Den årliga
avkastningen därav torde kunna beräknas till omkring 75,000 kronor, vilket
belopp således för varje år skulle bliva disponibelt för hjälpverksamheten.
Förvaltningen av fonden synes lämpligen böra anförtros åt statskontoret.
Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att lämna närmare direktiv för hjälpverksamhetens
ordnande. Utskottet vill dock uttala, att, såsom redan ovan
framhållits, behovsprincipen uteslutande bör komma till tillämpning. I vissa
fall torde, örn tillgängliga medel därtill finnas, även om direkt nödläge icke
föreligger, understöd kunna givas till påbörjande av verksamhet och dylikt i
syfte att bereda vederbörande möjlighet att skaffa sig försörjning. Hjälpverksamhetens
omfattning synes icke böra inskränkas till det antal registrerade
nödlidande rysslandssvenskar, som nu finnes, utan, sedan vederbörande avlidit,
komma, därest behov föreligger, efterlevande maka ävensom oförsörjda barn
till godo. När sådana förhållanden inträda, att fondens avkastning icke behöver
helt tagas i anspråk för det avsedda ändamålet, bör fonden successivt minskas
genom att kapitalet begränsas och överskjutande belopp tillföres inkomsttiteln
»Diverse inkomster». Utskottet förutsätter, att Kungl. Majit i sinom tid vidtager
åtgärder i detta syfte.
Utskottet vill giva uttryck åt den uppfattningen, att med vad utskottet nu
föreslagit frågan örn ersättning eller understöd från svenska statens sida till
rysslandssvenskarna i anledning av deras ovannämnda förluster måste anses
vara slutligt avgjord.
De i ärendet väckta motionerna torde, i den mån de ej få anses besvarade
genom utskottets förslag, ej böra till någon åtgärd föranleda. Under åberopande
av vad utskottet sålunda anfört hemställer utskottet,
a) att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag må
såsom avsättning till en fond för lämnande av understöd åt
förut i Ryssland bosatta svenska undersåtar för budgetåret
1934/1935 anvisa under tredje huvudtiteln ett extra anslag av
2,000,000 kronor;
b) att herr Bergmans m. fl. och herr Nylanders m. fl. mo -
Statsutskottets utlåtande Nr 101.
9
tioner 1: 40 och II: 80 samt herrar Lindhagens och Holmgrens
motioner I: 284 och II: 207, i vad de icke blivit besvarade genom
utskottets förslag, icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 24 april 1934.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 100.
Reservationer:
dels av herr Holmgren, som ansett, att utskottet bort tillstyrka, att ett
extra reservationsanslag av 3,849,934 kronor måtte anvisas för budgetåret
1934/1935 för beredande av viss gottgörelse åt förut i Ryssland bosatta svenska
undersåtar;
dels och av herrar Strindlund och Svensson i Grönvik.
Bihang till riksdagens protokoll 1934
6 sami
Nr 100—101.
2