Sammansatt stats-, bevillnings- och bankoutskotts utlåtande Nr 2.
1
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1934 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående statlig
exportkreditgaranti m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
I en till riksdagen den 16 mars 1934 avlåten proposition nr 256 har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet''över
handelsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen dels medgiva,
att svenska staten må, i huvudsaklig överensstämmelse med nu gällande
bestämmelser, under tiden till och med utgången av budgetåret
1934/1935 till belopp av högst 25 miljoner kronor — däri inberäknat de belopp,
vartill garantier beviljats eller må komma att före utgången av nu
löpande budgetår beviljas — iklädas betalningsansvar för till utlandet levererade
inhemska alster av industri, jordbruk och fiske dels — för disponerande
såsom lån till vissa främmande stater för beredande av likvid, i
den ordning och enligt de grunder, som av Kungl. Majit må bestämmas,
för till vederbörande land levererade inhemska varor -— för budgetåret
1934/1935 under Utgifter för kapitalökning och rubriken Fonden för förlag
till statsverket, avdelning D. Övriga anslag anvisa ett reservationsanslag,
att utgå av lånemedel, å 10,000,000 kronor, dels ock, vid bifall härtill,
höja den i förslaget till riksstat för budgetåret 1934/1935 under rubriken
F. Lånemedel upptagna inkomsttiteln övriga lånemedel med motsvarande
belopp.
Ifrågavarande proposition har hänvisats till statsutskottet. Efter överenskommelse
mellan stats-, bevillnings- och bankoutskotten har propositionen
behandlats av sammansatt stats-, bevillnings- och bankoutskott.
I anledning av förevarande proposition hava väckts nedan nämnda två
motioner, vari framställts följande yrkanden:
I motionen i första kammaren, nr 333, av herrar Joh. Larsson i Örbyhus
och Elof B. Andersson i Fältenborg hemställes, att riksdagen måtte, med
avslag å Kungl. Maj:ts proposition nr 253, besluta att det i proposition
nr 256 angivna belopp, 25 miljoner kronor, intill vilket svenska staten må
iklädas betalningsansvar för till utlandet levererade inhemska alster av industri,
jordbruk och fiske, må höjas till 40 miljoner kronor, att härav må
intill en totalsumma av högst 15 miljoner kronor statsgaranti kunna beviljas
och förskott å köpesumman lämnas för lantbruksprodukter såsom fläsk,
Bihang till riksdagens protokoll 193i. 6 sami. 2 avd. Nr 2.
2 Sammansatt stats-, bevillnings- och bankoutskotts utlåtande Nr 2.
nötkreatur (avelsdjur och andra), svin, hästar, utsäde och andra dylika inhemska
varor, vilka försålts till de Socialistiska Kådsrepublikernas Union,
samt att för disposition av sagda 15 miljoner kronor skall gälla vad i förordningen
angående statsgaranti för exportkredit m. m. den 26 juni 1933
stadgas örn statsgaranti för exportkredit och förskott å köpesumman lämnad
vid försäljning till utlandet av i förordningen omförmälda alster av
jordbruk.
I motionen i andra kammaren, nr 585, av herr O. E. Nylander hemställes,
1) att riksdagen måtte besluta, att villkoren för beviljande av exportkreditgaranti
så ändras, att exportkreditnämnden skall, där speciella skäl därtill
föreligga och efter prövning i de särskilda fallen, äga rättighet att bevilja
exportkreditgaranti, innebärande, att ett belopp, uppgående till högst 75
procent av den av exportören lämnade krediten kommer att inflyta;
2) att för den händelse Kungl. Maj:ts proposition nr 253 icke skulle av
riksdagen bifallas, besluta, att det belopp, för vilket svenska staten i huvudsaklig
överensstämmelse med nu gällande bestämmelser, dock med den
i motionen föreslagna ändringen, under tiden t. o. m. utgången av budgetåret
1934/1935 må iklädas betalningsansvar för till utlandet levererade
inhemska alster av industri, jordbruk och fiske, bestämmes till 35,000,000
kronor.
Fortsatt exportkreditgaranti. I anledning av Kungl. Maj :ts i proposition
den 17 mars 1933, nr 245, framställda förslag medgav samma års riksdag,
att svenska staten finge under tiden till och med utgången av budgetåret
1933/1934 till belopp av högst 75 miljoner kronor iklädas betalningsansvar
för exportkrediter för till utlandet levererade inhemska alster av industri,
jordbruk och fiske. Riksdagen medgav vidare, att av nyssberörda
belopp av 75 miljoner kronor högst 6 miljoner kronor finge tagas i anspråk
för finansiering av export av inhemska alster av jordbruk och fiske
i enlighet med de särskilda riktlinjer, vilka av utskottet i förenämnda utlåtande
därutinnan angivits. Än vidare beslöt riksdagen, att de premier,
som enligt vad i utskottets utlåtande anförts borde erläggas, skulle överföras
till en av riksgäldskontoret förvaltad fond, från vilken skulle täckas
såväl de förluster, som kunde uppkomma å ifrågavarande verksamhet, som
ock administrationskostnader för det organ, som jämlikt Kungl. Maj:ts
närmare bestämmande kunde komma att inrättas för verksamhetens handhavande.
Genom förordning den 26 juni 1933 (nr 429), vilken gäller intill utgången
av juni 1934, lämnades sedermera i enlighet med riksdagens direktiv föreskrifter
angående statsgaranti för exportkredit m. m., därvid bland annat
stadgades, att prövning och avgörande av fråga örn statsgaranti för exportkredit
m. m. skulle ankomma på en av Kungl. Majit utsedd nämnd, exportkreditnämnden.
Instruktion för denna nämnd utfärdades ävenledes
den 26 juni 1933 (nr 430).
Sammansatt stats-, bevillnings- och bankoutskotts utlåtande Nr 2. 3
Enligt de sålunda meddelade föreskrifterna har exportkreditnämnden
att, till den svenska exportens främjande, bevilja statsgaranti för den
kredit, som av exportör lämnas vid försäljning till utlandet av inhemska
alster av industri, jordbruk eller fiske. I särskilda fall kan statsgaranti
även beviljas för entreprenadarbeten, som utföras i utlandet i förening
med industrileveranser, ävensom för till utlandet levererade alster av
svensk teknisk konsulterande verksamhet, särskilt då dylik verksamhet
kan bliva av betydelse för svensk export. Statsgarantin må högst avse,
att ett belopp, uppgående till 60 procent av den av exportören lämnade
krediten, kommer att inflyta. Detta innebär, att garantin upphör,
så snart den procentuella andel av kreditbeloppet, som omfattas av garantin,
influtit. Statsgarantin täcker med andra ord allenast bottenrisken
intill högst 60 procent. Garantin kan dock utsträckas ända intill
hela kreditbeloppet, då fråga är örn export av alster av jordbruk, särskilt
levande hästar, nötkreatur, får och svin samt utsädesvaror, eller
av fisk och fiskprodukter. I fall av denna art äger exportkreditnämnden
även att helt eller delvis finansiera exporten genom köpesummans
förskotterande.
Statsgarantin kan avse utebliven betalning av två olika huvudorsaker,
nämligen dels i anledning av köparens insolvens, dels ock på grund av
hinder för säljaren att erhålla betalning till följd av allmänt moratorium,
valutaspärr, andra valutarestriktioner eller liknande statliga åtgärder
utomlands. Statsgarantin får däremot icke omfatta risk för kursförlust.
Sammanlagda beloppet av samtidigt utelöpande exportkreditgarantier,
däri inberäknat vad staten — utan att återbetalning ägt rum — kan
hava fått utgiva på grund av förskott eller beviljad garanti, får ej överstiga
75 miljoner kronor. Inom ramen härför kunna nyssnämnda utvidgade
garantier respektive förskott till förmån för jordbruk och fiske uppgå
till 6 miljoner kronor tillhopa.
I skrivelse den 5 februari 1934 till chefen för handelsdepartementet har
exportkreditnämnden avgivit infordrat yttrande rörande behovet av fortsatt
statsgaranti för exportkredit m. m. samt därvid uttalat följande:
Nämnden ville erinra om, att ifrågavarande systems införande i Sverige
närmast motiverades av det föreliggande brydsamma tidsläget och
av behovet att i nämnda läge från statens sida åtgärder vidtoges till stödjande
av vår export. Därigenom borde möjliggöras ett bibehållande av
marknader, vilka vore av värde för avsättningen av svenska produkter,
på samma gång som det ej syntes vara uteslutet, att nya marknader
skulle kunna förvärvas. Tillika hade framhållits, att snart sagt alla
med Sverige konkurrerande länder i Europa infört ett sådant system i
syfte att underlätta avsättningen på utlandet.
Det syntes nämnden uppenbart, att de skäl, som sålunda i fjol åberopades
för exportkreditgarantisystemets införande, alltjämt vore för handen.
Nämnden ville för den skull tillstyrka, att riksdagens _ bemyndigande
utverkades till stödverksamhetens fortsatta bedrivande jämväl
efter nu löpande budgetårs utgång. Ett dylikt förnyat bemyndigande
torde böra omfatta nästkommande budgetår.
över exportkroditnämndens framställning hava statskontoret den 20
februari och kommerskollegium den 6 mars 1934 avgivit infordrade utlå
-
4 Sammansatt stats-, bevillnings- och bankoutskotts utlåtande Nr 2.
tanden. Kommerskollegium har därvid överlämnat ett av kollegium införskaffat
yttrande av den 1 mars 1934 från styrelsen för Sveriges allmänna
exportförening.
Statskontoret, som förklarat sig utgå ifrån att det i varje fall ej kunde
bliva fråga örn någon ökning av det belopp å högst 75 miljoner kronor,
för vilket staten finge iklädas betalningsansvar, bär ej funnit anledning
till erinran mot ifrågavarande verksamhets fortsatta bedrivande
jämväl under nästkommande budgetår.
Styrelsen för Sveriges allmänna exportförening bar beträffande det nu
tillämpade systemet framställt önskemål örn modifikationer i två avseenden,
åsyftande dels en böjning av statsgarantins maximum, dels ock garantins
utsträckning till att gälla även s. k. fabrikationsrisker, innebärande,
att i fråga örn specialtillverkade varor garantin även skulle utgå mot
risken av förlust på grund av att fabricerad vara till följd av beställarens
insolvens eller i dennes hemland inträffade valutarestriktioner icke komine
att levereras. I förstnämnda avseende har styrelsen anfört i huvudsak
följande:
Från olika båll bade påpekats önskvärdheten av att nu gällande statsgaranti,
som begränsats till 60 procent av kreditbeloppet, höjdes till
75 å 80 procent. Såsom bärande motiv härför hade dels anförts, att i
de flesta med Sverige konkurrerande länder statsgarantin uppginge till
sistnämnda storlek, dels i ett visst fall för en industrigrupps vidkommande
bland annat påpekats, att förutom de svåra binder, som mötte i form
av handelspolitiska förhållanden, nämnda industrigrupp även bade att
kämpa med kapitalstarka internationella koncerner, vilka erbjöde villkor,
som till ytterlighet försvårade avsättning av ifrågavarande industris
alster i utlandet. Styrelsen finge därför föreslå, att direktiven för
exportkreditnämnden omformulerades i den riktning, att nämnden
måtte äga rättighet att, där alldeles speciella omständigheter förelåge,
som motiverade en högre statsgaranti, bevilja en sådan upp till 75 procent
av kreditbeloppet. Därvid förutsatte emellertid styrelsen, att liksom
exportkreditnämnden hittills tillämpat lägre premiesatser i de fall,
då statsgarantin understege fastställt maximum örn 60 procent, premiesatsen
för överskjutande belopp komme att höjas och vederbörligen avpassas
i proportion till garantins storlek och den ökade risken.
Kommerskollegium, som tillstyrkt fortsatt statlig exportkreditgaranti
jämväl under nästkommande budgetår, bar beträffande böjning av statsgarantins
maximum anfört följande:
Kollegium bade varit i tillfälle konstatera, att förhållandena åtminstone
inom en viss exportindustri, som av sociala skäl torde kunna påräkna alldeles
särskild hänsyn i detta samband, vore sådana, att exportaffärerna
för att överhuvudtaget komma till stånd måste baseras till minst 75 procent
på statsgaranterad kredit. Kollegium ville därför icke motsätta sig
ett bemyndigande åt exportkreditnämnden, att, örn synnerliga skäl förelåge,
för särskilt fall i fråga örn industriell kredit lämna statsgaranti intill
högst 75 procent av kreditbeloppet. Härför erfordrades ett motsvarande
tillägg till bestämmelserna i 4 § förordningen angående statsgaranti
för exportkredit m. m. (nr 429/1933).
Sammansatt stats-, bevillnings- och bankoutskotts utlåtande Nr 2. 5
Beträffande s. k. fabrikationsrisker har kollegiet icke velat motsätta sig.
att garanti lämnas i vissa fall.
Med anledning av vad exportföreningens styrelse och kommerskollegium
sålunda föreslagit, har exportkreditnämnden, efter remiss, den 13 mars
1934 ånyo yttrat sig i ärendet, därvid nämnden anfört i huvudsak följande:
Den omständigheten, att säljaren hade att stå en så betydande självrisk,
som med gällande bestämmelser vöre fallet, måste givetvis för denne innebära
en stark uppfordran till försiktighet. Häri läge samtidigt ett motsvarande
skydd för garantigivaren mot alltför oberäkneliga risker. Därvid
spelade givetvis förhållandet mellan säljarens vinst på affärstransaktionen
ifråga och storleken av säljarens självrisk en betydande roll. Det
vore nämligen uppenbart, att det återhållande momentet för säljaren successivt
minskades i den mån som den del av kreditbeloppet, som motsvarade
hans vinst, närmade sig övre gränsen av hans självrisk.
Så som det svenska garantisystemet alltså vore konstruerat, verkade
uppenbarligen en höjning av den procentsats, intill vilken staten iklädde
sig garanti, med en viss skärpa. Därest exempelvis garantin höjdes från
60 procent till 75 procent av kreditbeloppet, innebure detta icke blott att
— i fall där ersättning hittills icke kommit ifråga, enär förlusten stannat
vid 40 procent av kreditbeloppet — ersättning komme att lämnas för utebliven
betalning för den del av kreditbeloppet, som läge mellan 25 procent
och 40 procent, utan även att — i alla de fall, där ersättning hittills
skolat lämnas — ersättningen skulle utgå med ytterligare 15 procent av
kreditbeloppet.
Därest statsmakterna vore villiga att till främjande av exportens intressen
åtaga sig den nu ifrågasatta ökade garantirisken, saknade exportkreditnämnden
anledning motsätta sig garantiprocentens höjning på det
sätt och med den begränsning, som av exportföreningens styrelse och kommerskollegium
föreslagits.
I detta sammanhang ville nämnden fästa uppmärksamheten vid, att
exportkreditgarantierna hittills utnyttjats i förhållandevis ringa omfattning,
i det att intill utgången av februari 1934 garantier beviljats, avseende
krediter å sammanlagt endast 11.3 miljoner kronor. Genom den ifrågasatta
uppmjukningen skulle obestridligen uppnås en ökning av det stöd,
som genom exportkreditgarantisystemet vore avsett att beredas svenska
exportörer.
Under erinran örn, att det statliga exportkreditgarantisystemets införande
i Sverige vore motiverat närmast av behovet att i föreliggande brydsamma
tidsläge från statens sida åtgärder vidtoges till stödjande av vår
export samt, att snart sagt alla med Sverige konkurrerande länder i Europa
infört ett sådant system i syfte att stödja sina exportnäringar och underlätta
avsättningen på utlandet, har föredragande departementschefen i
ärendet anfört följande:
De skäl, som sålunda i fjol åberopades för ifrågavarande systems införande,
äro alltjämt för handen. I likhet med dem, som yttrat sig i ärendet,
vill jag därför tillstyrka, att riksdagens bemyndigande utverkas till
den ifrågavarande stödverksamhetens fortsatta bedrivande jämväl efter
innevarande budgetårs utgång. Ett dylikt förnyat bemyndigande torde
dock böra inskränkas till att omfatta nästkommande budgetår.
6 Sammansatt stats-, bevillnings- och bankoutskotts utlåtande Nr 2.
I fråga om det nu tillämpade garantisystemet har exportföreningens styrelse
framställt önskemål örn ändringar i två avseenden, åsyftande att
möjliggöra dels en höjning av statsgarantins nuvarande maximum, 60
procent av den av exportören lämnade krediten, till 75 procent av kreditheloppet
i sådana fall, där alldeles särskilda omständigheter förelåge,
dels ock garantins utsträckning till att gälla även s. k. fabrikationsrisker.
Med sistberörda förslag har avsetts, att i fråga örn specialtillverkade varor
garanti skulle kunna utgå även mot risken av förlust på grund av
att dylik vara till följd av beställarens insolvens eller i dennes hemland
införda valutarestriktioner icke komme att levereras.
Med hänsyn till den stegring av statens ersättningsrisk, som därav skulle
föranledas, anser jag mig icke kunna förorda en höjning av den maximala
garantiprocentsats, som hittills varit föreskriven. Vad åter angår frågan
om utsträckning av statsgarantin till att avse även s. k. fabrikationsrisk
lärer, på sätt kommerskollegium och exportkreditnämnden framhållit, dylik
garanti kunna medgivas redan inom ramen av nu gällande bestämmelser
angående exportkreditgaranti.
Vid föredragning av utrikesärenden denna dag har Kungl. Majit
beslutat avlåta proposition till riksdagen med hemställan bland annat
örn godkännande av en överenskommelse med De Socialistiska Rådsrepublikernas
Union örn beställningar och krediter. I händelse av riksdagens
bifall till denna hemställan kommer efter ikraftträdande av en
sådan överenskommelse behov av exportkreditgarantier för exportaffärer
med Sovjetunionen uppenbarligen att under överenskommelsens giltighetstid
föreligga i avsevärt mindre omfattning än vad tidigare beräknats.
Med hänsyn härtill synes det belopp, vartill staten må iklädas betalningsansvar
för exportkrediter, nu böra nedsättas. Sådan nedsättning
torde lämpligen böra ske med 40 miljoner kronor.
I samband med avlåtandet av Kungl. Majits skrivelse till riksdagen
nr 269, vari Kungl. Majit gav tillkänna att överenskommelsen med Sovjetunionen
örn vissa beställningar m. m. förfallit, anförde chefen för handelsdepartementet
följande!
Sedan förslaget örn godkännande av överenskommelse med de Socialistiska
Rådsrepublikernas Union sålunda förfallit, uppkommer fråga huruvida
det i propositionen nr 256 angående statlig exportkreditgaranti
m. m. föreslagna belopp, intill vilket svenska staten skulle äga ikläda sig
betalningsansvar för till utandet levererade produkter, kan anses för sitt
ändamål tillräckligt. Av hittills vunnen erfarenhet att döma synes anledning
icke föreligga att nu göra framställning örn ökning av det i nämnda
proposition föreslagna beloppet. Skulle behov yppa sig av garantibeloppets
ökning före utgången av budgetåret 1934/1935, lärer Kungl.
Majit komma att vid början av nästa års riksdag upptaga frågan härom
till övervägande och göra den framställning till riksdagen, som då befinnes
påkallad.
Lån för export. Därjämte har departementschefen upptagit frågan
örn vidtagande av åtgärder för lämnande av krediter till vissa stater för
inköp av svenska varor och i detta ämne anfört följande:
På grund av i vissa länder förefintlig knapphet i tillgången på betalningsmedel
hava svårigheter i dessa länder under senaste tid mött för
Sammansatt stats-, bevillnings- och bankoutskotts utlåtande Nr 2. 7
den svenska exportens likviderande och därmed för dess uppehållande och
utvecklande. Detta har särskilt varit fallet i fråga om sådana länder,
vilkas import till Sverige i värde understigit den svenska exporten till
vederbörande land och således icke lämnat tillgång till erforderliga betalningsmedel
för den svenska exportens likviderande. Vid de fortlöpande
försök att åvägabringa lättnader i dessa svårigheter, som under utrikesförvaltningens
medverkan gjorts, har i vissa fall avslutande av avtal med
vederbörande lands regering örn lämnande av statskredit för inköp och
likviderande av svenska exportvaror framstått såsom den lämpligaste
utvägen. För tillgodoseende av de svenska exportintressena
i dylika fall synes det därför önskvärt, att Kungl. Majit beredes
möjlighet till avslutande av dylika avtal. Jag förutsätter därvid, att detta
bör ske endast i särskilda undantagsfall och i begränsad utsträckning.
Ett belopp av 10 miljoner kronor synes lämpligen böra för ifrågavarande
ändamål ställas till förfogande, att efter prövning av Kungl. Majit i varje
särskilt fall disponeras såsom lån till vissa främmande stater för beredande
av likvid, i den ordning och enligt de grunder, som av Kungl. Majit må
bestämmas, för inom landet frambragta varor, som levereras till vederbörande
land. För handhavandet av uppgifter, som i förekommande fall
må bliva erforderliga i och för utnyttjande av sådana krediter, varom
här är fråga, torde exportkreditnämnden kunna utgöra lämpligt organ,
och torde skälig avgift, efter Kungl. Majits bestämmande, kunna påläggas
exportör, som därvid begagnar sig av nämndens tjänster.
I detta spörsmål hava traktatberedningen, statskontoret, kommerskollegium,
exportkreditnämnden, fullmäktige i riksgäldskontoret samt fullmäktige
i riksbanken avgivit yttranden. Traktatberedningen och kommerskollegium
hava tillstyrkt, att ett belopp av högst 10 miljoner kronor må
anvisas för lämnande av krediter för ifrågavarande ändamål, därvid förutsatts,
att det belopp, intill vilket exportkreditgarantier högst må uppgå,
samtidigt minskas med motsvarande belopp. Exportkreditnämnden, som
utgått ifrån, att dess yttrande påkallats endast i vad anginge dess egen
ifrågasatta medverkan vid genomförandet av eventuella kreditanordningar.
har förklarat sig icke hava något att erinra emot att dylikt uppdrag
lämnas åt nämnden, varjämte nämnden uttalat, att från dess sida
invändning icke mötte mot att den summa, intill vilken staten finge ikläda
sig exportkreditgaranti, minskades med ett belopp, motsvarande vad som
kunde komma att ställas till förfogande för nu ifrågavarande ändamål.
Statskontoret Ilar anfört, att för viss del av exporten till de länder, med
vilka kreditavtal kunde komma att avslutas, valuta syntes av vederbörande
stater i vanlig ordning böra ställas till förfogande, och har ämbetsverket
i anslutning härtill förordat begränsning av det ifrågasatta beloppet.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava biträtt statskontorets förslag
örn beloppets begränsning och framhållit önskvärdheten av att vederbörande
exportörer i förekommande fall själva borde ikläda sig ansvar
i varje fall för den del av den med exportaffärer förbundna risken, som
minst motsvarade ett rimligt vinstbelopp. Fullmäktige i riksbanken hava
för sin del avstyrkt, att till förfogande för sådana länder, varom nu
vore fråga, ställes kredit, motsvarande hela likviden för de exportvaror,
vilkas inköp krediten skulle avse; 1vå av fullmäktige hava ansett, att till
räcklig anledning till avstyrkande icke förelegat. Närmare upplysningar
örn innehållet i dessa yttranden torde riksdagens vederbörande utskott
erhålla genom de handlingar, som komma att tillhandahållas utskottet.
För det ändamål, varom här är fråga, torde ett anslag å förenämnda be -
Utskottet.
8 Sammansatt stats-, bevillnmgs- och bankoutskotts utlåtande Nr 2.
lopp av 10 miljoner kronor böra anvisas och uppföras å riksstaten.
Anslaget, vilket bör erhålla reservationsanslags natur och upptagas under
Utgifter för kapitalökning, Fonden för förlag till statsverket, avdelning
D., Övriga anslag, synes böra utgå av lånemedel. I den mån behov uppkommer
att redan före ingången av budgetåret 1934/1935 disponera viss
del av anslaget, torde hinder icke föreligga för riksgäldskontoret att förskottsvis
tillhandahålla nödigt belopp mot ersättning från anslaget, så
snart detta efter det nya budgetårets ingång blir disponibelt. Då något
belopp för ifrågavarande ändamål icke beräknats i årets statsverksproposition,
bör den i förslaget till riksstat för budgetåret 1934/1935 upptagna
inkomstposten »Övriga lånemedel» höjas med belopp, motsvarande anslagssumman.
Vid bifall till det förslag i berörda syfte, som jag nu avser att
framställa, synes det belopp, för vilket svenska staten må iklädas betalningsansvar
för exportkrediter, böra ytterligare nedsättas med det för här
angivna ändamål avsedda beloppet av 10 miljoner kronor.
I likhet med departementschefen finner utskottet att exportkreditgarantisystemet
bör bibehållas under nästa budgetår med tillämpning av de
normer, som angåvos vid 1933 års riksdag. Utskottet anser alltså, lika
med departementschefen, att som en allmän regel bör alltjämt fasthållas
garantiprocentsatsens begränsning till högst 60 procent. Enligt utskottets
mening måste nämligen som ett viktigt led i kreditgarantisystemet
betraktas, att den enskilde leverantören ej frikallas från en alltför stor del
av kreditrisken. Vissa undantagsfall kunna emellertid tänkas, då en höjning
av statens riskprocent kan exempelvis av samhälleliga hänsyn vara
motiverad; i detta avseende har i den av herr Nylander väckta motionen
åberopats den alltjämt beträngda stenidustrien, vilken i trots av att den
är en typisk exportindustri icke kunnat begagna sig av nuvarande exportkreditgaranti
med härför nu satta statliga riskbegränsning. I dylika
undantagsfall, då synnerligen starka skäl föreligga för att staten övertager
en ökad kreditrisk, har utskottet ej velat motsätta sig att statsgarantien
utsträckes till högst 75 procent av kreditbeloppet.
I fråga örn fabrikationsrisker — i vilket avseende intet yrkande motionsvis
framställts — ansluter sig utskottet till departementschefens uppfattning.
Garanti för dylika risker, d. v. s. för förlust på grund av att
beställd och helt eller delvis tillverkad vara sedermera till följd av beställarens
insolvens eller inträffade valutarestriktioner ej levereras, kan,
såsom i propositionen påpekas, medgivas redan inom ramen av nu gällande
bestämmelser. Exportkreditnämnden är alltså oförhindrad att efter
prövning bevilja dylika garantier där särskilda skäl tala härför.
Det belopp, vartill staten under nu löpande budgetår högst må iklädas
betalningsansvar för exportkrediter, är av 1933 års riksdag bestämt till
75 miljoner kronor. Av detta belopp ha intill den 1 maj 1934 för garantier
disponerats endast sammanlagt 9.17 miljoner kronor (motsvarande
krediter å 16.06 miljoner kronor). Garantierna hänföra sig till export till
19 olika länder.
Sammansatt stats-, bevillnings- och bankoutskotts utlåtande Nr 2. 9
Endast en mindre del av det vid 1933 års riksdag medgivna kreditgarantibeloppet
å 75 miljoner kronor Ilar alltså hittills tagits i anspråk. I
propositionen förutsattes nu att riksdagens medgivande för tiden till den
1 juli 1935 skulle begränsas till ett belopp av 25 miljoner kronor, häri inräknat
redan av exportkreditnämnden med stöd av 1933 års riksdags bemyndigande
utfärdade garantier. Ifrågavarande belopp å 25 miljoner
kronor synes emellertid hava avvägts med tagen hänsyn till att för exportåtgärder
dessutom skulle stå till förfogande dels ett belopp av 100 miljoner
kronor enligt det ifrågasatta avtalet om ett lån till Sovjetunionen, dels ock
ett belopp av 10 miljoner kronor för lån till vissa andra stater. Frågan
örn ett kreditavtal med Sovjetunionen har emellertid numera förfallit, och
sistnämnda anslag har utskottet, såsom av det följande framgår, ej ansett
sig böra tillstyrka.
I anslutning härtill förordar utskottet, att en höjning i det begärda
kreditgarantibeloppet nu i stället företages, i all synnerhet som efterfrågan
å exportkreditgarantier under senaste månaderna visat en tendens
till ökning. Med beaktande också av vissa motionsvis framkomna yrkanden
vill utskottet alltså föreslå, att det av Kungl. Maj:t begärda beloppet
25 miljoner kronor liöjes till 35 miljoner kronor.
Vad därefter angår exporten av produkter utav jordbruk och fiske uppskattar
utskottet betydelsen av att nämnda export kan genom kreditgarantisystemet
stödjas och befrämjas. Att på sätt i motionen I: 333 förordats
ställa ytterligare medel till förfogande för finansiering enligt särskilda
grunder av nämnda export lärer dock icke vara påkallat; enligt
vad utskottet inhämtat har nämligen det belopp av högst 6 miljoner kronor,
som för sådant ändamål står till förfogande under löpande budgetår,
icke ens till någon del tagits i anspråk. Beträffande denna export av
produkter av jordbruk och fiske bör alltjämt gälla att kreditgarantin ina
utsträckas till hela kreditbeloppet, vilket jämväl må till säljaren av statsmedel
förskotteras.
Kungl. Maj:ts förslag örn ett särskilt anslag å 10 miljoner kronor, att
i exportfrämjande syfte disponeras till lån åt vissa främmande stater,
har utskottet, såsom redan ovan omnämnts, ej ansett sig böra biträda. Utskottet
har härvidlag ej förbisett att förslaget tillkommit efter tillstyrkan
av kommerskollegium och traktatberedningen. Vissa betänkligheter ha
emellertid inom utskottet anförts mot att införa ett nytt system med statliga
finanskrediter för möjliggörande av ökad svensk export. Men alldeles
bortsett därifrån synes, sedan nu frågan örn en finanskredit till Sovjetunionen
förfallit, ej samma skäl som tidigare föreligga för att bevilja
motsvarande kreditanslag till andra länder.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
Bihang lill riksdagens protokoll 1934. G sami. 2 aud. Nr 2. 2
10 Sammansatt stats-, bevillnings- och bankoutskotts utlåtande Nr 2.
I. att riksdagen må
a) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om fortsatt
statlig exportkreditgaranti samt motionerna
I: 333 samt II: 585 (motionen 1:333 i vad den avser
höjning av det i propositionen föreslagna kreditgarantibeloppet)
dels medgiva, att svenska staten må
under tiden till och med utgången av budgetåret 1934/
1935 till belopp av högst 35 miljoner kronor —- däri
inberäknat de belopp, vartill garantier beviljats eller
må komma att före utgången av nu löpande budgetår
beviljas — iklädas betalningsansvar för till utlandet
levererade inhemska alster av industri, jordbruk och
fiske, dels ock besluta, att för ifrågavarande exportkreditgarantier
nuvarande bestämmelser skola i huvudsak
oförändrade gälla, dock med beaktande av
vad utskottet ovan anfört rörande garantis maximibegransning;
b)
avslå motionen 1:333, i vad motionen avser beslut
örn ett särskilt exportgarantibelopp för leveranser
till de Socialistiska Rådsrepublikernas Union av
lantbruksprodukter;
II. att Kungl. Maj:ts förslag örn anvisande av ett
anslag å 10 miljoner kronor för lån till främmande
stater för viss export ej må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 26 maj 1934.
På sammansatta stats-, bevillnings- och bankoutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Vid ärendets avgörande inom utskottet hava närvarit:
från statsutskottet: herrar Hamrin, Lindblad, Bagge*. Anderson i Råstock, Strindlund,
Persson i Falla och Andersson i Prästbol;
från bevillningsutskottet: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Björnsson*,
Larsson i Örbyhus, Lövgren i Boden*, Olsson i Golvvasta, Olsson i Gävle* och Lilhander*
; samt
från bankoutskottet: herrar Akerberg*, Lindgren*, Stendahl, Bodin*, Leffler*, Bäcklund*,
Wikström och Severin*.
Ej närvarande vid justeringen.
Sammansatt stats-, bevillnings- och bankoutskotts utlåtande Nr 2.
11
Reservation
av herrar Hamrin, Strindlund, Olsson i Golvvasta och Bodin, vilka ansett,
att i stället för stycket »Vad därefter — — — statsmedel förskotteras»
å sid. 9 av utskottets yttrande bort intagas följande:
»Vad därefter angår exporten av produkter utav jordbruk och fiske
uppskattar utskottet betydelsen av att nämnda export kan genom kreditgarantisystemet
stödjas och befrämjas. Någon ändring synes ej böra vidtagas
i nu gällande bestämmelser i ämnet, enligt vilka kreditgarantien må
utsträckas till bela garantibeloppet samt detta må till säljaren av statsmedel
förskotteras. Att på sätt i motionen I: 333 förordats ställa ytterligare
medel till förfogande för finansiering av nämnda export lärer dock
icke vara påkallat; enligt vad utskottet inhämtat bar nämligen det belopp
av högst 6 miljoner kronor, som för sådant ändamål står till förfogande
under löpande budgetår, icke ens till någon del tagits i anspråk.
Att kreditgarantisystemet sålunda hittills icke kunnat utnyttjas i fråga
örn produkter av jordbruk och fiske torde, åtminstone delvis, bero på att
förefintliga organisationer för dylika produkters avsättning icke varit
inriktade på sådan export, varom bär är fråga. Det exportöverskott av
jordbruksprodukter, för vilket statsgaranti skulle kunna ifrågakomma, är
i många fall av så ringa omfattning, att särskilda organisationer för överskottets
undanskaffande icke lämpligen torde böra tillskapas. Representanter
för försäljning av svenska industriprodukter förekomma däremot
i stort sett å varje utländsk marknad av betydenhet. Det skulle vara av
värde, därest industriens försäljningsorgan, åtminstone i viss utsträckning,
kunde utnyttjas jämväl för export av jordbruksprodukter. Ehuru
det lärer ankomma på de olika intressenterna själva att ordna det erforderliga
samarbetet, bör detsamma dock, enligt utskottets mening, uppmuntras
från det allmännas sida. Detta torde lämpligen kunna ske genom
att vid bestämmande av statsgarantiens storlek beträffande export
av industrivaror hänsyn i varje särskilt fall tages till huruvida och i vad
mån exporten är förbunden med utförsel av jordbruksprodukter. En ändring
av bestämmelserna örn garantiens maximibegränsning i enlighet med
vad utskottet ovan förordat medför givetvis, att möjligheterna för ett
dylikt hänsynstagande ökas.»