Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.
1
Nr 8.
Ankom till riksdagens kansli den 20 februari 1931 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående utflyttningsbidrag
vid sådana laga skiften, som motsvara tidigare hemmansklyvningar,
m. m.
I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,
nr 67, vilken behandlats av andra lagutskottet, hava herrar Erik Anderson
och Bengtsson hemställt, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
hos Kungl. Majit anhålla dels om utredning huruvida nuvarande bestämmelser
rörande utflyttningsbidrag vid laga skifte äro sådana, att pa
grund därav utflyttningsbidrag alltid kommer att utgå även vid sådana
laga skiften, som motsvara tidigare hemmansklyvningar, samt, därest
bestämmelserna skulle anses hindra dylika bidrags utbetalande, örn utarbetande
av förslag till ändrade bestämmelser, dels ock örn utarbetande
av förslag till sådan ändring av 14 kap. 4 § andra stycket jorddelningslagen,
att däri avsedda förhållanden skola ordnas genom beslut av förrättningsmännen,
ävensom till de övriga ändringar i nämnda lag, som
kunna bliva en följd härav.
Beträffande de skäl, som motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan,
får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan,
hänvisa till motionen.
Lagen den 18 juni 1926 örn delning av jord å landet, vilken lag trädde
i kraft den 1 januari 1928, innehåller i en första avdelning (I avd.), omfattande
kapitlen 1—18, bestämmelser örn laga skifte, vari innefattas
jorddelningar, som motsvara såväl laga skifte enligt den förut gällande
kungl, stadgan om skiftesverket i riket av den 9 november 1866 som
hemmansklyvning enligt den vid jorddelningslagens införande upphävda
lagen den 27 juni 1896 örn hemmansklyvning, ägostyckning och
jordavsöndring.
I 13 kap. 15 § jorddelningslagen stadgas, att örn det för begränsning
av antalet skiften eller för åstadkommande av förmånlig ägoanordning
i övrigt fordras, att en eller flera delägare i skifteslaget utflytta, så
skall utflyttning ske i den iitsträckning sådan prövas nödig. En förutsättning
härför är emellertid, att de fördelar, som av utflyttningen
vinnas, med hänsyn till brukningsförhållandena inom skifteslaget prö
Bihang
till riksdagens protokoll 1934. 9 sami. 2 aud. Nr 8.
I
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.
vas vara av större betydelse än de med nämnda åtgärd förenade kostna
derna och olägenheterna.
14 kap. i samma lag innehåller bestämmelser örn ersättningar mellan
skiftesdelägare. Enligt 1 § skola kostnaderna för utflyttning i följd av
laga skifte utgöras av samtliga skiftesdelägare i förhållande till den
nytta, som varje delägare vinner av utflyttningen. Där ej särskilda
förhållanden annat föranleda, skall nyttan beräknas svara emot det uppskattade
ägobelopp, som envar bekommit vid skiftet. Till utflyttningskostnad
skall jämlikt 2 § hänföras bland annat kostnad för flyttning
av byggnader och nyttiga anläggningar. I 3 § föreskrives att förrättningsmännen,
d. v. s. lantmätare och gode män, hava att värdera kostnaden
för verkställande av föreskriven utflyttning till belopp, vartill utgifterna
för utflyttningen prövas uppgå. 4 § reglerar det fall att byggnader
eller anläggningar gemensamt tillhöra flera ägare, åt vilka särskilda
ägolotter utläggas. Örn sådana byggnader eller anläggningar med eller
utan mellanavgift i penningar lämpligen kunna fördelas mellan delägarna,
eller örn det befinnes lämpligt, att, där byggnadsplatsen tilldelats någon
av dem, övriga delägares andelar helt eller delvis inlösas av honom, så
skola enligt första stycket i paragrafen förrättningsmännen söka åvägabringa
överenskommelse mellan delägarna örn fördelning eller inlösen
av byggnaderna eller anläggningarna. Örn delägarna ej kunna enas
härom, skola förrättningsmännen bestämma i frågan. Därvid gäller
dock att delägare icke mot sitt bestridande kan åläggas att lösa flera
eller större byggnader eller anläggningar än som tarvas för bruket av
hans ägolott. Andra stycket i 4 § ger en bestämmelse örn hur det skall
förfaras, då förhållandena äro sådana, att gemensamma byggnader eller
anläggningar icke lämpa sig för fördelning eller inlösen på sätt i första
stycket stadgas. Under sådana förhållanden skola förrättningsmännen
hänvisa delägarna att enligt föreskrifterna i lagen örn samäganderätt
hos domstol begära förordnande, som i nämnda lag avses, i fråga örn den
gemensamma egendomen.
I lagen den 30 september 190d örn samäganderätt stadgas bland annat,
att, örn två eller flera samfällt äro ägare av fastighet eller lös sak, envar
av delägarna har befogenhet att göra ansökan hos allmän underrätt i den
ort, där det samfällda godset finnes, att godset för gemensam räkning skall
utbjudas till försäljning å offentlig auktion i enlighet med regler, som
närmare stadgas i lagen.
Bestämmelserna i 14 kap. 4 § sakna motsvarighet i förut gällande rätt.
Intet fanns föreskrivet örn hur det skulle förfaras, när byggnader, som
skulle flyttas, gemensamt tillhörde flera ägare, vilka erhöllo var sin ägolott.
Enligt gängse praxis tillämpades emellertid då gällande bestämmelser
örn utflyttning jämväl å dylika byggnader (se Nytt Juridiskt Arkiv
år g. 1925, ref. nr 5, I och II, jämte där anmärkta äldre rättsfall). Ersätt
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 8. 3
ning för utflyttningskostnader skulle för envar delägare utgöra en mot
hans delaktighet i byggnaderna svarande andel av det belopp, vartill kostnaderna
för flyttning till den honom vid skiftet tillagda ägolotten av samtliga
därå ej redan befintliga byggnader skolat uppgå. Frågan örn byggnadernas
fördelning förblev emellertid olöst, örn överenskommelse mellan
delägarna ej träffades.
Den s. 1c. skifteslagstiftningskommittén eller skiftesstadgekommittén,
som den 28 juli 1911 till Kungl. Majit avlämnade betänkande med förslagtill
lag örn skifte av jord, bade i detsamma upptagit bestämmelser, i huvudsak
motsvarande de i 14 kap. 4 § i jorddelningslagen sedermera införda.
Kommittén framhöll i motiven till sitt förslag, bland annat, att det icke
kunde anses som en tillfredsställande ordning att en så viktig fråga som
byggnadernas fördelning gjordes beroende av delägarnas framtida avtal.
Varje delägare kunde med fog göra anspråk på att få samtliga sina egendomsförhållanden
reglerade vid skiftet. Dock ansåg kommittén det icke
vara tillrådligt att åt förrättningsmännen bereda samma befogenheter att
besluta örn byggnaders fördelning eller inlösen som i fråga örn jordens
skiftande. För den händelse förhållandena vore sådana, att gemensamma
byggnader eller anläggningar varken kunde fördelas eller inlösas, skulle
förrättningsmännen icke äga någon beslutanderätt. Det skulle i stället
åligga delägarna att jämlikt bestämmelserna i lagen örn samäganderätt
reglera sitt mellanhavande.
I förevarande motion frambålles, att inga betänkligheter synas kunna
resas mot att jämväl i sist omförmälda hänseende avgörandet tillägges
förrättningsmännen.
Utskottet övergår härefter till frågan örn statsbidrag till utflyttningskostnader.
Enligt kungl, kungörelsen den 22 juni 1928 angående villkor för erhållande
av statsbidrag till förrättningar enligt lagen den 18 juni 1926 (nr
226) om delning av jord å landet (S. F. S. 295/1928) kan under vissa omständigheter
statsbidrag erhållas bland annat till utflyttningskostnader i sammanhang
med skiften. Enligt 8 § i nämnda kungörelse ina till bestridande
av de kostnader, som liro förenade med utflyttning, som beslutats vid
skifte, bidrag utgå med belopp, motsvarande högst hälften av den kostnad,
vartill åtgärdens verkställande vid förrättningen blivit uppskattad av
förrättningsmännen. Bidrag till utflyttning skall ej utgå, med mindre förrättningsmännen
prövat utflyttningen vara erforderlig för beredande av
lämplig jorddelning. Ansökning örn sådant statsbidrag skall göras hos
lantmäteristyrelsen, som det tillkommer att bestämma, huruvida och med
vilket belopp bidrag må utgå.
Bidrag kan sålunda erhållas vid utflyttning, som beslutats vid skifte,
vari jämväl enligt jorddelningslagen innefattas sådana delningar, som en
-
4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.
ligt föi ut gällande rätt benämndes hemmansklyvningar. Möjlighet att
erhålla ^flyttningsbidrag även vid hemmansklyvningar Ilar förefunnits
sedan den 1 januari 1921 (se S. F. S. 912/1920). Dessförinnan gällde, att
^flyttningsbidrag kunde erhållas endast vid laga skiften (förordning den
8 juni 1900, S. F. S. 46/1906).
I förevarande motion anföres, att fall skulle hava förekommit, att vid
hemmansklyvningar ^flyttningsbidrag i full utsträckning med tillämpning
av gällande bestämmelser icke kunnat utgå.
Lantmäteristyrelsen bär den 14 juli 1928 utfärdat anvisningar och föreskrifter
rörande statsbidrag till lantmäteriförrättningar (Bilaga till
kungl, lantinateristyrelsens meddelanden 1928:19, cirkulärserien nr 10)
Särskilda anvisningar beträffande bidrag till utflyttningskostnader återfinnas
i nämnda skrift å sid. 3 och 4.
De synpunkter, som lantmäteristyrelsen lägger å frågan örn statsbidrag
till utflyttningskostnader, torde i huvudsak framgå av vad lantmäteristyrelsen
anfört i ett utlåtande, som styrelsen den 22 december 1932 avgivit
i ett till Kungl. Maj.-t överklagat ärende angående utflyttningsbidrag i
samband ined laga skifte. Utlåtandet finnes tryckt i »Bilaga till kungl,
lantmäteristyrelsens meddelanden 1933:3» (serien uppsatser m. m. nr 16)
sid. 63—68.
En ämbetsskrivelse den 24 februari 1933 från statsrådet och chefen för
jordbruksdepartementet till lantmäteristyrelsen innehöll, förutom ett
återgivande av Kungl. Maj:ts utslag i nyssnämnda ärende, därjämte följande
:
»Vidare anbefaller Kungl. Majit lantmäteristyrelsen att utreda frågan
huruvida statsbidrag till utflyttnings- och väganläggningskostnader må
begransas till att i huvudsak utgå allenast vid sådana förrättningar
som närmast kunna anses motsvara laga skiften enligt förut gällande
lagstiftning angående delning av jord på landet, samt till Kungl Maid
inkomma med utredningen, jämte det yttrande och de förslå" vartill ut
redningen må föranleda.»
Vid 1932 års riksdag framställde herr Magnusson i Skövde i interpellation
till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet frågor beträffande
bland annat beviljade anslag till bidrag till utflyttnings-, väganläggnings-
och odlingskostnader i sammanhang med laga skiften. Med
avseende å vad i nämnda sammanhang förekom får utskottet hänvisa till
andra kammarens protokoll år 1932, 21:70—72 och 54:1—5.
Anslag till bidrag till utflyttnings-, väganläggnings- och odlingskostnader
i sammanhang med skiften är för innevarande budgetår uppfört
med 235,000 kronor.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 8. 5
Lantmäteristyrelsen har i skrivelse till Kungl. Majit den 17 augusti
1933 meddelat, att belastningen av anslaget under budgetåren 1927/1928—
1932/1933 utgjort respektive 372,592, 305,913, 309,168, 238,431, 284,095 och
263,608 kronor.
I enlighet med förslag av lantmäteristyrelsen hemställer Kungl. Majit
i bilaga till årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln under L.
Lantmäteriväsendet, 13 (sid. 204), att riksdagen måtte höja ordinarie förslagsanslaget
till dylika bidrag till 250,000 kronor.
Enligt vad utskottet inhämtat förberedes inom lantmäteristyrelsen en
hemställan till Kungl. Majit örn revision i vissa delar av gällande jorddelningslagstiftning.
Framställning i ämnet torde komma att överlämnas
till Kungl. Majit redan innevarande år. Utskottet anser sig hava anledning
förvänta, att jämväl frågan örn ändring av det stadgande i jorddelningslagen,
som motionärerna särskilt omnämnt, eller 14 kap. 4 § andra
stycket, kommer att innefattas i denna framställning.
Frågan örn ändring av nuvarande bestämmelser örn statsbidrag till utflyttningskostnader
torde också komma att av Kungl. Majit tagas under
omprövning. Den utredning i detta ämne, som lantmäteristyrelsen erhållit
i uppdrag att verkställa, är enligt vad utskottet inhämtat inom kort
avslutad. Ehuru den anbefallda utredningen avser frågan, huruvida möjligheterna
att erhålla statsbidrag till utflyttningskostnader må kunna på
visst sätt begränsas, under det att i motionen ifrågasättes vidgad möjlighet
därtill, håller utskottet före, att frågan örn den mest ändamålsenliga
avfattningen av bestämmelserna örn statsbidrag till utflyttningskostnader
i hela dess vidd kommer att på grundval av den utredning, som
lantmäteristyrelsen ålagts verkställa, bliva föremål för en allsidig prövning
av Kungl. Majit.
Med hänsyn till vad sålunda anförts finner utskottet skäl icke föreligga
att tillstyrka riksdagen att i anledning av motionen göra någon framställning
hos Kungl. Majit.
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motion, Ii 67, icke måtte föranleda
till någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 20 februari 1934.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Utskottet.
bihang till riksdagens protokoll 19,14. !) sami. 2 avd. Nr 8.
O
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar K. G. Westman, Gustaf Tamm, P. Sandström och Norman*,
fröken Hesselgren* samt herrar Olof Carlsson*, Karl Bodin* och Forslund;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Wallerius, Olovson i Västerås,
Pettersson i Hällbacken och Hansson i Trollhättan*, fru Nordgren samt herrar Johansson i
Tväråselet och Sandberg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
34057». Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.