Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.
1
Nr 43.
Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1934 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändringar i
förordningen den 26 juni 1931 (nr 280) om erkända
sjukkassor m. m.
I två inom andra kammaren väckta, till lagutskott hänvisade motioner,
nr 304 och 305, vilka behandlats av andra lagutskottet, har herr Andersson
i Igelboda hemställt, i motionen nr 304, att riksdagen måtte besluta, dels
sådan ändring av eller tillägg till övergångsbestämmelserna i förordningen
den 26 juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor, att medlem av förening,
som är registrerad enligt lagen den 4 juli 1910 örn sjukkassor eller den 1
januari 1932 varit registrerad enligt nämnda lag men sedermera registrerats
enligt lagen den 29 juni 1912 örn understödsföreningar, skall äga
rätt att under i sagda övergångsbestämmelser fastställd tid överflytta till
erkänd sjukkassa å medlemmens bosättningsort, dels ock ett tillägg till
lagen den 26 juni 1931 (nr 279) örn ändring i vissa delar av lagen den
29 juni 1912 om understödsföreningar av innehåll, att vid överflyttning
av medlemskap, som här avses, den förening, från vilken flyttningen sker,
skall efter de föreskrifter, tillsynsmyndigheten meddelar, vara pliktig att å
den kassa, till vilken medlemmen överflyttar sin sjukförsäkring, överföra
på medlemmen belöpande andel i sjukhjälpsfonden, och i motionen nr 305,
att riksdagen måtte besluta sådana ändringar i förordningen deri 26 juni
1931 om erkända sjukkassor, att för sjukkassa, som varit registrerad enligt
lagen den 4 juli 1910 om sjukkassor, möjlighet beredes att även under loppet
av år 1935 antagas till erkänd sjukkassa, ävensom att rätten att överflytta
till erkänd sjukkassa, varom talas i övergångsbestämmelserna till ovannämnda
förordning, utsträckes att gälla intill den 1 januari 1936.
Beträffande de skäl, motionären anfört för sina yrkanden, får utskottet
hänvisa till motionerna.
Över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
begärt yttrande av socialstyrelsen. Det yttrande, som i anledning
härav kommit utskottet tillhanda från nämnda myndighet, finnes fogat såsom
bilaga till detta utlåtande, och tillåter sig utskottet hänvisa till detsammas
innehåll.
I förevarande ämne hava vidare skrivelser inkommit till utskottet från
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 9 sami. 2 avd. Nr 13. 1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.
Rikssjukkassornas centralorganisation, som enligt uppgift representerar
fem av de större erkända centralsjukkassorna, samt från Framtidsförbundet,
allmän sjukkassa.
En genomgripande reform av vårt sjukkasseväsen genomfördes så sent
som år 1931.
Före genomförandet av denna reform innefattades den rättsliga regleringen
av sjukkasseverksamheten i lagen den 4 juli 1910 om sjukkassor. Enligt
denna kan förening för inbördes understöd, som avser att utan affärsmässigt
drivande av försäkringsrörelse bereda antingen enbart sjukhjälp eller
ock såväl sjukhjälp som begravningshjälp, därest den fyller i lagen uppställda
villkor, registreras såsom sjukkassa. Något tvång att söka registrering
föreligger ej, men allenast registrerad sjukkassa äger rättssubjektivitet.
Statsbidrag lämnas också endast till registrerade kassor. Enligt lagen
kan det finnas två slag av sjukkassor, nämligen dels vanliga sådana och
dels s. k. fortsättningskassor. De sistnämnda äro kassor, som meddela
sjukhjälp endast åt medlemmar av andra kassor och uteslutande eller huvudsakligen
för tid, för vilken medlemmarna på grund av sjukhjälpstidens begränsning
i de särskilda kassorna ej äro berättigade till hjälp från dessa.
För att kunna vinna registrering skall kassan hava i enlighet med lagen
antagit stadgar och utsett styrelse samt äga ett medlemsantal av minst 100;
när särskilda omständigheter därtill föranleda, kan registrering erhållas
även vid lägre medlemsantal, dock ej örn det understiger 25. I stadgarna
skall bl. a. angivas kassans verksamhetsområde, men detta kan bestämmas
hur som helst; det kan exempelvis omfatta hela riket eller viss kommun,
viss stad med kringliggande omnejd o. s. v. Att för det ifrågavarande
verksamhetsområdet redan förut funnes en registrerad kassa, utgör intet
hinder för registrering. Med hänsyn till verksamhetsområdet äro sjukkassorna
i stort sett av två olika typer, nämligen antingen s. k. lokalsjukkassor,
vilka hava sin verksamhet lokalt begränsad, eller rikssjukkassor,
vilka arbeta med lokalavdelningar eller eljest hava sina medlemmar i
väsentlig grad spridda över en större eller mindre del av riket. Rörande
medlems inträde i och avgång ur registrerad sjukkassa meddelas allenast
kortfattade regler. Med avseende å ålder eller hälsotillstånd finnas inga
begränsningar i fråga om inträdesrätten. Medlem, som utträtt eller uteslutits
ur kassan, får därvid ej utbekomma något av kassans tillgångar
(13 § 2 st.). Sjukhjälp skall bestå antingen av vård å sjukhus eller av
läkarvård jämte läkemedel eller av visst belopp i penningar för varje dag
men kan omfatta samtliga dessa understödsformer. Sjukhjälpstiden skall
som regel omfatta minst 90 dagar för varje tidsperiod av tolv månader.
Bestämmelser angående statsbidrag innefattas i kungörelserna den 11
oktober 1920 (nr 689) angående statsbidrag åt sjukkassor och den 30 juni
Andra lagutskottets utlåtande Nr -13. 3
1913 (nr 136) angående statsbidrag åt sjukkassor, som meddela moderskapslijälp.
Redan kort tid efter utfärdandet av 1910 års sjukkasselag påyrkades från
ett flertal håll en genomgripande omläggning av sjukförsäkringen. Såsom
de förnämsta olägenheterna med den då gällande lagstiftningen framhöllos
den organisatoriska splittringen, vilken uppammade en osund konkurrens,
de alltför svaga prestationer, som lämnades av sjukkassorna, samt den
alltför ringa anslutningen.
Såsom exempel på splittringen vill utskottet nämna, att i början av år
1931 funnos i Stockholm 50 lokala sjukkassor och minst lika många avdelningar
av rikssjukkassor. Kommuner funnos, där 1 700 sjukkassemedlemmar
voro fördelade på 30 sjukkassor eller där 1 800 medlemmar tillhörde
35 olika sjukkasseorgan.
Omkring år 1930 voro cirka 20 °Jo av Sveriges befolkning över 15 år anslutna
till sjukkassor medan för Danmark vid 1928 års slut motsvarande tal
var 65,1 %.
Sakkunnigförslag angående reformering av sjukkasselagstiftningen avgåvos,
av socialforsäkringskommittén i betänkande den 14 oktober 1919 angående
allmän sjukförsäkring, av statens besparingskommitté i betänkande
den 19 februari 1925 angående socialförsäkringens organisation, av särskilda
sakkunniga i betänkande den 15 december 1926 angående omorganisation
av det statsunderstödda sjukkasseväsendet m. m. samt av särskilda
sakkunniga i betänkande den 11 oktober 1929 angående en reformerad sjukförsäkring
m. m.
Förslag om ny sjukkasselagstiftning framlades för riksdagen åren 1926
(prop. nr 113 och 117), 1927 (prop. nr 113 och 114), 1930 (prop. nr 154)
samt 1931 (prop. nr 75).
Samtliga regeringsförslag voro i organisatoriskt hänseende grundade på
ett system med s. k. enhetskassor.
Det sista förslaget, som i väsentliga delar byggde på ovannämnda, år 1929
avgivna betänkande, antogs i huvudsak av 1931 års riksdag.
Den 26 juni 1931 utfärdade därefter Kungl. Majit, bland annat, följande
författningar:
1) lag (nr 279) örn ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 (nr
184) om understödsföreningar;
2) förordning (nr 280) örn erkända sjukkassor; samt
3) kungörelse (nr 282) angående statsbidrag åt sjukkassor.
Utskottet övergår nu till en redogörelse för huvudgrunderna av den nya
lagstiftningen.
Den nya lagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 1932. I övergångs -
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.
bestämmelserna till ovannämnda lag av den 26 juni 1931 stadgades, att vid
förstnämnda tidpunkt skulle 1910 års sjukkasselag upphöra att gälla. För
sjukkassa eller fortsättningskassa, som den 1 januari 1932 var registrerad
enligt 1910 års lag, skulle emellertid denna fortsätta att gälla för kassan,
intill dess kassan blivit registrerad enligt lagen örn understödsföreningar,
likväl ej längre än till den 1 januari 1935. Registrerad sjukkassa, som önskar
fortsätta med sin verksamhet, har att före övergångstidens slut söka registrering
som understödsförening. Sker ej detta, måste kassan efter övergångstidens
slut omedelbart träda i likvidation samt upplösas. Endast örn medlemsantalet
icke uppgår till 50, kan kassan därefter fortsätta verksamheten
utan att vara registrerad som understödsförening. Som understödsförening
registrerad sjukkassa äger att hos tillsynsmyndigheten för understödsföreningar
(socialstyrelsen) göra ansökan örn antagande till erkänd sjukkassa
för visst, lokalt begränsat verksamhetsområde, nära anslutande sig till den
bestående kommunala indelningen. Med antagandet följer rätt till statsbidrag
enligt därom fastställda grunder.
De erkända sjukkassorna äro av tvenne slag, lokalsjukkassor och centralsjukkassor.
För att kunna antagas till lokalsjukkassa skall understödsförening
till verksamhetsområde hava en eller flera närgränsande kommuner
och som regel hava minst 100 medlemmar. Centralsjukkassa skall till
verksamhetsområde hava ett eller flera landstingsområden eller stad, som
icke deltager i landsting. Annan stad, i vilken sjukkasseverksamheten nått
större omfattning och har en mera enhetlig organisation, kan med tillsynsmyndighetens
medgivande utgöra eget centralsjukkasseområde.
Söka flera än en understödsförening antagande för ett och samma verksamhetsområde,
skall tillsynsmyndigheten söka åvägabringa jämkning beträffande
de avsedda verksamhetsområdena eller överlåtelse enligt 68 § i
lagen om understödsföreningar på en av föreningarna av den eller de andras
rörelse eller på en för ändamålet bildad förening av samtliga de sökandes
rörelse. Kan överlåtelse icke åvägabringas, antages den förening, som tillsynsmyndigheten
finner lämpligast, varvid hänsyn särskilt skall tagas till
föreningarnas medlemsantal.
För ett och samma verksamhetsområde må allenast en sjukkassa antagas.
Från denna regel göres emellertid undantag i tvenne hänseenden till
förmån för redan bestående sjukkassor. Det första undantaget gäller sjukkassor,
som uteslutande eller huvudsakligen äro avsedda för anställda vid
visst eller vissa företag eller i visst yrke (s. k. fabriks- och yrkessjukkassor)
eller för personer, beträffande vilka särskilda personliga betingelser äro för
handen. Oberoende av att verksamhetsområdet ej är begränsat på sätt i förordningen
stadgas eller att erkänd sjukkassa redan finnes för området, kan
dylik sammanslutning antagas till erkänd sjukkassa. Det andra undantaget
gäller i fråga om stad, som skall utgöra eget centralsjukkasseområde. Här
Andra lagutskottets utlåtande A!r 18.
5
kan en var förening, vilken varit registrerad som sjukkassa och som räknar
minst 500 medlemmar, antagas till lokalsjukkassa för staden.
I lokalsjukkassa skall rätt till inträde tillkomma varje inom kassans verksamhetsområde
bosatt man eller kvinna i åldern 15—40 år, som har god
hälsa och icke är behäftad med lyte, som medför eller kan antagas medföra
väsentlig nedsättning av arbetsförmågan eller påkalla läkarvård i större utsträckning.
Inom tolv månader efter föreningens antagande till erkänd sjukkassa
föreligger dock rätt till inträde även för personer i åldern 40—45 år.
Den, som icke enligt förordningen har rätt till inträde, får icke heller medgivas
sådan rätt, dock kan genom bestämmelse i stadgarna inträdesåldern
höjas till 50 år. Rätt till inträde i centralsjukkassa skall tillkomma dels en
var medlem av lokalsjukkassa inom centralsjukkassans verksamhetsområde
(indirekt ansluten medlem), dels ock en var person, bosatt å ort inom verksamhetsområdet,
för vilken lokalsjukkassa icke finnes (direkt ansluten medlem).
Medlem av lokalsjukkassa är pliktig att som medlem tillhöra centralsjukkassa
för den ort, där han är bosatt, och medlem av centralsjukkassa
är på samma sätt pliktig att tillhöra lokalsjukkassa •— förutsatt att sådan
finnes — där han är bosatt.
Medlem av erkänd sjukkassa, som avflyttar från kassans verksamhetsområde
till ort, för vilken erkänd sjukkassa finnes, eller till utlandet, uteslutes
ur kassan från och med utgången av månaden näst efter den, under
vilken flyttningen skedde. Bosätter sig den flyttande inom verksamhetsområdet
för annan erkänd sjukkassa och hava stadgade avgifter erlagts intill
tidpunkten för överflyttningen, är han berättigad att inom nämnda tid
som medlem ingå i den senare kassan.
Sjukhjälp i erkänd sjukkassa skall omfatta 1) ersättning för utgifter till
sjukvård (sjukvårdsersättning) och 2) understöd i penningar för varje dag
(sjukpenning); dock att skyldigheten att meddela förstnämnda understöd inträder
först den 1 januari 1938. I fråga örn sjukhjäp i form av ersättning för
utgifter för läkarvård få inga begränsningar i fråga om understödstiden göras.
Vad åter beträffar sjukhjälp i form av sjukpenning eller sjukhusvård
skall dylikt understöd utgå för en understödstid av minst två år för ett och
samma sjukdomsfall. Prestationerna skola på visst sätt fördelas mellan lokaloch
centralsjukkassa.
Begravningshjälp får icke meddelas av erkänd sjukkassa. Förening, vilken
varit registrerad som sjukkassa och som före den 1 januari 1935 ingivit ansökan
om antagande till erkänd sjukkassa, kan dock vinna sådant antagande
utan hinder av att den på grund av utfästelse, gjord före ansökans ingivande,
är skyldig meddela begravningshjälp. Sådan förening är emellertid pliktig
alt upphöra med begravningshjälpsverksamlieten inom två år från antagandet.
I ovannämnda kungörelse av den 2f> juni 1931 hava lämnats bestämmelser
angående statsbidrag åt erkända sjukkassor. Enligt denna kungörelse
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.
skall statsbidrag utgå till varje erkänd sjukkassa dels i förhållande till antalet
medlemmar i kassan, dels ock i förhållande till av kassan meddelad
sjukhjälp och moderskapshjälp. Statsbidrag beräknas för kalenderår och utbetalas
i efterskott efter ansökan.
För att underlätta övergången från det gamla till det nya systemet hava
särskilda bestämmelser meddelats. I 45 § sjukkasseförordningen stadgas sålunda,
att förening, vilken varit registrerad som sjukkassa enligt lagen den
4 juli 1910 örn sjukkassor och vilken före den 1 januari 1935 ingiver ansökan
i sådant avseende, må antagas till erkänd sjukkassa utan hinder av
vissa stadganden i sjukkasseförordningen. I 48 § stadgas emellertid, att örn
förening, som i 45 § avses, antages till erkänd sjukkassa, är den pliktig
ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, tillsynsmyndigheten meddelar
rörande överförande av medel, som vid tidpunkten för antagandet funnos
avsatta för sjukhjälpsverksamhetens bedrivande, antingen till centralsjukkassa,
till vilken medlemmarna skola vara anslutna, eller till annan erkänd
sjukkassa, till vilken medlem överflyttar sin sjukförsäkring.
För att underlätta för sjukkassor, registrerade enligt 1910 års lag, att verkställa
nödiga förändringar för att kunna antagas till erkända sjukkassor
hava i lagen den 20 juni 1931 örn vissa ändringar i lagen örn understödsföreningar
meddelats vissa föreskrifter angående stadgeändring samt överlåtelse
helt eller delvis av verksamheten. Enligt 1910 års sjukkasselag gäller
beträffande flertalet frågor såsom minimivillkor för giltigheten av beslut om
stadgeändring, att antingen samtliga medlemmar av kassan förenat sig
örn beslutet eller att beslutet fattats å två sammanträden, därav ett ordinarie,
och å det sista biträtts av 2/3 av de röstande. De lättnader i fråga örn stadgeändring
och överlåtelse av rörelsen eller viss del därav, som meddelats genom
nyssnämnda lag av den 26 juni 1931, kunna sammanfattningsvis angivas
på i huvudsak följande sätt: Medan sjukkassa ännu är registrerad enligt
1910 års sjukkasselag kan stadgeändring beslutas å ett sammanträde med
3/4 majoritet av de röstande. Sedan förening vunnit registrering enligt
understödsföreningslagen, kan förening, som varit registrerad enligt 1910 års
lag men icke antagits till erkänd sjukkassa, intill den 1 januari 1935 å ett
sammanträde med 3/4 majoritet av de röstande besluta sådan stadgeändring,
som erfordras för antagande till erkänd sjukkassa, ävensom besluta
överlåtelse av rörelsen eller viss del därav å erkänd sjukkassa. Vidare kan
förening, som antagits till erkänd sjukkassa, å ett sammanträde med 3/4 majoritet
av de röstande besluta sådan ändring, som erfordras för erkännandets
bibehållande, ävensom besluta överlåtelse av viss del av rörelsen, då överlåtelsen
fordras för erkännandets bibehållande.
Härutöver hava i övergångsbestämmelserna till sjukkasseförordningen
föreskrifter meddelats rörande, bland annat, rätt för enskild medlem
av sjukkassa, som vid den nya lagstiftningens ikraftträdande varit registrerad
Amira lagutskottets utlåtande Nr A3.
7
enligt 1910 års sjukkasselag, att överflytta till erkänd sjukkassa. Andra
och tredje styckena i dessa övergångsbestämmelser hava följande lydelse:
»Intill den 1 januari 1935 skola medlemmar av varje enligt lagen den 4
juli 1910 om sjukkassor registrerad förening, som upphör med sin verksamhet,
äga rätt till överflyttning till erkänd sjukkassa, inom vars verksamhetsområde
de äro bosatta, dock att anmälan om inträde skall göras före utgången
av månaden näst efter den, då beslutet om förstnämnda förenings
upplösning blev slutligen gällande. Intill samma dag skola ock medlemmar
av förening, registrerad enligt nyssnämnda lag, vilka äro bosatta utanför
föreningens verksamhetsområde men inom verksamhetsområdet för erkänd
sjukkassa, äga enahanda rätt till överflyttning.
Vad sålunda stadgats om rätt till överflyttning skall äga motsvarande tilllämpning
beträffande medlemmar av förening, som vid denna förordnings
ikraftträdande är registrerad enligt lagen om sjukkassor och sedermera
registreras såsom understödsförening utan att i samband därmed antagas
till erkänd sjukkassa.»
I övergångsbestämmelserna till ovannämnda lag av den 26 juni 1931 har
vidare stadgats, att då 1910 års lag örn sjukkassor skall beträffande viss
förening gälla efter den 1 januari 1932, skall iakttagas, att bestämmelsen
i 13 § 2 st. i 1910 års sjukkasselag, enligt vilket stadgande till avgående
medlem icke får utbetalas någon del av föreningens tillgångar, icke må utgöra
hinder för att, därest medlem i sammanhang med utträde eller uteslutning
ur föreningen vinner inträde i erkänd sjukkassa, till denna utbetalas
visst belopp av föreningens tillgångar.
Utskottet vill i detta sammanhang även omnämna stadgandet i 12 § 2 st.
understödsföreningslagen, enligt vilket medlem, som avgår ur understödsförening,
icke, med mindre annorlunda är bestämt i stadgarna, äger rätt att
utfå någon del av föreningens tillgångar.
De ovan återgivna övergångsbestämmelserna hade i huvudsak föreslagits
av 1929 års sakkunniga och därefter upptagits i propositionerna till 1930
och 1931 års riksdagar. Nämnda sakkunniga anförde, bland annat:
Det synes önskligt, att då gammal kassa antages till erkänd sjukkassa
och medlemmar, bosatta utanför kassans nya verksamhetsområde, i samband
därmed överflytta sin sjukförsäkring till annan erkänd kassa, på dem belöpande
andelar av sjukhjälpsfonden överföras till den kassa, vari de inträda.
Då några detaljerade regler för närvarande icke kunna meddelas beträffande
överföringen, har det ansetts lämpligast att allenast stadga, att kassorna
skola ställa sig till efterrättelse de föreskrifter i sådant hänseende,
som tillsynsmyndigheten utfärdar.
Denna bestämmelse blir ej tillämplig, då gammal kassa ej antages till
erkänd kassa utan upplöses. Enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna
skola kassans medlemmar i sådant fall likväl äga rätt till överflyttning till
erkänd kassa å bosättningsorten. De sakkunniga lia tagit i övervägande att
såsom villkor för överflyttning under nu angivna omständigheter föreskriva,
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.
att den överflyttande skulle föra med sig på honom belöpande andel av den
gamla kassans sjukhjälpsfond eller eventuellt själv erlägga däremot svarande
belopp. Emellertid ha de sakkunniga stannat vid att ej föreslå något sådant
villkor. Det intresse, som de försäkrade uppenbarligen måste äga av att
den nya sjukkasseorganisationen blir så stark och bärkraftig som möjligt,
och medvetandet, att de såsom delaktiga i denna organisation komma att
vara ansvariga för dess utfästelser, torde utgöra tillräcklig anledning för
medlemmar i kassa, som upplöses, att därvid söka genomdriva, att behållna
tillgångar användas för tryggande av medlemmarnas fortsatta sjukförsäkring.
Utöver de ovan anförda möjligheterna till övergång till den nya sjukkasseorganisationen
finnes enligt gällande lagstiftning ytterligare en sådan möjlighet,
som tidigare i denna redogörelse berörts. Förening för inbördes sjukhjälp,
som är eller blir registrerad enligt understödsföreningslagen, kan sålunda
med anlitande av det i 61 och 68 §§ i nämnda lag anvisade förfaringssättet
överlåta sin sjukhjälpsverksamhet eller viss del därav på en erkänd
sjukkassa. En sådan överlåtelse kan ifrågakomma även beträffande förening,
som icke varit registrerad enligt sjukkasselagen. Vid dylik överlåtelse
gälla icke de i sjukkasseförordningen stadgade villkoren i fråga om ålder
och hälsotillstånd för inträde i erkänd sjukkassa. För att överlåtelse skall
komma till stånd kräves emellertid, att vederbörande erkända sjukkassa är
med örn saken och avgiver anbud på övertagandet samt att överlåtelsen gillas
av tillsynsmyndigheten, som därvid i främsta rummet har att tillse, att
den erkända kassans ekonomi icke skadas eller försämras genom överlåtelsen.
I övergångsbestämmelserna till den ovan omnämnda kungörelsen av den
26 juni 1931 angående statsbidrag åt sjukkassor har stadgats, att statsbidrag
må utgå till förening, som är eller varit registrerad enligt 1910 års
lag om sjukkassor, enligt de i de ovan omförmälda kungörelserna av den 11
oktober 1920 och den 30 juni 1913 angivna grunderna till och med för det
år, då nämnda lag upphör att äga tillämpning å föreningen. Tillsynsmyndigheten
äger, där så prövas skäligt, medgiva, att förening, vilken den 1 januari
1932 är registrerad enligt 1910 års lag och vilken sedermera registreras såsom
understödsförening utan att i samband därmed antagas till erkänd sjukkassa,
tilldelas statsbidrag enligt ovannämnda grunder jämväl för tid efter det
omförmälda lag upphört att äga tillämpning å föreningen.
I proposition nr 154 till 1930 års riksdag framhölls, att sådant medgivande
naturligtvis blott borde lämnas, när omständigheterna utvisade, att omregistreringen
till understödsförening vöre ett led i kassans anslutning till den nya
organisationen eller eljest påkallades av alldeles särskilda omständigheter
under övergångstiden.
Övergången från det gamla systemet till det nya skulle i praktiken gestalta
sig på sätt som framgår av följande redogörelse av 1929 års sakkunniga:
Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.
9
Åt de sakkunnigas förslag har givits en sådan avfattning, att de nuvarande
sjukkassorna i största möjliga utsträckning och efter nödig omvandling
skola kunna bevaras såsom bärare av den reformerade sjukförsäkringen.
Förutsättningen är sålunda, att dessa kassor i sina stadgar upptaga de bestämmelser,
som erfordras för att kassan må kunna registreras som understödsförening
och som sådan antagas till erkänd sjukkassa. På detta sätt
skapar den senare registreringen icke något nytt rättssubjekt, och ändringen
inverkar såsom en följd härav icke heller på inom kassan bestående rättigheter
och skyldigheter.
Registrerad sjukkassa, som önskar antagas till erkänd sjukkassa, har till
en början att för sig uppgöra nya stadgar i överensstämmelse med fordringarna
i den nya lagstiftningen, varvid den måhända svåraste punkten
torde bliva fastställandet av kassans verksamhetsområde. Bereder kassan
utom sjukhjälp även begravningshjälp, har den vidare att vidtaga åtgärder
för att kunna, sedan registrering som understödsförening vunnits, överlåta
begravningshjälpsverksamheten, varvid kassan har att välja mellan överlåtelse
till en egen, för ändamålet bildad begravningshjälpsförening, en redan
bestående dylik sammanslutning eller eventuellt ett försäkringsbolag.
I sammanhang härmed verkställes, därest åtgärden icke redan tidigare ägt
rum, uppdelning, i enlighet med av tillsynsmyndigheten utfärdade bestämmelser,
av kassans tillgångar i sjukhjälps- och begravningshjälpsfond.
Av de inalles 1 228 registrerade sjukkassor — fortsättningssjukkassorna
icke medräknade — som redovisas i 1927 års statistik, utfäste ej mindre
än 1 132 såväl sjukhjälp som begravningshjälp. För alla dessa måste sålunda
en uppdelning av tillgångarna mellan de båda verksamhetsgrenarna
ske.
I landskommuner och städer, där praktiskt taget icke finnes mer än en
registrerad sjukkassa, kan övergången givetvis ske på det enkla sätt, att
kassan antager nya stadgar och därefter omedelbart antages till erkänd
sjukkassa för kommunen eller staden. Finnas inom en och samma kommun
två eller flera sjukkassor, verkande vid sidan örn varandra, blir situationen
olika allt eftersom det gäller städer, som skola utgöra eget centralsjukkasseområde,
och andra kommuner. Beträffande förstnämnda städer stadgar
förordningen, att nuvarande sjukkassor, som räkna minst 500 medlemmar,
äga att efter omläggningen av sin verksamhet enligt de nya bestämmelserna
Wiva antagna var för sig till erkända lokalsjukkassor för staden. För dessa
städers vidkommande betyder den nya lagstiftningen, att nuvarande sjukkassor
med lägre medlemsantal än 500 nödgas upphöra med sin verksamhet
som statsunderstödda sjukkasseorgan.
Vad åter beträffar övriga städer och landskommuner med flera registrerade
sjukkassor gäller, att endast en sjukkassa kan antagas till erkänd
lokalsjukkassa. Sökes för en dylik kommun erkännande av två eller flera föreningar,
skall det åligga tillsynsmyndigheten att söka åvägabringa överlåtelse
av rörelsen (sammanslagning av sjukkassorna). Kommer sådan ("»veria
telse icke till stånd, skall erkännande tilldelas den av föreningarna, som
med hänsyn lill omständigheterna anses vara den lämpligaste. Har sådant
erkännande meddelats, finnes ju icke någon möjlighet för övriga registrerade
sjukkassor att fortsätta sin verksamhet som statsunderstödda sjukkasseorgan
längre än till utgången av den fastställda övergångstiden. Därest de
föredraga att icke överlåta sin rörelse på den erkända sjukkassan, kunna
de även därefter fortsätta verksamheten såsom icke statsunderstödda sjuk
-
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.
hjälpsföreningar. Efter övergångstidens slut blir lagen om understödsföreningar
gällande för dem.
Enligt vad utskottet inhämtat från socialstyrelsen utgjorde den 26 april
1934 antalet erkända centralsjukkassor 28 och antalet erkända lokalsjukkassor
786 med sammanlagt omkring 600 000 medlemmar. Vid årsskiftet
1931/1932, då den nya lagstiftningen trädde i kraft, funnos 1 256 sjukkassor
(inräknat 33 fortsättningskassor), registrerade enligt 1910 års sjukkasselag,
med omkring 1 060 000 medlemmar, oberäknat medlemsantalet
i fortsättningssjukkassorna. Av dessa kassor hava 445 antagits till erkända
sjukkassor, 105 överlåtit sin verksamhet på erkända sjukkassor eller eljest
upphört med densamma samt 82 omregistrerats enligt understödsföreningslagen
utan att samtidigt antagas till erkänd sjukkassa eller överlåta sin
verksamhet på dylik kassa. Den 26 april 1934 voro fortfarande 624 sjukkassor
registrerade enligt 1910 ars lag. Av de gamla kassorna beräknas i
Tunt tal 150 kassor med omkring 150 000 medlemmar icke komma att övergå
till erkända sjukkassor. Hela antalet erkända sjukkassor vid övergångstidens
slut den 31 december 1934 har beräknats skola utgöra cirka 1 600 med
omkring 900 000 medlemmar.
I yttrande över motionen nr 304 har Rikssjukkassornas centralorganisation
avstyrkt motionen och därvid anfört bland annat:
Den nya sjukkasseförordningen förutsätter i stort sett en kollektiv anslutning
av medlemmar i sjukkassor, registrerade enligt 1910 års lag, varigenom
riskerna utjämnas både i fråga örn medlemsbeståndets beskaffenhet
och de gamla kassornas sinsemellan olika ekonomi. Den i motionen
föreslagna individuella anslutningen skulle betänkligt eliminera den avsedda
utjämningen och stimulera medlemmar i högre åldersklasser och med svagt
hälsotillstånd att övergå till de erkända sjukkassorna, vilkas ekonomiska
ställning därigenom skulle försämras. Anledningen till att en del sjukkassor
ämna ställa sig utanför den nya sjukkasseorganisationen torde bero på
missnöje med bestämmelsen om ersättning för olycksfall i arbete och yrkessjukdom,
varför någon nämnvärd anslutning från yngre medlemmar" i dylika
kassor icke är att förvänta. Det förhåller sig i stället så, att dessa
kassor bedriva en illojal konkurrens mot de nya sjukkassorna i syfte att
från dessa förvärva unga och friska medlemmar. Bifalles motionen, komma
de kassor, som ämna fortsätta verksamheten som understödsföreningar, att
otillbörligt gynnas till förfång för den statsunderstödda sjukkasseverksamheten,
och denna utveckling kan väl icke anses önskvärd. Som i motionen
nämnes, finnas alltjämt möjligheter för medlemmar, tillhörande sådana
kassor, som ställa sig avvisande till den nya sjukkassereformen, att övergå
till statsunderstödd verksamhet. Förslaget, att för sådana medlemmar skulle
överföras andel av sjukhjälpsfonden, måste väcka stora betänkligheter. I
förbigående må anmärkas, att de flesta kassor, varom här är fråga, lia
synnerligen svaga fonder, vadan andelen icke på långt när kan kompensera
riskerna. Skulle genom ändrad lagstiftning bestämmas skyldighet att överföra
fondandelar vid individuell övergång från de enligt 1910 års sjukkasse
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr A3.
11
lag registrerade sjukkassorna, måste i analogi härmed den bestämmelsen gälla
även de medlemmar, som av en eller annan anledning utträda ur erkänd
sjukkassa för att i stället inträda i understödsförening.
Centralorganisationen har avstyrkt jämväl motionen nr 305 och till grund
härför anfört, bland annat:
'' Den omständigheten att en del sjukkassor ännu icke intagit en bestämd
ståndpunkt i anslutningsfrågan, synes icke påkalla en ytterligare förlängning
av övergångstiden, då intet formellt hinder tinnes för fattande av
slutligt beslut i frågan inom den stadgade övergångstiden. Förlängning av
övergångstiden skulle däremot medföra nackdelar för sådana till centralsjukkassa
direkt anslutna medlemmar, vilka äro bosatta inom lokalsjukkasseområde,
där enligt äldre lag registrerad sjukkassa finnes, vilken på
grund av tvekan om anslutning skulle komma att ytterligare fördröja upprättandet
av erkänd lokalsjukkassa. Tillsynsmyndighetens arbetsbörda i
anledning av omorganisationen kunde möjligen åberopas såsom skäl för
utsträckt övergångstid, men den frågan borde helst lösas på så sätt, att tillräckligt
anslag beviljades myndigheten, så att den kunde i nödig grad forcera
omorganisationsarbetet.
Framtidsförbundet, som beslutat att icke övergå till de erkända sjukkassorna
utan i stället fortsätta sin verksamhet som understödsförening, har
i sin ovannämnda skrivelse avstyrkt motionerna och därvid anfort, bland
annat:
Motionerna hava uppenbarligen tillkommit i syfte att uteslutande gynna de
erkända sjukkassorna delvis på bekostnad av de kassor, som icke kunnat
förmås ansluta sig till dessa. Då motionären yrkar, att bestämmelsen örn
kapitalöverföring skall gälla även för de kassor, som efter den 1 januari
1935 registrerats som understödsföreningar, måste saken betraktas som ett
särskilt gynnande av de erkända kassorna på understödsföreningarnas bekostnad.
Örn därför utskottet skulle förorda en sådan bestämmelse, har
Framtidsförbundet, som representant för understödsföreningarna, rättighet
att, enligt principen örn likhet inför lagen även för tvenne lagenliga och
likaberättigade organisationer, fordra, att samma skyldighet ålägges de erkända
kassorna för de medlemmar, som frivilligt önska övergå till understödsföreningarna.
Vad angår motionen nr 305 sa innebära de yrkanden,
som i denna motion framställas, endast att vinna ett års uppskov med den
tid, inom vilken de erkända kassorna skola vara färdigorganiserade. Skulle
utskottet finna skäligt att förorda en sådan uppskovsbegäran, så hava de
kassor, som ämna fortsätta sin verksamhet som understödsföreningar, rättighet
fordra att icke sättas i undantagsställning, varför samma tids uppskov
bör meddelas jämväl i fråga örn upphävandet av 1910 års lag med därav
följande konsekvenser, d. v. s. att statsbidrag enligt denna lag bör utgå även
för år 1935.
Utskottet vill slutligen erinra, atl 1928 års pensionsförsäkringskommitté
den 26 april 1934 framlagt betänkande med förslag av majoriteten av de
sakkunniga till, bland annat, lag örn allmän ålderdomspensionering samt
lag örn erkända sjukkassor. Dessa lagar föreslås skola träda i kraft den 1
januari 1937. Genom det av kommitténs majoritet förordade förslaget, en
-
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.
Utskottet.
ligt vilket lagen om allmän pensionsförsäkring skall avlösas av lagen om
allmän ålderdomspensionering, skall den obligatoriska försäkringen mot
förtidsinvaiiditet upphöra och uppgiften att meddela försäkring mot sådan
invaliditet anförtros åt de erkända sjukkassorna. De föreslagna ändringarna
i sjukkasselagstiftningen ha i huvudsak föranletts av invaliditetsförsäkringens
överförande. För att möjliggöra för flera än nu att vinna inträde i erkänd
sjukkassa och därmed skaffa sig försäkring mot invaliditet har föreslagits,
att fordran på god hälsa för inträde i erkänd sjukkassa skall mildras i ett
särskilt avseende. Under en övergångstid skall även bestämmelsen i den
föreslagna sjukkasselagen om högsta ålder för rätt till inträde i erkänd
sjukkassa (50 år) göras mildare. För att icke personer, som hittills litat till
den genom den allmänna pensionsförsäkringen beredda försäkringen mot
förtidsinvaliditet, skola på grund av att de redan passerat högsta inträdesåldern
vara avskurna från möjlighet att genom inträde i erkänd sjukkassa
skaffa sig en ersättning för denna försäkring, har sålunda enligt förslaget
åldersgränsen för inträde i sådan kassa för personer, som inom fem år efter
ikraftträdandet av lagen örn allmän ålderdomspensionering anmäla sig till
inträde, satts till 67 år. För närmare upplysningar angående förslagens innehåll
får utskottet hänvisa till ovannämnda betänkande.
Såsom av den av utskottet ovan lämnade redogörelsen framgår har 1931
års sjukkassereform föregåtts av ett flertal utredningar av sakkunniga och
ett ingående övervägande från statsmakternas sida. Härvid har spörsmålet
om sättet för övergången till den ifrågasatta nya sjukkasselagstiftningen
ägnats synnerlig uppmärksamhet. Ät de år 1931 antagna författningarna har
givits ett sådant innehåll, att de äldre sjukkassorna kunna i viss utsträckning
och efter nödiga förändringar bevaras såsom bärare av den reformerade
sjukförsäkringen. Beträffande de äldre kassor, som av skilda anledningai
icke komma att antagas till erkända sjukkassor, har under förarbetena
till den nya lagstiftningen förmodats, att dessas inordnande i det
nya organisationssystemet skulle i betydande omfattning tillgå på det sätt,
att de gamla kassorna läte registrera sig såsom understödsföreningar och
därefter med begagnande av det i understödsföreningslagen upptagna överlåtelseinstitutet
avvecklade sin rörelse för att uppgå i en kassa, som antagits
eller söker antagande såsom erkänd kassa. För att underlätta de äldre kassornas
inpassning i det nya systemet har i den nya lagstiftningen genomförts
en mildring i villkoren för giltighet av beslut om sådana stadgeändringar,
som erfordras för de äldre kassornas antagande till erkända sjukkassor,
samt av beslut örn överlåtelse av deras rörelse helt eller delvis å
dylik kassa. Såsom framgar av utskottets redogörelse ovan ha i övergångsbestämmelserna
till sjukkasseförordningen dessutom stadgats rätt för enskild
medlem av äldre kassor, att under vissa förutsättningar överflytta till
erkänd kassa. Genom att tillskapa dessa möjligheter för äldre kassor och
Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.
13
deras medlemmar att ansluta sig till det nya organisationssystemet har man
sökt åstadkomma en förnuftig avvägning mellan de stridiga intressen, som
kunna finnas hos de av överflyttningen berörda föreningarna och deras
medlemmar.
Beträffande de i motionen 11:304 framställda yrkandena örn en ytterligare
utvidgning av övergångsmöjlighetei na för enskild medlem av äldre
kassa samt örn skyldighet för sådan kassa att vid medlems överflyttning
till erkänd sjukkassa till denna överföra på medlemmen belöpande andel
av sjukhjälpsfonden har socialstyrelsen i sitt i ärendet avgivna yttrande
yppat starka betänkligheter. Socialstyrelsen har sålunda anfört, bland annat,
att den utvidgade rätten till överflyttning torde komma att begagnas företrädesvis
av äldre och sjukliga medlemmar, vilkas sjukrisker kunde förväntas
överstiga de för deras egen kassa i genomsnitt gällande. De fondandelar,
som skulle komma att överföras till de erkända kassorna, skulle
enligt styrelsens uppfattning icke på långt när motsvara de övertagna sjukriskerna.
Den föreslagna utvidgningen vore därför synnerligen svår att överblicka
med hänsyn särskilt till de ekonomiska konsekvenserna. Socialstyrelsen
har vidare framhållit, att då den föreslagna utvidgningen av överflyttningsrätten
m. m. icke torde kunna genomföras utan en ingående utredning
i hithörande spörsmål, syntes en oundgänglig förutsättning för de
föreslagna ändringarna vara, att den i sjukkasselagstiftningen stadgade övergångstiden
förlänges. Jämväl i de skrivelser, som till utskottet inkommit
från Rikssjukkassornas centralorganisation och från sjukkassan Framtidsförbundet,
har från olika utgångspunkter erinrats, att bifall till motionen
skulle medföra olägenheter i skilda hänseenden. I likhet med socialstyrelsen
anser utskottet, att betydande risker och olägenheter måste anses förbundna
med de ifrågasatta ändringarna. Enligt utskottets förmenande hava ej tillräckliga
skäl förebragts för de i motionen framförda yrkandena. Utskottet
anser sig följaktligen böra avstyrka ifrågavarande motion.
Till stöd för de i motionen II: 305 framställda yrkandena örn en utsträckning
av den i sjukkasselagstiftningen föreskrivna övergångstiden m. m. har
i huvudsak anförts, att tillsynsmyndigheten icke skulle medhinna att före
övergångstidens slut behandla inkomna ansökningar från föreningar afl
bliva antagna till erkända sjukkassor m. m., varigenom sjukkassereformens
genomförande skulle äventyras. I sitt i ärendet avgivna yttrande har socialstyrelsen
emellertid på anförda skäl förklarat sig icke kunna tillstyrka
motionen. Med hänsyn till vad socialstyrelsen i förevarande hänseende anfört
anser sig utskottet böra avstyrka jämväl denna motion.
I likhet med socialstyrelsen anser emellertid utskottet, att vissa jämkningar
av andra och tredje styckena av övergångsbestämmelserna till sjukkasseförordningen
böra vidtagas, så att av nämnda stadgande!! tydligt framgår,
att rätt lill överflyttning gäller för medlemmar av förening, som vid
sjukkasseförordningens ikraftträdande var registrerad enligt 1910 års sjuk
-
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.
kasselag och som före den 1 januari 1935 beslutat upphöra med sin verksamhet
eller blivit antagen till erkänd sjukkassa.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att förevarande motion 11:304 icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda;
B) att riksdagen i anledning av motionen 11:305 måtte
för sin del antaga följande
Förordning
om ändring i vissa delar av förordningen den 26 juni 1931
(nr 280) om erkända sjukkassor.
Härigenom förordnas, att andra och tredje styckena i
övergångsbestämmelserna i förordningen den 26 juni 1931
örn erkända sjukkassor skola erhålla följande ändrade lydelse:
Medlemmar
av varje enligt lagen den 4 juli 1910 om sjukkassor
registrerad förening, som före den 1 januari 1935
beslutar att upphöra med sin verksamhet, skola äga rätt till
överflyttning till erkänd sjukkassa, inom vars verksamhetsområde
de äro bosatta, dock att anmälan om inträde skall
göras före utgången av månaden näst efter den, då beslutet
örn förstnämnda förenings upplösning blev slutligen gällande.
Vad sålunda stadgats om rätt till överflyttning skall
äga motsvarande tillämpning beträffande medlemmar av förening,
som den 1 januari 1932 är registrerad enligt lagen
om sjukkassor och sedermera registreras såsom understödsförening
utan att i samband därmed antagas till erkänd
sjukkassa och vilken före den 1 januari 1935 beslutar att
upphöra med sin verksamhet.
Därest medlemmar av förening, som registrerats enligt
nyssnämnda lag men före den 1 januari 1935 antagits till
erkänd sjukkassa, äro bosatta utanför det för föreningen
såsom erkänd fastställda verksamhetsområdet men inom
verksamhetsområdet för annan erkänd sjukkassa, äga
nämnda medlemmar rätt till överflyttning till denna kassa,
dock att anmälan om inträde skall göras före utgången av
månaden näst efter den, då antagandet till erkänd sjukkassa
meddelades.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1934.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.
15
C) att förevarande motion 11:305, i den mån den icke
kan anses besvarad genom vad idskottet ovan under B)
hemställt, icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 24 maj 1934.
På andra lagutskottets vägnar:
KARL MAGNUSSON.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar von Geijer, Sam Larsson, P. Sandström, Norman,
Olof Carlsson, Karl Bodin och Forslund;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Hage, Johanson i Hallagården,
Wallerius, Olovson i Västerås, Hansson i Trollhättan och fru Nordgren samt
herr Österström.
16
Andra lagutskottets utlåtande Nr 43, bilaga
1) Socialstyrelsens yttrande.
Bilaga.
Till Riksdagens andra lagutskott.
Stockholm den 9 mars 1934.
Genom remiss den 9 nästlidne februari har socialstyrelsen anbefallts avgiva
och till utskottet senast den 10 dennes överlämna yttranden över
tvenne inom andra kammaren väckta motioner, dels nr 304, örn rätt för
medlem av registrerad sjukkassa eller understödsförening att inom viss tid
överflytta till erkänd sjukkassa å medlemmens bosättningsort m. m., dels
ock nr 305, om utsträckning av den tid, inom vilken tidigare registrerad
sjukkassa må kunna antagas till erkänd sjukkassa, ävensom att till socialdepartementet
insända avskrift av sagda yttranden.
Till fullgörande härav får styrelsen, som funnit de båda motionerna stå i
visst samband med varandra och lämpligen böra behandlas i ett sammanhang,
över dem gemensamt avgiva följande yttrande.
Motionerna hava till prövning förelagts sociala rådets sektion för det
statsunderstödda sjukkasseväsendet (sjukkassenämnden) vid dess sammanträde
den 22 februari 1934. Utdrag av sektionens protokoll, i vad det gäller
förevarande frågor, bifogas.
Liksom tidigare framlagda förslag till reformering av det frivilliga sjukkasseväsendet
bygger även 1931 års sjukkassereform, i vad angår sättet för
övergången till den nya lagstiftningen, på den förutsättningen, att de bestående,
enligt 1910 års lag registrerade sjukkassorna i största möjliga utsträckning
och efter nödig omvandling skola kunna bevaras och övergå såsom
bärare av den förbättrade sjukförsäkringen. När sådan kassa efter ansökan
registreras som understödsförening och antages till erkänd sjukkassa,
bliva samtliga dess medlemmar, oavsett ålder och hälsotillstånd, delaktiga
i den nya sjukförsäkringen, vare sig de, såsom boende inom det för kassan
fastställda verksamhetsområdet, kvarstå som medlemmar i kassan, eller de,
såsom bosatta inom verksamhetsområdet för annan erkänd sjukkassa, överflytta
sin sjukförsäkring till denna.
Med den starka splittring, som rådde inom sjukkasserörelsen, och då
sjukkasseförordningen förutsätter en enhetlig organisation av rörelsen inom
lokalt begränsade verksamhetsområden, kunna emellertid icke på långt när
alla enligt 1910 års lag registrerade sjukkassor med bibehållen självständighet
övergå i den nya organisationen. Jämväl i fråga om medlemmarna i
de sjukkassor, som till följd av reformen nödgades upphöra med sin verksamhet,
förutsattes dock, att tillfälle i största möjliga utsträckning skulle
beredas även dem att bliva delaktiga av den nya sjukkasseorganisationen.
För detta ändamål har i övergångsbestämmelserna till förordningen intagits
föreskrift örn rätt till övergång (överflyttning) till vederbörande erkända
sjukkassa av envar medlem av enligt 1910 års lag registrerad sjukkassa,
vilken upphör med sin verksamhet (övergångsbestämmelserna till sjukkasseförordningen,
2:dra stycket Irsta punkten). Enahanda rätt till övergång
Andra lagutskottets utlåtande Nr 43, bilaga.
17
(överflyttning) tillkommer vidare envar medlem av sådan sjukkassa, vilken
först registrerats som understödsförening men därefter upphör med sin verksamhet
(övergångsbestämmelserna 3:dje stycket). I bägge tallen är dock
medgivandet begränsat till tiden intill den 1 januari 1935.
Utom de ovan anförda alternativen finnes med nu gällande bestämmelser
ännu en möjlighet till övergång till den nya sjukkasselagstiftningen. Förening
för inbördes sjukhjälp, som är eller blir registrerad enligt understödsföreningslagen,
kan sålunda med anlitande av det i 61 och 68 §§ av sagda
lag stadgade förfarandet överlåta sin sjuklijälpsverksamhet eller viss del
därav på en erkänd sjukkassa. Vid dylik överlåtelse, som kan ifrågakomma
även beträffande förening, som icke varit registrerad enligt sjukkasselagen,
gälla icke de i 9 § sjukkasseförordningen stadgade villkoren i fråga^ örn
ålder och hälsotillstånd för inträde i erkänd sjukkassa. Rätten till sådan
överlåtelse är emellertid endast villkorlig. För att överlåtelsen skall komma
lill stånd, kräves sålunda dels, att vederbörande erkända sjukkassa är med
om saken och avgiver anbud på övertagandet, dels ock att överlåtelsen
gillas av tillsynsmyndigheten, som därvid i främsta rummet har att tillse,
att genom överlåtelsen den erkända sjukkassans ekonomi icke skadas eller
försämras.
I motion nr 304 yrkas nu en ytterligare utvidgning av övergångsmöjliglieterna,
innefattande rätt för medlem i enligt 1910 års sjukkasselag registrerad
sjukkassa eller i sådan kassa, vilken sedermera registrerats sorn understödsförening,
att — oberoende av alt sagda kassa eller förening icke
såsom sådan upphör nied sin verksamhet — inom den i övergångsbestämmelserna
fastställda tidsfristen överflytta till erkänd sjukkassa för den ort,
där han är bosatt. Vidare föreslås i motionen ett tillägg till lagen om understödsföreningar
av innehåll, att vid överflyttning av medlemskap från förening,
varom här är fråga, till erkänd sjukkassa till denna senare skall,
enligt av tillsynsmyndigheten meddelade föreskrifter, övertöras på medlemmen
belöpande andel av föreningens sjukhjälpsfond.
Med avseende på dessa yrkanden vill styrelsen till en början erinra, att
det är sjukkassorna själva som genom beslut å sammanträde med medlemmarna
eller, där sammanträdes befogenheter såsom i allmänhet hos rikssjukkassorna
utövas genom valda ombud, med ombuden, äga taga ställning
lill omorganisationsfrågan. Med den vidsträckta självstyrelse, som tillerkänts
sjukkassorna, tillkommer det i första hand medlemmarna själva att genom
sina röster verka för att kassans beslut utfaller i den riktning, som är för
dem fördelaktig. Det är allmänt bekant, att i detta hänseende stor försumlighet
gör sig gällande. Sjukkassemedlemmarna deltaga i allmänhet endast
feiga i sammanträdena och avgörandet träffas där vanligen av en ringa
minoritet bland medlemmarna.
Å andra sidan kan förtjäna framhållas, alt anslutningen lill den nya
lagstiftningen icke är garanterad, även om majoriteten av de röstande eller
I. o. m. av kassans samtliga medlemmar är för densamma. På grund av
de stränga bestämmelser, som gälla beträffande ändring av sjukkassas och
understödsförenings beslut örn stadgeändring eliel'' örn upplösning, kan i
verkligheten en minoritet av 1 + 1 /ri eller, om fråga är örn det i lagen den
26 juni 1931 (nr 279) medgivna förenklade heslutsförfarandet, av 1 + ’/i
av de röstande förhindra övergången.
Frågan örn utvidgning av gällande överflyltningsbestämmelser i den riktning,
som i motionen ifrågasältes, är synnerligen svår att överblicka med
lii hang lill riksdagens pral ahni I lil 3 4-. ''•) sand. 2 aud. Nr 43. 2
18
Andra lagutskottets utlåtande Nr 43, bilaga.
hänsyn särskilt till de ekonomiska konsekvenserna. Frågan gäller nämligen
icke de medlemmar av registrerade sjukkassor, vilka äro friska och under
40 år (första året efter sjukkassas antagande 45 år). Dylika medlemmar
äro ju genom sjukkasseförordningen tillförsäkrade rätt till inträde i erkänd
sjukkassa (sjukkasseförordningen 10 och 11 §§). Den enda olägenhet, som
en övergång till erkänd sjukkassa för deras vidkommande kan tänkas medföra,
är, att de eventuellt gå förlustiga begravningshjälpsutfästelse, varmed
sjukförsäkringen i den gamla kassan varit förbunden. Frågan örn den utvidgade
överflyttningsrätten berör därför närmast sådana medlemmar av
registrerade sjukkassor, vilka fyllt 40 (45) år eller vilkas hälsotillstånd är
mindre gott. Det är vid sådant förhållande naturligt, att denna utvidgning
på många håll inom sjukkasserörelsen möter ganska starkt motstånd och
betraktas som en allvarlig fara för hela sjukkassereformen. Såsom framgår
av bifogade protokollsutdrag förklarade sig majoriteten av sjukkassesektionens
ledamöter visserligen finna motionens syfte beaktansvärt men att dock
vissa, delvis ganska starka betänkligheter kunde anföras mot dess genomförande
i oförändrat skick; tvenne av sektionens ledamöter avstyrkte bifall
till motionen. ''
Till förebyggande av de risker för de erkända sjukkassorna, som kunna
befaras uppstå genom den åsyftade utvidgningen av överflyttningsrätten,
har visserligen, såsom redan anförts, i motionen ifrågasatts, att den sjukkassa,
som hade att mottaga den flyttande, skulle äga att av den kassa, från
vilken avflyttningen skedde, erhålla på den flyttande belöpande andel av
kassans sjukhjälpsfond. Till frågan örn möjligheten att på lagstiftningens
väg framtvinga ett dylikt överlämnande av andelar av sjukkassas tillgångar,
återkommer styrelsen i det följande. Betydelsen ur kompensationssynpunkt
av en sådan bestämmelse bör dock icke överskattas.
En del av de sjukkassor, som väntas komma att ställa sig utanför den
nya organisationen, hava motiverat detta sitt ståndpunkttagande med hänvisning
till sin jämförelsevis goda ekonomiska ställning. Från dessa kassor
torde någon nämnvärd överflyttning näppeligen vara att vänta. Andra kassor
åter hoppas uppenbarligen alt de, ehuru i avsaknad av tillgångar, genom
reducerade förmåner och lägre avgifter skola vara i stånd alt framgångsrikt
tävla med de statsunderstödda sjukkassorna. I fråga örn dessa kassors medlemmar
kan man däremot förmoda, att de i jämförelsevis stor utsträckning
komma att begagna sig av den utvidgade överflyttningsrätten. Denna överflyttning
skulle de erkända sjukkassorna sålunda få emottaga utan nämnvärd
kompensation i form av sjukfondsandelar.
De fonddelar, som sålunda eventuellt skulle komma att överföras till de
erkända sjukkassorna, skulle emellertid sannolikt icke på långt när motsvara
de övertagna sjukriskerna, även om härvid icke uppställas andra
anspråk än dem, som gälla ifråga örn överflyttning i samband med antagandet
till erkänd sjukkassa. Man torde nämligen hava grundad anledning
förmoda, att rätten till överflyttning skulle begagnas företrädesvis av äldre
och sjukliga medlemmar, vilkas sjukrisker kunde förväntas överstiga de
för deras egen kassa i genomsnitt gällande. Såsom anledning, varför sjukkassor,
som hittills uppburit statsbidrag, nu äro betänkta på att efter övergångstidens
slut bedriva verksamhet utan sådant understöd, anföres icke
så sällan, att avgifterna i de erkända sjukkassorna ställa sig alltför höga
och därför verka avskräckande. I den mån denna invändning har stöd av
verkligheten torde den huvudsakligen gälla i fråga örn yngre och friska
19
Andra lagutskottets utlåtande Nr 43, bilaga.
medlemmar. För äldre och sjukliga medlemmar skulle de högre avgifterna
säkerligen icke innebära något hinder för överflyttning till erkänd sjukkassa.
Jämlikt understödsföreningslagen 12 § 2:dra stycket äger icke medlem,
som avgått ur understödsförening, med mindre annorlunda är bestämt. i
föreningens stadgar, rätt att utfå någon del av föreningens tillgångar. Ett
bifall till motionen kräver därför, såsom ock i motionen förutsatts, utfärdandet
av en särskild lag, innefattande ett tillägg till de i lagen den 26
juni 1931 (nr 279) meddelade övergångsbestämmelserna. Vilken räckvidd
en dylik lag skulle få, är dock ovisst. Den lärer sålunda icke kunna åberopas
gentemot de sjukkassor, vilka efter registrering som understödsföreningar
i sina stadgar upptagit bestämmelse, som direkt förbjuder sådan utbetalning.
Så länge sjukkassa är registrerad enligt sjukkasselagen kan icke heller
mot kassans vilja någon dylik överföring av tillgångar framtvingas. Genom
övergångsbestämmelserna till lagen den 26 juni 1931 (nr 279) har visserligen
stadgats, att bestämmelsen i 13 § 2:dra stycket i sjukkasselagen, vilket
lagrum innehåller förbud att överhuvudtaget till avgående medlem utbetala
något av kassans tillgångar, icke skall, så länge sjukkasselagen ännu gäller
för kassan, utgöra hinder för att sådan utbetalning sker för medlem, sorn i
sammanhang med avgången vinner inträde i erkänd sjukkassa. Tvång till
överförande av för sjukbjälpsverksamheten avsatta medel gäller dock endast
i fråga om sjukkassa, som antages till erkänd sjukkassa (sjukkasseförord
ningen
48 §). , ....
Utöver en dylik tilläggslag fordras även andra bestämmelser for närmare
reglering av överföringen av fondandelarna. Då sjukkassa eller understödsförening,
som bereder sjukhjälp, meddelar även andra understöd (särskilt
begravningshjälp), måste regler finnas, där icke bestämmelser härom äro
intagna i stadgarna, för tillgångarnas fördelning de olika verksamhetsgrenarna
emellan. ,
Med hänsyn till de svårigheter oell risker, som äro förbundna med den
föreslagna utvidgningen av överflyttningsrätten, synes det. styrelsen tveksamt,
huruvida densamma kan anses vara tillrådlig. I varje fall synes utvidgningen
icke böra genomföras med mindre bestämmelser utfärdas, varigenom
i görligaste mån förebygges, att tyngande sjukrisker i jämförelsevis
stor utsträckning avlastas på de erkända sjukkassorna. En utväg att i
någon mån förebygga detta synes vara, örn det som villkor för överflyttning
stadgades, att sådan överflyttning begärdes minst av en viss icke
alltför ringa del — exempelvis 1/4 eller 1/5 — av sjukkassans (föreningens)
medlemmar. Ifrågasättas kan vidare, om icke som villkor för överflyttningen
borde stadgas, att de överflyttningssökande konstituerade sig som understödsförening
och att överflyttningen därefter skedde i form av överlåtelse
av den nya föreningens rörelse på vederbörande erkända sjukkassa.
En oundgänglig förutsättning för utvidgning i av motionen angiven riktning
av överfiyttningsrätten synes vara, att den i sjukkasseförordningen
stadgade övergångstiden förlänges. överflyttningsrättens utvidgning skulle
nämligen kräva ett så omfattande förarbete, att det synes vara otänkbart,
att överflyttningen skulle kunna förberedas och verkställas under det halvar,
som med nu gällande bestämmelser kunde beräknas återstå av sagda övei
gångstid.
.
Även oberoende av bifall till motion nr 304 kan emellertid fragan örn
20 Andra lagutskottets utlåtande Nr ''i3, bilaga.
förlängning av övergångstiden förtjäna tagas under övervägande. För sin
del har styrelsen tidigare varit inne på denna tankegång, men ansett sig
icke böra göra någon framställning därom, då någon önskan från sjukkassehåll
i denna riktning, styrelsen veterligt, tidigare icke gjort sig gällande.
För styrelsen skulle övergångstidens förlängning medföra en viss
lindring av den stora arbetsbörda, som övergången till den nya sjukkasseorganisationen
fört med sig. Då endast något mer än nio månader återstår
av övergångstiden, mäste under denna tid alla disponibla krafter tagas i
anspråk på själva organisationsarbetet, varigenom övriga styrelsen såsom
tillsynsmyndighet för bade erkända sjukkassor och andra understödsföreningar
åvilande ämbetsuppgifter måste komma att undanskjutas och
fördröjas. Särskilt är det att befara, att utbetalningen till sjukkassorna av
statsbidrag samt ersättning för utgivna moderskapsunderstöd kan komma
att mer än skäligt försenas. Det har vidare visat sig, att den arbetsplan,
som styrelsen tidigare uppgjort, innefattande i huvudsak att handläggningen
av alla sådana ärenden, som icke direkt sammanhänga med sjukkasser.eformen,
skulle, så långt ske kan, undanskjutas till efter 1934 års utgång,
knappast låter sig genomföra. De erkända sjukkassorna hava sålunda
visat sig synnerligen angelägna att snarast möjligt genomföra den omorganisation
av begravningshjälpsverksamheten, som påkallas av sjukkasser
ef ormen.
o Avgörande i denna fråga bör emellertid vara, örn en förlängning av övergångstiden
kan anses vara till gagn för sjukkasserörelsen såsom sådan.
Någon mera allmän önskan i denna riktning synes emellertid icke förefinnas
hos sjukkassorna. Vid sjukkassesektionens sammanträde ställde sig
ledamöterna i huvudsak tveksamma mot tanken. Vid sådant förhållande
finner sig styrelsen icke böra för sin del förorda motionen ifråga.
Även om förlängning av övergångstiden icke beslutas, torde emellertid
en viss jämkning av den i övergångsbestämmelserna till sjukkasseförordningen
stadgade tidsfristen böra göras. Sådan denna tidsfrist formulerats
i 2: dr a stycket av övergångsbestämmelserna lärer den få anses innebära,
att medlemmar i sjukkassa, som först den 31 december 1934 antages till
erkänd sjukkassa eller upphör med sin verksamhet, komma att gå sin
överflyttningsrätt förlustiga. Enahanda blir förhållandet med medlemmar
av i 3:dje stycket av övergångsbestämmelserna omförmälda understödsföreningar.
Detta har uppenbarligen icke varit avsikten. Dessa stadganden
synas därför böra omformuleras så, att det tydligt framgår, att rätten till
överflyttning gäller ifråga om medlemmar i envar sjukkassa resp. understödsförening,
som före den 1 januari 1935 antages till erkänd sjukkassa
eller upphör med sin verksamhet.
Gunnar Huss.
Theofil Andersson.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 43, bilaga.
21
2) Sjukkassenämndens yttrande till socialstyrelsen.
Utdrag av protokoll vid sammanträde med sociala rådets
sektion för det statsunderstödda sjukkasseväsendet (sjukkassenämnden)
den 22 februari 1934.
9 sivid
behandling av den 2:a till överläggning upptagna frågan — motion
nr 304 till riksdagens andra kammare — förklarade flertalet ledamöter,
att de funno motionens syfte beaktansvärt men att vissa, delvis starka
betänkligheter kunde anföras mot genomförande av det i motionen framförda
förslaget i oförändrat skick. . ,
Hr Toresson ansåg sannolikt, att företrädesvis de aldre eller sjukna
medlemmarna skulle komma att begagna sig av den i motionen föreslagna
rätten till individuell övergång till erkända sjukkassor. Med hänsyn till de
ekonomiska risker, som de erkända kassorna härigenom kunde utsattas
för, förordade hr T. avslag. Av samma skäl kunde hr Holmgren icke förorda
bifall till motionen. . ,
Fru Nordgren ansåg att individuell övergång i varje fall ej borde medgivas
utan övergången till erkänd sjukkassa ske kollektivt. Fru N. vi e
för sin del tillstyrka" bifall till sista delen av det i motionen gjorda yrkandet.
Hr Lindberg trodde icke det vore lämpligt örn motionen bitolles i otorändrat
skick. Kunde socialstyrelsen genom modifiering av de i motionen
föreslagna åtgärderna framkomma med ett förslag, varigenom motionens
syfte tillgodosåges men de ekonomiska riskerna minskades, borde enligt nr
L:s mening förslaget tacksamt biträdas.
Hr Byttner hade särskilt fäst sig vid att, enligt motiveringen till motionen,
det synes vara i »massor» av medlemmars intresse, att åtgärder vidtoges
i den riktning, som motionen åsyftar. Örn så är fallet, ansåg hr B. det
vara nödvändigt finna någon form för lösande av svårigheterna.
Hr Martin Andersson hemställde att socialstyrelsen, om den icke vill
tillstyrka motionen, i stället anvisar utvägen att bilda understödsföreningar
för ändamålet.
§ 6.
Under överläggningarna rörande 3:e frågan pa dagordningen motion
nr 305 till riksdagens andra kammare — förklarade hr Holmgren sig icke
vilja förorda utsträckning av övergångstiden ytterligare ett år. Foreslog
i stället modifiering av bestämmelserna, så att kassa, som varit registrerad
enligt 1910 års lag, må kunna antagas till erkänd sjukkassa aven under
t. ex. första halvåret 1935, förutsatt att den före 1934 års utgång beslutat
söka erkännande. .
Hr Lindberg ville understryka, att övergångstiden ej bor utsträckas pa
sätt i motionen föreslås. . imn .
Hr Toresson fann i fråga örn kassa, som varit registrerad enligt 1910 ars
lag och vilken beslutar upplösning, välbetänkt om medlemmarna medgaves
rätt till överflyttning till erkänd sjukkassa under hela år 1935. I övrigt
ställde sig hr T. tveksam till den i motionen föreslagna åtgärden.
22
Andra lagutskottets utlåtande Nr 43, bilaga.
Hr Martin Andersson hade intet yrkande men framhöll, att åtgärd syntes
icke kunna undvikas bland annat emedan, enligt övergångsbestämmelserna
till sjukkasseförordningen, medlems överflyttningsrätt upphör med 1934 års
utgång och ingen överflyttning därför skulle hinna verkställas i de kassor,
som vid årsskiftet 1934/1935 antagas till erkända sjukkassor eller upplösas.
Vid protokollet:
Ragnar Engström.
Bestvrkes å tjänstens vägnar:
E. Bormann.
CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1934.
403881