Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

1

Nr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1934 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om offentlig arbetsförmedling, dels ock i
ämnet väckta motioner.

Genom en den 27 januari 1934 till riksdagen avlämnad proposition, nr 40,
Ilar Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 12 januari 1934, föreslagit riksdagen
att dels antaga vid propositionen fogat, här nedan infört förslag till lag
örn offentlig arbetsförmedling, dels ock att till offentliga arbetsförmedlingen
för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra förslagsanslag av 290,000 kronor.

Propositionen har, utom vad angår anslag till offentliga arbetsförmedlingen,
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet.

I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling förehaft
följande med anledning av propositionen väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 294 av fröken Hesselgren och herr Bergström samt

inom andra kammaren

nr 528 av fru Nordgren m. fl. och

nr 538 av herr Spångberg m. fl.

Vad motionärerna hemställt återgives i det följande.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för det genom propositionen framlagda
lagförslaget, ävensom i fråga örn de skäl, vilka motionärerna åberopat
till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke
lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna I: 294 och II: 538.

Nuvarande organisation och gällande bestämmelser.

I propositionen lämnas följande redogörelse för den offentliga arbetsförmedlingens
nuvarande organisation och för gällande bestämmelser örn statsbidrag
till sagda förmedling:

»Den svenska offentliga arbetsförmedlingen har framvuxit ur och upprätthålles
alltjämt genom rent frivilliga åtgöranden från olika kommunalsamfunds
sida, närmast landsting och vissa större städer.

I samtliga län med undantag för Malmöhus län finnas länsanstalter för
ändamålet, till vilka äro knutna avdelningskontor och ombud. I Malmöhus
län hava på kommunalt initiativ upprättats självständiga anstalter dels i städerna
Malmö, Lund, Landskrona, Hälsingborg, Ystad, Trälleberg och Eslöv,
dels ock i Skurups och Svedala köpingar samt Vellinge municipalsamhälle.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 9 sami. 2 avd. Nr 39. 1

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

Särskilda kommunala anstalter finnas dessutom i Stockholm, Göteborg och
Norrköping.

För närvarande finnas sammanlagt 37 huvudkontor och 100 avdelningskontor.
Antalet ombud, som är i hög grad växlande, kan för närvarande uppskattas
till omkring 750. Ombuden hava till uppgift att å orter, där förmedlingsverksamheten
är mindre omfattande, fullgöra de uppgifter, som eljest
åligga arbetsförmedlingskontoren.

De senaste årens utveckling har kännetecknats av en strävan mot specialisering
av verksamheten. Särskilt har denna strävan gjort sig gällande med
avseende å förmedlingen inom sjömansyrket. För denna finnas sålunda för
närvarande upprättade specialkontor i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg;
särskilda sjömansförmedlingsombud finnas dessutom å andra orter,
varjämte å ytterligare platser sjömansförmedling är anordnad i direkt samband
med den övriga förmedlingen.

I Stockholm och åtskilliga andra orter är härutöver anordnad särskild ungdomsförmedling.

Varje arbetsförmedlingsanstalt, filialkontor och ombud har i första hand
och huvudsakligen att ombesörja den lokala arbetsförmedlingen. För sådant
ändamål upprättas förteckningar över anmälda lediga platser och arbetssökande
inom olika yrken, vilka förteckningar vanligen anslås å förmedlingskontoren
och å närmast belägna orter eller publiceras i ortspressen. Korrespondensen
mellan länskontoren å ena sidan samt filialkontoren och ombuden å
den andra sker i allmänhet per telefon.

För underlättande av platsförmedlingen länen emellan hava närbelägna län
sammanförts till s. k. arbetsförmedlingsdistrikt.

Finansiellt uppbäres den offentliga arbetsförmedlingen huvudsakligen genom
anslag från respektive landsting och kommuner. Till dessa anslag komma
emellertid statsbidrag enligt särskilt fastställda grunder samt i vissa fall
bidrag från hushållningssällskapen.

Gällande bestämmelser örn statsbidrag återfinnas huvudsakligen i kungörelsen
den 30 juni 1916 (nr 320) angående understöd av statsmedel till befrämjande
och organiserande av den offentliga arbetsförmedlingen i riket med
däri genom kungörelser den 16 maj 1918 (nr 278) och den 15 maj 1931 (nr 99)
gjorda ändringar. Nämnda kungörelse innehåller i huvudsak följande bestämmelser.

Statsbidrag må tilldelas arbetsförmedlingsanstalt, som anordnats av landsting,
hushållningssällskap och kommuner samt andra institutioner, var för
sig eller i förening, under förutsättning att arbetsförmedlingen avser allt
slags arbete för såväl män som kvinnor samt i regel icke medför några särskilda
kostnader för arbetsgivare och arbetare, som anlita densamma, att vid
arbetsförmedlingen hänsyn i främsta rummet tages till, att arbetsgivare erhåller
den bästa möjliga arbetskraft och arbetare det arbete, vartill han bäst
ägnar sig, att ledningen av arbetsförmedlingen utövas av en styrelse bestående
av dels en opartisk ordförande jämte för honom utsedd suppleant och
dc.ls ledamöter jämte suppleanter för dem, vilka till lika antal utses bland

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

3

arbetsgivare och arbetare, att vid arbetsförmedlingen användes ett av socialstyrelsen
godkänt arbetssätt och expeditionssystem samt att statistiska uppgifter
rörande verksamheten, i den mån så lämpligen kan ske, ställas till
socialstyrelsens förfogande.

Statsbidrag må erhållas till bestridande av samtliga för arbetsförmedlingen
nödvändiga utgifter för postporto, abonnemang å rikstelefon, telegram
och interurbana telefonsamtal samt tryckning av formulär och blanketter.

Efter prövning i varje särskilt fall kan därjämte erhållas understöd till bestridande
av kostnaderna dels för avlöning av sådan personal, som särskilt
anställts för förmedling av arbete inom vissa yrkesspecialiteter, dels ock
för de särskilda anordningar, som vidtagits för arbetsförmedling för landsbygdens
behov, för samarbetet mellan anstalterna, för anställande i arbete av
värnpliktiga och fast anställt manskap i armén och marinen efter avslutad
militärtjänstgöring samt för underlättande av yrkesval och för arbetsanvisning
åt ungdom. Möjligheten till erhållande av statsbidrag för anordningar
till underlättande av yrkesval och för arbetsanvisning åt ungdom infördes
först år 1928, därvid emellertid föreskrevs, att för nämnda ändamål finge i
statsbidrag utgå sammanlagt högst 10,000 kronor för budgetår. Denna begränsning
upphävdes genom 1931 års kungörelse.

Statsbidrag kan vidare erhållas till bestridande av kostnader för rese- och
traktamentsersättning, som i anledning av företagen tjänsteresa utbetalats till
tjänsteman vid arbetsförmedlingsanstalt. Storleken av dylikt bidrag bör bestämmas
med ledning av den ersättning, som av vederbörande tjänsteman
uppburits, dock under iakttagande att gottgörelse icke må lämnas med högre
belopp, än som enligt gällande allmänna resereglemente skulle i motsvarande
fall hava utgått vid resa för förrättning i statens ärenden och icke heller
må utgå enligt förmånligare grunder än dem, vilka gälla för tjänsteman,
som hänförts till rese- och traktamentsklass II C i nämnda reglemente. Statsbidrag
för här avsedda ändamål må sammanlagt utgå med högst 3,000 kronor
för budgetår. Möjligheten till statsbidrag för sagda ändamål infördes
först år 1930. Då stadgades, att högsta statsbidraget för budgetår skulle
utgöra 2,000 kronor. Genom 1931 års kungörelse höjdes detta belopp till
3,000 kronor.

Statsbidrag beviljas och utbetalas årsvis i efterskott. Medan enligt 1916
års kungörelse i dess ursprungliga lydelse statsbidrag skulle beviljas av
Kungl. Majit men utbetalas av socialstyrelsen, ankommer det efter den år
1918 vidtagna kungörelseändringen på socialstyrelsen såväl att bevilja statsbidragen
som att utbetala dem. Ansökan om statsbidrag skall vara ingiven till
socialstyrelsen före den 1 april och vara åtföljd av de handlingar, som erfordras
för prövning av ansökningen.

Socialstyrelsen har att tillse, att de för statsbidrags åtnjutande föreskrivna
villkoren fullgöras.

Vissa bestämmelser örn statsbidrag äro jämväl meddelade i kungörelsen den
30 juni 1916 (nr 319) angående bidrag av statsmedel till täckande av viss del
av resekostnader för medellösa arbetssökande med däri genom kungörelser

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

den 16 maj 1918 (nr 279) och 23 maj 1919 (nr 239) gjorda ändringar. Enligt
denna kungörelse må offentlig arbetsförmedlingsanstalt, som helt eller
delvis förskotterat eller bekostat medellös arbetssökandes resa å järnväg för
tillträdande av honom genom anstalten å annan ort inom riket anvisad anställning,
åtnjuta bidrag av statsmedel till täckande av hälften av berörda
resekostnad under förutsättning att vid resans anträdande överenskommelse
örn anställningen var träffad eller med skäl kunde förväntas komma till stånd,
att kontanta medel icke för ändamålet utbetalats till den arbetssökande utan
järnvägsbiljett (3:dje klassen) för resan tillhandahållits honom genom anstaltens
försorg, att priset för biljetten icke understigit en krona samt under
iakttagande att, därest biljettkostnaden överstigit trettio kronor, överskjutande
del icke må tagas i betraktande vid beräknande av statsbidragets storlek.»

Förslagets tillkomst.

Förslag till lagstadgad reglering av den offentliga arbetsförmedlingen hava
under senare tid vid flera tillfällen avgivits i samband med framläggande av
förslag till införande av arbetslöshetsförsäkring. En sådan försäkring förutsätter
nämligen vid sitt genomförande en väl ordnad offentlig arbetsförmedling.
Sålunda avgav socialförsäkringskommittén år 1922 betänkande med förslag
örn offentlig arbetsförmedling och statsbidrag till arbetslöshetskassor. År
1925 utarbetades inom socialdepartementet förslag i ämnet i anledning av
ifrågasatt lagstiftning angående frivillig arbetslöshetsförsäkring. 1926 års
arbetslöshetssakkunniga avgåvo år 1928 betänkande angående arbetslöshetsförsäkring,
arbetsförmedling och reservarbeten. Betänkandet innehöll två
olika förslag till lag örn offentlig arbetsförmedling. Det ena av dessa förslag
var avsett att tillämpas under förutsättning att obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
skulle genomföras och att den offentliga arbetsförmedlingen skulle
bliva bärare av hela den lokala organisationen, medan det andra förslaget var
avsett för det fall, att en frivillig arbetslöshetsförsäkring skulle komma till
stånd och att arbetsförmedlingens uppgifter skulle bliva mera begränsade.

1932 års sakkunniga för arbetslöshetsförsäkring avlämnade i januari 1933
en »P. M. rörande frivillig arbetslöshetsförsäkring m. m.», innehållande bland
annat ett förslag till lag örn offentlig arbetsförmedling. Förslaget anslöt
sig nära till det av 1926 års sakkunniga framlagda förslaget, som anknöt
sig till den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. Nyssnämnda promemoria
finnes i sin helhet intagen såsom bilaga G i propositionen nr 209 till 1933 års
riksdag med förslag till förordning örn erkända arbetslöshetskassor m. m.

I samband med framläggande för 1933 års riksdag av förslag angående
arbetslöshetsförsäkring föreslog Kungl. Maj:t i propositionen nr 213, bland
annat, att riksdagen måtte antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag
örn offentlig arbetsförmedling. Särskilda utskottet hemställde i avgivet utlåtande,
nr 21, att riksdagen måtte bifalla ifrågavarande lagförslag. "Utskottets
hemställan i berörda del avslogs av riksdagen, sedan frågan örn införande
av arbetslöshetsförsäkring genom kamrarnas skiljaktiga beslut förfallit.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

5

Förslagets innehåll.

Utskottet övergår härefter till att lämna en redogörelse för det av Kungl.
Maj :t i förevarande proposition nr 40 framlagda förslagets irinehåll.

Enligt förslaget, som i huvudsak överensstämmer med fjolårets förslag,
skall offentlig arbetsförmedling äga rum inom varje landstingsområde och i
varje stad, som ej deltager i landsting. För sådant ändamål åligger det landsting
respektive stadsfullmäktige i stad, som nu nämnts, att anordna arbetsförmedlingsanstalt
med ett huvudkontor och erforderligt antal på lämpliga
platser placerade avdelningskontor eller ombud. Under de villkor Konungen
bestämmer må för landstingsområde och stad, som ej deltager i landsting,
kunna anordnas gemensam anstalt, så ock för kommun, som deltager i landsting,
kunna anordnas särskild anstalt.

Tillsyn över den offentliga arbetsförmedlingen utövas av socialstyrelsen.

Arbetsförmedlingsanstalt skall stå under ledning av en styrelse bestående
av ordförande och minst fyra ledamöter. Styrelsens ordförande ävensom en
suppleant för honom skola av länsstyrelsen efter samråd med socialstyrelsen
för en tid av fyra år i sänder utses bland personer, vilka icke kunna anses företräda
vare sig arbetsgivarnas eller arbetarnas intressen, övriga ledamöter i
styrelsen jämte suppleanter för dem skola jämväl för en tid av fyra år i sänder
utses av landsting eller stadsfullmäktige, därvid bör iakttagas, att jämnt
antal ledamöter och suppleanter utses, att halva antalet av de sålunda utsedda
kommer att företräda arbetsgivarnas och halva antalet arbetarnas intressen
samt att olika verksamhetsgrenar i möjligaste mån bliva företrädda.

Ledamot eller suppleant i styrelse för arbetsförmedlingsanstalt må endast
den vara, som äger att å kommunalstämma eller allmän rådstuga deltaga i
överläggningar och beslut. Särskilda bestämmelser lämnas i fråga örn rätten
att avsäga sig uppdrag, som nu nämnts.

Länsstyrelsen skall årligen utse en revisor att deltaga i granskningen av
styrelsens förvaltning.

Reglemente för arbetsförmedlingsanstalt skall utfärdas av landstinget eller
i fråga örn stad, som icke deltager i landsting, av stadsfullmäktige. Reglemente
skall för att bliva gällande godkännas av socialstyrelsen. Även ändring
i reglemente skall godkännas av nämnda ämbetsverk. Arbetsförmedlingsanstalts
reglemente skall innehålla vissa uppgifter bland annat örn anstaltens
benämning, örn den ort där huvudkontoret skall vara beläget och där styrelsen
skall hava sitt säte, örn styrelseledamöternas antal och grunderna för
styrelsens beslutförhet, örn tiden för styrelsens sammanträden, örn huru revision
av styrelsens förvaltning skall ske och huru den för anstaltens verksamhet
erforderliga personalen skall antagas och entledigas.

Till föreståndare för arbetsförmedlingsanstalts huvudkontor eller avdelningskontor
får icke antagas annan än den, som av socialstyrelsen godkännes
såsom lämplig för befattningen.

Arbetsförmedlingsanstalts verksamhet skall avse förmedling av alla slag av
arbete. Förmedlingen sker kostnadsfritt. Örn anstalt efter anmodan genom

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

annonsering eller annorledes vidtagit särskild åtgärd, må emellertid kostnaden
härför uttagas av den, som begärt åtgärdens vidtagande.

Vid arbetsförmedling skall tillses, att arbetsgivaren erhåller bästa möjliga
arbetskraft och arbetaren det arbete, för vilket han bäst lämpar sig.

Verksamheten vid arbetsförmedlingsanstalt skall fortgå oberoende av konflikt
mellan arbetsgivare och arbetare, men anstalten må, i den mån den därom
äger kännedom, lämna upplysning, huruvida arbetskonflikt råder å arbetsplats,
dit arbetsanvisning sker.

Därest arbetare vägrat att antaga erbjudet arbete, skall arbetsförmedlingsanstalten
omedelbart anmäla detta till styrelsen för erkänd arbetslöshetskassa,
varav arbetaren må vara medlem, ävensom till vederbörande kommunala
understödsorgan samt tillsynsmyndigheten över de erkända arbetslöshetskassorna.

Socialstyrelsen har att vaka över att arbetsförmedlingsanstalterna ställa
sig lagen och de för anstalterna gällande reglementena till efterrättelse samt
att deras verksamhet utövas på lämpligt sätt. Det ankommer på socialstyrelsen
att fastställa formulär och blanketter, som erfordras för anstalternas verksamhet,
ävensom att meddela föreskrifter angående förandet av anstalternas
räkenskaper.

Arbetsförmedlingsanstalt är skyldig att för den, som av socialstyrelsen
bemyndigats att granska anstaltens förvaltning, hålla räkenskaper och andra
handlingar tillgängliga samt att till socialstyrelsen insända de handlingar
och uppgifter rörande verksamheten, som av nämnda myndighet äskas.

Arbetsförmedlingsanstalt är berättigad att av statsmedel åtnjuta ersättning
för utgifter för tryckning av sådana formulär och blanketter, som fastställts
av socialstyrelsen men icke tillhandahållas av densamma, samt för
post-, telegraf- och telefonavgifter.

Har arbetsförmedlingsanstalt bekostat resa, som arbetssökande företagit för
tillträdande av honom å annan ort inom riket anvisad anställning, är anstalten
berättigad att därför av statsmedel erhålla ersättning med tre fjärdedelar
av kostnaden för resa å plats med lägsta biljettpris under villkor, att
vid resans anträdande överenskommelse om anställningen var träffad eller
med skäl kunde förväntas komma till stånd, att kontanta medel icke, med
mindre särskilt förhållande påkallat det, för ändamålet tilldelats den arbetssökande
utan biljett tillhandahållits honom genom anstaltens försorg samt att
resekostnaden icke understigit en krona. Ersättning för återresa, då anställning
icke kommer till stånd, må utgå allenast, där särskilda omständigheter
därtill föranleda. Framgår i något fall av omständigheterna, att möjlighet
och fog funnits för att av arbetsgivaren eller arbetaren uttaga ersättning för
resekostnaden, bör ersättning av statsmedel icke utgivas.

För andra utgifter än de nu nämnda äger arbetsförmedlingsanstalt, i den
mån de kunna anses hava varit av behovet påkallade, av statsmedel åtnjuta
ersättning med hälften av det utgivna beloppet. Örn så med hänsyn till särskilt
förhållande prövas skäligt, må Konungen eller den myndighet Konun -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

7

gen bestämmer medgiva, att viss arbetsförmedlingsanstalts utgifter må till
mer än hälften ersättas av statsmedel.

Skulle för förmedling av arbete inom viss verksamhetsgren eller åt visst
slag av arbetssökande särskild anordning finnas påkallad vid arbetsförmedlingsanstalt,
må Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer, där så
med hänsyn till särskilt förhållande prövas skäligt, förordna, att med anordningen
förenade kostnader skola till mer än hälften ersättas av statsmedel.
Detsamma skall gälla beträffande kostnader, som föranledas av arbetsförmedlingsanstalternas
samverkan eller av särskilda anordningar för underlättande
av yrkesval och för arbetsanvisning åt ungdom.

Statsbidrag till arbetsförmedlingsanstalt utbetalas av socialstyrelsen på tid
och sätt, som av Konungen bestämmes.

Åsidosätter arbetsförmedlingsanstalt bestämmelse i lagen eller i anstaltens
reglemente eller giver dess verksamhet eljest anledning till anmärkning, har
socialstyrelsen att hos anstaltens styrelse påkalla rättelse. Vidtages ej sådan,
äger socialstyrelsen, där den ej finner anledning att i frågan först vända sig
till vederbörande landsting eller stadsfullmäktige, att, med innehållande helt
eller delvis av ersättning av statsmedel, som eljest skolat-komma anstalten
till godo, hos Konungen anhålla örn förklaring, att anstaltens rätt till sådan
ersättning skall för viss tid eller tills vidare anses helt eller delvis förverkad.

Organisationens omfattning.

I en av socialstyrelsen till 1932 års sakkunniga för arbetslöshetsförsäkring
överlämnad utredning rörande utbyggandet av den offentliga arbetsförmedlingen
vid en försäkring omfattande bland annat lant- och skogsarbetare på
sådant sätt, att arbetsförmedlingen komme att omspänna hela riket och möjliggöra
prövning av arbetsvilligheten, varhelst en försäkrad uppehälle sig,
anförde styrelsen bland annat följande.

Den offentliga arbetsförmedlingens samtliga utgifter hade under år 1931
uppgått till omkring 1,103,800 kronor. Den effektivisering av de redan befintliga
arbetsförmedlingskontoren, som komme att erfordras vid genomförd
arbetslöshetsförsäkring, syntes föranleda ett väsentligt överskridande av denna
kostnadsram. Några exakta beräkningar läte sig icke genomföra, men
styrelsen föreställde sig, att man hade att räkna med ungefär 75 procent ökning.
Kostnaderna för nuvarande kontor kunde därför uppskattas till 1,800,000
kronor för år. .

Antalet nya avdelningskontor, som komme att bliva behövliga, syntes tills
vidare kunna beräknas till 103. De årliga utgifterna för dessa kontor kunde i
avrundat tal beräknas till 500,000 kronor. Antalet ombud kunde uppskattas
till omkring 1,300. Kostnaderna för ombuden kunde icke med säkerhet beräknas,
men syntes kunna i genomsnitt upptagas till 300 kronor per år. Utgifterna
för samtliga ombud kunde därför beräknas till ungefär 400,000 kronor
per år.

De sammanlagda kostnaderna för arbetsförmedlingen uppskattade socialstyrelsen
i enlighet härmed till (1,800,000 + 500,000 + 400,000) 2,700,000 kronor

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

för år. Styrelsen anförde emellertid, att man under den första tiden härutöver
hade att räkna med extraordinära kostnader för den nya organisationens uppbyggande,
vilka kostnader uppskattats till 100,000 kronor för år.

Omorganisation av arbetsförmedlingen, därest arbetslöshetsförsäkring icke

införes.

I årets proposition har departementschefen lämnat en redogörelse för en
av socialstyrelsen gjord utredning angående vissa frågor, sammanhängande
med spörsmålet örn genomförande av en omorganisation av arbetsförmedlingen,
även örn ett nytt förslag örn införande av arbetslöshetsförsäkring icke
skulle av 1934 års riksdag bifallas. Socialstyrelsen har i sådant hänseende
tillstyrkt, att en omorganisation genomfördes i huvudsaklig överensstämmelse
med de riktlinjer, som innefattades i det till fjolårets riksdag avlåtna lagförslaget.

Departementschefen ansluter sig till vad socialstyrelsen i denna fråga anfört.

. Departementschefen.

Departementschefen har i årets proposition anfört bland annat följande:

»Nödvändigheten av en omorganisation av arbetsförmedlingen, därest en
arbetslöshetsförsäkring införes, är uppenbar. Jag har icke funnit anledning
att frångå min uppfattning örn sättet för genomförandet av en sådan organisation.
Jag förordar sålunda, att fjolårets lagförslag, vilket oförändrat tillstyrktes
av utskottet, ånyo underställes riksdagens prövning. Allenast på ett
par punkter har jag funnit skäl att föreslå ändringar, nämligen i fråga örn
rätt för kommun, som deltager i landsting, att anordna självständig arbetsförmedlingsanstalt
samt örn statsbidragsbestämmelserna. Beträffande den
blivande organisationens omfattning anser jag fortfarande, att socialstyrelsens
ar 1932 gjorda kalkyler böra fa anses hållbara. Jag understryker emellertid
ånyo, att utbyggnad av förmedlingsorganisationen givetvis bör ske endast
i den man sa pakallas med hänsyn till arbetslöshetsförsäkringens utveckling
eller eljest.

Vid fullt utbyggd organisation av arbetsförmedlingen skulle årskostnaderna,
sedan en arbetslöshetsförsäkring införts, enligt den av socialstyrelsen gjorda
beräkningen komma att uppgå till omkring 2,700,000 kronor. Av detta
belopp beräknas två tredjedelar eller 1,800,000 kronor komma att utgå i
statsbidrag. Såsom framgår av propositionen nr 38, föreslår jag i likhet med
föregående år, att de större arbetsgivarna förpliktas att årligen i efterskott
erlägga en avgift av 3 kronor per årsarbetare. Av det därigenom inflytande
beloppet skulle så stor andel, som motsvarar statens omkostnader för den offentliga
arbetsförmedlingen, dock högst två tredjedelar, användas till bestridande
av dessa omkostnader. Då i arbetsgivarbidrag beräknats inflyta sammanlagt
2,700,000 kronor, innebär detta, att staten skulle erhålla ersättning
för alla sina kostnader för den offentliga arbetsförmedlingen. Enligt förslaget
skulle arbetsgivarbidragen första gången erläggas under år 1936.»

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

9

I sitt utlåtande nr 37 har utskottet i huvudsak tillstyrkt Kungl. Maj :ts förslag
om införande av arbetslöshetsförsäkring. Med hänsyn härtill vill utskottet
tillstyrka, att en omorganisation av den offentliga arbetsförmedlingen
nu vidtages, så att densamma blir i stånd att fylla sina viktiga funktioner i
försäkringssystemet.

I fråga örn sättet för genomförandet av omorganisationen kan utskottet i likhet
med särskilda utskottet vid fjolårets riksdag tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag
om införande av skyldighet för landstingen och de städer, som icke deltaga
i landsting, att organisera den offentliga arbetsförmedlingen. Beträffande
den omfattning, som är avsedd att givas åt den blivande organisationen i
samband med införandet av arbetslöshetsförsäkring, har utskottet icke något
att invända. Utskottet vill emellertid erinra örn att utskottet i sitt utlåtande nr
37 avstyrkt Kungl. Maj:ts förslag örn uttagande av vissa arbetsgivarbidrag.
Vid bifall härtill komma statens kostnader för arbetsförmedlingen, som av
departementschefen beräknats stiga till omkring 1,800,000 kronor vid fullt
genomförd nyorganisation, att slutgiltigt stanna å statsverket.

Utskottet anser väl i likhet med departementschefen, att en omorganisation
av arbetsförmedlingen i huvudsaklig överensstämmelse med det framlagda förslaget
bör göras även utan samband med införande av en arbetslöshetsförsäkring.
Utskottet finner sig emellertid sakna anledning att närmare beröra de
jämkningar i förslaget, som under nämnda förutsättning torde böra vidtagas.

I fråga om lagstiftningens detaljer kan utskottet i huvudsak godkänna
Kungl. Maj:ts förslag. På ett par punkter har utskottet emellertid ansett sig
böra föreslå ändring i propositionen. Redogörelse härför ävensom för de förslag,
som framställts i de med anledning av propositionen väckta motionerna,
kommer att lämnas vid de särskilda paragraferna. I den mån dessa icke i
det följande beröras, hava de av utskottet lämnats utan erinran.

3 §.

I anledning av det vid fjolårets riksdag framlagda lagförslaget yrkades i de
likalydande motionerna I: 317 och II: 490, att i 3 § i lagen örn offentlig arbetsförmedling
måtte intagas en bestämmelse örn att bland såväl arbetsgivarnas
som arbetarnas ledamöter respektive suppleanter i arbetsförmedlingsanstalts
styrelse borde finnas en kvinna.

Särskilda utskottet yttrade härom följande:

»Det i motionerna I: 317 och II: 490 gjorda yrkandet om att i lagen skall
intagas bestämmelse, att bland de styrelseledamöter och suppleanter, som skola
företräda arbetsgivarnas och arbetarnas intressen, böra finnas kvinnor, avstyrkes
av utskottet. Det skulle säkerligen i många fall visa sig vara förenat med
svårigheter att finna kvinnliga arbetsgivarrepresentanter. Ett dylikt val
torde ej heller vara föranlett av nödvändiga praktiska behov. Utskottet anser
det därför ej vara lämpligt, att föreskrift om val av kvinna meddelas i lagen,
men vill samtidigt uttala, att det i många fall torde vara fördelaktigt, att i
styrelsen för arbetsförmedlingsanstalt inväljes en eller flera kvinnor.»

Utskottet.

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

I de vid årets riksdag avgivna likalydande motionerna I: 294 och II: 528
yrkas, att i förevarande paragraf måtte införas en bestämmelse örn att i styrelsen
för arbetsförmedlingsanstalt bör finnas en eller flera kvinnor.

I likhet med motionärerna anser utskottet det vara synnerligen önskvärt, örn
i styrelsen för arbetsförmedlingsanstalt inväljes en eller flera kvinnor. Behovet
av kvinnligt inslag i styrelsen lärer särskilt komma att framträda, därest
det i propositionen omnämnda, av internationella arbetskonferensen antagna
förslaget till konvention angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer
skulle komma att ratificeras av vårt land.

Enligt gällande lagstiftning äro kvinnor emellertid principiellt jämställda
med män beträffande val till skilda befattningar. Ehuru utskottet instämmer
med motionärerna i fråga örn önskvärdheten av kvinnliga styrelseledamöter,
kan utskottet därför icke finna, att något behov förefinnes av att detta
utsäges i lagtexten. Avsikten kan nämligen icke vara att för en eller flera
platser i styrelsen skapa ett privilegium för kvinnor.

På grund av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet avstyrka bifall till
det i motionerna gjorda yrkandet.

8 §.

I motionen 11:538 yrkas, att tredje och fjärde styckena i denna paragraf
måtte utgå.

I ifrågavarande delar av paragrafen avhandlas arbetsförmedlingsanstalts
verksamhet under pågående arbetskonflikt, varjämte viss uppgiftsskyldighet
föreskrives för anstalt, därest arbetare vägrat att antaga erbjudet arbete.

Då arbetsförmedlingens verksamhet icke består i att anställa arbetssökande
utan endast i att anvisa vederbörande tillgängligt arbete, är det nödvändigt,
att förmedlingen bibehålies neutral i förhållande till stridande parter å arbetsmarknaden.
Bestämmelserna i tredje stycket giva enligt utskottets uppfattning
uttryck åt denna princip. Den i fjärde stycket föreskrivna uppgiftsskyldigheten
lärer få anses erforderlig ur kontrollsynpunkt.

Utskottet avstyrker förty bifall till det i motionen gjorda yrkandet.

10 §.

I 2 mom. finnas bestämmelser angående statsbidrag till arbetsförmedlingsanstalt,
som bekostat resa, vilken arbetssökande företagit för tillträdande av
honom å annan ort inom riket anvisad anställning.

Arbetsförmedlingsanstalt bör givetvis icke bekosta resa för arbetssökande
i annat fall än då denne uppenbarligen saknar erforderliga medel. Utskottet
förordar sådan jämkning i lagtexten, att det utsäges, att statsbidrag till
resekostnad icke må utgå annat än under nämnda förutsättning.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

11

I 3 mom. meddelas bestämmelser ang. statsbidrag till andra utgifter än som
i 1 och 2 mom. omnämnts. Enligt fjolårets förslag skulle det generella statsbidraget
utgå med hälften av sådana utgifter, som varit av behovet påkallade.
Enligt Kungl. Maj :ts beprövande skulle förhöjt statsbidrag kunna utgå för utgifter
till vissa specialanordningar.

I årets proposition har departementschefen efter förslag av socialstyrelsen
förordat, att jämväl det generella statsbidraget skulle, om så med hänsyn till
särskilt förhållande prövades skäligt, kunna utgå med större andel än hälften
av arbetsförmedlingsanstalts utgifter. Departementschefen har motiverat förslaget
med nödvändigheten av att befordra utvecklingen särskilt i de norrländska
länen, utan att landstingen där oskäligt betungades utöver deras nuvarande
utgifter för arbetsförmedlingen. Vidare föreslås i årets proposition,
jämväl efter förslag av socialstyrelsen, att rätten att medgiva förhöjning såväl
i det generella statsbidraget som i statsbidraget till specialanordningar borde
tillerkännas ej blott Konungen utan även den myndighet, som Konungen bestämde.
Socialstyrelsen hade härom yttrat, att betydande fördelar vore förenade
med en sådan anordning, att tillsynsmyndigheten själv finge besluta om
förhöjt statsbidrag och på grund härav redan på ett tidigt stadium av förhandlingar
med anstaltsstyrelserna kunde meddela dem besked örn det statsbidrag,
som skulle kunna påräknas för ifrågasatta åtgärder. Redan enligt gällande
statsbidragsbestämmelser hade styrelsen tillerkänts befogenhet att besluta örn
beviljande av statsbidrag. Departementschefen yttrar örn den föreslagna anordningen,
att därigenom bland annat vunnes, att Kungl. Maj:t i administrativ
väg kunde, allteftersom förhållandena funnes därtill föranleda, lämna särskilda
föreskrifter örn de förutsättningar, som skulle vara uppfyllda, för att
högre statsbidrag måtte kunna utgå, och den utsträckning, i vilken sådant
statsbidrag måtte kunna beviljas.

Utskottet har för sin del icke något att erinra emot förslaget, att det generella
statsbidraget skall med hänsyn till särskilda förhållanden kunna utgå
med större andel än hälften av arbetsförmedlingsanstalts utgifter. De omständigheter,
som främst torde böra tagas i betraktande vid fråga örn förhöjt statsbidrag,
äro enligt utskottets mening länets utsträckning och landstingsskattens

höjd.

Vad däremot beträffar förslaget, att Konungen skulle kunna till viss myndighet
delegera rätten att bestämma örn rätt till förhöjt statsbidrag, anser sig
utskottet icke kunna tillstyrka detsamma. I de fall, då riksdagen medgivit
rätt för Konungen att bestämma om förhöjning i eljest utgående statsbidrag
till visst ändamål, kan riksdagen med ledning av statsrådsprotokollen granska
det sätt, varpå fullmakten begagnats och, där så anses påkallat, lämna
erforderliga anvisningar. Utskottet anser icke lämpligt, att rätten att medgiva
förhöjt statsbidrag överlämnas till ämbetsverk.

I anslutning härtill förordar utskottet en jämkning i förevarande moment.

Utskottet.

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

Utskottets

hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

A.

att riksdagen, med förklarande att det vid ifrågavarande
proposition fogade förslaget till lag om offentlig arbetsförmedling
ej kunnat av riksdagen i oförändrat skick antagas,
må för sin del antaga följande förslag till

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag

om offentlig arbetsförmedling.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Offentlig förmedling av arbetsanställning skall, i enlighet med bestämmelserna
i denna lag, vara anordnad inom varje landstingsområde och i varje stad,
som icke deltager i landsting. För sådant ändamål åligger det landsting och
stadsfullmäktige i stad, som nu nämnts, att anordna en arbetsförmedlingsanstalt
med ett huvudkontor och erforderligt antal på lämpliga platser förlagda
avdelningskontor eller ombud. Under de villkor Konungen bestämmer må för
landstingsområde och stad, som här avses, kunna anordnas gemensam anstalt,
så ock för kommun, som deltager i landsting, kunna anordnas särskild anstalt.

De olika arbetsförmedlingsanstalterna skola, på sätt Konungen bestämmer,
samverka med varandra.

2 §■

Över den offentliga arbetsförmedlingen har socialstyrelsen att, på sätt i
denna lag föreskrives, utöva tillsyn.

3 §•

Arbetsförmedlingsanstalt skall stå under ledning av en styrelse, bestående
av, förutom ordförande jämte suppleant för honom, minst fyra ledamöter jämte
suppleanter till lika antal.

Styrelsens ordförande och suppleant för honom skola av länsstyrelsen efter
samråd med socialstyrelsen för en tid av fyra år i sänder utses bland personer,
vilka icke kunna anses företräda vare sig arbetsgivarnas eller arbetarnas
intressen; och skall underrättelse örn deras fullständiga namn och bostad,
så fort ske kan, meddelas socialstyrelsen.

övriga ledamöter i styrelsen jämte suppleanter för dem utses för en tid av
fyra år i sänder av landstinget eller stadsfullmäktige. Därvid bör iakttagas.:

att ett jämnt antal ledamöter utses;

att halva antalet av de sålunda utsedda jämte suppleanter kan anses företräda
arbetsgivarnas och halva antalet arbetarnas intressen; samt

att olika verksamhetsgrenar i möjligaste mån bliva företrädda.

Styrelsen utser en av sina ledamöter att vara kassaförvaltare.

Andra lagutskottets utlåtande Nr S9.

13

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

4 §.

Ledamot eller suppleant i styrelse för arbetsförmedlingsanstalt må endast
den vara, som äger att å kommunalstämma eller allmän rådstuga deltaga i
överläggningar och beslut.

Ej må annan kunna avsäga sig uppdrag, som nu nämnts, än ämbets- eller
tjänsteman, vilken av sin befattning är hindrad att fullgöra uppdraget, eller
den, vilken under de fyra sistförflutna åren tjänstgjort som ledamot, eller den,
vilken eljest uppgiver förhinder, som godkännes, i fråga örn ordförande av
länsstyrelsen och i fråga örn annan ledamot av vederbörande valkorporation.
''Ändå att tid, för vilken styrelseledamot eller suppleant blivit vald, ej gått till
ända, må han skiljas från uppdraget genom beslut av den, som utsett honom.
Ävgår någon före utgången av den tid, uppdraget omfattar, utses i hans ställe
ny ledamot eller suppleant för den återstående tiden.

5 §.

Länsstyrelsen utser årligen lämplig person att såsom revisor å statens vägnar
deltaga i granskningen av styrelsens för arbetsförmedlingsanstalt förvaltning.

6 §.

Reglemente för arbetsförmedlingsanstalt antages av landstinget eller, i fråga
örn stad, som icke deltager i landsting, av stadsfullmäktige och skall för att
bliva gällande godkännas av socialstyrelsen. Ändring i reglemente skall jämväl
godkännas av socialstyrelsen.

Arbetsförmedlingsanstalts reglemente skall angiva:

1) anstaltens benämning;

2) den ort, där huvudkontoret skall vara beläget och styrelsen skall hava
sitt säte;

3) styrelseledamöternas antal och grunderna för styrelsens beslutförhet;

4) tid för styrelsens sammanträden;

5) det sätt, på vilket kallelse till styrelsesammanträde skall ske och andra
meddelanden bringas till styrelseledamöternas kännedom, ävensom den tid före
sammanträde, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

6) huru protokoll vid styrelsesammanträde skall föras;

7) huru medel, som icke äro erforderliga för löpande utgifter, skola göras
fruktbärande och säkerhetshandlingar förvaras;

8) huru revision av styrelsens förvaltning skall ske; samt

9) huru den för anstaltens verksamhet erforderliga personalen skall antagas
och entledigas.

7 §.

Till föreståndare för arbetsförmedlingsanstalts huvudkontor eller avdelningskontor
må icke antagas annan än den, som av socialstyrelsen godkännes
såsom lämplig för befattningen.

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 89.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

8 §.

Arbetsförmedlingsanstalts verksamhet avser förmedling av alla slag av arbete.
Förmedlingen sker kostnadsfritt; dock att, örn anstalt efter anmodan genom
annonsering eller annorledes vidtagit särskild åtgärd, kostnaden härför
må uttagas av den, som begärt åtgärdens vidtagande.

Vid arbetsförmedling skall tillses, att arbetsgivaren erhåller bästa möjliga
arbetskraft och arbetaren det arbete, för vilket han bäst lämpar sig. Beträffande
arbetsförmedlings befattning med förmedling av arbete vid arbetsföretag
till motverkande av arbetslöshet gäller vad därom må vara särskilt stadgat.

Verksamheten vid arbetsförmedlingsanstalt skall fortgå oberoende av konflikt
mellan arbetsgivare och arbetare; dock må anstalten, i den mån den därom
äger kännedom, lämna upplysning, huruvida arbetskonflikt råder å arbetsplats,
dit arbetsanvisning sker.

Därest arbetare vägrat att antaga erbjudet arbete, skall arbetsförmedlingsanstalten
omedelbart anmäla sådant förhållande till vederbörande kommunala
understödsorgan samt, örn arbetaren är medlem av erkänd arbetslöshetskassa,
till styrelsen för dylik kassa ävensom till tillsynsmyndigheten över de erkända
arbetslöshetskassorna.

9 §•

Socialstyrelsen har att vaka över att arbetsförmedlingsanstalterna ställa sig
denna lag och för anstalterna gällande reglementen till efterrättelse samt att
deras verksamhet utövas på lämpligt sätt. På socialstyrelsen ankommer att
fastställa formulär och blanketter, som erfordras för anstalternas verksamhet,
ävensom att meddela föreskrifter angående förandet av anstalternas räkenskaper.

Arbetsförmedlingsanstalt åligger att för den, som av socialstyrelsen bemyndigats
granska anstaltens förvaltning, hålla räkenskaper och andra handlingar
tillgängliga samt att till socialstyrelsen insända de handlingar och uppgifter
rörande verksamheten, som av nämnda myndighet äskas.

10 §.

1 mom. Arbetsförmedlingsanstalt är berättigad att av statsmedel åtnjuta
ersättning för nödvändiga utgifter för tryckning av sådana formulär och blanketter,
som fastställts av socialstyrelsen men icke tillhandahållas av densamma,
samt för post-, telegraf- och telefonavgifter.

2 mom. Har arbetsförmedlingsan- 2 morn. Har arbetsförmedlingsanstalt
bekostat resa, som arbetssökande stalt i fall, då arbetssökande uppen -

företagit för tillträdande av honom å
annan ort inom riket anvisad anställning,
är anstalten berättigad att därför
av statsmedel erhålla ersättning
med tre fjärdedelar av kostnaden för

barligen saknar erforderliga medel,
bekostat resa, som arbetssökande företagit
för tillträdande av honom å annan
ort inom riket anvisad anställning,
är anstalten berättigad att där -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 89.

15

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

resa å plats med lägsta biljettpris, för av statsmedel erhålla ersättning
under villkor: med tre fjärdedelar av kostnaden för

resa å plats med lägsta biljettpris,
under villkor:

a) att vid resans anträdande överenskommelse örn anställningen var träffad
eller med skäl kunde förväntas komma till stånd;

b) att kontanta medel icke, med mindre särskilt förhållande påkallat det, för
ändamålet tilldelats den arbetssökande, utan biljett tillhandahållits honom genom
anstaltens försorg; samt

c) att resekostnaden icke understigit en krona.

Ersättning för återresa, då anställning icke kommit till stånd, må utgå allenast,
då särskilda omständigheter därtill föranleda.

Framgår i något fall av omständigheterna, att möjlighet och fog funnits för
att av arbetsgivaren eller arbetaren uttaga ersättning för resekostnaden, bör
ersättning av statsmedel icke utgå.

3 mom. För andra utgifter än sådana,
som i 1 och 2 mom. avses, äger
arbetsförmedlingsanstalt, i den mån
de kunna anses hava varit av behovet
påkallade, av statsmedel åtnjuta ersättning
med hälften av det utgivna
beloppet. Om så med hänsyn till särskilt
förhållande prövas skäligt, må
Konungen eller den myndighet Konungen
bestämmer medgiva, att viss
arbetsförmedlingsanstalts utgifter må
till mer än hälften ersättas av statsmedel.

Skulle för förmedling av arbete
inom viss verksamhetsgren eller åt
visst slag av arbetssökande särskild
anordning finnas påkallad vid arbetsförmedlingsanstalt,
må Konungen eller
den myndighet Konungen bestämmer,
där så med hänsyn till särskilt
förhållande prövas skäligt, förordna,
att de med anordningen förenade kostnaderna
skola till mer än hälften ersättas
av statsmedel. Lag samma
vare beträffande kostnader, som föranledas
av arbetsförmedlingsanstalternas
samverkan eller av särskilda
anordningar för underlättande av yrkesval
och för arbetsanvisning åt ungdom.

3 mom. För andra utgifter än sådana,
som i 1 och 2 mom. avses, äger
arbetsförmedligsanstalt, i den mån de
kunna anses hava varit av behovet påkallade,
av statsmedel åtnjuta ersättning
med hälften av det utgivna beloppet.
Örn så med hänsyn till särskilt
förhållande prövas skäligt, må
Konungen medgiva, att viss arbetsförmedlingsanstalts
utgifter må till
mer än hälften ersättas av statsmedel.

Skulle för förmedling av arbete inom
viss verksamhetsgren eller åt visst
slag av arbetssökande särskild anordning
finnas påkallad vid arbetsförmedlingsanstalt,
må Konungen, där
så med hänsyn till särskilt förhållande
prövas skäligt, förordna, att de
med anordningen förenade kostnaderna
skola till mer än hälften ersättas
av statsmedel. Lag samma vare beträffande
kostnader, som föranledas
av arbetsförmedlingsanstalternas samverkan
eller av särskilda anordningar
för underlättande av yrkesval och för
arbetsanvisning åt ungdom.

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

11 §•

Statsbidrag utbetalas av socialstyrelsen på tid och sätt, som av Konungen
bestämmes.

12 §.

Åsidosätter arbetsförmedlingsanstalt bestämmelse i denna lag eller i anstaltens
reglemente eller giver dess verksamhet eljest anledning till anmärkning,
har socialstyrelsen att hos anstaltens styrelse påkalla rättelse. Vidtages ej sådan,
äger socialstyrelsen, där den ej finner anledning att i frågan först vända
sig till vederbörande landsting eller stadsfullmäktige, att, med innehållande
helt eller delvis av ersättning av statsmedel, som eljest skolat komma anstalten
till godo, hos Konungen anhålla örn förklaring, att anstaltens rätt till sådan
ersättning skall för viss tid eller tills vidare anses helt eller delvis förverkad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1935, dock att, i den mån så erfordras
för lagens ikraftträdande nämnda dag, 3 och 6 §§ jämväl före nämnda dag
skola lända till efterrättelse.

Genom denna lag upphävas kungörelsen den 30 juni 1916 (nr 319) angående
bidrag av statsmedel till täckande av viss del av resekostnader för medellösa
arbetssökande ävensom kungörelsen samma dag (nr 320) angående understöd
av statsmedel till befrämjande och organiserande av den offentliga
arbetsförmedlingen i riket.

B.

att de i anledning av ifrågavarande proposition väckta motionerna
av

fröken Hesselgren och herr Bergström (I: 294) ävensom fru
Nordgren m. fl. (II: 528) samt
herr Spångberg m. fl. (II: 538),
icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 maj 1934.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 37.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 89. Reservationer.

17

Reservationer:

l:o) av herrar Magnusson i Skövde, Gustaf Tamm, P. Sandström, Karl
Bodin och Sandström i Nyland, vilka anfört:

»Det av utskottet tillstyrkta förslaget till omorganisation av den offentliga
arbetsförmedlingen utgår från den förutsättning, att det i utskottets utlåtande
nr 37 tillstyrkta förslaget örn införande av ett system för frivillig arbetslöshetsförsäkring
komme att av riksdagen bifallas. I en vid utskottets nämnda
utlåtande fogad reservation hava vi emellertid förklarat oss anse, att utskottet
bort avstyrka förslaget om arbetslöshetsförsäkring.

Av förevarande proposition nr 40 framgår, att departementschefen låtit genom
socialstyrelsen verkställa en särskild utredning angående behovet av och
möjligheterna till omorganisation av arbetsförmedlingen, för den händelse att
nytt förslag örn införande av arbetslöshetsförsäkring icke skulle av riksdagen
bifallas. På grundval av vad som framkommit vid utredningen har departementschefen
ansett sig kunna tillstyrka en sådan omorganisation i huvudsaklig
överensstämmelse med det i propositionen framlagda förslaget.

Beträffande de jämkningar i förslaget, som erfordras under den angivna
förutsättningen, framhåller departementschefen främst frågan om bestämmandet
av det generella statsbidragets storlek. Då arbetsförmedlingens organisation
givetvis icke komme att få samma omfattning som örn en arbetslöshetsförsäkring
införts, skulle kommunerna kunna antagas göra en betydande
vinst i förhållande till sina nuvarande utgifter, därest det generella statsbidraget
bestämdes till hälften av arbetsförmedlingsanstalternas utgifter. Departementschefen
ansluter sig därför till ett av socialstyrelsen framlagt förslag,
att det generella statsbidraget skulle bestämmas till en tredjedel av utgifterna.
Vid sådant förhållande komme kommunernas utgifter att bliva av
ungefärligen samma storleksordning som för närvarande, medan den genom
omorganisationen uppkommande kostnadsökningen komme att falla å statsverket.
Vid bifall till förslaget örn rätt att förhöja det generella statsbidraget
skulle kostnaderna för en första utbyggnad av organisationen kunna beräknas
komma att fördela sig med 748,000 kronor på kommunala myndigheter och
580,000 kronor på staten. År 1932 uppgingo de kommunala utgifterna för
arbetsförmedlingen till 860,725 kronor, medan statsverkets andel utgjorde
258,575 kronor.

Departementschefen förordar vidare, att den i 8 § sista stycket föreskrivna
skyldigheten att anmäla fall av arbetsvägran till styrelsen för den erkända
arbetslöshetskassa, varav arbetaren må vara medlem, ävensom till tillsynsmyndigheten
över de erkända arbetslöshetskassorna måtte, därest arbetslöshetsförsäkring
icke införes, utbytas emot ett stadgande örn skyldighet för arbetsförmedlingsanstalt
att biträda vid social försäkringsverksamhet.

I likhet med departementschefen anse vi för vår del övervägande skäl tala
för att en omorganisation av den offentliga arbetsförmedlingen nu genomföres,
även örn arbetslöshetsförsäkring icke införes. Emot det föreslagna sättet för

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 9 sami. % avd. Nr 89. 2

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39. Reservationer.

genomförande av omorganisationen hava vi icke någon erinran att göra. Beträffande
lagstiftningens detaljer hava vi ej ansett oss böra göra andra erinringar
än som framgår av att vi ansluta oss till vad utskottet anfört under
10 § i förslaget. De av departementschefen — under förutsättning att arbetslöshetsförsäkring
icke införes -— förordade jämkningarna i förslaget anse vi
befogade.

I fråga om de i anledning av propositionen väckta motionerna kunna vi ansluta
oss till vad utskottet anfört.

Med hänsyn till vad vi sålunda anfört anse vi, att utskottet bort tillstyrka
följande lydelse av 8 § och 10 § 3 mom. i lagen om offentlig arbetsförmedling.

8 §.

Arbetsförmedlingsanstalts verksamhet avser förmedling av alla slag av arbete.
Förmedlingen sker kostnadsfritt; dock att, om anstalt efter anmodan
genom annonsering eller annorledes vidtagit särskild åtgärd, kostnaden härför
må uttagas av den, som begärt åtgärdens vidtagande.

Vid arbetsförmedling skall tillses, att arbetsgivaren erhåller bästa möjliga
arbetskraft och arbetaren det arbete, för vilket han bäst lämpar sig. Beträffande
arbetsförmedlings befattning med förmedling av arbete vid arbetsföretag
till motverkande av arbetslöshet gäller vad därom må vara särskilt stadgat.

Verksamheten vid arbetsförmedlingsanstalt skall fortgå oberoende av konflikt
mellan arbetsgivare och arbetare; dock må anstalten, i den mån den därom
äger kännedom, lämna upplysning huruvida arbetskonflikt råder å arbetsplats,
dit arbetsanvisning sker.

Därest arbetare vägrat att antaga erbjudet arbete, skall arbetsförmedlingsanstalten
omedelbart anmäla sådant förhållande till vederbörande kommunala
understödsorgan.

Arbetsförmedlingsanstalt är pliktig att inom sitt verksamhetsområde biträda
vid social försäkringsverksamhet.

10 §.

3 mom. För andra utgifter än sådana, som i 1 och 2 mom. avses, äger arbetsförmedlingsanstalt,
i den mån de kunna anses hava varit av behovet påkallade,
av statsmedel åtnjuta ersättning med en tredjedel av det utgivna beloppet.
Örn så med hänsyn till särskilt förhållande prövas skäligt, må Konungen
medgiva, att viss arbetsförmedlingsanstalts utgifter må till mer än en
tredjedel ersättas av statsmedel.

Skulle för förmedling av arbete inom viss verksamhetsgren eller åt visst
slag av arbetssökande särskild anordning finnas påkallad vid arbetsförmedlingsanstalt,
må Konungen, där så med hänsyn till särskilt förhållande prövas
skäligt, förordna, att de med anordningen förenade kostnaderna skola till
mer än en tredjedel ersättas av statsmedel. Lag samma vare beträffande kostnader,
som föranledas av arbetsförmedlingsanstalternas samverkan eller av
särskilda anordningar för underlättande av yrkesval och för arbetsanvisning
åt ungdom.»

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39. Reservationer.

19

2:o) av herrar K. G. Westman och Johanson i Hallagården, vilka

a) i anslutning till den reservation, som de avgivit vid utskottets utlåtande
nr 37, ansett, att utskottets å sid. 9 intagna principmotivering bort erhålla följande
lydelse:

»Av den utredning rörande omorganisation av arbetsförmedlingen, därest
arbetslöshetsförsäkring icke införes, som verkställts av socialstyrelsen och införts
i propositionen å sid. 20 ff., framgår, att en utbyggnad av arbetsförmedlingen
under de närmaste åren avses att äga rum med ett tjugutal nya kontor
och lika många fasta ombud. Under denna förutsättning och under förutsättning
tillika, att statsbidragsbestämmelserna ändrades på sådant sätt, att för
utgifter, som avses i 10 § 3 mom. i lagförslaget, statsbidrag skulle utgå med
en tredjedel av det utgivna beloppet, med befogenhet för Kungl. Maj :t att, där
så med hänsyn till särskilt förhållande prövades skäligt, förordna, att statsbidrag
skulle utgå med större andel än en tredjedel, skulle kostnaderna för arbetsförmedlingen
kunna beräknas uppgå till sammanlagt omkring 1,328,000
kronor och fördela sig med 580,000 kronor på staten och med 748,000 kronor å
kommunala myndigheter.

Av den utredning, som i ärendet föreligger, har utskottet ej blivit övertygat,
att det kan anses erforderligt, att en utbyggnad av arbetsförmedlingen genomföres
i den omfattning, som socialstyrelsen föreslagit. Utbyggnaden synes,
därest den företages på mest ändamålsenliga sätt, kunna inskränkas till hälften
av den föreslagna eller tio nya kontor och tio fasta ombud. En dylik nedskärning
av den föreslagna nya organisationen skulle ur kostnadssynpunkt
vara av betydelse.»

b) ansett, att utskottet bort tillstyrka den lydelse av 8 § och 10 § 3 mom. i
lagen örn offentlig arbetsförmedling, som framgår av den under l:o) intagna
reservationen.

3:o) av herrar Sigfrid Hansson, Hagman, Forslund, Magnusson i Kalmar,
Hage, Olovson i Västerås och Lindberg i Stockholm, vilka — under åberopande
av vad i propositionen anförtö — förklarat sig anse, att utskottet bort tillstyrka
Kungl. Maj:ts förslag till lydelse av 10 § 3 mom. i lagen örn offentlig
arbetsförmedling.