Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.
7
Nr 25.
Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1934 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av vuckt motion angående viss ändring i
lagen om fattigvården.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr
309, vilken behandlats av andra lagutskottet, har frii Nordgren hemställt,
att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att
Kungl. Majit ville låta verkställa en skyndsam utredning dels huruvida och
på vad sätt barn, åt vilka understöd utgår enligt 1 § fattigvårdslagen, bättre
än nu skola kunna skyddas från förflyttning, enbart av ekonomiska skäl,
från goda och lämpliga fosterhem till moderns och styvfaderns hem, och
dels huruvida och i vilken utsträckning bidrag av statsmedel må kunna utgå
till kommunernas kostnader för ifrågavarande understöd, samt till riksdagen
inkomma med förslag till de ändringar i fattigvårdslagen, som av
utredningen kunna anses vara betingade.
Beträffande de skäl, som motionären anfört till stöd för sitt yrkande, får
utskottet hänvisa till motionen.
Till ledning vid bedömande av de i motionen berörda spörsmålen
anser sig utskottet böra förutskicka följande redogörelse.
I samband med införandet av nya giftermålsbalken utfärdades den 11 juni
1920 en lag om makes underhållsskyldighet mot andra makens barn. Enligt
denna lag skall, därest make under sin vårdnad har barn i tidigare gifte eller
utom äktenskap, andra maken jämte honom vara skyldig att, så länge äktenskapet
består, efter sin förmåga bidraga till barnets underhåll. Dessa bestämmelser,
vilka äro av civilrättslig natur, kompletterades 1921 därigenom,
att i 3 § i 1918 års 1''attigvårdslag infördes ett stadgande av innehåll, att
make under de i 1920 års lag angivna förutsättningarna är pliktig att efter sin
förmåga försörja andra makens barn i tidigare äktenskap eller utom äktenskap,
så att barnet ej faller fattigvården till last. Härigenom infördes alltså
underhållsskyldighet för en make mot den andra makens barn jämväl i
förhållande till det allmänna. Jämlikt 63 § i fattigvårdslagen äger fattigvårdssamhälle
under förut nämnda betingelser uttaga ersättning för kostnad,
sorn samhället fått vidkännas för fattigvård till barn, jämväl av barnets
styvfader eller styvmoder, i den mån fattigvårdsstyrelsen ej finner skäl till
eftergift. Talan om ulfåendc av sådan ersättning skall anhängiggöras inom
tio år från det fordringen uppkom. — I lagen den 6 juni 1924 örn samhällets
Andni lagutskottets utlåtande A ''i 25.
1 8
barnavård hava uti ifrågavarande avseenden införts bestämmelser, motsvarande
de i fattigvårdslagen upptagna. I 68 § 2 momentet stadgas sålunda,
att make, som enligt lag är underhållsskyldig mot andra makens barn, skall,
då barnavårdsnämnd omhändertagit barnet för skyddsuppfostran eller samhällsvård,
vara skyldig att efter sin förmåga ersätta kostnaden för barnet,
såvitt detsamma är under sexton år. Beträffande dylika kostnader gäller
samma preskriptionstid som för fordringar enligt fattigvårdslagen.
Vad angår frågan om hemortsrätt innehåller 7 kapitlet i fattigvårdslagen
i nu ifrågavarande delar följande bestämmelser: Hustru har som
regel samma hemortsrätt som mannen. Om äktenskapet upplöses genom
mannens död eller eljest, behåller hustrun den hemortsrätt, hon senast
under äktenskapet ägde, till dess annan tillkommer henne. Barn inom äktenskap
har, så länge det är minderårigt, faderns eller, örn han är död och
modern lever, moderns hemortsrätt. Minderårigt barn utom äktenskap har
samma hemortsrätt som modern eller, om hon är död, den hon senast ägde.
Har någon under det år, för vilket han mantalsskrivits inom visst fattigvårdssamhälle,
åtnjutit fattigvård av vissa slag, vinner han ej hemortsrätt
på grund av nämnda mantalsskrivning. Därvid likställes med fattigvård,
som någon själv åtnjutit, bland annat fattigvård, som åtnjutits av hans
minderåriga barn, samt för mannen fattigvård, som tilldelats hans hustru
eller under bestående äktenskap åtnjutits av minderåriga barn, som hon ägt
före äktenskapet, såvitt barnet har hennes hemortsrätt. Däremot inverkar
fattigvård till barn utom äktenskap icke på faderns förvärv av hemortsrätt.
En utförlig redogörelse för fattigvårdslagens bestämmelser örn hemortsrätt
med mera ävensom en historik beträffande dessa bestämmelser återfinnas
i utskottets förut denna dag avgivna utlåtande nr 23, och tillåter
utskottet sig hänvisa till detta.
I fråga örn hemsändning av understödstagare stadgas i 57 § fattigvårdslagen,
att örn fattigvårdssamhälle åt någon, som har hemortsrätt i annat
fattigvårdssamhälle, utgivit fattigvård enligt 1 § under förhållanden, vilka
synas utvisa, att behovet av fattigvård kommer att bliva varaktigt, äger
fattigvårdsstyrelsen i det förstnämnda samhället att hos fattigvårdsstyrelsen
i det andra samhället påfordra hans hemsändande eller därom själv besörja,
sedan fattigvårdsstyrelsen i hemortssamhället lämnats tillfälle att därmed
själv taga befattning. Sistnämnda styrelse äger ock påfordra hans hemsändande
eller låta själv avhämta honom. Hemsändning må ej äga runi, bland
annat, då understödslagaren därav skulle lida men till sin hälsa eller han
har stadigvarande bostad hos skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led
eller hos syskon eller då eljest synnerliga skäl tala emot hemsändningen.
Om vederbörande fattigvårdsstyrelser ha olika meningar i fråga örn hemsändning
eller om understödstagaren eller, då denne ej själv kan tillvarataga
sin rätt, sådan honom närstående person, som nyss nämnts, bestrider, att
Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.
9
hemsändning får ske, må sådan ej äga rum, utan att Konungens befallningshavande,
efter det vederbörande blivit hörda och erforderlig utredning införskaffats,
därtill lämnat tillstånd.
I fråga örn förflyttning av utackorderade barn stadgar lagen om samhällets
barnavård följande: Örn barn under sexton år, som vistas hos föräldrarna,
på grund av dessas sjukdom, liknöjdhet eller oförmåga eller eljest
i hemmet rådande förhållanden är utsatt för nöd, utan att likväl anledning
att omhändertaga barnet för skyddsuppfostran eller förebyggande åtgärder
föreligger, och nödtillståndet icke bliver avhjälpt på annat sätt, skall barnavårdsnämnden,
då föräldrarna medgiva det, omhändertaga barnet. Sålunda
omhändertaget barn bör, där ej särskilda omständigheter föranleda till annat,
utackorderas i ett för ändamålet lämpat enskilt hem. Nämnden skall övervaka,
att den, som mottagit barn till vård, fullgör sina skyldigheter. När för
samhällsvård omhändertaget barn anses ej vidare vara i behov av sådan
vård, skall densamma upphöra. Så skall även ske, då föräldrarna påkalla
vårdens upphörande, så framt ej, bland annat, risk förefinnes, att barnet i
föräldrahemmet misshandlas eller utsättes för allvarlig vanvård eller annan
fara till liv eller hälsa eller ock blir vanartat.
Enligt 43 § fattigvårdslagen och 20 § barnvårdslagen hava länsstyrelserna
att vaka över att fattigvården och barnavården ordnas och handhaves ändamålsenligt.
I allt vad som rör länsstyrelsernas befattning med kommunernas
fattigvård och barnavård skola länsstyrelserna hava biträde av särskilt
tillsatta tjänstemän, konsulenter, vilka jämväl skola lia till uppgift att tillhandagå
med upplysningar och råd rörande fattigvården och barnavården.
Fattigvårdskonsulent skall tjänstgöra även såsom barnavårdskonsulent.
Kungl. Majit har den 8 maj 1925 utfärdat instruktion för dessa konsulenter.
Enligt denna instruktion tillsättas konsulenterna av Kungl. Majit, som även
bestämmer deras tjänstgöringsdistrikt.
På grund av särskilda stadganden i fattigvårdslagen och barnavårdslagen
åligger det statens inspektör för fattigvård och barnavård att verka för fattigvårdens
och barnavårdens ändamålsenliga ordnande.
I en vid 1931 års riksdag inom andra kammaren väckt motion, nr 24, hemställde
fru Nordgren, bland annat, att riksdagen måtte besluta dels sådan
ändring av bestämmelserna i 3 § fattigvårdslagen samt 68 § 2 mom. lagen
örn samhällets barnavård, att vad i dessa lagrum stadgades om makes underhållsskyldighet
mot andra makens barn i tidigare gifte eller utom äktenskapet
måtte utgå eller, om detta icke kunde bifallas, att bestämmelser infördes
i nämnda lagar, inskränkande makes underhållsskyldighet för andra
makens barn, evad det rörde av fattigvårdsstyrelse eller barnavårdsnämnd
lämnat understöd, till hälften av vårdkostnaden, samt att sådana bestämmelser
infördes i lagen om samhällets barnavård, att barn, som av samhället
omhändertagits genom fattigvårds- eller barnavårdsmyndighet, icke utan
barnavårdsnämnds tillstyrkan finge förflyttas till moderns hem i de fall,
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 9 sami. 2 avd. Nr 24—25. 2
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.
Utskottet.
då modern ingått äktenskap med annan man än barnets naturlige fader,
dels ock att i skrivelse till Kugl. Majit hemställa om utredning, huruvida
icke fattigvårdslagens bestämmelser om hemortsrätt borde reformeras med
hänsyn till att mannens hemortsrätt påverkades av underhåll lämnat åt
hustruns barn med annan man.
I sitt över berörda motion avgivna utlåtande, nr 22, anförde andra lagutskottet,
som begärt yttrande över motionen av statens inspektör för fattigvård
och barnavård, bland annat, följande:
I sitt över motionen avgivna yttrande har statens inspektör för fattigvård
och barnavård framhållit, att för undanröjande av förefintliga missförhållanden
åtskilligt torde stå att vinna genom spridande av upplysning i
frågan och uppmaning till vederbörande myndigheter att vid lagtillämpningen
i första hand tänka på barnens bästa och söka handla så, att deras
intressen icke äventyras. Inspektören har även förklarat sig villig att genom
fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna ävensom på annat sätt verka för
större hänsynstagande till barnens intressen och därav föranledd större försiktighet
och varsamhet vid tillämpning av de lagbestämmelser, varom fråga
är. Enligt utskottets förmenande torde det vara lämpligt att avvakta, huruvida
icke genom de åtgärder, som av fattigvårdsinspektören ställts i utsikt,
tillfredsställande resultat kunna ernås. Under sådana omständigheter anser
sig utskottet icke nu behöva taga ståndpunkt till frågan, huruvida de
fördelar, som motionären avser att vinna genom ett upphävande av nuvarande
föreskrifter, skulle motvägas av de konsekvenser i viktiga avseenden,
som den föreslagna lagändringen skulle medföra.
Utskottet hemställde, att berörda motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda, vilken hemställan bifölls av båda kamrarna.
Vid 1932 års riksdag yrkade herr Edward Larson i en inom första kammaren
väckt motion, nr 253, bland annat, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Majit begära utredning om sådan ändring i fattigvårdslagen, att
utgifter av fattigvårds karaktär till utom äktenskap födda barn och deras
mödrar överfördes på staten eller landsting.
Andra lagutskottet erinrade i sitt utlåtande över motionen, nr 5, att ett
omfattande utredningsarbete med avseende å fattigvården och den sociala
hjälpverksamheten över huvud taget påginge, samt framhöll, att utskottet
utginge från att de i motionen påpekade olägenheterna av fattigvårdslagens
hemortsrättsregler beträffande minderåriga barn utom
äktenskap skulle under utredningsarbetet komma att tilldraga sig den uppmärksamhet,
de otvivelaktigt förtjänade. Utskottet hemställde, att motionen
icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.
Motionen blev därefter av båda kamrarna avslagen.
Såsom utskottet erinrat i sitt förut denna dag avgivna utlåtande nr 23,
pågår för närvarande en omfattande utredning med avseende å den sociala
hjälpverksamhetens organisation. Det torde finnas anledning antaga, att de
i förevarande motion påpekade olägenheterna av vissa bestämmelser i fattig
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.
11
vårdslagen skola ägnas tillbörlig uppmärksamhet vid fortsatt behandling av
skatteutjämningsberedningens betänkande samt under organisationssakkunnigas
utredningsarbete. Med hänsyn härtill finner utskottet för närvarande
skäl ej föreligga för riksdagen att i anledning av motionen hos Kungl. Majit
begära utredning angående lämpligheten av ändringar i fattigvårdslagen.
Enligt utskottets förmenande synes det emellertid, utan hinder av ovannämnda
utredningar, böra övervägas, huruvida de i motionen påtalade
olägenheterna kunna genom åtgärder i administrativ ordning mildras. Såsom
i motionen framhållits, skulle sålunda densammas syfte kunna tänkas
bliva i ej oväsentlig mån tillgodosett, därest länsstyrelserna, resp. Överståthållarämbetet,
ålades skyldighet att före avgörandet av ärenden av ifrågavarande
beskaffenhet inhämta yttrande från vederbörande fattigvårds- och
barnavårdskonsulent.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motion måtte i
skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville låta
verkställa utredning, huruvida och på vad sätt barn, åt vilka
understöd utgår enligt 1 § fattigvårdslagen, kunna genom
föreskrifter, meddelade i administrativ ordning, bättre än
vad för närvarande är fallet skyddas från förflyttning enbart
av ekonomiska skäl från goda och lämpliga fosterhem
till moderns och styvfaderns hem.
Stockholm den 20 april 1934.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder, Frändén*, Sam Larsson*,
Gustaf Tamm*, P. Sandström, Olof Carlsson och Forslund*;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Flage, Johanson i Hallagården,
Holmström* och Sandström i Nyland, fru Nordgren samt herrar Lindberg i
Stockholm och Sandberg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.