Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

1

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1934 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring
i fattigvårdslagens bestämmelser rörande hemortsrätt.

Andra lagutskottet har till behandling förehalt två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 248 i lörsta kammaren av herr Berg,
Robert, och nr 450 i andra kammaren av herr Lövgren.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen ville
för sin del besluta att till 45 § i lagen den 14 juni 1018 örn fattigvården
foga ett stycke av följande lydelse:

»För dem av krigsmanskapet eller av de vid kronans varv eller verkstäder
anställda arbetare eller hantverkare, vilka endast till följd av tjänsten
mantalsskrivas å tjänstgöringsorten, gäller ej denna mantalsskrivning till
bestämmande av deras hemortsrätt».

Beträffande de skäl, som ligga till grund för berörda hemställan, får utskottet,
i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till
motionerna.

1 § 26 i förordningen den 9 juni 1871 angående fattigvården fanns,
såsom i motionerna framhållits, ett stadgande av samma innehåll som det
av motionärerna föreslagna. 1 § 31 i samma förordning stadgades, att om
någon av manskapet vid värvad trupp inom armén eller vid annan avdelning
av sjöförsvaret än båtsmanshållet eller någon vid kronans varv eller
verkstad anställd arbetare eller hantverkare inom ett år efter avskedslagandet
befunnits vara av ålderdom eller ock av kropps- eller sinnessjukdom,
vanförhet eller lyte, som under tjänstetiden ådragits, försatt i så nödställd
belägenhet, att fattigvård enligt § 1 (obligatorisk fattigvård) måst lämnas
honom, finge vederbörande fattigvårdssamhälle av staten ersättning för fattigvården
samt för eventuell hemsändnings- eller begravningskostnad.
Samma lag gällde, då fattigvård enligt § 1 lämnats hustru eller minderårigt
barn, under det mannen eller fadern kvarstått i sådan tjänst, som ovan
nämnts, eller inom ett år efter hans under tjänstetiden inträffade död eller
inom samma tid efter det han fått avsked från tjänsten, i sistnämnda fall
dock endast örn mannen eller fadern till följd av ovan uppgivet förhållande
enligt § 1 själv varit i åtnjutande av fattigvård.

Bihang till riksdagens protokoll 1984. 9 sami. 2 and. Nr 24—25. 1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

I sitt den 19 februari 1915 avgivna betänkande med förslag till lag om
fattigvården anförde fattigvårdslagstiftningskommittén beträffande berörda
stadgande i § 26 i 1871 års förordning:

Kommittén har ej ansett det behövligt att vidare behålla denna undantagsbestämmelse.
Vad särskilt de vid kronans varv och verkstäder anställda
arbetare och hantverkare vidkommer, synas dessa i allmänhet vinna enahanda
samhörighet med den kommun, där varvet eller verkstaden är belägen,
som arbetare vid enskilda industriella anläggningar. Även det stamanställda
manskapets bosättning å förläggningsorten torde vara av sådan
beskaffenhet, att dessa personer rätteligen höra detta samhälle till.

Vid framläggande av proposition med förslag till lag om fattigvården, nr
135, till 1918 års riksdag yttrade föredragande departementschefen, statsrådet
Schotte, att vad kommittén sålunda föreslagit ej föranlett anmärkning
i de utlåtanden, som avgivits över kommitténs förslag, och syntes departementschefen
böra godtagas.

Särskilda utskottet, som till behandling förehade nämnda proposition,
hade ingen erinran mot departementschefens uttalande.

Enligt 1918 års lag orri fattigvården utgör, som regel, varje socken på
landet samt varje stad eller köping, som här egen kommunalförvaltning,
ett fattigvårdssamhälle, som har att för sig ordna sin fattigvård (5 §). Enligt
45 § i nämnda lag skall svensk medborgare med vissa undantag anses
hava hemortsrätt i det fattigvårdssamhälle, inom vilket han senast varit
mantalsskriven utan att hava under det år, som mantalsskrivningen avser,
kommit i åtnjutande av fattigvård, som utövar inverkan på förvärv avhemortsrätt.
En redogörelse för fattigvårdslagens bestämmelser om hemortsrätt
och fattigvårdssainhällenas inbördes ersättningsskyldighet lämnas
i utskottets förut avgivna utlåtande nr 23, och tillåter sig utskottet hänvisa
till detta.

Det fast anställda manskapet vid försvarsväsendet utgöres vid armén och
flygvapnet av furirer 1. och 2. klassen, korpraler (konstaplar), vicekorpraler
och meniga samt vid marinen av flaggkorpraler, underofficerskorpraler,
korpraler (högbåtsmän) och meniga.

Enligt kungl, kungörelsen den 24 mars 1916 angående antagande och avskedande
av volontär (fast anställt manskap) vid armén, med undantag av
musikvolontär (S. F. S. 146/1916, ändrad 832/1919 och 446/1926), skall tiden
för den första anställningen som volontär som regel bestämmas, enligt
vederbörande regementschefs beprövande, till 2, 3 eller 4 år, räknat från den
1 nästföljande november. Förnyat tjänsteavtal får träffas på tid från omkring
V2 till högst 2 år. Volontär må icke bibehållas i volontäranställning
längre än till den 1 november det år, under vilket menig volontär uppnått
28 år och underbefäl av manskapet 34 år. Avsked före utgången av bestämd

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

3

anställningstid meddelas av vederbörande regementschef. Sådant avsked
kan meddelas utan ansökan, bland annat, då vederbörande visat sig olämplig
för utbildning till underbefäl, samt efter ansökan på grund av särskilda
omständigheter. Utan tvingande skäl må avsked efter ansökan dock icke
beviljas volontär, innan han innehaft volontäranställning i minst 2 år. Beträffande
antagande och avskedande av sjukvårdsmanskap, vapenhantverksinanskap,
hantverksmanskap vid artilleriet samt hovslagarmanskap ävensom
beträffande antagande av underbefäl vid intendenturkåren gälla utöver de i
kungörelsen meddelade bestämmelserna vissa i särskilda avseenden givna
föreskrifter.

Enligt kungl, kungörelsen den 5 juni 1931 angående antagning av manskap
vid marinen (S. F. S. 218/1931) anställcs sådant manskap medelst
kontrakt för en tid, som med vissa undantag utgör vid sjömanskåren minst
4 år och vid kustartilleriet minst 3 år. Den, som förut tillhört sjömanskåren
eller varit stamanställd vid kustartilleriet, må dock anställas för kortare
tid än nyss nämnts, dock minst ett år. Beträffande flottans skeppsgossekår
och musikelever vid flottan och kustartilleriet gälla särskilda bestämmelser.
I fråga örn avsked gälla för marinens manskap i huvudsak
samma bestämmelser som för arméns manskap.

Manskap vid flygvapnet anställes enligt kungl, kungörelsen den 29 september
1933 angående inträde vid, befordran inom och avgång från flygvapnet
(S. F. S. 565/1933) av vederbörande kårchef genom kontrakt. Anställningstiden
utgör med vissa undantag 3 eller 4 år. Den, som önskar
kvarbliva i tjänst, sedan avtalad anställningstid utgått, kan efter kårchefens
beprövande erhålla förlängd anställning, varje gång omfattande en tid av
1 eller 2 år. Manskap vid flygvapnet må icke bibehållas i anställning längre
än till den 1 november det år, under vilket vederbörande fyller 30 år, eller,
i fråga om underbefäl, 34 år. Avsked före utgången av avtalad anställningstid
kan meddelas under i stort sett samma omständigheter som vid
armén och marinen.

Den s. k. civilanställningskommittén, vilken tillsatts enligt bemyndigande
av Kungl. Majit den 25 oktober 1929 för att inom försvarsdepartementet
biträda vid handläggning av frågor angående civilanställning för avskedat
militärmanskap, har verkställt bearbetning av vissa till kommittén överlämnade
uppgifter angående under tiden den 1 november 1932—31 oktober
1933 — beträffande armén allenast tiden den 1 februari—31 oktober
1933 — avskedade beställningshavare av det fast anställda manskapet samt
upprättat vissa sammanställningar av ifrågavarande uppgifter. Av de av
kommittén sammanställda uppgifterna framgår, att av det fast anställda
manskapet vid armén, marinen och flygvapnet, utgörande 10 452 personer,
1 921 personer eller cirka 18 °/o avskedats under den lid, som berörda
uppgifter avse. Kommittén beräknade, att åtminstone ett hundratal lie -

4

Andra lagutskottets utlåtande A’r 24.

Utskottet.

ställningshavare avgått ur arméns tjänst under tiden den 1 november 1932
—31 januari 1933. Det sammanlagda antalet avskedade beställningshavare
utgjorde enligt kommittén i genomsnitt över 2 000 per år. Av ovannämnda
1 921 avskedade beställningshavare hade 94 tjänstgjort minst 10 år, 409
därunder men minst 5 år, 324 4 år, 543 3 år, 261 2 år, 246 1 år samt 44
under 1 år. Av de avskedade hade 551 personer sin försörjning ordnad.

Inom försvarsväsendet sysselsattes civil personal i arbetarställning i betydande
utsträckning. Enligt vad utskottet inhämtat uppgår antalet civila
arbetare för närvarande till omkring 6 000. Dessa äro fördelade på ett stort
antal verkstäder och inrättningar inom olika förvaltningsområden såsom
gevärsfaktoriet i Eskilstuna, ammunitions- och krutfabriker, varven i Karlskrona
och Stockholm, verkstäder av olika slag, bagerier m. m. De allmänna
grunderna för arbetarnas anställning samt arbetsvillkor regleras numera
till betydande del av kollektivavtal, träffade mellan vederbörande militära
myndigheter och Försvarsverkens Civila personals förbund. Förhandlingar
pågå örn den kollektiva avtalsformens tillämpning i vidsträcktare omfattning
vid försvarsverken. Enligt dessa kollektivavtal äro arbetarna anställda
tills vidare med i allmänhet 14 dagars uppsägningstid. Arbetstillgången
vid försvarsverken torde vara mycket jämn. Enligt en inom socialstyrelsen
utarbetad statistisk redogörelse, vilken år 1927 utgivits i serien
»Socialstatistik» under titeln »Löneförhållandena för försvarsväsendets civila
arbetare och med dessa jämförliga arbetargrupper i enskild tjänst»,
uppgick antalet arbetare vid försvarsverken, som under år 1925 varit i
tjänst hela eller större delen av året (minst 48 veckor) till 5 241 av 6 246
redovisade arbetare, motsvarande cirka 84 %>. Av en i samma utredning intagen
tablå över försvarsväsendets arbetare, fördelade efter anställningstidens
längd, framgår, att medelanställningstiden för i tablån upptagna 6 228 arbetare
utgjorde 8,4 år. Två tredjedelar av dessa arbetare hade en anställningstid
av 5 år eller däröver, drygt två femtedelar hade varit anställda
minst 10 år och omkring en sjättedel hade arbetat minst 20 år på samma
arbetsplats. Arbetarnas medelålder var enligt denna utredning 38,6 år.

Enligt uppgift från generalfälttygmästarens expedition utgjorde arbetspersonalen
vid artilleriets fabriker och tyganstalter den 1 mars 1934 796
personer. Av dessa hade 45 anställts under åren 1888—1900, 100 under åren
1901—1910, 286 under åren 1911—1920, 196 under åren 1921—1925, 72
under åren 1926—1930, 37 år 1931, 47 år 1932, 11 år 1933 samt 2 år 1934.
Ej mindre än cirka 79 % av dessa arbetare hade följaktligen vunnit anställning
före 1925 års utgång.

Av den ovanstående utredningen framgår, alt de vid försvarsväsendets
varv, verkstäder och andra inrättningar anställda arbetarna i regel en följd
av år äro knutna till vederbörande företag. Såsom redan fattigvårdslag -

Andra lagutskottets utlåtande ATr 24.

5

stiftningskommittén framhållit, synas dessa arbetare vinna enahanda faktiska
samhörighet med den kommun, där vederbörande företag finnes, som
de i enskild tjänst anställda arbetarna. Med hänsyn härtill synes det utskottet
olämpligt att i fattigvårdslagen intaga ett stadgande, varigenom
dessa kronoarbetare skulle komma att intaga en särställning i liemortsrättshänseende.

Även den övervägande delen av det fast anställda manskapet inom försvarsväsendet
vistas i regel ett flertal år inom den kommun, där berörda
personal har sin tjänstgöring förlagd. Det synes därför utskottet naturligare,
att hemortsrätt för dessa anställda enligt nu gällande bestämmelser får förvärvas
i förläggningsorten, där manskapet mantalsskrives, uppbär lön, betalar
skatt och utövar sina medborgerliga rättigheter, än att den i enlighet
med motionärernas förslag bibehålies i den förutvarande hemortskommunen,
till vilken den stamanställde i ett mycket stort antal fall säkerligen
aldrig kommer att återvända för stadigvarande bosättning. För de stamanställda
torde de nu gällande hemortsrättsbestämmelserna icke medföra
några betydande olägenheter. De kommuner, där de stamanställda utövat
sin tjänst och förvärvat hemortsrätt, kunna visserligen i åtskilliga
fall tänkas bliva betungade med utgifter för fattigvård åt f. d. stamanställda
och deras familjer, men denna olägenhet torde uppvägas av
den förmån, som det i regel innebär för en kommun att vara förläggningsort
för ett regemente eller annan militär enhet. Några särskilda hemortsrättsbestämmelser
beträffande ifrågavarande manskap synas därför för närvarande
icke påkallade.

Utskottet vill tillika framhålla, att en lagändring i överensstämmelse med
den av motionärerna gjorda hemställan torde komma att öka statens kostnader
för fattigvården. I 60 § 2 mom. fattigvårdslagen stadgas, att om en
person, efter det han fyllt sexton men innan han fyllt sextio år, jämte de
personer, beträffande vilka i 49 § 2 mom. samma lag sägs, att dem tilldelad
fattigvård inverkar på hans förvärv av hemortsrätt, oavbrutet under
minst tre år vistats utom det fattigvårdssamhälle, varest han har hemortsrätt,
utan att under denna tid hava av samhället åtnjutit fattigvård, äger
samhället att av staten erhålla gottgörelse för fattigvård enligt 1 §, som
samhället efter utgången av samma tid fått bekosta för någon av dem.
Dylik gottgörelse utgår dock endast, örn fattigvården meddelats, innan någon
av ifrågavarande personer återvänt till samhället eller omedelbart därefter.
Den föreslagna lagändringen skulle otvivelaktigt komma att medföra en
ökning i antalet av de fall, då rätt till ersättning av staten jämlikt 60 §
2 mom. fattigvårdslagen föreligger.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 april 1934.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder, Frändén*, Sam Larsson*,
Gustaf Tamm*, P. Sandström, Norman och Forslund*;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hage, Johanson i Hallagården,
Holmström* och Sandström i Nyland, fru Nordgren samt herrar Lindberg i
Stockholm och Sandberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Hage och Lindberg i Stockholm, vilka yrkat, att utskottet måtte
föreslå riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande
lämpligheten av ändrade bestämmelser om hemortsrätt för dem av
krigsmanskapet eller av de vid kronans varv och verkstäder anställda arbetare
eller hantverkare, vilka endast till följd av tjänsten mantalsskrivas å
tjänstgöringsorten.