Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
1
Nr 19.
Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1934 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 §
lagen den 29 juni 1912 (nr 206) om arbetarskydd,
dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 17 februari 1934 till riksdagen avlämnad proposition, nr
136, vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet,
har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag
till
Lag:
angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 29 juni 1912 (nr 206)
om arbetarskydd.
Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd
skall i nedan angiven del erhålla följande ändrade lydelse:
1 §•
Denna lag---sätt användes.
Från lagens---eller icke.
Beträffande arbete inom jordbruket skall denna lag äga tillämpning allenast
i vad den åsyftar att förekomma olycksfall vid användande av maskiner,
redskap, elektriska apparater eller ledningar samt sådana ångpannor, kokare
eller andra kärl under tryck, som genom explosion kunna förorsaka olycksfall.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1934.
I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling
förehaft två i anledning av densamma väckta motioner, nämligen nr 307 i
första kammaren av herr Löfvander m. fl. samt nr 548 i andra kammaren av
herr Harlsson i Hubbestad m. fl.
I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen för sin
del måtte besluta sådan ändring av 1 § i lagen om arbetarskydd, att paragrafen
erhåller följande lydelse:
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 9 sami. 2 avd. Nr 19.
639 34 1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
»Denna lag — — — sätt användes.
Från lagens---eller icke.
Beträffande arbete inom jordbruket skall denna lag äga tillämpning allenast
i vad den åsyftar att förekomma olycksfall vid användande av maskiner
oell redskap, som på grund av mekaniska anordningar kunna förorsaka
olycksfall, elektriska apparater eller ledningar samt sådana ångpannor, kokare
eller andra kärl under tryck, som genom explosion kunna förorsaka olycksfall.»
Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj.ts förslag, får
utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till
propositionen; och får utskottet i fråga örn vad motionärerna anfört till stöd
för sina yrkanden hänvisa till motionerna.
Enligt den lydelse, som 1 § sista stycket arbetarskyddslagen för närvarande
äger, är nämnda lag tillämplig beträffande arbete inom jordbruket
»allenast i vad den åsyftar att förekomma olycksfall vid användande av
maskinella hjälpmedel eller sådana ångpannor, kokare eller andra kärl under
tryck, som genom explosion kunna förorsaka olycksfall».
Lagrummet erhöll detta innehåll redan vid gällande arbetarskyddslags
tillkomst 1912, och det har sedermera icke undergått någon ändring.
I förevarande proposition framhålles, att innebörden ay nämnda bestämmelse
framginge av lagens förarbeten. En redogörelse därför återfinnes å
sid. 3—5 i propositionen. Här må nämnas, att lagrummet i den proposition
(nr 104), varmed förslag till arbetarskyddslag framlades för 1912 års
riksdag, erhållit följande lydelse:
Beträffande arbete inom jordbruket skall denna lag äga tillämpning allenast
i vad den åsyftar att förekomma olycksfall vid användande av maskinella
hjälpmedel för tillvaratagande, utvecklande eller tillgodogörande av
mekanisk kraft, kreatursvandringar därunder inbegripna, eller vid användande
av sådana ångpannor, kokare eller andra kärl under tryck, som genom explosion
kunna förorsaka olycksfall.
I utlåtande, nr 1, över lagförslaget föreslog emellertid särskilda utskottet
nr 1, att lagrummet skulle givas det innehåll, gällande lag innefattar.
Utskottets förslag bifölls av riksdagen.
Beträffande skälen för utskottets ställningstagande anföres i förevarande
proposition (nr 136):
Anledningen till att utskottet ansett sig böra utesluta den i Kungl. Maj:ts
förslag intagna bestämningen »för tillvaratagande, utvecklande eller tillgodogörande
av mekanisk kraft, kreatursvandringar därunder inbegripna» och endast
bibehålla beteckningen »maskinella hjälpmedel» har ej angivits i utskottets
utlåtande. Av den vid lagförslagets behandling i riksdagens andra
kammare förda debatten (se andra kammarens protokoll nr 46 s. 26 o. f.,
särskilt s. 38 o. 50) synes emellertid framgå, att utskottet med anledning av
en framställning av några av dess ledamöter, som bevakade de mindre
jordbrukarnas intressen, uteslutit orden »kreatursvandringar därunder inbegripna»
samt att utskottet i samband därmed jämväl uteslutit orden »för
tillvaratagande, utvecklande eller tillgodogörande av mekanisk kraft», under
förmenande, att beteckningen »maskinella hjälpmedel» endast innefattade
sådana jordbruksmaskiner, som dreves av annan kraft än »organisk» sådan.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
3
Beträffande nu ifrågavarande lagrum i arbetarskyddslagen Lava tidigare
ändringsförslag framställts, dels i ett av socialstyrelsen den 2 november 1925
avgivet förslag till reviderad lag om arbetarskydd (S. O. U. 1925: 34), dels ock i
motioner vid 1931,1932 och 1933 års riksdagar. Däremot innehöll icke den proposition,
nr 40, genom vilken förslag till åtskilliga ändringar i arbetarskyddslagen
förelädes 1931 års riksdag, ändringsförslag i fråga om 1 §. Beträffande tidigare
ändringsförslag och vad därmed äger samband innehåller propositionen en
redogörelse å sid. 5—8, till vilken redogörelse utskottet får hänvisa. (En
mera utförlig redogörelse härutinnan återfinnes i utskottets utlåtande nr 15
till 1933 års riksdag.) Här må allenast omnämnas, att 1933 års riksdag i
skrivelse (nr 104) till Kungl. Majit anhöll, att Kungl. Majit måtte låta verkställa
utredning angående tolkningen av uttrycket »maskinella hjälpmedel»
i sista stycket av 1 § i lagen örn arbetarskydd och, därest utredningen därtill
gåve anledning, vidtaga åtgärder för att vidga arbetarskyddslagens tilllämpningsområde
i fråga örn jordbruket i syfte att, i den mån det vore
praktiskt möjligt, bereda ökat skydd för jordbrukets arbetare vid användning
av den maskinella utrustning, som iörekomme inom jordbruket.
I anledning av riksdagens skrivelse uppdrog Kungl. Majit den 22 juni
1933 åt socialstyrelsen att verkställa den utredning, varom riksdagen hemställt,
samt till Kungl. Majit inkomma med det förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.
Socialstyrelsen avgav den 29 december 1933 utlåtande samt överlämnade
därvid även yttranden i ärendet av yrkesinspektörerna, riksförsäkringsanstalten,
de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening, svenska lantarbetsgivarnes
centralförening och svenska lantarbetareförbundet. — Den 13 januari
1934 avgav därefter lantbruksstyrelsen utlåtande i ärendet till Kungl. Majit.
I fråga örn innebörden av uttrycket »maskinella hjälpmedel» i sista stycket
av 1 § redogöres i propositionen (sid. 8—9) för vad de yttranden, som avgivits
av yrkesinspektörena, härutinnan innehållit.
Härom anföres i propositionen:
Av de yttranden, som avgivits av yrkesinspektörerna, framgår, att uttrycket
»maskinella hjälpmedel» varit föremål för olika tolkningar. Den förhärskande
uppfattningen bland dem synes emellertid hava varit, att till dylika hjälpmedel
endast räknats maskiner, drivna av mekanisk eller därmed jämförlig
kraft. Tillsyn har sålunda i allmänhet icke ägnats maskiner och redskap,
som drivits av handkraft eller medelst hästvandring. Emellertid hava inspektionsförrättarna
ganska allmänt i förekommande fall meddelat arbetsgivaren
råd även beträffande anordningar, som enligt den vanliga tilläm] >-ningen icke skulle falla under lagen. Detta har emellertid då skett endast
i upplysande syfte och utan skyldighet för arbetsgivaren att stidla sig till
efterrättelse vad sålunda meddelats. Avvikelser från vad nu angivits såsom
den förhärskande tolkningen hava närmast förekommit inom femte, sjätte
och sjunde distrikten. I dessa distrikt har nämligen tillsynen utsträckts
även till vissa maskiner, drivna medelst handkraft eller hästvandring. Vad
särskilt angår elektriska anordningar för kraft eller ljus hava dessa i samtliga
distrikt såsom regel ansetts hänförliga till maskinella hjälpmedel.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
Socialstyrelsen Ilar i denna del anfört bland annat:
Delade meningar kunde uppenbarligen råda om rätta innebörden av uttrycket
»maskinella hjälpmedel». Från teoretisk-teknisk synpunkt torde en
maskin kunna definieras på ungefär följande sätt: En maskin vore en kombination
av med varandra rörligt förbundna delar, som under påverkan av en
eller flera krafter försattes i rörelse och därvid kunde åstadkomma nyttigt
arbete. Därest denna begreppsbestämning Indes till grund för tolkningen
av uttrycket maskinella hjälpmedel, skulle tydligen alla inom jordbruket
använda hjälpmedel, som i det vanliga språkbruket benämndes maskiner
eller eljest allmänt betraktades såsom sådana, komma att oavsett kraftkällans
art — alltså vare sig drivkraften vore »organisk» eller icke — inbegripas under
arbetarskyddslagens tillämpning. Men därjämte skulle inom lagens tillämpningsområde
även komma att falla en del hjälpmedel, exempelvis vältar och
rullharvar, som i allmänhet icke torde betraktas såsom maskiner. Däremot
skulle fortfarande från lagens tillämpning vara uteslutna vanliga enkla redskap
och verktyg såsom plogar, grepar, spadar, spett, yxor, hammare och
släggor. Yad slutligen den elektriska utrustningen inom jordbruket beträffade
skulle någon förändring icke inträda, enär den sedan länge vid tilllämpningen
räknats till maskinella hjälpmedel. Rörande riktigheten av denna
tillämpning i vad den avsåge apparater och ledningar syntes dock tvekan
kunna råda.
Beträffande frågan örn lämpligheten att utan lagändring genomföra en tilllämpning
av 1 § sista stycket i arbetarskyddslagen i enlighet med den tolkning
av uttrycket maskinella hjälpmedel, som nu berörts, kommer styrelsen att
senare uttala sig.
Frågan örn utsträckt tillämpning av arbetarskyddslagen ä jordbruket behandlas
därefter i propositionen å sid. 9—16. För innehållet i de yttranden,
som avgivits av yrkesinspektörerna, de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens
förening, svenska lantarbetsgivarnes centralförening, svenska lantarbetareförbundet
och riksförsäkringsanstalten, redogöres å sid. 9—12. Utskottet anhåller
att få hänvisa härtill ävensom till fyra av riksförsäkringsanstalten
upprättade statistiska tabeller, som i propositionen intagits å sid. 18—22
samt 12.
Socialstyrelsen har anfört, att ända från början av arbetarskyddslagens
tillämpning yrkesinspektionens befattningshavare kunnat konstatera, att en
avsevärd del av olycksfallsriskerna inom jordbruket icke kunde med stöd
av lagen nås av yrkesinspektionens förebyggande verksamhet samt att detta
särskilt gällde de risker, som vore förenade med användningen av en del hjälpmedel
i arbetet, vilka icke kunnat inrymmas under »maskinella hjälpmedel»,
sådant detta begrepp ansetts böra tolkas.
Styrelsen har därefter gjort en granskning av den utav riksförsäkringsanstalten
utförda statistiska undersökningen samt därom yttrat, att den på
ett ganska tydligt sätt torde bekräfta yrkesinspektionens erfarenhet rörande
behovet av en utvidgning av arbetarskyddslagens tillämpningsområde, sådant
det hittills uppdragits i praktiken.
Styrelsen har därefter yttrat:
I fråga örn arbetarskyddslagens tillämpning på jordbruket intoge styrelsen
alltjämt den ståndpunkt, som styrelsen givit uttryck åt i sitt betänkande
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19. 5
den 2 november 1925. Styrelsen ansåge sålunda fortfarande påkallat, att
lagens tillämpning utvidgades så, att dess bestämmelser till förekommande
av olycksfall och ohälsa i sin helhet bleve tillämpliga å jordbruksarbetet,
och alldeles särskilt syntes det styrelsen motiverat, att bestämmelserna till
förebyggande av olycksfall utan inskränkning bleve gällande för jordbruket.
Då emellertid i förevarande sammanhang från riksdagens sida allenast ifrågasatts
åtgärder avseende utvidgning av lagens tillämpningsområde i syfte att
bereda ökat skydd för jordbrukets arbetare vid användning av den maskinella
utrustning, som förekomme inom jordbruket, begränsade sig styrelsen
till dryftande av denna fråga.
En mera omfattande tillämpning av arbetarskyddslagen beträffande jordbrukets
maskinella utrustning skulle givetvis kunna åvägabringas genom en
tolkning i utvidgande riktning av uttrycket maskinella hjälpmedel. Direktiv
i sådant syfte skulle då meddelas inspektionsorganen av chefsmyndigheten.
Med hänsyn till den långa tidrymd, varunder den nuvarande tillämpningen
av lagen i förevarande avseende ägt rum, ansåge sig styrelsen emellertid
icke böra förorda detta tillvägagångssätt. Styrelsen finge för sin del i stället
tillstyrka, att en ändring av lagen vidtoges, varigenom det avsedda syftet på
ett tydligt sätt komme till uttryck. Härvid syntes det mest rationella vara
att inrymma såväl maskiner som redskap under lagen. Genom en dylik
utvidgning av lagens tillämpningsområde skulle man väsentligen undgå de
tolkningssvårigheter, som säkerligen skulle uppstå även vid en ny gränsdragning.
Emot en sådan utvidgning skulle visserligen kunna invändas, att
därigenom en hel del redskap, vilkas användande icke kunde anses medföra
någon fara för olycksfall, skulle komma att inbegripas under lagen. Denna
invändning torde emellertid sakna praktisk betydelse, enär dylika redskap
givetvis icke komme att bliva föremål för någon inspektion. Motsvarande
förhållande förelåge för övrigt mer eller mindre beträffande alla arbetsområden,
varå lagen örn arbetarskydd ägde tillämpning.
Såsom tidigare anförts hade den elektriska utrustningen inom jordbruket
i sin helhet varit föremål för tillsyn från yrkesinspektionens sida. Då
emellertid viss tveksamhet kunde råda rörande riktigheten av denna praxis
i vad den avsåge elektriska apparater och ledningar och då otvivelaktigt behov
förelåge att låta dessa apparater och ledningar vara underkastade inspektion,
syntes det lämpligt att upptaga dem i lagen, för den händelse en ändring
däri nu vidtoges.
I anslutning till vad styrelsen sålunda förordat, har styrelsen framlagt
förslag till ny lydelse av sista stycket i 1 § arbetarskyddslagen i sak överensstämmande
med det i propositionen framlagda förslaget.
Angående den föreslagna utvidgningens sannolika återverkan på inspektionsverksamheten
har styrelsen slutligen anfört:
Kunde i avseende å ett arbetsställe inom jordbruket, där maskinella
hjälpmedel komme till användning, fara för olycksfall i regel anses vara
utesluten, voro jämlikt 25 § arbetarskydd slagen vederbörande tillsynsorgan
ej förpliktat företaga inspektion å arbetsstället, såvida ej anmälan eller annan
särskild omständighet gåve skälig anledning därtill. Med stöd av detta
stadgande hade yrkesinspektionen vid sin inspektionsverksamhet inom jordbruket
väsentligen hållit sig till medelstora eller större lantegendomar,
medan däremot det mindre jordbruket icke annat än undantagsvis blivit
föremål för inspektion. En ändring av arbetarskyddslagen på sätt föreslagits
torde icke komma att medföra någon förändring i berörda förhållande.
Däremot skulle tydligen inspektionerna efter lagändringen i genomsnitt
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
komma att draga längre tid än förut, enär vid varje besök ett större antal
i arbetet använda hjälpmedel än tidigare i regel bomme att bliva föremål
för tillsyn. Följden härav skulle tydligen bliva, att inspektionsfrekvensen
vid oförändrat antal inspektionskrafter bomme att nedgå. Förändringen
måste likväl anses innebära ett mera rationellt utnyttjande än nu vore fallet
av yrkesinspektionens personal i fråga örn inspektionsverksamheten inom
jordbruket. Att sedan yrkesinspektionens inspektionsverksamhet över huvud
taget kännetecknades av en beklagligt låg inspektionsfrekvens vore ett förhållande
för sig, vilket styrelsen utförligt behandlat i sitt utlåtande den 17
december 1931 rörande effektivisering av yrkesinspektionens verksamhet.
Till sist finge i anledning av vissa uttalanden i förevarande avseende
erinras, att tillsynsorganen enligt bestämmelse i 25 § arbetarskyddslagen
vöre skyldiga att vid utövande av tillsyn städse akta på, huru i varje särskilt
fall ändamålet med lagen kunde vinnas med minsta möjliga olägenhet
och kostnad för arbetsgivaren. Den varsamhet vid fullgörandet av sin uppgift,
som tillsynsorganen sålunda allmänt anbefallts, torde också hittills i det
stora hela hava till fullo iakttagits i fråga örn inspektionsverksamheten inom
jordbruket. Enligt styrelsens förmenande syntes det näppeligen vara att
befara, att någon förändring i berörda avseende skulle föranledas av en utvidgning
av lagens tillämpningsområde på sätt nu vore i fråga.
Lantbruksstyrelsen bär förordat socialstyrelsens förslag men därvid framhållit,
att det utan tvivel varit önskligt, att förslaget kunnat få en sådan
utformning, att därigenom det avsedda tillämpningsområdet mera bestämt
avgränsades. Styrelsen har vidare uttalat den förväntan, att de omedelbara
inspektionsorganen måtte åläggas vederbörlig återhållsamhet vid inspektionens
utövande, så att icke jordbruket genom förslagets genomförande
tillskyndades större kostnader än som påkallades av lagändringens direkta
syfte.
L öredragande departementschefen, statsrådet Möller, anför i propositionen
bland annat:
Arbetarskyddslagens tillämpningsområde beträffande arbete inom jordbruket
— förekommande av olycksfall vid användande av maskinella hjälpmedel
eller ångpannor eller dylikt — har på grund av den innebörd uttrycket
maskinella hjälpmedel i praktiken erhållit blivit i viss mån begränsat.
Uttrycket har nämligen av de tillämpande myndigheterna i anslutning till
vissa uttalanden i samband med lagens tillkomst tolkats så, att till maskinella
hjälpmedel hänförts endast sådana, som drivits av mekanisk eller därmed
jämförlig kraft. Tillsyn har följaktligen i allmänhet icke ägnats inom
jordbruket använda maskiner av olika slag, som drivits av handkraft eliebdragdjur.
Yad angår de för jordbruket avsedda redskapen hava dessa ansetts
falla utom lagens tillämpningsområde. Däremot har den elektriska utrustningen
inom jordbruket i regel — örn ock med viss tvekan — inbegripits
under maskinella hjälpmedel och sålunda varit föremål för tillsyn.
Den begränsning i lagens tillämpningsområde beträffande jordbruksmaskiner,
sorn nu anförda, tolkning av begreppet maskinella hjälpmedel fört med sig, är
föga rationell, i det att den omständigheten att en maskin drives av handkraft
eller dragdjur i många fall icke lärer avsevärt minska den olycksfallsrisk,
som kan vara förenad med maskinen. Men framför allt kan mot den ifrågavarande
begränsningen erinras, att det skydd, som förevarande lag avser att
skänka, helt saknas vid åtskilliga jordbruksmaskiner, som enligt den i pro
-
7
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
positionen intagna statistiken erbjuda betydande olycksfallsrisker. Enahanda
är också förhållandet med flera inom jordbruket begagnade redskap.
Såsom exempel å farligare maskiner och redskap, vilka ej falla under arbetarskyddslagen,
må framhållas kreatursdrivna tröskverk, av kreatur dragna sånings-
och slåttermaskiner samt självbindare, handdrivna hackelsemaskiner och
rotfruktsskärare, vissa anordningar för upphissning av hö eller säd samt
harvar, vältar och hästräfsor.
Nu berörda brist i fråga örn arbetarskyddslagens tillämpning å jordbruket
bör enligt min mening såvitt möjligt avhjälpas. Mot en utvidgning av lagens
tillämpningsområde till att omfatta samtliga inom jordbruket begagnade
maskiner, oavsett den drivkraft som användes, lära knappast avgörande betänkligheter
kunna anföras. En viss tvekan kan däremot göra sig gällande,
huruvida jämväl jordbruksredskap utan undantag böra inrymmas under lagen,
detta emedan åtskilliga redskap tydligen icke behöva underkastas någon
tillsyn. Såsom socialstyrelsen framhållit, kan emellertid förväntas, att sådana
redskap, som icke medföra någon fara för olycksfall, ej heller bliva föremål
för inspektion.
För lagens utvidgning till att omfatta maskiner och redskap, som begagnas
inom jordbruket, kräves tydligen ändring av lagen. Vad angår utformningen
av lagändringen ansluter jag mig till det förslag socialstyrelsen framlagt.
Lagrådet har lämnat det i propositionen framlagda lagförslaget utan
erinran.
Till ytterligare belysande av huru olycksfallsrisken inom jordbruket förhåller
sig till riskerna inom vissa andra yrkesgrupper får utskottet här återgiva
en vid propositionen nr 40 till 1931 års riksdag fogad tabell, kompletterad
med uppgifter för åren 1929 och 1930.
Yrkesgrupp |
Antal förlorade |
Antal olycksfall |
Antal förlorade |
||||||||||||
1923 |
1926 |
1927 |
1929 |
1930 |
1923 |
1926 |
1927 |
1929 |
1930 |
1923 |
1926 |
1927 |
1929 |
1930 |
|
5 a. Jordbruk och |
6.97 |
8.70 |
6.36 |
8.09 |
6.9 B |
3.04 |
3.ss |
3.96 |
5.37 |
6.36 |
239 |
228 |
160 |
154 |
ilo |
3. Metallindustri |
6.02 |
6.87 |
7.35 |
10.12 |
9.39 |
11.07 |
15.30 |
16.13 |
19.59 |
20.38 |
57 |
45 |
46 |
52 |
46 |
8. Närings- och |
5.18 |
5.7 0 |
4.35 |
5.33 |
5.58 |
4.76 |
5.88 |
5 92 |
7.55 |
8.29 |
109 |
97 |
74 |
71 |
67 |
9. Textil- och be-klädnadsindu-stri ............... |
2.19 |
2.30 |
2.20 |
2.09 |
1.90 |
1.58 |
1.82 |
1.95 |
2.83 |
3.31 |
139 |
130 |
113 |
74 |
59 |
10. Läder-, gummi-och härindu-stri ............... |
2.12 |
2.58 |
3.24 |
2.16 |
4.04 |
2.80 |
3.27 |
3.4 3 |
4.27 |
4.90 |
76 |
79 |
94 |
51 |
82 |
11. Kemisk-tek-nisk industri.. |
7.4 4 |
16.1 9 |
6.25 |
8.co |
10.3 9 |
9.99 |
8.87 |
8.S0 |
10.9 2 |
11.31 |
74 |
182 |
71 |
79 |
92 |
13. Kraft-, belys-nings- och |
2.37 |
8.02 |
9.05 |
9.io |
12.89 |
1.87 |
6.oo |
6.71 |
7.49 |
8.49 |
126 |
144 |
135 |
121 |
152 |
16. Samfärdsel |
5.sa |
5.59 |
6.07 |
7.2 3 |
5.88 |
5.io |
5.04 |
5.8 7 |
7.37 |
7.77 |
106 |
99 |
103 |
98 |
76 |
Utskottet.
B Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
Uttrycket »maskinella hjälpmedel» i sista stycket av 1 § i lagen örn
arbetarskydd har, såsom framgår av de yttranden, som avgivits till socialstyrelsen
av yrkesinspektörerna, av dem hittills tolkats på olika sätt. Flertalet
yrkesinspektörer hava anfört, att inom deras distrikt till dylika hjälpmedel
räknats endast maskiner, drivna av mekanisk eller därmed jämförlig
kraft. Därav har följt att tillsyn i allmänhet icke ägnats maskiner och redskap,
som drivits av handkraft eller medelst hästvandring. Även i fråga örn
sådana anordningar, som enligt den nu nämnda tillämpningen av ifrågavarande
lagstadgande icke fallit under lagen, hava inspektionsmyndiglieterna
dock i förekommande fall meddelat arbetsgivarna upplysning och råd. Inom
tre av de nio yrkesinspektionsdistrikt, i vilka riket är indelat, nämligen
femte, sjätte och sjunde distrikten, hava emellertid avvikelser förekommit
från den tolkning av uttrycket maskinella hjälpmedel, vilken ovan angivits
såsom den förhärskande. I sistnämnda distrikt har nämligen tillsynen utsträckts
även till vissa maskiner, drivna medelst handkraft eller hästvandring.
Då alltså redan nu inom de senast angivna distrikten uttrycket maskinella
hjälpmedel tolkas på sådant sätt, att arbetarskyddslagen tillämpas beträffande
de maskinella anordningar, vilka äro av sådan beskaffenhet, att åtgärder i
fråga örn dem kunna vidtagas för att förhindra olycksfall, finner utskottet,
att det syfte, som avses i propositionen, i den mån detsamma är praktiskt
möjligt att genomföra, kan förverkligas genom att en sådan tolkning, som senast
nämnts, vinner allmän tillämpning. Därmed skulle jämväl ernås ett resultat,
som stöde i överensstämmelse med den uppfattning, varåt riksdagen gav
uttryck i sin förra året till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelse i ämnet. Socialstyrelsen
har ävenledes i sitt utlåtande vitsordat, att en mera omfattande
tillämpning av arbetarskyddslagen beträffande jordbrukets maskinella utrustning
kan åvägabringas genom en tolkning i utvidgad riktning av uttrycket
maskinella hjälpmedel, om än styrelsen, som dock velat väsentligt utvidga
lagens tillämpningsområde, för sin del förordat ändring av gällande lag.
Utskottet förutsätter, att vid en sådan vidgad tolkning av arbetarskyddslagen,
som utskottet ovan förordat, inspektionsmyndiglieterna skola gå till
väga med den varsamhet, att jordbruksnäringen icke i dess nuvarande krisläge
utsättes för andra påfrestningar ur ekonomisk synpunkt än de, som
äro strängt nödvändiga, samt att ej heller någon nämnvärd utvidgning av
antalet arbetskrafter hos inspektionsmyndiglieterna nödvändiggöres.
Utskottet får fördenskull hemställa,
A) att förevarande proposition icke måtte av riksdagen bifallas;
samt
B) att motionerna I: 307 oell II: 548 icke måtte föranleda
till någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 20 mars 1934.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
9
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder*, P. Sandström och Norman,
fröken Hesselgren samt herrar Olof Carlsson, Larsson i Brålanda och Karl
Bodin;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Hage, Olovson i Västerås,
Gardell i Gahns, Molander*, Sandström i Nyland, Lindberg i Stockholm* och Sandberg.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 9 sami. 2 avd. Ar 19.
(139 34 2