Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

1

Nr 16.

Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1934 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående införande i Sverige
av motsvarighet till Englands »bank holidays»
och Tysklands »Bankfeiertage».

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 298,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Holmström m. fl. hemställt,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t
ville låta verkställa utredning angående införande i Sverige av motsvarighet
till Englands »bank holidays» och Tysklands »Bankfeiertage» samt för riksdagen
framlägga de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sin hemställan,
får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har lämnat Svenska bankföreningen, Svenska bankmannaföreningen
och Sveriges köpmannaförbund tillfälle att yttra sig över motionen.

Bankföreningen har i yttrande i anledning härav anfört, bland annat:

För beredande av ledighet åt sin personal pläga de svenska bankerna hålla
sina kontor stängda dels påskafton, undantagandes då denna dag infaller vid
kvartalsskiftet med det ökade arbete för allmänhetens betjänande, som då kräves,
och dels en söckendag i anslutning till midsommarhelgen. Med hänsyn till
växellagens resp. checklagens föreskrifter örn påföljd av underlåtenhet att i
rätt tid erlägga betalning för växel eller vidtaga vissa andra åtgärder enligt
dessa lagar måste dock å nämnda fridagar varje bank hålla en expedition på
vederbörande plats öppen under någon timme för att bereda den allmänhet,
som därav har behov, tillfälle att ordna sådana affärer av antytt slag, som
icke tåla uppskov. Styrelsen anser sig böra betona, att den i motionen väckta
frågan har avsevärt större räckvidd än som av det hittills sagda framgar. De
i motionen omnämnda engelska bank holidays, för att taga det mest kända
exemplet, äro ingalunda endast växelrättsliga uppskovsdagar. De äro i själva
verket ett slags legaliserade fridagar för stora delar av det engelska folket.
Affärslivet ligger tämligen nere å sagda dagar och de lagbestämmelser, varigenom
detta möjliggjorts, hava en mycket vidsträckt omfattning. I alla
andra avseenden utom det religiösa synas dagarna vara likställda med helgdagar.
Ovan har omnämnts, att de svenska bankerna icke ansett sig böra
stänga sina kontor å sådana påskaftnar, som infalla vid kvartalsskifte. Skulle
här i landet vissa dagar bestämmas att vara uppskovsdagar i växelrättsliga
men ej i andra avseenden, torde, om till dylik dag utsåges en sådan som den
sist omnämnda eller ock en eller annan vanlig söckendag, e3 endast affärsfolket
utan även den övriga allmänheten finna sig synnerligen besvärade,
därest bankkontoren hölles stängda. Bankerna äro tjänare at affärslivet och
allmänheten, som av dem förvänta, att de icke uraktlåta att tillhandagå med
sitt förmedlande arbete, då arbetet å övriga områden fortgår.

Bihang till riksdagens protokoll 198b. 9 sami. 2 avd. Nr 16. 1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.i

Bankmannaf dretting en anför, bland annat, i yttrande över motionen:
Införandet av ett antal extra ledighetsdagar utöver de i kalendern upptagna
helgdagarna har länge varit ett allmänt omfattat önskemål. Delvis har också
detta önskemål tillgodose^ därigenom, att vissa helgfria dagar, exempelvis
påskafton och midsommarafton samt sådana dagar, som infallit mellan tvenne
helgdagar, genom enskilt initiativ blivit gjorda arbetsfria. Säkerligen skulle
dessa dagar mera allmänt lia accepterats såsom arbetsfria dagar såväl inom näringslivet
som av offentliga institutioner, örn icke bestämmelser rörande olika
slag av offentliga förrättningar omöjliggjort en sådan utsträckning av ledigheten.
Det förhåller sig nämligen så, att bankerna t. ex. icke kunna hålla
helt stängt andra dagar än helgdagar, då det nämligen måste finnas möjlighet
för bankens kunder att varje helgfri dag infria växlar. Enligt nuvarande
lagstiftning kan bl. a. protest för utebliven betalning av växel icke med laga
verkan utföras senare än på andra söckendagen efter växelns förfallodag. Bankerna
ha hittills löst problemet så, att de på ovannämnda ledighetsdagar hålla
öppet en timme och då endast för växelinlösen o. dyl. Men detta arrangemang
är otillfredsställande både för bankerna och deras kundkrets. För bankerna
därför, att de måste hålla personal tillgänglig endast för denna uppgift, och
för kundkretsen därför, att den tvingas besöka banklokalerna på tider, då den
icke samtidigt kan uträtta annat ärende i banken eller på orten. Härav följer,
att också andra företag och institutioner, vilka ha växelförbindelser hos bankerna,
äro tvungna att hålla öppet sådana dagar, på vilka annars intet produktivt
arbete utföres. Det kan framhållas, att försäkringsföretag sådana
dagar hållas stängda. Det vore lämpligt, om ovannämnda dagar i lag fastställdes
som helgdagar, varav automatiskt skulle följa, att växelinlösen och
andra ekonomiska handlingar, vilka enligt lag måste ske en sådan dag, skulle
kunna utföras på närmast följande söckendag med samma verkan, som örn de
utförts på nämnda dag. En lagstiftning på detta område skulle sålunda
möjliggöra ett utvidgande av den praxis, som redan utbildats, till andra delar
av näringslivet, för vilka den kunde innebära en fördel för både arbetstagare
och arbetsgivare på samma gång som den skulle göra de nu existerande »bank
holidays» mera effektiva för de institutioner, som redan helt eller delvis praktisera
denna ledighet. I detta sammanhang vill föreningen framhålla, att det
även synes den vara av ett allmänt samhälleligt intresse, att icke blott sådana
dagar, som ovan nämnts, utan även vissa andra dagar gjordes till arbetsfria
dagar. Till stöd härför liksom för det i ovanstående framförda önskemålet
kan förutom allmänna folkhygieniska skäl anföras, att kalenderhelgdagarna
äro mycket ojämnt fördelade på året. Huvudparten av dem ligger samlad
inom den mörkaste tiden av året. då arbetstagarna sällan ha möjlighet att
effektivt utnyttja dem. Det synes därför vara ett rimligt önskemål, att ett
antal extra helgdagar göras obligatoriska och inplaceras på helgfria eller
eljest särskilt lämpliga tider av året. Förslagsvis kan man tänka sig följande
dagar: 1) första maj (denna dag har redan i stor utsträckning accepterats
som helt eller delvis arbetsfri dag inom näringslivet liksom inom skolan);
2) första helgfria måndagen efter den 15 juli (en sammanhängande ledighet
av två dagar skulle inträffa mitt under den egentliga högsommaren, vilket
annars icke är fallet; midsommarhelgen är sällan gynnad av högsommarväder)
; 3) andra måndagen i oktober (en sammanhängande ledighet av två dagar
skulle inträffa under de långa och annars helgfria höstmånaderna, vilka
generellt torde utmärkas av forcerat arbete); 4) påskafton (denna dag infaller
ju mellan tvenne helgdagar; det har allmänt konstaterats, att en sådan
arbetsdag sällan kan effektivt utnyttjas); 5) midsommarafton. De nämnda
dagarna äro valda med hänsyn till önskvärdheten att undvika kvartals- och
månadsskiften, då inom flera områden av näringslivet av olika anledningar

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

3

dessa äro särskilt påfrestande, varför en extra ledighet under den tiden skulle
innebära en olägenhet för stora medborgargrupper. Med undantag av första
maj äro de vidare, som synes, bundna till sön- och helgdagar, varigenom en
sammanhängande ledighet av två dagar erhålles utom vid påsken, då ledigheten
skulle komma att sträcka sig över fyra dagar. En eventuell lagstiftning
med ovan anfört syfte torde kunna inskränka sig till att förordna vilka
dagar, som skulle anses såsom extra helgdagar, samt att sådana extra helgdagar
(»civila helgdagar» eller »bankhelgdagar») i alla icke religiösa avseenden
skulle räknas lika med vanliga helgdagar och att alltså inga handlingar
eller åtgärder av ekonomisk eller annan innebörd, vilka äro bundna till
viss tidpunkt (visst datum), skulle äga rättslig giltighet, örn de utfördes på
sådana dagar.

Köpmannaförbundet har i yttrande över motionen på anförda skäl tillstyrkt
densamma under den förutsättning, att en kommande utredning toge hänsyn
till nödvändigheten att införa särskilda bestämmelser rörande detaljhandelns
ordnande under »bank holidays».

Genom en kungl, förordning den 4 november 1772 vidtogos genomgripande
förändringar med avseende å firande av helgdagar i vårt land, varigenom,
bland annat, antalet helgdagar avsevärt reducerades. Såsom helgdagar bibehöllos
de dagar, vilka fortfarande firas som sådana. Av dessa infalla följande
ej med nödvändighet, i vissa fall aldrig, å söndag, nämligen nyårsdagen, trettondagen,
Maria bebådelsedag, långfredagen, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag,
annandag pingst, midsommardagen, juldagen och annandag jul.

Såväl frågan örn avskaffande av bestående helgdagar som spörsmålet örn
införande av nya helgdagar ha tidigare varit föremål för riksdagens prövning.

I en vid 1903 års riksdag i andra kammaren avgiven motion, nr 20, yrkade
herr Svensson i Skyllberg, att trettondagens egenskap av helgdag måtte upphävas.
Lagutskottet tillstyrkte i sitt utlåtande nr 33, men sex av dess ledamöter
reserverade sig mot utskottets beslut. Motionen blev sedermera av båda
kamrarna avslagen.

Vid 1915 års riksdag hemställde herr Pettersson i Södertälje i en i andra
kammaren väckt motion, nr 125, att riksdagen matte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla örn utredning, huruvida icke här i landet kunde införas lagbestämmelser
örn införande av helgdagar utan kyrklig karaktär i syfte att bereda
särskilt den å kontor samt i handelsbutiker och fabriker sysselsatta delen
av befolkningen tillfälle till vila och rekreation under den ljusa och varma årstiden.

Vid behandlingen av sistberörda motion yttrade lagutskottet i sitt utlåtande,
nr 24, bland annat, följande:

Utskottet finner det syfte, som ligger till grund för motionärens förslag, behjärtansvärt.
I vårt land med dess hårda klimat och långa vintermörker framstår
med stor styrka, behovet för människorna att under den korta ^sommaren
njuta den vederkvickelse till själ och kropp, vistelsen i naturen förmår skänka.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

Detta behov har också på många håll, såvitt möjligt, tillgodose^ genom semesterledigheter,
varav statens ämbets- och tjänstemän sedan länge varit i åtnjutande
och som numer i ganska stor omfattning även beviljas personer i
motsvarande ställningar, anställda vid enskilda företag. Emellertid är det
givetvis allt fortfarande endast ett jämförelsevis ringa fåtal, som åtnjuter denna
förmån. Emellertid framhålles ofta, att vid bedömandet av föreliggande
fråga hänsyn mäste.tagas till de konsekvenser av såväl national- som privatekonomisk
art, sorn. införandet av arbetsfria söckendagar skulle medföra. Det
ifragasättes, huruvida icke en ökning av de arbetsfria dagarnas antal skulle
leda till ett försvagande av den svenska industriens konkurrenskraft samt särskilt
för dem, som för sin utkomst äro hänvisade att leva av sin dagliga arbetsförtjänst,
medföra, ekonomiska svårigheter. Skulle det visa sig, att en
ökning av de arbetsfria dagarnas antal icke låter sig genomföras, synes det
böra tagas under övervägande, huruvida icke syftet med ifrågavarande motion
kunde nås genom att samtidigt med införandet av arbetsfria vardagar,
förlagda till sommaren, avlysa ett par av de kyrkliga helgdagar, vilka infalla
under en i rekreationshänseende mindre lämplig årstid.

Sedan lagutskottet därefter i sitt utlåtande tillstyrkt motionen, avlät riksdagen
den 19 maj 1915 skrivelse, nr 125, till Kungl. Maj:t med det av motionären
föreslagna innehåll.

I en vid 1924 ars riksdag i första kammaren väckt motion, nr 20, hemställde
herr Hellberg, att riksdagen ville uttala sig för att allhelgonadagen måtte
bliva en åt minnet av alla döda ägnad helgdag samt hos Kungl. Maj :t anhålla
örn därför erforderliga åtgärder. Huruvida de dödas dag borde få blott borgerlig
eller även kyrklig helgdagskaraktär, skulle enligt motionärens mening
lämnas öppet för en eventuell utredning.

I sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 11, yttrade första lagutskottet:

. Med sitt förslag vill motionären vinna två syften, dels att bereda befolkningen
^ett välbehövligt avbrott i vardagslivets enformighet även under den
tid av året,, då helgdagar nu saknas, och dels att få till stånd en åt minnet av
alla. döda ägnad dag. Beträffande det förstnämnda syftet överensstämmer
motionen huvudsakligen med ovanberörda år 1915 väckta motion. Genom de
då ifrågasatta arbetsfria dagarna, som skulle infalla under den varma och
ljusa årstiden, synes emellertid detta syfte kunna bättre och fullständigare
tillgodoses än genom vad i förevarande motion föreslås. Med hänsyn härtill
och då den i anledning av.1915 års motion avlåtna riksdagsskrivelsen för närvarande
är på Kungl. Maj :ts prövning beroende, finner utskottet sig ej kunna
tillstyrka någon åtgärd från riksdagens sida i nu berörda avseende. Vad åter
angår det andra syftet, införandet av en åt alla döda ägnad dag, synes detta
redan sa till vida vara tillgodosett, att enligt ovan åberopade förordning av
1772 första söndagen i november skall firas såsom allhelgonadag.

Utskottet hemställde, att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Motionen blev därefter av båda kamrarna avslagen.

I en vid 1931 års riksdag framlagd proposition, nr 40, med förslag till lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd —
enligt vilket förslag i nämnda lag skulle intagas ett stadgande av innehåll,
att vissa arbetare borde, i allmänhet under den varmare årstiden, beredas se -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16,

5

mesterledighet under minst fyra söckendagar, vilken ledighet i regel borde
vara sammanhängande och förlagd i omedelbar anslutning till sön- eller helgdag
— har departementschefen, statsrådet Sam Larsson, beträffande ovannämnda
riksdagsskrivelse anfört:

över riksdagsskrivelsen hördes Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i samtliga
län, domkapitlen samt Stockholms stads konsistorium. I allmänhet uttalades
av dessa myndigheter, att syftet med skrivelsen vore behjärtansvärt, men
yttrades betänkligheter mot en lagstiftning i ämnet, helst den avsedda ledigheten
syntes kunna beredas på annat sätt. Från kyrkligt håll framhöllos ock
betänkligheter mot ett i samband med förslaget ifrågasatt borttagande av
vissa kyrkliga helgdagar. Den begärda utredningen verkställdes sedermera
av arbetstidskommittén, som i utlåtande den 13 mars 1920 förordade, att för
det dåvarande ej vidtoges några lagstiftningsåtgärder till införande av helgdagar
utan kyrklig karaktär. Såsom skäl härför anfördes huvudsakligen, att
kommittén samtidigt framlagt förslag till lag örn arbetarsemester, varigenom
det krav på ökad ledighet, som torde hava föranlett förslaget om helgdagar
utan kyrklig karaktär, komme att tillgodoses på ett bättre och fullständigare
sätt. Genom den föreslagna bestämmelsen örn arbetarsemester synes det syftemål,
som legat till grund för riksdagens skrivelse rörande inrättande av helgdagar
utan kyrklig karaktär, vara i väsentlig mån tillgodosett, och har jag
därför ej ansett vidare åtgärd böra i anledning av skrivelsen vidtagas.

Båda kamrarna biföllo propositionen i vad den avsåge arbetarsemester.

I växellagen den 13 maj 1932 stadgas i 72 §, att örn en växels förfallodag
inträffar å söndag eller annan allmän helgdag, betalning för växeln ej får krävas
förrän nästa söckendag. Alla andra åtgärder med avseende å växel, såsom
uppvisande till godkännande och upptagande av protest, få likaledes vidtagas
endast å söckendag, örn åtgärd, som nu sagts, skall vara vidtagen inom
viss tid, vars sista dag är allmän helgdag, utsträckes tiden för åtgärdens
vidtagande till att omfatta jämväl påföljande söckendag. I checklagen av
samma dag ges i 55 § i tillämpliga delar motsvarande bestämmelser i fråga
örn åtgärder med avseende å check.

De svenska växel- och checklagarna lia utfärdats efter ratificering av mellanfolkliga
konventioner, vilka undertecknats efter konferenser i Genéve 1930
(ang. växel) och 1931 (ang. check). Dessa konventioner innefattade förpliktelse
för signatärmakterna att införa gemensamma lagar angående dels
växel och dels check. De kontraherande staterna ägde emellertid göra avvikelser
från de föreslagna gemensamma lagarna i de hänseenden, som angåvos
i en vid vardera konventionen fogad bilaga. I dessa bilagor uttalades,
bland annat, att de kontraherande staterna ägde rätt att i fråga örn åtgärder
med avseende å växel eller check föreskriva, att vissa söckendagar skulle
likställas med helgdagar.

De sakkunniga, som utarbetat den svenska växel- och checklagstiftningen,
ha i sitt den 26 maj 1931 avgivna betänkande med förslag till växellag
(S. O. U. 1931: 14) i fråga om 72 § växellagen anmärkt, att någon anledning
att taga i anspråk det gjorda medgivandet att med helgdagar likställa
vissa söckendagar ej torde föreligga i vårt land.

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

Utskottet vill i detta sammanhang även omnämna den i 2 § av lagen den
30 maj 1930 om beräkning av lagstadgad tid givna bestämmelsen, att örn
tid, då enligt lag eller särskild författning åtgärd sist skall företagas, infaller
på söndag eller annan allmän helgdag, åtgärden får företagas å nästa
söckendag.

Utskottet övergår härefter till att lämna en kortfattad redogörelse för vissa
stadganden i andra europeiska länders författningar angående helgdagar och
vissa andra ledighetsdagar.

Med undantag för juldagen och långfredagen finnas i England och på Irland
inga andra legala helgdagar än de, som sammanfalla med söndagar. Genom
en parlamentsakt av år 1871 tillskapades s. k. bank holidays. Dessa
dagar förklarades i England och på Irland vara annandag påsk, annandag
pingst, första måndagen i augusti och annandag jul. I Skottland förlädes
de till juldagen och nyårsdagen eller, örn någon av dem inföll på en söndag,
den därpå följande måndagen samt vidare långfredagen, första måndagen i
maj och första måndagen i augusti. Genom en akt av år 1875 stadgades
beträffande England och Irland, att örn annandag jul infölle på en söndag,
skulle den därpå följande måndagen vara bank holiday. Senare har genom
en akt av år 1903 den 17 mars (St. Patricks dag) förklarats vara bank
holiday på Irland. Dessa bank holidays hade till sin rättsliga natur ej karaktären
av verkliga helgdagar. I ovannämnda akt av år 1871 stadgades
endast, att åtgärder med avseende å växlar eller andra ekonomiska förbindelser
eller åtgärder för fullgörande av någon prestation, som eljest skulle ha
vidtagits senast å en bank holiday, fingo med laga verkan företagas närmast
följande söckendag. Genom 1875 års akt bestämdes, att bank holidays skulle
betraktas som allmänna ledighetsdagar inom hamnförvaltningen, tullverket,
statliga verk och inrättningar samt vid varumagasinen i England och på
Irland. I huvudsak motsvarande bestämmelser gåvos år 1880 beträffande
Skottland. Genom en lagstiftning, som genomfördes år 1901, gjordes dessa
bank holidays i viss utsträckning till obligatoriska ledighetsdagar inom industrien.
För närvarande torde bank holidays vara arbetsfria dagar för den
övervägande delen av befolkningen.

I Tyskland regleras numera helgdagarna genom en lag av den 27 februari
1934. Enligt denna författning är den 1 maj det tyska folkets nationella
högtidsdag med helgdags karaktär. Den femte söndagen före påsk är »Heldengedenktag»
(hjältarnas minnesdag) och den första söndagen efter mikaeliedagen
är »Erntedanktag» (skördetackdag). Förutom dessa nationella
högtidsdagar samt söndagarna finnas följande helgdagar, nämligen nyårsdagen,
långfredagen, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag, annandag pingst,
juldagen och annandag jul samt en botdag. I församlingar med övervägande
evangelisk befolkning skall dessutom viss dag och i församlingar med övervägande
katolsk befolkning viss annan dag vara helgdag. I den tyska växellagen
av den 21 juni 1933 stadgas, att örn en växel förfaller på en helgdag,
kan betalning krävas först närmast följande söckendag. Motsvarande be -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

7

stämmelse gäller andra åtgärder nied avseende å växel. Tidigare har det
ankommit på delstaterna att bestämma rörande helgdagar. Enligt uppgift
lia i åtskilliga delstater bankerna hållits stängda å tredjedag påsk, tredjedag
pingst och tredjedag jul. Den 13 juli 1931 utfärdade rikspresidenten
med stöd av artikel 48 i riksförfattningen en förordning, enligt vilken
han bemyndigade riksregeringen att ge bestämmelser örn Bankfeiertage
samt därvid förklara, för vilka offentliga och privata kreditinstitut och inrättningar,
de skulle gälla, och vilka rättsverkningar, som vore förbundna
med dem. I en följande dag utfärdad författning stadgades, att Bankfeiertage
skulle i växel- och checkrättsligt hänseende anses likställda med allmänna
helgdagar. Med stöd av detta bemyndigande förklarade riksregeringen,
att två särskilda dagar under år 1931 skulle vara Bankfeiertage.

I Frankrike finnas följande helgdagar (jour férié légal), som ej med nödvändighet
infalla å söndag, nämligen nyårsdag, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag,
Jungfru Maria himmelsfärdsdag, annandag pingst, allhelgonadagen,
juldagen, den 14 juli (till åminnelse av Bastiljens stormning) samt
den 11 november (till åminnelse av vapenstilleståndet efter världskriget). I
den franska växellagen stadgas, att örn en växel förfaller till betalning en
sådan dag, är den betalbar nästföljande söckendag. I Frankrike hava dessutom
givits åtskilliga lagbestämmelser, som syfta till att skapa ökad ledighet
kring de legala helgdagarna. I en lag av ar 1904 stadgades salunda, att
örn de legala helgdagarna infölle på en söndag, finge ej betalning avkrävas
någon eller växelprotest äga rum följande dag. I en lag av år 1905 stadgades,
att örn de legala helgdagarna infölle på en fredag, finge betalning ej avkrävas
någon eller växelprotest äga rum följande dag. Örn de legala helgdagarna
infölle på en tisdag, gällde enahanda förbud den närmast föregående
dagen. 1909 föreskrevs genom lag, att örn den 1 november infölle på en
måndag, gällde samma förbud, som ovan nämnts, beträffande den 2 november.
I en lag från 1925 stadgades, att örn en affärsåtgärd (effet de commerce)
skulle företagas senast en dag, då på grund av ovan angivna lagar
krav på betalning ej finge framställas, framflyttades dagen för åtgärdens
företagande till den efter nämnda dagar närmast följande arbetsdagen. Genom
särskilda författningar ha de nu nämnda dagarna, å vilka betalning ej
får avkrävas någon, i viss utsträckning gjorts till lediga dagar inom förvaltningen.

I Damnark och Norge förekomma helgdagar i ungefär samma utsträckning
som i vårt land. I Danmark är den 5 juni (grundlovsdagen) och i
Norge den 17 maj i vissa hänseenden att betrakta som civila helgdagar. Genom
en lag av 1922 har i Danmark stadgats, att om grundlovsdagen infaller
på en söckendag, äro vissa inskränkningar, som avse helgdagar, tillämpliga å
grundlovsdagen från klockan 12 middagen. I Norge bruka banker och butiker
hållas stängda den 17 maj. I de danska och norska växel- och checklagarna
av år 1932, vilka tillkommit efter ratificering av de förut omtalade
mellanfolkliga konventionerna, lia i fråga örn åtgärder beträffande växel eller
check grundlovsdagen resp. den 17 maj likställts med allmän helgdag. Dan

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

Utskottet.

mark och Norge ha sålunda begagnat sig av det vid växel- och checkkonferenserna
i Genéve gjorda medgivandet att låta med helgdag likställa viss
söckendag.

Såsom framgår av den ovan lämnade utredningen hava såväl i förevarande
ärende som tidigare önskemål framförts att genom införande av ett antal
helt eller delvis arbetsfria dagar bereda vårt lands arbetande befolkning ökad
möjlighet till vila och rekreation. Utskottet finner detta syfte i och för sig
behjärtansvärt. De dagar, som enligt utskottets förmenande härvid i första
hand borde komma i fråga, äro påskafton, som ju infaller mellan två helgdagar,
samt midsommarafton och julafton, möjligen därutöver någon dag i
anslutning till söndag under den senare hälften av året, då antalet helgdagar
är väsentligt mindre än under årets tidigare skede. Såsom skäl emot införandet
av nya arbetsfria dagar har anförts, bland annat, att en minskning
av antalet arbetsdagar kunde i många fall betyda ekonomisk förlust för företagaren
och minskad inkomst för den anställde, varför en sådan åtgärd vore
betänklig ur såväl nationalekonomisk som privatekonomisk synpunkt. Såsom
en utväg att undgå eller reducera dessa olägenheter har angivits, att man
vid införandet av arbetsfria dagar kunde upphäva vissa helgdagar, vilkas
religiösa betydelse vore mindre starkt framträdande och vilka vore förlagda
till en ur rekreationssynpunkt mindre lämplig tid av året. I åtskilliga av
de yttranden, som avgivits över 1915 års riksdagsskrivelse, har vidare framhållits,
att lagstiftning för införandet av nya arbetsfria dagar ej borde föregå
sedvänjan utan sedvänjan gå först och lagstiftningen, örn så erfordrades, följa
reglerande efter. Ett flertal grupper av anställda hava numera efter överenskommelse
mellan företagare i samma bransch eller i annan ordning beretts
ledighet helt eller delvis å vissa söckendagar i anslutning till helgdagar
såsom å påskafton och midsommarafton. Det torde finnas anledning förmoda,
att strävandena att bereda allt bredare lager av vårt folk utsträckt
ledighet vid helger skola fortsätta och på den privata överenskommelsens väg
i allt större utsträckning förverkligas. Denna utveckling försvåras emellertid,
såsom i förevarande motion och de av Svenska bankföreningen och Svenska
bankmannaföreningen avgivna yttrandena framhållits, i viss mån av särskilda
stadganden i svensk lagstiftning angående bestämd tid för företagande
av rättshandlingar inom affärslivet. Möjligheten att bereda anställda den
ledighet, som i och för sig kunde anses önskvärd, skulle i ej oväsentlig mån
ökas, därest nämnda hinder i lagstiftningen kunde undanröjas.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion måtte i
skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville
låta verkställa utredning rörande lämpligheten av en sådan
ändring i gällande lagstiftning rörande bestämd tid för utförande
av vissa rättshandlingar inom affärslivet, att hinder
ej möter att hålla bankerna stängda påskafton, midsom -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

9

marafton och julafton, då dessa dagar infalla å söckendag,
samt möjligen ytterligare någon helgfri dag i anslutning
till söndag under den senare hälften av året, ävensom för riksdagen
framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 16 mars 1934.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder*, Sam Larsson*, Gustaf
Tamm, P. Sandström*, Norman, Olof Carlsson* och Karl Bodin;

från andra kammaren: herrar Hage, Johanson i Hallagården, Pettersson i
Hällbacken*, Holmström, Hansson i Trollhättan, Sandström i Nyland, Österström*
och Lindberg* i Stockholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1934,

9 sami

g) avd.

Nr 16.

2