Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.
1
Nr 12.
Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1934 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande ändringar i lagstiftningen
örn utlännings rätt att här i riket vistas
och innehava arbetsanställning med mera.
Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft sex inom
riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionerna i
första kammaren nr 63 av herrar Nilsson, Theodor, och Sundberg, nr 249 av
herr Johansson, Johan Bernhard, och nr 250 av herr Velander m. fl. samt motionerna
i andra kammaren nr 22 av herr Lovén, nr 129 av herr Lundqvist
m. fl. och nr 459 av herr Hagberg i Malmö.
I motionerna I: 63 och II: 22, vilka äro likalydande, har hemställts, att
riksdagen måtte besluta sådana ändringar i lagen örn utlännings rätt att här
i riket vistas, 3 kap. 15 och 16 §§, att i densamma preciseras att varje ansökan
örn inrese- och arbetstillstånd för utländska yrkesutövare ovillkorligen
skall remitteras till resp. fackorganisationer för yttranden, och att i de fall,
då dessa fackorganissationer kunna påvisa förefintligheten av och offerera inhemsk
fullgod arbetskraft på resp. områden, inrese- och arbetstillstånd åt utländsk
yrkesutövare icke må av socialstyrelsen beviljas, varjämte motionärerna
anhållit, att vederbörande utskott ville göra den omformulering av lagtexten
i ovan angivna paragrafer, som erfordrades.
I motionerna I: 249 och II: 459, vilka äro likalydande, har yrkats, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande sådana
ändringar i näringsfrihetsförordningen som kunna befinnas erforderliga
för att förläna full effektivitet åt föreskriften att utlänning icke må utan
Kungl. Maj :ts tillstånd här i riket idka handels- eller fabriksrörelse, hantverk
eller annan hantering, ävensom örn framläggande för riksdagen av det förslag,
vartill utredningen kan föranleda.
Slutligen har i motionerna I: 250 och II: 129, vilka äro likalydande, föreslagits,
att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
dels örn skärpt tillämpning av vissa av bestämmelserna örn utlännings
rätt att här i riket vistas och innehava arbete ävensom örn ökad kontroll över
här arbetande utländska handelsresande, dels ock därom, att i den man ny
eller utvidgad lagstiftning visar sig erforderlig för tillgodoseende av här avsett
syfte Kungl. Maj:t måtte, såvitt möjligt redan för årets riksdag, framlägga
förslag i ärendet.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för ifrågavarande yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Bihang till riksdagens protokoll 1984. 9 sami. 2 avd. Nr 12.
1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 1Z.
Lag orri utlännings rätt att här i riket vistas, deri s. k. invandringslagen,
antogs av 1927 års riksdag och utfärdades den 2 augusti 1927 (S. F. S.
333/1927) att gälla från och med den 1 januari 1928 till och med den 31 december
1932. Enligt lag den 13 maj 1932 (S. F. S. 134/1932) skall 1927 års
lag äga fortsatt giltighet till och med den 31 december 1937.
Med stöd av vissa i invandringslagen givna bestämmelser har Kungl. Majit
den 11 november 1927 utfärdat en kungl, kungörelse med vissa föreskrifter i
anledning av lagen örn utlännings rätt att här i riket vistas (S. F. S. 411/1927,
andr. genom kungörelserna 53/1928, 107/1929, 379/1929, 72/1930, 140/1930*,
193/1931, 299/1931 och 551/1932). Enligt sist omförmälda kungörelse skall
1927 års kungörelse äga fortsatt giltighet till och med den 31 december 1937.
Beträffande utlännings inresa stadgas i lagen (1 § första stycket), att utlänning,
som ankommer till riket, skall vara försedd med pass eller annan
legitimationshandling, som enligt Konungens förordnande må gälla såsom pass.
Enligt 10 § 1 mom. i kungörelsen är befrielse från skyldigheten att innehava
pass medgiven för, bl. a., norsk medborgare, tillhörande befolkningen å norskt
område nära gränsen till Sverige, under förutsättning av ömsesidighet, för
vistelse i motsvarande svenskt gränsområde under högst tre dagar, därvid dock
skall företes av vederbörande norsk myndighet utfärdat intyg örn nationalitet
och hemvist, ävensom dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som innehar
nordiskt resekort, jämte hans hustru och barn under femton år, därest de
åtfölja honom och äro namngivna å kortet, för vistelse här i riket under högst
sex månader från dagen för kortets utfärdande och med förbehåll av vederbörligt
uppehållstillstånd, där sådant erfordras. Från skyldigheten att vara
försedda med pass eller annan legitimationshandling äro enligt 10 § 2 mom. i
kungörelsen befriade dels kvinna, som på grund av födseln varit svensk medborgare
men genom äktenskap med utländsk man förlorat sitt svenska medborgarskap
utan att bliva medborgare i annat land, för vistelse här i riket
under högst sex månader, där hon ej dessförinnan återvunnit svenskt medborgarskap,
dels ock dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som ankommit
till riket från Köpenhamn eller Helsingör över hamn eller flyghamn vid
Öresund (sträckan Malmö—Kullen och Ven) eller från Bornholm över Ystad
eller Simrishamn eller ock från Köpenhamn eller Fredrikshamn över Göteborg,
för vistelse här i riket under högst tre månader, där ej vistelsen avser
a rbetsanställning.
Enligt 1 § andra stycket i lagen skall legitimationshandling vara försedd
med påteckning av svensk myndighet (visering), där Konungen det förordnar.
Härom stadgas i 12 § 1 mom. i kungörelsen, att hemlandspass skall vara
viserat, där ej innehavaren är dansk, norsk, isländsk, belgisk, brittisk, finsk,
fransk, italiensk, japansk, liechtensteinsk, luxemburgsk, nederländsk, portugisisk,
schweizisk, spansk, tjeckoslovakisk, tysk eller österrikisk undersåte eller
undersåte i Amerikas förenta stater. Visering skall meddelas för viss tid
(19 § i kungörelen).
I lagens 2 § gives den allmänna bestämmelsen, att, örn utlänning här i riket
Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.
3
ämnar utöva verksamhet, varför jämlikt särskilda regler i lagen (13 och
14 §§) arbetstillstånd erfordras, bevis örn sådant tillstånd skall finnas å legitimationshandlingen,
såframt denna icke är försedd med visering, som innefattar
sådant tillstånd.
Utlänning skall enligt lagens 3 § omedelbart vid sin ankomst till riket uppvisa
sin legitimationshandling för polismyndighet i den ort, dit han först anländer
från utlandet. Han skall jämväl meddela de upplysningar, som polismyndigheten
begär, och är vidare skyldig att på anfordran personligen inställa
sig hos polismyndigheten.
Enligt 36 § i kungörelsen skall utlänning vid ankomsten till riket för polismyndigheten
i ankomstorten meddela skriftlig uppgift enligt formulär, som
fastställes av chefen för justitiedepartementet. Denna föreskrift äger emellertid
icke tillämpning i fråga om den, som ej är skyldig att vara försedd med
pass eller annan legitimationshandling, som skall gälla såsom pass, samt ej
heller beträffande dansk, norsk eller isländsk undersåte. — Enligt det av
chefen för justitiedepartementet senast (den 28 maj 1930) fastställda formuläret
jämlikt 36 § i kungörelsen skall uppgift av utlänning lämnas allenast
örn fullständigt namn, nationalitet och födelsetid.
Då utlänning för polismyndighet i ankomstorten uppvisar sin legitimationshandling,
skall polismyndigheten jämlikt 37 § i kungörelsen förse handlingen
med anteckning örn dagen för ankomsten samt örn numret å den i 36 § omförmälda
skriftliga uppgiften. Då utlänning lämnar riket, skall polismyndighet
(42 §) förse hans legitimationshandling med anteckning om dagen för avresan,
samt, där handlingen enligt 37 § försetts med nummer, göra anteckning
örn numret och dagen för avresan. Av utlänningar jämlikt 36 § lämnade
skriftliga uppgifter samt uppgift örn anteckning, varom 42 § stadgar, skola
av polismyndigheten varje onsdag och lördag insändas till polismästaren i
Stockholm (45 och 47 §§). — Uppgifterna samlas för verkställande av kontroll
å den s. k. polisbyrån för övervakande av utlänningar i riket.
Örn utlännings uppehåll i riket stadgas i lagens 4—12 §§. Enligt 7 § äger
utlänning icke uppehålla sig här i riket över tre månader utan särskilt tillstånd
(uppehållstillstånd), med mindre visering för honom fortfarande gäller.
Undantag härifrån är stadgat beträffande utlänning, som på grund av födseln
varit svensk medborgare, ävensom dennes make och ogifta barn i äktenskap under
tjuguett år, vilka utan sådant tillstånd få vistas härstädes intill sex månader
från ankomsten. Uppehållstillstånd meddelas av socialstyrelsen (8 §).
I ärende angående sådant tillstånd skall yttrande avgivas av K. B. i det län,
där utlänningen vistas, eller, örn han befinner sig utom riket, av svensk beskickning
eller konsul, vilken är behörig meddela visering. Uppehållstillstånd
skall meddelas för viss tid. Vad i 8 § stadgas skall enligt 9 § äga motsvarande
tillämpning i fråga örn beslut rörande förlängning av tiden för uppehållstillstånd.
Enligt 10 § skall vid bedömande såväl huruvida uppehållstillstånd
skall meddelas eller tiden därför förlängas som ock vilken tid tillståndet
eller förlängningen skall avse skälig hänsyn tagas, förutom till örn
-
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.
ständigheterna i övrigt, särskilt till längden av den tid utlänningen utan längre
avbrott vistats i riket. — över beslut i ärende rörande uppehållstillstånd
får klagan icke föras (11 §). — De bestämmelser angående anmälningsskyldighet,
som kunna finnas nödiga för utlänningars övervakande, äger enligt 5 §
Konungen meddela.
Härom stadgas i 1927 års kungörelse bl. a. (38 §), att en var som, utan
att driva gästgiverirörelse eller sådan rörelse, varom förmäles i stadgan angående
hotell- och pensionatrörelse, mot eller utan vederlag i sin bostad eller
annan lägenhet mottager utlänning till härbärgerande, är pliktig att omedelbart
avfordra honom uppgift örn fullständigt namn, yrke eller titel, födelseort,
födelsetid, nationalitet och hemort ävensom örn den ort inom eller utom riket,
varest han senast uppehållit sig. Innan utlänning lämnar lägenheten, skall
tillika avfordras honom uppgift, huruvida han ämnar kvarsta nna å vistelseorten,
ävensom, därest så ej är fallet, örn den ort, till vilken han närmast ämnar
begiva sig. Inom tolv timmar efter utlännings ankomst till sådan lägenhet,
som i 38 § omnämnts, skall den, som mottagit honom till härbärgerande,
därom till polismyndigheten i orten ingiva skriftlig anmälan, upptagande de
av utlänningen lämnade uppgifterna. Skriftlig anmälan örn utlännings avresa
jämte uppgift örn utlänningens kvarstannande å vistelseorten eller den ort,
dit han förklarat sig ämna närmast avresa, skall av vederbörande ingivas till
polismyndigheten örn möjligt så tidigt, att nämnda anmälan kommer denna
myndighet tillhanda inom tolv timmar efter det utlänningen lämnat lägenheten
(40 §). Anmälningarna skola göras å formulär (registerkort), som utan
avgift tillhandahållas av polismyndighet (41 §). Det åligger socialstyrelsen
att omedelbart underrätta polismästaren i Stockholm och polismyndighet å
andra orter om meddelade eller vägrade uppehållstillstånd (46 §).
Uraktlåter någon att fullgöra anmälningsskyldighet, som i 1927 års lag
eller med stöd därav är föreskriven, straffes han med böter (38 § i lagen).
Detsamma gäller (enligt 39 §) örn utlänning i annat avseende (med visst undantag)
uraktlåter att ställa sig givna föreskrifter till efterrättelse samt örn
någon mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift vid fullgörande av anmälningsskyldighet
eller i ansökningsärende.
I kungl, stadgan den 8 juni 1917 angående hotell- och pensionatrörelse föreskrives
i avd. III en anmälningsskyldighet beträffande utlänningar, som motsvarar
den här ovan omförmälda för härbärgerare av utlänningar gällande.
Jämväl här stadgas bötesstraff för underlåtenhet att fullgöra anmälningsskyldighet.
Enligt övergångsbestämmelserna till 1927 års lag skall beträffande utlänning,
som inkommit hit före utgången av februari månad 1927 och för vars
rätt att vistas härstädes enligt äldre författning icke erfordrades visering eller
uppehållsbok, vad i 1927 års lag stadgas örn skyldighet att vara försedd med
uppehållstillstånd icke äga tillämpning. Om utlänning vid lagens ikraftträdande
innehade arbetsanställning utan att enligt äldre författning visering eller
arbetstillstånd erfordrades, skall han anses hava erhållit arbetstillstånd gällande
tills vidare.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 1£.
5
13—18 §§ i 1927 års lag innehålla bestämmelser om utlännings rätt till arbetsanställning.
Utlänning äger icke utan särskilt tillstånd — arbetstillstånd
— här i riket antaga eller innebava anställning i annans tjänst — arbetsanställning
— med mindre för honom gäller visering, som innefattar tillstånd därtill
(13 §). Utlänning äger ej heller att utan arbetstillstånd här i riket utöva
verksamhet, som föranledes av tjänsteanställning utomlands i annan egenskap
än såsom handelsresande, med mindre för honom gäller visering, som i 13 §
sägs (14 §). Vad i lagen stadgas örn arbetsanställning gäller även nyss
nämnd verksamhet. Enligt 15 § första stycket meddelas arbetstillstånd av socialstyrelsen.
I ärende angående sådant tillstånd skall socialstyrelsen (enligt
15 § andra stycket), där ej ärendet är av synnerligen brådskande natur eller
andra särskilda omständigheter föreligga, inhämta utlåtande från offentlig arbetsförmedlingsanstalt
för den ort, där arbetsanställningen skall innehavas,
ävensom bereda sammanslutningar av arbetsgivare eller arbetare inom verksamhetsområdet
i fråga tillfälle att uttala sig. Arbetstillstånd skall meddelas
för viss tid och skall avse visst slag av arbete. Bevis örn arbetstillstånd skall
tecknas å legitimationshandlingen. Nu omförmälda bestämmelser äga motsvarande
tillämpning i fråga örn beslut rörande förlängning av tiden för arbetstillstånd
(16 §). Socialstyrelsen äger återkalla arbetstillstånd, när särskilda
skäl därtill föreligga (17 §). Klagan får icke föras över socialstyrelsens
beslut i ärende rörande arbetstillstånd (18 §). Om utlänning överträder
bestämmelserna i 13 och 14 §§ straffes han med böter (38 §). Detsamma gäller
i fråga örn den, som anställer utlänning i sin tjänst, utan att denne jämlikt 13 §
är berättigad att antaga anställningen.
Ifall ansökan örn visering jämväl avser rätt till arbetsanställning, som avses
i 13 och 14 §§ i lagen, skall viseringsmyndigheten enligt 17 § i 1927 års kungörelse
inhämta yttrande från socialstyrelsen. Bestämmelserna i 15 § andra
stycket i lagen skola äga tillämpning även i fråga örn dylikt yttrande. Visering
medför ej rätt till arbetsanställning, med mindre viseringen innefattar
uttryckligt tillstånd därtill (20 § i kungörelsen). I ansökan örn arbetstillstånd
skola angivas de grunder, varå ansökningen stödes, och den tid utlänningen
uppehållit sig här i riket. Vidare skola, där så kan ske, uppgifter
lämnas örn anställningen eller dess art, örn arbetsgivaren, huruvida och på
vilka skäl ansökan stödes av arbetsgivare, samt örn erbjudna arbets- och lönevillkor.
Utlänningens legitimationshandling skall i allmänhet fogas vid ansökan
(33 §). Samma regler, som nu omnämnts, gälla även beträffande förlängning
av tiden för arbetstillstånd (35 §).
Då fråga är om arbetsanställning för utlänning skall den, som anställer honom
i sin tjänst, inom tolv timmar lämna skriftlig uppgift till polismyndigheten
i orten örn anställningen eller dess art och tiden för anställningens början.
Även beträffande upphörande av utlännings anställning skall skriftlig uppgift
lämnas (40 §). Uppgifterna skola lämnas å formulär (registerkort), som
tillhandahållas av polismyndigheten. Uppgifter enligt 40 § skola ingivas
till polismyndigheten om möjligt inom tolv timmar efter det utlänningen lämnat
arbetsanställningen. Inkomna uppgifter skola i avskrift översändas till
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.
polismästaren i Stockholm (45 §). Även dessa uppgifter samlas å polisbyrån.
Enligt 46 § åligger det socialstyrelsen att omedelbart underrätta polismästaren
i Stockholm och polismyndighet i andra orter örn meddelade eller
vägrade arbetstillstånd samt örn återhåll elser av arbetstillstånd. Underrättelse
örn viseringar eller återkallelser därav skola också från utrikesdepartementet
insändas till polismästaren i Stockholm samt, där viseringen jämväl innefattar
rätt till arbetsanställning, till socialstyrelsen.
I lagens fjärde kapitel (19—24 §§) givas regler örn att utlänning under
vissa förhållanden kan avvisas av polismyndighet.
Örn utlännings förpassning ur riket stadgas i femte kapitlet (25—30 §§).
Sådan kan äga rum bl. a. örn utlänning kvarbliver efter utgången av den tid,
han äger rätt att vistas här i riket, utan att hava sökt förlängning av nämnda
tid eller underlåter att lämna riket, sedan sådan ansökning avslagits (25 §).
Vidare kan förpassning ur riket ske i fråga örn utlänning, som i annat avseende
uraktlåter att ställa sig till efterrättelse vad i 1927 års lag eller med
stöd därav är föreskrivet, eller som vid fullgörande av anmälningsskyldighet
eller eljest i ansökningsärende av hithörande slag mot bättre vetande lämnar
oriktig uppgift.
Vidare givas i sjätte kapitlet (31—37 §§) bestämmelser örn utlännings
utvisning från riket.
Slutligen må nämnas att Konungen enligt 51 § i visst fall eller mera stadigvarande
äger medgiva undantag från stadgandena i 1—4, 7, 13 och 14 §■§,
för vissa grupper av utlänningar. Rätten att i visst fall medgiva undantag
från stadgandena i 2, 13 och 14 §§ kan efter Konungens bemyndigande få
utövas av socialstyrelsen. Med stöd av denna bestämmelse i 51 § hava föreskrifter
örn vissa mindre omfattande undantag för utlänningar från skyldigheten
att vara försedda med arbetstillstånd av Kungl. Maj :t meddelats i ett cirkulär
till socialstyrelsen och länsstyrelserna av den 23 mars 1928. Samma cirkulär
innehåller även bemyndigande för socialstyrelsen att i två olika fall
befria utlänningar från sådan skyldighet, nämligen dels för en tid av högst
en månad i fråga örn konstnärlig yrkesutövare ävensom professionell idrottsutövare,
inkallade för gästspel eller idrottsutövning, och dels för en tid av
högst 14 dagar beträffande montör eller teknisk instruktör, som styrker att
han har att utföra brådskande arbete i samband med uppsättning eller reparation
av maskiner eller dylikt, så ock beträffande person, som inreser i riket i
och för arbetsanställning, där av annan anledning synnerlig brådska är för
handen.
Om den rätt till idkande av handel eller annat nåringsyrke, som kan förvärvas
av utlänning, innehåller kungl, förordningen den 18 juni 1864 angående
utvidgad näringsfrihet bestämmelser i 25—31 §§. Huvudregeln är den,
att det skall bero på särskild prövning av Kungl. Maj:t, örn utländsk man
eller kvinna i riket skall få idka handels- eller fabriksrörelse, hantverk eller
annan hantering (26 § 1 morn.). Utlänning, som under kringresande eller
Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.
7
kringvandrande vill idka hantverk eller annan hantering, skall (enligt 26 §
3 mom.) söka tillstånd därtill i Stockholm hos Överståthållarämbetet och i övriga
orter hos Konungens befallningshavande i det län, där hanteringen är avsedd
att utövas. Den ämbetsmyndighet, hos vilken ansökningen göres, skall pröva
bl. a., huruvida behov av dylik hantering föreligger för den eller de orter,
som ansökningen avser. Meddelat tillstånd kan aterkallas när helst skälig anledning
därtill förekommer. Besvär över överståthållarämbetets eller K. B:s beslut
i ärende av detta slag kan föras hos kommerskollegium, över kommerskollegii
beslut får klagan icke föras. Även örn utlänning erhållit tillstånd att här i
riket utöva handel eller annan näring, får han emellertid icke idka gårdfarihandel
eller verkställa realisation eller användas som biträde vid dylik handel eller
realisation, vare sig den sker för svensk eller utländsk mans räkning (26 §
2 morn.). Med gårdfarihandel förstås det förfarande att en person, själv eller
genom annan, utom den ort, där han är bosatt, kringför varor till salu annorledes
än å marknad. Den, som söker tillstånd enligt 26 §, skall ställa vederhäftig
borgen eller annan säkerhet för utskylder till staten och kommunen
under tre år. Idkar utlänning handel eller annat näringsyrke utan i vederbörlig
ordning erhållet tillstånd, överskrider han tillstånd, som meddelats honom,
eller bryter han eljest mot näringsfrihetsförordningens bestämmelser,
straffes han med böter (31 §). Böterna skola ådömas i dagsböter.
Enligt lag den 30 maj 1916 innefattande tillägg till lagen den 28 juni 1895
om handelsbolag och enkla bolag äger utlänning, även örn han erhållit Konungens
medgivande att i riket idka näring, dock icke här sluta handelsbolag
eller ingå i handelsbolag, utan att han erhållit Konungens tillstånd.
Bestämmelser angående utlännings rätt att idka handel finnas även i kungl,
förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter. Däri stadgas under avdelningen B om bevillningsavgifter
av vissa handlande och handelsexpeditör. Utlänning eller sådan i utlandet
bosatt svensk undersåte, som icke för det år, varför uppbörd av kommunal inkomstskatt
senast ägt rum, erlagt dylik skatt, skall, då han reser omkring i landet
och för egen eller, såsom utskickad, för annans räkning till inledande av
handel, med eller utan varuprov, bjuder ut eller slutar handel om utländska
varor att framdeles från utlandet levereras, vid ankomsten till riket till närmaste
kronouppbördsman i stad avlämna skriftlig uppgift, huru länge han
ämnar här kvarstanna. För rättigheten att idka dylik handel skall han därvid
förskottsvis erlägga en avgift av etthundra kronor för den första tidrymden
av trettio på varandra följande dagar, räknade från och med den
dag avgiften erlägges, evad han vill under hela denna tidrymd eller blott en
del därav begagna sig av rättigheten, örn verksamheten utan avbrott fortsattes
utöver de första trettio dagarna, skall han erlägga femtio kronor för
varje i omedelbar anslutning därtill kommande tidrymd av femton dagar. Avgifterna
skola inbetalas till kronans uppbördsman i stad inom det län, där
utlänningen vid betalningstiden uppehåller sig. Bcträdes någon, som antingen
ej erlagt avgift eller ock underlåtit att pa visst föreskrivet sätt förete bevis
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 1%.
om avgiftens erläggande, med att idka sadan handel, varom i förordningen
talas, straffas han med böter (dagsböter). — Under avdelningen C i 1908 års
förordning givas bestämmelser örn bevillningsavgift beträffande utlänning för
vissa offentliga föreställningar. Angående utlännings rätt att giva offentlig
föreställning finnas stadganden i kungl, kungörelse den 31 december 1913 angående
rätt för utlänning och i utlandet bosatt svensk undersåte att här i riket
giva offentlig föreställning m. m. eller att därvid medverka.
I den proposition, nr 198, varigenom förslag till invandringslag förelädes
1927 års riksdag, anförde föredragande departementschefen, statsrådet Gärde,
bland annat:
Invandringsspörsmålet är till alldeles övervägande del att bedöma med hänsyn
till arbetsförhållandena. Den stora massan av utlänningar, som begiva
sig hit, äro arbetssökande: endast en ringa procent tillhör andra befolkningsgrupper.
Da jag begagnar ordet arbetssökande, innefattar jag häri ej allenast
inom olika arbetsfack utan jämväl ingenjörer, kontorister och
affärsanställda i allmänhet. Uppenbart är, att för den inhemska arbetsmarknaden
en ökad invandring av utländska arbetssökande måste medföra betyd
hga
olägenheter. ----Ett fullständigt avstängande från vårt land av
utländska arbetssökande kan tydligen ej ifrågakomma, bland annat med hänsyn
till den verkan, en sadan lagstiftning skulle medföra för svenska medborgares
möjlighet att vinna utkomst utomlands. Därjämte kan icke bortses
från att även vårt land har behov av viss utländsk arbetskraft, i synnerhet
sadan sorn är i ett eller annat avseende specialutbildad.---
„ ^ princip den svenska arbetsmarknaden bör förbehållas landets egna in
vånare,
skall socialstyrelsen tydligen vid prövning av ärenden av förevarande
slag undersöka, huruvida sådana särskilda omständigheter äro för handen,
som må kunna föranleda till ett avsteg från denna grundsats. Tillstånd till
ar betsanställning skall salunda i regel endast meddelas, därest med hänsyn till
utlänningens speciella ^kvalifikationer eller pa grund av rådande brist på arbetskraft
inom den ifrågavarande yrkesgrenen det kan anses, att utlänningens
anställning här i landet är önskvärd och lämplig. I särskilda fall, såsom då
utlänningen längre tid vistats här i landet eller synnerliga skäl av humanitär
natur tala därför, bör dock. tillstånd kunna meddelas, oaktat sådana omständigheter,
som nyss sagts, ej äro för handen. Vid bedömande av dessa ärenden
torde det böra åligga socialstyrelsen att taga hänsyn till läget på arbetsmarknaden
i allmänhet och särskilt inom den yrkesgren, som avses, och därjämte,
huruvida och pa vilka grunder ansökan stödes av arbetsgivare, huruvida
anvisning å lämplig svensk arbetskraft kan erhållas genom offentlig arbetsförmedling
eller annorledes samt huruvida erbjudna arbets- och lönevillkor
kunna anses överensstämma med vad som under motsvarande förhållanden
gäller i fråga om anställande av svensk arbetskraft. Jämväl bör, där så kan
ske, uppmärksamhet ägnas den arbetssökandes personliga kvalifikationer.
Andra lagutskottet, som i utlåtande nr 32 behandlade propositionen och i
samband därmed stående motioner, godkände i huvudsak propositionen. Beträffande
15 § andra stycket, varom bl. a. i nu förevarande motionerna I: 63
oell II: 22 särskilt är fråga, föreslog utskottet, med ändring av propositionens
förslag, den lydelse stadgandet nu äger. Utskottet yttrade härom:
Utskottet föreslår vidare den ändringen i 15 §, att det skall åligga socialstyrelsen,
där ej ärendet är av synnerligen brådskande natur eller andra sär
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 1Z.
9
skilda omständigheter föreligga, att bereda sammanslutningar av arbetsgivare
eller arbetare inom verksamhetsområdet i fråga tillfälle att uttala sig. Tydligt
är, att ett dylikt stadgande måste tillämpas på sådant sätt, ^ att onödig
omgång och tidsutdräkt undvikes, och att därför, bland annat, måste iakttagas,
att örn yttrande ej inkommit inom viss förelagd tid, detta ej utgör hinder
för ärendets avgörande. Lika tydligt är, att en förutsättning för stadgandets
tillämpning är, att inom den arbetssökandes verksamhetsområde finnes någon
organisation med erforderlig kännedom om de arbetsförhållanden, som där
råda.
Tre ledamöter reserverade sig i denna del med yrkande att, i likhet med
vad Kungl. Maj :t föreslagit i propositionen, sammanslutningar av arbetsgivare
eller arbetare inom verksamhetsområdet i fråga endast borde beredas
tillfälle att uttala sig, »när skäl därtill äro».
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Den rådande arbetslösheten och ekonomiska krisen över hela världen hava
bland annat medfört, att så gott som varje land sett sig nödsakat att införa
skärpta bestämmelser rörande invandring, uppehåll och utfärdande av arbetstillstånd.
En sammanställning av de bestämmelser härutinnan, som vid mitten
av år 1933 voro gällande i olika länder, bar lämnats i en redogörelse, som
i augusti 1933 utarbetats av »Institutet för Svensk Utlandstjänst». Redogörelsen
finnes intagen i »Sociala meddelanden» nr 9 år 1933, sid. 567—580,
vartill utskottet får hänvisa.
Beträffande uppehålls- och arbetstillstånd har utskottet inhämtat vissa statistiska
uppgifter. Av dessa framgår, att antalet ärenden, i vilka socialstyrelsen
under år 1933 avslagit framställningar om rena uppehållstillstånd,
förnyade och nya, utgjort 82 (av 2,255). Antalet personer,
som den 1 januari 1934 ägde av socialstyrelsen beviljade rena uppehållstillstånd,
förnyade och nya, utgjorde 1,500.
Vad arbetstillstånd beträffar, uppgick antalet ärenden rörande av socialstyrelsen
beviljade tillstånd, förnyade och nya, under år 1933 till 7,299 (4,349
i fråga örn män och 2,950 beträffande kvinnor). Antalet ärenden, i vilka
socialstyrelsen under nämnda år vägrat tillstånd, utgjorde 244 (181 beträffande
män och 63 i fråga örn kvinnor). Socialstyrelsen tillstyrkte under år
1933 viseringar, som innefattade arbetstillstånd, förnyade och nya, i 1,327
fall (770 i fråga örn män och 557 beträffande kvinnor). Viseringar av nu
angivet slag, i fråga örn vilka socialstyrelsen avgav avstyrkande yttrande,
utgjorde 45 (38 angående män och 7 avseende kvinnor).
Antalet personer, som den 1 januari 1934 ägde av socialstyrelsen beviljade
arbetstillstånd, förnyade och nya, utgjorde 4,070 — 2,177 män och 1,893 kvinnor.
(Statistik angående antalet personer, för vilka den 1 januari 1934 gällde
visering, som innefattade arbetstillstånd, finnes, enligt vad utskottet inhämtat,
icke upprättad inom utrikesdepartementet.)
De personer, som den 1 januari 1934 ägde av socialstyrelsen beviljade rena
uppehållstillstånd (1,500) eller uppehålls- och arbetstillstånd (4,070) tillhörde
följande nationaliteter:
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.
tysk .......... |
.. 2,127 |
italiensk ..... |
61 |
|
finsk .......... |
.. 1,387 |
fransk ....... |
47 |
|
norsk .......... |
holländsk ..... |
42 |
portugisisk ...... |
|
dansk .......... |
.. 458 |
schweizisk ..... |
39 |
liechtensteinsk .. . . |
österrikisk .... |
.. 261 |
belgisk ....... |
11 |
australisk ........ |
brittisk ........ |
.. 257 |
spansk ...... |
5 |
|
amerikansk .. . . |
. . 201 |
isländsk ....... |
4 |
lettländsk ........ |
tjeckoslovakisk . . |
.. 136 |
Av liela antalet, 5,570 personer, voro 38.2 % av tysk, 24.9 % av finsk, 9.4 %
av norsk samt 8.2 % av dansk nationalitet.
Beträffande arbetstillstånd får utskottet i övrigt hänvisa till nedan intagna
tabeller.
Antal ärenden angående arbetstillstånd år 1933 (betr. män).
I Jord-bruk |
Industri och |
Han- |
F r |
i a |
yrk |
e n |
Lärare (och annan litterär verk- sam- het) |
|||||
Arbetstillstånd |
Sum- ma |
och skogs- hus- håll- ning |
Ar- bets- ledare |
Kon- tors- perso- nal |
Arbe- tare |
och sam- färd- sel |
Arki-tekter, |
Mu- sici |
Artis- ter |
Joc-kejer, |
Övriga yrken |
|
Av socialstyrelsen |
1,513 |
92 |
131 |
18 |
441 |
155 |
1 |
36 |
546 |
17 |
57 |
19 |
Av socialstyrelsen |
223 |
20 |
8 |
23 |
15 |
1 |
14 |
126 |
1 |
9 |
6 |
|
Summa |
1,736 |
112 |
139 |
18 |
464 |
170 |
2 |
50 |
672 |
18 |
66 |
25 |
Av socialstyrelsen |
2,836 |
194 |
528 |
109 |
854 |
534 |
35 |
85 |
286 |
37 |
79 |
95 |
Av socialstyrelsen |
547 |
39 |
34 |
14 |
120 |
154 |
7 |
32 |
93 |
3 |
22 |
29 |
Summa |
3,383 |
233 |
562 |
123 |
974 |
688 |
42 |
117 |
379 |
40 |
101 |
124 |
Av socialstyrelsen |
181 |
14 |
22 |
4 |
43 |
51 |
2 |
9 |
15 |
3 |
9 |
9 |
Av socialstyrelsen |
38 |
_ |
3 |
3 |
8 |
11 |
4 |
5 |
4 |
|||
Summa |
219 |
14 |
25 | |
4 1 |
46 |
59 |
2 1 |
20 |
19 |
3 |
14 |
13 1 |
Antal personer, som den 1 januari 1934 ägde av socialstyrelsen
_ beviljade arbetstillstånd (män).
2,177 |
170 |
441 |
116 |
632 |
517 |
25 |
76 |
28 |
25 |
76 |
71 |
1 Beträffande till- och avstyrkta viseringar förekommer det enligt vad utskottet inhämtat endast
1 undantagsfall, att viseringsmyndigheten gör avvikelse från den mening, som socialstyrelsen
Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.
11
Antal ärenden angående arbetstillstånd år 1933 (betr. kvinnor).
O Pi o- |
Indus |
r i |
Handel och |
Hus- ligt ar- bete |
Fria yrken |
P P t- P P: |
Sjuksköterskor |
||||||
Arbetstillstånd |
Sum- ma |
CD 2 2. tr* 0 09 os pr 0 00 1 |
Kon- tors- perso- nal |
Före- stån- darin- nor |
Arbe- ter- skor |
Affärs- och kon- tors- perso- nal |
Re-stau-ran t-perso-nal |
Mu- sici |
Artis- ter |
irinnor (och |
Övriga |
||
Av socialstyrelsen |
1,004 |
15 |
4 |
16 |
41 |
34 |
23 |
409 |
31 |
355 |
46 |
15 |
15 |
Av socialstyrelsen |
126 |
6 |
1 |
2 |
9 |
1 |
33 |
20 |
46 |
4 |
3 |
1 |
|
Summa |
1,130 |
21 |
5 |
16 |
43 |
43 |
24 |
442 |
51 |
401 |
50 |
18 |
16 |
Av socialstyrelsen |
1,946 |
52 |
22 |
30 |
154 |
147 |
169 |
1,053 |
18 |
155 |
54 |
42 |
50 |
Av socialstyrelsen |
431 |
10 |
1 |
72 |
47 |
11 |
203 |
9 |
37 |
14 |
13 |
14 |
|
Summa |
2,377 |
62 |
23 |
30 |
226 |
194 |
180 |
1256 |
27 |
192 |
68 |
55 |
64 |
Av socialstyrelsen |
63 |
— |
— |
_ |
3 |
7 |
7 |
34 |
— |
7 |
2 |
— |
3 |
Av socialstyrelsen |
7 |
1 |
1 |
3 |
2 |
||||||||
Summa |
70 |
— |
— |
4 |
7 |
7 |
34 |
1 |
10 |
2 |
— |
5 |
Antal personer, som den 1 januari 1934 ägde av socialstyrelsen
beviljade arbetstillstånd (kvinnor).
1,893 |
53 |
25 |
23 |
166 |
164 |
170 |
1,044 |
15 |
31 |
78 |
78 |
Danska, finska, isländska och norska medborgare behöva som bekant icke Utskottet.
vara försedda med legitimationshandling, då de ankomma till vissa orter i
Skåne, i första hand Malmö och Hälsingborg, samt till Göteborg. I viss mån
har detta medfört, att de nordiska rikena — särskilt Sverige och Danmark —
ur inresesynpunkt erhållit gemensam gräns mot andra länder. Da antalet
inresande under helgdagar i Malmö kunna räknas i tiotusental, torde det vara
uppenbart, att polismyndigheten icke utan stor tidsutdräkt för de resande * i
1 Beträffande till- oell avstyrkta viseringar förekommer det enligt vad ntskottet inhämtat endast
i sällsynta undantagsfall, att viseringsmyndigheten gör avvikelse från den mening, som socialstyrelsen
uttalat.
12
Andra lagutshottets utlåtande Nr 12.
skulle ha möjlighet att kontrollera, huruvida bland dem, som ha rätt att inkomma
i riket utan legitimationshandling, även förekomma personer, som på
otillåtet sätt vilja komma över svenska gränsen. Det är emellertid ur åtskilliga,
särskilt ekonomiska synpunkter, önskvärt, att de bestämmelser, som
avse att underlätta samfärdseln mellan medborgare i de nordiska rikena, ej
utan tvingande skäl underkastas ändringar, som äro ägnade att försvåra densamma.
Uppmärksamheten synes därför böra inriktas därpå, att man under
hänsyntagande till detta intresse åstadkommer en så vitt möjligt verksam
kontroll över utlänningar, som inresa på detta sätt.
Vissa mindre jämkningar i nu gällande administrativa författningar och i
praxis rörande utlänningar av annan nationalitet torde vara gagneliga. Sålunda
skulle vissa ändringar i formuläret för de skriftliga uppgifter (inresekort),
som enligt 36 § i 1927 års kungörelse skola avlämnas till polismyndigheten
i ankomstorten, underlätta arbetet med främlingskontrollen. Enligt nu
använda formulär, fastställt av chefen för justitiedepartementet den 28 maj
1930, skall den inresande lämna uppgift örn fullständigt namn, nationalitet
och födelsetid. Det formulär för inresekort, som dessförinnan användes, var
mera utförligt. Enligt detsamma skulle den inresande å kortet lämna uppgift
örn fullständigt namn, skrivet med stora bokstäver och med tryckstil,
yrke, nationalitet, födelsetid och födelseort; han skulle vidare meddela, örn det
vore hans avsikt att taga arbetsanställning i Sverige, varjämte han skulle
förse kortet med sin namnteckning. Den förenkling av formuläret till inresekort,
som vidtogs 1930, motiverades endast därmed, att det befunnits onödigt
ålägga utlänning att vid ankomsten till riket lämna uppgift i samtliga de
hänseenden, som då i bruk varande blanketter angåve. Så som förhållandena
utvecklat sig, har emellertid erfarenheten givit vid handen, att en återgång
till användning av inresekort i huvudsak liknande dem, som användes före
1930, skulle medföra ökade möjligheter att kontrollera inresande utlänningar
och bespara arbete för kontrollmyndigheten utan att ålägga den inresande
främlingen nämnvärt större besvär och utan att de svenska inresekorten skulle
bliva utförligare än i våra dagar i andra länder är vanligt.
Under alla förhållanden bör tillses, att de blanketter, som komma till användning,
ifyllas i vederbörlig ordning. Så är för närvarande icke fallet.
Mången gång skrivas utlänningarnas namn så otydligt, att de icke kunna
utläsas. Det förekommer till och med fall, då den avlämnade och mottagna
blanketten icke innehåller något namn alls utan blott en uppgift å den inresandes
nationalitet, t. ex. »deutsche» eller »finsk dam».
En ändring av bestämmelsen i 42 § i 1927 års kungörelse skulle även vara
till gagn för kontrollmyndigheternas arbete. Enligt detta stadgande skall, då
utlänning lämnar riket, anteckning göras örn numret å inresekortet, vilket
nummer enligt bestämmelse i 37 § vid inresan tecknats å utlänningens legitimationshandling.
Denna anteckning skall sedan översändas till polisbyrån.
Det har emellertid visat sig, särskilt vid utresa över Malmö och Hälsingborg,
då nämnda nummer efter överenskommelse med de danska myndigheterna antecknas
i Köpenhamn och Helsingör, att anteckningarna bliva otydligt verk
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.
13
ställda, varigenom identifiering å polisbyrån av den utresande försvåras och
ibland rent av omöjliggöres. Av detta skäl skulle det vara till nytta, att även
den utresandes namn och födelsetid antecknades och meddelades polismästaren i
Stockholm.
Inresekorten samlas, såsom förut nämnts, å polisbyrån i Stockholm, där de
utgöra underlag för polismyndighetens kontroll av att utlänning icke kvarstannar
längre tid i riket än som utan uppehållstillstånd är tillåtet, d. v. s. i
allmänhet tre månader. Försök hava i vissa fall gjorts att genom tillfälliga,
korta besök i utlandet undgå skyldighet att här söka uppehållstillstånd. Man
förmenar därvid, att för varje gång man reser in i landet ny tremånadersperiod
skulle börja löpa. Sådana försök att kringgå lagens bestämmelser örn
uppehållstillstånd avvisas emellertid, enligt vad utskottet inhämtat, i praxis.
Ett ytterligare hjälpmedel för kontrollen över utlänningars vistelse i riket
utgöres av de uppgifter örn utlänningars ankomst och avresa, som skola avlämnas
till polismyndighet av dem, som härbärgera utlänningar. Dessa uppgifter
skola vid ansvar spåföljd avlämnas i allmänhet inom tolv timmar efter
det att utlänningen ankommit eller avrest. För att kontrollen skall bliva
effektiv erfordras, att samtliga polismyndigheter låta sig angeläget vara att
tillse, att gällande bestämmelser härutinnan noggrant iakttagas.
Vad frågan örn utlänningars arbetsanställning här i riket beträffar framgår
av den statistik, som lämnats i detta utlåtande, att socialstyrelsen själv
bifaller och beträffande viseringar tillstyrker ansökningar örn arbetstillstånd
med tämligen få undantag. Med hänsyn till det nuvarande läget på arbetsmarknaden
riktas från skilda håll anmärkningar mot, att ansökningar örn
arbetstillstånd icke avslås i större utsträckning än som för närvarande är fallet.
Ehuru dessa anmärkningar i vissa fall synas vara värda beaktande, må
emellertid erinras örn, att anställande av utländsk arbetskraft stundom medfört,
att även svenska yrkesutövare erhållit anställning, t. ex. då utländska
arbetare kommit hit för att lära svenska arbetare skötseln av nya maskiner.
Vidare må ihågkommas, att Sverige icke kan helt stänga sina gränser för
utlänningar, enär det, örn så sker, kunde befaras, att andra länder skulle genomföra
motsvarande hinder för svenskar. Vårt land har i åtskilliga fall intresse
av att svenska medborgare, särskilt i unga år, hava möjlighet att t. ex.
i utbildningssyfte resa ut och vistas i främmande länder.
Emellertid kan icke förnekas, att på senare tid en invandring till vårt land
förekommit, som icke kan tänkas komma att motsvaras av någon nämnvärd
utvandring. Utskottet avser närmast det antal tyska medborgare, som med
hänsyn till börd eller åskådning icke anse sig lia möjlighet att kvarbliva i
sitt hemland utan söka sig utomlands, bland annat till vårt land. Sådana
personer torde ha för avsikt att för framtiden slå sig ned här, och de komma
givetvis att konkurrera med den inhemska arbetskraften på skilda områden.
I sinom tid torde de komma att ingiva ansökningar örn att bliva svenska medborgare.
Så torde med säkerhet vara fallet bland annat beträffande studerande,
vanligen av judisk börd, vilka ingiva ansökningar örn tillstånd att få
avlägga examina vid svenska universitet och högskolor. Hava de erhållit
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.
tillstånd härtill samt avlagt examen, torde de med visst fog kunna räkna med
att fa kvarstanna här i landet och arbeta i sitt yrke. Huru de svenska myn,
digheterna skola ställa sig till det spörsmål, som senast berörts, torde tarva
ett allvarligt övervägande.
Vad beträffar de i motionerna I: 63 och II: 22 framställda förslagen örn
ändring av bestämmelserna i 15 och 16 §§ i tredje kapitlet av 1927 års lag
hava enligt utskottets mening sådana skäl icke blivit anförda, att ändring i
dessa stadganden nu bör vidtagas.
Enligt bestämmelse i 42 § i 1927 års kungörelse skall socialstyrelsen lämna
underrättelse till polismyndigheterna örn meddelade eller vägrade uppehållsoch
arbetstillstånd. Meddelandena härom översändas å blanketter, innefattande
jämväl åtskilliga andra uppgifter örn vederbörande utlänning. Samtliga
uppgifter delgivas emellertid polismyndigheten allenast »till kännedom».
Ur kontrolleringssynpunkt skulle det vara lämpligt, att blanketterna så ändrades,
att polismyndigheterna genom dem erhölle en anmaning att verkställa
en granskning i anledning av de uppgifter, som därå förekomma, t. ex. örn
den uppgivne arbetsgivaren verkligen existerade, örn utlänningen påbörjat det
uppgivna arbetet o. s. v. Det har kommit till utskottets kännedom, att sådan
kontroll i vissa fall icke utövas.
I vissa förevarande motioner beröras spörsmålen, huruvida de bestämmelser,
som meddelas i näringsfrihetsförordningen örn utlännings rätt att i riket idka
handel i olika avseenden och driva rörelse, efterlevas, samt örn nämnda bestämmelser
kunna anses tillräckligt effektivt skydda svenska medborgare
i deras yrkesutövning. Enligt vad utskottet inhämtat torde fall förekomma,
då gällande författningar kringgås. Vissa ändringar i bestämmelserna torde
förtjäna att övervägas. Utskottet finner därför anledning föreligga att föreslå
riksdagen, att hos Kungl. Majit begära utredning i dessa avseenden.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
A) att motionerna I: 63 och II: 22 icke måtte föranleda
till någon riksdagens åtgärd;
B) att riksdagen, i anledning av motionerna I: 250 och
II: 129, ville i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att
Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning på vad sätt de
bestämmelser, som i kungl, kungörelsen den 11 november 1927
(S. F. S. 411/1927) samt andra administrativt utfärdade förordnanden
meddelas angående uppgiftsskyldighet för utlänning
och kontroll över utlänningar, som vistas i riket, och deras
verksamhet samt beträffande myndigheternas samverkan
vid utövandet av denna kontroll böra ändras i syfte att åstadkomma
ökad effektivitet och arbetsbesparing vid övervakningen;
samt
C) att riksdagen, i anledning av motionerna I: 249 och
II: 459, ville i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att
Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.
15
Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning, huruvida och
i vad mån näringsfrihetsförordningens bestämmelser örn utlännings
rätt att här i riket idka handel eller annat näriugsyrke
kringgås, ävensom för riksdagen framlägga de förslag,
vartill utredningen kan föranleda.
Stockholm den 8 mars 1934.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder, Sam Larsson, Gustaf
Tamm*, P. Sandström, Norman, Olof Carlsson och Karl Bodin;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Magnusson i Kalmar,
Gardell i Gahna, Molander och Sandström i Nyland, fru Nordgren* samt herrar
Lindberg i Stockholm och Sandberg.
* Ej n ärr arande vid utlåtandets justering.