Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

1

Nr 11.

Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1934 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar
i vattenlagens föreskrifter i fråga om handläggningen
av ärenden rörande dikningsföretag, som beröra allmän
väg.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 293,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Lundén hemställt, att
riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla om utredning rörande sådan ändring
av vattenlagen, att jämväl vederbörande vägingenjör skall kallas till
syneförrältningar för dikningsföretag, som beröra allmän väg, och att vederbörande
förrättningsman skall hava att iakttaga de föreskrifter beträffande
anordnande av vattenavlopp genom allmän väg, som vägingenjören kan
komma att lämna.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för denna hemställan, får utskottet
hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
begärt yttrande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Utskottet har
därjämte lämnat svenska vägföreningen tillfälle att yttra sig över motionen.
För innehållet i de yttranden, som i anledning härav kommit utskottet tillhanda,
lämnas en redogörelse här nedan.

Vattenlagen den 28 juni 1918 innehåller i 7 kap. bestämmelser om torrläggning
av mark genom dikning, vattenavledning eller invallning. örn det
för torrläggning av mark tarvas, att vattenavlopp anordnas genom väg eller
att befintligt sådant utvidgas eller fördjupas, skall enligt 7 § i 7 kap. arbetet
ombesörjas av vägens ägare, där ej denne hellre vill överlämna det åt
den dikande. Arbetet skall emellertid såsom regel bekostas av den dikande.
Vad sorn sålunda sagts örn ägare av väg skall i fråga örn allmän väg på
landet avse vägstyrelsen. Ansökning örn dikning skall enligt 36 § i samma
kapitel ingivas till Konungens befallningshavande. Frågan därom skall
sedan prövas vid syneförrättning, varom bestämmelser finnas meddelade i
10 kap. 32—82 §§. Jämlikt 32 § 1 mom. skall till handläggning av syneförrättning
rörande företag, som avses i 7 kap., förordnas statens lantbruksingenjör
eller annan enligt särskilda stadganden därtill behörig tjänsteman
eller också annan, som av Konungen förklarats behörig att hålla dylik för Biliang

till riksdagens protokoll 1934. 9 sami. 2 avd. Nr 11. 1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

rättning. Stadganden om sådan behörighet återfinnas i kungl, kungörelsen
den 17 december 1920 örn utverkande av behörighet som förrättningsman
enligt 10 kap. 32 § vattenlagen samt i kungl, kungörelsen den 27 juni 1930
örn behörighet att handlägga syneförrättning rörande vissa företag enligt 7
kap. vattenlagen. Förordnande av förrättningsman skall meddelas av Konungens
befallningshavande (33 §). Vid syneförrättningen skola biträda två
gode män, som tillkallas av förrattningsmannen (35 §). Den allmänna planen
för företaget skall uppgöras av förrättningsmannen efter samråd med gode
männen (36 §). Förrättningsmannen skall därpå efter samråd med de övriga
synemännen ävensom med sökanden, där så lämpligen kan ske, bestämma
tid och ställe för syneförrättningen (38§). Örn densamma skall kungörelse
utfärdas i viss ordning. Har sådan kungörelse utfärdats, åligger det förrättningsmannen
att minst fjorton dagar före första sammanträdet avlämna underrättelse
örn tid och ställe för sammanträdet bland annat till styrelse eller
känd förvaltning för allmän väg. som beröres av företaget (10 kap. 2, 8 och
40 §§), d. v. s. vägstyrelsen. Om det vid syneförrättningen förekommer fråga,
för vars bedömande särskilda fackkunskaper fordras, äga synemännen
rätt (men hava ej någon skyldighet därtill) att hos Konungens befallningshavande
begära förordnande för ojävig, i sådant ämne sakkunnig person
att biträda synemännen (46 §, 3 § andra stycket).

Enligt instruktionen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 30 december
1911 (nr 165), sådan densamma lyder efter ändringar den 16 maj 1930
(nr 159), åligger det styrelsen att i avseende å vägar och broar utöva den
centrala tekniska uppsikten över vägväsendet (3 § 2).

Den närmaste uppsikten över och bestyret med vägväsendet skall enligt
kungl, kungörelsen den 16 maj 1930 (nr 160) angående den statliga vågorganisationen
i länen utövas av länsstyrelserna med biträde av vägingenjörer,
biträdande vägingenjörer och vägingenjörsassistenter (1 §). Nämnda
befattningshavare äro väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänstemän, men de
skola vara stationerade i vederbörande residensstäder. Vägingenjörerna åligger
(3 §), bland annat, att stå vägstyrelserna till tjänst med kostnadsfria råd
och upplysningar samt att i all den utsträckning, tjänsten i övrigt medgiver,
enligt länsstyrelsens förordnande mot ersättning verkställa undersökningar,
upprätta arbetsplaner m. m.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sitt yttrande över förevarande
motion anfört bl. a.:

Styrelsen, som redan tidigare haft sin uppmärksamhet riktad på i motionen
berörda förhållanden, hade i skrivelse till lantbruksstyrelsen den 3
februari 1933 anhållit, att lantbruksstyrelsen ville taga i övervägande att till
samtliga lantbruks^genjörer och förslagsställare i torrläggningsmål utfärda
föreskrifter, innefattande skyldighet dels för förrättningsman i torrläggningsmål
att vid syn underrätta vederbörande vägingenjör, för den händelse före -

3

Amira lagutskottets utlåtande Nr 11.

taget berörde allmän väg, dels ock för den ansvarige arbetsledaren för dylikt
företag att, då regleringsarbete berörde landsvägsbro, göra anmälan till
vederbörande vägingenjör, innan arbetet igångsattes. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
skrivelse hade närmast varit föranledd av broinspektörens
lill styrelsen ingivna rapport över inspektionsverksamheten onder år 1932.
Av rapporten hade nämligen framgått, bland annat, att broinspektören onder
sina inspektionsresor påträffat ett flertal broar, som rönt skadlig inverkan
av de allt mer och mer förekommande regleringsarbetena i vattendragen.
Därjämte hade framhållits, att i vissa fall landsvägsbroars bestånd
äventyrades genom regleringsarbetenas utförande med därav följande risker
för trafiksäkerheten å landsvägen.

Lanthruksstvrelsen erinrade i svar å skrivelsen, att förrättningsmannen
skulle lämna vederbörande vägstyrelse underättelse örn syneförrättning i
torrläggningsmål, därest allmän väg berördes av det ifrågasätta iöietaget.
Enligt lantbruksstyrelsens uppfattning borde det ankomma pa vägstyi elsen
att i sådant fall göra vägingenjören underrättad örn syneförråttningen. I
fall då vägstyrelse själv ombesörjde arbetet nied vattenavlopp genom allmän
väg, borde vägstyrelsen själv göra anmälan till vägingenjören, innan
arbetet påbörjades. Överlämnades däremot arbetet till den dikande, borde
vägstyrelsen i samband med överlämnandet försäkra sig örn, att sadan anmälan
komme att göras.

Vid ett sammanträde med landets vägingenjörer den 14—16 december
1933 hade ett flertal vägingenjörer vitsordat, att det förekommit torrläggningsföretag,
där vägbroar och vägtrummor ombyggts på ett för byggnadsverkens
framtida bestånd mindre tillfredsställande sätt. Som ett allmänt
önskemål hade uttalats, att sådan ändring måtte vidtagas i vattenlagen, att
vägingenjör bereddes tillfälle att deltaga i handläggning av ärende rörande i
dikningsföretag ingående vägbro eller vägtrumma.

För att i den män gällande lagbestämmelser medgåve råda bot på de missförhållanden,
som bonde förekomma vid ombyggnad av i dikningsföretag
ingående vägbroar och vägtrummor, hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i cirkulärskrivelse den 2 januari 1934 anmodat samtliga vägingenjörer att
hos vägstyrelserna hemställa, att underrättelse malte meddelas dem örn tid
och plats för sådan syneförrättning, varom nu vore fråga, samt att tillfälle
måtte beredas deni att därvid närvara för att sta till tjänst med råd och
upplysningar. Vägingenjörerna skulle vidare hemställa hos vägstyrelserna
att bliva underrättade, innan arbete, som berörde vattenavlopp genom allmän
väg, igångsattes. Det vöre av vikt. att i dikningsföretag ingående vägbroar
och vägtrummor komme under vägingenjörens prövning, varigenom
möjlighet bereddes honom att under ärendets handläggning tillvarataga vägväsendets
och trafikens intressen.

Då styrelsen ansåge, att de i cirkulärskrivelsen meddelade direktiven icke
vöre tillfyllest för vinnande av behövlig rättelse i påtalade förhållanden, utan
att därför erfordrades en ändring av vattenlagen i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i motionen föreslagits, tillstyrkte styrelsen bifall till den
i motionen gjorda hemställan.

Svenska vägföreningen har i yttrande (iver motionen anfört bl. a.:

Föreningen kunde bestyrka, att olägenheter vore törenade med det nuvarande''
förrätlningsförfarandet. Det bade törekommit, ali i dikningsföretag ingående
vägtrummor och vägbroar i en del fall blivit utförda pa eli ur såväl
teknisk som ekonomisk synpunkt otillfredsställande sätt. Ett uppenbart miss -

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

Utskottet.

förhållande syntes vara, att även relativt stora brobyggnader, som skulle
ingå i det allmänna vägnätet, för närvarande kunde utföras i samband med
dikningsföretag med bidrag av statsmedel, utan att konstruktionsritningarna
eller arbetets utförande underkastades någon som helst kontroll från de
statliga organ, som eljest hade till uppgift att utöva kontroll över dylika arbeten,
nämligen vägingenjörerna och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Föreningen
ville tillstyrka en utredning angående ändring i vattenlagen i av
motionären angivet sylte. Därvid borde beaktas att i allmän väg ingående
brobyggnad, som utfördes i samband med dikningsföretag, borde underkastas
samma kontroll som brobyggnader, vilka i vanlig ordning utfördes med
bidrag av statsmedel.

Om statsbidrag till väg- och brobyggnader finnas bestämmelser bl. a. i
kungl, kungörelsen den 16 maj 1930 (nr 163) angående statsbidrag till allmänna
vägars byggande m. m., ändrad genom kungörelse den 21 maj 1931
(nr 228). Därest statsbidrag ifrågasättes till sådant byggnadsarbete, skall
arbetsplan med tillhörande betänkande, ritningar och kostnadsförslag utarbetas
av därtill förordnad förrättningsman i enlighet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
anvisningar.

Beträffande statsbidrag till dikningsföretag hava bestämmelser meddelats
bl. a. i kungl, kungörelsen den 11 juni 1926 angående villkoren för statsbidrag
från statens avdikningsanslag (nr 257), ändrad genom kungl, kungörelser
den 27 juni 1927 (nr 276), den 27 juni 1929 (nr 215) och den 9 juni
1933 (nr 299), i kungl, kungörelsen den 27 juni 1927 angående villkoren
för statsbidrag från statens skogsutdikningsanslag (nr 270), ändrad genom
kungl, kungörelserna den 12 oktober 1928 (nr 365), den 27 juni 1930 (nr
273) och den 20 oktober 1933 (nr 581) samt i kungl, kungörelsen den 30
juni 1933 angående statsbidrag till utförande av vissa torrläggningsföretag,
ägnade att motverka arbetslösheten (nr 436).

Överinseendet över huru torrläggningsarbeten utföras, till vilka bidrag enligt
ovannämnda kungörelser erhållits, tillkommer i läll, då bidrag erhållits
från statens avdikningsanslag eller jämlikt kungörelsen den 30 juni 1933
(nr 436), lantbruksstyrelsen samt i fall, då bidrag åtnjutits från statens
skogsutdikningsanslag, vederbörande skogsvårdsstyrelse.

Av vad som blivit anfört såväl i förevarande motion som uti de däröver
avgivna yttrandena finner utskottet framgå, att torrläggningsföretag understundom
utföras utan att tillbörlig betydelse tillmätes de tekniska hänsyn,
som böra vinna beaktande med anledning av att företaget berör allmän vagener
brobyggnad. Orsaken härtill synes vara, att vid svneförrättningar i anledning
av sådana torrläggningsföretag personer med särskild sakkunskap rörande
väg- och broanläggningar icke alltid beredas tillfälle att närvara. Gällande
lagbestämmelser medgiva visserligen vederbörande förrättningsman
att begära biträde vid förrättningen av sakkunnig person, men någon skyldighet
härutinnan förefinnes icke. Vägstyrelserna erhålla, örn torrläggnings -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

5

företag berör allmän väg, underrättelse om, att syneförrättning skall hållas,
men vägstyrelserna synas icke sällan underlåta att begära råd och
upplysningar av vägingenjörerna angående det tillämnade torrläggningsföretagets
utförande.

Enligt utskottets mening bör en utredning verkställas i förevarande fråga.
Därvid synes bland annat böra undersökas, dels huruvida det vore lämpligt
att vederbörande vägingenjör enligt vattenlagen bereddes tillfälle att deltaga
i syneförrättning av här ifrågavarande slag, dels ock vilka befogenheter,
som därvid borde tillkomma honom.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av ifrågavarande motion, måtte
i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville
låta verkställa utredning örn lämpligheten av sådan ändring
av vattenlagen, att vägingenjör erhåller tillbörligt inflytande
vid handläggningen av ärenden angående dikningsföretag,
som beröra allmän väg, samt för riksdagen framlägga det
förslag, vartill utredningen kan giva anledning.

Stockholm den 8 mars 1934.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder, Sam Larsson, Gustaf Tamm*.
P. Sandström, Norman, Olof Carlsson och Karl Bodin;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Hage, Olovson i Västerås, Pettersson
i Hällbacken, Hansson i Trollhättan, Gardell i Gahns och Hillgard*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.