Andra lagutskottets utlåtande Nr 10,

1

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 7 mars 1934 kl. 9 f. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändrade bestämmelser
rörande uppgiftsplikten vid försäljning av avrensningsfrö.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två
inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 252
i första kammaren av herr Bodin, Karl, m. fl. samt nr 456 i andra kammaren
av herrar Hagman och Persson i Grytterud.

I motionerna, vilka äro likalydande, har yrkats, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Majit måtte hemställa örn förslag till sådan ändring av 3 § i
lagen den 14 juni 1928 angående handel med utsädesvaror att nu medgiven
inskränkning i uppgiftsplikten vid försäljning av avrensningsfrö måtte
upphöra att gälla.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda yrkande, får utskottet
hänvisa till motionerna.

Över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
begärt yttrande av statens centrala frökontrollanstalt. Utskottet
har därjämte lämnat svenska betes- och vallföreningen tillfälle att yttra sig
över motionen. För innehållet i de yttranden, som i anledning härav kommit
utskottet tillhanda, lämnas en redogörelse här nedan.

Lagen den 14 juni 1928 angående handel med utsädesvaror äger enligt
1 § tillämpning å köp av frö, som är avsett till utsäde, med undantag av
utsäde av stråsäd och trindsäd. Skogsfrö avses ej i lagen och icke heller
frö av växter, som odlas blott till prydnad. I 2 § givas huvudbestämmelserna
om den uppgiftsplikt rörande försålt frö, som lagen ålägger säljare.
Det är att märka, att lagens regler äro av tvingande natur. De kunna
sålunda icke sättas ur kraft genom avtal mellan säljare och köpare. Säljareh
skall, evad det påfordras av köparen eller ej, senast då varan avlämnas
skriftligen uppgiva vissa förhållanden för köparen. Uppgiftsplikten omförmäles
under fem med a)—e) betecknade punkter i paragrafens första
momentet. Punkten a) avser säljarens namn och adress. Enligt punkten b)
skall uppgivas fröets slag samt i fråga om rotfruktsfrö och köksväxtfrö
ävensom, där så kan ske, beträffande annat frö fröets sort. Uppgiftsplikten

Itihang lill riksdagens prnlokoll 1934. 9 sami. 2 avil. Nr lil. 1

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

under punkten c) gäller beträffande] annat frö än köksväxtfrö och avser
fröets renhetsgrad, uttryckt i viktprocent rent frö. I punkten d) föreskrives,
att uppgift i fråga örn annat frö än köksväxtfrö skall lämnas om fröets
ogräshalt, uttryckt i antal ogräsfrön på varje kilogram frö med särskilt
angivande av sammanlagda antalet frön av sådana ogräs, som enligt de för
statens centrala frökontrollanstalt gällande bestämmelser äro att anse såsom
svårare. Här åsyftas regler, som blivit föreskrivna i 14 § uti en av lantbruksstyrelsen
den 21 september 1932 utfärdad kungörelse, nr 12, angående
bestämmelser för fröundersökning vid statens centrala frökontrollanstalt och
de med statsmedel understödda lokala frökontrollanstalterna. Slutligen
meddelas i lagens 2 § 1 mom. punkten e) det stadgandet, att säljaren av
frö skall uppgiva fröets grobarhet, uttryckt i antalsprocent grott frö av det
rena fröet.

I 2 § 2 och 3 momenten givas bestämmelser örn uppgiftsplikten i fråga
örn s. k. biandfrö samt utländskt frö.

Tredje paragrafen i lagen medgiver vissa undantag från de i 2 § 1 och 2
momenten givna reglerna. I sista punkten av 3 § stadgas att i fråga örn
frö, som säljes under beteckningen avrensningsfrö, uppgiftsplikten är inskränkt
till vad i 2 § 1 mom. a) och d) sägs.

Enligt 7 § får ej frö av rödklöver, alsikeklöver, vitklöver eller timotej
saluhållas till utsäde, där varan innehåller mer än tre gånger så många
ogräsfrön som enligt gällande bestämmelser angående statsplombering av
frövara må kunna förekomma i statsplomberad vara. Ej heller får till
utsäde saluhållas biandfrö, där det innehåller flera ogräsfrön än tre gånger
det antal som enligt nyss angivna bestämmelser angående statsplombering
är medgivet för timotejfrö, eller avrensningsfrö, där det innehåller mer än
sex gånger sagda antal. Enligt lantbruksstyrelsens kungörelse, nr 15, den
21 oktober 1932 angående statsplombering av frövara, 2 §, får timotejfrö,
som skall plomberas, icke innehålla mera än 12,000 ogräsfrön på varje kilogram
frövara. Av nämnda antal ogräsfrön få högst 2,500 vara av sådan
beskaffenhet, att de enligt den förutnämnda kungörelsen av den 21 september
1932, nr 12, skola anses såsom svårare ogräs. Avrensningsfrö får sålunda
icke innehålla mera än 72,000 ogräsfrön per kilo, därav högst 15,000
frön av svårare ogräs.

Örn säljare ej fullgör sin uppgiftsplikt eller örn han lämnar oriktiga uppgifter,
straffas han med böter (8 och 9 §§). Detsamma gäller för den, som
överträder förbud enligt 7 § (10 §). Det åligger allmän åklagare att åtala
förseelser enligt 1928 års lag (11 §).

I en kungl, kungörelse den 15 november 1928 hava givits föreskrifter
rörande tillsynen å efterlevnaden av 1928 års lag. Örn frö av rödklöver,
alsikeklöver, vitklöver eller timotej eller biandfrö eller avrensningsfrö saluhålles
till utsäde, och sådant undantagsfall, som i lagens 3 § omnämnes,
icke är för handen, kan prov av den saluhållna varan få tagas för att
kontrollera, att varan icke innehåller högre ogräshalt än som är tillåten

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10. 3

enligt 7 §. Berättigade att taga sådana prov äro allmän åklagare, tjänsteman
eller provtagare, som är anställd kos statens centrala frökontrollanstalt
eller de med statsmedel understödda lokala frökontrollanstalterna, ävensom
hushållningssällskaps jordbrukskonsulent eller vandringsrättare. Då sådant
av köpare påkallas, äga vidare de personer, som nyss nämnts, taga prov avinköpt
frövara i de fall, då 1928 års lag äger tillämpning å köpet. Proven
skola undersökas vid statens centrala frökontrollanstalt. Örn undei sökningen
giver vid handen, att förseelse mot 1928 års lag blivit begången, åliggei
det frökontrollanstalten att anmäla förhållandet till vederbörande allmän
åklagare för vidtagande av vederbörlig åtgärd.

Under förarbetena till 1928 års lag avgav lantbruksstyrelsen förslag i
ämnet dels den 17 februari 1922 [S. O. U. 1922:25, sid. 9-11 samt 17-34]
och dels den 18 november 1926. I dessa förslag, uti vilka inskränkning i
uppgiftsplikten beträffande avrensningsfrö föreslogs, anfördes bland annat:

Vid rensning av frö uppkomma vissa avfallsliknande blandningar, som
vanligen benämnes avrensningsfrö. Då även ett dylikt frö under vissa förhållanden
kan användas till utsäde, men det icke är möjligt att därom
lämna uppgift i de olika avseenden, som stadgas i fråga örn annat frö, Ilar
uppgiftsskyldigheten i fråga örn sådant frö ansetts kunna inskränkas till
att omfatta säljarens namn och adress och fröets ogräshalt, under förutsättning
dock att fröet uttryckligen angives med beteckningen avrensningsfrö.
Köparens uppmärksamhet bör därigenom särskilt hava riktats på beskaffenheten
av det utsäde, som köpet avser.

I utlåtanden över lantbruksstyrelsen förslag anfördes från vissa håll, att
i fråga örn avrensningsfrö någon uppgiftsplikt överhuvud icke borde förekomma.

Beträffande bestämmelsen i 7 § att avrensningsfrö icke får innehålla melån
ett visst antal ogräsfrön, anförde föredragande departementschefen,
statsrådet Gärde, i den proposition, nr 77, genom vilken förslag till 1928
års lag förelädes riksdagen, bland annat, att i fråga om avrensningsfröet
fog syntes föreligga att medgiva något lindrigare bestämmelser än i fråga
om biandfrö, för vilket senare föreslogs, att det ej skulle få innehålla melån
tre gånger så många ogräsfrön, som fä förekomma i statsplomberat
timotejfrö. Departementschefen yttrade vidare:

Avrensningsfröet måste av helt naturliga skäl innehålla större halt ogräsfrö
än biandfröet. Faran av en lindring beträffande avrensningsfröet synes
nied hänsyn till dess särskilda användning ej heller vara avsevärd. Att
helt borttaga förbudet i fråga om avrensningsfröet och sålunda möjliggöra
att ett avrensningsfrö finge säljas till utsäde, oaktat det till övervägande
del kanske består av ogräsfrö, torde däremot icke vara tillrådligt. En
lämplig begränsning synes kunna vinnas, örn förbudet att till utsäde sälja
avrensningsfrö kommer att gälla sådan vara, som innehåller mer än dubbelt
så stort antal ogräsfrön som må förekomma i fråga örn timotejfrö.

1 propositionen nr 77, som därutinnan godkändes av riksdagen, hade 3
och 7 §§ erhållit den lydelse, de fortfarande äga.

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

Frågan huruvida timotejfrö nied högre ogräshalt än den för sådant frostag
enligt 1928 års lag tillåtna får försäljas såsom avrensningsfrö, om blott dess
ogräshalt är mindre än den för avrensningsfrö högsta tillåtna, har vid flera
tillfällen varit föremål för domstols bedömande. Här må hänvisas till ett
i Svensk Juristtidning årg. 1931 å sid. 25 refererat rättsfall. Hovrätten,
som fastställde det slut, som underrättens utslag innehöll, förklarade därvid
(med 3 röster mot 1), att enär i målet vore utrett, att det fröparti, varom
vore fråga, blivit försålt såsom avrensningsfrö, samt — även örn fröpartiet
därvid försålts till utsäde — det icke ens påståtts, att detsamma innehållit
flera ogräsfrön än det antal, som enligt gällande bestämmelser angående
statsploinbering av frövara vore medgivet för avrensningsfrö, så ogillades
åklagarens talan örn ansvar. Åklagaren hade förmenat, att säljaren icke
borde kunna undgå ansvar allenast därigenom, att han betecknat den försålda
varan såsom avrensningsfrö, då den bort angivas utgöra timotejfrö.
Het sålda fröet hade innehållit flera ogräsfrön, än som vore tillåtet beträffande
timotejfrö.

I sitt till utskottet avgivna yttrande har statens centrala frökontrollanstalt
anfört, bland annat:

Under den tid, lagen angående handel med utsädes varor haft gällande
kialt, har det visat sig, att den i lagens 3 § rörande avrensningsfrö stadgade
bestämmelsen varit synnerligen olämplig för det syftemål, lagen avser.

’ öyst och främst kan någon bestämd definition på avrensningsfrö ej fastställas
och, även örn så varit möjligt, har detta ej någon betydelse, enär
pa grund av lagens ordalydelse vilken vara som helst kan saluföras och
torsaljas såsom avrensningsfrö, blott den betecknas såsom sådant. Det är
anstaltens erfarenhet, att de flesta varor, som provtagits saluförda såsom
avrensningsfrö, ej äro att betrakta såsom verkligt dylikt, utan de hava i
stallet . varit antingen biandfrö eller också rödklöver-, alsikeklöver- eller
timotejfrö. Anledningen varför frövaror saluföras och försäljas såsom avrensningsfrö
är oftast för att dölja beskaffenheten av sådana viktiga egenskaper
hos frövaran, såsom grobarhet, renhet och varans sammansättning,
rörande vilka uppgiftsplikt ej är föreskriven. Mången köpare blir härvid
bedragen då han anser sig själv kunna bedöma frövarans art och ofta även
dess beskaffenhet. För att exemplifiera anförda förhållanden tillåta vi oss
anföra ett par fall. Är 1931 försåldes på torgplatser i Småland ett avrensmngstro
som vid undersökning visade sig vara ett alsikeklöverfrö med
normal kornstorlek och en sådan renhet och ogräshalt att det i dessa avseenden
var statsplomberbart, men grobarheten visade sig blott vara 3 procent
och frövaran var alltså fullständigt värdelös. Säljaren uppgav naturligtvis
endast den låga ogräshalten, och köparna trodde givetvis, att de erhöllo ett
tillit användbart alsikeklöverfrö. Hade i dylikt fall grobarheten varit uppgiven,
hade ingen reflekterat på att köpa en dylik vara. 1 flera andra fall
bär under beteckningen avrensningsfrö saluförts frövaror, som för icketackmannen
se ut som rödklöverfrö, men som i verkligheten varit biandfrö
vilket till 60—70 procent bestått av jämförelsevis värdelöst humleluzernfrö.
Köpare av en dylik vara tro sig köpa rödklöverfrö meri erhålla en synnerligen
mindervärdig vara. Hade däremot varan saluförts under sin rätta
beteckning biandfrö, hade varans sammansättning måst uppgivas, och då

Andro logutskottets utlåtande Nr 10. •’>

hade varan varit osäljbar. I ett flertal dylika och i liknande fall har centrala
frökontrollanstalten anmält påtalade förhållanden, åtal har också följt,
men vederbörande underrätter hava avkunnat frikännande domar med den
motiveringen, att varorna sålts under beteckningen avrensningsfrö, och då
behöver rörande desammas beskaffenhet endast ogräshalten uppgivas.

Vidare bör påpekas, att då i fråga örn avrensningsfrö högsta för saluförande
tillåtna halten ogräsfrö är dubbelt så hög som för något annat
fröslag, så har härav naturligtvis blivit följden, att t. ex. i övrigt normalt
timotejfrö med hög ogräshalt saluförts under beteckningen avrensningsfrö.

Slutligen är det mycket vanligt, att under nyssnämnda beteckning saluföra
frövaror av olika slag, vilka ej underkastas någon som helst undersökning.
Säljaren uppgiver endast i fråga örn ogräshalten tal, som ligga
nära gränsen för saluförande, t. ex. 70,000 ogräsfrön, därav 14,000 svårare
per kilogram, och så är man i de liesta fall på den säkra sidan, ty i regel
överstiger ogräshalten ej den fastställda gränsen. Vid undersökning av
dylika varor finner man också ej sällan, att ogräshalten i verkligheten blott
uppgår till en ringa bråkdel av vad som uppgivits. Det kan i detta sammanhang
omnämnas, att det förekommit säljare, som på torgplats salufört
rödklöverfrö, alsikeklöverfrö, timotejfrö och biandfrö, alltsammans uppgivet
såsom avrensningsfrö.

Av det anförda torde klart och tydligt framgå, att lagens medgivande,
att i fråga örn frövara, betecknad såsom avrensningsfrö, blott ogräshalten
behöver uppgivas, är ifrågavarande lags svagaste punkt. Man skulle nu
såsom motionärerna föreslagit kunna råda bot mot påtalade missförhållanden
genom att i fråga örn frövara, som saluföres under beteckningen avrensningsfrö,
fordra samma uppgifter som i fråga örn annat vallväxtfrö,
d. v. s. förutom redan nu påfordrade uppgifter de i lagens 2 § 1 mom. b),
c) och e) föreskrivna, samt, då avrensningsfröet utgöres av biandfrö, den
uppgiftsplikt, som 2 § 2 mom. stadgar, men det måste framhållas, att en
dylik anordning avhjälper blott delvis berörda missförhållande, enär det
fortfarande ej är något som hindrar, att rödklöverfrö, betecknat såsom avrensningsfrö
av rödklöver, saluföres med den oerhörda ogräshalten av 72,000
ogräsfrön, därav 15,000 svårare per kilogram. Centrala frökontrollanstalten
håller före, att den mest rationella lösningen av föreliggande spörsmål vöre
att förbjuda saluförande och försäljning av frövara, betecknad såsom avrensningsfrö.
Härför erfordras endast sådana ändringar av lagtexten, att
i 3 § utgår sista stycket »Säljes frö under beteckningen avrensningsfrö, är
nppgiftsp]Akten inskränkt till vad i 2 §> 1 mom. a) och d) sågs» liksom
också i 7 § andra styckets sista del: »eller avrensningsfrö, där det innehåller
mer än sex gånger sagda antal». För tydligheten skulle i sistnämnda
paragraf kunna tillfogas ett nytt stycke av följande lydelse: »Det är förbjudet
att saluföra frövara, av vad slag den vara må, under beteckningen
avrensningsfrö». Följden härav skulle bliva, att allt frö mäste saluföras
under sin rätta beteckning och att alltså verkligt avrensningsfrö linge saluföras
såsom biandfrö, rödklöverfrö eller dylikt, vilket mycket väl låter sig
göra. Visserligen skarpes härigenom den för saluförande nu tillåtna högsta
gränsen för ogräshalt från 72,000, därav 15,000 svårare, till 36,000, därav
7,500 svårare ogräsfrön per kilogram, men detta är nödvändigt, då den
nuvarande gränsen iir alltför hög. Til 1 jämförelse kan nämnas, att motsvarande
norska lag ej tillåter saluförande av biandfrö, då antalet svårare
ogräsfrön överstiger 3,000 per kilogram eller totala ogräshalten är högre än
1 procent, vilket i ruut tal motsvarar cirka 20,000 ogräsfrön per kilogram
med växlingar emellan 12,000 och 30,000. Som synes, iir nämnda lands

''takottet.

fi Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

frölag i ifrågavarande hänseende betydligt strängare än vår. Det bör i
detta sammanhang även påpekas, att vi ej i något lands frölag kunnat
juina några särskilda bestämmelser beträffande avrensningsfrö. Saluförande
a7 fr° ,™der d^lik beteckning synes ej vara medgiven och i Tjeckoslova ag

s^ar k °- m# bestämt angivet, att avrensningar av rödklöver
och blaluzern ej få saluföras.

Föreståndaren för svenska betes- och vallföreningen A. Elofson har i det
yttrande, som från nämnda förening inkommit till utskottet, anfört bland
annat:

Alla rättsinniga parter, som ha kännedom örn i huru hög grad skörden
ar beroende på utsädets beskaffenhet, torde numera anse sådana bestämmelser
otidsenliga, varigenom ett för odling olämpligt utsäde kan vinna
spridning. Sa skei- emellertid i stor utsträckning vid försäljning enligt nu
gallande lag av frö under beteckningen »avrensningsfrö». Den nuvarande
ordalydelsen av berörda lag gör att densamma kringgås, varigenom lagens
betydelse tu ila syfte förfelas. Då avrensningsfrö vanligen icke är av beskaffenhet
att kunna åstadkomma ett räntabelt plantbestånd men ofta stor
förlust genom undermålig skörd och ogräsbemängda fält till skada även för
deli fortsätta växtodlingen, kan allvarligen ifrågasättas, huruvida avrensnmgsfrö
överhuvudtaget borde få försäljas i »öppen bod». Att använda
dylikt fro i brukad jord är vanhävdande. De stora utsädesfirmorna såväl
som mindre dylika erhålla årligen betydande kvantiteter avrensningsfrö
som de försälja. Man anför ofta, att dylikt kan göra nytta utsått i betes°cll,
haga1''- Mm 30-ariga erfarenhet på detta odlingsområde ger dock
stod för den asikten att så ytterst sällan kan vara fallet. I avrensningen
ingående stora ogräsmängder äro alltid i någon mån till skada; andelen
kultur fro i dylik vara ar emellertid ofta av så dålig beskaffenhet, att en
mycket ringa, mangel inköpt gott frö, kanske för lägre kostnad, skulle åstadkomma
betydligt större effekt. Jag är av den meningen att fröutsäde icke
fal. “l forsaljas, om detsamma är av viss för utsädesändamål olämplig

Då sist berörda önskemal likväl icke kan tänkas möjligt att nu genomföra
och uppgiftsplikt även beträffande beskaffenheten av avrensningsfrö
givetvis skulle hindra lagens kringgående och möjligen även minska spridningen
av verkligt avrensningsfrö, får jag pä det livligaste instämma i
berörda motioners syfte.

Då i 1928 års lag örn handel med utsädesråg särskilda bestämmelser
mfördes rörande omfattningen av uppgiftsplikten beträffande avrensningsfrö,
motiverades detta därmed, att i fråga örn dylikt frö, vilket erhölles såsom
avfallsprodukt vid frörensning, uppgifter i alla de avseenden, som vid fröförsäljning
i allmänhet erfordrades, icke vore möjliga att lämna. Säljare
av avrensningsfrö befriades därför bland annat från skyldighet att angiva
liöet.s lenhetsgrad och grobarhet. Erfarenheten har emellertid visat, att
denna undantagsställning i fråga örn uppgiftsplikten beträffande avrensningsfrö
missbrukats bland annat därigenom, att såsom avrensningsfrö
försålts varor, vilka rätteligen icke bort betecknas såsom sådant frö. Anledningen
till att åt dessa frövaror icke givits deras rätta namn — biandfrö,

7

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

timotejfrö o. s. v. — torde ej sällan hava varit den, att säljaren velat dölja,
att frövaran saknat vissa viktiga egenskaper, i fråga om vilka uppgiftsplikt
beträffande avrensningsfrö icke är föreskriven. Ehuru en köpare borde ha
anledning att iakttaga särskild uppmärksamhet, då till försäljning utbjuden
frövara betecknats såsom avrensningsfrö, synes det ofta förekomma, att
köp äger rum av frö under denna beteckning, vilket frö är för utsädesändamål
mycket olämpligt. I de föreliggande motionerna och i de till utskottet
avgivna utlåtandena hava föreslagits olika utvägar för att nå bättre förhållanden
än de nu rådande i fråga örn försäljning av avrensningsfrö.
Enligt utskottets mening bör en utredning verkställas örn det lämpligaste
sättet att få till stånd en mera tillfredsställande ordning än den nuvarande.

Utskottet får därför hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner,
1:252 och II: 456, måtte i skrivelse till Kungl. Majit
anhålla, att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning
rörande lämpligheten av sådan ändring av bestämmelserna
i lagen den 14 juni 1928 angående handel med
utsädesvaror, att strängare bestämmelser införas i fråga
örn handeln med avrensningsfrö, samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kan giva
anledning.

Stockholm den 6 mars 1934.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder, Gustaf Tamm, P. Sandström,
Norman, Olof Carlsson, Karl Bodin och John Björck*;

från andra kammaren: herrar Hage, Johanson i Hallagården*, Pettersson i Hällbacken,
Holmström*, Hansson i Trollhättan, Sandström i Nyland*, Österström* och Lindberg i
Stockholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.