Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.
1
Nr 9.
Ankom till riksdagens kansli den 6 mars 1934 kl. 1 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
örn skyldighet för alla kommuner att överlåta sin beslutanderätt
åt fullmäktige m. m.
Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft de inom
riksdagen väckta, till utskottet hänvisade, likalydande motionerna nr 17
i första kammaren av herr Löfvander och nr 31 i andra kammaren av herr
Nilsson i Hörby samt de likalydande motionerna nr 203 i första kammaren
av herr Löfgren och nr 386 i andra kammaren av herr Nilsson i Steneberg
m. fl.
I motionerna I: 17 och II: 31 hemställes, »att riksdagen måtte för sin del
besluta sådan ändring av kommunallagen att för kommunalstämmas beslut
om slopandet av kommunalfullmäktigeinstitutionen i en kommun skall erfordra
kvalificerad majoritet».
I motionerna I: 203 och II: 386 hemställes, »att riksdagen måtte besluta att
hos Kungl. Maj:t anhålla örn utredning och förslag rörande utsträckning till
alla kommuner såväl lands- som stadskommuner som de kyrkliga församlingarna
av skyldigheten att till fullmäktige uppdraga resp. kommuners beslutanderätt
i den omfattning, som gäller beträffande större kommuner».
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till vederbörande motioner.
År 1918 vidtogos sådana ändringar i förordningarna örn kommunalstyrelse
på landet och i stad, att fullmäktigeinstitutionen gjordes obligatorisk i kommun
med mera än 1,500 invånare. I kommun med lägre invånareantal skulle
det representativa systemet även i fortsättningen vara fakultativt. För beslut
om inrättande eller upphävande av fullmäktigesystem skulle icke längre
erfordras kvalificerad majoritet. Förslag i sistnämnda hänseende fick i fortsättningen
liksom tidigare icke väckas förr än fem år efter det att beslut om
införande av representativt system fattats. — Sedermera infördes år 1922 en
uttrycklig bestämmelse att, därst kommunens invånareantal nedgått till 1,500
eller därunder, beslutanderätten fortfarande skulle utövas av fullmäktige, för
så vitt icke annat beslöts å kommunalstämma eller vid allmän rådstuga. —
Vid 1930 års revision av kommunallagarna företogs ingen annan saklig ändring
av förevarande regler än den mindre jämkningen, att förslag örn upphävande
av tidigare fattat beslut om inrättande av fullmäktige hädanefter icke
skulle få väckas förr än fyra kalenderår förflutit efter det att det representativa
systemet trätt i verksamhet.
Bihang till riksdagens protokoll 19Si. 5 sami. Nr 9.
I
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.
Utskottet.
Motionerna
I: 203 och
II: 386.
Motionerna
1:17 och
II: 31.
Förefintligheten av representativt system i den borgerliga kommunen medför,
där denna sammanfaller med skoldistrikt, enligt 1930 års lag örn skolstyrelse
i vissa kommuner skolärendenas överflyttande från den kyrkliga till
den borgerliga kommunen.
Före tillkomsten av 1930 års lag örn församlingsstyrelse utövades församlings
beslutanderätt å kyrkostämma. Genom nämnda lag gjordes däremot det
representativa systemet obligatoriskt i församling med mera än 5,000 invånare,
dock med visst undantag för församling, som ingår i kyrklig samfällighet,
samt fakultativt i församling med lägre invånareantal. I övrigt infördes
i fråga örn fullmäktigeinstitutionens inrättande, fortbestånd och upphävande
i lagen örn församlingsstyrelse motsvarande regler som i lagarna om kommunalstyrelse
på landet och i stad.
Samtliga städer i riket äga numera stadsfullmäktige under det att den kommunala
beslutanderätten i över hälften av våra landskommuner ännu utövas å
kommunalstämma. Införandet av en regel örn obligatoriskt fullmäktigesystem
i alla borgerliga kommuner oberoende av deras storlek skulle följaktligen för
flertalet landskommuner innebära betydande organisatoriska förändringar. En
dylik lagstiftning bör därför komma till stånd endast örn tungt vägande skäl
kunna anföras till det representativa systemets förmån även vad de mindre kommunerna
beträffar. Men under det att fullmäktigesystemet är en praktisk
nödvändighet i de större kommunerna och fördelarna med detta system även
äro uppenbara vad de medelstora kommunerna beträffar, äro de med stämmosystemet
förenade riskerna och olägenheterna mindre framträdande i de små
kommunerna. I det stora antal kommuner, som endast äga några hundra invånare,
skulle fullmäktigesystemet innebära en överorganisation. De mindre
borgerliga kommunerna böra därför även i fortsättningen själva få avgöra,
örn representativt system för deras vidkommande är behövligt.
Vad de kyrkliga kommunerna beträffar inträder, med hänsyn till de kyrkliga
ärendenas antal och beskaffenhet, behovet av representativt system först
vid en högre folkmängdssiffra än i de borgerliga kommunerna. Utskottet
kan därför för de kyrkliga kommunernas vidkommande ännu mindre än för
de borgerligas tillstyrka en lagstiftning om obligatoriskt fullmäktigesystem
för alla kommuner oberoende av deras storlek.
Något mera allmänt krav har icke framkommit örn sänkning av det befolkningstal,
vid vilket representativt system i kommun är obligatoriskt. Vid sådant
förhållande finner utskottet tiden ännu icke vara inne att till förnyat
övervägande upptaga detta spörsmål.
För de fall, då fullmäktigeinstitutionen i en kommun endast är fakultativ,
är det icke fullt konsekvent att införa en regel om kvalificerad majoritet för
beslut om upphävande av densamma samtidigt som regeln örn enkel pluralitet
för beslut om införande av representativt system bibehålies oförändrad. De betydande
svårigheter att avskaffa detta system, som en dylik bestämmelse örn
kvalificerad majoritet skulle medföra, kunde lätt tänkas leda till att en kom
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.
3
mini avhölle sig från att pröva det representativa systemets företräden. Vissa
garantier mot förhastade beslut örn fullmäktigesystemets upphävande föreligga
dessutom redan i gällande stadganden örn tillkännagivande av stämmosammanträde,
örn möjligheten att få ärende bordlagt, då minst en tredjedel
av de närvarande därom förena sig, samt örn den tidrymd på fyra år, inom
vilken förslag örn avskaffande av fullmäktige icke får väckas. Något praktiskt
behov av ökade garantier mot förhastade beslut i förevarande hänseende
har icke heller påvisats. Ehuru statistiska uppgifter saknas rörande det antal
fall, i vilka förslag om upphävande av fullmäktigesystemet framställts,
kan dock nämnas att dylika förslag efter de senaste komunala valen år 1930
endast för två kommuners del lett till det representativa systemets avskaffande.
Förslag i dylika frågor böra alltså även i fortsättningen få avgöras
med enkel pluralitet.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att motionerna 1:17 och II: 31 icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda; och
2) att motionerna 1:203 och 11:386 icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 6 mars 1934.
På konstitutionsutskottets vägnar:
C. A. REUTERSKIÖLD.
Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Hallén, Sundberg, Björkman*, Bergman,
Sandegård, David Pettersson*, Larsén, Ehrnberg*, Källman, Västberg, Borg*, Magnusson
i Tumhult, Pehrsson i Göteborg, Fast, Olsson i Mora*, Lindskog, Johnsson
i Norrahammar*, Eriksson i Tolered* och Nilsson i Göteborg.
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservationer:
1) av herr Reuterskiöld, som ansett utskottets yttrande och hemställan böra
erhålla följande lydelse:
»Utan tvivel äro med det representativa systemet, varmed avses systemet
med valda representationer, inom kommunalförvaltningen stora fördelar förenade.
Men något som helst bevis för önskvärdheten av dess obligatoriska
utsträckning till kommuner med lägre invånareantal än nu är stadgat eller
än mindre till alla kommuner har icke förebragts, och något behov av en utredning
kan ej här skäligen påstås. Däremot synes erfarenheten giva vid
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.
handen, att sedan detta system införts en återgång till det omedelbara stämmosystemet
endast sällan ägt rum och att, då sådan ifrågasatts eller genomförts,
därigenom onödig ovisshet och brist på stabilitet uppstått. Det kan
därför med fog ifrågasättas örn ej en utredning borde verkställas rörande införande
av bestämmelser därom, att, sedan representativt system en gång införts,
därvid skall förbliva till dess, efter underställning av beslut örn omläggning,
underställningsmyndigheten finner skäl godkänna dylikt beslut. I
anledning av nu behandlade motioner hemställes förty,
1) att riksdagen ville i anledning av motionerna I: 17 och
II: 31 i skrivelse till Kungl. Majit begära utredning och därav
möjligen föranlett förslag rörande stabilisering av det representativa
systemet, så snart det en gång i en kommun blivit
infört;
2) att motionerna I: 203 och II: 386, i den mån de ej härigenom
besvarats, icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
»
2) av herr Sandegård, som anfört:
»Under hänvisning till det representativa systemets principiella företräden
för såväl de borgerliga som de kyrkliga kommunerna hemställes,
att riksdagen, i anledning av motionerna I: 203 och II: 386,
i skrivelse till Kungl. Majit ville anhålla örn utredning och
förslag rörande sänkning av det befolkningstal, vid vilket representativt
system i kommun skall vara obligatoriskt.»
Stockholm 1934. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
340749