Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 1 mars 1934 kl. 2 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
om utredning och förslag i fråga om kommunal fondbildning.

Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft dels
de likalydande motionerna 1:73 av herr Lindmark och 11:148 av herr
Brännström, dels ock motionen 11:50 av herr Sandström.

I motionerna 1:73 och 11:148 hemställes,

»att riksdagen måtte besluta att i skrivelse hos Kungl. Maj:t anhålla om
skyndsam utredning av frågan om kommunal fondbildning samt att Kungl.
Maj:t därefter snarast för riksdagen ville framlägga förslag till ändring i
kommunallagarna i detta hänseende.»

I motionen 11:50 hemställes,

»att Kungl. Maj:t måtte efter verkställd undersökning föranstalta örn
sådant tillägg till lagarna av den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse å landet
och i stad samt församlingsstyrelse, att kommunalutskylder som äro
baserade å taxeringsåtgärd av taxeringsnämnd eller prövningsnämnd, vilken
åtgärd blivit i laga ordning av den skattskyldige överklagad i högre
instans, i den mån de inflyta, ej få förbrukas till kommunens eller församlingens
löpande utgifter, utan skola avsättas till en särskild fond, upptagen
såsom skuld i inkomst- och utgiftsstaten, till dess taxeringsärendet genom
laga kraftägande utslag blivit slutgiltigt avgjort.»

Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda förslagen får
utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas här nedan, hänvisa till
motionerna.

Nu gällande kommunallagar av den 6 juni 1930 innehålla inga bestämmelser
om rätt för kommuner att upplägga fonder. I 5 § lagen örn kommunalstyrelse
för landet och motsvarande lagrum i de övriga kommunallagarna
stadgas att för anskaffande av medel, som utöver vissa angivna
inkomster erfordras för bestridande av kommunens utgifter, äger kommunen
beskattningsrätt enligt vad i berörda lag stadgas.

Detta stadgande har i praxis tillämpats så, att beskattning i regel icke
får ske för fondbildning, i syfte att tagas i bruk för framtida utgifter.

G

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr S.

Härom finnas flera rättsfall från regeringsrätten. Sålunda beslöt
en kommun i sin inkomst- och utgiftsstat upptaga såsom utgift visst
belopp till »skatteutjämningsfond». Regeringsrätten ansåg att berörda
avsättning måste, vid det förhållande att icke ens beslut av kommunalfullmäktige
fattats örn grunderna för de avsatta medlens disponerande, anses
strida mot ovannämnda bestämmelser (Regeringsrättens årsbok 1925 ref.
68, jfr 1925 ref. 18). Föreligger däremot ett bestämt och förhandenvarande
behov kunna medel härtill avsättas. Så har avsättning skett för blivande
bygge av ålderdomshem, skolhus m. m. (Regeringsrättens årsbok 1925 not
S. 138, 1929 not E 148 och 219). Å andra sidan har avsättning till »rnarkförvärvsfond»
ogillats såsom icke påkallad av ett bestämt förhandenvarande
behov (Regeringsrättens årsbok 1930 ref. 32, jfr 1921 ref. 52).

Beträffande åter andra medel än sådana som kommunen anskaffar genom
direkt beskattning gälla andra regler. Skogsaccismedel skola sålunda enligt
§ 9 i lagen örn skogsaccis i skatteutjämnande syfte fonderas. En viss
frihet är kommun även medgiven beträffande medel influtna på grund av
nöjesskatt. Kommun torde även kunna avsätta medel — där de icke äro
skattemedel — för kassaförlag till kommunens affärsdrivande verk.

Frågan om ändrade bestämmelser rörande rätt för kommuner att upplägga
fonder har vid flera tillfällen varit föremål för riksdagens prövning. I andra
kammaren väcktes år 1911 motion, nr 2, av friherre Palmstierna, vari hemställdes,
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn utredning
angående lämpligheten av att för vissa ändamål medgiva kommuner
rätt att upplägga fonder samt, örn utredningen därtill gåve anledning,förslag
till ändring av bestämmelserna uti kommunalförordningarna. Över motionen,
som innehöll en ingående framställning av de regler som gällde i vissa
främmande länder, avgav konstitutionsutskottet utlåtande, nr 19, däri utskottet
bl. a. gav en sammanfattning av de ändamål, vartill kommunal fondbildning
i vissa främmande länder kommit till användning. Utskottet anförde
att fondbildning använts l:o) för tillgodoseende av vissa regelbundet
återkommande behov såsom stadsplaners genomförande m. m.; 2:o) för tillgodoseende
av de krav, som ställas på kommunens kassa vid de tider av
året, då ordinarie inkomster, såsom skatter och avgifter, ännu icke hunnit
inflyta; 3:o) för att reglera utdebiteringen i kommunerna år från år
samt 4: o) för verkställande av årliga avskrivningar å av kommunen verkställd
anläggning, för att därigenom kunna förnya anläggningen. Utskottet
yttrade vidare i sitt berörda utlåtande, att det borde bero av en blivande
undersökning, vilka slag av den i främmande länder förekommande fondbildningen
som borde i Sverige komma till användning. Vidare ansåg
utskottet, att om undersökningen skulle leda till ett för fondbildningen
gynnsamt resultat särskilda föreskrifter, avpassade för de svenska kommunernas
förhållanden, borde uppställas för fondernas bildande och förvalt -

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

t*

i

ning, varjämte ett blivande lagförslag även borde innehålla stadganden till
förhindrande av missbruk. Riksdagen beslöt att i anledning av motionen
i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning angående lämpligheten
av att, utöver vad nu kunde anses medgivet, stadga rätt för kommun att för
vissa ändamål upplägga fonder samt, därest utredningen därtill gåve anledning,
örn framläggande av de förslag till ändring av bestämmelserna i
gällande kommunalförordningar, som kunde påkallas. Sedermera tillkallade
chefen för finansdepartementet efter därtill erhållet bemyndigande den
9 december 1917 borgmästaren Gunnar Fant att verkställa den begärda
utredningen. Till fullgörande av sitt uppdrag avlämnade denne med skrivelse
den 29 september 1919 förslag till lag örn kommunal fondbildning
och vissa i samband därmed stående författningar.

Enligt detta förslag skulle kommun kunna upplägga vissa fonder, nämligen
dels allmänna fonder utan angivet ändamål, dels ock speciella fonder
för särskilda ändamål, vilka senare i förslaget sammanfattades såsom
1) fond för visst beslutat företag; 2) markfond; 3) förnyelse- och utvidgningsfond;
4) kassafond samt 5) försäkringsfond.

Över det avgivna förslaget inhämtades yttranden från statliga och kommunala
myndigheter, varvid mot förslaget framställdes betydelsefulla anmärkningar.
Förslaget har därefter fått vila.

Då sedermera vid 1930 års riksdag framlades proposition, nr 99, med
förslag till lag örn kommunalstyrelse på landet m. m., yttrade föredragande
departementschefen i vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet
beträffande denna fråga:

»Naturligen vore det ur flera synpunkter önskvärt, att frågan örn lagstiftning
rörande komlmunal fondbildning nu kunde upptagas till lösning.
Emellertid torde detta icke vara möjligt. Mot det föreliggande förslaget
hava framställts betydelsefulla anmärkningar, och ett avgörande synes
icke kunna träffas utan en förnyad grundlig utredning. Härtill kommer,
att frågan örn fondbildning nära sammanhänger med spörsmålen rörande
omläggning av det kommunala budgetväsendet och angående skatteutjämning
mellan olika kommuner. För utredning rörande sistnämnda viktiga
spörsmål hava som bekant tillkallats särskilda sakkunniga.

Då jag anser mig nu böra lämna åsido såväl sist omförmälda frågor som
åtskilliga i de inkomna yttrandena berörda spörsmål av reell natur, vill
jag ånyo framhålla, att jag naturligen icke på något sätt tagit ställning till
där avsedda sakliga problem. Slutligt avgörande rörande desamma torde
böra träffas i annat sammanhang och synes i en del fall icke kunna ske utan
ytterligare utredning».

Konstitutionsutskottet, som behandlade ifrågavarande proposition,
hade därvid jämväl att behandla de i anledning av propositionen väckta
likalydande motionerna, 1:287, av herr Möller m. fl., och 11:445, av herr
Hansson i Stockholm m. fl., vari hemställdes, att riksdagen måtte besluta att
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn skyndsam utredning av frågan örn

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr S.

Motionerna
1: 73 och
Il: 148.

kommunal fondbildning samt framläggande för riksdagen av förslag till
lagstiftning i ämnet.

Konstitutionsutskottet, som under hänvisning till de i propositionen
framförda skälen förväntade, att den förnyade utredning, som ställts i utsikt,
så snart ske kunde verkställdes, avstyrkte motionerna, och riksdagen
beslöt i enlighet härmed.

Den i 1930 års proposition åberopade utredningen torde hava avsett
skatteutjämningsberedningen, vilken därefter i december 1932 avgivit
betänkande. Detta berör dock endast skatteutjämningen mellan kommuner
och icke skatteutjämningen inom en och samma kommun. Ej heller
finnes i betänkandet frågan örn kommunal fondbildning berörd.

I motionerna 1:73 och 11:148 vid årets riksdag anföres, att beträffande
kommunal fondbildning frågan gäller två spörsmål, vilka ej äga sammanhang,
nämligen dels den fondering, som avser att öka kommunernas kapitaltillgångar,
dels den fondering, som är avsedd att öka den kommunala förvaltningens
effektivitet samt att göra övergången mellan olika år i beskattningshänseende
mindre märk- och kännbar. I motionerna framhålles, att kommunerna
redan nu verkställa fondering, när det gäller ökning av kapitaltillgångarna.
Genom inskränkning av amorteringstiden för lån till byggnadsföretag
m. m., från 40 till 20 år, har Kungl. Maj:t faktiskt tvingat kommunerna
att fondera för ökning av kapitaltillgångarna. Däremot, framhålla motionärerna
vidare, äger kommun icke rätt fondera medel för fonder utan visst,
angivet ändamål eller för skatteutjämning. Vidare anföra motionärerna:

»Denna inskränkning i kommunernas självbestämmanderätt är obestridligt
till stor skada både i de enskilda kommunerna och för staten i flera
avseenden. Den kunde möjligen försvaras under äldre tider, då den kommunala
förvaltningen var betydligt mindre omfattande och dessutom inriktad
på rent lokala och löpande behov, men knappast numera.

Med de senaste decenniernas ofantliga ökning av de kommunala uppgifterna
och den kommunala förvaltningens omfattning synas de nuvarande
reglerna försvåra en ändamålsenlig och effektiv kommunalförvaltning.
Detta är särskilt fallet med de kommuner, där av en eller annan anledning
det beslutande kommunala organet redan nu kan konstatera en lokal konjunkturrörelse
i nedåt- eller uppåtgående riktning. De ha ingen möjlighet
att besluta en både nödvändig och rimlig skatteutjämning och det finnes
fall, där kommuner på så sätt direkt drivas till att mottaga utjämningsunderstöd.
Som bevis på de orimliga förhållandena kan anföras att
man där kan finna det förenligt med en praktisk realpolitik att för tillfället
göra slut på kommunens samtliga tillgångar för att sedan kunna erhålla
så mycket större utjämningsbidrag. Sådant borde dock varken ur statens
eller skattebetalarnas synpunkt understödjas.»

Sedan i motionerna såsom exempel på kommun där fondering för skatteutjämning
borde ske anförts Skellefteå landskommun med de starkt framåtgående
samhällena Boliden och Strömsfors, framhålles vidare:

»Om således en utvidgning av den kommiunala självstyrelsen i detta av -

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

9

seende synes nödvändig, finnas säkert de, som hysa betänkligheter med
hänsyn till att en dylik fondbildning skulle kunna missbrukas. Enligt min
uppfattning skulle risken härav kunna förebyggas, örn de nya stadgandena
om fondbildning intoges i kommunallagarna och finge bl. a. den innebörden
att beslut örn fondering skulle i likhet med beslut örn lån underställas
Kungl. Maj :ts prövning. Beslutet skulle därvid omfatta icke blott fonderingen,
dess storlek och omfattning utan även sättet för fondens användning.
Under sådana omständigheter kunde Kungl. Majit förhindra missbruk
samt utöva erforderlig tillsyn över utvecklingen på detta område».

Motionen 11:50 avser att förhindra att kommuner råka i ekonomiskt Motionen
trångmål genom att skattemål, som rört sig örn betydande belopp, efter tl.50.
besvär till kungl, kammarrätten och Kungl. Maj :t avdömts till kommunens
nackdel.

I motionen anföres:

»Då som bekant dylika skattemål i regel draga synnerligen lång tid,
oftast manga år — i ett fall ända till nio — innan de bliva slutligt avgjorda,
aro de på grundval av prövningsnämndens beskattningsåtgärd året efter
denna taxering till kommunerna influtna skattebeloppen av kommunerna
för länge sedan förbrukade, då de slutligen genom kungl, kammarrättens
eller Kungl. Maj:ts utslag bliva skyldiga att till vederbörande skattebetalare
återgälda de felaktigt upptaxerade beloppen.

Kommunerna sakna ju enligt gällande lag rätt till fondbildning och
hava därigenom, särskilt under sjunkande konjunkturer och skatteunderlag,
haft synnerligen svart att gardera sig emot den plötsliga finansiella
påfrestning, som ett dylikt sentima skattebesvärsavgörande innebär för
dem. _Ett flertal kommuner hava också hos statsmakterna mäst göra framställning
örn extra ekonomiskt understöd för att kunna gå i land med återbärandet
av de väldiga skatterestitutioner som blivit dem ålagda och motion
örn sådant stöd har även vid innevarande riksdag blivit väckt. (Åhus
köping m. fl. kommuner.)

Det torde därför nu vara erforderligt och nödigt att på lagstiftningsvägen
söka rada bot för de missförhållanden i fråga örn kommunernas
ekonomiska° utveckling, som härutinnan råda, och tror jag för min del,
att detta mål relativt lätt kan vinnas genom att till lagarna av den 6 juni
1930 örn kommunalstyrelse på landet och stad samt örn församlingsstyrelse
gora ett tillägg av innehåll, att sådana uppdebiterade kommunalutskylder,
sorn äro beroende av taxeringsbeslut i taxerings- och prövningsnämnder,
vilka inom laga tid före kalenderårets utgång av den skattskyldige eller
dennes rättsinnehavare överklagats i högre instans, allteftersom de inflyta
eJ *''d av den uttaxerande kommunen eller församlingen förbrukas för de
löpande utgifterna, utan skola avsättas till en ’skatterestitutionsfond’ och
(,j iian ^denria fond överföras till kommunens eller församlingens disponibla
tillgångar, förrän slutligt laga kraftägande utslag rörande skattebesväien
föreligger, vilket tilldömt kommunen eller församlingen skattebeloppen
i fråga. Bifallas däremot besvären, återbetalas av fonden medel
till den skattskyldige, vad enligt det slutliga utslaget denne åbelöper Ä
fondens kapitalbehållning vid varje räkenskapsårs slut gottskrives fonden
5 procent årlig ranta. Kapital och upplupen ränta överföras i skilda poster
vid räkenskapernas avslutande till följande år. Det ina åläggas de koni -

Utikottef.

10 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

munala revisorerna noga tillse, att dessa bestämmelser bliva av kommunernas
och församlingarnas förvaltande organ till punkt och pricka iakttagna.

En på en överklagad taxering baserad utskyldsdebitering är ju att anse
som en tvistig fordran och ingen reell tillgång och bör alltså icke av kommunerna
upptagas och disponeras såsom sådan.

En viss svårighet vid tillämpningen av här föreslagna ordning ligger
däruti, att en kommun vid uppgörande av sin stat för kommande år, vilket
ju skall ske på landet före september och i stad före november månads
utgång, ej har kännedom örn, vilka av prövningsnämndens beslut bliva hos
kungl, kammarrätten överklagade. Därav följer, att 1 års förskjutning
måste ske i fråga om fondering av de utskyldsbelopp, som under kommande
år inflyta på grund av vid årsskiftet överklagade taxeringsåtgärder, enär
i annat fall brist skulle uppstå i den uttaxerande korporationens stat.
Justering enligt detta förslag kan alltså ej ske förrän året efter det, då
de tvistiga utskylderna inflyta, och dessa tvistiga utskyldsbelopp upptagas
i staten för detta sistnämnda år såsom en kommunens skuld till den ovan
omtalade skatterestitutionsfonden. Detta är ju en olägenhet, men huvudsaken
vinnes dock, nämligen att kommunen och församlingen erhålla reserverade
medel för att i sinom tid utan ansträngning eller statshjälp må kunna
utanordna utdömda skatterestitutioner.

Genom införande av en sådan ordning stärkes även kommunernas ekonomi
därigenom att, örn skattebesviir i de högre instanserna avgöras till
en kommuns förmån, en reserverad tillgång stiger upp och bliver disponibel
för dess löpande utgifter.»

Av det nu anförda beträffande föreliggande fråga ävensom av de uppgifter
som lämnats i motionerna framgår, att rätten för kommuner att bilda
fonder samt reglering av denna rätt genom lagstiftning utgör ett spörsmål,
som snarast möjligt behöver bringas till lösning. Det torde i ganska vidsträckt
omfattning förekomma, att kommunerna utan att äga sådan rätt likväl
upplägga fonder och därvid söka på olika sätt kringgå bestämmelserna och
rådande rättspraxis. Därjämte är den osäkerhet, som råder beträffande kommunernas
rätt att bilda fonder, icke till fördel för den kommunala förvaltningen.
De hittills verkställda utredningarna torde såsom förut vid flera
tillfällen framhållits icke kunna läggas till grund för en lagstiftning i
ämnet. En förnyad och förutsättningslös utredning av hela spörsmålet med
beaktande av de i motionerna 1: 73 och II: 148 framförda synpunkterna bör
därför komma till stånd. I samband härmed torde även den i motionen
II: 50 berörda frågan böra göras till föremål för undersökning.

Huruvida den lagstiftning i ämnet, som sålunda snarast bör komma till
stånd, lämpligen bör ske genom ändringar i kommunallagarna eller genom
särskild lagstiftning torde få bero av utredningen. I varje fall bör denna
lagstiftning jämväl omfatta kontrollbestämmelser mot missbruk av rätten
till fondbildning. Utskottet anser sig emellertid sakna anledning att nu
taga ställning till frågan om sådana kontrollbestämmelsers omfattning.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

11

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1 :o) att riksdagen i anledning av motionerna 1: 73 och
II: 148 ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla örn
skyndsam utredning av frågan örn kommunal fondbildning,
varvid även bör beaktas innehållet i motionen 11:50,
samt om framläggande för riksdagen av förslag till lagbestämmelser
i ämnet;

2:o) att motionen 11:50, i den mån den icke härigenom
kan anses besvarad, icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 1 mars 1934.

På konstitutionsutskottets vägnar:

C. A. REUTERSKIÖLD.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Hallén, Strömberg, Sundberg, Oscar
Gottfrid Karlsson, Björkman, Bergman, David Pettersson,
Larsén*, Ehrnberg, Källman, Borg, Magnusson i Tumhult,
Andersson i Igelboda, Pehrsson i Göteborg*, Olsson i Mora,
Lindmark*, Wiklund*, Eriksson i Tolered* och Svensson i
Landskrona.

* Ej närvarande vid justeringen.