Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

1

Nr 93.

Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1934 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående inrättande
av en arrendeegnahemsfond m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit under utgifter för kapitalökning,
bilaga 7, punkt 16, föreslagit riksdagen att, i avbidan på den
proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, för åtgärder för
beredande av jord åt arbetslösa m. m. beräkna för budgetåret 1934/1935 ett
reservationsanslag av 3,000,000 kronor.

Härefter har Kungl. Majit i en till riksdagen den 27 april 1934 avlåten,
till jordbruksutskottet hänvisad proposition nr 268 under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma
dag föreslagit riksdagen

Ilo) dels besluta, att en fond, benämnd arrendeegnahemsfonden, skall
inrättas, i vilken fond skola ingå fastigheter, avsedda att upplåtas till
obemedlade eller mindre bemedlade i syfte att skapa stadigvarande arbetstillfällen
för självförsörjning;

dels medgiva, att i arrendeegnakemsfonden ingående fastigheter må upplåtas
i huvudsaklig överensstämmelse med de bestämmelser, vilka finnas
intagna i det vid statsrådsprotokollet fogade förslaget till kungörelse
örn arrendeegnahem, ävensom att fondens tillgångar i övrigt må användas
enligt av departementschefen i samma protokoll angivna grunder;

dels medgiva, att från statens domäners fond må enligt Kungl. Maj:ts
bestämmande till arrendeegnahemsfonden överföras jordbruksegendomar,
lämpliga att användas för det med sistnämnda fond avsedda ändamålet;

dels oek såsom kapitalökning för arrendeegnahemsfonden anvisa för
budgetåret 1934/1935 under utgifter för kapitalökning, statens utlåningsfonder,
ett reservationsanslag av 1,200,000 kronor;

2:o) dels besluta, att en fond, benämnd arrendelånefonden, skall inrättas,
från vilken lån må utlämnas till innehavare av arrendeegnahem för
anskaffande av nödiga jordbruksinventarier m. m.;

dels medgiva, att lån ur arrendelånefonden må utlämnas i huvudsaklig
överensstämmelse med de bestämmelser, som finnas intagna i nyssnämnda
förslag till kungörelse;

dels ock såsom kapital för arrendelånefonden anvisa för budgetåret
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 10 sami. Nr 93. 1

2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

1934/1935 under utgifter för kapitalökning, statens utlåningsfonder, ett reservationsanslag
av 300,000 kronor; samt

3:o) förklara, att riksdagen icke finner anledning till erinran mot antagandet
av ett i statsrådsprotokollet berört erbjudande från svenska kvinnors
vänsterförbund och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund.

Het propositionen bilagda förslaget till kungörelse örn arrendeegnahem
har jämväl såsom bilaga fogats till detta utlåtande (Bil.).

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till berörda
statsrådsprotokoll.

Med anledning av propositionen hava väckts följande, till utskottet hänvisade
motioner, nämligen

I: 366 av herr Tamm, Gustaf, vari hemställts, att riksdagen ville avslå
de i propositionen 268 framförda förslagen, eller, örn riksdagen ej funné
sig kunna bifalla detta yrkande, att riksdagen ville besluta den ändring i
propositionen, att medlen till arrendeegnahemsfonden — 1,200,000 kronor
— tågås ur statens markinköpsfond, samt att arrendelånen utlämnas
under sådana former, att staten erhåller nödig säkerhet enligt allmänna
arrendelagens 24 §;

1:369 av herr Thorén m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av Kungl. Majrts förenämnda proposition måtte besluta, att 2
§:s andra stycke erhåller följande lydelse: Urval bland jordsökande och
inköp av jord i enskild ägo skola förmedlas av hushållningssällskaps
egnahemsnämnd, kommunal myndighet eller Riksföreningen jord åt arbetslösa,
vilka uppgöra förslag, som därefter prövas av nämnden. I
övrigt skall nämndens verksamhet bedrivas under samverkan med organen
för den statsunderstödda egnahemsverksamheten i den omfattning,
så finnes ändamålsenligt;

1:370 av fröken Hesselgren likalydande med II: 647 av fru
Östlund, vari hemställts, dels att riksdagen måtte, i anledning av punkten
3 i Kungl. Maj:ts i ovanberörda proposition gjorda hemställan,
förklara, att riksdagen icke finner anledning till erinran mot
antagandet av förutberörda erbjudande från Svenska kvinnors vänsterförbund
och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund samt att ifrågavarande
jord må utlämnas mot åborätt, som ej kan lösas, dels ock att bemälda
kvinnoorganisationer bliva representerade i den nämnd .eller styrelse,
som finge i uppdrag att utarbeta och fullfölja plan örn upprättande
och utlämnande av småbruken i fråga, samt

I: 371 av herr Lindhagen, vari hemställts,

1) att riksdagen måtte, i syfte att komplettera det i ovanberörda proposition
föreslagna experimentet, hos Kungl. Majit begära förslag örn återställande
av 1926 års åborättslag i det genom propositionen till 1926 års
riksdag framlagda skick med upphävande av den vid nämnda riksdag
kompromissvis antagna bestämmelsen om rätt för åbon att efter 20 år lösa
jordbruket;

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

3

2) att riksdagen därvid tillika ville äska, att lagen om åborätt liksom
lagstiftningen örn tomträtt kompletteras med inteckningsrätt för fordran
i åborätten;

3) att riksdagen tillika ville förnya sin framställning år 1926 örn lagstiftningsåtgärder.
genom vilka beredas möjlighet till försäljning av jord
i allmän ägo under sådana villkor, att syftet med upplåtelsen behörigen
tryggas;

4) att riksdagen slutligen hemställer, att upplåtelser av kronojord för
bildande av självständiga jordbruk, på sätt föreslagits, fullständigas sålunda
att även enskild jord, nämligen odlingsmark och husbehovsskog å
bolagsdomäner och gods, skall genom lag, stödd av expropriationsrätt,
kunna på skäliga villkor ställas till förfogande för enahanda ändamål vare
sig det gäller bildande av nya jordbruk, komplettering av ofullständiga
jordbruk eller frilösning av arrendejordbruk, samt

II: 646 av herr Osberg, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att
iordningställa 200 arrendejordbruk i stället för 100, som föreslås i Kungl.
Maj:ts proposition nr 268, samt att höja det av Kungl. Maj:t för ändamålet
äskade beloppet till det dubbla.

Därjämte hava före propositionens avlåtande väckts följande till utskottet
hänvisade motioner, nämligen

1:113 av herr Larson, Edward, m. fl. och II: 466 av herr Thorell m. fl.,
likalydande, vari hemställts, att riksdagen måtte bevilja ett anslag av
38,000 kronor åt riksföreningen Jord åt arbetslösa;

I: 268 av herr Pettersson, Anton, m. fl. och II: 461 av herr Pettersson i
Dahl m. fl., likalydande, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att
i huvudsaklig överensstämmelse med sociala jordutredningens förslag av
den 7 mars 1933 åtgärder utöver vad som beslöts vid föregående års riksdag
skola vidtagas för styckning av vissa kronoegendomar och från enskilda
inköpta egendomar till mindre jordbruk, samt att riksdagen för
detta ändamål måtte anvisa ett belopp av 8,000.000 kronor av arbetslöshetsmedel.
att användas enligt grunder, som Kungl. Maj:t äger att fastställa,
samt

II: 26 av herrar Olsson i Kamsta och Osberg, vari hemställts,

1) att riksdagen beslutar att i 1934—1935 års utgiftsstat anslå dels ett
belopp av 3,000,000 kronor för nyskapandet av småbruk för arbetslösa och
härtill lämpliga personer, dels ock beslutar uppläggandet av en lånefond
för uppsättningslån till ett belopp av 1,250,000 kronor, samt

2) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller örn en skyndsam
utredning angående verksamma åtgärder till arbetslöshetens bekämpande
genom framskapandet av cirka 2,000 nya småbruk per år under en tid av
fem år i enlighet med av motionärerna skisserad plan och framläggandet
för 1935 års riksdag av det resultat till vilket utredningen kommit.

Beträffande de skäl, sorn anförts till stöd för dessa framställningar, hänvisas
till motionerna.

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

Frågan om anskaffande av jord åt mindre bemedlade och obemedlade
personer har vid upprepade tillfällen varit föremål för uppmärksamhet
från statsmakternas sida. I anledning av ett flertal skilda motioner i ämnet
anhöll 1928 års riksdag (E. skr. nr 232) örn utredning och förslag rörande
beredande av ökade möjligheter för lantarbetare, hemmansägare-, arrendators-
och småbrukaresöner samt andra mindre bemedlade och obemedlade
personer att erhålla egna jordbruk. Den begärda utredningen verkställdes
av egnahemsstyrelsen, som den 5 december 1928 avgav ett förslag
avseende anskaffande av s. k. lantarbetarsmåbruk. Förslaget föranledde
icke någon framställning till riksdagen, utan beslöt Kungl. Majit, att frågan
ånyo skulle överlämnas till egnahemsstyrelsen. Den 2 oktober 1929
framlade egnahemsstyrelsen ett nytt förslag i ämnet, men icke heller detta
föranledde någon framställning till riksdagen. 1930 års riksdag anhöll
därefter i anledning av vid riksdagen väckta motioner (E. skr. nr 276), att
Kungl. Majit ville verkställa fortsatt utredning rörande ökade möjligheter
för lantarbetare, skogsarbetare, hemmansägare-, arrendators- och småbrukaresöner
samt andra mindre bemedlade härför lämpliga personer att
erhålla egna jordbruk. Enligt Kungl. Majits beslut den 4 december 1930
uppdrogs åt den s. k. sociala jordutredningen att verkställa den av riksdagen
begärda utredningen. Den 5 december 1932 avlämnade sociala jordutredningen
betänkande med förslag till åtgärder för beredande av ökade
möjligheter för mindre bemedlade personer att erhålla egna jordbruk (stat.
off. utr. 19321 33). På grundval av detta betänkande framlade Kungl. Majit
för 1933 års riksdag i proposition nr 181 förslag angående inrättande av
en arbetarsmåbrukslånefond, från vilken lån finge utlämnas i ändamål att
giva skogsarbetare eller därmed likställd arbetare tillfälle att förvärva
mindre lägenhet, ägnad att bereda innehavaren utkomst genom jordbruk,
drivet vid sidan av annan verksamhet. Propositionen bifölls av riksdagen.
Bestämmelser rörande lån från fonden hava meddelats i kungörelsen den
14 juni 1933 (nr 331) angående statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet.

I skrivelse den 7 mars 1933 har sociala jordutredningen framlagt resultatet
av en av utredningen verkställd undersökning, huruvida det vore
möjligt och lämpligt dels ur ekonomiska synpunkter och dels ur synpunkten
av arbetslöshetens bekämpande att stycka ett antal större kronoegendomar
ävensom härför lämpade enskilda egendomar, vilka i så fall skulle
inköpas, till mindre jordbruk för utarrendering i avvaktan på lämplig
tidpunkt för försäljning.

I anledning av åtskilliga vid 1933 års riksdag väckta motioner örn utredning
eller omedelbara åtgärder i syfte att till arbetslöshetens motverkande
bereda ökade arbetstillfällen vid jordbruket, anförde det särskilda
utskott, som vid riksdagen behandlade frågor rörande arbetslöshetens
bekämpande och till vilket nyssberörda motioner hänskötos, i sitt utlåtande
nr 17 bland annat följande.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93. 5

Sociala jordutredningens förslag syntes innebära ett beaktansvärt försök
att åstadkomma ökade, för framtiden bestående försörjningsmöjligheter
på landsbygden. I en tid av omfattande och långvarig arbetslöshet måste
det givetvis vara av stor social betydelse att på sätt som ifrågasatts produktionsenheter
av bestående värde tillskapades. Dessutom utgjorde den
föreslagna jordstyckningen ett verksamt medel att mera omedelbart minska
den rådande arbetslösheten. Ett icke ringa antal arbetslösa skulle
kunna beredas sysselsättning vid småbrukens bebyggande, vägars iordningställande,
täckdikning och dylikt. För åtskilliga industrier skulle
planens genomförande komma att medföra ökade leveranser och möjligheter
att hålla driften i gång. Att, såsom i motionen II: 491 förutsatts,
besluta örn genomförande av planen i dess helhet, syntes emellertid, då
erfarenhet på området ännu saknades, icke tillrådligt. Däremot vore det
lämpligt, att en försöksverksamhet, avseende styckning av allenast vissa
kronoegen domar, igångsattes.

Riksdagen medgav (R. skr. nr 356) på förslag av utskottet, att för nyssnämnda
försöksverksamhet finge av den i statens domäners fond ingående
fonden för inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark (markinköpsfonden)
tagas i anspråk ett belopp av högst 700,000 kronor till husoch
vägbyggnads- samt täckdiknings- m. fl. arbeten å de under försökstiden
styckade lotterna. I skrivelse den 30 juni 1933 har Kungl. Majit
anbefallt domänstyrelsen att skyndsamt genomföra ifrågavarande verksamhet,

Den 20 oktober 1933 bemyndigade Kungl. Majit chefen för jordbruksdepartementet
att, efter samråd med chefen för socialdepartementet, tillkalla
tre utredningsmän att verkställa utredning och avgiva förslag rörande
frågan örn jord åt arbetslösa.

Jämlikt detta bemyndigande tillkallades den 21 i nämnda månad såsom
utredningsmän ledamöterna av riksdagens andra kammare riksgäldsfullmäktigen
G. H. Andersson, ombudsmannen Olof Andersson och jordbrukskonsulenten
J. Hagman.

Med skrivelse den 13 februari 1934 hava utredningsmännen avlämnat
utredning och förslag i ämnet. Utredningsmännens betänkande bar såsom
bilaga fogats till statsrådsprotokollet.

Efter remiss hava utlåtanden över förslaget avgivits av åtskilliga myndigheter
och korporationer.

Utredningsmännen hava anvisat beredande av tillgång till lämpliga arrendebruk
såsom den bästa utvägen i förevarande avseende. Härigenom
skulle, ansåge utredningsmännen, de ekonomiska risker, som det allmänna
finge ikläda sig vid jordbruksnybildningen, begränsas, och de jordsökande
bliva i tillfälle att pröva sina förutsättningar för jordbrukarkallet utan
att behöva binda sig vid hemmet för en lång och oviss framtid. Med hänsyn
till att den nuvarande statsunderstödda egnahemslåneverksamhetens
organisation icke medgåve någon form för det allmännas medverkan till
skapande av nya arrendebruk, hava utredningsmännen emellertid, under

Innebörden av
Kungl. Maj.ts
förslag.

6 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

framhålla ude av den föreslagna verksamhetens försöksnatur, förordat en
anordning för beredande av jordbruk åt arbetslösa, formellt byggd på
självägandeprineipen med staten som förlagsgivare. Förutom denna försökslinje
hava utredningsmännen emellertid jämväl föreslagit uppstyckning
av kronans jordbruksdomäner i mindre brukningsdelar och dessas
utarrendering. Utredningsmännen hava härvidlag förutsatt ett fortgående
på den väg, som beträddes genom förutberörda 1933 års riksdagsbeslut.

I samband med att utredningsmännens förslag och de däröver avgivna
yttrandena varit föremål för övervägande inom jordbruksdepartementet
har inom departementet utarbetats en promemoria med utkast till lösning
av det föreliggande spörsmålet avseende utarrendering i lämplig utsträckning
av kronojordbruk.

Över promemorian hava efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,
domänstyrelsen och egnahemsstyrelsen.

I en till jordbruksdepartementet den 29 mars 1934 inkommen skrivelse
hava svenska kvinnors vänsterförbund oell Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund erbjudit kronan ett jordområde örn cirka 100 tunnland åker
och hage, under villkor att området styckades i för jordbruksändamål
lämpligt stora lotter att under åborätt, som ej kunde lösas, upplåtas åt
för detta ändamål lämpliga i jordbruksarbete kunniga arbetslösa eller i
övrigt medellösa personer, vilka i sin tur lämnade plats åt andra arbetslösa.

Enligt vid skrivelsen fogad av distriktslantmätare upprättad beskrivning
över området är detta avsett att upplåtas från Fogelstad med underlydande
fastigheter i Julita socken, Södermanlands län. Området är, enligt
vad vidare i beskrivningen uppgivits, beläget omkring en kilometer
nordväst örn Fogelstad gård å den s. k. Julitaslätten utmed allmän väg
och innehåller omkring 45.9 hektar åker, som utgöres av prima lerjord, och
4.9 hektar hagmark, bevuxen huvudsakligen med gran och tall. Området
uppgives lämpa sig för bebyggelse till egnahem och styckning i fem egnahemslotter.

I samband med erbjudandet hava nämnda kvinnoförbund i särskild skrivelse
till chefen för jordbruksdepartementet anhållit, att förbunden måtte
bliva representerade i den nämnd eller styrelse, som finge i uppdrag att
utarbeta och fullfölja plan örn upprättande och utlämnande av småbruken
ifråga.

Propositionen, som närmast bygger på den förenämnda inom jordbruksdepartementet
utarbetade promemorian, avser att skapa stadigvarande
arbetstillfällen för självförsörjning genom upplåtelse på arrende
till obemedlade och mindre bemedlade personer av genom statens försorg
iordningställda lägenheter å kronan tillhörig jord med rätt för arrendator
att inlösa till honom upplåten lägenhet (arrendeegnahem), i
samband varmed till arrendatorn skall kunna för bland annat anskaffan -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr J3.

7

de av nödiga jordbruksar ventarier utlämnas lån av statsmedel (arrendelän).
allt enligt i ett vid propositionen fogat förslag till kungörelse örn
arrendeegnahem. I anslutning härtill innefattar förslaget tillika inrättande
dels av en fond, benämnd arrendeegnahemsfonden, i vilken skola
ingå de för upplåtelser av här ifrågavarande slag avsedda fastigheter,
dels ock en fond, benämnd arrendelånefonden, från vilken de ovanberörda
lånen skola utlämnas. Berörda författningsförslag finnes såsom bilaga
fogat vid detta utlåtande.

Till närmare klarläggande av förslagets innebörd och departementschefens
synpunkter med avseende å det framlagda förslaget torde här böra
återgivas vad departementschefen för egen del anfört till statsrådsprotokollet.
Departementschefen har sålunda yttrat följande:

»Såsom framgår av vad inledningsvis anförts har frågan örn beredande
av jord åt obemedlade och mindre bemedlade vid upprepade tillfällen
varit föremål för statsmakternas överväganden. De önskemål, som i förevarande
hänseende göra sig gällande, framstå särskilt behjärtansvärda under
rådande arbetslöshet. Otvivelaktigt torde det vara ett samhälleligt
intresse av betydelse, att de möjligheter att skapa stadigvarande arbetstillfällen
för självförsörjning, som en lämpligt ordnad jordupplåtelse innebär.
bliva tillvaratagna. Uppmärksamheten har tidigare främst varit
riktad på att lösa jordfrågan för lantarbetare och med dem likställda
personer från den arbetande jordbruksbefolkningens egna led såsom söner
till hemmansägare, småbrukare och arrendatorer. Många av dessa äga
goda personliga förutsättningar för att kunna sköta ett jordbruk men
sakna på grund av otillräckliga egna medel och svårigheten att av sina
knappa inkomster kunna hopspara ett kapital praktiskt taget möjligheter
att skaffa sig ett eget hem. Vad särskilt lantarbetarkåren beträffar
torde inom denna ganska talrika samhällsgrupp flertalet få stanna
i lantarbetarens anspråkslösa ställning generation efter generation utan
möjlighet eller ens utsikt att bliva självständiga jordbrukare. Det synes
angeläget, att åtgärder vidtagas, ägnade att för berörda kategorier av i
lantbruket arbetande personer skapa tillfälle att förvärva egna jordbruk.
Men även åt andra obemedlade eller mindre bemedlade, nyssnämnda kategorier
närstående, jordsökande böra beredas möjligheter till jordförvärv.
Såsom utredningsmännen i sitt betänkande framhållit torde jordbruk för
ifrågavarande ändamål lämpligast kunna anskaffas genom delning av
större egendomar. Genom åtgärder i denna riktning skapas också nya
tillfällen till arbete och försörjning ej blott vid själva jordbruket utan
även i samband med bebyggandet av de nya jordbruksegendomarna. Jag
erinrar i detta sammanhang, att riksdagen förra året genom sitt omförmälda
beslut att ställa 700,000 kronor ur markinköpsfonden till förfogande
för bebyggande av uppstyckade kronoegendomar redan i viss mån givit
sin anslutning till vidtagande av åtgärder i förevarande syfte. Under

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

åberopande av det anförda förordar jag nu, att staten lämnar sin medverkan
till ytterligare åtgärder i angivna hänseenden.

Vid övervägande av den form, berörda åtgärder lämpligen borde iklädas,
har jag stannat för en anordning i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som angivits i den utremitterade promemorian i ämnet eller
således upplåtelse på arrende av kronojord med rätt för arrendatorn att
sedermera från kronan förvärva arrendelotten med äganderätt. Arrendesystemet
har visat sig vara ett tjänligt medel att bereda obemedlade
tillfälle att arbeta sig upp till jordägare. Det lämnar jordsökanden tillfälle
att pröva sina krafter såsom självständig jordbrukare utan att samtidigt
tvinga honom att påtaga sig en alltför tyngande skuldbörda. För
det allmänna bliva vidare de ekonomiska riskerna mindre vid användande
av arrendeformen än vid omedelbar upplåtelse med äganderätt.
Utredningsmännen hava även, såsom förut anförts, principiellt ansett,
att förstnämnda form av upplåtelse vore att föredraga.

Anledningen till att utredningsmännen detta oaktat icke i främsta rummet
föreslagit en anordning enligt arrendeprincipen har närmast varit
den, att det enligt utredningsmännens mening för närvarande icke funnes
något lämpligt organ, varigenom det allmänna kunde medverka till skapande
och upplåtande av arrendejordbruk i ifrågavarande syfte. Härutinnan
delar jag utredningsmännens uppfattning. Intet av de två statliga
förvaltningsorgan, som närmast kunna komma, i fråga för att övertaga
den föreslagna verksamheten, nämligen domänstyrelsen och egnahemsstyrelsen,
synes böra anlitas. Till denna ståndpunkt hava jämväl
styrelserna själva anslutit sig. Domänstyrelsens uppgifter äro av annan
art än dem, som här avses, och vad egnahemsstyrelsen beträffar synes
det ej lämpligt, att densamma vid sidan av sitt egentliga arbete ålägges
en verksamhet, som, ehuru i viss mån likartad med egnahemsrörelsen,
likväl mäste i väsentliga hänseenden avvika från denna. Jag förordar
sålunda, att ett särskilt organ inrättas för liandhavande av förevarande
verksamhet. Detta organ, förslagsvis benämnt statens jordnämnd, torde
böra tillsättas av Kungl. Majit och i sig innesluta personer med sakkunskap
på egnahemsrörelsens område samt beträffande arrendeförhållanden
och jordbruket i allmänhet. Ledamöternas antal torde böra uppgå till
tre. Vid organisationens uppbyggande torde följande böra iakttagas.
Arbetet inom nämnden bör ordnas i så enkla former som möjligt. För
beredande av på nämndens avgörande ankommande ärenden och för att
sköta de löpande göromålen torde böra hos nämnden anställas någon dugande
och driftig sakkunnig person. I mån av behov bör nämnden även
äga anställa i övrigt erforderlig personal samt anlita experter för behandlingen
av förekommande tekniska frågor. Nämnden bör i ändamålsenlig
omfattning bedriva verksamheten under samverkan med organen
för den allmänna egnahems verksamheten.

Såsom tidigare anförts torde arrendeupplåtelserna böra ske från kro -

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

9

uojord. För anskaffande av erforderliga fastigheter synas i första hand
böra uppstyckas i kronans ägo redan befintliga domäner. Enligt vad som
uppgivits torde genom sådan styckning möjligen kunna tillskapas ett
hundratal nya jordbruk. Då verksamheten synes böra bedrivas försöksvis,
till dess erfarenhet vunnits örn dess verkningar och utvecklingsmöjligheter,
torde nämnda antal under nästkommande budgetår vara tillräckligt.
Skulle det visa sig, att erforderligt antal jordbruk icke lämpligen
kan utvinnas på detta sätt, torde för ändamålet i viss mindre utsträckning
få inköpas jord i enskild ägo. Vilka kronoegendomar, som
böra tagas i anspråk för verksamheten, torde efter förslag av domänstyrelsen
få bestämmas av Kungl. Maj:t. Likaledes bör det ankomma på
Kungl. Majit att besluta örn inköp av enskilda egendomar. Förslag därom
bör avgivas av nämnden. De egendomar, som sålunda komma att stå
till förfogande, böra förvaltas av nämnden samt genom dess försorg exploateras
för ändamålet, Nämnden har alltså att, i den mån så erfordras,
föranstalta örn egendomarnas styckning samt örn de särskilda styckningslotternas
bebyggande och iordningställande till lämpliga arrendelägenheter.
Under tiden till dess upplåtelse, varom här är fråga, sker, bör nämnden
sörja för egendomarnas ändamålsenliga brukande antingen i nämndens
egen regi eller på annat lämpligt sätt. Lägenheter, som här avses,
torde böra benämnas arrendeegnahem.

Då genom ifrågavarande verksamhet avses att obemedlade jordsökande
skola kunna erhålla jordbruk, torde det bliva nödvändigt, att staten lämnar
den jordsökande hjälp för anskaffande av de för den arrenderade
lägenhetens utnyttjande nödvändiga levande och döda inventarierna
ävensom till de första driftskostnaderna. Denna hjälp torde lämpligast
böra lämnas i form av lån på fördelaktiga villkor, förslagsvis benämnda
arrendelån, vilka beviljas i samband med arrendeupplåtelsen. Något
kontant belopp utan återbetalningsskyldighet torde, såsom i ett flertal
yttranden uttalats, däremot icke böra tilldelas arrendatorn. En dylik gåva
skulle säkerligen locka åtskilliga mindre lämpliga personer att söka erhålla
arrende av ifrågavarande slag. I vart fall verkar den nedsättande
på arrendatorns känsla för självansvar. Den ifrågasatta lånerörelsen bör
handhavas av nämnden.

Jag övergår härefter till frågan örn vilka fordringar, som böra uppställas
med avseende å de personer, som skola kunna erhålla arrendeegnahem
och arrendelån. För att hjälpen skall nå dem, som mest äro i behov
därav, torde företrädesvis medellösa personer böra ifrågakomma. Även
jordsökande, som ej kan hänföras till berörda kategori, torde dock kunna
godtagas, därvid en förutsättning likväl bör vara, att sökanden icke innehar
egna tillgångar i sådan omfattning, att han medelst egnahemslån kan
förvärva eget jordbruk av den storlek, varom här .är fråga, dag erinrar,
att motsvarande regel är fastslagen i fråga örn arbetarsmåbrukslån. För
att en jordsökande skall hava några utsikter att lyckas med ett arrende

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

företag fordras, att han genom sin föregående verksamhet förskaffat sig
erfarenhet i jordbruksskötsel. Till arrendator bör därför endast antagas
den, som kan anses besitta sådan erfarenhet. Jordsökande behöver däremot
icke nödvändigtvis vara sysselsatt i jordbruket, då fråga uppkommer
örn hans antagande till arrendator. Med hänsyn till att arbetslösa
inom industrien, vilka förut arbetat i jordbruket, icke böra vara uteslutna
från möjlighet att återgå till detta, böra även sådana personer
kunna erhålla arrende och lån, under förutsättning att de i övrigt äro
därtill lämpliga. Vidare torde böra stadgas, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som gäller beträffande kvalifikationerna för erhållande
av egnahemslån och arbetarsmåbrukslån, att vederbörande är svensk
medborgare, minst 21 ar gammal, känd för sparsamhet, nykterhet och
hederlig vandel samt att han eljest kan anses lämplig att erhålla ett arrendeegnahem.
Det är angeläget, att särskild omsorg nedlägges på prövningen
av de jordsökandes kvalifikationer i olika hänseenden. Denna
prövning, som givetvis blir svår och av grannlaga natur, blir en av den
föreslagna nämndens mest betydelsefulla uppgifter. En god hjälp i sitt
arbete torde nämnden emellertid kunna erhålla genom samråd med statens
egnaliemsorgan och med kommunala myndigheter.

Beträffande arrendelägenheternas storlek delar jag den uppfattning,
som kommit till uttryck i utredningsmännens betänkande i detta hänseende.
Lägenheterna böra sålunda vara av den storlek, att innehavaren
jämte hans familj därav kunna erhålla sin huvudsakliga bärgning. Å
andra sidan bör lägenhet emellertid icke vara större än att arrendatorn
kan bruka densamma utan nämnvärt anlitande av lejd arbetskraft. Utredningsmännen
hava föreslagit, att arrendelotterna, där det med hänsyn
till styckningsfastigheternas struktur är möjligt, utläggas med en
åkerareal av 8—12 hektar. Häremot torde intet vara att erinra. Då det
är önskvärt, att arrendatorn så snart som möjligt kan erhålla sin bärgning
å lägenheten, bör densamma vid tillträdet vara i sådant skick, att
den av arrendatorn kan brukas, vätan att han behöver vidtaga några mera
omfattande anläggningsarbeten. Lägenheten bör således vara bebyggd
med hus av erforderlig storlek och omfattning. Därjämte bör den vara
försedd med övriga anläggningar, som befinnas nödiga för jordbrukets
bedrivande, såsom vägar, brunnar, diken, stängsel o. s. v. Behovet och
omfattningen av dylika anläggningar bör nämnden avgöra med hänsyn
till förhållandena i varje särskilt fall. Jag förutsätter emellertid, att
härvid den allra största sparsamhet iakttages, så att endast sådana byggnader
och anläggningar, som äro oundgängligen nödvändiga för jordbruksdriften,
komma till utförande. Bebyggelse och iordningställande
i övrigt av lägenhet torde i regel icke behöva draga en kostnad överstigande
9,000 kronor.

Vidkommande de villkor, under vilka ifrågavarande lägenheter böra
upplåtas, torde följande böra iakttagas. Eftersom lägenheten vid tillträ -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

11

det skall befinnas i fullt brukbart skick, bör arrendatorn redan första
året vara i stånd att erlägga arrendeavgift. Någon tids frihet från avgiftsskyldighet
torde därför icke böra medgivas. De arrendatorer, varom
här är fråga, torde emellertid i regel icke förut hava självständigt
skött ett jordbruk. På grund härav torde arrendeavgiften icke av nämnden
nödvändigtvis böra bestämmas till den högsta möjliga, som skulle
kunna erhållas för lägenheten, örn den på vanligt sätt utbjödes på arrende.
Såsom allmän regel torde kunna stadgas, att avgiften icke får sättas
högre än som finnes skäligt med hänsyn till den avkastning, som kan
utvinnas av lägenheten, därvid jag utgår från, att ett dylikt stadgande
inrymmer befogenhet för nämnden att taga nödig hänsyn jämväl till arrendatorns
personliga förutsättningar för jordbruksdrift. Arrendetiden
torde i regel böra bestämmas till fem år. Arrendatorn och hans närmaste
anhöriga, maka och barn ävensom måg, böra vid lägenhetens förnyade
utarrendering erhålla optionsrätt till arrendet. Att dylik rätt, i likhet
med vad som gäller beträffande arrendatorer å kronodomäner, även tillerkännas
nu ifrågavarande arrendatorer torde vara ändamålsenligt med
hänsyn till syftet med upplåtelsen. Såsom förutsättning för optionsrätt
bör dock gälla, att arrendatorn innehaft arrendet fem år och att han väl
brukat lägenheten. Samma fordringar uppställas beträffande vanliga
kronoarrenden. Vidare bör emellertid gälla, att optionsrätt till arrende
enligt nu förevarande grunder endast tillkommer arrendatorn för den
händelse, att lägenheten alltjämt skall utarrenderas i den ordning, som
nu är i fråga. Detta förbehåll bör göras bland annat med hänsyn
till att, såsom i den förutberörda promemorian angivits, fråga framdeles
kan uppstå örn lägenhetens överlämnande till domänstyrelsens
förvaltning, därvid utarrendering kan anses böra äga rum enligt de
grunder, som i allmänhet stadgas örn kronoegendomar. I övrigt torde
ifrågavarande arrendeupplåtelser, därest icke särskilda skäl till annat
föranleda, böra ske i enlighet med bestämmelserna i allmänna arrendelagen.
De ytterligare upplåtelsevillkor, som kunna finnas erforderliga,
torde nämnden äga att bestämma. Utredningsmännen hava i sitt betänkande
ifrågasatt, att de grunder, som av 1932 års kronojordsutredning
föreslagits för utarrendering av kronans jordbruksegendomar under domänstyrelsens
förvaltning, vilka grunder i huvudsak upptagits i den till
årets riksdag i ämnet avlåtna propositionen (nr 174), även borde vinna
tillämpning å förevarande arrendeupplåtelser. Detta torde emellertid
vara mindre lämpligt. De arrendevillkor, som föreslagits beträffande utarrendering
av nyssnämnda egendomar, torde nämligen i allmänhet vara
för betungande för nu ifrågavarande arrendatorer, vilka merendels helt
sakna egna tillgångar. Därest lägenhet av förevarande slag i framtiden
skulle finnas böra överföras till domänstyrelsens förvaltning, bör givetvis
hänsyn tagas till önskvärdheten av att den å lägenheten .sittande arrendatorn
beredes möjlighet att kvarstanna i denna egenskap och, då för -

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

utsättningar därför föreligga, erhålla optionsrätt enligt för kronans utarrenderade
jordbruksegendomar gällande grunder.

Såsom förut berörts bör arrendatorn medgivas rätt att inlösa den arrenderade
lägenheten. Ett dylikt medgivande överensstämmer med arrendeupplåtelsens
syfte att bereda arrendatorn möjlighet att bliva självständig
jordbrukare. Medvetandet örn att han äger rätt att förvärva den
av honom brukade jorden torde bidraga att hos arrendatorn vidmakthålla
intresset för arbetet med jordbruket och egga honom att spara och lägga
av för att bliva i tillfälle att begagna sin rätt. Såsom villkor för att
arrendatorn skall äga utöva inlösningsrätten torde emellertid i regel böra
fordras, att han innehaft arrendet under någon längre tid, så att nian
kan bedöma hans möjligheter att kunna genomföra köpet och reda sig i
framtiden. Den tid, som i detta hänseende bör krävas, synes böra bestämmas
till fem år eller samma tid, som fordras för vinnande av optionsrätt
till arrendet. En förutsättning för lösningsrätt bör tillika vara,
att arrendatorn under arrendetiden ådagalagt duglighet och skötsamhet.
Det bör ankomma på nämnden att avgöra, huruvida arrendatorn skall
anses berättigad att inlösa lägenheten eller icke. Örn omständigheterna
därtill föranleda, bör nämnden kunna medgiva arrendatorn att inlösa
lägenheten, även örn han innehaft arrendet kortare tid än fem år. Köpeskillingen
torde av nämnden böra bestämmas med hänsyn till lägenhetens
värde vid tiden för köpet. Jag förutsätter, att härvid tillses, att arrendatorn
icke nödgas betala för förbättringar å lägenheten, som han under
arrendetiden utfört och för vilka han icke i särskild ordning erhåller ersättning
vid frånträdet av arrendet. Det bör tillkomma nämnden att utfärda
köpekontrakt angående försäljningen. Beträffande köpeskillingens
erläggande synas skäligen i huvudsak böra tillämpas samma bestämmelser,
som de, vilka gälla vid försäljning av jordbrukslägenhet för egnahemsändamål
enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning
i vissa fall av kronoegendom m. m. med däri vidtagna ändringar.

Jag har härmed i huvudsak angivit de villkor, som torde böra stadgas
med avseende å arrendeupplåtelse och beträffande inlösen av lägenhet.
Vad angår arrendelånen torde följande böra gälla. I fråga örn lånebeloppets
storlek bör iakttagas, å ena sidan att större belopp icke beviljas än
som oundgängligen kräves i varje särskilt fall, och å andra sidan att beloppet
är tillräckligt för anskaffande av de inventarier, som erfordras för
ett effektivt utnyttjande av lägenheten samt för täckande av nödiga utgifter
för igångsättandet av driften å densamma. Beloppet bör av nämnden
utbetalas i mån av behov. Såsom en övre gräns för lånebeloppet
torde böra fastställas 4,000 kronor. Jag erinrar, att detta belopp motsvarar
sammanlagda beloppen av inventarielånet och kontantbidraget enligt
utredningsmännens förslag.

I enlighet med vad utredningsmännen föreslagit torde arrendelånet böra
vara räntefritt. Tillika bör. jämväl i överensstämmelse med vad utred -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

13

ningsmäxmen föreslagit, lånet under första året, innan arrendatorn ännu
kommit fullt i gång med företaget, vara amorteringsfritt. Det torde vara
lämpligt, att den amorteringsfria tiden med nämndens medgivande kan
utsträckas ytterligare ett år. Längre tids amorteringsfrihet synes icke
böra medgivas med hänsyn till den arrendatorn tillförsäkrade rätten att
efter fem års arrende inlösa lägenheten eller, vid förnyad utarrendering,
fortsätta med arrendet. Nämnda bestämmelse örn ett femårigt innehav av
arrendet för lösnings- eller optionsrätt har nämligen i viss mån upptagits
för att bereda nämnden tillfälle att pröva arrendatorns lämplighet för
företaget och möjlighet att kunna genomföra ett köp av den arrenderade
lägenheten. Arrendatorn bör därför under åtminstone tre av dessa fem
år hava visat förmåga att gälda amorteringarna å arrendelånet. Å till
betalning förfallet oguldet lånebelopp bör från förfallodagen gäldas ränta
efter fem procent örn året.

Det årliga amorteringsbeloppet torde lämpligen kunna bestämmas lika
för hela amorteringstiden. Denna åter bör sättas så lång, att arrendatorn
icke betungas med större amorteringar än han och jordbruket mäkta
bära. I detta hänseende synes en tid av sexton år i allmänhet vara tillräcklig.
För den händelse det på grund av särskilda omständigheter skulle
visa sig omöjligt för arrendator att erlägga föreskriven amortering, torde
det böra tillkomma Kungl. Majit att giva anstånd därmed.

Liksom beträffande egnahemslån torde inträffandet av vissa omständigheter
böra föranleda rätt för nämnden att uppsäga oguldet lånebelopp till
omedelbar återbetalning. Uppsägningsrätt torde böra vara för handen,
under följande förutsättningar, nämligen därest det befinnes, att arrendatorn
lämnat bedrägliga uppgifter av beskaffenhet att hava föranlett
lånets utlämnande, örn arrendatorn uppenbarligen missbrukar lånebeloppet,
örn arrendatorn visar försumlighet i att erlägga föreskriven kapitalavbetalning
eller stadgade försäkringsavgifter, örn arrendatorn avhänder
sig erforderliga jordbruksinventarier eller frånträder arrendet eller, därest
arrendatorn förvärvat lägenheten med äganderätt, försäljer densamma eller
om eljest sådana förhållanden inträffat, att han med hänsyn till förutsättningarna
för lånets meddelande uppenbarligen icke längre bör åtnjuta
lånet. Därest, i samband med frånträdande av arrendet eller överlåtelse
av med äganderätt förvärvad lägenhet, för jordbruket erforderliga inventarier
överlåtas å den nya arrendatorn eller ägaren, torde emellertid
nämnden böra kunna medgiva denne att övertaga betalningsansvaret för
oguldet lånebelopp på oförändrade villkor, dag förutsätter härvid, att ett
sådant medgivande ej lämnas, med mindre den nye arrendatorn med hänsyn
till ekonomiska och övriga förhållanden skulle kunna enligt förut angivna
regler erhålla ett arrendeegnahem.

Att kräva att fullgod säkerhet alltid skall ställas för arrendelån låter
sig uppenbarligen icke göra. Till ställande av dylik säkerhet sakna ifrågakommando
arrendatorer i allmänhet möjligheter. Den enda säkerhet,

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

arrendator torde vara istånd att erbjuda, är inteckning i jordbruksinventarierna.
Sådan säkerhet synes han i regel böra lämna. Ställandet av
denna säkerhet medför vissa olägenheter. En dylik är, att staten för den
händelse, att inventarierna skulle utmätas för annans fordran hos arrendatorn,
blir nödsakad att för bevakande av sin rätt på grund av inteckningen
försätta arrendatorn i konkurs. Då enahanda åtgärd emellertid,
även örn inventarieinteckning ej lämnats, måste i händelse av dylik utmätning
tillgripas till hindrande av att utmätningssökanden förvärvar
förmånsrätt i inventarierna, synes berörda olägenhet ej få tillmätas större
betydelse. Att märka är också, att den omständigheten, att en arrendator
försatts i konkurs, icke behöver föranleda, att han skiljes från arrendet.
En annan följd av att arrendatorn såsom säkerhet avfordras inventarieinteckning
är, att svårigheter kunna uppstå för honom att skaffa
sig kredit på annat håll. Med hänsyn till att dels arrendatorn avses skola
genom statens försorg beredas allt det rörelsekapital, varav han skäligen
kan vara i behov, dels det torde vara av vikt för honom att i så ringa
mån som möjligt grunda sin verksamhet på skuld, torde likväl förevarande
omständighet knappast tala mot att inventarieinteckning anlitas
såsom säkerhet. Är arrendator i stånd att ställa borgen för arrendelånet,
bör sådan säkerhet avfordras honom. Frågan örn säkerhet får ankomma
på nämndens prövning och av denna avgöras med hänsyn till omständigheterna
i det särskilda fallet.

Sedan arrendatorn övertagit arrendet, bör han icke helt lämnas åt sig
själv att på egen hand sköta lägenheten. Nämnden bör så långt i dess
förmåga står med uppmärksamhet följa handhavandet av arrendet. Möjligen
kan bliva erforderligt, att för sådant ändamål ortsombud utses. Arrendatorerna
böra genom nämndens försorg erhålla de råd och anvisningar,
som kunna finnas nödiga för företagets lyckliga genomförande.

Tidigare har berörts möjligheten av att efter lägenheternas utarrendering
överlämna desamma till domänstyrelsen för att av denna förvaltas
på samma sätt som sker med övriga utarrenderade kronoegendomar.
Såsom av det anförda framgår anser jag, i likhet med domänstyrelsen
och egnahemsstyrelsen, att dylikt överlämnande i varje fall icke omedelbart
efter utarrenderingen bör ifrågakomma. Huruvida det senare må
äga rum torde, sedan erfarenhet under någon tid vunnits angående verksamheten,
få upptagas till förnyat övervägande.

Beträffande ordningen för erhållande av arrendeegnahem och därmed
förenat lån bör gälla, att den, som önskar erhålla sådan lägenhet och lån,
har att därom göra ansökan hos nämnden. Denna prövar därefter ansökningen
och anvisar, därest densamma bifalles, sökanden en lämplig lägenhet
samt utbetalar lånet i enlighet med de föreskrifter, som bestämts i detta
hänseende vid lånets beviljande.

I anslutning till vad nu anförts har jag låtit inom jordbruksdepartementet
utarbeta förslag till kungörelse örn arrendeegnahem, innefattande de

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

15

huvudsakliga bestämmelserna i ämnet. Förslaget torde få såsom bilaga
fogas till statsrådsprotokollet. Närmare bestämmelser angående den föreslagna
nämndens sammansättning och verksamhet samt erforderliga tilllämpningsföreskrifter
torde få upptagas i en särskild författning. Frågan
härom torde sedermera få underställas Kungl. Majit.

För den av mig förordade verksamhetens bedrivande torde, såsom förut
nämnts, kunna tillskapas ett hundratal nya lägenheter genom styckning av
kronoegendomar. Kostnaderna för dessa lägenheters iordningställande
torde kunna uppskattas till 900,000 kronor. För inköp av enskild jord, lämplig
för styckning, synes för närvarande böra beräknas ett belopp av 300,000
kronor. Beträffande den budgettekniska utformningen av den föreslagna
anordningen får jag, efter samråd med chefen för finansdepartementet,
anföra följande.

För redovisning av de fastigheter, som skola användas för ifrågavarande
verksamhet bör, på sätt statskontoret föreslagit, upprättas en särskild
fond. Denna fond, vilken bör ingå bland statens produktiva fonder,
synes lämpligen kunna benämnas arrendeegnahemsfonden. Ehuru
skäl kunna anföras för att upptaga fonden bland de till statens affärsverksamhet
hänförliga fonderna, finner jag mig dock såsom en provisorisk
anordning böra förorda, att arrendeegnahemsfonden i enlighet med
statskontorets förslag redovisas bland statens utlåningsfonder. Förenämnda
båda belopp, tillhopa 1,200,000 kronor, torde böra anvisas såsom
kapitalökning å fonden. Detta kapitalökningsanslag, vilket bör erhålla
reservationsanslags natur, synes böra anvisas att utgå av skattemedel.
Sedan erfarenhet vunnits, i vilken utsträckning den ifrågavarande verksamheten
kan komma att lämna överskott, bör tagas under övervägande,
huruvida och i vad mån blivande ytterligare kapitalökningsanslag å fonden
böra anvisas av lånemedel. I samband med att kronoegendomar
överföras från domänfonden till den nyinrättade fonden bör den förra
fondens värde nedskrivas med egendomarnas bokförda värde.

Jämväl för den ifrågasatta lånerörelsen bör en fond inrättas, vilken bör
benämnas arrendelånefonden och redovisas bland statens utlåningsfonder.
Såsom kapital för denna fond torde tills vidare ett belopp av 300,000
kronor vara tillräckligt, vilket belopp bör beviljas såsom reservationsanslag
och utgå av skattemedel. Båda de till inrättande föreslagna fonderna
böra förvaltas av statskontoret. Kostnaderna för nämndens verksamhet
och övriga med organisationsarbetet förenade utgifter torde under
nästkommande budgetår få bestridas från det till kapitalökning å arrendeegnahemsfonden
anvisade anslaget.

Såsom inledningsvis nämnts har i statsverkspropositionen under utgifter
för kapitalökning, fonden för förlag till statsverket, beräknats ett belopp
av 3 miljoner kronor till åtgärder för beredande av jord åt arbetslösa
m. m. Vid bifall till vad jag nu förordat skulle detta belopp icke
komma att tagas i anspråk. T stället skulle enligt mitt förslag under ut -

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

Utskottet.

gifter för kapitalökning, statens utlåningsfonder, anvisas skattemedelsanslag
å sammanlagt 1,500,000 kronor. Beträffande täckandet av detta
belopp, för vilket medel icke beräknats i riksstatsförslaget, vill jag erinra,
att enligt vad som framgår av den förut i dag på förslag av chefen
för socialdepartementet beslutade propositionen angående ungdomsarbetslösheten,
Kungl. Majit till bekämpande av arbetslösheten och till åtgärder
i anledning av ungdomsarbetslösheten under femte huvudtiteln äskat
sammanlagt 14.5 miljoner kronor i stället för det i riksstatsförslaget för
ändamålet beräknade beloppet av 17 miljoner kronor.

Den verksamhet, som enligt Kungl. Majits anbefallning påbörjats av
domänstyrelsen med anlitande av det vid 1933 års riksdag ur markinköpsfonden
anvisade beloppet 700,000 kronor, torde, i den mån så prövas
skäligt, få efter Kungl. Majits bestämmande övertagas och fullföljas av
omförmälda nämnd i enlighet med de riktlinjer, som i det föregående
uppdragits. Det torde böra åligga domänstyrelsen att hos Kungl. Majit
anmäla, när överförande till nämnden av fastigheter, avsedda för nyssberörda
verksamhet, lämpligen — med hänsyn till bebyggelse och andra
omständigheter — kan äga rum. Sådan del av förenämnda belopp, som
ej åtgår för domänstyrelsens arbete, torde få av Kungl. Majit tilläggas
arrendeegnahemsfonden.

Vad angår erbjudandet från svenska kvinnors vänsterförbund och Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund torde detta böra antagas. Den
erbjudna egendomen synes lämplig att användas för den verksamhet, jag
i det föregående tillstyrkt. Egendomen torde böra överlämnas till den föreslagna
nämnden att av denna exploateras. Vid exploateringen och tillsättandet
av arrendatorer å lägenheter, utvunna ur egendomen, torde nämnden
böra samråda med någon representant för förbunden. Skulle vid tilllämpningen
av de vid erbjudandet fästade villkoren, såsom egnahemsstyrelsen
befarat, uppstå svårigheter, vilka icke på annat sätt kunna övervinnas,
torde hos förbunden böra utverkas nödiga ändringar i nämnda
villkor.»

För de väckta motionerna redogör utskottet i samband med sitt yttrande
här nedan över propositionen och motionerna.

Frågan örn att bereda mindre bemedlade och obemedlade personer tillfälle
att genom jordbruk skaffa sig sin utkomst har såsom i ärendet erinrats
vid flera tillfällen varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet,
och första steget till lösningen av denna fråga, som särskilt aktualiserats
genom den stora arbetslösheten, togs dels genom 1933 års riksdags beslut
örn inrättande av en arbetarsmåhrukslånefond dels ock genom samma riksdags
beslut att ställa 700,000 kronor till förfogande ur den i statens domäners
fond ingående markinköpsfonden för bebyggande av uppstyckade
kronoegendomar. Den nu framlagda propositionen synes därför utskot -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

17

tet närmast vara att betrakta som ett ytterligare led i strävandena i berörda
avseende. Syftet med propositionen är nämligen enligt det därvid
fogade författningsiorslaget att skapa stadigvarande arbetstillfällen för
självförsörjning, vilket syfte är avsett att vinnas genom upplåtelse på
arrende till mindre bemedlade och obemedlade personer av genom statens
försorg iordningställda lägenheter å kronan tillhörig jord med rätt för
arrendatorn att inlösa till honom upplåten arrendelägenhet, i samband
varmed till arrendatorn skall kunna utlämnas lån av statsmedel för anskaffning
av bland annat nödiga jordbruksinventarier, allt i enlighet
med i författningsförslaget närmare angivna grunder. Även örn utskottet
i likhet med vad i motionen 1:366 anförts kan hysa en viss tveksamhet
beträffande en del av förslagets detaljer — vartill utskottet återkommer
här nedan — anser sig utskottet dock på grund av det med propositionen
avsedda syftet böra principiellt förorda detsamma. Härmed har
utskottet ock angivit sin ställning i fråga örn det i herörda motion alternativt
framställda avslagsyrkandet.

För anskaffande av de avsedda arrendelägenheterna räknas i propositionen
i första hand med uppstyckning av i kronans ägo redan befintliga
domäner och, i den mån erforderligt antal jordbruk icke lämpligen kan
utvinnas på detta sätt, genom förvärv i viss utsträckning av jord i enskild
ägo. Utskottet har icke något att erinra mot en sådan plan. Emellertid
vill utskottet i detta sammanhang framhålla följande. Uppstyckningen
synes i propositionen närmast avse ifrågakommande egendomar i sin helhet.
Ett sådant förfaringssätt synes utskottet lämpligt i fall, då byggnaderna
å egendomen äro otillräckliga för sitt ändamål eller otidsenliga och
i bristfälligt skick, så att nybyggnader i händelse av egendomens bibehållande
i varje fall skulle krävas. Beträffande sådana egendomar åter, varå
finnas goda byggnader avpassade efter egendomens behov, torde till undvikande
av en värdeminskning av byggnaderna i förefintligt skick avstyckningsförfarande
med större fördel böra komma till användning oell
huvudgården med lämpligt område bibehållas i kronans ägo. Å egendomar
med vissa ägor i mera avskilda lägen torde en sådan åtgärd kunna
bliva till gagn jämväl med avseende å den i kronans ägo kvarvarande
delen.

I propositionen beräknas, att till att börja med åtgärder borde vidtagas
för iordningsställande av ett hundratal lägenheter med en åkerareal av
8—12 hektar. Motionen 11:646 åter går ut på att ifrågavarande verksamhet
borde inriktas på att redan under nästa budgetår tillskapa ett till 200
ökat antal arrendeegnahem, i samband varmed motionären ifrågasätter
en minskning av lägenheternas areal till 5—10 hektar. I anslutning härtill
påyrkas i motionen en fördubbling av det av Kungl. Majit för ändamålet
äskade anslaget. Utskottet kan för sin del icke förorda en mindre
åkerareal för ifrågavarande lägenheter än Kungl. Majit föreslagit. I detta
sammanhang vill utskottet framhålla, att i den mån sa lämpligen kan ske

Bihang lill riksdagens protokoll 19,''Ii. 10 sami. Nr 9.1. -

18

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

vid lägenheternas utläggande hänsyn självfallet bör tagas till att lägenheternas
behov av husbehovsskog bliver vederbörligen tillgodosett. Då
den av Kungl. Majit föreslagna nya verksamheten, såsom departementschefen
ock utgått ifrån, är att betrakta såsom ett försök, synes utskottet
denna lämpligen icke böra givas större omfattning än som kräves för att
vinna en viss erfarenhet på området. 1 vad mån en utvidgning av verksamheten
sedermera bör ske, lärer enligt utskottets mening få bero pä
hur den mera begränsade verksamheten kommer att utfalla. Utskottet
kan sålunda ieko biträda motionen II: 646. Vad nu anförts talar i ännu
högre grad för avslag ä det under punkt 2 i motionen II: 26 framställda
föislaget örn igångsättande av skyndsam utredning angående verksamma
åtgärder för framskapande av 2,000 nya småbruk per år under en tid av
fem år och örn framläggande för 1935 års riksdag av förslag i ämnet.

Beträffande sättet för handhavande av ifrågavarande verksamhet har
departementschefen, sedan han prövat denna uppgift icke lämpligen kunna
anförtros åt vare sig domänstyrelsen eiler statens egnahemsstyrelse,
förordat inrättande av ett särskilt organ under benämning statens jordnämnd.
För egen del ansluter sig utskottet till den mening, vartill depui
tementschef en kommit. Nämnden skall handhava förvaltningen av
sådan jord, som avses att upplåtas till arrendeegnahem och jämväl handlägga
frågor rörande sådana upplåtelser och därmed sammanhängande
ärenden. Nämnden skall alltså hava att föranstalta örn egendomarnas
styckning samt örn de särskilda styckningslotternas bebyggande och iordningställande
till lämpliga arrendelägenheter. Enligt det propositionen
bifogade författningsförslaget skall nämndens verksamhet bedrivas under
samverkan med organen för den statsunderstödda egnahemsverksamheten
i den omfattning så finnes ändamålsenligt. I motion I: 369 framhålles,
att såväl urvalet bland jordsökande som jordanskaffningen vore av den
betydelse för förevarande frågas lyckliga lösning, att urvalet och jordanskaffningen
borde undergå prövning av minst två instanser, innan beslut
slutligt fattades. I anslutning härtill föreslå motionärerna en förändring
av 2 § i författningsförslaget, gående ut på att jordnämndens beslut beträffande
ansökning örn erhållande av jord och örn inköp av jord i enskild
ägo skall kunna fattas först efter förslag av hushållningssällskaps egnahemsnämnd,
kommunal myndighet eller Riksföreningen jord åt arbetslösa.
Visserligen skulle vad i motionen föreslagits i vissa fall kunna bereda
jordnämnden någon lättnad vid prövningen av föreliggande frågor.
Men å andra sidan måste man utgå från att jordnämndens verksamhet
kommer att så ordnas, att nämnden blir i tillfälle att — framför allt oberoende
av en enskild förening — förskaffa sig för frågornas rätta bedömande
erforderlig information i olika avseenden. Utskottet kan sålunda
icke biträda motionen.

Med avseende å de fordringar, som böra uppställas beträffande de personer,
som skola kunna erhålla arrendeegnahem och arrendelån, utgår pro -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

19

positionen från att härutinnan företrädesvis böra ifrågakomma obemedlade
personer. Utskottet vill framhålla, att en sträng tillämpning efter
ordalagen av denna bestämmelse kan komma att medföra vissa icke önskvärda
konsekvenser vid prövningen av inkommande ansökningar. Utskottet
vill därför understryka angelägenheten av att ifrågavarande prövning,
som i vissa fall kan bliva av mycket grannlaga natur, av jordnämnden
göres med stor urskilning och med allt hänsynstagande till de i varje särskilt
fall föreliggande omständigheterna. Utskottet finner sålunda, att
exempelvis en eljest kvalificerad jordbruksarbetare icke bör av den anledningen
att han ej är belt medellös komma i en sämre ställning än en
fullständigt medellös person med godtagbara kvalifikationer. Utskottet
är emellertid fullt ense med departementschefen därom att en förutsättning
bör vara, att sökanden icke innehar tillgångar i sådan omfattning
att han medelst egnahemslån kan förvärva eget jordbruk av den storlek,
varom här är fråga. Utskottet anser sig böra i detta sammanhang
tillika framhålla vikten av att kravet på att vederbörande verkligen äger
förutsättningar för ett jordbruks skötsel upprätthålles.

Enligt förslaget skall arrendatorn äga rätt att efter fem år med äganderätt
förvärva den arrenderade lägenheten. Propositionen innefattar tillika
förslag örn beredande av möjlighet för den jordsökande att av staten erhålla
hjälp för anskaffande av de för den arrenderade lägenhetens utnyttjande
nödvändiga levande och döda inventarierna ävensom till de första
driftkostnaderna i form av lån intill ett belopp av 4,000 kronor. Sådant
lån, som skall vara räntefritt, skall från och med andra året efter ingången
av det kalenderår, under vilket lånet beviljats, återbetalas med en
sextondel årligen. Utskottet har i betraktande av den föreslagna amorteringstidens
längd — mot vilken i och för sig intet torde vara att erinra
—- icke kunnat undgå hysa vissa betänkligheter beträffande den för arrendator
ifrågasatta rätten att redan efter fem år, då ännu endast en
mindre del av inventarielånet återbetalts, med äganderätt tillösa sig lägenheten,
särskilt som arrendatorn även i händelse av en opåräknad väsentlig
förbättring i sin ekonomiska ställning på grund av arrendelånets
räntefrihet knappast torde finna med någon fördel förenligt att påskynda
lånets återbetalning. Även örn utskottet, bland annat med hänsyn till att
framställning om inlösen enligt propositionen i varje särskilt fall skall prövas
av den föreslagna jordnämnden, icke anser sig böra föreslå någon direkt
ändring i förevarande avseende, förutsätter utskottet dock, att förvärv
med äganderätt som regel bör komma ifråga först sedan arrendelånet
återbetalts.

I fråga om arrendeavgiften har departementschefen uttalat, att såsom
allmän regel arrendeavgiften icke skall sättas högre än som finnes skäligt
med hänsyn till den avkastning som under arrendetiden kan utvinnas avlägenheten.
Därvid har departementschefen utgått från att ett dylikt stadgande
skulle inrymma befogenhet för jordnämnden att taga nödig hänsyn

20

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

jämväl till arrendatorns personliga förutsättningar för jordbruksdrift. Vad
departementschefen i sistnämnt avseende anfört synes utskottet ägnat ingiva
vissa betänkligheter, då ett sådant förfaringssätt torde kunna i den
praktiska tillämpningen leda till icke önskvärda förhållanden särskilt
med tanke på intill varandra liggande arrendelägenheter med samma beräknade
avkastningsvärde. Då emellertid utskottet anser sig kunna förutsätta,
att statens jordnämnd vid handläggning av dessa frågor kommer
att förfara med all den urskilning och grannlagenhet, som förhållandena
härvidlag uppenbarligen kräva, har utskottet icke velat framställa
något ändringsförslag.

Propositionen utgår från att krav på fullgod säkerhet för arrendelån
icke kan uppställas och att, då den enda säkerhet, som arrendator torde
kunna vara i stånd att erbjuda, är inteckning i jordbruksinventarierna, sådan
säkerhet i regel bör lämnas. I den mån arrendatorn är i stånd att
ställa borgen för arrendet har sådan säkerhet ansetts böra avfordras honom.
Motionen 1: 366 avser att till undvikande av de olägenheter, som
syntes vara förenade med säkerhetens ordnande genom inventarieinteckning,
denna fråga borde kunna enklare regleras i enlighet med bestämmelserna
i allmänna arrendelagens 24 §. Detta lagrum har följande lydelse.
»Har jordägaren lämnat arrendatorn kreatur eller redskap till fastighetens
bruk, och är visst värde satt å vad sålunda lämnats, vare arrendatorn pliktig
att under arrendetiden städse å fastigheten hålla sådana lösören, motsvarande
för vartdera slaget i värde vad han mottagit. De lösören skola
utan särskilt förbehåll tillhöra jordägaren, ändå att andra sättas i stället
för dem, som blivit lämnade.» Med hänsyn till att det här kan bliva fråga
örn arrendelotts förvärvande med äganderätt före arrendelånets återbetalande
lärer den i motionen antydda utvägen i förevarande avseende icke
lämpligen kunna anlitas. Utskottet ansluter sig till vad propositionen härutinnan
innehåller.

Kostnaderna för iordningställande av såsom i propositionen avses ett
hundratal nya lägenheter hava beräknats till 900,000 kronor utgörande i genomsnitt
för lägenhet 9,000 kronor. Enligt vad utskottet inhämtat lärer
det vara möjligt att inom vissa delar av landet få de med iordningställandet
erforderliga åtgärderna utförda för en kostnad per lägenhet av omkring
det i propositionen beräknade beloppet, under det att man i andra
trakter åter torde få rakna med en högre kostnad. Detta synes utskottet
giva viss anledning att antaga, att kostnaderna per lägenhet i propositionen
blivit väl lågt beräknade. Utskottet vill ifrågasätta örn icke kostnaderna
skulle kunna rätt avsevärt begränsas genom att byggnadernas
utförande i de olika fallen överlämnades på entreprenad till någon välkänd
och duglig lantbyggmästare i trakten.

I övrigt ger propositionen, i vad den rör upplåtelse enligt i författningsförslaget
angivna grunder av arrendeegnahem, icke anledning till något
särskilt yttrande från utskottets sida.

21

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

För finansiering av den ifrågavarande verksamheten föreslås i propositionen
uppförande i riksstaten under utgifter för kapitalökning av två särskilda
anslag å respektive 1,200,000 och 300,000 kronor, det förstnämnda beloppet
såsom kapitalökning till arrendeegnahemsfonden och det senare
såsom kapital till arrendelånefonden. I motionen 1:336 erinras örn 1933
års riksdags beslut örn medgivande för Kungl. Maj:t att av den i statens
domäners fond ingående markinköpsfonden använda ett belopp av intill
700,000 kronor till hus-, vägbyggnads-, täckdiknings- m. fl. arbeten å uppstyckade
kronoegendomar, och föreslås i anslutning härtill ianspråktagande
av markinköpsfonden jämväl för beredande av de till kapitalökning
för arrendeegnahemsfonden avsedda medlen. Utskottet anser övervägande
skäl tala för att icke nu ytterligare taga i anspråk markinköpsfonden,
som är avsedd för inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig
mark, och kan därför icke tillstyrka motionen i förevarande del.

Motionerna 1:268 och 11:461 ävensom motionen 11:26 punkt 1 torde, i
den mån de icke blivit besvarade genom utskottets tillstyrkande av Kungl.
Maj :ts förslag i angivna delar, icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

I propositionen har Kungl. Maj:t tillika underställt riksdagen ett erbjudande
från svenska kvinnors vänsterförbund och Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund att till kronan med äganderätt överlåta ett jordområde
örn cirka 100 tunnland åker och hage från egendomen Fogelstad
underlydande fastigheter i Julita socken av Södermanlands län under
villkor att området styckades i för jordbruksändamål lämpligt stora lotter
att under åborätt, som ej kunde lösas, upplåtas åt för detta ändamål
lämpliga i jordbruksarbete kunniga arbetslösa eller i övrigt medellösa
personer. Departementschefen har, då han förordat antagande av detta
erbjudande, tillika uttalat, att den erbjudna egendomen syntes lämplig
att användas för den i förevarande proposition föreslagna verksamheten
och borde överlämnas till den föreslagna jordnämnden att av denna exploateras.
För den händelse att vid tillämpningen av de vid erbjudandet
fästade villkoren skulle uppstå svårigheter, vilka icke på annat sätt kunde
övervinnas, ansåge departementschefen hos förbunden borde utverkas nödiga
ändringar i nämnda villkor. I motionerna I: 370 och II: 647 erinras,
att det i förevarande proposition framlagda förslaget till upplåtelser av
arrendeegnahem ginge ut på att dessa skulle av brukaren efter viss tid
få förvärvas med äganderätt, samt framkålles, att erbjudandet ifråga
gjorts under förbehåll att jorden bomme att upplåtas med åborätt utan
lösningsrätt för brukaren. I enlighet härmed föreslå motionärerna, att
riksdagen måtte förklara att riksdagen icke har något att erinra mot det
gjorda erbjudandet och att området ifråga må upplåtas med åborätt, som
ej kan lösas. Tillika föreslå motionärerna att de båda ovanbemälda föreningarna
måtte bliva representerade i den styrelse eller nämnd, som
kunde komma att få i uppdrag afl utarbeta och fullfölja plan för upprät -

22 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

tande och utlämnande av småbruken ifråga. Med hänsyn till vad motionärerna
anfört anser sig utskottet böra tillstyrka, att gåvan ifråga mottages
för upplåtelse i enlighet med de vid erbjudandet fästade villkoren.
Utskottet förutsätter tillika, att de båda bemälda föreningarnas särskilda
intresse bliver vid planens närmare utförande på lämpligt sätt tillgodosett.

De i punkterna 1—3 av motionen I: 371 upptagna frågorna voro såsom
motionären ock erinrat föremål för behandling vid 1926 års riksdag, då
åborättslagen i sitt nuvarande skick antogs. Ett av motionären då framställt
yrkande att ur lagen måtte utgå bestämmelsen örn rätt för åbo att
efter 20 år lösa vederbörande lägenhet blev av riksdagen avslaget, liksom
ett motionsvis förordat förslag örn införande av inteckningsrätt för fordran
i åborätten (jfr första lagutskottets, av riksdagen godkända utlåtande
nr 25). De nu väckta förslagen synas åsyfta att åstadkomma en ökad
tillämpning av åborättsinstitutet. Bestämmelsen örn rätt för åbo att efter
viss tid med äganderätt lösa den innehavda lägenheten lärer knappast
kunna tänkas hava haft någon hämmande inverkan i fråga örn åborättens
användning. Däremot torde den omständigheten att inteckning för fordran
icke kan erhållas i åborätten måhända spelat en viss roll i nämnda
avseende. Härvidlag bör emellertid icke förbises, att den möjlighet till
belåning, som genom införande av sådan inteckningsrätt skulle beredas
eventuellt kan komma att inbjuda till en skuldsättning i icke önskvärd
utsträckning. Utskottet är dock icke berett att utan vidare utredning i
saken taga bestämd ståndpunkt till dessa motionärens förslag. På grund
härav och med hänsyn till den knappa tid, som stått utskottet till buds
för prövning av detta spörsmål, kan utskottet icke biträda motionen under
punkterna 1 och 2. Vidkommande det under punkt 3 gjorda yrkandet
innefattar detta ett förnyande av en av 1926 års riksdag gjord framställning
till Kungl. Majit örn utredning örn lagstiftningsåtgärder, som kunna
bereda möjlighet till försäljning av jord i allmän ägo under sådana villkor
att syftet med upplåtelsen behörigen tryggas. (Jfr första lagutskottets
ovanberörda utlåtande.) Härvid avsågs tillskapande av en från åborätten
fristående form av modifierad äganderätt. För tillgodoseende av
detta syfte infördes 1929 (prop. nr 138 och 150, sammansatta första lag- och
jordbruksutskottets utlåtande nr 1, K. skr. nr 242 och 243) bestämmelser
angående försäljning av kronoegendom med viss återköpsrätt för kronan.
Med hänsyn härtill och då Kungl. Majit icke lärer underlåta att ägna
frågan den ytterligare uppmärksamhet, vartill omständigheterna kunna
anses böra föranleda, finnei- utskottet sig icke böra tillstyrka, att riksdagen
gör någon förnyad hänvändelse i ämnet. Rörande slutligen punkten
4 i förevarande motion, avseende införande av expropriationsförfarande
i vissa fall för förvärv av jord i enskild ägo för egnahemsändamål, vill
utskottet erinra, att andra lagutskottet i sitt utlåtande nr 40 till innevarande
riksdag med anledning av väckta motioner rörande lagstiftning
örn rikets kolonisation och komplettering av ofullständiga jordbruk samt

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

23

tillägg till allmänna expropriationslagen för jord bruksändamål avstyrkt
dessa motioner. Under hänvisning härtill anser jordbruksutskottet motionärens
framställning under punkt 4 icke böra föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Beträffande slutligen motionerna 1:113 och II: 466, vilka avse uppförande
i riksstaten för nästa budgetår av ett särskilt anslag å 38,000 kronor
till Riksföreningen jord åt arbetslösa, kan utskottet givetvis icke enbart
på den i motionerna förebragta utredningen förorda en dylik åtgärd
utan är detta en fråga, varom framställning i första hand bör göras hos
Kungl. Majit. Motionerna torde sålunda icke böra föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

A) att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande framställning samt med avslag å motionerna
I: 366 och 369 samt II: 646
l:o) dels besluta, att en fond, benämnd arrendeegnahemsfonden,
skall inrättas, i vilken fond skola ingå
fastigheter, avsedda att upplåtas till obemedlade eller
mindre bemedlade i syfte att skapa stadigvarande arbetstillfällen
för självförsörjning;

dels medgiva, att i arrendeegnahemsfonden ingående
fastigheter må upplåtas i huvudsaklig överensstämmelse
med de bestämmelser, vilka finnas intagna
i det vid statsrådsprotokollet fogade förslaget till kungörelse
örn arrendeegnahem, ävensom att fondens tillgångar
i övrigt må användas enligt av departementschefen
i samma protokoll angivna grunder;

dels medgiva, att från statens domäners fond må
enligt Kungl. Maj:ts bestämmande till arrendeegnahemsfonden
överföras jordbruksegendomar, lämpliga
att användas för det med sistnämnda fond avsedda
ändamålet;

dels ock såsom kapitalökning för arrendeegnahemsfonden
anvisa för budgetåret 1934/1935 under utgifter
för kapitalökning ett reservationsanslag av 1,200,000
kronor;

2:o) dels besluta, att en fond, benämnd arrendelånefonden,
skall inrättas, från vilken lån må utlämnas
till innehavare av arrendeegnahem för anskaffande
av nödiga jordbruksinventarier m. m.;

dels medgiva, att lån ur arrendelånefonden må utlämnas
i huvudsaklig överensstämmelse med de bestäm -

24 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

melser, som finnas intagna i nyssnämnda förslag till
kungörelse;

dels ock såsom kapital för arrendelånefonden anvisa
för budgetåret 1934/1935 under utgifter för kapitalökning
ett reservationsanslag av 300,000 kronor;
samt

3:o) förklara, att riksdagen icke finner anledning
till erinran mot antagandet av förutberörda erbjudande
från svenska kvinnors vänsterförbund och Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund;

B) att motionerna I: 370 och II: 647 må anses besvarade
genom vad utskottet här ovan anfört och hemställt; C)

att motionerna II: 26 samt I: 268 och II: 461 må,
i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad
utskottet här ovan anfört och hemställt, icke föranleda
någon riksdagens åtgärd;

D) att motionerna I: 371 samt 1:113 och II: 466 icke
må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Beträffande sättet för de tillstyrkta medlens anskaffande torde statsutskottet
senare under riksdagen avgiva förslag.

Stockholm den 29 maj 1934.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

tran första kammaren: herrar Sederholm, August Nilsson, Gabrielsson, Tjällgren, Alfred
Andersson, Elof Andersson, Jacob Hansson och Karl Emil Johansson; samt

trän andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Olsson i Rödningsberg, Andersson
i Löbbo, Carlström, Liedberg, Andersson i Tungelsta, Hagman och Pettersson i Rosta.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93. 25

Reservation

1) av herrar Sederholm, Gabrielsson, Karl Emil Johansson, Liedberg
och Hagman, sora ansett, att utskottets utlåtande bort hava följande lydelse: Frågan

om att bereda---yttrande från utskottets sida (sid. 20).

För finansiering av---arrendeegnahemsfonden avsedda medel. Ut skottet

vill erinra, att markinköpsfonden, som enligt inhämtad uppgift
den 1 januari 1934 uppgick till — utestående fordringar inbegripna — i
avrundat tal 19,700,000 kronor, består av medel, vilka inflyta vid försäljning
av kronan tillhöriga jordbruksegendomar. Även örn ifrågavarande
fond närmast är avsedd för inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig
mark torde, med hänsyn till att fonden utgöres av köpeskillingar för
försåld kronojord, knappast böra möta några principiella betänkligheter
att såsom motionären föreslagit anlita fonden för bestridande av statens utgifter
i samband med iordningställande av sådana arrendeegnahem, varom
i propositionen är fråga -—■ ett ändamål, som för övrigt ligger nära det,
för vilket enligt 1933 års riksdagsbeslut fonden i fråga finge intill ett visst
belopp användas. Vid nu antydda förhållande och då det är en viktig
angelägenhet att icke i större utsträckning än som är oundgängligen erforderligt
i riksstaten uppföra anslag till nya ändamål, anser sig utskottet
böra tillstyrka att för beredande av det beräknade kapitalökningsanslaget
till arrendeegnahemsfonden av markinköpsfonden må tagas i anspråk ett
belopp av 1,200,000 kronor.

Motionerna 1:268 och 11:461 ävensom---Motionerna torde sålun da

icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Under åberopande av---

A)---

l:o) dels besluta — ---avsedda ändamålet;

dels ock medgiva att för beredande av kapitalökning
till arrendeegnahemsfonden under budgetåret 1934/1935
må av den i statens domäners fond ingående fonden
för inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig
mark (markinköpsfonden) tagas i anspråk ett belopp
av högst 1,200,000 kronor;

D) att motionerna--— någon riksdagens åtgärd.

Beträffande sättet för de till kapitalökning för arrendelånefonden tillstyrkta
medlens anskaffande torde statsutskottet senare under riksdagen
avgiva förslag;

2) av herr Carlström; samt

3) av herr Andersson i Tungelsta.

Bihang lill riksdagens protokoll 1934. 10 sami. Nr 93.

3

26

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

Bilaga.

Förslag

till

kungörelse om arrendeegnahem.

Härigenom förordnas som följer:

Allmänna bestämmelser.

1 §.

Under de villkor, som i denna kungörelse stadgas, må, i syfte att skapa
stadigvarande arbetstillfällen för självförsörjning, från kronan tillhörig,
för ändamålet avsedd jord lägenheter kunna upplåtas på arrende med rätt
för arrendator att inlösa till honom upplåten lägenhet (arrendeegnahem).

I samband med upplåtelsen må till arrendatorn utlämnas lån av statsmedel
enligt vad nedan närmare angives (arrendelån).

2 $.

Jord, som i 1 § avses, skall stå under förvaltning av en av Kungl. Majit
tillsatt nämnd (statens jordnämnd), vilken jämväl skall handlägga frågor
rörande upplåtelser enligt denna kungörelse och därmed sammanhängande
ärenden.

Nämndens verksamhet skall bedrivas under samverkan med organen
för den statsunderstödda egnahemsverksamheten i den omfattning, så
finnes ändamålsenligt.

3 $.

Upplåtelse av arrendeegnahem må ej ske till annan än svensk medborgare,
som är minst 21 år gammal, känd för sparsamhet, nykterhet och hederlig
vandel, genom sin föregående verksamhet förtrogen med jordbruk
och i övrigt lämplig att erhålla lägenhet, som här avses.

Till erhållande av arrendeegnahem bör företrädesvis ifrågakomma obemedlad
person; dock må, om skäl därtill äro, arrendeegnahem upplåtas
jämväl till annan under förutsättning, att hans ekonomiska ställning är
sådan, att det bistånd, som enligt gällande bestämmelser angående den
statsunderstödda egnahemsverksamheten kan erhållas, icke är tillfyllest
för att sätta honom i stånd att förvärva eget jordbruk av den storlek,
varom i 4 § sägs.

4 §.

Arrendeegnahem bör i regel icke vara större än att det kan brukas utan
nämnvärt anlitande av lejd arbetskraft, ej heller mindre än att arrenda -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

27

torn därav kan erhålla sin huvudsakliga bärgning. Lägenheten skall vid
upplåtelsen vara försedd med nödiga byggnader och övriga för jordbrukets
drift erforderliga anläggningar.

Om arrendevillkor.

5 $.

Upplåtelse av arrendeegnahem skall, där icke annorledes här nedan stadgas
eller särskilda skäl till annat föranleda, ske i enlighet med bestämmelserna
i lagen örn nyttjanderätt till fast egendom. De ytterligare villkor för
upplåtelsen, som kunna finnas erforderliga, bestämmas av statens jordnämnd.

6 %.

Arrendeavgiften må ej sättas högre än som finnes skäligt med hänsyn
till den avkastning, som under arrendetiden kan utvinnas av lägenheten.

7 $.

Upplåtelse av arrendeegnahem skall i regel ske för en tid av fem år.

8 %.

Har arrendator vid arrendetidens utgång innehaft arrendet fem år och
har han väl brukat lägenheten, skall, därest densamma ånyo skall utarrenderas
enligt bestämmelserna i denna kungörelse, arrendet på då fastställda
arrendevillkor hembjudas honom.

Har under de sista fem arrendeåren arrendet övergått å arrendatorns
dödsbodelägare eller överlåtits å hans maka, harn eller måg, äger vid ny
utarrendering sådan innehavare av arrendet för åtnjutande av optionsrätt
räkna sig till godo den tid, varunder företrädaren varit i besittning
av arrendet.

Om inlösen av arrendeegnahem.

9 $.

Arrendator, som under minst fem år innehaft arrendet, skall äga att på
nedan angivna och av statens jordnämnd i övrigt bestämda villkor med
äganderätt förvärva den arrenderade lägenheten under förutsättning, att
han under arrendetiden ådagalagt duglighet och skötsamhet samt jämväl
med hänsyn till övriga omständigheter kan antagas vara i stånd att genomföra
köpet.

Då nämnden så prövar skäligt, må lägenhet kunna av arrendatorn med
äganderätt förvärvas utan hinder därav att lägenheten av honom innehafts
kortare tid än i första stycket sägs.

28

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

10 §.

Köpeskillingen vid arrendeegnahems försäljning till arrendator bestämmes
av statens jordnämnd med hänsyn till värdet vid tiden för försäljningen.

Av köpeskillingen skall en tiondel erläggas vid köpekontraktets utgivande.
Återstående beloppet uppdelas i en amorteringsdel, utgörande två
femtedelar, och en stående del, utgörande tre femtedelar av detsamma.

Angående gäldandet av amortering och ränta skall i tillämpliga delar
lända till efterrättelse vad härutinnan gäller beträffande försäljning av
jordbrukslägenhet för egnahemsändamål enligt förordningen angående försäljning
i vissa fall av kronoegendom m. m.

Utom i fall, varom i 12 § förmäles, får icke den stående delen från kronans
sida uppsägas till betalning, förrän amorteringsdelen till fullo guldits,
och åtnjuter köparen därvid sex månaders uppsägning. I varje fall skall
likväl den stående delen vara gulden före utgången av juni månad året
näst efter det, då sista inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras.

Det står köparen fritt att göra avbetalningar utöver amorteringsplanen.

11 §.

Erlägges köpeskillingen genom avbetalningar, skall köparen i köpekontraktet
tillförbindas att, intill dess köpeskillingen i sin helhet guldits,
hålla de byggnader, som vid tiden för köpet finnas å lägenheten och äro
nödiga för densammas brukande, så ock därå växande värdefull skog
brandförsäkrade till fulla värdet.

12 §.

Vad av köpeskillingen jämte ränta utestår oguldet skall, där så påfordras,
genast vara förfallet till betalning:

a) örn föreskriven ränta eller kapitalavbetalning icke ordentligt erlägges; b)

örn ägaren av lägenheten åsidosätter sin skyldighet att hava byggnader
och skog brandförsäkrade;

c) örn lägenheten genom vanvård eller annorledes så försämras, att statens
säkerhet till betalning märkligen minskas; samt

d) örn lägenheten helt eller delvis överlåtes å annan.

I fall, som under d) nämnts, må statens jordnämnd, örn skäl därtill äro,
medgiva den nye ägaren att övertaga betalningsansvaret för ogulden
köpeskilling på oförändrade villkor.

13 $.

Till säkerhet för ogulden del av köpeskillingen jämte ränta skall, då
köpekontraktet utfärdas, avlämnas skuldförbindelse, avfattad i överensstämmelse
med vad i 10—12 §§ föreskrivits och försedd med inteckningsmedgivande.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

29

Om arrendelån.

14 §.

Arrendelån, som i 1 § omförmäles, utlämnas till belopp, som prövas oundgängligen
erforderligt för anskaffande av nödiga jordbruksinventarier, utsäde,
gödningsämnen, foder och dylikt samt till andra nödvändiga utgifter
för igångsättande av driften å lägenheten. Arrendelån må dock i intet
fall överstiga 4,000 kronor.

15 *.

Arrendelån skall från och med andra året efter utgången av det kalenderår,
under vilket lånet beviljats, återbetalas med en sextondel årligen.
Därest statens jordnämnd så prövar skäligt, må tiden för amorteringsfrihet
utsträckas med ett år. Kungl. Maj:t må, örn särskilda skäl därtill är o,
medgiva anstånd med erläggande av amortering under ett eller flera år.

Det står låntagaren fritt att göra avbetalningar utöver amorteringsplanen.

Örn till betalning förfallet kapitalbelopp icke erlägges inom härför stadgad
tid, är låntagaren skyldig att, därest så påfordras, å beloppet gälda
ränta efter fem procent örn året från förfallodagen, tills likvid sker.

I övrigt skall å arrendelån ränta icke erläggas.

16 §.

Körande varje arrendelån skall, innan någon del därav må av låntagaren
uppbäras, mellan statens jordnämnd och låntagaren upprättas fullständigt
lånekontrakt i två exemplar, av vilka vardera kontrahenten skall
taga ett. I lånekontraktet skola bestämmelser i följande avseenden finnas
intagna, nämligen:

a) rörande lånets belopp, säkerhet och villkoren i fråga örn återbetalning
och ränta;

b) angående sättet och villkoren för lånets utbekommande;

c) angående den kontroll, som låntagaren skall vara skyldig underkasta
sig; samt

d) angående skyldighet för låntagaren att hålla inventarierna försäkrade.

17 $.

I lånekontraktet skall göras förbehåll därom, att lånet må under nedan
angivna förutsättningar uppsägas till omedelbar betalning, nämligen:

a) därest det befinnes, att låntagaren lämnat bedrägliga uppgifter av
beskaffenhet att hava föranlett lånets utlämnande;

b) örn låntagaren uppenbarligen missbrukar lånebeloppet;

c) örn låntagaren visar försumlighet i att erlägga föreskriven kapitalavbetalning
eller ränta;

lilliang till riksdagens protokoll 19.14. 10 sami. Nr 93.

3

30 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

d) om låntagaren försummar att erlägga försäkringsavgift eller eljest
åsidosätter för försäkringens giltighet stadgade villkor;

e) örn låntagaren avhänder sig erforderliga jordbruksinventarier; eller

f) örn låntagaren frånträder arrendet eller, därest han med äganderätt förvärvat
lägenheten, överlåter densamma å annan eller eljest sådana förhållanden
inträffat, att låntagaren med hänsyn till förutsättningarna för
lånets meddelande uppenbarligen icke längre bör få åtnjuta detsamma.

Därest i samband med frånträdande av arrendet eller överlåtelse, som
under f) sägs, för jordbruket erforderliga inventarier överlåtas å den nye
arrendatorn eller den nye ägaren, må statens jordnämnd, örn skäl därtill
äro, medgiva denne att övertaga betalningsansvaret för oguldet lånebelopp
på oförändrade villkor.

Särskild bestämmelse.

18 §.

Närmare föreskrifter örn statens jordnämnds sammansättning och verksamhet
ävensom övriga bestämmelser, som kunna finnas erforderliga för
tillämpning av denna kungörelse, meddelas av Kungl. Majit.

Denna kungörelse träder i kraft den

341G90. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.