Jordbruksutskottets utlåtande Nr 85.

1

Nr 85.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1934 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om hänskjutande till jordbrukskreditsakkunniga
av frågan örn jordbrukets primärkredit
m. m.

(2:a avd.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen 1:161 av herr Johansson, Johan, m. fl. och
II: 323 av herr Wallén m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla örn sådana vidgade direktiv för jordbrukskreditutredningen
att den må kunna upptaga till prövning jämväl frågan
örn jordbrukets primärkredit liksom också möjligheterna för ernåendet av
en smidigare anpassning av ränteläget samt att utredningen måtte erhålla
åläggande att forcera sitt arbete så att förslag kunna föreläggas 1935 års
riksdag.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, får utskottet hänvisa
till motionerna.

Beslut örn den i motionerna omnämnda jordbrukskreditutredningen fattades
av Kungl. Maj:t den 15 december 1933. Jämlikt av Kungl. Maj:t då
lämnat bemyndigande tillkallade chefen för jordbruksdepartementet den
22 december 1933 fem utredningsmän, nämligen ledamoten av riksdagens
första kammare general tulldirektören N. R. Wohlin, ordförande, ledamoten
av statens egnahemsstyrelse lantbrukaren N. Adler, hovrättsassessorn A. L.
Ramfors, tillika sekreterare, bankdirektören N. A. V. Brolén och ledamoten
av riksdagens andra kammare lantbrukaren G. Hj. Svensson i Grönvik.

Utredningsmännen skola, i enlighet med av departementschefen angivna
riktlinjer, verkställa utredning och avgiva förslag rörande formerna för
en reglering av jordbrukets kreditförhållanden. Departementschefen har
angivit riktlinjer för utredningen i ett yttrande till statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för den 15 december 1933 av följande lydelse:

»Under rådande krisförhållanden är frågan örn jordbrukets skuldsättning
värd särskild uppmärksamhet. Efter en av jordbruksutredningen verkställd
Undersökning örn jordbrukets kreditsvårigheter vidtogo statsmakterna
våren 1932 åtgärder i syfte att förhindra, att jordbrukare, som på
grund av jordbrukskrisen kommit i ekonomiska svårigheter, skulle nödgas
lämna jordbruket. Sålunda anvisade riksdagen för budgetåret 1932/1933
ett anslag av 15,000,000 kronor för utlämnande av ackordslån och stödlån

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 10 sami. Nr 85 88. 1

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 85.

åt jordbrukare. För samma ändamål har tor innevarande budgetår anvisats
10,000,000 kronor.1 Verksamheten regleras genom kungörelsen den 21
april 1933 (nr 135) örn ackordslån och stödlån till jordbrukare.2 De viktigaste
bestämmelserna i denna äro följande.

Ackordslån beviljas för genomförande av ackord samt allenast där, å
ena sidan gäldenärens ställning på grund av krisen blivit så försämrad,
att skulderna överstiga värdet av tillgångarna, och, å andra sidan, det synes
sannolikt, att han efter ackordets genomförande kan fortsätta att driva
sitt jordbruk och därunder göra rätt för sig. I ackordet deltagande borgenärerna
må icke erhålla mer än 70 procent av fordringsbeloppet. Ackordslån
får icke överstiga 5,000 kronor. Lånet skall, efter sju amorteringsfria
år. återbetalas med en femtedel örn året. Ackordslån är räntefritt
i två år. Därefter gäldas 5 procent ränta å halva lånebeloppet och,
sedan amorteringsskyldighet inträtt, å lånet i dess helhet. — Stödlån beviljas
för betalning av gäld annorledes än vid ackord eller för anskaffande
av för fastighetens brukande oundgängligen nödiga levande eller
döda inventarier samt allenast där det synes sannolikt att sökanden, örn
dylikt lån erhålles, kan fortsätta att driva sitt jordbruk. Stödlån får ej
överstiga 750 kronor. Sådant lån är räntefritt. Där låntagare åtagit sig
att enligt viss plan utföra förbättringsarbete (dikning, odling m. m.) å
fastigheten, anses så stor del av länet, sorn motsvarar kostnaden för arbetet,
gulden då arbetet inom föreskriven tid vederbörligen utförts. — Ackords-
och stödlåneverksamheten handhavas av en centralnämnd samt av
lånenämnder inom hushållningssällskapens verksamhetsområden. De senare
biträdas av låneombud. — Stödlånen hava rönt synnerligen stor efterfrågan.
Av de beviljade anslagen hava i runt tal 20.s miljoner kronor
utlämnats som stödlån och 2.2 miljoner som ackordslån.

Fråga föreligger, huruvida verksamheten bör fortsättas även under nästa
år. Efter anbefallning hava länsstyrelser, hushållningssällskap, ett stort
antal kommuner, lånenämnderna och centralnämnden yttrat sig örn den
hittillsvarande verksamhetens resultat och örn behovet av fortsatta åtgärder.
Därvid har så gott som enstämmigt vitsordats, att lånerörelsen
fyllt en viktig uppgift och i ett mycket stort antal fall förhindrat tvångsförsäljningar
o. d. Det har också allmänt påyrkats, att lånerörelsen måtte
fortgå under 1934. Framställning till riksdagen härom är under utarbetande
inom jordbruksdepartementet.3

Emellertid är det uppenbart, att denna stödverksamhet ej bör bliva permanent,
förhållandena måste utveckla sig dithän, att jordbruket skänker
sina utövare uppehälle och möjliggör nöjaktig förräntning av jordbrukskapitalet.
Dylik balans kan uppnås genom att priserna å jordbrukets produkter
så stegras, att det nu i jordbruket nedlagda kapitalet förräntas; eller
ock ernås icke prisstegring i dylik omfattning, med påföljd att viss
del av jordbrukskapitalet ej längre kan förräntas utan måste avskrivas.
Huruvida det ena eller andra av dessa alternativ skall inträffa, sammanhänger
med jordbrukets konjunkturutveckling. Denna kan ej med säkerhet
bedömas. Man har dock anledning befara, att den nu i världen allt
mer tillämpade handelspolitiken, som avser att förbehålla avsättningen

'' För budgetåret 1934/1935 har riksdagen anvisat ett extra reservationsanslag av 8,000,000
kronor för utlämnande av ackordslån och stödlån åt jordbrukare (Prop. nr 24, .lordbruksutskottets
utlåtande nr 12, H. skr. nr 29).

2 Numera gäller kungörelse den 23 mars 1934 fnr 54) om ackordslån och stödlån till
jordbrukare.

8 IVr Prop. nr 24: R. skr. nr 29: Svensk författningssamling 1934 nr 54.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 85.

3

av livsmedel åt den inhemska produktionen, kommer att skärpas åtminstone
de närmaste åren. Detta torde för vårt land i första hand medföra
minskade exportmöjligheter, och det svenska jordbruket får alltmer lita
till avsättningen inom landet av sin produktion. Går utvecklingen i denna
riktning, lärer jordbrukets inkomster näppeligen kunna hringas upp till
vad de voro före nu rådande kristillstånd, och frågan örn en nedskrivning
av det i jordbruket investerade kapitalet torde bliva aktuell.

I sådant fall kommer jordbrukets kreditfråga i ett kritiskt läge. Örn
fordringsägarna i större utsträckning tillgrepe lagsökningar, uppkomme
svåra sociala och ekonomiska verkningar. Skulle de av tvångsåtgärderna
berörda jordbrukarna verkligen få lämna sina ställen, torde uppstå en
befolkningsgrupp, åt vilken det bleve svårt att finna utkomstmöjligheter.
Det torde emellertid, såsom erfarenheten från Norge visar, i många fall
ej lyckas för fordringsägarna att skaffa köpare till de jordbruk, som frånhänts
de nuvarande ägarna. Följden bleve väl då att fordringsägarnas åtgärder
ej ledde till resultat. Borgenärerna finge i stället behålla sina
fordringar infrusna, och jordbrukarna sutte tills vidare kvar å sina gårdar
med tyngande skulder och ovissa framtidsutsikter. I sådant läge bleve
ett ingripande från statens sida sannolikt ofrånkomligt.

För närvarande kan ej bedömas, huruvida, när och i vilken omfattning
ett dylikt ingripande bör ske. Genom den utredning örn jordbrukets skuldsättning,
till vilken uppgifter insamlas i samband med 1934 års inkomsttaj&ring,
bör klarhet vinnas örn storleken av jordbrukets skuldbörda och
dennas beskaffenhet, fördelning m. m. Vid årsskiftet 1934/1935 böra huvudresultaten
av utredningen föreligga. Då torde jämväl större klarhet
beträffande jordbrukets konjunkturutveckling hava vunnits. Även örn
sakfrågan alltså knappast kan slutligt prövas förrän örn ungefär ett år,
är det likväl önskvärt och av förtänksamhet påkallat, att man under tiden
utreder frågan samt färdigställer förslag rörande de former, vari det eventuella
statsingripandet bör ske.

Vid den av mig förordade utredningen bör man utgå från, att utlämnande
av de inledningsvis omnämnda stödlånen, såvitt ej oförutsedda omständigheter
annat betinga, upphör med utgången av budgetåret 1934/1935
samt att i syfte att såvitt möjligt bibehålla de nuvarande innehavarna vid
sina jordbruk statens ingripande för direkt lättande av jordbrukets skuldbörda
därefter gives starkare effektivitet. Vid utredningen bör övervägas,
huruvida möjligheten att erhålla ackord bör underlättas genom särskild
lagstiftning, därvid olika alternativ böra utarbetas, enär läget kan komma
att kräva mer eller mindre långt gående åtgärder i detta avseende.
Möjlighet till erhållande av ackord bör i lika mån föreligga, om borgenären
är enskild person, penninginstitut, samfällighet eller staten. Principiellt
bör alltså statens ingripande, enligt vad nu sagts, ske i överensstämmelse
med de för ackordslån gällande grundlinjerna, därvid dock förutsättes
en hjälpaktion av betydligt större omfattning och effektivitet. Härutöver
torde även böra prövas, i vad mån och under vilka betingelser och
former skäligt bistånd kan lämnas åt jordbrukare, som utsatts för utmätning
eller försatts i konkurs. Bland övriga åtgärder, som vid utredningen
böra övervägas, torde också frågan om beredande av möjlighet över huvud
taget för jordbrukarna till konvertering av på ogynnsamma villkor erhållna
krediter i långfristiga lån med fördelaktigare räntesatser och amorteringsvillkor
bliva föremål för prövning.

Do här ifrågasatta statsåtgärderna böra ej omhänderhavas av de nuvarande,
till stor del med hänsyn till stödlånovorksamheten upporganise -

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 85.

rade lånenämnderna, utan torde verksamheten böra skötas av mera bankmässiga
organ och på ett smidigare sätt. övervägas bör, örn jordbrukskasseorganisationen
kan anlitas. Skulle så ej befinnas lämpligt, bör övervägas
inrättandet av särskilt finansinstitut, vilket dock örn möjligt bör
samverka med jordbrukskasseorganisationen, sparbanker och andra penninginrättningar
beträffande de lokala arbetsuppgifterna. Vidare torde
böra utredas, på vad sätt för kreditrörelsen erforderligt kapital skall kunna
erhållas, därvid säkerligen statens medverkan i ena eller andra formen befinnes
erforderlig, ävensom vilka åtgärder i övrigt, som må erfordras för
att möjliggöra bär avsedda ingripande för lättande av jordbrukets skuldbörda.
Slutligen bör övervägas, huruvida icke den verksamhet, varom bär
är fråga, kunde i viss utsträckning behöva fortgå även sedan dess egentliga
uppgift genomförts nämligen för att tillgodose jordbrukets behov av
gynnsam sekundär- och driftskredit.

Utredningen bör uppdragas åt fem utredningsmän, vilkas arbete bör så
bedrivas, att förslag i ämnet kail, därest åtgärder befinnas böra vidtagas,
föreläggas 1935 års riksdag.»

Med anledning av att i motionerna hemställts örn en utsträckning av
den pågående utredningen till att avse jämväl frågan örn jordbrukets
primärkredit vill utskottet erinra, att jordbrukets speciella kreditbehov
kunna uppdelas i tre större kategorier, den primära fastighetskrediten,
som bar till ändamål att förmedla fastighetsomsättningen och underlätta
förvärvandet av lämpligt bruksområde, den sekundära fastighetskrediten
med huvudsakligt ändamål att bereda tillgång till det kapital, som
erfordras för anläggningar och förbättringsarbeten, vilka endast efter
längre tid kunna beräknas återgälda nedlagda kostnader, samt slutligen
själva driftskrediten, som avser att i första band täcka de regelbundet
återkommande behoven av rörelsekapital men även att möjliggöra sådana
förbättringsåtgärder, som kunna förväntas mycket snart återgäldas
genom ökad avkastning från fastigheten.

Beträffande den primära jordbruksfastigbetskrediten bar på begäran
av 1927 års riksdag (B. skr. den 17 maj 1927 nr 196) verkställts en allsidig
utredning av 1927 års jordbruksfastighets- och skogskreditsakkunniga,
som den 27 december 1929 avgivit betänkande i ämnet (Statens offentliga
utredningar 1929: 36). Be sakkunnigas förslag föranledde år 1930
åtgärder från statsmakternas sida (prop. nr 265; bankoutskottets utlåtande
nr 47; R. skr. nr 302), huvudsakligen innebärande dels öppnande
av möjlighet till belåning av växande skog, dels ock en höjning av hypoteksföreningarnas
belåningsgräns från 50 till 55 procent av egendomsvärdet.

Slutligen må anmärkas, att jordbruksutredningen i sitt den 12 april
1932 avgivna betänkande angående åtgärder för lindrande av jordbrukets
kreditsvårigheter (Statens offentliga utredningar 1932:12) även berört
frågan örn åtgärder i avseende å primärkrediten. Jordbruksutredningen har
därvid dels framlagt förslag örn ökade möjligheter för sparbankerna att
tillgodose jordbrukets behov av primär och annan långfristig kredit (jfr

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 85. 5

bankoutskottets av kamrarna godkända utlåtande nr 71 till 1932 års riksdag),
dels oek — utan att framlägga något särskilt förslag — framhållit
angelägenheten av upplysningsverksamhet för att jordbrukarna skulle i
högre grad uppmärksamma de med hypotekslånen förenade fördelarna.

Ät den pågående utredningen rörande formerna för en reglering av
jordbrukets kreditförhållanden har, såsom den här ovan lämnade redogörelsen
utvisar, bland annat uppdraga att överväga frågan örn beredande
av möjlighet för jordbrukarna till konvertering av på ogynnsamma villkor
erhållna krediter i långfristiga lån med fördelaktigare räntesatser
och amorteringsvillkor. Utskottet finner detta uppdrag nära sammanhänga
med den i motionerna berörda frågan örn jordbrukets primärkredit,
Sistnämnda fråga har visserligen ganska nyligen varit föremål för
utredning och föranlett åtgärder från statsmakternas sida, men jordbruksnäringens
nuvarande läge synes dock motivera en undersökning, huruvida
icke även på detta område ytterligare åtgärder kunna vidtagas till
åstadkommande av förbättrade kreditförhållanden för jordbrukarna. Det
material, över vilket de tillsatta utredningsmännen förfoga, torde ock
kunna tjäna som underlag för en utredning angående primärkrediten.
Utredningsmännen kunna jämväl förväntas, i den mån deras nuvarande
uppgift ger anledning därtill, utsträcka undersökningen till primärkreditens
område. De av departementschefen angivna riktlinjerna för utredningen
torde dock måhända icke anses medgiva en allsidig prövning av i vad
mån primär kr edit på förbättrade villkor kan åstadkommas. Kungl. Maj:t
synes därför, örn så är fallet, böra taga under övervägande särskilda åtgärder
för åstadkommande av ifrågavarande utredning. Med hänsyn till
angelägenheten av att utredningsmännens arbete fortfarande inriktas på
framläggande till 1935 års riksdag av förslag rörande sekundär- och driftskrediten,
som måste anses vara i trängande behov av reglerande åtgärder,
kan det tänkas bliva erforderligt att antingen uppdela utredningsmännens
arbetsuppgift och låta den nyss berörda utredningen rörande primärkrediten
komma i andra hand eller också tillkalla särskilda utredningsmän
för denna uppgift. Avgörandet härutinnan torde böra ankomma på
Kungl. Majit. På nu angivna skäl föreslår utskottet, att riksdagen genom
en skrivelse till Kungl. Majit framhåller önskvärdheten av att frågan örn
förbättrade villkor för den primära jordbrukskrediten och därmed sammanhängande
ränteförhållanden blir föremål för utredning på sätt Kungl.
Majit torde bestämma.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av motionerna Ii 161 och
11:323 må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att
Kungl. Majit ville, med beaktande av vad utskottet
bär ovan anfört, föranstalta örn utredning angående

Utskottet.

6 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 85.

möjligheterna att åstadkomma förbättrade villkor för
den primära jordbrukskrediten samt för riksdagen
framlägga de förslag, som av utredningen föranledas.

Stockholm den 17 maj 1934.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

»rån första kammaren: herrar Sederholm, Allgott Näston, Carl Eriksson, Tjällgren,
Bengtsson, Elof Andersson, Jacob Hansson och Karl Emil Johansson i samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Gustafson
i Kasenberg, Carlström, Andersson i Tungelsta, Gustafson i Vimmerby, Ericsson i Sörsjön
och Lundbom.