Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.
1
Nr 79.
Ankom till riksdagens kansli den XI maj 1934 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmel
ser rörande älgskadefonden m. rn.
(2:a avd.)
Jordbruksutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft följande
inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen
1)
I: 22 av herr Ander sson, Nils, vari hemställts, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn sådan ändring i förordningen av
den 18 juli 1931 med vissa bestämmelser angående jakt efter älg, att
älgskadefonden uppdelas i länsfonder och medlen användas väsentligen
för jaktvårdande uppgifter i de län, där älgskador icke visa sig uppkomma;
2)
II: 43 av herr Ericsson i Sörsjön rn. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn sådan ändring i förordningarna
av den 18 juli 1931 med vissa bestämmelser angående jakt
efter älg samt allmänna villkor och bestämmelser för bidrag ur älgskadefonden,
att uttagna avgifter för fällda älgar sammanföras till fonder för
varje län, varvid iakttages att de inom särskilt län influtna avgifterna
helt disponeras av sådant län och att bidrag ur länsfond må utgå till
reglering av älgskada samt jaktvårdande åtgärder;
3) II: 135 av herrar Ericsson i Sörsjön och Olsson i Rödningsberg, vari
hemställts, att riksdagen måtte besluta att till ersättning för älgskada
för budgetåret 1934/1935 anvisa ett anslag av 20,000 kronor; samt
4) II: 322 av herrar Skoglund och Hagman, vari hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn sådan ändring i gällande
villkor och bestämmelser för bidrag ixr älgskadefonden, att innehavare
av jordbruk, vars areal odlad jord icke överstiger 20 hektar, må
kunna i vanlig ordning tillerkännas bidrag, samt att till innehavare av
jordbrukslägenheter med över 20 hektar odlad jord bidrag må utgå alle
nast när särskilda skäl därtill äro.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionerna, hänvisas till
dessa.
Älgskadefonden inrättades år 1931. Bestämmelser örn fonden återfin
nas i förordningen den 18 juli 1931 (nr 306) med vissa bestämmelser an
Bihang
till riksdagens protokoll 193i. 10 sami. Nr 79.
1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.
gående jakt efter älg samt i kungörelsen den 18 juli 1931 (nr 307) angående
allmänna villkor och bestämmelser för bidrag ur älgskadefonden. I
ö § av förordningen stadgas, att i förordningen omnämnda avgifter för
lalida älgar skola sammanföras till en för riket gemensam fond (älgskadefonden),
som står under statskontorets förvaltning och ur vilken
bidrag till lindrande av skada av älg utgår efter vad därom särskilt stadgas.
Enligt förenämnda kungörelse må bidrag ur älgskadefonden kunna
tillerkännas brukare av mindre brukningsdel för skada, som av älg förorsakats
å honom tillhörig växande eller avmejad men ej inbärgad gröda,
dock endast örn skadan finnes vara av väsentlig beskaffenhet och
han ej genom tillgodogörande av jakträtt eller eljest kunnat hålla sig
skadeslös. Till den, vars brukningsdel omfattar större areal odlad jord
än femton hektar, må bidrag utgå allenast när särskilda skäl därtill äro.
Vilka belopp, som under åren 1931—1933 för varje län influtit till älgskadefonden
och därifrån medgivits i ersättningar, framgår av en av
domänstyrelsen upprättad tabell, vilken som bilaga, fogats vid detta utlåtande
och till vilken utskottet tillåter sig att hänvisa.
Vid såväl 1932 som 1933 års riksdag hava motioner väckts örn älgskadefondens
uppdelning på länsfonder och medlens användning även till jaktvårdande
åtgärder. Till stöd för dessa framställningar har åberopats den
stora ojämnheten mellan olika län med avseende å inbetalning till fonden
och erhållen ersättning för älgskada.
Vid 1932 års riksdag anförde jordbruksutskottet i sitt utlåtande (nr 22)
i anledning av den då väckta motionen (II: 11), att någon tids erfarenhet
torde böra avvaktas, innan ändringar vidtoges beträffande grunderna
för fördelning av de till älgskadefonden inflytande avgifterna. Motionen
föranledde icke någon riksdagens åtgärd.
Vid 1933 års riksdag hänvisade jordbruksutskottet i sitt utlåtande (nr
94) i anledning av de då väckta motionerna (1:136, 1:191 och 11:362) till
en vid utskottsutlåtandet fogad tabell över älgskadefonden under åren
1931 och 1932. Utskottet citerade ett av domänstyrelsen den 19 april 1933
till Kungl. Majit avgivet utlåtande, vari domänstyrelsen tillstyrkt en
uppdelning av fonden, samt anförde vidare:
»Den av motionärerna påtalade ojämnheten mellan olika län med avseende
å inbetalning till älgskadefonden och erhållen ersättning för älgskada
belyses av den vid detta utlåtande fogade tabellen. Till fonden
hava under åren 1931 och 1932 från Norrland inbetalats avsevärda belopp,
varemot ansökningar örn ersättning ur fonden från de norrländska
länen för år 1931 icke alls förekommit samt för år 1932 gjorts i helt obetydlig
omfattning och endast inom Norrbottens och Gävleborgs län. Även
för de flesta länen i Svealand hava inbetalningarna uppgått till högre
belopp än de medgivna ersättningarna. Särskilt för Kopparbergs, Värmlands
och Västmanlands län hava avsevärda överskott uppkommit. Inom
länen i Götaland hava däremot ersättningsbeloppen regelmässigt ungefär
motsvarat eller överstigit inbetalningarna. Större rättvisa i förhållandena
skulle enligt utskottets åsikt vinnas, därest varje län i första hand vore
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79. 3
hänvisat att reglera sina älgskador med de avgifter, som influtit inom
länet. För en sådan anordning talar jämväl det av domänstyrelsen anförda
skälet, att en för landet gemensam fond med riklig tillgång på medel
kan föranleda alltför uppdrivna anspråk på ersättningar. Utskottet
föreslår därför, att av uttagna avgifter för älgjakt bildas särskilda fonder
för varje län, vilka fonder skola stå under respektive länsstyrelsers
förvaltning oell användas för länens egna behov.
Med hänsyn till att inom ett län inflytande avgifter troligen icke alltid
komma att förslå till täckande av berättigade anspråk på ersättning för
liden skada av älg inom länet, vill utskottet emellertid förorda den modifikationen
i systemet med länsfonder att, såsom domänstyrelsen hemställt,
viss mindre del av inflytande belopp, förslagsvis 10 procent, fortfarande
skall inlevereras till statskontoret för att fördelas på de län, där underskott
kan komma att uppstå.
Vad därefter angår frågan örn användningen av det överskott, som kail
väntas uppstå inom vissa län, synes en användning till jaktvårdsändamål
icke möta några principiella betänkligheter. Utskottet anser därför, att
länsstyrelserna böra berättigas till jaktvården inom länet använda de medel,
som under visst år influtit för älgjakt och icke äro behövliga till
reglering av samma år uppkomna älgskador.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet, att riksdagen, i
anledning av motionerna 1:136,1:191 och II: 362, må i skrivelse till Kungl.
Majit anhålla örn sådan ändring i gällande bestämmelser, att fastställda
avgifter för älgjakt inbetalas och, med nedan angivet undantag, användas
för varje län för sig och förvaltas av vederbörande länsstyrelse; att
10 procent av inflytande årsbelopp från varje län redovisas till statskontoret;
att länsstyrelse skall besluta örn utbetalande av ersättning för skada
av älg; att, i den mån influtna medel icke erfordras för skadeersättning,
det likaledes skall ankomma på länsstyrelse att anvisa medel till jaktvården
inom länet; samt att till statskontoret redovisad del av årsbeloppet
efter Kungl. Maj:ts bestämmande årligen fördelas på de län, där avgifterna
för älgjakt visat sig för sitt ändamål vara otillräckliga.»
Mot detta utskottsutlåtande anmäldes reservation av herr Sederholm
na. fl., som ansett, att utskottets utlåtande bort hava följande lydelse:
»Utskottet vill till en början erinra, att de avgifter, som nu uttagas för
varje skjuten älg, införts i syfte att möjliggöra en effektiv ersättningsverksamhet
i fråga örn skadegörelse av älg. Avgiftsbeloppet har därför
bestämts med tanke på att de inflytande medlen skulle täcka behovet härvidlag.
Däremot har avsikten icke varit att skapa någon behållning att
användas för andra ändamål. Örn man fasthåller vid den nuvarande älgskadefondens
användning i enlighet med de synpunkter, som varit bestämmande
vid dess inrättande, måste alltså, därest de inflytande avgifterna
stadigvarande lämna överskott, konsekvensen bliva icke att överskottet
användes till nya ändamål utan att avgifterna sänkas. Emellertid kari
enligt utskottets åsikt den hittills vunna erfarenheten icke anses giva tillräcklig
anledning till antagande, att de nuvarande avgifterna i längden
skola befinnas högre än som erfordras för fyllande av det ursprungligen
avsedda ändamålet. Enligt domänstyrelsens uträkning hava visserligen
de under åren 3931 och 3932 till statskontoret inlevererade medlen lämnat
ett överskott å 300,272 kronor 94 öre, men det är att märka, att — medan
de influtna medlen vartdera året uppgått till ungefär samma belopp, nå
-
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.
got över 100,000 kronor — det belopp, som sammanlagt utbetalats i ersättningar,
för år 1931 utgjorde allenast 32,366 kronor 6 öre, under det att domänstyrelsen
för år 1932 tillstyrkt ersättningar å tillhopa 74,706 kronor.
Orsaken till att det totala ersättningsbeloppet sålunda mer än fördubblats
är säkerligen den, att möjligheterna till ersättning icke bliva fullt utnyttjade,
förrän kännedom örn gällande bestämmelser hunnit sprida sig. Med
hänsyn härtill är det ingalunda osannolikt, att den uppkomna behållningen
snart nog kan behöva anlitas i och för skadereglering. Vore medlen
då använda till andra ändamål, skulle det uppenbarligen föranleda, att
krav restes på bidrag ur statskassan, något, som utskottet anser böra i
möjligaste mån undvikas. Örn gällande bestämmelser i övrigt bibehållas
oförändrade, synes det därför icke vara rådligt att, såsom i motionerna
ifrågasatts, tillåta dessa medels användande även till jaktvårdande åtgärder.
Vad därefter angår förslaget, att älgskadefonden skulle uppdelas på
länsfonder, varvid för varje län de där influtna medlen skulle användas
i första hand till älgskadereglering och i andra hand till jaktvården inom
länet, kan mot detta förslag till en början anmärkas, att de medel, som
inom varje län bleve disponibla för jaktvården, icke komme att stå i någon
som helst proportion till dess behov. På vissa håll, till exempel i Kronobergs
län, skulle tydligen icke något belopp komma att gå till detta
ändamål, under det att måhända annorstädes tillgången på medel skulle
mer än väl täcka behovet. Vidare synes det vid älgskadefondens inrättande
ledande syftet att söka åstadkomma en effektiv reglering av älgskadorna
inom hela landet svårligen kunna tillgodoses genom ett system med
länsfonder. Den av domänstyrelsen föreslagna modifikationen i systemet,
att 10 procent av inflytande belopp fortfarande skulle inlevereras till statskontoret
för att fördelas på de län, där underskott kunde komma att uppstå,
är uppenbarligen icke i och för sig tillräcklig för att alla underskott
skola bliva utjämnade. Domänstyrelsen har för år 1932 beräknat underskott
inom Örebro, Östergötlands, Kalmar, Jönköpings, Kronobergs, Hallands,
Blekinge och Kristianstads län å tillhopa 17,235 kronor. Då det för
samma år till fonden influtna beloppet utgör 103,240 kronor, skulle 10 procent
därav alltså icke förslå till utjämnande av uppkomna underskott.
XJtskottet anser det tveksamt, huruvida de med ett genomförande av
motionärernas förslag förbundna olägenheterna kunna anses uppvägda av
möjligheten att utjämna den olikställighet, som enligt hittills vunnen erfarenhet
synes bestå länen emellan. För övrigt finner utskottet — med
hänsyn, bland annat, till att kännedomen örn gällande bestämmelser troligen
ännu icke blivit allmänt spridd — två års erfarenhet icke vara tillräcklig
för bedömande av hur förhållandena i längden komma att gestalta
mS* Utskottet anser alitsa fortfarande, liksom vid nästföregående års
riksdag, att ytterligare erfarenhet bör avvaktas, innan ändringar vidtagas
i bestämmelserna rörande de till älgskadefonden inflytande avgifterna.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet, att motionerna
1:136, 1:191 och 11:362 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.»
Båda kamrarna biföllo reservationen.
Av de nu föreliggande framställningarna angående älgskadefonden avse
motionerna 1:22 och 11:43 en uppdelning av fonden samt medlens användning
även till jaktvårdande åtgärder.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.
5
I motionen II: 135 förklara sig motionärerna vilja förekomma, att även
vid innevarande års riksdag skulle kunna mot en uppdelning av älgskadefonden
på länsfonder anföras, att vissa län i sådant fall icke leonline att
förfoga över tillräckliga medel till älgskadornas likvidering. Motionärerna
föreslå i detta syfte anvisande av ett statsanslag, ur vilket bidrag
till älgskaderegleringen inom dylika län skulle utgå. Med tanke på att
enligt tillgängliga uppgifter för år 1932 förelegat en brist inom vissa län
ä något över 16,000 kronor hava motionärerna hemställt örn ett anslag å
20,000 kronor.
Vad slutligen angår motionen 11:322, har däri anförts, att älgskadefondens
tillgångar torde medgiva att ersättning för älgskador tillerkändes
jämväl innehavare av jordbruk, vars åkerareal överstege 15 hektar. Motionärerna
hava därför föreslagit sådan ändring av gällande bestämmelser,
att endast den, vars brukningsdel omfattade större areal odlad jord
än 20 hektar, skulle behöva visa särskilda skäl för att erhålla bidrag.
Den vid detta utlåtande fogade tabellen utvisar, att under vart och ett
av åren 1931—1933 till älgskadefonden influtit något över 100,000 kronor
men att de medgivna ersättningarna kraftigt ökats år från år. Det totala
ersättningsbeloppet utgjorde år 1931 32,366 kronor 6 öre, år 1932 74,814
kronor och år 1933 127,759 kronor. För år 1933 förelåg i följd härav ett
underskott å 18,404 kronor. Sistnämnda år kunde elva län, nämligen Örebro,
Uppsala, Östergötlands, Skaraborgs, Älvsborgs, Kalmar, Jönköpings,
Kronobergs, Hallands, Blekinge och Kristianstads län, icke reglera sina
älgskador med de inom länet influtna avgifterna. Den sammanlagda
bristen inom dessa elva län utgjorde 52,341 kronor.
Erfarenheterna från år 1933 tala enligt utskottets åsikt i hög grad mot
ett bifall till motionärernas förslag. Då de under år 1933 influtna medlen
icke ens varit tillräckliga för en älgskadereglering enligt nu gällande
bestämmelser för samma år, kan det näppeligen vara välbetänkt att för
framtiden medgiva fondens användning vare sig, såsom i motionerna
1:22 och 11:43 föreslagits, jämväl till jaktvårdande åtgärder eller, såsom
motionen 11:322 åsyftar, till en utvidgad älgskaderegleringsverksamhet.
Vad angår älgskadefondens uppdelning å länsfonder, skulle vid en dylik
anordning för reglering av älgskadorna inom de län, där de influtna avgifterna
icke förslå, uppenbarligen erfordras ett vida större belopp än det
i motionen 11:135 angivna anslagsbeloppet å 20,006 kronor. Motsvarande
brist för år 1933 utgör nämligen, som ovan nämnts, 52,341 kronor. Förutom
att det föreslagna statsanslaget alltså icke är tillräckligt, måste
utskottet av rent principiella skäl motsätta sig, att statskassan anlitas
till reglering av älgskador, så länge behovet kan fyllas med älgskadefondens
egna medel.
Slutligen vill utskottet erinra, att en utredning angående ny jaktlagstiftning
för närvarande pågår. Denna utredning, som även berör bit
-
Utskottet.
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.
hörande frågor, beräknas bliva slutförd omkring den 1 juli 1934. Förslag
i ämnet från Kungl. Maj:ts sida kan alltså förväntas till nästa års
riksdag, varvid ock frågan örn en reglering i vissa fall av älgstammen
bör övervägas.
Samtliga här ovan angivna omständigheter synas utskottet tala för att
icke nu vidtaga någon åtgärd i motionernas syfte.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
1) att motionerna 1:22 och 11:43 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd;
2) att motionen II: 135 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd; samt
3) att motionen II: 322 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 11 maj 1934.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Närvarande: se utlåtande nr 78.
Reservation
av herrar Gabrielsson, Carl Eriksson, Granath, Tjällgren, Lindmark,
Hedlund i Häste och Ericsson i Sörsjön, som ansett att utskottets utlåtande
bort hava följande lydelse:
»Den vid detta utlåtande fogade tabellen utvisar, att även under år 1933
ojämnheten mellan olika län med avseende å inbetalning till älgskadefonden
och därifrån erhållen ersättning varit mycket stor. Liksom föregående
år hava i norra och delvis i mellersta Sverige till fonden influtit avsevärda
belopp från län, där ringa eller ingen ersättning för älgskada ifrågakommit.
Större rättvisa i förhållandena skulle enligt utskottets åsikt vinnas,
därest varje län i första hand vore hänvisat att reglera sina älgskador
med de avgifter, som influtit inom länet. Utskottet föreslår därför i anledning
av motionerna I: 22 och II: 43, att av uttagna avgifter för älgjakt
hildas särskilda fonder för varje län, vilka fonder skola stå under respektive
länsstyrelsers förvaltning och användas för länens egna behov. I de
län, där influtna medel icke åtgå till älgskadeersättningar, bör överskot
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.
7
tet, såsom motionärerna föreslagit, få användas till jaktvårdande åtgärder.
Vad angår frågan örn täckande av berättigade anspråk på ersättning
för liden skada av älg inom sådana län, där inflytande avgifter icke
äro tillräckliga för ändamålet, vill utskottet av principiella skäl icke tillstyrka
förslaget i motionen II: 135 örn anvisande av ett statsanslag. Utskottet
föreslår istället, att viss mindre del av inflytande belopp, förslagsvis
10 procent, fortfarande skall inlevereras till statskontoret för att fördelas
på de län, där underskott kan komma att uppstå. Den nu befintliga
behållningen borde även få användas för samma ändamål. I detta
sammanhang vill utskottet framhålla lämpligheten av att inom de län,
där ersättningsbeloppen äro störst, en kraftigare gallring av älgstammen
företages.
Vad slutligen beträffar det i motionen II: 322 framställda förslaget örn
att ersättning för älgskada skulle kunna utgå i utvidgad omfattning, kan
utskottet — med hänsyn till att de under år 1933 influtna medlen icke ens
varit tillräckliga för en älgskadereglering enligt nu gällande bestämmelser
— icke tillstyrka detta förslag.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
1) att riksdagen, i anledning av motionerna, I: 22 och
II: 43, må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn sådan
ändring i gällande bestämmelser,
att fastställda avgifter för älgjakt inbetalas och,
med nedan angivet undantag, användas för varje län
för sig och förvaltas av vederbörande länsstyrelse;
att 10 procent av inflytande årsbelopp från varje län
redovisas till statskontoret;
att länsstyrelse skall besluta örn utbetalande av ersättning
för skada av älg;
att, i den mån influtna medel icke erfordras för skadeersättning,
det likaledes skall ankomma på länsstyrelse
att anvisa medel till jaktvården inom länet;
samt att till statskontoret redovisad del av årsbeloppet
efter Kungl. Maj:ts bestämmande årligen fördelas
på de län, där avgifterna för älgjakt visat sig
för sitt ändamål vara otillräckliga;
2) att motionen II: 135 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd; samt
3) att motionen II: 322 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.»
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.
Älgskadefonden åren
Län |
Influtet till fonden Kr. |
1 Antal sökan- de |
9 3 1 Av Kungl. Kr. |
Behillnin Kr. |
g |
|
Norrbottens................................................... |
1,980 |
— |
— |
1,980 |
— |
|
Västerbottens ................................................ |
1,145 |
— |
— |
- |
1,145 |
— |
Västernorrlands ............................................ |
1,230 |
— |
— |
— |
1,230 |
— |
Jämtlands...................................................... |
5,355 |
— |
— |
— |
5,355 |
— |
Gävleborgs..........................,•.......................... |
2,990 |
— |
— |
— |
2,990 |
— |
Kopparbergs................................................... |
9,080 |
18 |
481 |
72 |
8,598 |
28 |
Örebro .......................................—............. |
12.390 |
209 |
7,847 |
32 |
4,542 |
68 |
Värmlands..................•.................................. |
12,500 |
58 |
2,194 |
52 |
10,305 |
48 |
Västmanlands ................................................ |
8,815 |
3 |
267 |
60 |
8,547 |
40 |
Uppsala ..................................-...................... |
2,805 |
1 |
400 |
50 |
2,404 |
50 |
Stockholms .................................................... |
2,920 |
2 |
400 |
— |
2,520 |
— |
Södermanlands ...................................••••• |
9,735 |
12 |
725 |
— |
9,010 |
— |
Östergötlands ................................................ |
10,545 |
170 |
8,180 |
95 |
2,364 |
05 |
Skaraborgs .............................................. |
2,475 |
9 |
554 |
75 |
1,920 |
25 |
Älvsborgs .....—............................................. |
3,475 |
23 |
1,420 |
— |
2,055 |
— |
Göteborgs och Bohus .................................... |
585 |
— |
— |
— |
585 |
— |
Kalmar .......................................................• |
4,565 |
23 |
1,865 |
70 |
2,699 |
30 |
Jönköpings ................................................... |
3,950 |
26 |
1,704 |
50 |
2,245 |
50 |
Kronobergs .............................*..................... |
3,530 |
71 |
3,925 |
90 |
— 395 |
90 |
Hallands ........................—.......................... |
1,825 |
17 |
1,180 |
60 |
644 |
40 |
Blekinge......................................................... |
595 |
6 |
514 |
- |
81 |
— |
Kristianstads................................................... |
1,280 |
9 |
578 |
— |
702 |
— |
Malmöhus.................................................... |
335 |
3 |
125 |
— |
210 |
— |
Summa |
104,105 |
660 |
32,366 |
06 |
71,738 |
94 |
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.
9
1931 — 1933.
1 |
9 3 2 |
1 |
3 3 |
||||||
Influtet till fonden |
Antal sökan- de |
Av Kungl. |
Behållning |
Influtet till fonden |
Antal sökan- de |
Av Kungl, |
Beräknad behållning |
ljumma |
|
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
||||
3,170 |
16 |
449 |
2,721 |
1,675 |
9 |
456 |
1,219 |
5,920 |
— |
1,035 |
— |
— |
1,035 |
1,000 |
— |
— |
1,000 |
3,180 |
— |
1,680 |
— |
— |
1,680 |
1,420 |
— |
— |
1,420 |
4,330 |
— |
4,905 |
— |
— |
4,905 |
4,765 |
— |
— |
4,765 |
15,025 |
— |
2,860 |
3 |
305 |
2,555 |
3,355 |
8 |
475 |
2,880 |
8,425 |
— |
9,145 |
24 |
1,044 |
8,101 |
10,245 |
43 |
1,621 |
8,624 |
25,323 |
28 |
10,445 |
334 |
12,817 |
— 2,372 |
10,645 |
364 |
18,802 |
— 8,157 |
— 5,986 |
32 |
10,740 |
101 |
3,338 |
7,402 |
10,090 |
116 |
6,030 |
4,060 |
21,767 |
48 |
8,295 |
10 |
404 |
7,891 |
8,695 |
48 |
4,627 |
3,968 |
20,406 |
40 |
3,860 |
22 |
2,870 |
990 |
5,245 |
67 |
7,892 |
— 2,647 |
747 |
50 |
3,755 |
13 |
925 |
2,830 |
4,700 |
29 |
2,561 |
2,139 |
7,489 |
— |
8,800 |
60 |
5,165 |
3,635 |
9,185 |
72 |
6,067 |
3,118 |
15,763 |
— |
11,585 |
230 |
12,134 |
— 549 |
12,395 |
330 |
21,095 |
— 8,700 |
- 6,884 |
95 |
2,455 |
45 |
2,003 |
452 |
3,250 |
80 |
4,453 |
— 1,203 |
1,169 |
26 |
3,605 |
56 |
2,711 |
894 |
3,745 |
113 |
6,025 |
— 2,280 |
669 |
— |
375 |
— |
— |
375 |
585 |
— |
— |
585 |
1,545 |
— |
4,850 |
80 |
5,839 |
— 989 |
5,550 |
150 |
11,650 |
— 6,100 |
— 4,389 |
70 |
3,415 |
89 |
4,751 |
— 1,336 |
3,675 |
115 |
5,802 |
— 2,127 |
— 1,217 |
50 |
4,255 |
252 |
12,722 |
- 8,467 |
4,690 |
372 |
19,668 |
— 14,978 |
— 23,840 |
90 |
1,845 |
46 |
2,343 |
— 498 |
2,085 |
75 |
3,604 |
— 1,519 |
— 1,372 |
60 |
525 |
29 |
2,635 |
— 2,110 |
575 |
44 |
4,168 |
— 3,593 |
— 5,622 |
— |
1,320 |
43 |
2,234 |
— 914 |
1,495 |
42 |
2,532 |
— 1,037 |
— 1,249 |
— |
320 |
2 |
125 |
195 |
390 |
7 |
231 |
159 |
564 |
— |
103,240 |
1,455 |
74,814 |
28,426 |
| 109,355 |
| 2,084 |
| 127,759 |
1—18,404 |
81,760 |
194 |
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 10 sami. Nr 79.