./ordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
1
Nr 74.
Ankom till riksdagens kansli den 24 april 1934 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner örn anslag till täckande
av uppkommen brist i Skorpetorp—Skrika dikningsföretag
av år 1929.
(lia avd.)
I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 267 av herr Nilsson, Petrus, m. fl. samt 11:470
av herr Heiding m. fl. har hemställts, att riksdagen ville bevilja ett anslag
av 14,630 kronor för täckande av den uppkomna bristen i Skorpetorp—Skrika
dikningsföretag av år 1929 inom Kalmar län.
Beträffande de skäl, som åberopats som stöd för framställningen, får
utskottet hänvisa till motionerna.
Över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat utlåtanden
från statskontoret och lantbruksstyrelsen.
Lantbruksstyrelsen har i sitt till utskottet avgivna yttrande först lämnat
följande redogörelse rörande ifrågavarande torrläggningsföretag.
Syneförrättning angående företaget hölls åren 1927—1929 av numera
avlidne lantbruksingenjören Torsten Jonzon. Förrättningen avslutades
den 10 juni sistnämnda år. Kostnaden för torrläggningsarbetet beräknades
vid syneförrättningen till 77,240 kronor. Härav belöpte 27,790 kronor,
eller omkring 36 procent av hela kostnaden, på sprängning av i kostnadsförslaget
upptagen bergmassa, inalles 3,970 kubikmeter. Båtnaden
av företaget blev efter besvär över laga syneförrättningen genom
beslut den 30 juni 1930 av vederbörande vattendomstol nedsatt från 82,048
kronor 30 öre till 65,356 kronor 40 öre.
Ansökning örn statsunderstöd till arbetets utförande inkom från företagets
arbetsstyrelse till lantbruksstyrelsen den 16 april 1932. Redan vid
en preliminär granskning av förslaget i lantbruksstyrelsen kunde det
konstateras, att med hänsyn till det ur ekonomisk synpunkt ogynnsamma
resultat, som de angående företaget uppgjorda kalkylerna visade, ett
understödjande av företaget med statsmedel knappast kunde komma i
fråga. Emellertid inkommo efter hand från företagets arbetsstyrelse, bestående
av domänintendenten Joh. de Neergaard, förvaltaren Esaias
Bengtsson, skogsförvaltaren Sten Bergström m. fl., upprepade framställningar
örn möjligast skyndsam behandling av den ingivna ansökningen
på det att statsunderstöd snarast möjligt måtte kunna erhållas. I dessa
skrivelser framhöll arbetsstyrelsen, att för lindrande av arbetslösheten i
trakten en större arbetsstyrka hade anställts vid företaget, varigenom
arbetet kunnat forceras, så att redan i förra delen av juni månad 1932
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 10 sami. Nr 74—75. 1
2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
detsamma vöre utfört till omkring en tredjedel. Därjämte meddelade arbetsstyrelsen
i skrivelse den 26 juli 1932, att arbetet hade, mot villkor att
som arbetskraft användes arbetslösa från de kommuner, som företaget
berörde, blivit av arbetsstyrelsen överlämnat till entreprenör mot en
entreprenadsumma av 64,400 kronor.
Slutligen bar arbetsstyrelsens ordförande i skrivelse till lantbruksstyrelsen
den 12 september 1932 ytterligare framhållit behovet av att företaget
erbölle understöd av statsmedel. Gent emot från lantbruksstyrelsen
sida under ärendets behandling framförda betänkligheter i fråga örn
företagets ekonomiska berättigande har arbetsstyrelsens ordförande i sin
sistberörda skrivelse gjort vissa uttalanden, vilka lantbruksstyrelsen finner
sig böra här relatera. Sålunda anfördes i sagda skrivelse, bland annat,
följande.
»Ehuru båtnadsvärdet understiger kostnaderna för företagets utförande,
även då torrläggningskostnaden utgöres av den av oss antagna entreprenadsumman,
anse vi dock, att särskilda skäl föreligga för erhållande
av statsunderstöd till företagets genomförande.
Vi vilja då först hänvisa till lantbruksingenjörens i hans betänkande
i ärendet den 3 februari 1932 anförda skäl, som vi vilja ytterligare understryka.
Därjämte vilja vi framhålla, att arbetet hittills bedrivits med
en arbetsstyrka av i genomsnitt 35 man, varav 30 man, förut arbetslösa,
hela tiden hänvisats till arbetet från kommunens arbetslöshetskommitté.
Dessa senare arbetare hade annars måst försörjas av kommunen med
statshjälp, då de nu i stället försörja sig själva och därvid utföra ett
synnerligen produktivt arbete. Även örn statsunderstöd beviljas till företagets
utförande, torde statshjälpen dock bliva mindre, än örn statsunderstöd
skulle utbetalas i vanlig form till de arbetslösa, och därjämte ej
något arbete utfördes.
Därtill kommer, att såsom förut framhållits en del av intressenterna i
företaget äro småbrukare, vilka omöjligen kunna deltaga i företagets
kostnader utan erhållande av statsunderstöd till arbetenas utförande, och
då företagets genomförande är ett oundgängligt behov för de i företaget
ingående för närvarande mycket försumpade markerna, örn de skola kunna
lämna något utbyte, och då markerna äro av godartad beskaffenhet,
synes det oss vara en ännu större förlust, örn de ej kunde bringas i utnyttjningsbart
skick. Utan företagets genomförande torde avkomsten
från desamma bliva ingen.
Av den bestämda entreprenadsumman har för närvarande utbetalts
38,000 kronor för därför utfört arbete, vilka medel vi måst anskaffa medelst
lån, varför arbetena ej heller kunna avbrytas utan för intressenterna
ruinerande betydelse.
I företaget ingår Kungl. Maj:t och kronan som delägare med över 59
procent, och äro kronomarkerna av mycket godartad beskaffenhet men
för närvarande så försumpade, att de nu kunna anses värdelösa eller möjligen
hava ett mindre värde såsom dålig betesmark, då de däremot
efter företagets utförande bliva förstklassig åkermark, varför vi anse,
att det även är av synnerligen stort intresse för staten, att företaget utföres.
»
Från ordföranden i Dödeidiults sockens kommunalfullmäktige och stämma
Uno Wijkström samt ordföranden i Fliseryds sockens kommunalfullmäktige
och kommunalstämma K. Åström hade vidare till lantbruksstyrelsen
inkommit en skrivelse av följande innehåll:
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
3
;Då undertecknade fått tillfälle taga del av ett yttrande, daterat den 12
september 1932, som arbetsstyrelsen för dikningsföretaget Skorpetorp—
Skrika avser tillställa kungl, lantbruksstyrelsen, vilja vi undertecknade
understryka däri framförda skäl för företagets åtnjutande av bidrag i
form av statsunderstöd.
Att företaget är behövligt för tillvaratagande av avkastningsbar jord,
framgår bäst därav, att ansökan örn undersökning av företaget ingavs
till länsstyrelsen i Kalmar redan 1923. Det bör därför ej förvåna, att flertalet
intressenter, som för sin utkomst äro beroende av, att den jord de
äga blir försatt i sådant skick att den kan giva skörd, ansett nuvarande
tidpunkt lämplig för arbetets utförande.
Då såväl staten som kommunerna för närvarande måste utföra arbeten,
som ur produktiv synpunkt äro mindre tillfredsställande, och som
för lång tid framåt ej varit behövliga, anse vi att ett arbete som föreuäranda,
som för många år tillbaka varit påkallat, och därtill är av produktiv
art, bör vara självskrivet till erhållande av statshjälp, i all synnerhet,
då som här är fallet, arbetet utförts av arbetslösa som stat oell
kommun annars måst bidraga att försörja.»
Därefter har lantbruksstyrelsen för egen del yttrat följande:
I det läge, vari ärendet sålunda kommit genom arbetsstyrelsens åtgärd,
att, utan att avvakta resultatet av den ingivna ansökningen örn statsunderstöd,
igångsätta arbetet och nedlägga avsevärda belopp för dess bedrivande,
ansåg sig lantbruksstyrelsen icke kunna underlåta att hos Kungl.
Maj:t tillstyrka nämnda ansökning. Efter av lantbruksstyrelsen den 31
oktober 1932 i sådant avseende gjord framställning beviljade Kungl. Maj :t
genom beslut den 28 november 1932 till företaget statsunderstöd med sammanlagt
64,440 kronor. Härav utgjordes 32,670 kronor, motsvarande i avrundat
tal 50 procent av företagets till 65,356 kronor 40 öre reducerade
båtnadsvärde, av statsbidrag från statens avdikningsanslag samt 31,770
kronor av lån från statens avdikningslånefond, vilket sistnämnda belopp
motsvarade i avrundat tal lånesökandenas återstående båtnadsvärde, efter
avdrag av på dem belöpande andel i statsbidraget.
Framhållas borde, att, enär det till nu ifrågavarande torrläggningsföretag
beviljade lånet från avdikningslånefonden skulle börja amorteras
först år 1940, företaget icke återfunnes bland de ur ekonomisk synpunkt
mer eller mindre tvivelaktiga torrläggningsföretag angående vilka lantbruksstyrelsen
till Kungl. Maj:t avgivit utlåtande den 24 januari 1934.
Av det ovan anförda framginge, att företagets arbetsstyrelse vid tidpunkten
för arbetets igångsättande icke varit omedveten örn företagets
ur ekonomisk synpunkt synnerligen svaga läge. Full klarhet i detta avseende
måste nämligen hava vunnits redan genom vattendomstolens utslag
den 30 juni 1930, eller närmare två år före arbetets igångsättande. Vidare
syntes det vara uppenbart, att ett av de huvudsakliga skälen till att
företaget oaktat dess svaga ekonomiska ställning likväl kommit till stånd
vore att söka i den omständigheten, att vid detsamma kunnat beredas arbetstillfällen
åt arbetslösa.
Att sedermera under arbetets utförande uppstått oförutsedda arbetssvårigheter
genom förekomst av större bergmassa och mera svårarbetade
jordarter, än vad arbetsplanen utvisade, hade givetvis bidragit till att ytterligare
förvärra företagets redan förut svaga ekonomi. Med avseende
härå finge emellertid framhållas, att även med inräkning ny den genom
nämnda omständigheter uppkomna merutgiften, uppgående till 14,630 kro
-
4 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
nor,1 sammanlagda arbetskostnaden för företaget, eller (64,400 +14,630 —)
79,030 kronor, i allt fall överstege den vid syneförrättningen beräknade arbetskostnaden,
77,240 kronor, med allenast 1,790 kronor eller omkring 2.:;
procent. Det torde jämväl kunna antagas, att arbetets forcering för beredande
av arbetstillfällen åt arbetslösa i detta liksom i andra liknande fall
bidragit till att öka arbetskostnaderna utöver vad som blivit fallet, örn
företaget kunnat utföras under från ifrågavarande synpunkt lugnare förhållanden.
Med hänsyn till dessa omständigheter måste lantbruksstyrelsen för sin
del finna det mycket tveksamt, huruvida ett ytterligare understödjande
av företaget med statsmedel borde överhuvud komma ifråga. Därest
likväl så funnes böra ske, syntes för ändamålet böra anlitas sådana medel,
som stöde till disposition för lindrande av arbetslösheten. Därvid
torde det för innevarande budgetår tillgängliga anslaget för utförande av
torrläggningsföretag, ägnade att motverka arbetslösheten, böra i främsia
rummet komma i fråga, tinder denna förutsättning syntes understödet
böra utgå i form av statsbidrag till täckande av den i motionerna omnämnda
merkostnaden, 14.630 kronor.
Domänstyrelsen har i ett med statskontorets utlåtande överlämnat
yttrande framhållit, hurusom styrelsen motsatt sig att ifrågavarande
företag, som berörde viss kronoegendom, skulle komma till utförande, dä
det icke kunde anses ekonomiskt bärigt. Vidare har styrelsen erinrat, att
genom brev den 9 mars 1934 Kungl. Majit med riksdagen förordnat örn försäljning
av ifrågavarande kronoegendom med tillträdesrätt den 14 mars
1935 under villkor bland annat, att köparen skulle ensam ansvara för
samtliga kronoegendomen åvilande kostnader för egendomen berörande
torrläggningsföretag.
Statskontoret har först framhållit, att av i ärendet meddelade upplysningar
framginge,
att ifrågavarande torrläggningsföretag vid den på förhand verkställda
syneförrättningen beräknats draga en kostnad av 77,240 kronor;
att företagets båtnad samtidigt uppskattats till ett värde av 82,048 kronor
30 öre, men att detta båtnadsvärde efter besvär hos vederbörande vattendomstol
nedbringats med 20 procent till 65,356 kronor 40 öre;
att domänstyrelsen, som för kronans räkning påförts delaktighet i kostnaderna
för företaget med 45,590 kronor 16 öre mot ett slutligen fastställt
båtnadsvärde av 38,696 kronor 20 öre, motsatt sig, att företaget skulle komma
till utförande, då det icke kunde anses ekonomiskt bärigt;
att lantbruksstyrelsen, sedan ansökning örn understöd den 16 april 1932
inkommit till styrelsen, redan vid en preliminär granskning av företaget
konstaterat, att med hänsyn till det ur ekonomisk synpunkt ogynnsamma
resultat, som de för företaget uppgjorda kalkylerna visade, ett understödjande
av företaget med statsmedel knappast kunde komma ifråga;
att företagets arbetsstyrelse, oaktat den på förhand varit underkunnig
om denna lantbruksstyrelsens uppfattning, igångsatt och med inemot hälften
av genom entreprenad avtalade kostnadssumman fullföljt arbetet, innan
lantbruksstyrelsen fattat slutlig ståndpunkt till nyssnämnda ansökningsärende;
1
Detta belopp har, efter hänskjutande till skiljedom, arbetsstyrelsen för företaget den 14
september 1933 ålagts utgiva til] entreprenören.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74. 5
att lantbruksstyrelsen i det läge, vari ärendet sålunda genom arbetsstyrelsens
åtgärder kommit, ansett sig icke kunna underlåta att lios Kungl.
Majit tillstyrka ansökningen;
att det genom Kungl. Majlis beslut den 28 november 1932 anvisade statsunderstödet
å 64,440 kronor, varav 32,670 kronor såsom statsbidrag och
31,770 kronor såsom lån, torde motsvara det högsta belopp, varmed dylikt
understöd enligt av riksdagen fastställda grunder kunnat utgå;
samt att de verkliga kostnaderna för företaget — 79,030 kronor — endast
oväsentligt överskridit de vid syneförrättningen beräknade — 77,240
kronor.
Därefter har statskontoret för egen del yttrat följande.
På grund av vad i ärendet sålunda förekommit, finge statskontoret för
sin del bestämt avstyrka bifall till motionärernas hemställan. Ett ytterligare
understödjande från statens sida av ifrågavarande företag skulle
enligt statskontorets mening, med hänsyn till det sätt, varpå företaget genomförts,
kunna medföra betänkliga konsekvenser. Ämbetsverket ville
därjämte fästa utskottets uppmärksamhet på, att i föreliggande fall endast
en del av intressenterna av arbetsstyrelsens ordförande uppgåves vara
mindre bemedlade småbrukare. Några mera ingående upplysningar. angående
intressenternas ekonomiska förhållanden förelåge i övrigt icke.
Lantbruksstyrelsen har uttalat, att styrelsen med hänsyn till förekomna
omständigheter beträffande ifrågavarande företag ställde sig mycket
tveksam, huruvida ett ytterligare understödjande av företaget i fråga med
statsmedel överhuvud borde ifrågakomma, och statskontoret har, under
framhållande att ett ytterligare sådant understödjande skulle kunna medföra
betänkliga konsekvenser, bestämt avstyrkt motionärernas hemställan.
I betraktande av omständigheterna i ärendet och vad de hörda myndigheterna
anfört finner sig utskottet icke böra biträda motionerna.
Utskottet hemställer sålunda,
att förevarande motioner 1:267 och 11:470 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 24 april 1934.
På jordbruksutskottets vägnar:
O. J. JOHANSSON.
Utskottet.
Närvarande: se utlåtande nr 85.