14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.

Kr 73.

Ankom till riksdagens kansli den 24 april 1934 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om bidrag från statens
avdikningsanslag till Långsjöbäckens regleringsföretag.

(l:a avd.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen 1:180 av herrar Andersson, Per, och Cortsson;
Carl, samt II: 25 av herr Nyblom m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte
från statens avdikningsanslag bevilja ett bidrag av 25,000 kronor till nedbringande
av på delägarna i Långsjöbäckens regleringsföretag i Österfärnebo
socken i Gävleborgs län belöpande lån från odlingslånefonden.

Beträffande de skäl, som åberopats som stöd för framställningen, får
utskottet hänvisa till motionerna.

Över motionerna hava i vederbörlig ordning yttranden införskaffats
från statskontoret och lantbruksstyrelsen.

Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande lämnat följande redogörelse beträffande
ifrågavarande vattenavledningsföretag.

Genom beslut den 7 december 1917 beviljade Kungl. Majit till reglering
av Långsjöbäcken med tillflöden inom hemmanen Sveden, Sixbo, Västerbor
m. fl. i Österfärnebo socken av Gävleborgs län dels statsbidrag frän
norrländska avdikningsanslaget med 52,260 kronor, dels ock lån från odhngslånefonden
med 51,590 kronor och fastställde samtidigt arbetsplan
för företaget. Vidare bär jämlikt kungörelserna den 27 juni 1919 (nr
465) och den 1 juni 1923 (nr 160) angående tilläggsbidrag till med statsbidrag
från norrländska avdikningsanslaget understödda företag dylikt
tilläggsbidrag utgått till företaget med 9,120 kronor. Företaget har sålunda
kommit i åtnjutande av statsunderstöd med sammanlagt (52,260 -f
51,590 + 9,120 =) 112,970 kronor. Arbetet utfördes under åren 1919—1926
och godkändes av lantbruksstyrelsen den 29 december sistnämnda år.

Företaget omfattar en areal av 859.37 hektar, varav 137.03 hektar åker
samt 722,34 hektar äng och odlingsmark.

Vid arbetsplanens fastställelse beräknades kostnaden för företaget till
132,793 kronor 16 öre, varav 128,928 kronor 25 öre utgjorde arbetskostnad
inklusive lösen för vattenverk och dylikt samt 3,864 kronor 91 öre förrättningskostnad
m. m.

Båtnaden genom torrläggningen hade vid den år 1915 verkställda syneförrättningen
angående företaget uppskattats till 197,965 kronor 27 öre.

Enligt vad synes framgå av den till motionen 11:25 såsom bilaga 1
fogade sammanställningen av företagets räkenskaper har ovannämnda,
vid arbetsplanens fastställelse beräknade arbetskostnad, inklusive vat -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.

15

tenverkslösen och dylikt, ökats från 128,928 kronor 25 öre till 170,614 kronor
56 öre eller med 41,686 kronor 31 öre. Härutöver torde vid bedömandet
av frågan örn ytterligare statsunderstöd till företaget böra av de i
nämnda sammanställning upptagna utgifterna jämväl medtagas dels förrättningskostnaderna
(3,864 kronor 91 öre + 870 kronor 25 öre =) 4,735 kronor
16 öre, dels arbetsstyrelsens omkostnader och arvoden, 3,366 kronor 1
öre, och dels olycksfallsförsäkringsavgift, 1,175 kronor 37 öre, eller sammanlagt
9,276 kronor 54 öre. Däremot synas här icke böra medräknas i
sammanställningen upptagna utgifter för inventarier, räntor, låneannuiteter
och utbrytning av båtnadsjord. Sammanlagda kostnaden för företaget
torde sålunda enligt ovanstående böra upptagas till (170,614 kronor
56 öre + 9,276 kronor 54 öre =) 179,891 kronor 10 öre.

Lantbruksstyrelsen erinrade vidare, att fråga örn extra stödåtgärder till
förmån för företaget tidigare varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning
med anledning av från vederbörande intressenter den 3 december 1932
därom gjord framställning. Såsom förklaring till den inträffade fördyringen
av företaget hade i nämnda framställning anförts, att dels jordarten
i vissa avloppssträckor varit mera svårarbetad än vad i förslaget
uppgivits, och dels arbetet kommit att utföras under den dyraste kristiden.
Med avseende härå hade vederbörande lantbruksingenjör i ett rörande
nämnda framställning avgivet yttrande anfört, bland annat, följande:

»Företagets svårigheter föranledas således enligt undertecknads mening
huvudsakligen av den omständigheten, att båtnadsjorden, bokförd
till 19,558 kronor 86 öre för närvarande har intet eller högst ringa realisationsvärde,
vadan sagda post så småningom måste överföras till fordringar,
som skola utdebiteras.

Under tiden mellan kostnadsförslagets upprättande och arbetets utförande
hade arbetspriserna avsevärt stegrats, vilket utgör huvudsakliga
anledningen till att kostnadsförslaget måst överskridas. Vad som i ansökningsskrivelsen
anförts angående underskattning av arbetssvårigheterna
torde hava spelat relativt mindre roll. Enligt mitt förmenande
skulle företaget kunnat utföras för kostnadsförslaget vid tiden för dess
upprättande.

Den ganska avsevärda olycksfallsförsäkringsavgiften var icke förutsedd;
utbrytningskostnaderna stego till ett oväntat högt belopp; posten för
avsyning m. m. innefattar i huvudsak kostnad för ny fördelningslängd,
föranledd av nya skiftesförrättningar och utbrytningar ävensom fördelning
av avdikningslånet. Räntor under arbetstiden belöpa sig till det avsevärda
beloppet av 8,034 kronor 49 öre. Mot denna post skulle möjligen
kunna anmärkas, att den skulle kunnat nedbringas genom tidigare utdebiteringar.
»

Lantbruksstyrelsen hade i utlåtande över berörda framställning den
28 april 1933 anfört i huvudsak följande:

»För den händelse det med hänsyn till företagets ekonomiska ställning
kan befinnas påkallat att bereda vederbörande intressenter någon lättnad
i deras utgifter för företaget, torde detta i anslutning till av riksdagen i
sådant avseende lämnat medgivande (riksdagens skrivelse den 31 mars
1933, nr 122) böra ske genom beviljande av uppskov under viss tid med
gäldandet av annuiteterna å uppburna lån av statsmedel, eventuellt i
samband med räntefrihet ä sagda lån under uppskovstiden.

Av de genom länsstyrelsens försorg införskaffade uppgifterna angående
de särskilda låntagarnas tillgångar oell skulder framgår, att av det
50-tal jordägare, som beröras av företaget, endast en har så svag ekonomi,

16 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.

att skulderna överstiga tillgångarna. Samtliga övriga äga tillgångar,
som mer eller mindre avsevärt överstiga skulderna, där sådana uppgift8
förekomma. Med hänsyn härtill, och då den på var och en av sistnämnda
jordägare belöpande låneannuiteten är relativt obetydlig, varierande
från lägst 4 kronor 34 öre till högst 243 kronor 13 öre, lärer, så
vitt av nu föreliggande uppgifter kan bedömas, icke kunna med fog hävdas
den uppfattningen, att sagda jordägares ekonomiska existens skulle
löpa fara att äventyras genom annuiteternas uttagande.

Vad beträffar förenämnda jordägare, vars ekonomiska ställning, vid
det förhållandet att skulderna överstiga tillgångarna, synes vara svag,
uppgår annuiteten för den honom tillhöriga fastigheten till endast 18 kronorjH
öre. Att för ett så obetydligt belopp vidtaga de relativt omfattande
åtgärder, vilka skulle bliva betingade av viss lindring för nämnde
jordägares vidkommande i. villkoren för annuitetens gäldande, kan lantbruksstyrelsen
för sin del icke finna påkallat eller lämpligt.

På grund av vad ovan anförts hemställer lantbruksstyrelsen, att förevarande
framställning icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare
åtgärd.»

Genom beslut den 26 maj 1933 hade Kungl. Majit funnit intressenternas
ifrågavarande framställning icke föranleda någon Kungl. Majlis vidare
åtgärd.

I sitt över motionen avgivna yttrande har lantbruksstyrelsen anfört
följande:

Under framhållande av Kungl. Majlis sistnämnda beslut bär styrelsen
meddelat, att företaget icke funnes omnämnt i styrelsens den 24 januari
1934 till Kungl. Majit avgivna utredning med anledning av riksdagens
skrivelse nr 155/1933 angående ur ekonomisk synpunkt mer eller mindre
tvivelaktiga torrläggningsföretag. I nämnda utredning återfunnes företaget
inom den grupp av tillsammans 9 torrläggningsföretag, beträffande
vilka av vederbörande intressenter gjorda framställningar örn extra stödåtgärder
i olika form funnits icke föranleda någon Kungl. Majits vidare
åtgärd.

Vad i de nu föreliggande motionerna anförts utgjorde endast en upprepning
av nyssberörda framställning av den 3 december 1932 örn extra
åtgärder till understödjande av företaget. Utöver vad sagda framställning
påvisat innehölle motionerna, såvitt lantbruksstyrelsen kunde finna,
intet nytt av beskaffenhet att föranleda annan inställning från styrelsens
sida till frågan örn företagets ytterligare understödjande med
statsmedel, än vad i styrelsens ovanberörda utlåtande den 28 april 1933
kommit till uttryck.

Därest emellertid i förevarande fall särskild hänsyn ansåges böra tagas
till den omständigheten, att avsägelse av genom företaget uppkommen
båtnad skett i jämförelsevis stor omfattning, varigenom i företaget kvarstående
intressenters utgifter till företaget ökats i opåräknad grad, och
statsunderstöd förty skulle finnas böra i likhet med vad tidigare i vissa
liknande fall förekommit, utgå till de på båtnadsjorden belöpande kostnaderna
för företaget, vore häremot från lantbruksstyrelsens sida intet
att erinra. Beviljandet av dylikt statsunderstöd, som borde kunna utgå
i form av såväl statsbidrag som lån, syntes likväl böra bliva beroende av
särskild ansökning därom av vederbörande intressenter och torde kunna
beslutas av Kungl. Majit utan riksdagens hörande. Enligt av lantbruks -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.

17

styrelsen gjord, preliminär beräkning torde dylikt ytterligare statsunderstöd
till företaget kunna utgå med så stort belopp, att intressenternas
merkostnader på grund av övertagandet av båtnadsjorden, vilka merkostnader,
enligt vad i motionerna uppgåves, belöpte sig till 19,558 kronor 86
öre, bleve i sin helhet täckta.

Statskontoret har yttrat följande:

Statskontoret delade den av lantbruksstyrelsen uttalade uppfattningen
att, såvitt av utredningen i ämnet kunde bedömas, förhållandena icke
vore sådana, att åtgärder kunde anses påkallade från statens sida till
lindring i betalningsvillkoren för uppburet lån från avdikningslånefonden.
Än mindre syntes skäl föreligga att — på sätt motionärerna ifrågasatt
— nedbringa vederbörande jordägares skuldbörda i vad det gällde
samma lån. Statskontoret ansåge sig fördenskull böra avstyrka bifall
till motionärernas hemställan.

Lantbruksstyrelsen hade emellertid i sitt över motionerna avgivna yttrande
förklarat att, därest i förevarande fall särskild hänsyn ansåges
böra tagas till den omständigheten, att avsägelse av genom företaget
uppkommen båtnad skett i jämförelsevis stor omfattning, varigenom i
företaget kvarstående intressenters utgifter till företaget i opåräknad
grad ökats, och statsunderstöd förty skulle finnas böra, i likhet med vad
tidigare i liknande fall förekommit, utgå till de på båtnadsjorden belo
pande kostnaderna, häremot intet vore att erinra från styrelsens sida. Dylikt
statsunderstöd, som, enligt styrelsens mening, syntes kunna, utan riksdagens
hörande, beslutas av Kungl. Majit efter särskild ansökning av vederbörande
intressenter, borde enligt vad styrelsen gjorde gällande, kunna
utgå i form av såväl lån som statsbidrag och med så stort belopp, att nämnda
ökade kostnader — av motionärerna angivna till 19,558 kronor 86 öre
— bleve i sin helhet täckta.

De av lantbruksstyrelsen åsyftade fall, där statsunderstöd tidigare på
nyss anförda grunder beviljats, torde, enligt vad statskontoret inhämtat,
avse följande företag, nämligen Mästermyr (beviljat den 18 december
1908) samt Koma och Store myrar (beviljat den 9 december 1910) inom
Gotlands län, Mosjön inom Örebro län (beviljat den 31 december 1920)
samt Närdingen inom Stockholms län (beviljat den 18 juli 1924). Statsunderstöden
hade beträffande Mosjön utgått i form av såväl lån som
statsbidrag och beträffande övriga endast i form av lån.

I fråga örn statsunderstöd för täckande av merkostnader, uppkomna
genom utbrytning av båtnadsjord, hade lantbruksstyrelsen, när detta
exempelvis ifrågasattes för nyssnämnda dikningsföretag, Mosjön och
Närdingen, framhållit, att statsbidrag ej syntes böra utgå till å dylik
s. k. vinstjord belöpande andel av kostnaderna, men väl lån — såsom
skett i tidigare fall — där särskilt ömmande skäl förelåge. Visserligen
tillstyrkte lantbruksstyrelsen i fallet Mosjön såväl statsbidrag som lån,
men detta skedde, enligt styrelsens uttalande, med hänsyn tagen till företagets
stora omfattning och betydelse ur det allmännas synpunkt.

Då sådana omständigheter, som föranlett Kungl. Majit att i få undantagsfall
bevilja särskilt statsunderstöd till intressenter i dikningsföretag,
vilka fått vidkännas merkostnader på grund av utbrytning av viss båtnadsjord,
enligt statskontorets mening Icke vore förhanden beträffande
Långsjöbäckens regleringsföretag, kunde ämbetsverket för sin del icke
biträda det förslag lantbruksstyrelsen i nämnda avseende framfört.

Hiliana lill riksdagens protokoll 19,''li■ 10 sami. Nr 66 — 73. -

Utskottet.

18

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.

Statskontoret norige sig härvid böra framhålla, att ett dylikt understöd
i allt fall icke torde kunna erhålla den omfattning, lantbruksstyrelsen
tofeoi ^ de upptagna kostnaderna för den utbrutna båtnads jorden å
ty,558 kronor 86 ore mginge nämligen påförda räntor med 5,327 kronor
,1 <>re» vilka kostnader vöre av den art, att de under inga omständigheter
borde komma i beräkning i händelse av statsunderstöd.

Då Kungl. Maj:t efter avstyrkande yttranden av såväl lantbruksstyrelsen
som statskontoret genom ovanherörda beslut den 26 maj 1933 funnit
en av intressenterna i förevarande vattenavledningsföretag gjord
framställning örn beredande av medel för nedbringande av det på nämnda
intressenter belöpande lån från odlingslånefonden icke föranleda
någon Kungl. Maj:ts åtgärd, finner sig utskottet icke böra förorda motionerna,
vilka innebära ett upprepande av nämnda framställning.

Med hänsyn till vad lantbruksstyrelsen i ärendet anfört synes emellertid
icke belt uteslutet, att kvarvarande intressenterna i företaget kunna på särskild
framställning och efter närmare prövning av Kungl. Majit beredas
statsunderstöd till vissa opåräknade kostnader, vilka uppkommit genom
att avsägelse av genom företaget uppkommen båtnad skett i jämförelsevis
stor omfattning.

linder åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner 1:180 och IX: 25 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 24 april 1934.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande-'' se utlåtande nr 65.

341318. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.