Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41.

1

Nr 41.

Ankom till riksdagens kansli den lii mars 1934 kl. 4 e. m.

Utlåtande l anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till
förordning om upphävande av vissa bestämmelser beträffande
dispositionen av storverksträd samt ek och bok å
boställen, som avses i 1 § ecklesiastik boställsordning den
30 augusti 1932 (nr 400) m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 23 februari 1934 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 159, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagda
i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att
antaga vid propositionen fogade förslag till dels förordning om upphävande
av vissa bestämmelser beträffande dispositionen av storverksträd
samt ek och bok å boställen, som avses i 1 § ecklesistik boställsordning
den 30 augusti 1932 (nr 400); dels ock lag örn ändrad lydelse av 45 och 52 §§
ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932 (nr 400).

Förslagen äro av följande lydelse.

»Förslag

till

Förordning

om upphävande av vissa bestämmelser beträffande dispositionen av
storverksträd samt ek och bok å boställen, som avses i 1 §
ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932 (nr 400).

Härigenom förordnas som följer:

Vad i förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen med de
allmänna skogarna i riket är stadgat örn storverksträd samt örn ek och
bok skall, i den mån de härutinnan meddelade bestämmelserna beröra boställe,
som avses i 1 § ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932, upphöra
att gälla beträffande ett vart sådant boställe den dag skogshushållningsplan,
som närmast efter ikraftträdandet av denna förordning av

Bihang lill riksdagens prolokoll 1934. II) sami. Nr 41-42.

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41.

stiftsnämnden fastställes, varder för bostället tillämplig; och må dylika
träd å dessa boställen därefter disponeras enligt i hushållningsplanen
eller eljest jämlikt ecklesiastik boställsordning meddelade föreskrifter.»

»Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 45 och 52 §§ ecklesiastik boställsordning
den 30 augusti 1932 (nr 400).

Härigenom förordnas, att 45 och 52 §§ ecklesiastik boställsordning den
30 augusti 1932 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

45 §.

Löneboställes skog---ekonomiska resultat.

Där från naturskyddssynpunkt finnes vara av betydelse, att ek eller bok
helt undantages från avverkning eller att ekskog eller bokskog eljest skötes
på visst sätt, skola erforderliga bestämmelser härom intagas i hushållningsplanen.

För tillgodoseende av de allmänna intressen, som avses i lagen angående
skyddsskogar, äger Konungen beträffande viss boställsskog förordna örn
den inskränkning i rätten att bruka skogen, som av omständigheterna
påkallas.

52 §.

Avverkning må---anlitade biträde.

Finnes å löneboställe skog av beskaffenhet att densamma enligt skogsvårdslagen
är att anse såsom svårföryngrad, äger Konungen på framställning
av stiftsnämnden föreskriva, att utsyning å skogen skall verkställas
av stifts jägmästare eller annan hos stiftsnämnden anställd person
med högre skoglig utbildning.

Örn utsyning å boställsskog, som avses i 45 § tredje stycket, gäller vad
Konungen förordnar.

Kostnad för utsyning, varom i andra eller tredje stycket av denna paragraf
sägs, skall bestridas av medel, som för stiftsnämndernas verksamhet
utgå ur kyrkofonden; åliggande det dock pastoratet att vid sådan utsyning
lämna därför nödig hantlangning.»

Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj:ts förslag, får
utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till de
vid propositionen fogade protokollen.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41.

3

I samband med propositionen bar utskottet till behandling förehaft
två i anledning av propositionen inom riksdagen väckta, till utskottet
hänvisade likalydande motioner, nämligen 1:311 av herr Svensson, Martin,
och 11:554 av herrar Gardell i Gahns och Svedman, vari hemställts,
att riksdagen måtte för sin del besluta, att av Kungl. Majit föreslagen
förordning örn upphävande av vissa bestämmelser beträffande dispositionen
av storverksträd samt ek och bok å boställen, som avses i 1 §
ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932 (nr 400) skall hava följande
lydelse:

Härigenom förordnas som följer:

Vad i förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen med de
allmänna skogarna i riket är stadgat örn storverksträd samt örn ek och
bok skall, i den mån de härutinnan meddelade bestämmelserna beröra boställe,
som avses i 1 § ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932, upphöra
att gälla från och med den 1 juli 1934; och må dylika träd å dessa
boställen därefter disponeras enligt i hushållningsplanen eller eljest jämlikt
ecklesiastik boställsordning meddelade föreskrifter;

samt att 52 § ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932 (nr 400)
skall hava följande lydelse:

52 i

Avverkning må-------anlitade biträde.

Finnes å löneboställe skog av beskaffenhet, att densamma enligt skogsvårdslagen
är att anse såsom svårföryngrad, äger Konungen på framställning
av stiftsnämnden föreskriva, att utsyning å skogen skall verkställas
av stiftsjägmästare eller annan hos stiftsnämnden anställd person.

Örn utsyning å boställsskog, som avses i 45 § tredje stycket, gäller vad
Konungen förordnar.

Kostnad för utsyning, varom i andra eller tredje stycket av denna paragraf
sägs, skall bestridas av medel, som för stiftsnämndernas verksamhet
utgå ur kyrkofonden; åliggande det dock pastoratet att vid sådan utsyning
lämna därför nödig hantlangning.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionerna, hänvisas till
dessa.

Sedan 1932 års ecklesiastika bostadslagstiftning trätt i kraft den 1 maj
1933, regleras förvaltningen av såväl jordbruksdel som skog till sådana
ecklesiastika boställen, som äro avsedda till bostad eller avlöning åt prästerskapet
i territoriella pastorat eller som donerats till prästänkesäten, av
bestämmelserna i ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932 (nr 400).
Ifrågavarande boställen utgöras av dels allmänna kyrkohemman och dels
löneboställen. Enligt bestämmelserna i den nya boställsordningen förvaltas
de allmänna kyrkohemmanens skogar av stiftsnämnden, vilken inom
sig har skoglig sakkunskap representerad och därjämte bär hos sig ari -

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41.

ställd stifts jägmästare med högre skoglig utbildning. Vad åter beträffar
löneboställenas skogar stå dessa väl under uppsikt av stiftsnämnden men
äro för förvaltning överlämnade till vederbörande pastorat. Den närmaste
skötseln av löneboställes skog ombesörjes av ett hos pastoratet härför
anställt biträde, som skall av stitsnämnden godkännas. Såsom kompetensvillkor
för sådant biträde stadgas i 44 § boställsordningen viss
skoglig utbildning, lägst skogvaktar- eller därmed jämförlig utbildning.
I särskilda fall kan likväl detta kompentenskrav eftergivas och såsom
biträde godkännas person med uteslutande nödig praktisk erfarenhet i
skogsskötsel. För andra fall åter, nämligen för vården av »större boställsskog»,
kan — efter bestämmande av Kungl. Majit — erfordras högre
skoglig utbildning hos pastoratsbiträdet. Enligt 45 § boställsordningen
skall löneboställes skog skötas efter liushållningsplan. Sådan plan skall,
jämlikt samma lagrum, »med beaktande av att såvitt möjligt jämn avkastning
erhålles» avse »utvinnande av det med hänsyn till skogens tillstånd
bästa möjliga ekonomiska resultat». Hushållsplan upprättas och
fastställes av stiftsnämnden för en tid av, i regel, tio år (46 §) och skall
utvisa, huru stor virkesmängd under planens giltighetstid får uttagas
(47 §). Jämlikt 52 § boställsordningen må icke någon avverkning ske
annat än efter utsyning av pastoratets för skogsskötseln anlitade biträde.
Vissa ytterligare föreskrifter rörande stiftsnämndens inseende över
skogsskötseln å de ecklesiastika löneboställena samt stiftsjägmästarens
biträde därvid finnas meddelade i boställsordningen samt av Kungl.
Majit den 16 september 1932 (nr 425) utfärdad instruktion för stiftsnämnd
och stiftsjägmästare. Närmare bestämmelser örn hushållningsplans upprättande
och tillämpning för ifrågavarande boställsskogar hava meddelats
av Kungl. Majit dels i kungörelse nr 434 den 16 september 1932, dels
i cirkulär till stiftsnämnderna den 24 november 1933.

Med den sålunda genomförda förvaltningsomiäggningen har domänverkets
förvaltningsbestyr i avseende å berörda boställsskogar helt upphört.
Därmed komma ock föreskrifterna i förordningen den 26 januari 1894
(nr 17) angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket i allt
väsentligt att ej vidare vara tillämpliga å ifrågavarande boställsskogar.
Dock gälla även beträffande dessa alltfort de inskränkningar i fråga örn
dispositionen av s. k. storverksträd samt av ek och bok, som i det allmännas
intresse äro meddelade i skogsordningens VII kapitel.

I lag den 24 juli 1903 (nr 79 sid. 7) är stadgat örn vissa inskränkningar i
avseende å förvaltningen av s. k. skyddsskogar, d. v. s. skogar vilkas bestånd
erfordras till skydd mot flygsandsfält och fjällgränsens nedgående.
Det framgår icke av något uttryckligt stadgande i denna lag, huruvida
densamma principiellt är tillämplig å allmänna skogar och sålunda även
ä ifrågavarande ecklesiastika skogar. Det i lagen avsedda skyddsskogsintresset
har emellertid för de allmänna skogarna hittills tillgodosetts ge -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr il. 5

nom föreskrifter i de för domänverket utfärdade instruktionerna. Då förvaltningen
av de allmänna kyrkohemmanens och lönehoställenas skogar,
på sätt ovan berörts, omlades genom 1932 års boställslagstiftning, blevo
några särskilda bestämmelser icke meddelade vare sig för tillgodoseendet
i boställslagstiftningen av skyddsskogsintresset eller för ifrågavarande
boställsskogars inordnande direkt under den allmänna skyddsskogslagen.
Ej heller har bland förvaltningsbestämmelserna eljest meddelats någon
särskild föreskrift i avseende å boställsskog, som på grund av sådan belägenhet
som i gällande skogsvårdslag angives är att anse såsom svårföryngrad.

Med anledning av framställningar från 1932 års kyrkomöte och stiftens
centralnämnd, vilken enligt Kungl. Maj:ts beslut den 16 september 1932
intill 1933 års utgång varit verksam för beredning av vissa för stifsnämnderna
gemensamma frågor, har utredning verkställts rörande spörsmålen
dels örn upphävande av de i skogsordningens stadgade inskränkningarna
i dispositionsrätten till storverksträd, okar och bokar a härförut omför -mälda ecklesiastika boställen, dels ock örn meddelandet för särskilda fall
av vissa föreskrifter beträffande skötseln av dessa boställens skogar.

Upphävande av inskränkningar i rätten att disponera storverksträd samt
ek och bok å ecklesiastika boställen rn. m.

Enligt §§ 37 och 39 i härförut omförmälda förordning den 26 januari
1894 angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket äro å ecklesiastikt
boställe, som ej av menighet inköpts eller av enskild för ändamålet
donerats, storverksträd och ekar förbehållna kronan. Utsyning av ek
kan dock erhållas till byggande å boställe av laga bus eller kvarn, ävensom
då eken står till men för åker eller äng. I sistnämnda fall skall eken
dock, örn den ej erfordras för nyssberört ändamål, säljas för kronans räkning.

Till storverksträd hänföras masteträd (träd av minst 20.7 meters längd
samt 59 centimeters tjocklek 3.5 meter från roten i storändan och 39 centimeters
tjocklek i lilländan) och mastespiror (träd av minst 17.8 meters
längd samt 39 centimeters tjocklek i storändan och 27 centimeters tjocklek
i lilländan).

Med avseende å tillgodogörandet av nämnda träd för kronans räkning
stadgas i § 42 första stycket av förordningen att, därest utsyning av storverksträd
eller ek, som ej inbegripes i fastställd skogshusliållningsplan,
medgives jordinnehavare, de till avverkning beviljade träden skola i vederbörlig
ordning utstämplas samt de av dem, som ej må för husbehov användas,
till försäljning upptagas i utsyningsförslaget. I andra stycket av
samma paragraf föreskrives vidare, att, örn storverksträd eller ekar, var -

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41.

över enskild man ej äger fri dispositionsrätt, hunnit den mognad, att de ej
längre stå sig till gagn eller av annan orsak höra tillvaratagas, jägmästaren
har att därom göra anmälan hos domänstyrelsen. Därjämte föreskrives
i § 43, att, därest behov yppas för sjöförsvaret av virke, som kan erhållas
av kronan förbehållna storverksträd och ekar, domänstyrelsen skall,
på anmälan av marinförvaltningen örn det erforderliga beloppet av sådant
virke, bestämma de skogar, varifrån virket skall anskaffas, varefter
marinförvaltningen äger att örn virkets utstämpling, fällning och avforsling
draga försorg. För virke, som uttages för detta ändamål, utgår viss
ersättning. — Enligt § 44 i förordningen skall vidare avverkning och avforsling
av ek, som blivit såld eller för sjöförsvarets räkning utsynad, ske
inom viss tid vid äventyr att, örn köpare försummar vad sålunda föreski-ivits,
han förlorar rätten till virket.

Enligt § 40 i förordningen må bok å ecklesiastikt boställe, som ovan
sagts, användas endast till husbehov efter behörig utsyning, där ej hushållningsplan,
vari jämväl bokskogen inbegripits, blivit vederbörligen
fastställd. Bok, som enligt sådan plan avverkas och ej erfordras för gårdens
behov, disponeras såsom annan husbehovet överskjutande skogsavkastning.

Beträffande tillgodogörandet för boställes eller boställhavares räkning
av ek och bok gäller — utöver vad som i fråga örn ek ovan sagts — enligt
§ 41 i förordningen, att vindfällen ävensom toppar och kvistar, som efter
huggning finnas kvarliggande, må, så framt ej köpare av träden därpå
gör anspråk, utan utsyning till gårdens behov nyttjas.

Slutligen stadgas i § 45 samma förordning, att örn ek eller bok å kronogrund
finnes vara genom särskilda resolutioner till allmänna eller enskilda
behov överlåten, därom skall gälla vad i resolutionen blivit stadgat.

I skrivelse den 1 september 1932 har nu kyrkomötet — i anledning av
i ämnet väckta motioner och under åberopande av kyrkolagsutskottets vid
skrivelsen fogade betänkande nr 8 — hemställt, att Kungl. Majit måtte
vidtaga åtgärder för upphävande av de inskränkningar i rätten att disponera
skog å ecklesiastika boställen, vilka sålunda finnas stadgade i den nu
gällande skogsordning^^ VII kapitel.

Domänstyrelsen har på grund av ett tidigare Kungl. Maj:ts beslut avgivit
utredning angående den ungefärliga storleken och värdet av ekbeståndet
å de ecklesiastika boställena. Domänstyrelsen har därvid, bland
annat, uppgivit, att under åren 1921—1930 vid försäljning av ekskog å sådana
ecklesiastika boställen, varå ek vore kronan förbehållen, efter avdrag
av kostnader för avverkning m. m. erhållits ett genomsnittspris av
omkring 10 kronor per kubikmeter fast mått, Beräknades en uthållig årlig
avverkning av 3,000 kubikmeter kunde — med tillämpande av nyssnämnda
pris — förväntas en framtida årlig nettoavkastning av omkring

30.000 kronor, vars kapitaliserade värde efter fem procent uppginge till

600.000 kronor.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41. 7

I anledning av vad kyrkomötet i sin ovannämnda skrivelse hemställt
hava 1932 års ecklesiastika boställssakkunniga avgivit utredning oell förslag
i ämnet.

över de sakkunnigas förslag hava yttranden avgivits av samtliga stiftsnämnder,
domänstyrelsen och kammarkollegiet.

Departementschefen har beträffande denna fråga anfört i huvudsak 1 oljande.

»1 anslutning till den mening, som omfattats av samtliga i ärendet holda
myndigheter, anser jag, att de ifrågavarande i skogsordningen alltjämt
kvarstående särbestämmelserna rörande storverksträd, ek och bok nu
lämpligen böra, såvitt desamma avse boställsfastigheter lydande undei
den nya ecklesiastika boställsordningen, upphävas. Jag förordar alltså en
åtgärd i sådant syfte.

De meningsmotsättningar, som framträtt under ärendets behandling, beröra
i främsta rummet frågan, huruvida kronan skäligen bör för avståendet
av den kronan hittills förbehållna rätten till ek å viss grupp av
dessa skogar förbehålla sig ett vederlag i penningar, som för sådant fall
förutsatts skola gäldas ur kyrkofonden. Av domänstyrelsen har sålunda
påyrkats, att domänfonden måtte ur kyrkofonden tillgodoföras ett kapitalbelopp,
som — med utgångspunkt från visst antagande rörande ekregalets
rättsliga räckvidd och i övrigt fotat på en av styrelsen verkställd utredning
örn ekförekomsten å prästlöneboställena — beräknats till 600,000
kronor.

Jag får beträffande denna vederlagsfrågas principiella sida till en början
erinra örn, att ekregalet å häradsallmänningarna, vid den under år
1932 genomförda nya lagstiftningen rörande dessa allmänningsskogar,
eftergivits utan lösen. Väl rörde sig frågan vid denna sistnämnda reglering
örn ett belopp av en annan, väsentligt lägre storleksordning, men å
andra sidan kan förtjäna uppmärksammas, att spörsmålet, sådant det då
förelåg, såtillvida hade en betydligt ömtåligare principiell innebörd som
eftergiften förutsattes skola ske till förmån för enskilda rättsintressenter,
nämligen delägarna i häradsallmänningarna.

Vad angår den av mig nyss angivna, i och för sig ansenliga summa, vartill
ekregalets kapitalvärde å prästlöneskogarna blivit av domänstyrelsen
uppskattat, kan emellertid icke lämnas obeaktat, att denna uppskattning
i första hand grundats på en tolkning av bevisbördefördelningen vid hithörande
författningsbestämmelsers tillämpning, som icke är oomstridd.
Uppenbart är att, därest den av kyrkolagsutskottet härutinnan förfäktade
uppfattningen skulle befinnas grundad, den värdesiffra å ekregalet
det här gäller skulle bliva högst väsentligt reducerad. Till de boställssakkunnigas
erinringar i denna del vill jag ytterligare framhålla, att den av
domänstyrelsen, för engångsersättningens fixerande, företagna kapitaliseringen
av ekregalets antagna årsvärde i allt fall framstår såsom icke
befogad. Den föreslagna eftergiften från kronans sida av ekregalet å de

8

Jordbrnksutskottets utlåtande Nr 41.

prästlöneboställen, »sorn ej av menighet inköpts eller av enskild för ändamålet
donerats», kan ej erhålla annan innebörd än att den särskilda avkomst
av bostället, som aA^kastningen a\r ekvirke representerar, får -— så
länge den nu gällande prästlönelagstiftningen upprätthålles — disponeras
för samma ändamål, vartill fastighetens avkastning i ö\7rigt är för närvarande
anslagen. Örn någon längre syftande avhändelse av rätten till
eken å här omförmälda grupp av publika jordegendomar kan i detta sammanhang
givetvis icke vara fråga.

Då de boställssakkunniga, vilkas ståndpunkt i denna fråga biträtts av
samtliga i ärendet hörda myndigheter med undantag av domänstyrelsen,
ansett sig böra förorda en avveckling av det s. k. ekregalet å prästlöneboställena
utan vederlag, har särskilt framhållits, hurusom det ifrågasatta
ersättningsförfarandet mellan kyrkofonden och statsverket skulle få
en i övervägande grad blott formell innebörd. Det ökade anspråk å statsbeskattningen,
som uppgivandet utan vederlag av ekregalet teoretiskt
skulle kunna tänkas förorsaka, måste nämligen förutsättas komma att i
det \Täsentliga kompenseras av en motsvarande minskning i den, sakligt
sett, statsskatterna ytterst närstående allmänna kyrkoavgiften. Det förhållande
jag här berört har särskilt understrukits av kammarkollegiet.

Jag har även för egen del funnit övervägande skäl tala för att kronans
liär ifrågakomna särskilda rätt — ursprungligen förbehållen kronan icke
i fiskaliskt syfte utan för tillgodoseende av ett numera ej längre aktuellt
behov av ekvirke in natura — nu bör eftergivas utan vederlag. Med denna
min uppfattning bär jag ansett mig sakna anledning till ett ståndpunktstagande
till den speciella fråga örn den rättsliga räckvidden av hithörande
bestämmelser, som i ärendet berörts av kyrkomötet och de boställssakkunniga.

De boställssakkunniga hava vidare föreslagit att, därest ekregalet å
prästlöneboställena eftergåves, särskild bestämmelse måtte i boställsordning^
intagas rörande skötsel av ek- och bokskog. Stadgandet syftar i
första hand till ett bemyndigande för stiftsnämnderna att i skogshushållningsplan
meddela de restriktiva föreskrifter, som för ett verksamt skydd
för ek- och bokförekomsterna å visst boställe må befinnas vara påkallade,
men innefattar givet\’is i lika grad en förpliktelse för dessa myndigheter
att ägna särskild uppmärksamhet åt främjandet av det allmänna intresse
det här gäller att tillvarataga.

Såväl domänstyrelsen som kammarkollegiet och det långt överArägande
antalet stiftsnämnder har givit de boställssakkunnigas förslag i denna del
sin fulla tillslutning. Jag har även för egen del funnit den av de sakkunniga
anförda motiveringen övertygande och tillstyrker en lagbestämmelse
av föreslaget innehåll såsom välbetänkt.»

Beträffande den av, bland andra, kammarkollegiet berörda frågan örn
ett samtidigt eftergivande av här ifrågakomna regalrätt jäm\7äl å övriga,
i boställsordningen icke avsedda ecklesiastika boställen, har departements -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41. 9

chefen anfört, att ett upphävande av bestämmelserna örn skogsregalet beträffande
dessa boställen lämpligen borde anstå, så länge skogsordningen
ännu ägde tillämpning i avseende å förvaltningen av samma boställen.

Den föreslagna tilläggsbestämmelsen till ecklesiastik boställsordning
bar departementschefen ansett kunna träda i kraft i vanlig ordning efter
utfärdandet. Stadgandet borde av stiftsnämnderna tillämpas å de — nya
eller reviderade — skogshushållningsplaner, som närmast därefter skulle
av nämnderna fastställas.

Vad angar förslaget till förordning angående upphävande av vissa bestämmelser
i skogsordningen i avseende å bär ifrågavarande boställen har
departementschefen funnit en dylik förordning av särskilda skäl icke
lämpligen kunna träda i tillämpning samtidigt beträffande alla boställen.
Departementschefen har härutinnan anfört.

»De avsedda bestämmelserna i skogsordningen böra nämligen icke upphöra
att gälla i avseende å ett vart boställe, förrän, å ena sidan, de med
tillägget i boställsordningen åsyftade naturskyddsbestämmelserna — där
sådana erfordras — kunnat meddelas i hushållningsplan för bostället samt
stiftsnämnden, å andra sidan, kommit i tillfälle att vid avverkningsbeloppets
fastställande i hushållningsplan jämväl taga erforderlig hänsyn
till eventuell avverkning å förekommande ekbestånd eller å sådan bokskog,
som ej tidigare inbegripits 5 hushållningsplan. Möjligheten till dylik
avverkning torde i givna fall kunna få betydelse för den uppskattade
normalavkastningens storlek. Är å något boställe förekomsten av ek
eller av bok, som ej inbegripits i hushållningsplan, av synnerlig betydelse
för skogsavkastningens värde, lärer stiftsnämnden jämlikt stadgandet
i boställsordningens 46 §, andra stycket, kunna redan före utgången
av giltighetstiden för nu gällande hushållningsplan ersätta denna med
ny, förändrad plan, vari hänsyn tages till sådant trädbestånds förekomst.
I samband därmed kan i så fall ock, örn så erfordras, den för lönebostället
fastställda normalavkastningen revideras. Under övergångstiden intill
dess den föreslagna förordningen bliver tillämplig för visst boställe
torde för kronans räkning icke något ekvirke därå böra uttagas, såvida
detta icke påkallas i rent skogsvårdande syfte. Det torde bliva erforderligt,
att stiftsnämnderna av Kungl. Majit åläggas lämna domänstyrelsen
underrättelse när hushållningsplan, som här avsetts, fastställts för
vederbörande boställe.»

Särskilda föreskrifter beträffande skötseln av vissa ecklesiastika bo ställsskogar.

Enligt lagen den 24 juli 1903 angående skyddsskogar må Konungen efter
föregången syn och undersökning för bibehållande av sådana skogar,
vilkas bestånd erfordras till skydd mot flygsandsfält och fjällgränsons

1° Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41.

nedgående, förordna om erforderliga inskränkningar i ägarens rätt att
bruka skogen.

Ett dylikt förordnande innebär enligt 1 §, att annan avverkning än
till husbehov får äga rum endast efter utsyning, som på statens bekostnad
verkställes av skogsstatens tjänstemän. Örn så befinnes av nöden
kunna emellertid enligt 2 § än större inskränkningar i förfoganderätten
föreskrivas, varvid dock — där ägaren så påfordrar — marken i regel
skall lösas av staten med tillämpning av bestämmelserna i gällande expropriationslag.

De inskränkningar, som sålunda kunna ifrågakomma, i avseende å förfoganderätten
över skogar, vilka genom dylikt förordnande förklarats
såsom skyddsskogar, påkallas emellanåt, där skogen befinner sig i exponerat
läge, av hänsyn till skogens eget bestånd, men kunna tillika och
i särskilda fall enbart befinnas vara av nöden till skydd för andra, skogen
i och för sig själv helt främmande intressen.

Såsom redan nämnts ombesörjes skötseln av allmänt kyrkohemmans
skog av vederbörande stiftsnämnd genom denna underställd stiftsjägmästare
med högre skoglig utbildning men ecklesiastikt löneboställes skog av
ett hos vederbärande pastorat anställt biträde med i allmänhet lägre skoglig
utbildning. Konungen äger dock enligt 44 § boställsordningen förordna,
att vid vården av större boställsskog å löneboställe skall av pastoratet
anlitas biträde med högre skoglig utbildning.

Vad som i förevarande sammanhang skall förstås med större boställsskog
är icke i lagtexten preciserat. Vid de i berörda avseende hittills
genom Kungl. Maj:ts beslut den 27 januari 1933 meddelade förordnandena
torde begreppet större boställsskog i huvudsak hava bedömts efter skogarnas
areal av produktiv skogsmark samt deras årliga avkastningsförmåga.
Gränsen nedåt har därvid genomsnittligt icke understigit cirka 800
hektar och en årlig avverkning av 2,000 kubikmeter. Biträde med högre
skoglig utbildning är för närvarande av Kungl. Majit påbjudet inalles
inom 45 pastorat, därav fem i Uppsala, ett i Linköpings, tre i Skara, sex
i Västerås, tio i Karlstads och tjugo : Härnösands stift Inom sistnämnda
stift finnas enligt uppgift från stil''tsnämnden därstädes sammanlagt tio
pastorat, vilkas boställsskogar helt eller delvis ligga inom de nu gällande
skyddsskogsomradena i Jämtlands län. Endast för fyra av dessa pastorat
har emellertid Kungl. Majit förordnat, att för boställsskogarnas skötsel
skall anlitas biträde med högre skoglig utbildning. De övriga »ovan
skyddsskogsgränsen» belägna boställsskogarna hava en areal från omkring
500 ned till 60 hektar. I övriga på grund av skyddsskogslagens bestämmelser
för närvarande utlagda skyddsskogsområden — inom Kopparbergs
län — ingå icke några ecklesiastika boställsskogar. Ej heller lära,
såvitt kunnat utrönas, några sådana ecklesiastika boställen, som här avses,
förekomma bland de såsom flygsandsfält särskilt administrerade fastigheterna
inom Hallands län.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41.

11

I skogsvårdslagen den 15 juni 1923 finnas i 4 kap. meddelade särskilda
bestämmelser angående svår föryngrade skogar. Enligt föreskrift i 18 §

1 mom. av sagda lag må Konungen sålunda förordna att, där i någon trakt
på grund av skogsmarks belägenhet i havsbandet eller på höjder eller
eljest i särskilt exponerat läge det i allmänhet måste befaras, att i händelse
av ovarsam avverkning av befintlig skog återväxt skulle omöjliggöras
eller ock återväxt, som kunde förväntas uppkomma, skulle bliva
oskäligt sen eller underhaltig, skogen inom sådan trakt skall anses såsom
svårföryngrad. Ett förordnande av detta slag innebär i huvudsak att för
all avverkning å skogen för annat ändamål än husbehov stall erfordras
tillstånd av vederbörande skogsvårdsstyrelse samt att, där sådant tillstånd
meddelats, avverkning i allmänhet må ske först efter utsyning av länsjägmästaren
eller annan av slcogsvårdsstyrelsen förordnad person. I särskilda
fall må dock, då sådant befinnes tillräckligt, i stället för utsyning
endast anvisning äga rum av viss trakt, därå avverkning må företagas,
varvid dock gränserna skola tydligt utmärkas. Endast där skogsvårdsstyrelsen
finner det uppenbart, att genom avverkning, vartill tillstånd
sökes, skogens återväxt icke äventyras, må utsyning eller anvisning en
erfordras.

Beträffande här berörda skogsvårdsbestämmelsers tillämplighet är först
och främst att märka, att enligt föreskrift i 2 mom. av 18 § skogarna inom
Gotlands län och på Öland utan särskilt förordnande äro underkastade
dessa bestämmelser, men att å andra sidan 1923 års skogsvårdslag avser
enskildas skogar, och att i enlighet härmed från tillämpningen av densamma
äro undantagna de ecklesiastika skogarna.

Under skogsvårdslagen lyda ej sådana skogar, som äro underkastade
bestämmelserna i lagen den 10 juni 1932 örn vård av vissa skogar inom
Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera områden. Till
dessa senare skogar räknas i stort sett ali enskild skogsmark inom lappmarkerna
ävensom sådan inom Särna och Idre socknar av Kopparbergs
län. Denna särskilda skogsvårdslag syftar till ett speciellt skydd för skogsmarkerna
i här berörda trakter och upptager i sådant syfte vissa regler,
vilka äro strängare än dem, som innehållas i skogsvårdslagen för skogsmark
av svårföryngrad natur. Avverkning för annat ändamål än husbehov
får sålunda å skogar underkastade 1932 års lappmarkslags bestämmelser,
i likhet med vad i skogsvårdslagen för de svårföryngrade skogarna
stadgats, i allmänhet icke ske annat än efter tillstånd av skogsvårdsstyrelsen.
Sådant tillstånd skall dock enligt berörda 1932 års lag i regel meddelas
enligt särskild avverkningsplan, som, för att bliva gällande, skall
granskas och fastställas av skogsvårdsstyrelsen. I huvudsaklig överensstämmelse
nied vad som gäller enligt dc angivna bestämmelserna i skogs
vårdslagen för där avsedda fall är i 1932 års lappmarkslag jämväl stadgat
att, där tillstånd till avverkning meddelas enligt avverkningsplan, utsyning
och utstämpling skall, såsom regel, verkställas av länsjägmästare^

12 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41.

biträdande länsjägmästare eller annan av skogsvårdsstyrelsen förordnad

sakkunnig person.

Fråga Ilar nu uppkommit örn meddelande av särskilda föreskrifter för
skötseln av ecklesiastika boställsskogar, som hava skyddsskogskaraktär
eller äro att anse såsom svår föryngrade.

Stiftens centralnämnd har i anledning av skrivelse från stiftsnämnden
i Härnösand framlagt förslag till särskilda föreskrifter angående boställsskogar
av skyddsskogskaraktär. Över detta förslag hava yttranden
till en början avgivits av samtliga stiftsnämnder, länsstyrelserna i Kalmar,
Kristianstad, Malmö, Halmstad, Falun, Härnösand, Östersund, Umeå
och Luleå samt domänstyrelsen och kammarkollegiet. Vidare har 1933
åis ecklesiastika boställsberedning inkommit med en promemoria, varefter
slutligen även centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund utlåtit
sig i ärendet.

Bland de hörda myndigheterna hava delade meningar yppats angående
skyddsskogslagens tillämplighet å de ecklesiastika boställsskogarna. Emellertid
utvisar av boställsberedningen förebragt utredning, att den ledande
grundsatsen vid utläggningen av de nuvarande skyddsskogsområdena varit
att från områdena utesluta alla ecklesiastika och övriga allmänna
skogar. Behovet av en lagreglering beträffande ecklesiastika boställsskogar
i skyddsskogslagens syfte har också, oberoende av frågan örn
skyddsskogslagens tillämplighet, vitsordats av så gott som alla i ärendet
hörda myndigheter. En i det hela samstämmig mening råder även därom,
att den erforderliga lagregleringen lämpligen bör åvägabringas icke
genom en revision av skyddsskogslagen utan genom infogande i ecklesiastik
boställsordning av vissa kompletterande föreskrifter i ämnet.

Stiftsnämnden i Visby har i sitt yttrande över stiftens centralnämnds
förslag tillika framfört spörsmålet, huruvida särskilda bestämmelser
borde meddelas jämväl för skötseln av sådana under boställsordningen
lydande ecklesiastika skogar, som utan att hava skyddsskogskaraktär ändock
vore att anse som svårföryngrade. Stiftsnämndens framställning
går ut på beredande av möjlighet därtill, att utsyning för avverkning å dylik
skog må — efter bestämmande av Kungl. Majit — kunna förbehållas
stiftsjägmästaren eller annan hos stiftsnämnden anställd person med
högre skoglig utbildning. 1933 ars ecklesiastika boställsberedning, domänstyrelsen
och centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund hava i sina
förenämnda utlåtanden även tillstyrkt en tilläggsreglering i sist berörda
syfte.

Departementschefen har funnit behövligheten av en lagkomplettering
i fråga örn den ecklesiastika boställsordningen i nu angivna hänseenden
påvisad.

Beträffande ecklesiastika boställsskogar, vilkas bestånd erfordras till
skydd mot flygsandsfält och fjällgränsens nedgående, har departementschefen
bland annat anfört.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41.

13

»De tilläggsbestämmelser, som här påkallas, böra givetvis avse att säkerställa,
att de i skyddsskogslagen upptagna allmänna grundsatserna för
skogsskötseln må kunna göras tillämpliga å boställsskogar av i nämnda
lag åsyftade särskilt ömtålig karaktär. Såsom i ärendet framhållits bör
härvid i första hand ifrågakomma förordnande av Kungl. Majit, att utsyning
för avverkning å sådan skog skall vara förbehållen stiftsjägmästaren
eller annan hos stiftsnämnden anställd person med högre skoglig
utbildning. Lämpligheten torde härvid, i anslutning till vad stiftens
centralnämnd härutinnan framhållit, bjuda, att i sådan under skogsvårdsmyndighetens
omedelbara medverkan skeende utsyning inbegripes även
utsyning för husbehovsavverkning. Härmed vinnes ock den fördelen, att
utsyningsfunktionen å ett och samma boställe, åtminstone i regel, komme
att stanna i en persons hand.»

De föreslagna bestämmelserna innebära, bland annat, att kostnaden för
utsyningen skall bestridas av kyrkofonden i likhet med övriga kostnader
för stiftsnämndernas verksamhet. Departementschefen har icke funnit
tillräcklig anledning förorda ett av stiftens centralnämnd föreslaget stadgande
örn bemyndigande för Kungl. Majit att, då löneboställes skog underkastades
vissa strängare skyddsskogsföreskrifter, medgiva vederbörande
pastorat rätt till ersättning av statsmedel. Genom de nu föreslagna tilläggsbestämmelserna
till ecklesiastik boställsordning blir givetvis, framhåller
departementschefen, fastslaget, att stadgandena i 1903 års skyddsskogslag
icke för framtiden äga tillämplighet å här berörda slag av allmänna
skogar, oavsett hur den i ärendet omstridda fragan angående det hittillsvarande
rättsläget bör besvaras.

Beträffande ecklesiastika boställsskogar, som utan att hava skyddsskogskaraktär
äro att anse såsom svårföryngrade, har departementschefen
bland annat anfört.

»Behovet av ett kompletterande stadgande av här föreslaget innehåll har
ställts i en särskild belysning genom den ordning för administrationen av
boställsskogarna å Gotland, som enligt vad stiftsnämnden meddelar tillsvidare
vunnit tillämpning därstädes. Denna stiftsnämnd har sålunda för
tillgodoseende av de skärpta garantier för virkesutsyningarna, som betingas
av de gotländska skogsmarkernas i föryngringshänseende ömtåliga
natur, sett sig hänvisad till att låta stiftsjägmästaren hos nämnden mottaga
uppdrag att vara skogligt biträde åt pastoraten vid vården av praktiskt
taget samtliga boställsskogar inom stiftet. För sådana fall, där stiftsjägmästare
av enahanda skäl, som härför varit bestämmande inom Visby
stift, för närvarande är engagerad såsom skogligt biträde at pastorat, bör
— med upptagandet i boställsordningen av bestämmelser av det innehåll
jag sist här ovan förordat — något behov av stiftsjägmästaiens disponerande
såsom sådant biträde ej vidare föreligga och torde fördenskull
dylika engagemang i dessa fall böra omedelbart avvecklas.»

Utskottet.

14 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41.

Departementschefen har erinrat, att den bestämmelse i stiftsnämndsmstruktionen,
varpå berörda anordning stöder sig, varit föremål för stark
kritik och att därvid — senast av skogsvårdsstyrelsernas förbunds eentral!åd
hemställan gjorts örn den ifrågavarande instruktionsföreskrifteus
omedelbara upphävande. Departementschefen har ock funnit, att de erinringar,
som från organisatorisk synpunkt framställts mot sagda instruktionsföreskrift,
vore i det hela befogade. Departementschefen tiar
fördenskull uttalat sin avsikt att efter ytterligare utredning sedermera
tor Kungl. Majit framlägga det förslag för ordnande av denna angelägenhet,
som kunde befinnas påkallat.

Lagrådet, vars utlåtande inhämtats över förslaget till lag örn ändrad
lydelse av ecklesiastik boställsordning, har icke framställt någon anmärkning
mot förslaget, vilket emellertid sedermera undergått en obetydlig
redaktionell jämkning.

De i 1894 års skogsordning stadgade inskränkningarna i rätten att
disponera storverksträd samt ek och bok äro en kvarleva av en från forna
tider bestående regalrätt. Eftersom de omständigheter, som betingat regalrättens
uppkomst, icke längre äga någon motsvarighet och då det därjämte
skulle vara mindre tillfredsställande ur förvaltningssynpunkt, örn
skogsordningens bestämmelser i detta hänseende förbleve giltiga i fråga
örn boställsfastigheter lydande under 1932 års ecklesiastika boställsordning,
biträder utskottet förslaget örn bestämmelsernas upphävande beträffande
dylika boställsfastigheter.

Då statsmakterna ar 1932 eftergivit ekregalet å häradsallmännin garna
utan lösen, synes något vederlag i det förevarande fallet så mycket mindre
böra komma ifråga som vad staten nu eftergiver kommer ett allmänt intresse
till godo.

Utskottet har intet att erinra mot de bestämmelser örn skötseln av ekoch
bokskog, som med hänsyn till naturskyddsintresset föreslås skola införas
i den ecklesiastika boställsordningen i samband med regalets upphörande.

Den nya ordningen skall enligt Kungl. Majlis förslag träda i kraft för
ett vart boställe först, när ny skogshushållningsplan blir tillämplig för
bostället. Motionärerna föreslå däremot upphävande av regalet för alla
boställen från och med den 1 juli 1934. Utskottet anser Kungl. Majtis
förslag av praktiska hänsyn vara att föredraga. Emellertid förutsätter
utskottet, att något ekvirke icke uttages för kronans räkning under övergångstiden,
såvida detta icke påkallas i rent skogsvårdande syfte eller
t. ex. vid anordnande av betesmark.

Mot förslaget örn införande i den ecklesiastika boställsordningen av särskilda
föreskrifter beträffande skötseln av ecklesiastika boställsskogar,
som hava skyddsskogskaraktär eller äro att anse såsom svårföryngrade,
har utskottet intet att erinra. Beträffande skog av svårföryngrad beskaf -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41.

15

lenhet skall enligt propositionen Konungen på framställning av stiftsnämnden
äga föreskriva, att utsyning å skogen skall verkställas av stiftsjägmästare
eller annan hos stiftsnämnden anställd person med högre skogig
utbildning. I motionerna föreslås borttagande av orden »med högre
skoglig utbildning». Utskottet anser emellertid dylik utbildning för vinnande
av det med förslaget avsedda syftet vara erforderlig i detta fall
och biträder alltså jämväl härutinnan Kungl. Maj:ts förslag. Av vad
departementschefen i detta sammanhang anfört har utskottet även med
tillfredsställelse inhämtat, att frågan örn lämpligheten av att stiftsjägmästaren
mottager uppdrag att vara skogligt biträde åt pastoraten är
föremål för departementschefens uppmärksamhet.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, med avslag å motionerna I: 311
och II: 554, bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 16 mars 1934.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

tran första kammaren: herrar Allgust Nilsson, Carl Eriksson, Gabrielsson, von Stockenström,
Granath, Fritiof Gustafson, Lindmark och Henriksson; samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Uddenberg, Gustafson i Kasenberg,
Andersson i Löbbo. Carlström, Gustafson i Vimmerby, Ericsson i Sörsjön och Persson
i Grytterud.