Jordbruksutskottets utlåtande Nr 4.
1
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 10 februari 1934 kl. 4 e. ni.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående överlåtelse
å Haparanda stad av viss del av kronoparken Karl
Johan i Norrbottens län.
(2ia avd.)
I en den 21 december 1933 avläten, till jordbruksutskottet hänvisad proposition,
nr 11, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att viss i statsrådsprotokollet angiven del av kronoparken
Karl Johan finge, enligt närmare bestämmande av Kungl. Majit, utan
vederlag överlåtas till Haparanda stad.
Beträffande utredningen i ärendet hänvisas, i den mån därför ej nedan
redogöres, till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet.
Sedan vid 1930 års riksdag (prop. nr 222; It. skr. nr 297) beslutits, att
en uthamn för Haparanda och Tornedalen skulle anläggas vid Karl Johans
stad, omkring 16 kilometer sydväst från Haparanda, har Kungl. Majit den
19 augusti 1932 fastställt gränserna för hamnen.
Haparanda stad, som jämte några angränsande kommuner åtagit sig bidraga
med 5 procent av den till 810,0J0 kronor beräknade verkliga kostnaden
för själva hamnanläggningen, har därjämte påtagit sig kostnaderna för
förvärvande av för hamnområde och tillfartsväg till hamnen erforderlig
mark.
Den huvudsakliga delen av det område, som tagits i anspråk för hamnanläggningen,
tillhör hemmanet Vs mantal Nikkala nr 20 litt. U i Nedertorneå
socken och äges av hemmansägaren J. P. Lahti.
I skrivelse den 28 augusti 1930 har Haparanda stad meddelat, att Lahti
förklarat sig vilja — hellre än att försälja — utbyta ifrågavarande område,
som vore skog bärande, mot annan dylik mark; och har staden i samma
skrivelse vidare anförti
Den 20 maj 1812 beviljade Kungl. Majit privilegier, innefattande vanliga
stapelstadsrättigheter, för en stadsanläggning å Öystinkenttää utmark
i Nikkala by i Nedertorneå socken. Då någon stadsanläggning därstädes
icke kom till stånd, blevo den 10 december 1842 berörda privilegier
återkallade och köpingen Haparanda i stället tillerkänd stapelstadsrätt,
ander enahanda villkor, som för stapelstäder i allmänhet vore bestämda.
Den 27 maj 1845 fann Kungl. Majit emellertid, på framställning av Haparanda
borgerskap, gott förklara, att den rätt, som kunde kronan tillkomma
till förenämnda för stadsanläggning upplåtna, men därtill icke begagnade
del av öystinkenttää utmark, finge emot den skatt eller ränta, som
kunde densamma i vederbörlig ordning åsättas, till Haparanda stad överlåtas;
och uttalade Kungl. Majit samtidigt, att, därest Nikkala byamän skulle
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 10 sami. Nr 4—10. 1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 4.
emot dispositionen av marken lägga något hinder, det finge av staden
bero att dess talan i detta avseende å ort och ställe, som vederborde, göra
gällande. Enligt detta beslut måste kronans rätt till avsedda område
anses vara överlåten på Haparanda stad. Nikkala byamän, som aldrig
sökt göra någon rätt till området gällande, kunde ej heller åberopa någon
rätt till detsamma. Kungl. Maj:t hade visserligen sedermera den 30
april 1881 meddelat beslut örn att ifrågavarande område skulle såsom
kronopark bibehållas. Detta måste väl dock betraktas som en bokföringsåtgärd
och sakna betydelse beträffande äganderätten till området.
På grund av det anförda bar Haparanda stad hemställt, att Kungl.
Maj:t måtte förklara, att Haparanda stad skulle anses vara ägare till den
del av Öystinkenttää utmark, som betecknats Karl Johans stadsplan, i
areal uppgående till 87.9296 hektar, samt att Haparanda stad berättigades
utbyta eller försälja området ifråga eller del därav mot förvärvande
av likvärdigt område för den beslutade hamnanläggningen. För den händelse
Haparanda stads rätt till området prövades icke vara fullt klar och
ostridig, har staden hemställt, att Kungl. Majit ville, med hänsyn till
stadens svaga ekonomiska bärkraft, för möjliggörande av natura- och
andra prestationer, som staden hade att för hamnanläggningen utgöra,
tilldela staden avsedda område med rätt för staden att utnyttja området i
enlighet med vad förut hemställts.
Länsstyrelsen i Norrbottens län har med utlåtande den 4 september 1930
överlämnat stadens skrivelse till Kungl. Majit.
Länsstyrelsen har därvid anfört, att ur handlingarna i ärendet torde framlysa,
hurusom myndigheterna under tidernas lopp alltjämt velat såsom en
tillgång för Haparanda stad bevara området för den tillämnade Karl Johans
stad, med tanke på att detsamma för något med det ursprungliga syftet
besläktat ändamål kunde behöva tagas i anspråk. Denna strävan syntes
Kungl. Majit genom beslutet den 27* maj 1845 hava velat tillmötesgå. Att
området sedermera lagts ut som kronopark torde endast innebära en föreskrift
rörande förvaltningen. Det sålunda förutsedda tillfället hade nu
inträffat. Ägaren av den mark, som Haparanda stad ålagts ställa till förfogande
för hamnanläggningen, hade förklarat sig hellre än penningar taga
i byte mark från ifrågavarande område, enär detta likasom det område,
som skulle frångå honom, vore skogbärande och han i övrigt å sitt hemman
lede brist på dylik mark. Då därtill kormne, att Haparanda stads kända
svaga ekonomiska ställning näppeligen tilläte staden att på annat sätt fullgöra
berörda villkor för hamnanläggningen, tilläte sig länsstyrelsen att
livligt tillstyrka stadens förevarande framställning.
Kammarkollegium häri ett den 31 januari 1931 avgivet infordrat utlåtande
framhållit, att kronan fortfarande borde betraktas såsom ägare till ifrågavarande
område, i jordregistret redovisat såsom överloppsmarken Karl Johans
kronopark l1, av krononatur under allmän disposition, samt i anslutning
till det anförda uttalat, att, därest en överlåtelse till Haparanda stad av
viss del av kronoparken ansåges böra ske, riksdagens medgivande till upplåtelsen
torde vara erforderligt.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i avgivet infordrat utlåtande den
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 4. 3
7 mars 1931 tillstyrkt bifall till Haparanda stads hemställan örn äganderätt
till ifrågavarande område eller, örn så ej kunde ske för området i dess
helhet, till så stor del därav, som i värde kunde anses motsvara det för
hamnen erforderliga området.
Domänstyrelsen har därefter, på grund av anbefallning, med skrivelse
den 20 oktober 1932 inkommit med upprättade värderingshandlingar angående
ett för hamnen utstakat område av hemmanet Nikkala nr 20 litt. U
örn 77.44 hektar, med 4,500 kubikmeter virkesförråd av barrskog och värderat
till 5,300 kronor, samt ett område av kronoparken Karl Johan örn
46.3 8 hektar, med 4,200 kubikmeter virkesförråd av barrskog och värderat
till 6,200 kronor, vilket sistnämnda område vid eventuellt ägoutbyte skulle
avstås i ersättning för den av nämnda hemman utstakade delen av hamnområdet.
Domänstyrelsen bär förklarat sig icke hava något att erinra emot värderirfgen
samt vidare anfört: Enligt värderingen överstege värdet av kronoparksområdet
värdet av området av hemmanet Nikkala med 900 kronor.
På grund av svårigheten att verkställa en tillförlitlig värdering av bytesområdena,
vilka vore beväxta med huvudsakligen yngre och medelålders
skog och därför värderats med hänsyn till deras framtida avkastning, torde
dock denna skillnad i värde ej vara större än att man kunde bortse från
densamma och anse områdena likvärdiga.
Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen härefter anbefallts att i ärendet
ånyo avgiva utlåtande, har styrelsen i skrivelse den 15 juni 1933, bland annat,
anmärkt, att de vid värderingen av bytesområdet av hemmanet Nikkala
följda gränslinjerna för hamnområdet visserligen i huvudsak men icke helt
överensstämde med de av Kungl. Majit fastställda gränserna.
Departementschefen har förklarat, att de skäl, som särskilt av länsstyrelsen
i Norrbottens län anförts till stöd för stadens framställning, under
alla förhållanden syntes vara tillräckliga för att staden nu borde för genomförandet
av det avsedda ägoutbytet utan vederlag få å sig överlåten den
av domänstyrelsen angivna delen av kronoparken. Departementschefen har
vidare uttalat, att riksdagens medgivande torde böra inhämtas till överlåtelsen
av angivna del av kronoparken Karl Johan samt att, örn någon jämkning
av det avsedda områdets gränser och storlek komme att ifrågasättas, Kungl.
Maj:t borde äga rätt att härom besluta.
Med hänsyn till de särskilda omständigheterna i nu ifrågavarande fall
anser sig utskottet böra biträda Kungl. Maj:ts förslag och far alltså hemställa,
att riksdagen må bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 9 februari 1934.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Vt skottet.
Närvarande. se utlåtande nr 10.