Bankoutskottets utlåtande Nr 78.

1

Nr 78.

Ankom till riksdagens kansli den 7 juni 1934 kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställningar
med förslag till dels ny lag för Sveriges riksbank,
d el s ock nytt bankoreglemente.

I sitt utlåtande nr 18 framhöll 1933 års bankoutskott behovet av en formell
revision av reglementet för riksbankens styrelse och förvaltning. Utskottet förutsatte,
att frågan örn en sådan revision genom bankofullmäktiges försorg gjordes
till föremål för övervägande samt att förslag i ämnet utarbetades och förelädes
utskottet, så snart sådant lämpligen kunde ske. Vid en dylik revision
borde enligt utskottets mening ur reglementet, där ej särskilda skäl annat
föranledde, utmönstras de stadganden, som endast utgjorde en återupprepning
av föreskrifter, vilka funnes meddelade i grundlag eller i riksbankslagen. I
samband härmed uttalade utskottet, att jämväl frågan örn en överarbetning
av riksbankslagen och ansvarighetslagarna för riksbanken vore förtjänt av
övervägande.

Med anledning härav hava fullmäktige i riksbanken i två särskilda skrivelser
den 15 mars 1934 framlagt förslag till lag för Sveriges riksbank och till
reglemente för riksbankens styrelse och förvaltning, avsedda att ersätta nu
gällande lag och reglemente. Samtidigt hava fullmäktige meddelat sin avsikt
att till 1935 års riksdag avgiva förslag till ändring av ansvarighetslagarna.

Fullmäktiges ovanberörda två skrivelser äro såsom bilagor fogade vid detta
utlåtande (Bilagor C och D, sid. 29 respektive 43).

I skrivelse den 5 april 1934 hava fullmäktige vidare framlagt förslag till
vissa ändringar i avlöningsreglementet för befattningshavare vid riksdagens
verk m. m. De i denna skrivelse innefattade förslagen hava emellertid icke
synts utskottet böra upptagas till prövning och avgörande vid innevarande års
riksdag.

Vad först angår fullmäktiges förslag till ny lag för Sveriges riksbank
innebär detta vissa såväl sakliga som formella ändringar. Såsom fullmäktige
framhållit avse de sakliga ändringarna i intet fall bestämmelserna rörande
sedelutgivningen och den metalliska kassan. Beträffande innebörden av
ändringarna får utskottet hänvisa till den av fullmäktige lämnade specialmotiveringen
(sid. 29—35).

Den granskning, utskottet ägnat fullmäktiges förslag, Ilar i stort sett icke
givit utskottet anledning till erinran. Förslaget synes utskottet väl tillgodose
det syfte, som man avsett att ernå med detsamma, nämligen att få lagen så
avfattad, att den på ett översiktligt och uttömmande sätt reglerar huvudgrunderna
för riksbankens verksamhet. Frånsett vissa formella jämkningar, som
av utskottet vidtagits i fullmäktiges förslag och vilka icke torde tarva särskild

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 8 sami. Nr 78- 1

Utskottet.

2

BankoutsTcottets utlåtande Nr 78.

motivering, har ändring i förslaget synts utskottet påkallad allenast i följande
avseende.

I 35 § riksbankslagen stadgas förbud för fullmäktige m. fl. att såsom kommissionärer
taga befattning med växeldiskontering eller med anskaffande av
lån eller annan kredit i riksbanken. Enligt fullmäktiges förslag skulle detta
stadgande bibehållas under samma paragrafnummer, dock skulle stadgandet
utvidgas att gälla även för tjänstemännen, för vilka förbud i förevarande avseende
för närvarande meddelas i § 30 bankoreglementet. Denna paragraf innehåller
härjämte bestämmelser örn förfarandet vid överträdelse av förbudet. I
fullmäktiges förslag till nytt bankoreglemente äro sistnämnda bestämmelser
intagna under § 9. Enligt utskottets uppfattning torde det vara lämpligt, att
samtliga föreskrifter rörande ifrågavarande förbud meddelas i ett sammanhang
och synes detta böra ske i bankoreglementet. Med hänsyn härtill har utskottet
ur fullmäktiges lagförslag uteslutit 35 § samt överfört bestämmelserna under
denna paragraf till § 9 i förslaget till nytt bankoreglemente. I samband
härmed har erforderlig ändring skett i paragrafbeteckningen i lagförslaget.

Enligt lagförslaget (§ 19) skulle riksbanken icke längre mottaga penningar
å giroräkning utan å checkräkning. I motiveringen hava fullmäktige anfört,
att, örn detta förslag godkändes, fullmäktige komme att hos Konungen hemställa
om utfärdande av kungörelse, att vad som finnes stadgat örn giroräkning
i riksbanken, exempelvis i fråga örn statsverkets kassarörelse, efter den
nya riksbankslagens ikraftträdande skall avse checkräkning. Utskottet finner
fullmäktiges förslag i denna del ägnat att medföra fördelar för riksbankens
rörelse. Med hänsyn härtill och då förslagets genomförande för statsverkets
vidkommande icke torde vara förenat med några olägenheter, har utskottet
ansett sig kunna förutsätta, att Kungl. Maj :t kommer att utfärda av fullmäktige
avsedd kungörelse.

Vidkommande härefter fullmäktiges förslag till nytt reglemente för
riksbankens styrelse och förvaltning hava fullmäktige —
i anslutning till de av 1933 års bankoutskott angivna direktiven för revisionen
av reglementet -—- ur reglementet, där ej särskilda skäl annat föranlett, utmönstrat
de stadganden som blott utgöra en återupprepning av föreskrifter,
vilka finnas meddelade i grundlagen eller i riksbankslagen. Härutöver hava
fullmäktige ur reglementet uteslutit en mångfald andra föreskrifter, nämligen
dels sådana, som endast avse vad som självfallet innefattas i fullmäktiges
åliggande att omhänderhava förvaltningen av riksbanken, dels ock bestämmelser
rörande göromålens handläggning, vilka det synts böra ankomma på
fullmäktige att utfärda. Förutom den sålunda verkställda huvudsakligen
formella revisionen innebär förslaget vissa sakliga ändringar och tillägg. Beträffande
innebörden i de föreslagna ändringarna får utskottet, i den mån redogörelse
ej lämnas i utskottets yttrande, hänvisa till den av fullmäktige lämnade
specialmotiveringen (sid. 43—54).

De principer, som legat till grund för fullmäktiges förslag, hava synts
utskottet vara ändamålsenliga. Mot innehållet i förslaget har utskottet funnit
sig böra framställa erinringar i följande hänseenden.

Såsom redan nämnts ifrågasätter utskottet, att under § 9 i det nya reglemen -

Bankoutskottets utlåtande Nr 78.

3

tet skulle intagas den bestämmelse rörande förbud i fråga örn visst kommissionärsskap,
som fullmäktige upptagit under 35 § i sitt förslag till ny riksbankslag.
I samband härmed hava vissa jämkningar av formell art vidtagits i
§ 9 i reglementsförslaget. Av skäl, som nedan närmare angivas, har vidare
till denna paragraf fogats den i sista stycket av § 30 mom. 2 bankoreglementet
förefintliga bestämmelsen angående bestraffning av tjänsteman, som överträtt
här ifrågavarande förbud. Härjämte har den i andra stycket av § 30 mom. 2
gjorda, av fullmäktige uteslutna hänvisningen örn åtals anställande ansetts böra
bibehållas och därför överförts till förevarande § 9.

Fullmäktige hava ifrågasatt, att den revision av avdelningskontoren, som
enligt § 55 mom. 1 bankoreglementet skall verkställas av särskilda av riksdagen
valda revisorer, skulle avskaffas. Såsom motivering för denna åtgärd
hava fullmäktige (sid. 52—54) i huvudsak anfört, att denna revision icke
vore behövlig med hänsyn till den omfattande och mycket ingående granskning,
dessa kontor i annan ordning vore underkastade.

Utskottet kan icke dela fullmäktiges uppfattning, att här ifrågavarande
särskilda revision av avdelningskontoren är överflödig och bör upphöra. Visserligen
torde den kontroll av ifrågavarande kontor, som genom särskilda
undersökningar och inventeringar utövas av därtill av fullmäktige utsedda
tjänstemän, kunna sägas vara ur teknisk synpunkt fullt tillfredsställande.
Utskottet underskattar icke heller den granskning av kontorens kreditgivning,
som verkställes av fullmäktige m. fl. vid de årliga inspektionerna. Den
av de utav riksdagen valda revisorerna förrättade revisionen synes emellertid
enligt utskottets mening vara av särskild betydelse på grund av den
kännedom örn förhållandena inom ifrågavarande kontors verksamhetsområde,
som dessa revisorer kunna förutsättas besitta och som givetvis måste vara
av stort värde för bedömandet av kontorets engagemang och allmänna förvaltning.
För ernående av bästa möjliga resultat av granskningsarbetet är
det av vikt, att riksdagen till revisorer utser personer, vilka med särskild
kännedom örn ortens förhållanden förena erfarenhet i ekonomiska ting. I detta
sammanhang vill utskottet ifrågasätta, huruvida icke nu gällande instruktion
för revisorerna bör omformuleras i syfte att de uppgifter, som böra åvila dessa
revisorer i fråga örn den mera allmänna översynen av kontoren, komma till
uttryck däri.

Då utskottet alltså intager den ståndpunkten, att den i § 55 mom. 1 bankoreglementet
avsedda revisionen bör bibehållas, har utskottet infört momentet
med oförändrad lydelse i förslaget till nytt reglemente (§20 mom. 1) samt
vidtagit härav betingade ändringar i numreringen av efterföljande paragrafer.
Bibehållandet av nämnda revision synes utskottet vidare böra medföra, att
såsom mom. 2 i den nya § 20 bör upptagas mom. 2 av § 55 bankoreglementet,
avseende vissa berättelser, som skola avgivas av styrelserna för avdelningskontoren
till, bland andra, ifrågavarande revisorer. Härjämte bör till mom. 2
av förenämnda § 20 överföras tredje stycket av § 48 bankoreglementet, i vilket
stycke stadgas, att fullmäktige skola till bankoutskottet och statsrevisorerna
överlämna de berättelser, styrelserna för avdelningskontoren hava att avgiva,
samt till statsrevisorerna dessutom de från de av riksdagen valda revisorerna

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 78.

för avdelningskontoren inkomna utlåtandena jämte däröver avgivna förklaringar.

Enligt § 21 i reglementsförslaget, motsvarande nuvarande § 45, skulle fullmäktige
äga att av riksbankens medel utbetala, bland annat, bidrag till bankostatens
änke- och pupillkassa. Sedan emellertid enligt beslut av 1932 års riksdag
något bidrag av riksbankens medel till denna kassa icke må utgå från och
med den 1 juli 1932, har utskottet uteslutit ovanberörda föreskrift ur § 21
(§22 enligt utskottets förslag).

I § 22 har av fullmäktige såsom en ny bestämmelse föreslagits en föreskrift
angående rätt för fullmäktige att bevilja ackord eller eftergift åt sådan
riksbankens gäldenär, vilken vid försök till utmätning befunnits sakna utmätningsbar
tillgång. Utskottet biträder detta förslag, dock synes föreskriften
— i syfte att ökad säkerhet skall finnas för att gäldenären icke äger
dolda tillgångar — böra kompletteras med det villkoret, att gäldenären avlagt
utmätningsed. Paragrafen (§ 23 i utskottets förslag) har ändrats i överensstämmelse
härmed.

Enligt § 50 mom. 2 b) bankoreglementet, vilken paragraf i reglementsförslaget
motsvaras av § 24, äga fullmäktige i riksbanken gemensamt med fullmäktige
i riksgäldskontoret att vidtaga de åtgärder, som erfordras för utförande
av riksdagens beslut i fråga örn nya byggnader för riksdagen m. m. och riksbanken,
allt i överensstämmelse med de närmare föreskrifter, som i särskilda
skrivelser den 11 och 12 maj 1888 samt den 6 april 1906 blivit av riksdagen
meddelade. Dessa föreskrifter hava såsom icke längre tillämpliga uteslutits
i förslaget till nytt reglemente. I motiveringen hava fullmäktige anfört, att
i sådant fall, då överläggning med fullmäktige i riksgäldskontoret kunde vara
påkallad rörande fastighetsfrågor, gatuärenden etc., fullmäktige givetvis komme
att tillse, att sådan överläggning ägde rum.

Då det enligt utskottets mening synes lämpligt, att föreskrift angående gemensamma
sammanträden med banko- och riksgäldsfullmäktige för behandling
av här avsedda ärenden meddelas i bankoreglementet, bär utskottet i § 25
av sitt förslag såsom mom. 5 b) intagit en bestämmelse härom.

Såsom ovan meddelats, hava fullmäktige i skrivelse den 5 april 1934 framlagt
förslag till vissa ändringar i gällande avlöningsreglemente m. m., vilket
förslag emellertid icke för närvarande föranlett någon utskottets åtgärd. I den
mån detta förslag medfört ändringsförslag i fråga örn bankoreglementet, torde
icke heller dessa senare nu böra genomföras, utan synes den nuvarande formuleringen
av ifrågavarande bestämmelser böra kvarstå oförändrad. De
bestämmelser i reglementsförslaget, vilka sammanhänga med de föreslagna
ändringarna i avlöningsreglementet, äro § 28 mom. 1 och morn. 3, § 30 mom. 1,
§ 31 och § 33. I fullmäktiges förslag har vidare formuleringen av viss del
av § 19 skett under förutsättning av bifall till ett av fullmäktige framlagt
förslag örn ändring i avlöningsbestämmelserna för fullmäktige i riksbanken
samt ledamöterna i riksbankens direktion.

Av den föreslagna § 28 motsvarar mom. 1 nuvarande § 59 och mom. 3
nuvarande § 61 mom. 4. Enligt § 28 mom. 1 skulle fullmäktige äga att för -

BanlcoutsTcottets utlåtande Nr 78.

5

dela samtliga tjänster inom riksbanken mellan samtliga kontor och icke blott,
såsom för närvarande gäller, tjänsterna vid de mindre avdelningskontoren
mellan dessa kontor. Enligt mom. 3 av förenämnda paragraf skulle fullmäktige
bemyndigas att i vanlig ordning återbesätta tjänst, som blivit ledig på
grund av att innehavaren utsetts till direktionsledamot, föreståndare för direktionsavdelning,
kontrollant vid sedeltryckeriet eller verkställande styrelseledamot
vid avdelningskontor. För närvarande må sådant återbesättande ske
endast, när tjänsteman förordnas till verkställande styrelseledamot vid avdelningskontor.
— Ehuru utskottet biträder vad fullmäktige sålunda under förevarande
två moment föreslagit, har utskottet på grund av i näst föregående
stycke angivna skäl funnit sig böra i sitt förslag till bankoreglemente (§29
mom. 1 och 3) intaga de nuvarande bestämmelserna i stället för de av fullmäktige
föreslagna.

Enligt § 30 mom. 1 av reglementsförslaget skall kungörelse om ledig tjänst
avse tjänst i allmänhet i viss lönegrad i riksbanken. För närvarande stadgas
i § 61 mom. 1, att sådan kungörelse skall avse tjänst i allmänhet i viss lönegrad
vid vederbörande kontor. Sistnämnda formulering har utskottet bibehållit
i sitt förslag (§ 31 mom. 1).

I reglementsförslagets § 31 föreskrives viss juridisk kompetens för ombudsmannen
och biträdande ombudsmannen. Avfattningen av denna bestämmelse
står i samband med viss av fullmäktige föreslagen omorganisation av fullmäktiges
och ombudsmannens expedition. Då detta förslag ej upptagits till prövning
av utskottet, synes någon ändring i vad nu gäller beträffande kompetensen
för tjänstemän å nämnda expedition ej nu böra vidtagas. Med anledning
härav har utskottet i paragrafen (§ 32 i utskottets förslag) intagit de i § 63
bankoreglementet meddelade kompetensbestämmelserna för nämnda tjänstemän.

Under § 33 av reglementsförslaget hava fullmäktige upptagit en bestämmelse,
att fullmäktige må, när de därtill finna anledning, entlediga ordinarie
tjänsteman vid huvudkontoret, vilken tillsatts genom förordnande. Denna bestämmelse,
som ej har någon motsvarighet i gällande bankoreglemente, sammanhänger
jämväl med fullmäktiges förslag till ändringar i avlöningsreglementet.
På grund härav har paragrafen uteslutits av utskottet.

I § 19 skulle enligt fullmäktiges förslag stadgas, att ersättning för resekostnad
och traktamente, som föranledes av däri stadgad förrättning (avseende
undersökning av riksbankens kontor m. m.) skall utgå enligt vad därom är
särskilt stadgat. Föreskrifter angående sådan ersättning skulle härvid lämnas
i de särskilda avlöningsbestämmelserna för fullmäktige i riksbanken samt
ledamöterna i riksbankens direktion. Då utskottet icke ansett sig böra för närvarande
föreslå någon ändring i nämnda bestämmelser, har utskottet i tredje
stycket av § 19 infört de nu under § 44 andra stycket bankoreglementet meddelade
föreskrifterna i ämnet.

Enligt förenämnda § 31 i reglementsförslaget skulle såsom kompetens för erhållande
av ordinarie tjänst såsom kameralbiträde och kontorsskrivare i 7:e
respektive 11 :e lönegraderna erfordras realskolexamen eller avgångsbetyg
från 8-klassigt läroverk för kvinnlig ungdom, medförande normalskolckompetens.
Då, enligt vad utskottet inhämtat, avgångsbetyg från kommunal flick -

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 78.

skola måste anses medföra samma kompetens som avlagd realexamen (realskoleexamen),
har utskottet kompletterat fullmäktiges förslag för ernående
av likställighet i förevarande avseende.

Reglementsförslagets § 40, som innefattar bestämmelser angående förfarande
i disciplinära mål, avser att ersätta dels nuvarande §§ 67 och 71, dels
senare delen av sista stycket av mom. 2 i § 30. Berörda § 67 och nämnda del av
§ 30 gälla för tjänstemän, icke tillhörande vaktpersonalen, medan § 71 avser
sistnämnda personal. Utskottet vill erinra, att nu gällande bestämmelser i § 67
tillkommit på förslag av lönenämnden för riksdagens verk genom beslut av
1927 års riksdag, i samband varmed likartade bestämmelser infördes för samtliga
riksdagens verk.med undantag för justitie- och militieombudsmansexpeditionerna.
Då de av fullmäktige nu föreslagna ändringarna skulle bryta den
likformighet, som i förevarande hänseende ansetts böra vara rådande de
olika verken emellan, har det synts utskottet lämpligt, att innan förslaget
upptages till prövning, lönenämnden beredes tillfälle att yttra sig över detsamma.
På grund härav har utskottet såsom § 40 i sitt förslag intagit nuvarande
bestämmelser under § 67. -—- Med avseende å vaktpersonalen gäller för
närvarande enligt förenämnda § 71 vissa strängare regler i fråga örn beivrande
av förseelser än för övriga tjänstemän. Utskottet delar den av fullmäktige
uttalade uppfattningen, att någon skillnad mellan bestämmelserna för de två
personalkategorierna icke är motiverad. I likhet med fullmäktige anser utskottet
därför, att bestämmelserna i § 71 bankoreglemente! kunna uteslutas. —
I anslutning till utskottets förslag, att nu gällande bestämmelser i § 67 skola
bibehållas oförändrade, synes jämväl vad som stadgas i sista stycket av mom. 2
i § 30 bankoreglemente! böra oförändrat kvarstå i det nya reglementet. Ifrågavarande
stadgande har, såsom ovan nämnts, av utskottet fogats till § 9 i regements
förslaget.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må

1) för sin del antaga förslag till lag för Sveriges riksbank
av den lydelse, härvid fogad bilaga A utvisar; samt

2) godkänna det såsom bilaga B vid detta utlåtande fogade
förslaget till reglemente för riksbankens styrelse och förvaltning,
att träda i kraft den 1 januari 1935.

Stockholm den 7 juni 1934.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Lindgren, Stendahl, Hansén, Ström
i Lidköping, Johansson i Friggeråker, Ernfors och Nilsson i Mölndal;

från andra kammaren: herrar Leffler, Laurén, Lovén, Ryberg*, Paulsen, Wikström*,
Andersson i Falkenberg och Severin*.

Ej närvarande vid ntlåtandeta justering.

Bankoutskottets utlåtande Nr 78.

7

Bilaga A.

Förslag

till

Lag för Sveriges Riksbank.

I KAP.

Om riksdagens garanti och verksamhetens föremål.

1 §•

Sveriges riksbank är enligt § 72 regeringsformen ställd under riksdagens
garanti.

2 §.

Riksbanken, som enligt vad därom är särskilt stadgat, är ensam berättigad
att utgiva banksedlar, driver bankrörelse enligt denna lag.

Därjämte må riksbanken å sitt sedeltryckeri idka tryckerirörelse och
vid sitt pappersbruk bedriva papperstillverkning.

Riksbanken må ej deltaga i eller driva annan rörelse än den, som enligt
denna lag är riksbanken uttryckligen medgiven.

II KAP.

Örn grundfond, reservfond och vinstmedel.

3 §.

Riksbankens grundfond skall utgöra femtio miljoner kronor.

4 §.

Riksbankens reservfond skall utgöra tjugu miljoner kronor. Därest reservfonden
nedgår under detta belopp, skall till densamma avsättas minst tio procent
av riksbankens behållna årliga vinst, intill dess reservfonden åter uppnått
föreskrivet belopp.

5 §.

över riksbankens behållna årliga vinst äger riksdagen att förfoga, dock med
iakttagande av vad i 4 § stadgas.

III KAP.

Örn sedelutgivningen.

6 §•

Av riksbanken utgivna sedlar skola, enligt vad i § 72 regeringsformen stadgas,
utgöra lagligt betalningsmedel i riket och av riksbanken inlösas efter deras
lydelse.

Inlösen av riksbankens sedlar sker vid bankens huvudkontor.

8

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 78.

7 §.

Sedel, som av riksbanken utgives, skall innehålla förbindelse för riksbanken
att vid anfordran inlösa densamma med guldmynt enligt lagen örn rikets
mynt den 3Ö maj 1873.

8 §.

Riksbankens sedlar må lyda endast å fem, tio, femtio, ett hundra och ett
tusen kronor; dock må, örn till följd av inträffade utomordentliga omständigheter
behovet av skiljemynt stegrats, Konungen, där så prövas nödigt,
efter framställning av fullmäktige i riksbanken, medgiva riksbanken att utgiva
sedlar å en krona, skolande emellertid dylika sedlar, så snart ske kan,
ur den allmänna rörelsen indragas.

9 §‘

Riksbanken må utgiva sedlar till det belopp, som motsvaras av dubbla summan
av riksbankens metalliska kassa, så beräknad, som i 11 § sägs, samt därutöver
till ett belopp av trehundrafemtio miljoner kronor.

Örn sådant med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas nödigt,
må Konungen och riksdagen samfällt eller, örn riksdagen ej är samlad, Konungen
på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl
med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbaken att utgiva sedlar
till belopp av ytterligare högst trehundrafemtio miljoner kronor. Dylikt av
Konungen mellan riksdagarna lämnat medgivande skall, därest detsamma
icke varder av nästföljande riksdag inom tjugu dagar från riksdagens början
gillat, efter utgången av nämnda tid upphöra att lända till efterrättelse. Det
åligger fullmäktige i riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna rörelsen
indraga sedlar till belopp motsvarande vad som på grund av sålunda
medgiven ökning av sedelutgivningsrätten må hava utgivits.

10 §.

Riksbankens utelöpande sedlar skola till den del de överstiga bankens metalliska
kassa motsvaras av följande tillgångar sammanräknade:

a) lätt säljbara statspapper;

b) allmänna hypoteksbankens och konungariket Sveriges stadshypotekskassas
obligationer ävensom sådana andra inhemska obligationer, som noteras å
utländsk börs;

c) på utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande sätt
försäkrat guldmynt och omyntat guld, som icke enligt 11 § inräknas i metalliska
kassan;

d) växlar, betalbara inom eller utom riket;

e) hos bank eller bankir på utrikes ort i räkning innestående, inom sex månader
till betalning förfallna medel, efter avdrag av riksbankens skuld i dylik
räkning;

f) medel, utlånade på bestämd tid av högst tre månader eller med högst
samma uppsägningstid mot säkerhet av sådana statspapper och obligationer,

BanlcoutsTcottets utlåtande Nr 78.

9

som omförmälas under a) och b), samt, intill ett belopp av etthundra miljoner
kronor, mot annan säkerhet.

11 §.

Såsom riksbankens metalliska kassa skall räknas allt riksbanken tillhörigt,
dels inom landet befintligt guldmynt samt omyntat guld, dels ock, intill ett
belopp motsvarande femton hundradelar av hela metalliska kassan, på utrikes
ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande sätt försäkrat
guldmynt och omyntat guld.

Metalliska kassan må ej bibehållas vid lägre belopp än etthundrafemtio
miljoner kronor.

IV KAP.

Om bankrörelsen.

12 §.

Riksbanken driver bankrörelse vid huvudkontor i Stockholm samt vid avdelningskontor
inom riket.

13 §.

Riksbanken må köpa och sälja guld och silver.

Guld i plants, som för riksbankens räkning till myntverket avlämnas,
skall av riksbanken inlösas med guldets värde i svenskt mynt eller tvåtusenfyrahundraåttio
kronor för ett kilogram fint guld med avdrag av dels en
fjärdedels procent i myntningskostnad, dels i övrigt stadgade avgifter till
mynt- och justeringsverket; dock må fullmäktige i riksbanken, när de så
finna skäligt, befria säljaren från myntningskostnaden eller någon del därav.

14 §.

Riksbanken må köpa och sälja utländska valutor, som förfalla till betalning
inom sex månader.

15 §.

Riksbanken må upptaga utländsk kredit ävensom bevilja utländsk centralbank
kredit.

Därjämte må riksbanken hos utländsk bankinrättning insätta penningar samt
av sådan bankinrättning såsom insättning mottaga peningar med eller utan
räntegottgörelse.

16 §.

Riksbanken må köpa och sälja svenska obligationer och statspapper samt
lätt säljbara utländska statspapper ävensom förmedla köp och försäljning av
sådana obligationer och statspapper.

Därjämte må riksbanken förvärva aktier i banken för internationell betalningsutjämning
(Banque des Reglemente internationaux) intill belopp, som
bestämmes av Konungen och riksdagen.

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 78.

17 §.

Riksbanken må driva utlåningsrörelse medelst:

a) diskontering av växlar, som förfalla till betalning inom sex månader;

b) utlåning mot förbindelse till återbetalning antingen å bestämd tid av
högst sex månader eller ock efter högst tre månaders uppsägning samt mot
pant av obligationer, aktier eller andra värdepapper; dock att kommun och
annan därmed jämförlig samfällighet må, på ovan stadgade återbetalningsvillkor,
kunna erhålla lån utan annan säkerhet än dess egen förbindelse;

c) utlåning mot förbindelse till återbetalning å bestämd tid av högst sex
månader i förening med panträtt, som stiftats genom överlåtelse av upplagspantbevis
eller upplagsbevis, varom stadgas i lagen örn upplagshus och upplagsbevis,
eller upplåtits i varor liggande å allmän våg eller satta i förvar
hos tredje man, vilken förbundit sig att hålla dem eller deras värde riksbanken
tillhanda, för så vitt den, som utfärdat beviset eller åtagit sig förbindelsen,
prövas därför vederhäftig;

d) beviljande på högst tolv månader av kredit i checkräkning mot pant av
svenska statens, allmänna hypoteksbankens eller konungarikets Sveriges stadshypotekskassas
obligationer eller, intill ett belopp av femton miljoner kronor,
mot annan säkerhet.

18 §.

Från de under riksbankens förvaltning ställda särskilda fonder må riksbanken
driva utlåning enligt därför meddelade föreskrifter.

19 §.

Riksbanken må såväl vid huvudkontoret som vid avdelningskontoren

a) på checkräkning utan räntegottgörelse mottaga penningar att återbetalas
vid anfordran samt

b) på depositionsräkning utan räntegottgörelse mottaga penningar att återbetalas
vid anfordran eller å tid, som vid insättningen bestämmes, skolande
bevis över sålunda insatta penningar ställas till viss man.

Dock må fullmäktige medgiva, att firmor, som hava växeldiskontering i
riksbanken och ej själva driva bankrörelse, erhålla räntegottgörelse å medel,
innestående å checkräkning.

Dessutom må fullmäktige, där omständigheterna sådant påkalla, medgiva
räntegottgörelse å medel, innestående å depositionsräkning.

Fullmäktige må även vidtaga de anordningar, som kunna finnas erforderliga
för underlättande av betalningsutjämning (clearing).

20 §.

Riksbanken är pliktig att utan räntegottgörelse för statsverkets räkning
mottaga penningar och att av statsverkets tillgodohavande verkställa utbetalningar
enligt därom meddelade föreskrifter.

21 §.

Riksbanken är pliktig att vid såväl huvudkontoret som avdelningskontoren,
utan avgift, mot inbetalning av penningar tillhandahålla växel på Sveriges

Bankoutslcottets utlåtande Nr 78.

11

riksbank i Stockholm, betalbar vid uppvisandet, samt må vid varje kontor
mottaga penningar för utbetalning å annan ort.

22 §.

Riksbanken må driva inkassorörelse.

23 §.

Angående riksbankens skyldighet i fråga örn växling och inlösen av mynt
är särskilt stadgat.

24 §.

Riksbanken må till förvar emottaga guld och silver, myntat eller i plants,
ävensom obligationer, aktier och andra värdepapper samt gods under försegling,
åliggande det riksbanken att vid huvudkontoret i öppet förvar emottaga
värdepapper, som för sådant ändamål överlämnas från statens myndigheter
eller som på grund av särskilt stadgande nedsättas i riksbanken.

25 §.

Riksbanken må förvärva sådana fastigheter, som äro avsedda för inrymmande
av riksbankens kontor samt för tryckerirörelsen och papperstillverkningen.

Därjämte må riksbanken, till skyddande av fordran, å offentlig auktion
eller fondbörs inköpa egendom, som är för fordringen utmätt eller pantsatt,
så ock såsom betalning för fordran övertaga för fordringen pantsatt eller annan
egendom, dock skall sådan egendom åter avyttras, när så prövas lämpligt
och, i varje fall, när det kan ske utan förlust.

V KAP.

Om räkenskapernas avslutande och offentliggörande.

26 §.

Vid varje kalenderårs slut skall fullständigt bokslut upprättas.

Riksbankens fasta egendom, dess inventarier samt mynt- och medaljsamling
skola bokföras inom linjen.

27 §.

Omedelbart efter varje månads slut skall upprättas en översikt, utvisande
under särskilda rubriker riksbankens tillgångar och skulder. Denna översikt
skall därefter ofördröjligen tryckas och med allmänna tidningarna utdelas.

Därjämte skall för den sjunde, femtonde, tjugutredje och sista dagen i varje
månad eller, örn sådan dag infaller på söndag eller helgdag, för nästföregående
söckendag upprättas och i allmänna tidningarna införas uppgift örn riksbankens
metalliska kassa och i 10 § omförmälda tillgångar, utelöpande sedlar samt
obegagnade sedelutgivningsrätt.

12

BanTcoutskottets utlåtande Nr 78.

VI KAP.

Om riksbankens styrelse och förvaltning.

28 §.

Riksbanken förvaltas enligt § 72 regeringsformen av sju fullmäktige. Av
dessa förordnar Konungen en fullmäktig jämte en suppleant; de övriga sex
jämte tre suppleanter väljas av riksdagen. Den av Konungen förordnade ordinarie
ledamoten skall vara fullmäktiges ordförande men må ej utöva annan
befattning inom riksbankens styrelse.

På sätt i § 71 riksdagsordningen föreskrives, välja fullmäktige själva bland
sig en vice ordförande att föra ordet, när hinder för ordföranden inträffar.

Fullmäktige utse inom sig en förste deputerad att vara chef för riksbanken
samt inom eller utom sig en suppleant för honom att med fullmäktigs rätt och
ansvar vid inträffande förfall träda i hans ställe.

29 §.

Fullmäktiges ordförande åtnjuter av riksbankens medel årligt arvode till
belopp, motsvarande vad envar av de övriga fullmäktige i denna sin egenskap
äger att uppbära enligt avlöningsstat, fastställd av riksdagen, samt därutöver
ettusenfemhundra kronor för år räknat.

30 §.

Ledamot av statsrådet eller fullmäktig i riksgäldskontoret må ej vara fullmäktig
i riksbanken eller av fullmäktige utsedd suppleant för förste deputeraden.

31 §•

Fullmäktig i riksbanken må ej den vara, som icke är svensk medborgare;
ej den, som står under förmynderskap eller som är i konkurstillstånd; ej den,
som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest på grund
av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning; ej den, som
genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd,
varom sist förmäles; ej heller den, som är förklarad ovärdig att inför rätta föra
andras talan.

Fullmäktig må ej vara ledamot av styrelse i annan inhemsk bank än sparbank
eller postsparbanken och ej heller i annan utländsk bank än banken för
internationell betalningsutjämning (Banque des Réglements Internationaux).

''Vad i denna paragraf stadgas örn fullmäktig gäller även den av fullmäktige
utsedde suppleanten för förste deputeraden.

32 §.

Fullmäktige kunna ej i och för sin befattning med riksbanken emottaga föreskrifter
av någon annan än riksdagen och dess bankoutskott i de fall nämnda
utskott äger att sådana å riksdagens vägnar meddela; och äro fullmäktige
för sina åtgärder i denna egenskap riksdagen eller dess bankoutskott och revisorer
allena redo skyldiga.

Banhoutslcottets utlåtande Nr 78.

13

I fråga om ansvarsfrihet för fullmäktige beslutar riksdagen.

Örn ansvarighet för fullmäktig och för den av fullmäktige utsedde suppleanten
för förste deputeraden är särskilt stadgat.

33 §.

Har Konungen på framställning av fullmäktige i riksbanken eller, där Konungen
eljest så prövat nödigt, förordnat ombud att med fullmäktige i något
särskilt ärende förhandla, må fullmäktige med Konungens ombud överlägga,
men är det fullmäktige förbjudet att i ombudets närvaro fatta beslut.

34 §.

Styrelse vid avdelningskontoren utses av fullmäktige enligt föreskrifter, som
riksdagen äger att meddela.

35 §.

Följande ärenden i riksbanken skola hållas hemliga: kreditärenden och sådana
ärenden, som omförmälas i 14, 15 och 16 §§, ävensom andra ärenden,
som röra kunders förhållanden till riksbanken; ärenden av penningpolitisk
natur, beträffande vilka fullmäktige finna, att deras offentliggörande kunde
medföra skada för riksbanken; frågor örn tillverkning och kontroll av banksedlar
samt örn vården av riksbankens behållningar.

överläggningar och beslut i sådana frågor skola upptagas i särskilt protokoll,
vars innehåll ej må yppas förrän femtio år efter protokollets datum, där
ej riksdagens bankoutskott, dess revisorer eller fullmäktige i riksbanken anse
sådant tidigare kunna ske utan skada för riksbanken.

36 §.

Fullmäktige i riksbanken, den av fullmäktige utsedde suppleanten för förste
deputeraden, ledamöter av avdelningskontorens styrelser samt vid riksbanken
anställda tjänstemän skola dolt och förtegat hålla vad enligt denna lag skall
hållas hemligt.

Utan hinder härav äga fullmäktige lämna bank- och fondinspektionen upplysningar
örn sådana förhållanden rörande riksbankens förvaltning, som fullmäktige
finna vara av betydelse för bank- och fondinspektionens ämbetsutövning.

37 §.

Efter varje års slut skola fullmäktige till riksdagens bankoutskott avgiva
berättelse angående riksbankens tillstånd, rörelse och förvaltning. Denna berättelse
skall till trycket befordras och hållas för allmänheten tillgänglig.

Härförutom hava fullmäktige att till riksdagens revisorer över statsverket,
riksbanken och riksgäldskontoret avgiva berättelse i omförmälda hänseenden.

14

BanicoutsTcottets utlåtande Nr 78.

Deri berättelse angående verkställd granskning av riksbanken i dess helhet,
som jämlikt gällande instruktion för varje år av riksdagens revisorer avgives,
skall på fullmäktiges föranstaltande tryckas, offentliggöras och till riksdagen
överlämnas jämte de yttranden och förklaringar, till vilka densamma kan giva
anledning.

38 §.

De föreskrifter, som utöver denna lag erfordras angående riksbankens förvaltning,
meddelas av riksdagen i särskilt reglemente.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1935, då lagen för Sveriges riksbank
den 12 maj 1897 skall upphöra att gälla.

Bankoutsleottets utlåtande Nr 78.

15

Bilaga B.

Förslag

till

Reglemente för riksbankens styrelse och förvaltning.

§ 1.

Utöver vad i lagen för Sveriges riksbank den stadgas,

skola för förvaltningen av riksbanken i detta reglemente givna föreskrifter
lända till efterrättelse.

AVD. I.

Om sedelutgivningen och bankrörelsen.

§ 2.

Mom. 1. Texten å de sedlar, som riksbanken utgiver, skall lyda sålunda:

»Sveriges riksbank inlöser vid anfordran denna sedel å 00 kronor med guldmynt
enligt lagen örn rikets mynt av den 30 maj 1873.»

Mom. 2. Å sedlarna anbringas genom tryck namnteckningar av fullmäktig,
den av fullmäktige utsedde suppleanten för förste deputeraden eller tjänsteman,
två i förening.

Mom. 3. Riksbanken är skyldig att, när så påfordras, vid sitt huvudkontor
inlösa sina sedlar efter den grund, Konung och riksdag fastställt.

Mom. 4. Inlösen av bristfälliga och förslitna sedlar samt ersättning för
helt förstörda sedlar äga fullmäktige att medgiva med hänsyn till föreliggande
skäl och omständigheter.

§ 3.

Riksbanken skall hava avdelningskontor å följande platser: Göteborg, Malmö,
Falun, Gävle, Halmstad, Härnösand, Jönköping, Kalmar, Karlskrona,
Karlstad, Kristianstad, Linköping, Luleå, Mariestad, Norrköping, Nyköping,
Sundsvall, Umeå, Uppsala, Visby, Vänersborg, Västerås, Växjö, örebro,
Östersund.

§4.

Guld och silver i plants försäljas vid huvudkontoret i mån av tillgång till
pris, som av fullmäktige bestämmes.

§ 5.

Svenskt mynt, präglat efter myntordningar, vilka äro äldre än lagen om
rikets mynt den 30 maj 1873, inlöses av riksbanken efter sitt värde i gångbart
mynt.

16

Banlcoutshottets utlåtande Nr 78.

§ 6.

Diskontering, lån eller kredit i checkräkning må ej utan fullmäktiges medgivande
beviljas annan än den, som är mantalsskriven eller driver stadigvarande
rörelse inom det lånedistrikt, som fullmäktige bestämt för varje kontor.

Utan hinder av distriktsindelningen må dock mot realsäkerhet beviljas lån
utan avbetalningsrätt och kredit i checkräkning.

Dessutom må bankinrättningar, även om de icke tillhöra huvudkontorets
distrikt, i samtliga lånegrenar anlita detta kontor.

§ 7.

Från en under riksbankens förvaltning ställd avbetalningslånefond med ett
kapital av fyrtiofyra miljoner kronor äger riksbanken att driva utlåning enligt
nedan angivna grunder.

Den vinst, som uppstår för avbetalningslånefonden, skall inräknas i riksbankens
vinst för året, dock med iakttagande av att, därest till följd av lidna
förluster fonden skulle hava nedgått under det fastställda beloppet, fondens
följande årsvinter främst skola användas för dess uppbringande till samma
belopp.

Avbetalningslån utlämnas mot skuldförbindelse, försedd med borgen såsom
för egen skuld, eller med pant av värdepapper, och återbetalas medelst erläggande
var sjätte månad efter utgivningsdagen av minst en femtondedel av
lånebeloppet jämte upplupen ränta.

Avbetalningslån må ej utgivas till lägre belopp än 300 kronor, och såsom
låntagare må ingen häfta för högre belopp än 6,000 kronor.

§ 8.

För utlåningsrörelsen i dess helhet skola gälla följande särskilda bestämmelser.

Mom. 1. Diskontering, lån eller kredit i checkräkning må ej beviljas:

a) fullmäktig i riksbanken eller verkställande ledamot av styrelse vid avdelningskontor;
dock att de kunna erhålla lån och kredit i checkräkning mot
säkerhet av statens, allmänna hypoteksbankens eller konungariket Sveriges
stadshypotekskassas obligationer;

b) tjänsteman i riksbanken; dock äger sådan tjänsteman att vid huvudkontoret
eller det avdelningskontor, där han tjänstgör, erhålla lån och kredit i
checkräkning mot säkerhet av obligationer, utfärdade av staten, allmänna hypoteksbanken,
konungariket Sveriges stadshypotekskassa eller kommun, eller
ock obligationer, som i belåningshänseende av fullmäktige likställas med sistnämnda
slag av obligationer.

Mom. 2. Åt annan styrelseledamot vid avdelningskontor än verkställande
ledamot må lån eller kredit i checkräkning beviljas endast mot pant, som prövas
i och för sig innebära fullgod säkerhet. Växel, å vilken annan styrelseledamot
än verkställande ledamot är acceptant, trassent eller endossent, må ej
diskonteras i riksbanken med mindre sådan växel är grundad å verklig han -

BanTcoutskottets utlåtande Nr 78.

17

delsaffär eller siste endossenten är av Kungl. Maj :t oktrojerad bankinrättning.

Mom. 3. Lån eller kredit i checkräkning må ej beviljas med borgen av fullmäktig,
styrelseledamot vid avdelningskontor eller tjänsteman eller mot säkerhet
av fordringsbevis, för vilket sådan person svarar; ej eller må växel,
å vilken fullmäktig, verkställande styrelseledamot eller tjänsteman är acceptant,
trassent eller endossent, i riksbanken diskonteras.

Mom. 4. Vad i denna paragraf stadgas örn fullmäktig och verkställande
styrelseledamot gäller ock suppleant för fullmäktig ävensom den av fullmäktige
utsedde suppleanten för förste deputeraden. För suppleant för styrelseledamot
gäller vad i denna paragraf stadgas örn annan styrelseledamot än
verkställande ledamot.

Angående bolag eller förening vari person, som omförmäles i denna paragraf,
såsom delägare eller medlem äger ett väsentligt ekonomiskt intresse,
gäller vad örn sådan person stadgas.

§ 9.

Fullmäktig i riksbanken, den av fullmäktige utsedde suppleanten för förste
deputeraden, ledamot av styrelse vid avdelningskontor samt tjänsteman i riksbanken
må icke såsom kommissionär taga befattning med växeldiskontering
eller med anskaffande av lån eller annan kredit i riksbanken.

Därest fullmäktig överträder detta förbud, göres anmälan därom hos riksdagens
justitieombudsman, överträdes förbudet av den av fullmäktige utsedde
suppleanten för förste deputeraden, där han icke är fullmäktig, eller
av ledamot i avdelningskontors styrelse, anmäles förhållandet hos fullmäktige.
I fråga örn åtals anställande i nu angivna fall stadgas i gällande ansvarighetslagar.

Bryter tjänsteman mot berörda förbud, anmäles sådant hos fullmäktige,
vilka äga att efter omständigheterna antingen tilldela den felande tillrättavisning
och varning eller ock för viss tid eller för alltid skilja honom från
befattningen och densamma åtföljande förmåner.

§ 10.

Vid ansökan om växeldiskontering, lån eller kredit i checkräkning skall den
erbjudna säkerheten noga prövas.

Särskilt bör vid diskontering av växlar hänsyn tagas till växlarnas ursprung.

§ 11.

Räntan för lån och kredit i checkräkning samt vid diskontering av växlar
äga fullmäktige att bestämma med avseende å såväl penningställningen som
utlåningstiden och de säkerheter, vilka erbjudas. Likaledes äga fullmäktige
att bestämma avgiften för kredit i checkräkning ävensom att medgiva befrielse
från sådan avgift.

§ 12.

Riksbankens huvud- och avdelningskontor äga med stöd av Kungl. Maj:ts
plakat och påbud till domhavande och exekutorer örn en prompt handräck Bihang

till riksdagens protokoll 1934. 8 sami. Nr 78• 2

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 78.

ning och exekution för rikets ständers bank den 18 april 1681 att av såväl
Överståthållarämbetet i Stockholm som samtliga Konungens befallningshavande
och övriga exekutorer skyndsamlingen erhålla laga handräckning i alla
de utsökningsmål, som av huvud- och avdelningskontorens utlåningar härröra,
med åliggande för bemälda myndigheter att, efter skuldens indrivande, ofördröjligen
insända de influtna medlen till riksbanken.

§ 13.

Obligationer, utfärdade av riksbanken å medel, upplånade före år 1830, få
icke i riksbanken belånas, men riksbanken infriar vid anfordran sådana av
dessa obligationer, vilja ej innefatta förbud mot medlens uttagning.

§ 14.

Beträffande den förvaring av värdepapper eller av gods under försegling,
som omförmäles i 24 § lagen för Sveriges riksbank, äga fullmäktige att bestämma
förvaringsavgiften ävensom att medgiva befrielse från sådan avgift.

AVD. II.

Örn tryckerirörelsen och papperstillverkningen.

§ 15.

Angående driften av sedeltryckeriet och pappersbruket äga fullmäktige
meddela erforderliga bestämmelser med iakttagande av föreskrifterna i de instruktioner
och arbetsordningar, som av bankoutskottet för tryckeriet och bruket
fastställts.

AVD. III.

Om styrelsen och förvaltningen m. m.

A. Fullmäktige.

§ 16.

Mom. 1. Fullmäktige utse inom sig en förste deputerad att vara chef för
riksbanken (riksbankschef) samt inom eller utom sig en suppleant för honom
att med fullmäktigs rätt och ansvar vid inträffande förfall träda i hans ställe
(vice riksbankschef).

Därjämte utse fullmäktige inom sig två andre deputerade.

Mom. 2. Är styrelsen ej så fulltalig, som för besluts fattande erfordras
enligt vad här nedan föreskrives, inkallas suppleant, utsedd av riksdagen.

Den av Konungen förordnade suppleanten inkallas, när förfall för ordföranden
anmälts.

Mom. 3. Därest vid förfall för riksbankschefen vice riksbankschefen är
förhindrad att träda i hans ställe, äga fullmäktige förordna andre deputerad
att uppehålla riksbankschefens befattning.

Fullmäktige äga vid behov förordna vikarie för andre deputerad.

Bankoutskottets utlåtande Nr 78.

19

Mom. 4. När fullmäktig på grund av bestämmelserna i 30 och 31 §§ av
lagen för Sveriges riksbank icke får utöva befattning såsom sådan, skall han
genast frånträda densamma, samt suppleant då inkallas att i stället inträda
såsom fullmäktig.

Mom 5. Angående ersättning åt fullmäktige och den av fullmäktige utsedde
suppleanten för förste deputeraden samt åt vikarier för fullmäktige
gäller vad därom är särskilt stadgat.

§ 17.

Fullmäktige äga uppdraga åt en direktion, bestående av riksbankschefen,
vice riksbankschefen samt de två andre deputerade, att i överensstämmelse
med den instruktion, som av fullmäktige fastställes, samt i övrigt efter av
fullmäktige bestämd fördelning av göromålen mellan direktionens ledamöter
föredraga ärenden inför fullmäktige, tillse utförandet av fullmäktiges beslut,
utöva tillsyn över göromålen inom banken, verkställa köp och försäljning av
utländska valutor, pröva utlåningsärenden, som ej kunna uppskjutas till handläggning
av den i § 18 mom. 2 omförmälda delegationen, samt handhava den
löpande förvaltningen i övrigt.

Fullmäktige äga vidare utse inom sig en fullmäktig för att enligt meddelade
föreskrifter utöva tillsyn över riksbankens pappersbruk samt inför fullmäktige
föredraga bruket rörande ärenden.

§ 18.

Mom. 1. För behandling av allmänna ärenden sammanträda fullmäktige en
gång i varje vecka eller oftare, örn ärendenas beskaffenhet och oavbrutna gång
sådant fordra, och skola därvid minst fem fullmäktige vara tillstädes; dock
må ärenden, som böra skyndsamt handläggas, kunna avgöras av allenast fyra
fullmäktige, därest tre av dem äro örn beslutet ense.

Framställas under fullmäktiges överläggningar olika yrkanden, skola samtliga
närvarande fullmäktige till protokollen avgiva sina röster. Vid lika
röstetal är ordförandens röst avgörande. Den, som icke yttrat sig till protokollet,
anses hava bejakat pluralitetens beslut, och fullmäktig, som av en eller
annan anledning varit hindrad att övervara något fullmäktiges beslut, får ej
på sådan grund undandraga sig att deltaga i de överläggningar, som vidare
kunna uppstå i följd av samma beslut. Endast vid val till sådan befattning,
vartill någon bland fullmäktige kan utses, får sluten omröstning ske och skall
i sådant fall äga rum, när yrkande härom framställes.

Vid fullmäktiges sammankomster skall vice riksbankschefen närvara. Han
äger, även örn han ej är fullmäktig, deltaga i förhandlingarna. I ärende, vari
han är föredragande, är han skyldig att låta till protokollet anteckna sin mening,
när denna är skiljaktig från fullmäktiges beslut.

Expeditioner i fullmäktiges namn må ej utgå utan till följd av beslut, fattat
vid fullmäktiges ''sammankomst.

Mom. 2. Fullmäktige äga uppdraga åt en delegation att enligt av fullmäktige
fastställd instruktion verkställa prövning av utlåningsärenden. Delega -

20

Bankoutslcottets utlåtande Nr 78.

tionen skall bestå av antingen minst fyra fullmäktige eller minst tre fullmäktige
jämte vice riksbankschefen, där denne ej är fullmäktig; dock skall iakttagas,
att i delegationen alltid finnes en fullmäktig, som ej tillhör den i § 17
omförmälda direktionen. Lånedelegationen skall sammanträda varje söckendag,
där ej fullmäktige med hänsyn till särskilda omständigheter för viss dag
annorlunda besluta. Vid dylikt sammanträde förekommande ärende skall hänskjutas
till fullmäktige, därest någon av de närvarande så yrkar. Vid sammanträdet
skola anmälas de krediter, som jämlikt § 17 sedan nästföregående
sammanträde beviljats av direktionen.

Mom. 3. Fullmäktig eller vice riksbankschef äger ej deltaga i behandling
av fråga rörande avtal mellan honom och riksbanken. Ej heller må han deltaga
i behandling av fråga örn avtal mellan riksbanken och tredje man, där
han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot riksbankens.
Vad sålunda är stadgat åge motsvarande tillämpning beträffande rättegång
eller annan talan mot fullmäktig, vice riksbankschef eller tredje man.

Mom. 4. Vid fullmäktiges i riksbanken och i riksgäldskontoret gemensamma
sammanträden skola, för att beslut skall kunna fattas, minst fem av fullmäktige
i vartdera verket vara tillstädes och skall omröstning därvid verkställas
per capita.

§ 19.

Fullmäktige åligger att verkställa eller genom ombud, utsett inom eller utom
fullmäktige, låta verkställa erforderliga undersökningar av riksbankens kontor
och avdelningar, kassor och förvaringsrum samt sedeltryckeri och pappersbruk
ävensom erforderliga besiktningar av riksbankens fastigheter och
inventarier.

Härvid skall iakttagas, att varje avdelningskontor minst en gång varje år
skall såväl inspekteras av fullmäktig eller vice riksbankschefen eller suppleant
för fullmäktige som ock undersökas av för detta ändamål av fullmäktige
utsedda tjänstemän.

För dylik förrättning, som verkställes av fullmäktig eller vice riksbankschefen
eller av suppleant för fullmäktige, utgår ej särskilt arvode utan endast
resekostnadsersättning i likhet med vad som gäller för riksdagens medlemmar
samt dagtraktamente med 20 kronor örn dagen. Till annat ombud lämnas gottgörelse
efter bestämmande av fullmäktige.

§ 20.

Mom. 1. Varje avdelningskontors räkenskaper och förvaltning granskas
årligen genom fyra personer, vilka jämte ett lika antal suppleanter väljas av
en nämnd, bestående av fyrtioåtta valmän, utsedda på enahanda sätt, som i
§ 71 i riksdagsordningen är föreskrivet i fråga örn den nämnd, som skall välja
fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret.

Mom. 2. Berättelser skola av styrelserna för avdelningskontoren avgivas
såväl till bemälde revisorer, när de sammanträda, angående utlåningsrörelsen
samt dithörande bevaknings- och utsökningsärenden som ock till riksdagens

Banko-utskottets utlåtande Nr 78.

21

bankoutskott oell revisorer över stats-, banko- oell riksgäldsverken angående
avdelningskontorets rörelse på det hela; börande sistnämnda berättelser till
fullmäktige inlämnas, den till bankoutskottet senast å dagen före riksdagens
början och den till revisorerna åtminstone fjorton dagar före deras sammanträde.
Berättelserna skola av fullmäktige överlämnas till bankoutskottet respektive
revisorerna. Härjämte skola fullmäktige till revisorerna överlämna
de från revisorerna för avdelningskontoren inkomna utlåtandena, åtföljda av de
meddelanden och förklaringar, vilka må finnas av de i sistnämnda utlåtanden
gjorda framställningar eller anmärkta förhållanden påkallade.

§ 21.

Riksbanken tillhörig fastighet, med undantag av sådan, som till täckande
av riksbankens däruti intecknade fordran blivit för dess räkning inropad,
må icke av fullmäktige utan riksdagens medgivande avyttras.

Nybyggnad eller större reparation å bankens för rörelsen avsedda byggnader
må ej, utan oundgängligt behov, av fullmäktige företagas, innan de
därtill erhållit medgivande av riksdagen.

§ 22.

Mom. 1. Fullmäktige äga att av riksbankens medel utbetala

1 :o) bidrag till änke- och pupillkassan vid riksbankens avdelningskontor
och pappersbruk;

2:o) av riksdagen till enskilda personer fastställda årliga anslag;

3:o) vad som erfordras för överinseendet över brandväsendet inom riksbankens
byggnad i Stockholm samt för polis- och annan bevakning;

4:o) bidrag till frukostservering under arbetstiden åt riksbankens tjänstemän.

Mom 2. Vid efterapning eller förfalskning av riksbankssedel ävensom
vid utprångling av sådan efterapad eller förfalskad sedel äga fullmäktige att
efter sig företeende omständigheter i varje särskilt fall för upptäckt av brottets
förövare eller däri delaktig utfästa eller tilldela de belöningar av riksbankens
medel, vilka fullmäktige finna lämpliga.

§ 23.

Mom. 1. Fullmäktige berättigas att efter noggrann prövning av omständigheterna
i varje särskilt fall bevilja de riksbankens gäldenärer, vilka försatts
i konkurs eller vid försök till utmätning befunnits sakna utmätningsbar
tillgång och därefter avlagt utmätningsed, ackord eller eftergift å deras skuld
så ock eljest biträda överenskommelse mellan gäldenär och hans fordringsägare
om betalning av gäld. I övrigt äga fullmäktige icke efterskänka något
av vad enligt givna föreskrifter och gällande författningar bör erläggas, utan
skola alla frågor därom underställas bankoutskottet.

Fullmäktige äga att bevilja, riksbankens gäldenärer anstånd med betalning
av skuld till riksbanken och äga jämväl att uppdraga åt direktionen och
styrelserna vid avdelningskontoren att bevilja sådant anstånd.

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 78.

Mom. 2. Fullmäktige äga att bestämma, vilka såsom osäkra ansedda
fordringar skola föras inom linjen i räkenskaperna.

§ 24.

Fullmäktige skola alltid vara beredda på sådana åtgärder, varigenom riksbankens
tillgångar i ädla metaller och värdepapper samt bankens räkenskaper
må kunna, örn så fordras, utan tidsutdräkt till annan som säker ansedd
ort förflyttas; och böra fullmäktige vid sådant förhållande av Kungl. Majit
utbedja sig råd och upplysningar.

§ 25.

Mom. 1. Enligt bolagsordningen för aktiebolaget Kreditkassan av år 1922
skola fullmäktige utse en ledamot i bolagets styrelse jämte suppleant för
denne.

Mom. 2. Fullmäktige skola utse en ledamot i den kommission, som jämlikt
instruktionen för mynt- och justeringsverket har att pröva myntat gulds halt
och vikt.

Mom. 3. Vid de tillfällen, då riksdagsmäns fullmakter enligt § 32 riksdagsordningen
granskas av chefen för justitiedepartementet eller den person, Konungen
i hans ställe förordnat, skola tre bland de av riksdagen valda fullmäktige
vara tillstädes.

Morn. 4. Åt de av riksdagen valda fullmäktige i riksbanken och fullmäktige
i riksgäldskontoret gemensamt är uppdraget:

a) enligt § 50 regeringsformen att med Konungen samråda örn utsättande
av riksdagsort, då, i anseende till de i nämnda paragraf omförmälda hinder,
riksdag ej kan hållas i huvudstaden;

b) enligt § 98 regeringsformen att, örn justitieombudsmannen eller militieombudsmannen
mellan riksdagarna avsäger sig det erhållna förtroendet eller
med döden avgår, i ämbetet genast insätta den man, som blivit till efterträdare
utsedd, samt att, därest ombudsmans utsedde efterträdare mellan riksdagarna
avsäger sig det erhållna förtroendet eller i ombudsmansämbetet insättes eller
med döden avgår, välja en annan behörig man i hans ställe.

Mom. 5. Gemensamt med fullmäktige i riksgäldskontoret äga fullmäktige
i riksbanken dessutom:

a) att för framtida uppsikten och kontrollen över Göta kanals vidmakthållande
utse och välja ej mindre en person för att såsom ledamot å riksbankens
och riksgäldskontorets vägnar inträda i direktionen över nämnda kanal än ock
ett ombud att å samma verks vägnar deltaga i revisionen av kanalens räkenskaper;
skolande valet till ledamot i direktionen förnyas varje år och till ombud
i revisionerna före desammas början; dock må förut härtill utsedda personer
kunna återväljas;

b) att vidtaga åtgärder i frågor rörande riksbyggnaderna å Helgeandsholmen,
i den mån dessa frågor icke skola behandlas av respektive fullmäktige;

c) att bestämma vad justitieombudsmannen eller militieombudsmannen för

Bankoutslcottets utlåtande Nr 78.

23

sådan tid, då han av annan anledning än semester eller sjukdom icke bestrider
ämbetet, skäligen prövas böra i varje särskilt fall avstå av sin avlöning.

B. Avdelningskontorens styrelser.

§ 26.

Mom. 1. Styrelsen vid vartdera avdelningskontoret i Göteborg och Malmö
utgöres av fyra ledamöter och vid vart och ett av de övriga avdelningskontoren
av tre ledamöter, vilka alla, jämte nödigt antal suppleanter, för ett år
i sänder efter kalenderår räknat, utses av fullmäktige, med rättighet för fullmäktige,
att, när de därtill finna anledning, entlediga en eller flera ledamöter
i dessa styrelser; och skola i den eller de entledigades ställe annan eller andra
ledamöter genast inväljas.

Avgår eljest ledamot under den tid, för vilken han är vald, utses ny ledamot
att deltaga i styrelsen under den tid, som för den avgångne ledamoten
återstått. Vid de årliga valen kan avgående styrelseledamot återväljas.

Mom. 2. Bland ledamöter i varje styrelse skola fullmäktige särskilt utse
en att i egenskap av verkställande styrelseledamot handhava den dagliga förvaltningen.
Styrelsen väljer inom sig ordförande och vice ordförande. Till
sådant uppdrag kan icke verkställande styrelseledamot utses.

Mom. 3. Suppleant inkallas i styrelsen, när på grund av tillfälligt hinder
för ordinarie ledamot styrelsen ej är beslutför.

Inträffar hinder för verkställande styrelseledamot, anmäles förhållandet
skyndsammast hos fullmäktige, och äger styrelsen att förordna om göromålens
uppehållande, intill dess fullmäktige i ärendet beslutat.

Mom. 4. Angående avlöningsförmåner till ledamot av styrelse vid avdelningskontor
är särskilt stadgat.

Suppleant för styrelseledamot äger att under den tid, då han bestrider ordinarie
ledamots befattning i styrelsen, åtnjuta ersättning med belopp, motsvarande
det för den senare bestämda arvodet.

Mom. 5. Angående semesterledighet för verkställande styrelseledamot är
särskilt stadgat.

Annan styrelseledamot vid avdelningskontor med styrelse, bestående av tre
ledamöter, äger efter anmälan hos vederbörande styrelse och, för så vitt ej
särskilt hinder därför skulle möta, på riksbankens bekostnad begagna ledighet
under en tid av sammanlagt högst 30 dagar årligen.

§ 27.

Mom. 1. För behandling av allmänna ärenden sammanträder styrelsen så
ofta ärendenas beskaffenhet och oavbrutna gång sådant fordra. Styrelsen
vare ej beslutför, med mindre än att vid avdelningskontoren i Göteborg och
Malmö tre ledamöter och vid övriga avdelningskontor samtliga ledamöter äro
tillstädes.

Uppstå vid dessa sammanträden, därvid protokoll skall föras, skiljaktiga
meningar, gäller den mening, för vilken de flesta rösterna avgivas. Vid lika
röstetal är ordförandens röst avgörande.

24

Bankoutskottets utlåtande Nr 78.

Mom. 2. För prövning av utlåningsärenden sammanträder styrelsen alla
söckendagar, där ej för viss dag med hänsyn till särskilda omständigheter av
fullmäktige annorlunda bestämmes. Om styrelsens beslutförhet gäller vad i
mom. 1 sägs; och må låneansökan ej anses bifallen, såvida ej vid avdelningskontoren
i Göteborg och Malmö tre ledamöter och vid övriga avdelningskontor
samtliga ledamöter äro örn beslutet ense.

Mom. 3. Styrelseledamot äger ej deltaga i behandling av fråga rörande avtal
mellan honom och riksbanken, ej heller må han deltaga i fråga om avtal
mellan riksbanken och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse,
som kan vara stridande mot riksbankens. Vad sålunda är stadgat åge
motsvarande tillämpning beträffande rättegång eller annan talan mot styrelseledamot
eller tredje man.

§ 28.

Mom. 1. Vid förvaltningen av avdelningskontoret har styrelsen att ställa
sig till efterrättelse icke endast bestämmelserna i lagen för Sveriges riksbank
och i detta reglemente utan även av fullmäktige och direktionen meddelade
föreskrifter.

Det åligger verkställande styrelseledamoten att hava inseende över den vid
kontoret anställda personalen, att ordna göromålens handläggning inom kontoret,
att utöva erforderlig kontroll samt att föredraga låne- och andra ärenden,
allt i överensstämmelse med av fullmäktige eller direktionen meddelade
föreskrifter.

Mom. 2. Örn ansvarighet för styrelseledamot vid avdelningskontor är särskilt
stadgat.

C. Tjänstemännen vid huvudkontoret och avdelningskontoren.

§ 29.

Mom. 1. Antalet ordinarie tjänster i varje lönegrad vid huvudkontoret
samt avdelningskontoren i Göteborg och Malmö är fastställt i den vid avlöningsreglementet
för befattningshavare vid riksdagens verk fogade tjänsteförteckningen.

Det i tjänsteförteckningen för de mindre avdelningskontoren angivna antalet
tjänster i olika lönegrader äga fullmäktige att mellan dessa avdelningskontor
fördela, på sätt fullmäktige, med hänsyn till göromålens omfattning vid de
särskilda kontoren, finna lämpligt.

Mom. 2. Därest ökade arbetskrafter för någon tid finnas oundgängligen
behövliga för göromålens obehindrade gång, äga fullmäktige att utöver stat
anställa den eller de tjänstemän, som erfordras.

Mom. 3. När till verkställande styrelseledamot vid avdelningskontor av
fullmäktige förordnas någon av riksbankens ordinarie tjänstemän, skall dennes
tjänst i vanlig ordning tillsättas.

Mom. 4. Pröva fullmäktige ledigbliven tjänst kunna umbäras, äga fullmäktige
låta med tillsättningen därav anstå ävensom, därest fullmäktige anse

Bankoutslcottets utlåtande Nr 78.

25

tjänst lämpligen kunna ersättas med tjänst i lägre lönegrad, förordna örn tillsättande
av sådan tjänst.

§ 30.

Ordinarie tjänster skola tillsättas av fullmäktige.

Fullmakt meddelas därvid åt tjänstemännen i trettionde lönegraden. Åt
tjänstemän i övriga lönegrader meddelas konstitutorial.

§ 31.

Mom. 1. Innan ordinarie tjänst inom l:a—30 :e lönegraderna tillsättes,
skall tjänsten kungöras ledig till ansökan medelst anslag inom bankens samtliga
kontor samt dessutom, beträffande tjänst i 16 :e—30 :e lönegraderna, medelst
tillkännagivande i post- och inrikes tidningar. Ansökningstiden må ej
understiga fjorton dagar. Kungörelse skall avse tjänst i allmänhet i viss
lönegrad vid vederbörande kontor.

Mom. 2. Anmäler sig icke någon fullt lämplig och skicklig sökande, skall
ny ansökningstid utsättas.

§ 32.

För erhållande av ordinarie tjänst i riksbanken gälla följande kompetensbestämmelser
:

a) beträffande tjänst i 16:e—30:e lönegraderna:

studentexamen eller avgångsexamen från statsunderstött eller under
skolöverstyrelsens inseende ställt handelsgymnasium eller motsvarande
bildningsanstalt; till ombudsman kan dock endast den nämnas, som avlagt
prov för inträde i rikets rättegångsverk, vilket även erfordras för
anställning till tjänstgöring i ombudsmansexpeditionen vid huvudkontoret,
såvida ej tjänstgöringen är inskränkt till registrering eller diariiföring
eller liknande sysselsättning;

b) beträffande tjänst såsom kameralbiträde och kontorsskrivare i 7 :e respektive
11 :e lönegraderna:

realexamen (realskoleexamen), avgångsbetyg från kommunal flickskola
eller avgångsbetyg från 8-klassigt läroverk för kvinnlig ungdom
medförande normalskolekompetens.

Utan hinder härav äga fullmäktige, då omständigheterna därtill föranleda,
att till ordinarie tjänstemän i ovannämnda lönegrader antaga sökande, som
på annat sätt ådagalagt erforderlig kompetens; dock må dispens ej medgivas
beträffande tjänst, för vilken ovan föreskrives juridisk kompetens.

§ 33.

Vid alla tjänstetillsättningar skall till tjänsten antagas den, som för tjänsten
är mest skicklig och passande.

Vid tillsättande av ordinarie tjänst inom l:a—30 :e lönegraderna må icke
antagas annan än den, som anmält sig såsom sökande till tjänsten.

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 78.

§ 34.

Göromålen vid riksbankens huvud- och avdelningskontor skola handläggas
i överensstämmelse med av fullmäktige fastställda tjänstgöringsstadgar samt
de av fullmäktige, direktionen eller, för avdelningskontor, av dess styrelse eller
verkställande styrelseledamot härutöver meddelade föreskrifter.

§ 35.

Tjänstemännens avlönings- och pensionsförhållanden äro angivna i avloningsreglementet
för befattningshavare vid riksdagens verk med därvid fogade
tjänstförteckning och tillämpningsbestämmelser samt i bestämmelser i
fråga örn rätt till pension för ordinarie tjänstemän vid nämnda verk.

§ 36.

Fullmäktige äga uppdraga åt direktionen och styrelse vid avdelningskontor
att besluta örn tjänstledighet ävensom att förordna om uppehållande av
ledigbliven tjänst.

§ 37.

Tjänsteman, som förklaras omyndig, skall avhållas från tjänstgöring så
länge omyndighetstillståndet fortfar.

Bliver omyndighetsförklaringen icke hävd inom två år, skall han från tjänsten
skiljas; dock äga fullmäktige, örn omyndighetstillståndet föranletts av
sjukdom, att efter omständigheterna förfara.

§ 38.

Mom. 1. Tjänsteman, som försatts i konkurs, skall genast avhållas från
tjänstgöring och skall från tjänsten skiljas, örn han icke senast ett år efter
det tiden för bevakning av fordran i konkursen gått till ända, eller, där konkursen
blivit avskriven jämlikt 185 § konkurslagen, från det beslut örn avskrivning
meddelades, styrker sig vara befriad från borgenärernas krav.

Mom. 2. Örn tjänstemans ekonomiska ställning blivit sådan, att fullmäktige
finna hans fortsatta bestridande av tjänsten icke böra äga rum, äga fullmäktige
avhålla honom från tjänstgöring, till dess hans ställning blivit ordnad.

§ 39.

Har tjänsteman genom domstols utslag blivit dömd till påföljd enligt 2 kap.
19 § strafflagen, skall han genast avhållas från tjänstgöring i riksbanken och
skall, örn utslaget vinner laga kraft, då skiljas från sin tjänst.

§ 40.

Mom. 1. Om tjänsteman, som begått mindre förseelse i tjänsten eller
visat vanvördnad eller ohörsamhet mot förman, ej låter sig av deputerads
eller vederbörande kontorsstyrelses tillsägelser och föreställningar rätta eller
ock gör sig skyldig till större fel eller försummelse i sin befattning eller
beträdes med ovärdigt uppförande i allmänna levernet, vare vederbörande
deputerad eller kontorsstyrelse skyldig att förhållandet hos fullmäktige anmäla,

Bankoutskottets utlåtande Nr 78.

27

och skall tjänstemannen, sedan för sakens bedömande erforderliga upplysningar
infordrats samt tillfälle lämnats honom att sig förklara, inför fullmäktige
tillrättavisas och varnas.

Mom. 2. I händelse den, som på detta sätt erhållit varning, ej därav
låter sig rätta utan varder förvunnen till ny förseelse, skall, efter anmälan
härom hos fullmäktige, hans skriftliga förklaring över vad mot honom förekommit
infordras, och äga därefter fullmäktige att med avseende å förekommande
omständigheter avhålla honom från tjänstgöring under längre eller kortare
tid med förlust av lönen, så framt ej jämlikt 20 § mom. 1 avlöningsreglementet
för befattningshavare vid riksdagens verk finnes skäligt låta honom
uppbära något därav.

Mom. 3. Därest tjänsteman, vilken förut för tjänsteförsummelse eller annat
i mom. 1 här ovan omförmält förhållande avhållits från tjänstgöring, ånyo
gör sig skyldig till dylik förseelse, ankommer på fullmäktige att efter anmälan
härom och infordrande av tjänstemannens skriftliga förklaring, med hänsyn
till förseelsens beskaffenhet antingen ytterligare avhålla honom från tjänstgöring,
dock minst 6 månader med förlust av lönen, eller helt och hållet skilja
honom från innehavande tjänst och lön.

Mom. 4. Fullmäktiges beslut, varigenom tjänsteman avhålles från tjänstgöring
eller för alltid skiljes från tjänsten, skall jämte hänvisning till besvärs
anförande honom skriftligen meddelas.

Mom. 5. Extra ordinarie tjänsteman, som beträdes med ovärdigt uppförande
i allmänna, levernet eller eljest befinnes olämplig för riksbankens tjänst,
läte fullmäktige på anmälan av vederbörande deputerad avföra från listan
över extra ordinarie tjänstpersonalen.

§ 41.

Mom. 1. Ansökningar från personer inom riksbanken rörande arvoden utöver
fastställd stat, gratifikationer, eftergifter eller avskrivningar få ske endast
hos bankoutskottet; och skola ansökningarna inlämnas till fullmäktiges
expedition senast å den dag, riksdagen sammanträder, vid påföljd att de i
annat fall icke varda till prövning upptagna.

Mom. 2. över sådana av fullmäktige fattade beslut, som grunda sig på
stadgandena i §§ 29—33, §§ 36—38 och § 40 i detta reglemente eller i avlöningsreglementet
för befattningshavare vid riksdagens verk med därtill hörande
särskilda bestämmelser dels angående tillämpning av samma reglemente,
dels i fråga örn rätt till pension för ordinarie tjänstemän vid nämnda verk,
kunna besvär anföras hos bankoutskottet.

Missnöje med beslutet skall, vid äventyr av talans förlust, skriftligen anmälas
hos fullmäktige inom fjorton dagar efter den dag, då klaganden därav bevisligen
erhållit del; skolande beslut i fråga örn tillsättande eller uppehållande
av tjänst anses hava kommit klaganden till del den dag, beslutet blivit justerat
eller offentligen tillkännagivet.

Besvären skola därefter, vid enahanda äventyr, inom ytterligare fjorton da -

28

BankoutsTcottets utlåtande Nr 78.

gar ingivas till fullmäktige, vilka hava att så snart ske kan överlämna besvären
till bankoutskottet.

Mom. 3. Över sådana i mom. 1 och 2 omförmälda ansökningar och besvär,
som blivit inom behörig tid till fullmäktige inlämnade, skola fullmäktige samtidigt
med överlämnandet till bankoutskottet avgiva utlåtande.

D. Personalen vid sedeltryckeriet och pappersbruket.

§ 42.

Angående personalen vid sedeltryckeriet och Tumba bruk gäller vad därom
är särskilt stadgat i de under § 15 i detta reglemente omförmälda instruktioner
och arbetsordningar.

Tumba bruks tjänstemän tillkommande löner och övriga förmåner äro bestämda
i särskild av riksdagen fastställd avlöningsstat.

Bankoutskottets utlåtande Nr 78.

29

Bilaga C.

Till Riksdagens Bankoutskott.

I utlåtande nr 18 har bankoutskottet vid 1933 års riksdag under framhållande
av behovet av en formell revision av reglementet för riksbankens styrelse
och förvaltning förutsatt, att frågan örn en sådan revision gjordes till föremål
för övervägande genom fullmäktiges i riksbanken försorg samt att förslag i
ämnet utarbetades och förelädes utskottet, så snart lämpligen kunde ske. I
sammanhang härmed har utskottet uttalat, att frågan örn en överarbetning av
lagen för Sveriges riksbank och av ansvarighetslagarna för riksbanken även
torde vara förtjänt av övervägande.

I anledning härav hava fullmäktige i riksbanken låtit verkställa en överarbetning
av nämnda författningar. Beträffande ansvarighetslagarna hava
fullmäktige emellertid avstått från att nu framlägga förslag till ändring men
komma att senare upptaga denna fråga till behandling, så att proposition i
ämnet torde kunna föreläggas 1935 års riksdag.

Fullmäktige få härmed överlämna förslag till lag för Sveriges riksbank,
avsedd att ersätta nu gällande lag. Samtidigt överlämna fullmäktige med
särskild skrivelse förslag till nytt reglemente.

Förslaget till ny lag för riksbanken innebär vissa såväl sakliga som formella
ändringar. De sakliga ändringarna avse i intet fall bestämmelserna rörande
sedelutgivningen och metalliska kassan, enär fullmäktige anse, att frågan
örn ändring av dessa bestämmelser ej böra upptagas till behandling i detta
sammanhang. Beträffande ändringarnas innebörd i övrigt få fullmäktige hänvisa
till följande specialmotivering.

Specialmotivering.

Överskriften till I kap. har ändrats till överensstämmelse med dess nya innehåll.
Övriga kapitelrubriker torde icke tarva någon kommentar.

1 och 2 §§. 1 § innefattas i nuvarande 1 §.

2 § innehåller återstoden av nuvarande 1 § samt omfattar dessutom första
stycket av nuvarande 3 §, nuvarande 21 § samt förra delen av första stycket av
nuvarande 22 §.

Det har ansetts riktigt att begränsa första paragrafens innehåll till att angiva
riksbankens karaktär av statsbank och att i andra paragrafen sammanföra
de för närvarande åtskilda bestämmelser, varigenom gränser uppdragas för
bankens verksamhet.

Den nu i andra paragrafen införda bestämmelsen om grundfonden har sammanförts
med bestämmelserna örn reservfond och vinstmedel i ett kapitel (II
kap.), vilket föregår kapitlet om rörelsen.

3 §. Denna paragraf innefattas i nuvarande 2 §.

4 §. Denna paragraf motsvarar nuvarande 26 §.

Enligt nuvarande bestämmelser kan reservfonden, som efter beslut av
1929 års riksdag uppgår till tjugu miljoner kronor, nedgå till tolv och en halv
miljoner kronor, utan att ny avsättning till densamma behöver äga rum. Någon
anledning att anse den del av reservfonden, som överstiger sistnämnda belopp,
såsom av mera tillfällig natur än återstoden, synes emellertid icke före -

30

BanhoutsTcottets utlåtande Nr 78.

finnas; och fullmäktige föreslå därför, att ny avsättning till reservfonden skall
ske, om densamma nedgår under sitt nuvarande belopp.

Bestämmelserna angående reservfondens placering sakna numera betydelse.

5 §. Denna paragraf motsvarar första stycket av nuvarande 25 §.

Andra stycket av nuvarande 25 §, som innehåller en specialbestämmelse örn
avbetalningslånefonden, bar överflyttats till reglementet.

6—9 §§. 6 § motsvarar andra och tredje styckena av nuvarande 3 §.

7 § motsvarar nuvarande 4 §.

8 § motsvarar nuvarande 5 §.

9 § motsvarar nuvarande 6 §.

10 §. Denna paragraf motsvarar 7 §.

Den föreslagna ändringen, som endast avser mom. b), är av redaktionell
natur. Det i nämnda moment intagna villkoret örn notering å utländsk börs torde
för närvarande formellt sett möjligen kunna knytas till samtliga i momentet
omförmälda obligationer. I praxis har det dock ansetts avse endast »andra
inhemska obligationer», och ändringen avser att låta denna innebörd komma
till ett tydligt uttryck i bestämmelsen.

11 §. Denna paragraf motsvarar nuvarande 8 §.

12 §. Denna paragraf motsvarar nuvarande 9 §.

I förslaget till reglemente motsvaras denna bestämmelse av en paragraf,
vari riksbankens nuvarande avdelningskontor uppräknas. Den föreslagna lydelsen
av förevarande lagparagraf innebär således icke en förändring vad beträffar
de nuvarande kontoren utan endast att bereda riksdagen frihet att
vidtaga ändring i ifrågavarande avseende utan ändring av lagen.

13 och 14 §§. 13 § motsvarar nuvarande 10 §.

14 § motsvarar nuvarande 11 §.

Ändringarna äro endast av redaktionell natur.

15 §. Denna paragraf motsvarar nuvarande 20 §.

I lagen saknas för närvarande uttryckligt medgivande för riksbanken att
lämna kredit till utländsk centralbank. Det har dock förekommit, att dylik
kredit lämnats och att särskild säkerhet icke ställts. Med hänsyn härtill synes
i lagen böra införas bestämmelse, att sådan kredit må lämnas, varvid fullmäktige
förutsätta, att när så anses böra ske krediten må kunna lämnas utan
säkerhet.

16 §. Denna paragraf motsvarar nuvarande 12 §.

Enligt 12 § mom. a) äger riksbanken köpa och sälja vilka som helst svenska
obligationer samt därjämte vissa utländska statspapper. Däremot är
riksbanken enligt detta moment icke berättigad att köpa och sälja skattkammarväxlar.

Enligt 12 § mom. b) äger riksbanken »genom annat avtal» övertaga statspapper,
svenska samt vissa utländska. Då detta moment torde avse deltagande i
emissioner, synes riksbanken således sakna rätt att deltaga i emissioner exempelvis
av allmänna hypoteksbankens och konungariket Sveriges stadshypotekskassas
obligationer. Riksbanken har dock sedan gammalt jämte andra
banker deltagit i uppläggandet av obligationslån för nämnda institutioner.
Det synes därför påkallat, att medgivandet i mom. b) erhåller en mera vidsträckt
omfattning.

Då övertagande av värdepapper »genom annat avtal» utgör en form för köp
av desamma, har emellertid det särskilda omnämnandet härav ansetts kunna
utgå. Riksbanken hör givetvis det oaktat vara oförhindrad att deltaga i
emissioner av ifrågavarande värdepapper.

Den i 12 § mom. c) berörda förmedlingsverksamheten bör givetvis kunna
avse sådana statspapper och obligationer, som riksbanken äger köpa och
sälja. Afj&l

Bankoutslcottets utlåtande Nr 78.

31

Att beträffande utländska statspapper föreskriva, att de skola vara såväl
»lätt säljbara» som »noterade å utländsk börs» synes icke nödvändigt och kan
medföra praktiska olägenheter. Villkoret om dylik notering har därför uteslutits.

17 §. Denna paragraf motsvarar nuvarande 13 §.

De i a) införda villkoren, att de diskonterade växlarna skola vara »accepterade»
och »betalbara å inrikes ort», hava uteslutits. Härigenom beredes möjlighet
för riksbanken att diskontera dels egna växlar, utställda exempelvis
av affärsbanker och kommuner, dels växlar i svenska kronor, betalbara å utrikes
ort. Det bör nämnas, att riksbanken sedan många år tillbaka utan särskilt
medgivande i lagen, mot räntedebitering, lämnar affärsbankerna försträckning
mot av dem utställda egna växlar, nämligen s. k. kassaförstärkningsväxlar.

Den enligt b) i 13 § riksbanken för närvarande medgiva rätten att lämna
lån till stiftelse utan särskild säkerhet har uteslutits. Medgivandet härtill
synes sakna praktisk betydelse.

De enligt d) i 13 § omförmälda kreditformerna »kassakreditiv» och »kredit
i löpande räkning» hava efter affärsbankernas förebild ersatts med »kredit i
checkräkning». Härigenom torde viss förenkling av göromålen kunna genomföras,
exempelvis beträffande handläggningen av kreditgivningen till affärsbankerna.
Kredit i checkräkning motsvarar tekniskt sett »kredit i löpande
räkning» och skiljer sig från kassakreditiv därigenom, att medan kassakreditiv
avser endast utlåning, kredit i checkräkning kombineras med inlåning å
samma räkning. Såsom framgår av nedan berörda 19 § i lagförslaget, skulle
endast i redan nu gällande undantagsfall räntegottgörelse ifrågakomma för
medel, insatta å checkräkning.

För närvarande gäller, att riksbanken ej får bevilja kassakreditiv och kredit
i löpande räkning till högre sammanlagt belopp än femton miljoner kronor.
Denna begränsning motiverades på sin tid därmed, att det ansågs olämpligt,
att riksbankens utlåning av dylik långfristig beskaffenhet mot säkerhet, »som
icke vore av erkänd prima kvalitet och lätt realisabel», uppginge till högre
belopp. Då under senaste året åtskilliga nya stora kreditiv beviljats sparbanker
(mot säkerhet av obligationer av första klass) och då ytterligare ansökningar
om sådan kreditiv torde kunna förväntas, synes det emellertid önskvärt
att utvidga riksbankens rörelsefrihet i förevarande avseende, i den mån
så kan ske utan avsteg från de principer, som böra vara normerande för riksbankens
utlåning.

Fullmäktige hava härvid valt vägen att bibehålla begränsningen av femton
miljoner kronor endast för sådana krediter i checkräkning, som beviljas mot
annan säkerhet än vissa angivna slag av obligationer av första klass. _ Att
medgiva rätt till obegränsad utlåning mot säkerhet av sistnämnda obligationer
möter enligt fullmäktiges mening icke några principiella betänkligheter. Riksbanken
lär nämligen icke böra vägra kredit mot sådan säkerhet.

Örn kredit i checkräkning beviljas med villkor av rätt för riksbanken till tre
månaders uppsägning av densamma, synes det ur principiell synpunkt vara
utan betydelse, örn utlåningen sker i form av lån eller i checkräkning.

18 §. Denna paragraf motsvarar sista stycket av nuvarande 13 _§. Den
föreslagna lydelsen innebär den förändring, att medgivande till utlåning lämnas
jämväl från andra fonder under riksbankens förvaltning än avbetalningslånefonden.
För närvarande förvaltas av riksbanken förutom sistnämnda fond
även spannmålskreditfonden.

I sammanhang med behandlingen av ovannämnda paragrafer, som avse
utlåningen, bör nämnas, att de nuvarande 14 och 15 §§ uteslutits ur lagen.

Den i nuvarande 14 § åt riksgäldskontoret medgivna rätten att utan säker -

32

BanlcoutsTcottets utlåtande Nr 78.

het eller avgift erhålla ett kreditiv å 1,500,000 kronor har sedan tillkomsten
av 1897 års riksbankslag icke någon gång använts och synes på grund av beloppets
ringa storlek numera sakna praktisk betydelse. Även utan denna
rätt har riksgäldskontoret möjlighet, exempelvis genom försäljning av skattkammarväxlar,
att erhålla den kassaförstärkning, som kan vara erforderlig.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava under hand förklarat sig icke hava något
att erinra mot att nuvarande 14 § uteslutes.

De i nuvarande 15 § införda särskilda bestämmelserna angående lånerätt
för fullmäktige med flera äro för närvarande införda även i reglementet tillsammans
med bestämmelser angående tjänstemäns lånerätt. Bestämmelserna avse
enligt fullmäktiges mening förhållande av sådan beskaffenhet, att de höra
hemma uteslutande i reglementet.

19 §. Denna paragraf motsvarar nuvarande 16 §.

Ändringarna äro huvudsakligen av redaktionell natur.

Vid öppnandet åt enskild av s. k. folioräkning, vilken motsvarade nuvarande
giroräkning, betingade sig riksbanken tidigare en avgift. Med hänsyn
härtill torde på sin tid hava ansetts motiverat att föreskriva, att insättningar
skulle mottagas »avgiftsfritt». Sådan bestämmelse torde dock numera ej
vara erforderlig. Det må i detta sammanhang erinras, att riksbanken icke
är skyldig att medgiva öppnandet av inlåningsräkning åt envar, som önskar
erhålla sådan.

Den ovan berörda förändringen av »kassakreditiv» till »kredit i checkräkning»
motsvaras av en ändrad beteckning av »giroräkning», vilken enligt förslaget
framgent skulle benämnas »checkräkning». Örn detta förslag godkännes,
komma fullmäktige att hos Konungen hemställa örn utfärdande av
kungörelse därom, att vad finnes stadgat örn giroräkning i riksbanken, exempelvis
beträffande statsverkets kassarörelse, efter den nya riksbankslagens
ikraftträdande skall avse checkräkning.

Upp- och avskrivningsräkningen, som i realiteten är en checkräkning, synes
även böra betecknas såsom sådan.

20 §. Denna paragraf motsvarar nuvarande 17 §.

Den nuvarande hänvisningen till reglementet, vilket omförmäles först i 39 §
av förslaget, har ersatts med hänvisning till »härom meddelade föreskrifter».

21 §. Denna paragraf motsvarar nuvarande 18 §.

En bestämmelse har tillagts, som avser att utgöra bemyndigande till den
betalningsöverföring, som riksbanken förmedlar, bland annat för utländska
bankförbindelsers räkning.

22 §. Denna paragraf, som är ny, avser att lämna bemyndigande till en
rörelse, som riksbanken torde ha drivit under hela den tid, riksbankslagen varit
gällande.

23 §. Även denna paragraf är ny. De författningar, som åsyftas, äro
främst kungörelsen den 30 maj 1873, innefattande lag örn rikets mynt, samt
kungörelsen den 31 december 1908 angående myntväxling.

Fullmäktige komma att hos Konungen hemställa, att sistnämnda kungörelse
ersättes av en ny författning i ämnet, innefattande bland annat den ändring,
att ur kungörelsen uteslutes bestämmelsen, att fullmäktige skola vara skyldiga
att minst en gång varje år i tidningarna införa närmare föreskrifter rörande
växlingsrörelsen. Ett sådant kungörande av dessa föreskrifter torde numera
ej vara behövligt.

24 §. Denna paragraf motsvarar nuvarande 19 §.

Enligt gällande bestämmelser är riksbanken skyldig att vid huvudkontoret
i obegränsad omfattning mottaga depositioner i öppet förvar. Redan av ut -

Bankoutskottets utlåtande Nr 78.

33

rymmesskäl synes påkallat, att riksbanken befrias från detta åläggande. Detsamma
bör dock bibehållas vad beträffar värdepapper, som överlämnas från
statens myndigheter, eller nedsättas på grund av särskilt stadgande angående
nedsättning av värdepapper, exempelvis i lagen örn förmynderskap.

25 §. Denna paragraf innefattas i nuvarande 22 §.

Första stycket har omredigerats, så att detsamma i likhet med ett flertal
andra paragrafer i lagen även formellt fått karaktären av ett medgivande i
stället för ett förbud.

Även andra stycket har omredigerats. Därjämte har i överensstämmelse
med motsvarande stadgande i lagen om bankrörelse införts ett medgivande för
riksbanken att såsom betalning för fordran, även på annat sätt än genom
inköp å auktion eller fondbörs, övertaga för fordringen pantsatt eller annan
egendom. Härigenom torde riksbanken erhålla ökad möjlighet att biträda en
allmän ackordsuppgörelse, exempelvis genom att såsom ackordslikvid kunna
mottaga aktier, förlagsbevis etc.

26 §. Första stycket motsvarar nuvarande 23 §.

Andra stycket motsvaras av ett stadgande i nuvarande 2 §.

Redan nu bokföras såväl riksbankens fasta egendom och inventarier som
bankens mynt- och medaljsamling inom linjen, ehuru bestämmelserna härom
formellt sett få anses icke giva uttryckligt stöd åt ett sådant förfaringssätt.
I nuvarande 2 § stadgas nämligen endast att grundfonden skall, utan beräkning
av nämnda tillgångar, utgöra femtio miljoner kronor. En dylik bestämmelse
örn grundfonden infördes mycket tidigt i reglementet för riksbanken.
Vad reservfonden beträffar, må erinras, att, när första avsättningen till reservfond
skedde år 1873, det föreskrevs, att densamma skulle användas till
inköp av utländska valutor. Man torde sålunda hava ansett, att reservfonden
skulle separat redovisas i vissa bestämda tillgångar. Det fanns då icke
anledning att föreskriva, att reservfonden skulle utgöra föreskrivet belopp
»utan beräkning av» den fasta egendomen m. m. En dylik bestämmelse har
tydligen ej heller senare ansetts behövlig, men man har ändock såsom ovan
nämnts bokfört ifrågavarande tillgångar inom linjen. Det synes fullmäktige
riktigt, att detta hävdvunna förfaringssätt kodifieras genom en tydlig bestämmelse
härom.

27 §. Denna paragraf motsvarar nuvarande 24 §.

28 §. Denna paragraf motsvarar nuvarande 27 §. För överskådlighetens
skull har såsom andra stycke i paragrafen införts en nu i reglementet (under
§ 35) intagen bestämmelse, som hämtats från riksdagsordningen, angående
val av vice ordförande.

29 och 30 §§. 29 § motsvarar nuvarande 28 §.

30 § motsvarar nuvarande 29 §.

31 §. Denna paragraf motsvarar nuvarande 30 §.

Sedan innevarande riksdag bifallit proposition med förslag till lag om upphävande
av 17 kap. 32 § första punkten rättegångsbalken, vilket innebär, att
brottmål 6j vidcLro må ställtis på fråmtidGn såmt titt dc påföljder i medborgerligt
hänseende av ställande under framtiden, vilka stadgas i olika lagar
och författningar, borttagas, synes ur förevarande paragraf i riksbankslagen
böra uteslutas^ den diskvalifikationsgrund, som föranledes av nämnda stadgande
i rättegångsbalken.

32 §.'' Denna paragraf motsvarar nuvarande 34 §.

Hänvisningen angående de särskilda stadgandena rörande ansvarighet för
styrelseledamöter har överflyttats till reglementet (§27).

33—3\ §§. 33 § motsvarar 31 §.

34 § motsvarar nuvarande 33 §.

Beträffande sistnämnda paragraf har hänvisningen till reglementet, vilket

Bihang till riksdagens protokoll 10,''lk. 8 saini. Nr 7,8 3

34

Bankoutslcottets utlåtande Nr 78.

omförmäles först i 39 § av lagförslaget, ersatts med åberopande av föreskrifter,
»som riksdagen äger att meddela».

35 §. Denna paragraf innefattar nuvarande 35 §.

Paragrafen har utvidgats att avse även tjänstemän, örn vilka motsvarande
bestämmelser för närvarande äro införda i § 30 mom. 2 reglementet.

36—37 §§. 36 § motsvarar nuvarande 36 §.

37 § motsvarar nuvarande 37 §.

Beträffande 36 § äro ändringarna såväl sakliga som redaktionella, vad beträffar
37 § endast redaktionella.

De sakliga ändringarna i fråga örn 36 § innebära, att vid uppräkningen av
ärenden, som skola hållas hemliga,

dels hänvisning gjorts förutom till de lagrum, 14 § och 16 § första stycket,
som i förslaget motsvara nuvarande 11 § respektive 12 § mom. a)—c), även
till 15 §,

dels »åtgärder till vidmakthållande av metalliska kassan» ersatts med »ärenden
av penningpolitisk natur, beträffande vilka fullmäktige finna, att deras
offentliggörande kunde medföra skada för riksbanken»,

dels »frågor örn sättet för tillverkning av banksedlar» ersatts med »frågor
örn tillverkning och kontroll av banksedlar»,

dels även tillagts »frågor örn vården av riksbankens behållningar».

För närvarande hänvisas i 36 § till 11 § samt 12 § mom. a)—b). Enär
såsom ovan berörts första stycket av 16 § i förslaget även omfattar nuvarande
12 § mom. c), har således hänvisningen erhållit större omfattning. Denna utvidgning
är emellertid endast formell, enär de ärenden, som omförmälas i sistnämnda
moment, äro hemliga redan av den grund, att de beröra kunders förhållanden
till riksbanken.

Även den nya hänvisningen till 15 §, vilken motsvarar nuvarande 20 §, är
delvis en utvidgning av endast formell natur, nämligen beträffande i paragrafen
omförmäld kreditgivning från riksbankens sida och insättningar i riksbanken
från utländsk bankinrättnings sida. Dessa ärenden äro nämligen hemliga
redan därigenom att de beröra kunders förhållanden till riksbanken. Även
sakligt sett innebär dock hänvisningen till 15 § en utvidgning, nämligen vad
beträffar ärenden, som avse kredit, där riksbanken är låntagare, samt beträffande
insättningar av riksbanken i utländska bankinrättningar. Härvidlag
torde nämligen berörda kundförhållande icke kunna anses föreligga. Det synes
emellertid fullmäktige självfallet, att ärenden av sistberörda slag skola vara
hemliga, och de hava alltid protokollförts såsom hemliga, utan att detta
föranlett anmärkning vare sig från bankoutskottets eller statsrevisorernas
sida.

Möjligen kunna frågor örn utländsk kredit till riksbanken hänföras till ärenden,
som avse »åtgärder till vidmakthållande av metalliska kassan». Denna
mindre exakta rubricering bereder nämligen uppenbarligen viss handlingsfrihet
i fråga örn hemligstämplande av ärenden. Å andra sidan begränsas denna
frihet på ett i synnerhet under nuvarande förhållanden alltför ensidigt sätt
genom anknytningen till den metalliska kassan.

Vid guldmyntfot äro förändringarna av den metalliska kassan, med andra
ord guldrörelserna, ett viktigt kriterium för penningpolitiken. Det är tydligt,
att metalliska kassan ej kan fylla samma uppgift under en tid, då riksbanken
är befriad från skyldigheten att inlösa sedlarna med guld. Fullmäktige kunna
då ställas inför valutapolitiska spörsmål, som icke ha någon närmare anknytning
till frågan örn storleken av den metalliska kassan men som ändå äro av
sådan art, att offentliggörande av behandlingen av dessa frågor kunde vara
i strid med riksbankens och därmed det allmännas intresse. Det synes därför
fullmäktige påkallat, att den nuvarande rubriceringen »åtgärder till vidmakt -

Bankoutskottets utlåtande Nr 78.

35

hållande av den metalliska kassan» ersättes av en rubrik, som tager hänsyn
till nuvarande förhållanden. Den av fullmäktige i 36 § föreslagna rubriken:
»ärenden av penningpolitisk natur, vilkas offentliggörande kunde medföra skada
för riksbanken», erbjuder viss handlingsfrihet men torde ändå fylla befogade
anspråk på precisering.

Även om den föreslagna rubriceringen skulle anses vidare än den nu gällande,
synes detta ej böra föranleda betänkligheter. Något missbruk av den
sålunda utvidgade rätten torde icke behöva befaras. Skulle fullmäktige vid
utövningen av densamma tillämpa principer, som icke godkändes av bankoutskottet
eller statsrevisorerna vid deras granskning av banken, äga nämligen
dessa myndigheter rätt att besluta, att ifrågavarande ärende ej vidare skall
hållas hemligt.

För närvarande skola sådana frågor hållas hemliga, som avse »sättet för
tillverkning av banksedlar». Att även spörsmål rörande kontrollen av sedlar,
exempelvis beträffande deras äkthet, böra hållas hemliga, torde ej behöva närmare
motiveras. Dessutom synes den begränsning, som innefattas i orden
»sättet för tillverkning», alltför snäv. Efter tryckeriets förestående förflyttning
till särskild fastighet torde fullmäktige mången gång få frågor att behandla
rörande sedeltillverkningen, som ej avse »sättet» för tillverkningen men
ändock äro av den art, att de böra undandragas offentligheten. Fullmäktige
hava därför i paragraf förslaget uteslutit orden »sättet för».

Slutligen hava fullmäktige föreslagit, att även frågor »örn vården av riksbankens
behållningar» skola vara hemliga. Det torde vara självfallet, att
dylika ärenden såsom regel äro av den art, att deras offentliggörande kan medföra
olägenheter.

Ändringen av 36 § andra stycket innebär endast, att tryckfrihetsförordningens
bestämmelse, att handling är offentlig efter femtio år, bringas till uttryck.

Ändringarna beträffande 37 § äro redaktionella. Andra stycket har erhållit
den lydelse, ifrågavarande stadgande för närvarande har i reglementet (§ 39).
I förslaget till reglemente hava bestämmelserna i förevarande ämne uteslutits.

38 §. Första stycket av denna paragraf motsvarar nuvarande 32 §. Såsom
andra och tredje stycken hava fogats bestämmelserna i § 48 reglementet angående
berättelse till statsrevisorerna och offentliggörande m. m. beträffande
dessa revisorers berättelse. Det har synts lämpligt att i lagen sammanföra
dessa föreskrifter, i all synnerhet som i förslaget till reglemente uteslutits nu
förekommande bestämmelser angående de särskilda revisorerna för avdelningskontoren.
Fullmäktige föreslå nämligen, att sistnämnda revisorsinstitution skall
avskaffas.

39 §. Denna paragraf motsvarar första stycket av nuvarande 38 §.

Andra stycket av sistnämnda paragraf har uteslutits, eftersom vad däri

stadgats torde gälla utan särskild bestämmelse härom.

Det synes fullmäktige lämpligt, att den nya lagen träder i kraft den 1 jannuari
1935.

övergångsbestämmelserna, vilka innehålla stadganden, som samtliga hade
avseende på tiden före 1911, hava uteslutits.

Med stöd av vad sålunda anförts få fullmäktige hemställa, att bankoutskottet
måtte föreslå riksdagen att för sin del antaga följande lag, vid vars
ikraftträdande lagen för Sveriges Riksbank av den 12 maj 1897 bör upphöra
att gälla:

36

Banlcoutskottets utlåtande Nr 78.

Lag för Sveriges Riksbank.

I KAP.

Om riksdagens garanti och verksamhetens föremål.

1 §•

Sveriges riksbank är enligt § 72 regeringsformen ställd under riksdagens
garanti.

2 §•

Riksbanken, som enligt vad därom är särskilt stadgat, är ensam berättigad
att utgiva banksedlar, driver bankrörelse enligt denna lag.

Därjämte äger riksbanken att å sitt sedeltryckeri idka tryckerirörelse och
att vid sitt pappersbruk bedriva papperstillverkning.

Riksbanken må ej deltaga i eller driva annan rörelse än den, som enligt
denna lag är riksbanken uttryckligen medgiven.

II KAP.

Örn grundfond, reservfond och vinstmedel.

3 §.

Riksbankens grundfond skall utgöra femtio miljoner kronor.

4 §.

Riksbankens reservfond skall utgöra tjugu miljoner kronor. Därest reservfonden
nedgår under detta belopp, skall till densamma avsättas minst tio procent
av riksbankens behållna årliga vinst, intill dess reservfonden åter uppnått
föreskrivet belopp.

5 §.

över riksbankens behållna årliga vinst äger riksdagen att förfoga, dock
med iakttagande av vad i 4 § stadgas.

III KAP.

Örn sedelutgivningen.

6 §.

Av riksbanken utgivna sedlar skola, enligt vad i § 72 regeringsformen
stadgas, utgöra lagligt betalningsmedel i riket och av riksbanken inlösas efter
deras lydelse.

Inlösen av riksbankens sedlar sker vid bankens huvudkontor.

7 §.

Sedel, som av riksbanken utgives, skall innehålla förbindelse för riksbanken
att vid anfordran inlösa densamma med guldmynt enligt lagen örn rikets
mynt den 30 maj 1873.

8 §.

Riksbankens sedlar må lyda endast å fem, tio, femtio, ett hundra och ett
tusen kronor; dock må, örn till följd av inträffade utomordentliga omstän -

Bankoutskottets utlåtande Nr 78.

37

digheter behovet av skiljemynt stegrats, Konungen, där så prövas nödigt,
efter framställning av fullmäktige i riksbanken, medgiva riksbanken att utgiva
sedlar å en krona, skolande emellertid dylika sedlar, så snart ske kan,
ur den allmänna rörelsen indragas.

9 §.

Riksbanken äger att utgiva sedlar till det belopp, som motsvaras av dubbla
summan av riksbankens metalliska kassa, så beräknad, som i 11 § sägs,
samt därutöver till ett belopp av trehundrafemtio miljoner kronor.

Örn sådant med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas nödigt,
må Konungen och riksdagen samfällt eller, örn riksdagen ej är samlad, Konungen
på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl
med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken att utgiva sedlar
till belopp av ytterligare högst trehundrafemtio miljoner kronor. Dylikt av
Konungen mellan riksdagarna lämnat medgivande skall, därest detsamma
icke varder av nästföljande riksdag inom tjugu dagar från riksdagens början
gillat, efter utgången av nämnda tid upphöra att lända till efterrättelse. Det
åligger fullmäktige i riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna rörelsen
indraga sedlar till belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda
medgiven ökning av sedelutgivningsrätten må hava utgivits.

10 §.

Riksbankens utelöpande sedlar skola till den del de överstiga bankens metalliska
kassa motsvaras av följande tillgångar sammanräknade:

a) lätt säljbara statspapper;

b) allmänna hypoteksbankens och konungariket Sveriges stadshypotekskassas
obligationer ävensom sådana andra inhemska obligationer, som noteras å
utländsk börs;

c) på utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande sätt
försäkrat guldmynt och omyntat guld, som icke enligt 11 § inräknas i metalliska
kassan;

d) växlar, betalbara inom eller utom riket;

e) hos bank eller bankir på utrikes ort i räkning innestående, inom sex månader
till betalning förfallna medel, efter avdrag av riksbankens skuld i dylik
räkning;

f) medel, utlånade på bestämd tid av högst tre månader eller med högst
samma uppsägningstid mot säkerhet av sådana statspapper och obligationer,
som omförmälas under a) och b), samt, intill ett belopp av etthundra miljoner
kronor, mot annan säkerhet.

11 §•

Såsom riksbankens metalliska kassa skall räknas allt riksbanken tillhörigt,
dels inom landet befintligt guldmynt samt omyntat guld, dels ock, intill ett
belopp motsvarande femton hundradelar av hela metalliska kassan, på utrikes
ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande sätt försäkrat
guldmynt och omyntat guld.

Metalliska kassan må ej bibehållas vid lägre belopp än etthundrafemtio
miljoner kronor.

38

Bankoutskottets utlåtande Nr 78.

IV KAP.

Om bankrörelsen.

12 §.

Riksbanken driver bankrörelse vid huvudkontor i Stockholm samt vid avdelningskontor
inom riket.

13 §.

Riksbanken äger att köpa och sälja guld och silver.

Guld i plants, som för riksbankens räkning till myntverket avlämnas,
skall av riksbanken inlösas med guldets värde i svenskt mynt eller tvåtusenfyrahundraåttio
kronor för ett kilogram fint guld med avdrag av dels en
fjärdedels procent i myntningskostnad, dels i övrigt stadgade avgifter till
mynt- och justeringsverket; dock må fullmäktige i riksbanken, när de så
finna skäligt, befria säljaren från myntningskostnaden eller någon del därav.

14 §.

Riksbanken äger att köpa och sälja utländska valutor, som förfalla till betalning
inom sex månader.

15 §.

Riksbanken äger att upptaga utländsk kredit ävensom att bevilja utländsk
centralbank kredit.

Därjämte må riksbanken hos utländsk bankinrättning insätta penningar samt
av sådan bankinrättning såsom insättning mottaga penningar med eller utan
räntegottgörelse.

16 §.

Riksbanken äger att köpa och sälja svenska obligationer och statspapper
samt lätt säljbara utländska statspapper ävensom förmedla köp och försäljning
av sådana obligationer och statspapper.

Därjämte äger riksbanken att förvärva aktier i banken för internationell
betalningsutjåmning (Banque des Réglements internationaux) intill belopp,
som bestämmes av Konungen och riksdagen.

17 §.

Riksbanken äger att driva utlåningsrörelse medelst:

a) diskontering av växlar, som förfalla till betalning inom sex månader;

b) utlåning mot förbindelse till återbetalning antingen å bestämd tid av
högst sex månader eller ock efter högst tre månaders uppsägning samt mot
pant av obligationer, aktier eller andra värdepapper; dock att kommun och
annan därmed jämförlig samfällighet må, på ovan stadgade återbetalningsvillkor,
kunna erhålla lån utan annan säkerhet än dess egen förbindelse;

c) utlåning mot förbindelse till återbetalning å bestämd tid av högst sex
månader i förening med panträtt, som stiftats genom överlåtelse av upplagspantbevis
eller upplagsbevis, varom stadgas i lagen om upplagshus och upplagsbevis,
eller upplåtits i varor liggande å allmän våg eller satta i förvar
hos tredje man, vilken förbundit sig att hålla dem eller deras värde riksbanken
tillhanda, för så vitt den, som utfärdat beviset eller åtagit sig förbindelsen,
prövas därför vederhäftig;

d) beviljande på högst tolv månader av kredit i checkräkning mot pant av
svenska statens, allmänna hypoteksbankens eller konungariket Sveriges stads -

Bankoutskottets utlåtande Nr 78.

39

hypotekskassas obligationer eller, intill ett belopp av femton miljoner kronor,
mot annan säkerhet.

Riksbanken äger att såväl vid huvudkontoret som vid avdelningskontoren

a) på checkräkning utan räntegottgörelse mottaga penningar att återbetalas
vid anfordran samt

b) på depositionsräkning utan räntegottgörelse mottaga penningar att återbetalas
vid anfordran eller å tid, som vid insättningen bestämmes, skolande
bevis över sålunda insatta penningar ställas till viss man.

Dock må fullmäktige medgiva, att firmor, som hava växeldiskontering i
riksbanken och ej själva driva bankrörelse, erhålla räntegottgörelse å medel,
innestående å checkräkning.

Dessutom må fullmäktige, där omständigheterna sådant påkalla, medgiva
räntegottgörelse å medel, innestående å depositionsräkning.

I sammanhang med inlåningsrörelsen må riksbanken vidtaga de anordningar,
som kunna finnas erforderliga för underlättande av betalningsutjämning
(clearing).

20 §.

Riksbanken är pliktig att utan räntegottgörelse för statsverkets räkning

mottaga penningar och att av statsverkets tillgodohavande verkställa utbetalningar
enligt härom meddelade föreskrifter.

Riksbanken är pliktig att såväl vid huvudkontoret som avdelningskontoren,
utan avgift, mot inbetalning av penningar tillhandahålla växel på Sveriges
riksbank i Stockholm, betalbar vid uppvisandet, samt äger att vid varje kontor
mottaga penningar för utbetalning å annan ort.

plants, ävensom obligationer, aktier och andra värdepapper samt gods under
försegling, åliggande det riksbanken att vid huvudkontoret i öppet förvar emottaga
vädepapper, som för sådant ändamål överlämnas från statens myndigheter
eller som nedsättas i riksbanken på grund av särskilt stadgande angående
sådan nedsättning.

Riksbanken äger förvärva sådana fastigheter, som äro avsedda för inrymmande
av riksbankens kontor samt för tryckerirörelsen och papperstillverkningen.

18 §.

Från de under riksbankens förvaltning ställda särskilda fonder äger riksbanken
att driva utlåning enligt därför meddelade föreskrifter.

19 §.

21 §.

22 §.

Riksbanken äger att driva inkassorörelse.

23 §.

Angående riksbankens skyldighet i fråga örn växling och inlösen av mynt
är särskilt stadgat.

24 §.

Riksbanken äger att till förvar emottaga guld och silver, myntat eller i

25 §.

40

Banhoutshottets utlåtande Nr 78.

Därjämte må, riksbanken, till skyddande av fordran, å offentlig auktion
eller fondbörs inköpa egendom, som är för fordringen utmätt eller pantsatt,
så ock såsom betalning för fordran övertaga för fordringen pantsatt eller annan
egendom, dock skall sådan egendom åter avyttras, när så prövas lämpligt
och, i varje fall, när det kan ske utan förlust.

V KAP.

Om räkenskapernas avslutande och offentliggörande.

26 §.

Vid varje kalenderårs slut skall fullständigt bokslut upprättas.
Riksbankens fasta egendom, dess inventarier samt mynt- och medaljsamling
skola bokföras inom linjen.

27 §.

Omedelbart efter varje månads slut skall upprättas en översikt, utvisande
under särskilda rubriker riksbankens tillgångar och skulder. Denna översikt
skall därefter ofördröjligen tryckas och med allmänna tidningarna utdelas.

Därjämte skall för den sjunde, femtonde, tjugutredje och sista dagen i varje
månad eller, örn sådan dag infaller på söndag eller helgdag, för nästföregående
söckendag upprättas och i allmänna tidningarna införas uppgift örn riksbankens
metalliska kassa och i 10 § omförmälda tillgångar, utelöpande sedlar
samt obegagnade sedelutgivningsrätt.

VI KAP.

Om riksbankens styrelse och förvaltning.

28 §.

Riksbanken förvaltas enligt § 72 regeringsformen av sju fullmäktige. Av
dessa förordnar Konungen en fullmäktig jämte en suppleant; de övriga sex
jämte, tre suppleanter väljas av riksdagen. Den av Konungen förordnade ordinarie
ledamoten skall vara fullmäktiges ordförande men må ej utöva annan
befattning inom riksbankens styrelse.

På sätt i § 71 riksdagsordningen föreskrives, välja fullmäktige själva bland
sig en vice ordförande att föra ordet, när hinder för ordföranden inträffar.

Fullmäktige utse inom sig en förste deputerad att vara chef för riksbanken
samt inom eller utom sig en suppleant för honom att med fullmäktigs rätt och
ansvar vid inträffande förfall träda i hans ställe.

29 §.

Fullmäktiges ordförande åtnjuter av riksbankens medel årligt arvode till
belopp, motsvarande vad envar av de övriga fullmäktige i denna sin egenskap
äger att uppbära enligt avlöningsstat, fastställd av riksdagen, samt därutöver
ettusenfemhundra kronor för år räknat.

30 §.

Ledamot av statsrådet eller fullmäktig i riksgäldskontoret må ej vara fullmäktig
i riksbanken eller av fullmäktige utsedd suppleant för förste deputeraden.

Bankoutskottets utlåtande Nr 78.

41

31 §.

Fullmäktig i riksbanken må ej den vara, som icke är svensk medborgare;
ej den, som står under förmynderskap eller som är i konkurstillstånd; ej den,
som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest på grund
av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning; ej den, som
genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd,
varom sist förmäles; ej heller den, som är förklarad ovärdig att inför rätta föra
andras talan.

Fullmäktig må ej vara ledamot av styrelse i annan inhemsk bank än sparbank
eller postsparbanken och ej heller i annan utländsk bank än banken för
internationell betalningsutjämning (Banque des Réglements Internationaux).

Vad i denna paragraf stadgas örn fullmäktig gäller även den av fullmäktige
utsedde suppleanten för förste deputeraden.

32 §.

Fullmäktige kunna ej i och för sin befattning med riksbanken emottaga föreskrifter
av någon annan än riksdagen och dess bankoutskott i de fall nämnda
utskott äger att sådana å riksdagens vägnar meddela; och äro fullmäktige för
sina åtgärder i denna egenskap riksdagen eller dess bankoutskott och revisorer
allena redo skyldiga.

I fråga örn ansvarsfrihet för fullmäktige beslutar riksdagen.

Örn ansvarighet för fullmäktig och för den av fullmäktige utsedde suppleanten
för förste deputeraden är särskilt stadgat.

33 §.

Har Konungen på framställning av fullmäktige i riksbanden eller, där Konungen
eljest så prövat nödigt, förordnat ombud att med fullmäktige i något
särskilt ärende förhandla, må fullmäktige med Konungens ombud överlägga,
men är det fullmäktige förbjudet att i ombudets närvaro fatta beslut.

34 §.

Styrelse vid avdelningskontoren utses av fullmäktige enligt föreskrifter, som
riksdagen äger att meddela.

35 §.

Fullmäktig i riksbanken, den av fullmäktige utsedde suppleanten för förste
deputeraden, ledamot av styrelse vid avdelningskontor samt tjänsteman i riksbanken
må icke såsom kommissionär taga befattning med växeldiskontering
eller med anskaffande av lån eller annan kredit i riksbanken.

36 §.

Följande ärenden i riksbanken skola hållas hemliga: kreditärenden och sådana
ärenden, som omförmälas i 14, 15 och 16 §§ av denna lag ävensom
andra ärenden, som röra kunders förhållanden till riksbanken; ärenden av penningpolitisk
natur, beträffande vilka fullmäktige finna, att deras offentliggörande
kunde medföra skada för riksbanken; frågor örn tillverkning och
kontroll av banksedlar samt örn vården av riksbankens behållningar.

Överläggningar och beslut i sådana frågor skola upptagas i särskilt protokoll,
vars innehåll ej må yppas förrän femtio år efter protokollets datum, där
ej riksdagens bankoutskott, dess revisorer eller fullmäktige i riksbanken anse
sådant tidigare kunna ske utan skada för riksbanken.

42

Bankoutskottets utlåtande Nr 78.

37 §.

Fullmäktige i riksbanken, den av fullmäktige utsedde suppleanten för förste
deputeraden, ledamöter av avdelningskontorens styrelser samt alla vid riksbanken
anställda tjänstemän skola dolt och förtegat hålla vad enligt denna
lag skall hållas hemligt.

Utan hinder härav äga fullmäktige lämna bank- och fondinspektionen upplysningar
örn sådana förhållanden rörande riksbankens förvaltning, som fullmäktige
finna vara av betydelse för bank- och fondinspektionens ämbetsutövning.

38 §.

Efter varje års slut skola fullmäktige till riksdagens bankoutskott avgiva
berättelse angående riksbankens tillstånd, rörelse och förvaltning. Denna berättelse
skall till trycket befordras och hållas för allmänheten tillgänglig.

Härförutom hava fullmäktige att till riksdagens revisorer över statsverket,
riksbanken och riksgäldskontoret avgiva berättelse i omförmälda hänseenden.

Den berättelse angående verkställd granskning av riksbanken i dess helhet,
som jämlikt gällande instruktion för varje år av riksdagens revisorer avgives,
skall på fullmäktiges föranstaltande tryckas, offentliggöras och till riksdagen
överlämnas jämte de yttranden och förklaringar, till vilka densamma kan giva
anledning.

39 §.

De föreskrifter, som utöver denna lag erfordras angående riksbankens förvaltning,
meddelas av riksdagen i särskilt reglemente.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1935.

Å Fullmäktiges vägnar:
ADOLF af JOCHNICK.

Stockholm den 15 mars 1934.

Carl Törnebladh.

Bankoutskottets utlåtande Nr 78.

43

Bilaga D.

Till Riksdagens Bankoutskott.

I utlåtande nr 18 Ilar bankoutskottet vid 1933 års riksdag framhållit behovet
av en formell revision av reglementet för riksbankens styrelse och förvaltning.
Utskottet har förutsatt, att frågan örn en sådan revision gjordes till
föremål för övervägande genom fullmäktiges i riksbanken försorg samt att
förslag i ämnet utarbetades och förelädes utskottet, så snart sådant lämpligen
kunde ske. Jämväl frågan om en överarbetning av lagen för Sveriges riksbank
och av de för fullmäktige i riksbanken med flera gällande ansvarighetslagarna
har utskottet ansett vara förtjänt av övervägande.

Med särskild skrivelse till utskottet denna dag överlämna fullmäktige förslag
till ny lag för Sveriges riksbank. I samma skrivelse meddela fullmäktige,
att fullmäktige beträffande ansvarighetslagarna avstått från att nu framlägga
förslag till ändring men komma att senare upptaga denna fråga till behandling,
så att proposition i ämnet torde kunna föreläggas 1935 års riksdag.

Härmed få fullmäktige överlämna förslag till reglemente för riksbankens
styrelse och förvaltning.

Vad beträffar principerna för den allmänna uppställningen av förslaget till
reglemente, få fullmäktige erinra, att utskottet såsom direktiv för revisionen
av reglementet angivit, att ur reglementet, där ej särskilda skäl annat föranledde,
de stadganden borde utmönstras, som blott utgjorde en återupprepning
av föreskrifter, vilka finnas meddelade i grundlagen eller i riksbankslagen.

Även enligt fullmäktiges mening bör reglementet innehålla endast sådana
föreskrifter angående riksbankens förvaltning, som erfordras utöver lagbestämmelserna.
Detta utesluter naturligtvis icke, att i undantagsfall, när så
för överskådlighetens och tydlighetens skull är nödvändigt, lagbestämmelserna
återgivas i reglementet.

Utom vissa lagbestämmelser hava fullmäktige ur reglementet uteslutit en
mångfald andra föreskrifter. En del av dessa hava uteslutits, enär de endast
giva uttryck för vad som självfallet innefattas i fullmäktiges åliggande att
omhänderhava förvaltningen av riksbanken. Ett stort antal andra bestämmelser
hava utelämnats, enär desamma enligt fullmäktiges mening äro att hänföra
till de föreskrifter rörande göromålens handläggning, vilka det, framför
allt av praktiska skäl, närmast torde ankomma på fullmäktige att utfärda.
Dylika bestämmelser, exempelvis beträffande sättet för insättning och uttag
å giroräkning och kreditiv, presterandet av vederhäftighetsbetyg, avse såsom
regel detaljer av förvaltningen, där tillvägagångssättet bestämmes, enligt vad
som är bankmässigt eller icke, och där således förfaringssättet torde vara givet
utan särskild lag- eller reglementsbestämmelse härom. _

Antalet paragrafer i reglementet har minskats från sjuttiofyra till fyrtiotvå.

De olika paragraferna i förslaget till reglemente hava ordnats systematiskt.
I vissa fall överensstämmer den nya ordningen icke med den nuvarande..

Förutom den formella revision, som verkställts enligt ovan angivna riktlinjer,
innebär förslaget vissa sakliga ändringar och tillägg, som beröras i följande
specialmotivering.

Specialmotivering.

§ 1. Första stycket av denna paragraf motsvaras av 39 § i förslaget till
riksbankslag.

Inom avd. I äro sammanförda föreskrifter, som komplettera bestämmelserna
i III och IV kapitlen i lagförslaget.

44

Bankoutslcottets utlåtande Nr 78.

§ 2. Mom. 1, 2 och 4 av denna paragraf innefattas i nuvarande § 11 mom. 1
—2 samt 4—5.

Mom. 3 av denna paragraf motsvaras av nuvarande § 4.

Den förändrade lydelsen av mom. 2 och 3 torde icke behöva särskilt motiveras.

Genom den ändrade lydelsen av mom. 4 avses att lämna fullmäktige uttryckligt
medgivande att utbetala ersättning för helt förstörda sedlar. Utbetalning
av sådan ersättning hava fullmäktige medgivit, när tillfredsställande
utredning angående förlusten presterats.

De kungörelser, som omförmälas i mom. 4 av nuvarande § 11, sakna numera
praktisk betydelse. De bestämmelser beträffande inlösen av bristfälliga sedlar,
som tillämpas, finnas införda i tjänstgöringsstadgarna för sedelkontoret.

Mom. 3 och 6 av nuvarande § 11 hava uteslutits såsom ej erforderliga.

§ 3. Denna paragraf, som är ny, svarar mot 12 § i förslaget till riksbankslag.
Sistnämnda bestämmelse innebär den ändring i förhållande till vad nu
är stadgat, att riksdagen skulle erhålla frihet att bestämma avdelningskontorens
antal och förläggningsort.

§ 4. Denna paragraf motsvarar mom. 8 av nuvarande § 7.

§ 5. Denna paragraf motsvarar nuvarande § 7 mom. 1—2 och § 13. Ändringarna
äro endast redaktionella.

§ 6. Denna paragraf motsvarar mom. 2 av nuvarande § 21.

_ Ur första stycket har utslutits det självklara medgivandet, att medansvariga
äga att tillhöra annat lånedistrikt än kunden.

Vidare har genom ändring av första styckets lydelse fullmäktige beretts
möjlighet att medgiva avvikelse från den generella principen angående iakttagande
av distriktsindelning.

§ 7. De två första styckena av denna paragraf motsvara andra stycket av
nuvarande 25 § i lagen. (Jämför även sista stycket av nuvarande 13 § i
lagen.)

Återstoden av paragrafen motsvarar nuvarande § 27 i reglementet. Nuvarande
mom. 4 av sistnämnda paragraf har uteslutits. Däri berörda förhållande
torde det lämpligen böra ankomma på fullmäktige att reglera.

De i övrigt vidtagna ändringarna äro redaktionella.

§ 8. Denna paragraf motsvarar nuvarande § 28.

§ 9. Denna paragraf ersätter de två sista styckena av mom. 2 av nuvarande
§ 30.

Mom. 1 har uteslutits, då däri intagna bestämmelser numera ej torde vara
erforderliga.

Bestämmelsen i första stycket av mom. 2, varigenom däri omförmält förbud
utvidgas att gälla även för tjänstemännen, har överflyttats till riksbankslagen
(35 §).

Bestämmelsen i sista stycket angående bestraffning av tjänsteman, som felar
i förevarande avseende, har uteslutits i anledning av den föreslagna ändringen
av de allmänna bestraffningsbestämmelserna (§ 40).

§ 10. Denna paragraf innefattas i nuvarande § 29.

Börsta stycket av mopi. 1 samt mom. 2 av sistnämnda paragraf hava uteslutits.
Det torde vara praktiskt, att det överlåtes åt fullmäktige att i fall
av behov utfärda föreskrifter rörande ifrågavarande förhållanden.

Andra stycket av morn. 1 har omredigerats.

§ 11. Denna paragraf omfattar såväl nuvarande § 31 som mom. 4 av nuvarande
§ 26.

Föreskriften i nuvarande § 31, att räntan kan vara olika vid huvudkontoret
och avdelningskontoren, har uteslutits.

Den föreslagna föreskriften, att fullmäktige äga att medgiva befrielse från

Bankoutslcottets utlåtande Nr 78.

45

avgift för kredit i checkräkning, sammanhänger med ifrågasatt omläggning
av formen för viss kreditgivning till affärsbankerna.

Under normala förhållanden bruka sistnämnda banker för att skaffa sig
tillfällig kassaförstärkning upptaga kredit i riksbanken i form av lån med
en uppsägningstid av åtta dagar. Örn bankerna i stället begagnade sig av
kredit i checkräkning, vartill möjlighet skulle öppnas genom i sådant syfte
föreslagen ändring av riksbankslagen (17 § i förslaget), kunde detta bereda
riksbanken avsevärd lättnad vid handläggningen av ifrågavarande göromål.
En dylik omläggning till ny kreditform kunde befrämjas, örn fullmäktige erhölle
rätt att medgiva befrielse från den särskilda räkningsavgiften. Det må
erinras, att räntan för lån och för kreditiv är enahanda, när säkerheten är av
samma beskaffenhet.

§§ 12—13. § 12 motsvarar nuvarande § 33.

§ 13 motsvarar nuvarande § 34.

§ 14. Denna paragraf är avsedd att ersätta nuvarande § 20.

I sistnämnda paragraf intagna bestämmelser avse dels förvaringsbevisens
innehåll, dels beräkningen av förvaringsavgifterna, dels medgivande för fullmäktige
att utfärda ytterligare föreskrifter, dels slutligen rätt för fullmäktige
att i särskilda fall medgiva avvikelse från vad i paragrafen stadgas.
Samtliga dessa bestämmelser med undantag för den, som inrymmer rätt för
fullmäktige att medgiva befrielse från förvaringsavgift, synas vara av den
beskaffenhet, att de böra regleras genom föreskrifter av fullmäktige, vilka vid
utfärdandet av dessa hava att taga vederbörlig hänsyn till vad som är bankmässigt
eller icke, riksbankens kostnader för ifrågavarande rörelse m. m.

I § 50 mom. 5 reglementet finnes infört ett medgivande för fullmäktige att
utan avgift mottaga i förvar däri omförmälda handlingar. Denna föreskrift,
vilken systematiskt sett är att hänföra till nu förevarande paragraf, synes
kunna utgå på grund av den generella lydelse, som fullmäktige föreslå folden
sistnämnda.

§ 15. §§ 15 och 42 äro avsedda att ersätta nuvarande §§ 73—74. § 15

avser driften vid sedeltryckeriet och pappersbruket och § 42 den personal,
som är anställd vid nämnda inrättningar.

För sedeltryckeriet gäller för närvarande av bankoutskottet den 20 maj
1920 fastställd instruktion och arbetsordning med däri senare vidtagna ändringar.

Beträffande pappersbruket fastställdes instruktion och arbetsordning den
20 februari 1917 för bruksförvaltaren och övriga tjänstemän därstädes. De
i nuvarande §§ 73—74 intagna bestämmelserna återfinnas i nämnda instruktion
och arbetsordning.

Förflyttning av sedeltryckeriet till särskild fastighet, vilken förflyttning
beräknas kunna äga rum under loppet av år 1935, torde komma att påkalla
ändringar av bestämmelserna för såväl tryckeriet som pappersbruket. Fullmäktige
hava för avsikt att till 1935 års bankoutskott, då förhållandena rörande
det nya tryckeriet kunna bättre överblickas, inkomma med redogörelse
för de ändringar och de åtgärder i övrigt, som kunna finnas erforderliga.
Därvid torde man, enligt fullmäktiges mening, böra utgå ifrån, att tryckeriet
och bruket böra inordnas i organisationen, så att de på samma sätt som övriga
avdelningar sortera direkt under fullmäktige. I sådant fall böra givetvis
erforderliga instruktioner och arbetsordningar utfärdas av fullmäktige.

Tills vidare synas emellertid andra bestämmelser i reglementet beträffande
sedeltryckeriet och pappersbruket ej erforderliga än de i §§ 15 och 42 föreslagna.

§ 16. Denna paragraf omfattar följande delar av nuvarande § 35: andra
och tredje styckena av mom. 1, mom. 3, mom. 5—6 samt mom. 7.

46

BanTcoutskottets utlåtande Nr 78.

Första stycket av mom. 1 i sistnämnda paragraf har uteslutits. Den däri
intagna bestämmelsen finnes redan nu införd i riksbankslagen och återfinnes
i 28 § i förslaget till lag. Till sistnämnda paragraf i lagförslaget har flyttats
mom. 2 i nuvarande § 35 i reglementet. I detta moment liksom i första
stycket a-v morn. 1 återgives en grundlagsbestämmelse, vilken torde böra
hava sin plats i lagen och icke i reglementet.

Mom. 4 av nuvarande § 35 har flyttats till § 17 i detta förslag av skäl,
som omförmälas under samma paragraf.

I skrivelse till bankoutskottet vid 1933 års riksdag med förslag till vissa
ändringar bland annat av reglementet hemställde fullmäktige, dock med reservation
av tre ledamöter, örn sådan ändring av reglementet, att de två andre
deputerade skulle kunna utses såväl inom som utom fullmäktige. I anledning
av detta förslag uttalade bankoutskottet, att utskottet visserligen icke underskattade
betydelsen av de skäl, som majoriteten inom fullmäktige anfört till
stöd för ifrågavarande förslag, men att utskottet för sin del funne lämpligt,
att man, innan frågan örn en ändring i förevarande hänseende upptoges till
avgörande, avvaktade någon tids erfarenhet örn verkningarna av den omläggning
i riksbanksledningens organisation, som inrättandet av befattningen såsom
vice riksbankschef innebure.

Under inemot ett år bar befattningen såsom vice riksbankschef varit tillsatt.
Samarbetet inom direktionen har under denna tid liksom tidigare mellan
deputerade varit mycket gott, och några erfarenheter, härrörande av direktionens
organisation, kunna icke åberopas till stöd för den av fullmäktiges
majoritet 1933 föreslagna anordningen. Detta hade fullmäktige heller icke
väntat och det så mycket mindre som någon omedelbar förändring vad beträffar
direktionsledamöterna icke åsyftades. Av fullmäktige hava emellertid
ordföranden samt herrar E,ooth, Björnsson och Nilsson härigenom velat framhålla
såsom sin åsikt, att genom det förslag, som av fullmäktiges majoritet i
fjol framlades, skulle skapas ramen för en principiellt lämpligare organisation
än den nuvarande. Till motivering av denna åsikt torde få hänvisas till
vad år 1933 anfördes till stöd för förslaget.

Med hänsyn till bankoutskottets ståndpunkt år 1933 och att därefter endast
ett år förflutit, har fullmäktiges majoritet emellertid icke velat nu förnya
sitt förslag i ämnet.

§ 17. Denna paragraf motsvarar nuvarande § 37.

Till paragrafen har, med viss redaktionell ändring, såsom ett andra stycke
överflyttats mom. 4 i nuvarande § 35. De åligganden, tillsyn över pappersbruket
samt föredragning av bruket rörande ärenden, som jämlikt det nya
andra stycket må uppdragas åt en särskild fullmäktig, skulle eljest åvila direktionen
enligt bestämmelserna i första stycket.

§ 18. Denna paragraf motsvarar nuvarande § 38.

Bestämmelsen i nuvarande första stycket angående deltagande i sammanträden
med fullmäktige i riksgäldskontoret har utbrutits och tillagts paragrafen
såsom mom. 4.

§19. Denna paragraf innehåller bestämmelser, som återfinnas i nuvarande
§§ 41, 44 och 46 mom. 2.

_ För närvarande gäller, att fullmäktige skola själva verkställa de inventeringar
och besiktningar, som omförmälas i § 41. Dessa avse bland annat
riksbankens tillgångar av guld och sedlar i stora förvaringsvalvet vid huvudkontoret,
depositarörelsens värdehandlingar samt säkerhetshandlingarna för
lånerörelsen vid huvudkontoret. Det har ansetts lämpligt, att fullmäktige
berättigas att verkställa ifrågavarande inventeringar genom särskilt utsedda
tjänstemän. Detta utesluter givetvis icke, att sådan inventering må kunna
ske under ledning av en eller flera fullmäktige.

Bankoutskottets utlåtande Nr 78.

47

Varje avdelningskontor underkastas för närvarande, förutom årlig inspektion
av fullmäktig, varje år en ingående undersökning och inventering av tjänstemän.
Fullmäktige hava funnit detta system för övervakande av kontoren
vara ändamålsenligt. Den föreslagna ändringen av bestämmelserna avser att
kodifiera detsamma samt möjliggöra för fullmäktige att i lämplig utsträckning
tillämpa detsamma även för huvudkontorets vidkommande.

Bestämmelser örn resekostnads- och traktamentsersättning vid undersökning
av avdelningskontor hava sammanförts med avlöningsbestämmelserna för fullmäktige
i riksbanken samt ledamöterna i riksbankens direktion. Förslag i
ämnet överlämnas till bankoutskottet med särskild skrivelse angående ändring
av vissa avlöningsbestämmelser m. m.

§ 20. Denna paragraf motsvarar nuvarande § 47 samt § 46 mom. 1 st. 3.
Den sistnämnda bestämmelsen avser för närvarande endast Tumba bruk, men
har utvidgats att gälla riksbankens samtliga för rörelsen avsedda byggnader.

§ 21. Denna paragraf motsvarar nuvarande § 45.

Bestämmelsen i sista stycket av moni. 1, vilken torde sakna praktisk betydelse,
har uteslutits.

§ 22. Denna paragraf motsvarar nuvarande § 42.

Såsom ny bestämmelse har föreslagits en föreskrift angående rätt för fullmäktige
att bevilja ackord eller eftergift åt sådan riksbankens gäldenär,
vilken viel försök till utmätning befunnits sakna utmätningsbar tillgång. Fullmäktige
anse, att med stöd av ett dylikt medgivande indrivningsärenden av
ringa vikt torde kunna avvecklas på ett mera praktiskt och, eventuellt, för
riksbanken mera fördelaktigt sätt än nu är fallet.

För närvarande måste förfaringssättet bliva, antingen att gäldenären försättes
i konkurs, varvid riksbanken kan få vidkännas kostnaden härför, eller
att ärendet underställes bankoutskottet för att avgöras av riksdagen. Därjämte
gäller, att fullmäktige hava rätt att biträda en allmän ackordsuppgörelse
mellan gäldenären och hans fordringsägare. Detta medgivande blir dock
sällan tillämpligt beträffande de fordringar å mindre belopp, i regel på grund
av avbetalningslån, varom såsom regel är fråga.

På grund av den föreslagna bestämmelsen örn utmätningsförsök bleve det
alltid ådagalagt, att gäldenären saknade tillgångar, som kunde användas för
skuldens gäldande, och gäldenärens möjligheter att uppbringa för ackord
erforderliga medel bleve måhända större, örn han kunde träffa uppgörelse
med fullmäktige och således befriades från det offentliggörande, som bleve en
följd av riksdagens behandling av ärendet.

I reglementet saknas bestämmelser angående rätt för fullmäktige att medgiva
nedsättning av räntan för sådant lån, som utgivits med fast ränta. Detta
spörsmål erhöll aktualitet i samband med den senaste nedsättningen av räntan
för avbetalningslån (från 5 till 4 procent). Det ifrågasattes då inom fullmäktige,
huruvida en sådan nedsättning av räntan å redan beviljade avbetalningslån
kunde anses såsom en eftergift från riksbankens sida av den beskaffenhet,
att den borde underställas bankoutskottet.

Numera äro förbindelserna för avbetalningslån liksom samtliga övriga låneförbindelser
försedda med klausul, att räntan skall vara rörlig. Särskild
reglementsbestämmelse angående rätt för fullmäktige att bevilja dylik eftergift
synes därför icke erforderlig. Fullmäktige hava emellertid i detta sammanhang
velat framhålla, att enligt fullmäktiges mening bestämmelserna i
förevarande paragraf icke utgöra hinder mot en nedsättning av räntan å de
avbetalningslån, som utgivits med fast ränta, för så vitt en dylik nedsättning
av särskilda skäl finnes önskvärd.

§ 23. Denna paragraf motsvarar nuvarande § 49.

48

Bankoutskottets utlåtande Nr 78.

§ 24. Denna paragraf motsvarar nuvarande § 40 mom. 4, § 50 mom. 1, 2 a)
och c), 4 samt sista stycket av mom. 5.

Mom. 2 b) har uteslutits, enär föreskrifterna däri icke vidare äro tillämpliga.
I sådant fall, då överläggning med fullmäktige i riksgäldskontoret kan
vara påkallad rörande fastighetsfrågor, gatuärenden etc., komma fullmäktige
givetvis att tillse, att sådan överläggning äger rum.

Mom. 3 har flyttats till § 18 i förslaget. Beträffande första stycket av
mom. 5 hänvisas till vad ovan anföres under § 14.

§ 25. Denna paragraf motsvarar nuvarande §§ 51 och 56.

Bestämmelsen i mom. 4 angående semester å sammanlagt högst »en månad»
har i enlighet med vad numera allmänt tillämpas ändrats att avse »30 dagar».
Första stycket av detta moment har omredigerats.

Bestämmelserna i nuvarande § 56, som ersättas av mom. 5 första och sista
styckena, hava även omredigerats.

§ 26. Denna paragraf motsvarar nuvarande § 54. Såsom mom. 3 hava
införts bestämmelser, svarande mot föreskrifterna för fullmäktige i nuvarande
§ 38 mom. 3 (i förslaget § 18 mom. 3).

§ 27. Mom. 1 av denna paragraf motsvarar nuvarande §§ 52 och 53.

Den i mom. 2 införda hänvisningen finnes för närvarande i 34 § riksbankslagen.
Det har ansetts lämpligt att hänföra densamma till reglementet, varför
den uteslutits ur förslaget till ny lag.

C. Örn tjänstemännen vid huvudkontoret och avdelning skontoren.

Med »tjänstemän» förstås liksom i avlöningsreglementet samtliga ordinarie
och icke-ordinarie tjänstemän, oavsett vilken lönegrad de tillhöra. Sålunda
innefattas i »tjänstemän» såväl de ordinarie tjänstemän, vilka tillsättas genom
förordnande (exempel: verkställande styrelseledamöter vid avdelningskontoren)
som dylika tjänstemän, vilka tillsättas genom fullmakt eller konstitutorial.

§ 28. Mom. 1 av denna paragraf motsvarar nuvarande § 59 båda momenten.

Mom. 2 motsvarar nuvarande § 60 mom. 2.

Mom. 3 motsvarar nuvarande § 61 mom. 4.

Mom. 4 motsvarar nuvarande § 62.

I denna paragraf hava sammanförts de för närvarande åtskilda bestämmelser,
vilka hava avseende å antalet ordinarie tjänster. Härvid har dock uteslutits
mom. 1 av § 60, enär den däri intagna bestämmelsen ej torde vara erforderlig.

Den föreslagna lydelsen av mom. 1 innebär viss ändring. Förslaget utgår
ifrån, att den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen skall erhålla
sådan ändrad uppställning, att de däri upptagna tjänsterna ej vidare
fördelas på de fyra olika grupperna: huvudkontoret, avdelningskontoret i
Göteborg, avdelningskontoret i Malmö och övriga avdelningskontor. De skulle
i stället, med fördelning på de olika lönegraderna, sammanföras i en gemensam
grupp, avseende banken såsom en enhet. Förslag härom komma fullmäktige
att framlägga i förenämnda särskilda skrivelse till bankoutskottet angående
vissa ändringar av avlöningsreglementet m. m. I överensstämmelse med en
sådan ändring av tjänsteförteckningen föreskrives i det föreslagna första momentet,
att fullmäktige skola äga att fördela samtliga tjänster mellan samtliga
kontor och icke blott, såsom för närvarande gäller, tjänsterna vid de mindre
avdelningskontoren mellan dessa kontor.

Enligt nuvarande § 61 mom. 4 gäller, att när till verkställande styrelseledamot
förordnas någon av riksbankens ordinarie tjänstemän, dennes tjänst
skall i vanlig ordning tillsättas. Förordnande som verkställande styrelseleda -

Bankoutskottets utlåtande Nr 78.

49

mot kan av fullmäktige nar som helst återkallas, varvid ifrågavarande styrelseledamot
har att återgå till sin förutvarande tjänst i riksbanken. Härvid
kan inträffa, att antalet ordinarie tjänstemän tillfälligt ökas utöver i tjänsteförteckningen
angivet antal. Fullmäktige anse, att medgivande till dylik tillfällig
ökning bör lämnas i reglementet och föreslå därför, att mom. 3 må
erhålla den lydelse, som framgår av ovanstående förslag. Detsamma överensstämmer
principiellt med vad som föreskrives i kommunikationsverkens avlömngsreglemente
rörande tjänsteman, som förordnas till distriktschef vid
statens järnvägar (14 §).

Förslaget till morn. 3 utgår vidare ifrån, att ordinarie tjänsteman kan komma
att utses förutom till verkställande styrelseledamot till direktionsledamot (deputerad
eller vice riksbankschef), föreståndare för direktionsavdelning och
kontrollant vid sedeltryckeriet.

Beträffande tjänst såsom »föreståndare för direktionsavdelning» få fullmäktige
hänvisa till förenämnda skrivelse angående vissa ändringar av avlöningsreglementet
m. m. I denna skrivelse hemställa fullmäktige bland annat, att
de nuvarande tjänsterna såsom föreståndare för fullmäktiges expedition, statistiska
avdelningen, kreditavdelningen och valutaavdelningen, vilka samtliga
tillsättas genom fullmakt eller konstitutorial, skola ersättas av fyra tjänster,
vilka_ tillsättas genom förordnande. Beträffande motiveringen härför få fullmäktige
åberopa nämnda skrivelse. Ifrågavarande föreståndaretjänster skulle
således komma att erhålla samma karaktär som tjänst såsom verkställande styrelseledamot.

Vad slutligen beträffar kontrollanttjänsten å sedeltryckeriet, avses härmed
en tjänst över stat, som inrättades redan ar 1919. Fullmäktige, som hava för
avsikt att år 1935 inkomma till bankoutskottet med förslag till ordnande av
kontrollen vid det nya sedeltryckeriet, komma då att föreslå, att nämnda tjänst
tores a ordinarie stat. Den är således ej av tillfällig karaktär,
n.. fullmäktiges mening äro samtliga i mom. 3 omförmälda uppdrag och

förordnanden av så varaktig beskaffenhet, att den på grund av dylikt uppdrag
eller förordnande ledigblivna tjänsten torde böra tillsättas i vanlig ordning.
Enahanda bestämmelser i de avseenden, som beröras i mom. 3, synas därför
böra reglera de förhallanden, som inträda, när ordinarie tjänsteman utses till
direktionsledamot etc., och när han utses till verkställande styrelseledamot
ävensom när dylikt uppdrag eller förordnande upphör.

§ 29. Första stycket av denna paragraf bör jämföras med nuvarande § 60
mom. 3 st. 1 samt första punkten av nuvarande § 63.

Andra stycket motsvarar nuvarande § 60 mom. 1 st. 2.

Förslaget till första stycket innebär den sakliga ändring, att fullmäktige
skola tillsatta alla ordinarie tjänster i riksbanken. För närvarande gäller
att »vaktpersonal» vid avdelningskontor skall anställas av kontorets styrelse’
medan övriga tjänster skola tillsättas av fullmäktige.

§ 30. Denna paragraf motsvarar § 61 mom. 1—2.

Förslaget till morn. 1 innebär vissa sakliga ändringar. Enligt detsamma
skall ordinarie tjänst inom 1—30 lönegraderna (således ej tjänst såsom förestandare
tor direktionsavdelning och såsom verkställande styrelseledamot)
alltid kungöras ledig till ansökan. Beträffande tjänst i lägre grad än
den lorn ina dock kungörandet kunna inskränkas till anslag inom riksbankens
samtliga kontor. För närvarande saknas föreskrifter angående dylikt
kungörande beträffande tjänst, avsedd för vaktpersonalen. Vidare har i förslaget
i överensstämmelse nied vad som gäller för riksgäldskontoret ansökningstiden
begränsats till minst fjorton dagar.

<? 31. Denna paragraf motsvarar nuvarande § 65.

Lönenämnden för riksdagens verk föreslog år 1926 .sådan ändring av sist Bihang

till riksdagens protokoll Idith. 8 sami. Nr 78. 4

50

BanTcoutslcottets utlåtande Nr 78.

nämnda paragraf, att kompetensvillkoren skulle avse befordringen till ordinarie
tjänst och icke anställningen såsom extra ordinarie tjänsteman.

I yttrande över förslaget anförde fullmäktige bland annat, att det på grund
därav, att kompetensvillkoren varit knutna vid anställningen såsom extra ordinarie
tjänsteman, varit möjligt för fullmäktige att efter antagandet till extra
ordinarie tjänsteman av en person, som måhända ej uppfyllde högre formella
kompetenskrav men som eljest ansetts lämpa sig för riksbankens tjänst, under
tjänstgöringen iakttaga hans duglighet och anlag, varigenom på sådant sätt
småningom erhållits en allt säkrare grundval för bedömande av lämpligheten
av att genom befordran till ordinarie för framtiden fästa honom vid banken.

I särskilt uttalande anförde en av fullmäktige, deputeraden Norberg, bland
annat, att anknytningen av kompetensvillkoren vid befordringen till ordinarie
tjänst torde vara det vanliga inom statsförvaltningen och därför syntes böra
gälla även för riksbanken. Han framhöll samtidigt, att fullmäktige borde
vara oförhindrade att till ledigbliven tjänst antaga lämplig person, även örn denne
icke skulle hava uppfyllt föreskrivna kompetensvillkor.

I lönenämndens förenämnda förslag till ändring av nuvarande § 65 ingick
bland annat en bestämmelse av följande lydelse:

»Det är emellertid fullmäktige obetaget att, i undantagsfall och då
särskilda förhållanden därtill föranleda, till ledigbliven tjänst även antaga
person, som på annat sätt ådagalagt för tjänstens uppehållande erforderliga
kunskaper.»

Härigenom bereddes fullmäktige viss frihet att avvika från bestämmelserna
örn viss kompetens, men på grund av bestämmelsens lydelse måste denna frihet
anses hava varit mycket snävt begränsad.

Det förslag till nya bestämmelser i ämnet, varom fullmäktige nu enat sig,
bygger på principen, att fullmäktige skola äga frihet att till ordinarie tjänst
i vilken grad som helst befordra sökande, som är den för tjänsten mest skicklige
och passande, även örn han icke uppfyller de föreskrivna kompetensvillkoren.
I enlighet härmed föreslås ett vidsträckt medgivande för fullmäktige
att befordra tjänsteman, som ej innehar föreskriven kompetens. Detta skulle
fullmäktige nämligen kunna göra, »då omständigheterna därtill föranleda»''.

Om denna uppfattning kommer till uttryck på det sätt, fullmäktige föreslagit,
anse fullmäktige hinder icke böra möta mot att riksbankens bestämmelser
i ifrågavarande avseende erhålla samma uppställning som motsvarande bestämmelser
för riksgäldskontoret, d. v. s. att kompetensvillkoren anknytas till befordringen
till ordinarie tjänsteman. Kompetensvillkoren bliva då ett praktiskt
stöd för en lämplig indelning av tjänstemännen men icke ett hinder för
befordran av den mest lämplige. För tjänst i lägre lönegrad bör givetvis ej
fordras lika hög kompetens som för högre tjänst. Om olika kompetens fastställes
för skilda kategorier av tjänstemän, blir det möjligt att anpassa kompetensvillkoren
till beskaffenheten av göromålen i de olika lönegraderna.

Vad beträffar kompetensvillkoren för befordran till tjänst i någon av 16 :e
—30 :e lönegraderna hava fullmäktige utvidgat motsvarande bestämmelse i
riksgäldskontorets reglemente därhän, att med studentexamen likställes avgångsexamen
från statsunderstött eller under skolöverstyrelsens inseende ställt
handelsgymnasium eller motsvarande bildningsanstalt. Vad vidare angår den
kompetens, som ett fullständigt avgångsbetyg från 8-klassigt läroverk för
kvinnlig ungdom medförande normalskolekompetens anses innebära, finna fullmäktige,
i likhet med vad fullmäktige uttalade i förenämnda yttrande år 1926,
att sådant avgångsbetyg bör likställas med betyg över undergången realskolexamen.

§ 32. Denna paragraf motsvarar första stycket av nuvarande § 63.

Genom den föreslagna bestämmelsen i andra stycket bringas till uttryck dels

Banleoutslcottets utlåtande Nr 78.

51

att samtliga ordinarie tjänster inom 1—30 lönegraderna skola kungöras lediga
till ansökan och dels att tjänster, som tillsättas genom förordnande (således
tjänster såsom föreståndare för direktionsavdelning och verkställande styrelseledamot)
ej behöva kungöras lediga.

§ 33. Denna paragraf är ny.

§ 34. Denna paragraf motsvarar nuvarande § 57.

För närvarande gäller, att fullmäktige äga att verkställa ändringar av
tjänstgöringsstadgarna, men att ändringarna skola vid nästkommande riksdag
underställas bankoutskottet för prövning och stadfästelse. Såvitt fullmäktige
hava sig bekant, torde aldrig hava inträffat, att bankoutskottet vägrat
stadfästelse av sådan ändring. Det torde för övrigt icke vara uteslutet, att
en vägran att stadfästa en föreskrift, som redan under någon tid varit gällande
och enligt vilken göromålens handläggning organiserats, kunde medföra
praktiska olägenheter.

Det bör erinras, att tjänstgöringsstadgarna avse interna förvaltningsdetaljer,
beträffande vilka fullmäktige icke torde böra befrias från ansvaret.

Tjänstgöringsstadgarna för riksgäldskontoret utfärdas av fullmäktige i riksgäldskontoret
och stadfästas icke av bankoutskottet.

§ 35. Denna paragraf motsvarar nuvarande § 58.

§ 36. Denna paragraf motsvaras av nuvarande § 64.

I sak innebär den föreslagna lydelsen den förändringen, att fullmäkige medgivits
rätt att uppdraga åt dessa myndigheter att bevilja tjänstledighet inom
den tid fullmäktige finna lämplig. Härigenom blir särskild bestämmelse angående
semesterledighet, vilken nu är intagen i § 66, överflödig.

Förslaget till förevarande paragraf innebär den ytterligare ändring, att
fullmäktige äga uppdraga åt direktionen eller kontorsstyrelse att förordna om
uppehållande av ledigbliven tjänst, vilken orsaken än må vara till ledigblivandet.
Fullmäktige avse icke att härigenom åstadkomma någon ändring av den
praxis angående ledigförklarande av varaktiga förordnanden i högre grader,
som numera tillämpas.

§§ 37—39. Dessa paragrafer motsvara nuvarande §§ 68, 69 och 70 resp.

Ändringarna äro redaktionella och föranledda av den nya lagstiftningen rörande
förmynderskap och konkurs.

§ 40. Denna paragraf avser att ersätta dels nuvarande §§ 67 och 71, dels
senare delen av sista stycket av mom. 2 i § 30. § 67 och nämnda del av § 30
gälla för tjänstemän, icke tillhörande vaktpersonalen, medan § 71 avser sistnämnda
personal.

Enligt § 67 gäller, att även om däri omförmäld tjänsteman begått upprepade
grövre förseelser, skiljande från tjänsten icke kan ske, förrän fullmäktige för
tredje gången besluta bestraffning för honom. Enligt åsyftade bestämmelser
i § 30 äga fullmäktige däremot vid förseelse av i paragrafen omförmäld beskaffenhet
omedelbart skilja tjänsteman från tjänsten.

För vaktpersonal gäller enligt § 71, att skiljande från tjänsten kan ske av
fullmäktige eller av vederbörande kontorsstyrelse redan första gången sådan
befattningshavare felar i tjänsten.

Fullmäktige anse denna skillnad mellan bestämmelserna för de två personalkategorierna
icke vara motiverad. I detta sammanhang torde för övrigt böra
erinras, att vissa befattningshavare tillhörande vaktpersonalen äro placerade
i betydligt högre lönegrad än en del av de befattningshavare, som icke tillhöra
vaktpersonalen.

Fullmäktiges förslag innebär, att enahanda bestämmelser skola gälla för
samtliga tjänstemän, och det har vid uppgörandet av förslag till dessa bestämmelser
ansetts lämpligt att ersätta de nuvarande i § 67 omförmälda tre
bestraffningsgraderna med två sådana, varvid förutsatts, att i visst fall skil -

52

Bankoutskottets utlåtande Nr 78.

jande från tjänsten må kunna ådömas redan första gången tjänsteman gör sig
skyldig till svårare fel eller försummelse. Såsom förebild för förslaget ha i
sistberörda avseende tjänat bestämmelser för vissa andra verk.

Det torde icke behöva framhållas, att fullmäktige genom förslaget icke
åsyfta en ändring av praxis beträffande principerna för straffets utmätande.
Förslaget bereder fullmäktige frihet att anpassa bestraffningen till föreliggande
omständigheter.

Nedflyttning i lönegrad såsom bestraffning finnes redan nu omnämnd i
§ 13 avlönings reglementet för befattningshavare vid riksdagens verk. Genom
bestämmelsens införande i förevarande reglemente sker således endast ett fullständigande
av det sistnämnda.

Redan nu gäller i vissa statens verk, att vederbörande myndighet äger avstänga
tjänsteman från tjänstgöring vid tjänstefel av sådan beskaffenhet, att
anmälan örn åtal sker. En föreskrift härom anse fullmäktige böra finnas även
för riksbankens vidkommande.

Förslaget till mom. 4 innebär endast en redaktionell ändring varvid hänsyn
bland annat tagits till den för extra ordinarie tjänsteman i avlöningsbestämmelserna
för dessa fastställda uppsägningstiden.

§ Al. Mom. 1 och 2 av denna paragraf motsvara nuvarande § 72. Mom. 3
ersätter även nuvarande § 43.

Enär enligt förslaget alla tjänster skola tillsättas av fullmäktige, har bestämmelsen,
att beslut av styrelse vid avdelningskontor må kunna överklagas
hos bankoutskottet, uteslutits.

§ A2. Beträffande denna paragraf hänvisas till motivering vid § 15.

I den lämnade specialmotiveringen hava i vissa fall berörts motiven för uteslutande
ur reglementet av särskilda delar av de paragrafer, som bibehållits.
Paragrafer, som uteslutits i sin helhet, innehålla i vissa fall enahanda föreskrifter
som riksbankslagen eller hänvisa till denna. I andra fall har, såsom
redan antytts i den allmänna motiveringen, uteslutning skett av paragrafer,
som innehålla föreskrifter örn handläggningen av ärenden av rent bankteknisk
natur. Beträffande uteslutandet av följande paragrafer i det nuvarande reglementet
torde emellertid särskild motivering vara erforderlig.

§ 9. De allmänna anvisningar, som lämnas i denna paragraf, synas ej erforderliga.
Även utan särskild föreskrift härom torde fullmäktige vid den
ifrågavarande situationen ej underlåta att vidtaga den åtgärd, som befinnes
påkallad. Härvid torde även annan utväg kunna ifrågakomma än de i paragrafen
omförmälda.

§ 36. Bestämmelserna i denna paragraf torde icke vara behövliga.

§ 55. Såsom i specialmotiveringen till 38 § i riksbankslagen omförmäles,
föreslå fullmäktige, att avdelningskontoren icke vidare skola revideras av särskilda
av riksdagen tillsatta revisorer.

Beträffande detta förslag vilja fullmäktige till en början erinra örn vissa
förhållanden rörande organisationen av dessa kontor.

När de äldsta avdelningskontoren, då kallade lånekontor, inrättades år 1823,
bestämdes att styrelseledamöterna, en för varje riksstånd, skulle, tillika med
suppleanter, tillsättas av rikets ständer på lika sätt som valen av fullmäktige
i banken och i riksgäldskontoret. Ledig plats i styrelsen skulle mellan riksdagarna
vid förfall för den utsedde suppleanten tillsättas genom val av fullmäktige
i banken och i riksgäldskontoret. I styrelsen ägde fullmäktige insätta
endast ett ombud, som vid styrelsens sammanträden ägde en röst. Kontoren
voro självständiga i förhållande till fullmäktige beträffande förvaltningen.
Dock ägde fullmäktige att utfärda erforderliga säkerhets- och ordningsföreskrifter
utöver bestämmelserna i reglementet.

I Stockholm omhänderhades viss del av utlåningen till allmänheten av en

Bankout-slcoitets utlåtande Nr 78.

53

från den egentliga banken organisatoriskt sett skild inrättning, bankodiskontverket,
i vars styrelse endast visst antal av fullmäktige i banken bade säte.
Detta verk reviderades av särskilda av riksdagen utsedda revisorer.

I fråga om lånekontorens revision bestämdes, att rikets ständer skulle välja
bland sig på lika sätt som för bankodiskontverkets överseende fyra revisorer,
en för vart stånd, samt lika många suppleanter. Revisorernas berättelse skulle
av fullmäktige överlämnas till riksdagens revisorer över stats-, banko- och
riksgäldsverken.

Fullmäktige ägde att förordna särskilt ombud vid revisionen och voro berättigade
att när som helst mellan revisionerna verkställa eller låta verkställa
»improvisorisk eftersyn».

Berättelser över rörelsen vid lånekontoren skulle av styrelserna för lånekontoren
överlämnas till bankoutskottet.

Vid 18G3 års riksdag blev bankodiskontverket förvandlat till en avdelning
av banken, benämnd diskontkontoret. Granskning av detta kontors förvaltning
och räkenskaper skulle företagas icke av för detta ändamål särskilt utsedda
revisorer utan av revisorerna av stats-, banko- och riksgäldsverken. Redan
vid 1867 års riksdag återgick man emellertid till den förutvarande ordningen
och ny »Instruktion för riksdagens revisorer över diskontkontoret i
Stockholm samt lånekontoren i orterna» fastställdes.

Sedan fullmäktige 1872 framhållit, att den dåvarande lånekontorsorganisationen
vore ett hinder för enhet och följdriktighet i förvaltningen,
överlämnades samma år åt fullmäktige att tillsätta styrelsen vid det
nyinrättade kontoret i Luleå och vid 1873 års riksdag att från och med år
1874 tillsätta styrelserna vid de övriga kontoren. Därigenom blevo kontoren
i orterna verkliga avdelningskontor av riksbanken under fullmäktiges ledning.
Fullmäktige fingo det odelade ansvaret för dessa kontors förvaltning.

Vid 1873 års riksdag beslöts, att särskild revision icke vidare skulle förrättas
av låneräkenskaperna vid huvudkontoret genom av riksdagen utsedda
revisorer.

Bankoutskottet vid 1874 års riksdag uttalade, att

»iföljd av de under senaste åren vidtagna ändringar i anordningarna beträffande
göromålen inom riksbanken, upphörde det så kallade diskontkontoret
med 1872 att utgöra en fristående avdelning inom riksbanken
och fördenskull har numera den särskilda revisionen av räkenskaperna
över lånerörelsen i riksbankens huvudkontor upphört. Dessutom benämnas
de förut så kallade ''lånekontoren’ i orterna numera ''avdelningskontor’.»

Med stöd av denna motivering föreslog utskottet den »instruktion för riksdagens
revisorer vid riksbankens avdelningskontor», vilken antogs av riksdagen.
Enligt densamma skulle revisionen fortfarande förrättas på enahanda
sätt, som gällde, medan de fristående lånekontoren ännu funnos.

Medan särskild revision av bankodiskontverket, senare diskontkontoret, avskaffades,
så snart detta »verk» införlivades nied riksbanken och upphört att
vara, fristående, har således särskild revision av avdelningskontoren fortfarande
förrättats genom av riksdagen utsedda revisorer, oaktat att även dessa kontor
upphört att vara fristående och sedan år 1874 äro införlivade med banken
och stå under fullmäktiges förvaltning och ansvar.

Fullmäktige övergå nu till att lämna en kortfattad redogörelse för den interna
kontrollen över avdelningskontoren.

Avdelningskontoren äro föremål för en omfattande och mycket ingående
granskning. Denna utövas dels med stöd av rapporter, berörande kontorens
verksamhet i olika avseenden, dels genom undersökning av kontoren på ort och
stiille.

Rapporterna från avdelningskontoren avse dels kreditgivningen, dels

54

Bankoutskottets utlåtande Nr 78.

ställningen och kassabehållningen. Vissa rapporter över beviljade krediter
avlämnas, så snart dylik kredit beviljats. Sammanfattande redogörelser för
kreditgivningen lämnas på bestämda tider. Rapporterna rörande ställningen
och kassabebållningen insändas på de i 27 § riksbankslagen omförmälda tiderna.

Utöver nu nämnda rapporter avlämna avdelningskontoren periodvis sammandrag
av kontorens förvaltningsutgifter.

Undersökningar på ort och ställe omfatta dels inspektioner av fullmäktig,
vice riksbankschefen eller suppleant för fullmäktige, dels särskilda undersökningar
och inventeringar, vilka på fullmäktiges uppdrag förrättas av därtill
utsedda tjänstemän, minst två för varje kontor. Inspektion sker minst en gång
varje år, varvid i första hand granskas kontorens kreditgivning, särskilt tili
andra än affärsbanker, vården av kassabehållning och inneliggande värdehandlingar,
underhållet av fastigheten samt skötseln av kontoret i allmänhet.
De särskilda undersökningarna, vilka även äga rum minst en gång varje år,
hava karaktären av en fullständig inventering och revision av kontoret. Härvid
kontrolleras i alla väsentliga avseenden rörelsen vid kontoret sedan tidpunkten
för nästföregående sådan undersökning.

Med hänsyn till nu berörda förhållanden anse fullmäktige, att revisionen
av avdelningskontoren genom särskilda av riksdagen utsedda revisorer kan
upphöra.

Fullmäktige vilja tillägga, att kostnaderna för avdelningskontorens särskilda
revisorer under år 1933 hava uppgått till ett belopp av 13,622 kronor
75 öre.

Med stöd av vad sålunda anförts få fullmkätige hemställa, att bankoutskottet
måtte föreslå riksdagen att fastställa följande reglemente för riksbankens
styrelse och förvaltning att träda i kraft den 1 januari 1935.

Förslag

till

Reglemente för Riksbankens styrelse och förvaltning.

§ 1.

Utöver vad i lagen för Sveriges riksbank den stadgas,

skola för förvaltningen av riksbanken i detta reglemente givna föreskrifter
lända till efterrättelse.

AVD. I.

Om sedelutgivningen och bankrörelsen.

§ 2.

Mom. 1. Texten å de sedlar, som riksbanken utgiver, skall lyda sålunda:

»Sveriges riksbank inlöser vid anfordran denna sedel å 00 kronor med guldmynt
enligt lagen örn rikets mynt av den 30 maj 1873.»

Mom. 2. Å sedlarna anbringas genom tryck namnteckningar av fullmäktig,
den av fullmäktige utsedde suppleanten för förste deputeraden eller tjänsteman,
två i förening.

Mom. 3. Riksbanken är skyldig att, när så påfordras, vid sitt huvudkontor
inlösa sina sedlar efter den grund, Konung och riksdag fastställt.

Mom. 4. Inlösen av bristfälliga och förslitna sedlar samt ersättning för
helt förstörda sedlar äga fullmäktige att medgiva med hänsyn till föreliggande
skäl och omständigheter.

Bankoutskottets utlåtande Nr 78.

55

§ 3.

Riksbanken skall hava avdelningskontor å följande platser: Göteborg, Malmö,
Falun, Gävle, Halmstad, Härnösand, Jönköping, Kalmar, Karlskrona, Karlstad,
Kristianstad, Linköping, Luleå, Mariestad, Norrköping, Nyköping, Sundsvall,
Umeå, Uppsala, Visby, Vänersborg, Västerås, Växjö, örebro, Östersund.

§ 4-

Guld och silver i plants försäljas vid huvudkontoret i mån av tillgång till
pris, som av fullmäktige bestämmes.

§ 5.

Svenskt mynt, präglat efter myntordningar, vilka äro äldre än lagen örn
rikets mynt den 30 maj 1873, inlöses av riksbanken efter sitt värde i gångbart
mynt.

§ 6.

Diskontering, lån eller kredit i checkräkning må ej utan fullmäktiges medgivande
beviljas annan än den, som är mantalsskriven eller driver stadigvarande
rörelse inom det lånedistrikt, som fullmäktige bestämt för varje kontor.

Utan hinder av distriktsindelningen må dock mot realsäkerhet beviljas lån
utan avbetalningsrätt och kredit i checkräkning.

Dessutom må bankinrättningar, även örn de icke tillhöra huvudkontorets
distrikt, i samtliga lånegrenar anlita detta kontor.

§ 7.

Från en under riksbankens förvaltning ställd avbetalningslånefond med ett
kapital av fyrtiofyra miljoner kronor äger riksbanken att driva utlåning enligt
nedan angivna grunder.

Den vinst, som uppstår för avbetalningslånefonden, skall inräknas i riksbankens
vinst för året, dock med iakttagande av att, därest till följd av lidna
förluster fonden skulle hava nedgått under det fastställda beloppet, fondens
följande årsvinster främst skola användas för dess uppbringande till samma
belopp.

Avbetalningslån utlämnas mot skuldförbindelse, försedd med borgen såsom
för egen skuld, eller med pant av värdepapper, och återbetalas medelst erläggande
var sjätte månad efter utgivningsdagen av minst en femtondedel av
lånebeloppet jämte upplupen ränta.

Avbetalningslån må ej utgivas till lägre belopp än 300 kronor, och såsom
låntagare må ingen häfta för högre belopp än 6,000 kronor.

§ 8.

För utlåningsrörelsen i dess helhet skola gälla följande särskilda bestämmelser.

Mom. 1. Diskontering, lån eller kredit i checkräkning må ej beviljas:

a) fullmäktig i riksbanken eller verkställande ledamot av styrelse vid avdelningskontor;
dock att de kunna erhålla lån och kredit i checkräkning mot
säkerhet av statens, allmänna hypoteksbankens eller konungariket Sveriges
stadshypotekskassas obligationer;

b) tjänsteman i riksbanken; dock äger sådan tjänsteman att vid huvudkontoret
eller det avdelningskontor, där han tjänstgör, erhålla lån och kredit i
checkräkning mot säkerhet av obligationer, utfärdade av staten, allmänna hypoteksbanken,
konungariket Sveriges stadshypotekskassa eller kommun, eller

56

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 78.

ock obligationer, som i belåningshänseende av fullmäktige likställas med sistnämnda
slag av obligationer.

Morn. 2.^ Åt annan styrelseledamot vid avdelningskontor än verkställande
ledamot må lån eller kredit i checkräkning beviljas endast mot pant, som prövas
i och för sig innebära fullgod säkerhet. Växel, å vilken annan styrelseledamot
än verkställande ledamot är acceptant, trassent eller endossent, må ej
diskonteras i riksbanken med mindre sådan växel är grundad å verklig haneller
siste endossenten är av Kungl. Maj :t oktrojerad bankinrättning.

Morn. 3. Lån eller kredit i checkräkning må ej beviljas med borgen av fullmäktig,
styrelseledamot vid avdelningskontor eller tjänsteman eller mot säkerhet
av fordringsbevis, för vilket sådan person svarar; ej heller må växel,
å vilken fullmäktig, verkställande styrelseledamot eller tjänsteman är acceptant,
trassent eller endossent, i riksbanken diskonteras.

Mom. 4. Vad i denna paragraf stadgas om fullmäktig och verkställande
styrelseledamot gäller ock suppleant för fullmäktig ävensom den av fullmäktige
utsedde suppleanten för förste deputeraden. För suppleant för styrelseledamot
gäller vad i denna paragraf stadgas örn annan styrelseledamot än
verkställande ledamot.

Angående bolag eller förening vari person, som omförmäles i denna paragraf,
såsom delägare eller medlem äger ett väsentligt ekonomiskt intresse,
gäller vad örn sådan person stadgas.

§ 9-

Därest fullmäktig överträder det enligt 35 § i lagen för Sveriges riksbank
meddelade förbudet att såsom kommissionär taga befattning med växeldiskontering
eller med anskaffande av lån eller annan kredit i riksbanken,
göres anmälan därom hos riksdagens justitieombudsman. Överträdes förbudet
av den av fullmäktige utsedde suppleanten för förste deputeraden, där han
icke är fullmäktig, eller av ledamot i avdelningskontors styrelse eller tjänsteman,
anmäles förhållandet hos fullmäktige.

§ 10.

Vid ansökan örn växeldiskontering, lån eller kredit i checkräkning skall den
erbjudna säkerheten noga prövas.

Särskilt bör vid diskontering av växlar hänsyn tagas till växlarnas ursprung.

§ 11.

Räntan för lån och kredit i checkräkning samt vid diskontering av växlar
äga fullmäktige att bestämma med avseende å såväl penningställningen som
utlåningstiden och de säkerheter, vilka erbjudas. Likaledes äga fullmäktige
att bestämma avgiften för kredit i checkräkning ävensom att medgiva befrielse
från sådan avgift.

§ 12.

Riksbankens huvud- och avdelningskontor äga med stöd av Kungl. Majrts
plakat och påbud till domhavande och exekutorer örn en prompt handräckning
och ^exekution för rikets ständers bank den 18 april 1681 att av såväl
Överståthållarämbetet i Stockholm som samtliga Konungens befallningshavande
och övriga exekutorer skyndsamligen erhålla laga handräckning i alla
de utsökningsmål, som av huvud- och avdelningskontorens utlåningar härröra,
med åliggande för bemälda myndigheter att, efter skuldens indrivande, ofördröjligen
insända de influtna medlen till riksbanken.

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 78.

57

§ 13.

Obligationer, utfärdade av riksbanken å medel, upplånade före år 1830, få
icke i riksbanken belånas, men riksbanken infriar vid anfordran sådana av
dessa obligationer, vilka ej innefatta förbud mot medlens uttagning.

§ 14.

Beträffande den förvaring av värdepapper eller av gods under försegling,
som oförmäles i 24 § lagen för Sveriges riksbank, äga fullmäktige att bestämma
förvaringsavgiften ävensom att medgiva befrielse från sådan avgift.

AVD. II.

Om tryekerirörelsen och papperstillverkningen.

§ 15.

Angående driften av sedeltryckeriet och pappersbruket äga fullmäktige
meddela, erforderliga bestämmelser med iakttagande av föreskrifterna i de
instruktioner och arbetsordningar, som av bankoutskottet för tryckeriet och
bruket fastställts.

AVD. III.

Om styrelsen och förvaltningen m. m.

A. Fullmäktige.

§ 16.

Mom. 1. Fullmäktige utse inom sig en förste deputerad att vara chef för
riksbanken (riksbankschef) samt inom eller utom sig en suppleant för honom
att med fullmäktigs rätt och ansvar vid inträffande förfall träda i hans ställe
(vice riksbankschef).

Därjämte utse fullmäktige inom sig två andre deputerade.

Mom. 2. Är styrelsen ej så fulltalig, som för besluts fattande erfordras
enligt vad här nedan föreskrives, inkallas suppleant, utsedd av riksdagen.

Den av Konungen förordnade suppleanten inkallas, när förfall för ordföranden
anmälts.

Mom. 3. Därest vid förfall för riksbankschefen vice riksbankschefen är
förhindrad att träda i hans ställe, äga fullmäktige förordna andre deputerad
att uppehålla riksbankschefens befattning.

Fullmäktige äga vid behov förordna vikarie för andre deputerad.

Mom. 4. När fullmäktig på grund av bestämmelserna i 30 och 31 §§ av
lagen för Sveriges riksbank icke får utöva befattning såsom sådan, skall han
genast frånträda densamma, samt suppleant då inkallas att i stället inträda
såsom fullmäktig.

Mom 5. Angående ersättning åt fullmäktige och den av fullmäktige utsedde
suppleanten för förste deputeraden samt åt vikarier för fullmäktige
gäller vad därom är särskilt stadgat.

§ 17.

Fullmäktige äga uppdraga åt en direktion, bestående av riksbankschefen,
vice riksbankschefen samt de två andre deputerade, att i överensstämmelse
med den instruktion, som av fullmäktige fastställes, samt i övrigt efter av
fullmäktige bestämd fördelning av göromålen mellan direktionens ledamöter
föredraga ärenden inför fullmäktige, tillse utförandet av fullmäktiges beslut,

58

Bankoutskottets utlåtande Nr 78.

utöva tillsyn över göromålen inom banken, verkställa köp och försäljning av
utländska valutor, pröva utlåningsärenden, som ej kunna uppskjutas till handläggning
av den i § 18 mom. 2 omförmälda delegationen, samt handhava den
löpande förvaltningen i övrigt.

Fullmäktige äga vidare utse inom sig en fullmäktig för att enligt meddelade
föreskrifter utöva tillsyn över riksbankens pappersbruk samt inför fullmäktige
föredraga bruket rörande ärenden.

§ 18.

Mom. 1. För behandling av allmänna ärenden sammanträda fullmäktige en
gång i varje vecka eller oftare, om ärendenas beskaffenhet och oavbrutna gång
sådant fordra, och skola därvid minst fem fullmäktige vara tillstädes; dock
må ärenden, som böra skyndsamt handläggas, kunna avgöras av allenast fyra
fullmäktige, därest tre av dem äro örn beslutet ense.

Framställes under fullmäktiges överläggningar olika yrkanden, skola samtliga
närvarande fullmäktige till protokollen avgiva sina röster. Vid lika
röstetal är ordförandens röst avgörande. Den, som icke yttrat sig till protokollet,
anses hava bejakat pluralitetens beslut, och fullmäktig, som av en
eller annan anledning varit hindrad att övervara något fullmäktiges beslut,
får ej på sådan grund undandraga sig att deltaga i de överläggningar, som
vidare kunna uppstå i följd av samma beslut. Endast vid val till sådan befattning,
vartill någon bland fullmäktige kan utses, får sluten omröstning
ske och skall i sådant fall äga rum, när yrkande härom framställes.

Vid fullmäktiges sammankomster skall vice riksbankschefen närvara. Han
äger, även örn han ej är fullmäktig, deltaga i förhandlingarna. I ärende,
vari han är föredragande, är han skyldig att låta till protokollet anteckna sin
mening, när denna är skiljaktig från fullmäktiges beslut.

Expeditioner i fullmäktiges namn må ej utgå utan till följd av beslut, fattat
vid fullmäktiges sammankomst.

Mom. 2. Fullmäktige äga uppdraga åt en delegation att enligt av fullmäktige
fastställd instruktion verkställa prövning av utlåningsärenden. Delegationen
skall bestå av antingen minst fyra fullmäktige eller minst tre fullmäktige
jämte vice riksbankschefen, där denne ej är fullmäktig; dock skall
iakttagas, att i delegationen alltid finnes en fullmäktig, som ej tillhör den i
§ 17 omförmälda direktionen. Lånedelegationen skall sammanträda varje
söckendag, där ej fullmäktige med hänsyn till särskilda omständigheter för
viss dag annorlunda besluta. Vid dylikt sammanträde förekommande ärende
skall hänskjutas till fullmäktige, därest någon av de närvarande så yrkar.
Vid sammanträdet skola anmälas de krediter, som jämlikt § 17 sedan nästföregående
sammanträde beviljats av direktionen.

Mom. 3. Fullmäktig eller vice riksbankschef äger ej deltaga i behandling
av fråga rörande avtal mellan honom och riksbanken. Ej heller må han deltaga
i behandling av fråga örn avtal mellan riksbanken och tredje man, där
han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot riksbankens.
Vad sålunda är stadgat äge motsvarande tillämpning beträffande rättegång
eller annan talan mot fullmäktig, vice riksbankschef eller tredje man.

Mom. 4. Vid fullmäktiges i riksbanken och i riksgäldskontoret gemensamma
sammanträden skola, för att beslut skall kunna fattas, minst fem av
fullmäktige i vartdera verket vara tillstädes och skall omröstning därvid verkställas
per capita.

§ 19.

Fullmäktige åligger att verkställa eller genom ombud, utsett inom eller utom
fullmäktige, låta verkställa erforderliga undersökningar av riksbankens kon -

Bankoutskottets utlåtande Nr 78.

59

tor och avdelningar, kassor och förvaringsrum samt sedeltryckeri och pappersbruk
ävensom erforderliga besiktningar av riksbankens fastigheter och
inventarier.

Härvid skall iakttagas, att varje avdelningskontor minst en gång varje år
skall såväl inspekteras av fullmäktig eller vice riksbankschefen eller suppleant
för fullmäktige som ock undersökas av för detta ändamål av fullmäktige
utsedda tjänstemän.

För dylik förrättning, som verkställes av fullmäktig eller vice riksbankschefen
eller av suppleant för fullmäktige, utgår ej särskilt arvode utan endast
ersättning för därav föranledd reskostnad samt traktamente enligt vad härom
är särskilt stadgat. Till annat ombud lämnas gottgörelse efter fullmäktiges
bestämmande.

§ 20.

Riksbanken tillhörig fastighet, med undantag av sådan, som till täckande
av riksbankens däruti intecknade fordran blivit för dess räkning inropad,
må icke av fullmäktige utan riksdagens medgivande avyttras.

Nybyggnad eller större reparation å bankens för rörelsen avsedda byggnader
må ej, utan oundgängligt behov, av fullmäktige företagas, innan de
därtill erhållit medgivande av riksdagen.

§ 21.

Mom. 1. Fullmäktige äga att av riksbankens medel utbetala

l:o) bidragen till bankostatens änke- och pupillkassa samt änke- och pupillkassan
vid riksbankens avdelningskontor och pappersbruk;

2:o) av riksdagen till enskilda personer fastställda årliga anslag;

3:o) vad som erfordras för överinseendet över brandväsendet inom riksbankens
byggnad i Stockholm samt för polis- och annan bevakning;

4:o) bidrag till frukostservering under arbetstiden åt riksbankens tjänstemän.

Mom. 2. Vid efterapning eller förfalskning av riksbankssedel ävensom
vid utprångling av sådan efterapad eller förfalskad sedel äga fullmäktige att
efter sig företeende omständigheter i varje särskilt fall för upptäckt av brottets
förövare eller däri delaktig utfästa eller tilldela de belöningar av riksbankens
medel, vilka fullmäktige finna lämpliga.

§ 22.

Mom. 1. Fullmäktige berättigas att efter noggrann prövning av omständigheterna
i varje särskilt fall bevilja de riksbankens gäldenärer, vilka försatts
i konkurs eller vid försök till utmätning befunnits sakna utmätningsbar
tillgång, ackord eller eftergift å deras skuld så ock eljest biträda överenskommelse
mellan gäldenär och hans fordringsägare om betalning av gäld. _ I övrigt
äga fullmäktige icke efterskänka något av vad enligt givna föreskrifter och
gällande författningar bör erläggas, utan skola alla frågor därom underställas
bankoutskottet.

Fullmäktige äga att bevilja riksbankens gäldenärer anstånd med betalning
av skuld till riksbanken och äga jämväl att uppdraga åt direktionen och
styrelserna vid avdelningskontoren att bevilja sådant anstånd.

Mom. 2. Fullmäktige äga att bestämma, vilka såsom osäkra ansedda
fordringar skola föras inom linjen i räkenskaperna.

§ 23.

Fullmäktige skola alltid vara beredda på sådana åtgärder, varigenom riksbankens
tillgångar i ädla metaller och värdepapper samt bankens räkenska -

60

Bankoutskottets utlåtande Nr 78.

per må kunna, om så fordras, utan tidsutdräkt till annan som säker ansedd
ort förflyttas; och böra fullmäktige vid sådant förhållande av Kungl. Majit
utbedja sig råd och upplysningar.

§ 24.

Mom. 1. Enligt bolagsordningen för aktiebolaget Kreditkassan av år 1922
skola fullmäktige utse en ledamot i bolagets styrelse jämte suppleant för
denne.

Mom. 2. Fullmäktige skola utse en ledamot i den kommission, som jämlikt
instruktionen för mynt- och justeringsverket har att pröva myntat gulds halt
och vikt.

Mom. 3. Vid de tillfällen, då riksdagsmäns fullmakter enligt § 32 riksdagsordningen
granskas av chefen för justitiedepartementet eller den person, Konungen
i hans ställe förordnat, skola tre bland de av riksdagen valda fullmäktige
vara tillstädes.

Mom. 4. Åt de av riksdagen valda fullmäktige i riksbanken och fullmäktige
i riksgäldskontoret gemensamt är uppdraget:

a) enligt § 50 regeringsformen att med Konungen samråda örn utsättande
av riksdagsort, då, i anseende till de i nämnda paragraf omförmälda hinder,
riksdag ej kan hållas i huvudstaden;

b) enligt § 98 regeringsformen att, örn justitieombudsmannen eller militieombudsmannen
mellan riksdagarna avsäger sig det erhållna förtroendet eller
med döden avgår, i ämbetet genast insätta den man, som blivit till efterträdare
utsedd, samt att, därest ombudsmans utsedde efterträdare mellan riksdagarna
avsäger sig det erhållna förtroendet eller i ombudsmansämbetet insättes
eller med döden avgår, välja en annan behörig man i hans ställe.

Mom. 5. Gemensamt med fullmäktige i riksgäldskontoret äga fullmäktige
i riksbanken dessutom:

a) att för framtida uppsikten och kontrollen över Göta kanals vidmakthållande
utse och välja ej mindre en person för att såsom ledamot å riksbankens
och riksgäldskontorets vägnar inträda i direktionen över nämnda kanal än
ock ett ombud att å samma verks vägnar deltaga i revisionen av kanalens räkenskaper;
skolande valet till ledamot i direktionen förnyas varje år och till
ombud i revisionerna före desammas början; dock må förut härtill utsedda
personer kunna återväljas;

b) att bestämma vad justitieombudsmannen eller militieombudsmannen för
sådan tid, då han av annan anledning än semester eller sjukdom icke bestrider
ämbetet, skäligen prövas böra i varje särskilt fall avstå av sin avlöning.

B. Avdelningskontorens styrelser.

.§ 25.

Mom. 1. Styrelsen vid vartdera avdelningskontoret i Göteborg och Malmö
utgöres av fyra ledamöter och vid vart och ett av de övriga avdelningskontoren
av tre ledamöter, vilka alla, jämte nödigt antal suppleanter, för ett år
i sänder, efter kalenderår räknat, utses av fullmäktige, med rättighet för fullmäktige,
att, när de därtill finna anledning, entlediga en eller flera ledamöter
i dessa styrelser; och skola i den eller de entledigades ställe annan eller andra
ledamöter genast inväljas.

Avgår eljest ledamot under den tid, för vilken han är vald, utses ny ledamot
att deltaga i styrelsen under den tid, som för den avgångne ledamoten
återstått. Vid de årliga valen kan avgående styrelseledamot återväljas.

Mom. 2. Bland ledamöter i varje styrelse skola fullmäktige särskilt utse

BanTcoutslcottets utlåtande Nr 78.

61

en att i egenskap av verkställande styrelseledamot handhava den dagliga förvaltningen.
Styrelsen väljer inom sig ordförande och vice ordförande. Till
sådant uppdrag kan icke verkställande styrelseledamot utses.

Mom. 3. Suppleant inkallas i styrelsen, när på grund av tillfälligt hinder
för ordinarie ledamot styrelsen ej är beslutför.

Inträffar hinder för verkställande styrelseledamot, anmäles förhållandet
skyndsammast hos fullmäktige, och äger styrelsen att förordna örn göromålens
uppehållande, intill dess fullmäktige i ärendet beslutat.

Mom. 4. Angående semesterledighet för verkställande styrelseledamot är
särskilt stadgat.

Annan styrelseledamot vid avdelningskonter med styrelse, bestående av tre
ledamöter, äger efter anmälan hos vederbörande styrelse och, för så vitt ej
särskilt hinder därför skulle möta, på riksbankens bekostnad begagna ledighet
under en tid av sammanlagt högst 30 dagar årligen.

Mom. 5. Angående avlöningsförmåner till ledamot av styrelse vid avdelningskontor
är särskilt stadgat.

Suppleant för styrelseledamot äger att under den tid, då han bestrider ordinarie
ledamots befattning i styrelsen, åtnjuta ersättning med belopp, motsvarande
det för den senare bestämda arvodet.

§ 26.

Mom. 1. För behandling av allmänna ärenden sammanträder styrelsen så
ofta ärendenas beskaffenhet och oavbrutna gång sådant fordra. Styrelsen
vare ej beslutför, med mindre än att vid avdelningskontoren i Göteborg och
Malmö tre ledamöter och vid övriga avdelningskontor samtliga ledamöter äro
tillstädes.

Uppstå vid dessa sammanträden, därvid protokoll skall föras, skiljaktiga meningar,
gäller den mening, för vilken de flesta rösterna avgivas. Vid lika
röstetal är ordförandens röst avgörande.

Mom. 2. För prövning av utlåningsärenden sammanträder styrelsen alla
söckendagar, där ej för viss dag med hänsyn till särskilda omständigheter av
fullmäktige annorlunda bestämmes. Örn styrelsens beslutförhet gäller vad i
mom. 1 sägs; och må låneansökan ej anses bifallen, såvida ej vid avdelningskontoren
i Göteborg och Malmö tre ledamöter och vid övriga avdelningskontor
samtliga ledamöter äro örn beslutet ense.

Mom. 3. Styrelseledamot äger ej deltaga i behandling av fråga rörande avtal
mellan honom och riksbanken, ej heller må han deltaga i fråga örn avtal
mellan riksbanken och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse,
som kan vara stridande mot riksbankens. Vad sålunda är stadgat äge
motsvarande tillämpning beträffande rättegång eller annan talan mot styrelseledamot
eller tredje man.

§ 27.

Mom. 1. Vid förvaltningen av avdelningskontoret har styrelsen att ställa
sig till efterrättelse icke endast bestämmelserna i lagen för Sveriges riksbank
och i detta reglemente utan även av fullmäktige och direktionen meddelade föreskrifter.

Det åligger verkställande styrelseledamoten att hava inseende över den vid
kontoret anställda personalen, att ordna göromålens handläggning inom kontoret,
att utöva erforderlig kontroll samt att föredraga tåne- och andra ärenden,
allt i överensstämmelse med av fullmäktige eller direktionen meddelade
föreskrifter.

Mom. 2. Örn ansvarighet för styrelseledamot vid avdelningskontor är särskilt
stadgat.

62

Bankoutslcottets utlåtande Nr 78.

C. Tjänstemännen vid huvudkontoret och avdelning skontoren.

§ 28.

Mom. 1. Antalet ordinarie tjänster i varje lönegrad är fastställt i den vid
avlöningsreglementet för befattningshavare vid riksdagens verk fogade tjänsteförteckning,
och äga fullmäktige att mellan kontoren fördela tjänsterna på
sätt fullmäktige med hänsyn till göromålens omfattning finna lämpligt.

Mom. 2. Därest ökade arbetskrafter för någon tid finnas oundgängligen
behövliga för göromålens obehindrade gång, äga fullmäktige att utöver stat
anställa den eller de tjänstemän, som erfordras.

Mom. 3. När ordinarie tjänsteman utses till direktionsledamot, föreståndare
för direktionsavdelning, kontrollant vid sedeltryckeriet eller verkställande
styrelseledamot vid avdelningskontor, skall hans tjänst i vanlig ordning återbesättas.
Upphör sådant uppdrag eller förordnande, skall tjänstemannen återgå
till befattning i den lönegrad, han före uppdraget eller förordnandet tillhörde
eller därunder kommit att tillhöra. Den tillfälliga ökning av antalet
ordinarie tjänster, som härav kan föranledas, äga fullmäktige besluta utan
hinder av vad i mom. 1 stadgas.

Mom. 4. Pröva fullmäktige ledigbliven tjänst kunna umbäras, äga fullmäktige
låta med tillsättningen därav anstå ävensom, därest fullmäktige anse
tjänst lämpligen kunna ersättas med tjänst i lägre lönegrad, förordna örn tillsättande
av sådan tjänst.

§ 29.

Ordinarie tjänster skola tillsättas av fullmäktige.

Fullmakt meddelas därvid åt tjänstemännen i trettionde lönegraden. Åt
tjänstemän i övriga lönegrader meddelas konstitutorial.

§ 30.

Mom. 1. Innan ordinarie tjänst inom l:a—30 :e lönegraderna tillsättes,
skall tjänsten kungöras ledig till ansökan medelst anslag inom bankens samtliga
kontor samt dessutom, beträffande tjänst i 16 :e—30 :e lönegraderna, medelst
tillkännagivande i post- och inrikes tidningar. Ansökningstiden må ej
understiga fjorton dagar. Kungörelse skall avse tjänst i allmänhet i viss
lönegrad i riksbanken.

Mom. 2. Anmäler sig icke någon fullt lämplig och skicklig sökande, skall
ny ansökningstid utsättas.

§ 31.

För erhållande av ordinarie tjänst i riksbanken gälla följande kompetensbestämmelser: a)

beträffande tjänst i 16:e—30:e lönegraderna:

studentexamen eller avgångsexamen från statsunderstött eller under
skolöverstyrelsens inseende ställt handelsgymnasium eller motsvarande
bildningsanstalt; till ombudsman eller biträdande ombudsman kan dock
endast den antagas, som fullgjort vad författningarna föreskriva i avseende
å dem, som i domarevärv må begagnas;

b) beträffande tjänst såsom kameralbiträde och kontorsskrivare i 7 :e respektive
11 :e lönegraderna:

realskolexämen eller avgångsbetyg från 8-klassigt läroverk för kvinnlig
ungdom medförande normalskolekompetens.

Utan hinder härav äga fullmäktige, då omständigheterna därtill föranleda,
att till ordinarie tjänstemän i ovannämnda lönegrader antaga sökande, som
på annat sätt ådagalagt erforderlig kompetens; dock må dispens ej medgivas
beträffande tjänst såsom ombudsman eller biträdande ombudsman.

BankoutsTcotiets utlåtande Nr 78.

63

§ 32.

Vid alla tjänstetillsättningar skall till tjänsten antagas den, som för tjänsten
är mest skicklig och passande.

Vid tillsättande av ordinarie tjänst inom l:a—30 :e lönegraderna må icke
antagas annan än den, som anmält sig såsom sökande till tjänsten.

§ 33.

Fullmäktige äga att, när de därtill finna anledning, entlediga ordinarie
tjänsteman vid huvudkontoret, vilken tillsatts genom förordnande. Angående
entledigande av verkställande styrelseledamot vid avdelningskontor är stadgat
i § 25.

§ 34.

Göromålen vid riksbankens huvud- och avdelningskontor skola handläggas
i överensstämmelse med av fullmäktige fastställda tjänstgöringsstadgar samt
de av fullmäktige, direktionen eller, för avdelningskontor, av.dess styrelse eller
verkställande styrelseledamot härutöver meddelade föreskrifter.

§ 35.

Tjänstemännens avlönings- och pensionsförhållanden äro angivna i avlöningsreglementet
för befattningshavare vid riksdagens verk med därvid fogade
tjänstförteckning och tillämpningsbestämmelser samt i bestämmelser i
fråga örn rätt till pension för ordinarie tjänstemän vid nämnda verk.

§ 36.

Fullmäktige äga uppdraga åt direktionen och styrelse vid avdelningskontor
att besluta örn tjänstledighet ävensom att förordna örn uppehållande av
ledigbliven tjänst.

§ 37.

Tjästeman, som förklaras omyndig, skall avhållas från tjänstgöring så länge
omyndighetstillståndet fortfar.

Bliver omyndighetsförklaringen icke hävd inom två år, skall han från tjänsten
skiljas; dock äga fullmäktige, örn omyndighetstillståndet föranletts av
sjukdom, att efter omständigheterna förfara.

§ 38.

Mom. 1. Tjänsteman, som försatts i konkurs, skall genast avhållas från
tjänstgöring och skall från tjänsten skiljas, örn han icke senast ett år efter
det tiden för bevakning av fordran i konkursen gått till ända, eller, där konkursen
blivit avskriven jämlikt 185 § konkurslagen, från det beslut örn avskrivning
meddelades, styrker sig vara befriad från borgenärernas krav.

Morn. 2. Örn tjänstemans ekonomiska ställning blivit sådan, att fullmäktige
finna hans fortsatta bestridande av tjänsten icke böra äga rum, äga fullmäktige
avhålla honom från tjänstgöring, till dess hans ställning blivit
ordnad.

§ 39.

Har tjänsteman genom domstols utslag blivit dömd till påföljd enligt 2 kap.
19 § strafflagen, skall han genast avhållas från tjänstgöring i riksbanken och
skall, örn utslaget vinner laga kraft, då skiljas från sin tjänst.

§ 4°.

= Morn. 1. Ordinarie tjänsteman, som begått mindre förseelse i tjänsten eller
låtit klandervärt uppförande komma sig till last och ej låter sig rätta av
direktionens eller kontorsstyrelses tillsägelser och föreställningar, må av fullmäktige,
sedan tjänstemannen beretts tillfälle att förklara sig, tillrättavisas
och varnas eller avhållas från tjänstgöring, högst tre månader, med förlust
därunder helt eller delvis av tjänsten åtföljande förmåner.

64

Bankoutskottets utlåtande Nr 78.

Mom. 2. I händelse att den, som på detta sätt erhållit varning eller avhållits
från tjänstgöring, ånyo gör sig skyldig till fel eller försummelse i tjänsten
eller att ordinarie tjänsteman beträdes med svårare fel eller försummelse
i tjänsten, må fullmäktige, sedan tjänstemannen beretts tillfälle att förklara
sig, avhålla honom från tjänstgöring under längre eller kortare tid, med förlust
därunder helt eller delvis av tjänsten åtföljande förmåner, eller förflytta
honom till tjänst i lägre lönegrad eller skilja honom från riksbankens tjänst.

^Mom. 3. Beslut, varigenom ordinarie tjänsteman enligt denna paragraf avhålles
från tjänstgöring, förflyttas till tjänst Hägre lönegrad eller skiljes från
riksbankens tjänst, skall jämte besvärshänvisning skriftligen meddelas honom.

Mom. 4. Icke ordinarie befattningshavare, som gjort sig skyldig till fel
eller försummelse i tjänsten eller låtit klandervärt uppförande komma sig till
last, må, där förseelsens art sa anses påkalla, omedelbart skiljas från riksbankens
tjänst, ändock att viss uppsägningstid kan hava blivit bestämd.

Mom. 5. Örn tjänstefel är av sådan beskaffenhet, att i anledning därav
anmälan sker för anställande av åtal, må fullmäktige i sammanhang härmed
avhålla vederbörande tjänsteman från tjänstgöring.

§ 41.

Mom. 1. Ansökningar från personer inom riksbanken rörande arvoden utöver
fastställd stat, gratifikationer, eftergifter eller avskrivningar få ske endast
hos bankoutskottet; och skola ansökningarna inlämnas till fullmäktiges
expedition senast å den dag, riksdagen sammanträder, vid påföljd att de i
annat fall icke varda till prövning upptagna.

Mom. 2. över sådana av fullmäktige fattade beslut, som grunda sig på
stadgandena i §§ 28—32, §§ 36—38 och § 40 i detta reglemente eller i avlöningsreglementet
för befattningshavare vid riksdagens verk med därtill hörande
särskilda bestämmelser dels angående tillämpning av samma reglemente,
dels i fråga örn rätt till pension för ordinarie tjänstemän vid nämnda verk,
kunna besvär anföras hos bankoutskottet.

Missnöje med beslutet skall, vid äventyr av talans förlust, skriftligen anmälas
hos fullmäktige inom fjorton dagar efter den dag, då klaganden därav bevisligen
erhållit del; skolande beslut i fråga om tillsättande eller uppehållande
av tjänst anses hava kommit klaganden till del den dag, beslutet blivit justerat
eller offentligen tillkännagivet.

Besvären skola därefter, vid enahanda äventyr, inom ytterligare fjorton dagar
ingivas till fullmäktige, vilka hava att så snart ske kan överlämna besvären
till bankoutskottet.

Mom. 3. Över sådana i mom. 1 och 2 omförmälda ansökningar och besvär,
sorn blivit inom behörig tid till fullmäktige inlämnade, skola fullmäktige samtidigt
med överlämnandet till bankoutskottet avgiva utlåtande.

D. Personalen vid sedeltryckeriet och pappersbruket.

§ 42.

Angående personalen vid sedeltryckeriet och Tumba bruk gäller vad därom
är särskilt stadgat, i de under § 15 i detta reglemente omförmälda instruktioner
och arbetsordningar.

Tumba bruks tjänstemän tillkommande löner och övriga förmåner äro bestämda
i särskild av riksdagen fastställd avlöningsstat.

Stockholm den 15 mars 1934.

Å fullmäktiges vägnar:

ADOLF af JOCHNICK.

Carl Törnebladh.

Stockholm 1934. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

341212