Bankoutskottets utlåtande Nr 67.

7

Nr 67.

Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1934 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om fyllnadspension
åt förre stationsskrivaren vid Härnösand—
Sollefteå järnväg K. V. Lindeberg.

I två till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 235 av herr
Tjällgren och den andra inom andra kammaren under nr 257 av herr Sandström,
har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att till förre stationsskrivaren
vid av statens järnvägar övertagna Härnösand—Sollefteå järnväg,
Knut Vilhelm Lindeberg måtte utgå en årlig fyllnadspension av 806 kronor».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen
I: 235.

Av handlingarna i ärendet framgår,

att Lindeberg, som är född den 24 juli 1877, den 1 oktober 1899 antogs
till ordinarie stationskarl vid Härnösand—Sollefteå järnväg, den 1 mars 1902
befordrades till kontorsbiträde och den 1 januari 1927 till stationsskrivare
vid nämnda järnväg

samt att han från och med den 1 angusti 1940 är berättigad till pension
från enskilda järnvägarnas pensionskassa.

I 7 § i det emellan järnvägsstyrelsen, å ena, samt Härnösand—Sollefteå
järnvägsaktiebolag, å andra sidan, avslutade, av Kungl. Maj:t den 30 juni
1932 godkända kontraktet angående förvärvande för svenska statens räkning
av Härnösand—Sollefteå järnväg m. m. stadgades, bland annat, att statens
järnvägar ägde rätt att under tiden 1 juli—30 september 1932 dels jämlikt
för personalen gällande avtal uppsäga sådan icke-ordinarie eller till
ordinarie åren 1931—1932 befordrad personal, som befunnes vara för den
övertagna järnvägens drift i statens järnvägars regi icke erforderlig, dels mot
skälig förtidspensionering entlediga personal i ordinarie befattning, äldre än
ovan angivna, som med hänsyn till antingen sjuklighet eller lyte eller ock
arten av innehavande tjänstebefattning icke lämpligen kunde övertagas i
statens järnvägars tjänst.

Med stöd av sistnämnda bestämmelse entledigades Lindeberg ur statens
järnvägars tjänst med utgången av december 1932 samt tillerkändes från
och med den 1 januari 1933 en förtidspension av 2,030 kronor för år.

I framställning till Kungl. Majit den 1 december 1932 anhöll Lindeberg att
få återinträda i tjänstgöring vid statens järnvägar eller, om detta icke kunde
beviljas, att bliva överförd till övergångsstat.

8 Bankoutskottets utlåtande Nr 67.

Järnvägsstyrelsen anförde i utlåtande över denna framställning bland annat
följande.

Verkställda utredningar visade, att personalbehovet vid den enskilda järnvägen
kunde avsevärt reduceras efter densammas införlivande med statens
järnvägar. Vid tiden liärför — den 1 juli 1932 — uppgick sålunda den fast
anställda personalen till 196 personer, under det att behovet av fast anställd
personal för närvarande utgjorde endast 136 personer.

Den av sökanden lämnade upplysningen, att hans tjänst icke kunde indragas,
vore felaktig. Vid tiden för Härnösandsbanans införlivande med
statens järnvägar funnes i Härnösand, förutom stationsinspektoren, 1 förste
stationsskrivare och 3 stationsskrivare. Enligt vid statens järnvägar gällande
normer för personaluppsättning erfordrades endast, förutom stationsinspektoren,
1 förste stationsskrivare och 2 stationsskrivare, varför en stationsskrivartjänst
omedelbart indragits, och gällde detta just den tjänst, som
Lindeberg uppehållit. Då Lindeberg vore född 1877 och de båda övriga
stationsskrivarna vid f. d. Härnösand—Sollefteå järnväg vore födda 1895,
ansåges Lindeberg i främsta rummet böra ifrågakomma till förtidspensionering.

Då styrelsen slutligen på grund av för närvarande rådande överskott på
stationsskrivare och annan expeditionspersonal vid statens järnvägar icke
heller kunde bereda sökanden lämplig tjänst å annan ort vid verket, hade
det icke återstått styrelsen annat, än att med den rätt, som kontraktsenligt
tillkommit styrelsen, uppsäga sökanden ur statens järnvägars tjänst.

Att vissa av Lindeberg uppgivna äldre befattningshavare övertagits berodde
på att arten av deras innehavande tjänstebefattning icke lagt kinder
i vägen för lämplig placering i statens järnvägars tjänst vid f. d. Härnösand
—Sollefteå järnväg.

I anslutning till det anförda hemställde järnvägsstyrelsen, att framställningen
icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I en till Kungl. Majit ingiven, den 24 januari 1933 dagtecknad framställning
anhöll Lindeberg att, utöver till honom utgående pension av 2,030
kronor, en pensionsförhöjning av 1,570 kronor måtte tillerkännas honom,
varigenom han skulle komma i åtnjutande av ett sammanlagt pensionsbelopp
av 3,600 kronor för år, motsvarande vad han efter den 1 januari 1933 skulle
hava fått uppbära i ordinarie lön, därest han kvarstått i tjänst.

I häröver avgivet yttrande anförde järnvägsstyrelsen, bland annat, att
Lindeberg i likhet med övriga samtidigt pensionerade från Härnösand—
Sollefteå järnväg övertagna tjänstemän tillerkänts samma pension som han
vid härför stadgad ålder erhölle i ålderspension såsom delägare i enskilda
järnvägarnas pensionskassa. Då den Lindeberg sålunda tilldelade pensionen
icke syntes oskäligt låg, hemställde styrelsen, att Kungl. Majit måtte lämna
framställningarna utan avseende.

Genom beslut den 24 mars 1933 fann Kungl. Majit Lindebergs framställningar
icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

Motionärerna hava till stöd för sitt yrkande framhållit, bland annat, att
Lindeberg jämlikt bestämmelse i förenämnda kontrakt bort tillerkännas
fyllnadspension enligt kungl, brevet den 4 juni 1920 angående fyllnadspension
till vissa i statens järnvägars tjänst övertagna befattningshavare.

Bankoutskottets utlåtande Nr 67.

9

Över motionerna Ilar utskottet inhämtat utlåtande av järnvägsstyrelsen,
som bland annat framhållit, att enär Lindeberg icke övergått i statens järnvägars
tjänst vore — i motsats till vad motionärerna syntes vilja göra gällande
— bestämmelserna i förenämnda kungl, brev icke tillämpliga å honom.
Med åberopande av sina tidigare anförda synpunkter på den föreliggande
frågan och med hänsyn till de konsekvenser, till vilka ett bifall till motionerna
skulle leda, avstyrkte styrelsen bifall till motionärernas förslag.

Under åberopande av vad järnvägsstyrelsen i ärendet anfört får utskottet
avstyrka bifall till motionerna och alltså hemställa,

att förevarande motioner I: 235 och II: 257 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 29 maj 1934.

På bankoutskottets vägnar:

EDVIN LEPELEE.

Närvarande: Se anteckning å utlåtande nr 66.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 8 sami. Nr 66—67.

1081 34 2

Utskottet.