4

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

Nr 49.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1934 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om sänkning
av räntan d ett från riksgäldskontoret till aktiebolaget
Svenska Amerikalinjen utlämnat lån.

I två till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 57 av herr Boman
jämte fem av kammarens övriga ledamöter och den andra inom andra kammaren
under nr 79 av herr Lithander jämte tre av kammarens övriga ledamöter,
har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att räntan å aktiebolaget
Svenska Amerikalinjens lån hos riksgäldskontoret måtte sänkas, helst till

4 procent.

Med bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 190 anvisade 1926 års riksdag
bland utgifter för kapitalökning, att utgå av tillfälliga lånemedel, under
rubriken låneunderstöd till lån till aktiebolaget Svenska Amerikalinjen
ett reservationsanslag av 8,000,000 kronor. Tillika medgav riksdagen, att
av ifrågavarande anslag finge, för anskaffande av ett systerfartyg till det
ovannämnda bolag tillhöriga passagerarmotorfartyget »Gripsholm», till uppehållande
av bolagets regelbundna ångbåtsförbindelse mellan Sverige och
Amerikas Förenta Stater av riksgäldskontoret till bolaget utlämnas lån, om
det fartyg, som därmed avsåges, tillverkades vid svensk verkstad, till hela
anslagsbeloppet, men i annat fall till ett belopp av 6,000,000 kronor, att av
bolaget åtnjutas på följande villkor:

att för lånet skulle lämnas säkerhet, som av Kungl. Maj:t godkändes,
att lånet finge lyftas av bolaget i den ordning, som av Kungl. Maj:t fastställdes,

att å lyftat lånebelopp skulle erläggas årlig ränta från lyftningsdagen med

5 procent,

att sedan lånet innehafts, örn dess sammanlagda belopp utgjorde 8,000,000
kronor, under två år, men i annat fall under fem år från det bolaget blivit i
fartygsregistret inskrivet såsom ägare till det fartyg, som med lånet avsåges,
skulle under de därpå följande tio åren årligen återbetalas en tiondel av
sammanlagda ursprungliga lånebeloppet, så att hela lånet bleve senast inom
utgången av det tionde året till fullo guldet, samt

att i övrigt skulle för lånets erhållande och åtnjutande bestämmelserna i
kungörelsen den 18 december 1903 angående villkoren för lån från fonden
för rederinäringens understödjande i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

5

Lånebeloppet, som sedermera fastställdes till 6,000,000 kronor, tillhandahölls
aktiebolaget Svenska Amerikalinjen av riksgäldskontoret i två poster
under åren 1927 och 1928 samt användes för anskaffande av motorfartyget
»Kungsholm». Bolaget inskrevs i fartygsregistret såsom ägare till detta
fartyg den 20 november 1928. Enligt villkoren för lånet skall detsamma
alltså återbetalas med en tiondel årligen under åren 1934—1943. dock med
rätt för bolaget att tidigare och med större belopp verkställa inbetalningar
å lånet. Bolaget har hittills å lånet amorterat 1,800,000 kronor, vadan den
återstående kapitalskulden nu utgör 4,200,000 kronor. Lånet är i statsräkenskaperna
bokfört under fonden för låneunderstöd.

Såsom i motionerna framliålles, har Kungl. Maj:t i 1934 års statsverksproposition
föreslagit riksdagen medgiva, att beträffande lån, som beviljats eller
må komma att beviljas från vissa av statskontoret förvaltade utlåningsfonder,
för vilka för närvarande tillämpas en låneränta av 5 procent, den årliga
räntan må från och med den 1 juli 1934 tills vidare utgå efter 472 procent,
med iakttagande av vissa av föredragande departementschefen förordade
villkor.

Departementschefen har i motiveringen för detta förslag erinrat, att 1933
års riksdag hos Kungl. Majit anhållit örn utredning rörande ändrade grunder
för beräkningen av räntan vid utlåning från statens utlåningsfonder, med
hänsyn tagen jämväl till möjligheterna för en räntesänkning. Utredning i
ämnet hade under hösten 1933 verkställts av statskontoret och fullmäktige
i riksgäldskontoret, så vitt anginge under statskontorets, respektive fullmäktiges
förvaltning stående utlåningsfonder. Den av fullmäktige verkställda
utredningen hade avsett jämväl lån, tillhörande fonden för låneunderstöd.
Utredningen hade resulterat i förslag örn sänkning av räntefoten beträffande
flertalet av de utlåningsfonder, för vilka en låneränta av 5 procent tillämpades,
till 4V2 procent. Enahanda räntenedsättning hade av fullmäktige föreslagits
beträffande de å fonden för låneunderstöd redovisade lån — bland
dem lånet till aktiebolaget Svenska Amerikalinjen — vilka löpte med en
räntefot av 5 procent. Såsom skäl för den föreslagna räntenedsättningen
hade anförts, att medelräntefoten å av staten upplånat kapital — med undantag
av det i statens järnvägar nedlagda — numera något understege 41/,
procent. En ytterligare sänkning till 4 procent kunde ej tillstyrkas, enär
en sådan åtgärd skulle kräva, att det i utlåningsfonderna investerade lånekapitalet
i motsvarande mån utbyttes mot skattemedel.

Departementschefen tillstyrkte förslaget örn räntenedsättning i fråga örn
följande under statskontorets förvaltning ställda utlåningsfonder, nämligen
vattenkraftslånefonden, luftfartslånefonden, kraftledningslånefonden,hemslöjdslånefonden,
kolonisternas kreaturs- och redskapslånefond, hantverkslånefonden,
rederilånefonden, industrilånefonden saint kalkbruks]anefonden. Räntenedsättningen
borde förknippas med skyldighet för låntagaren att framdeles
vidkännas den höjning av räntefoten, som Kungl. Majit med hänsyn till den
effektiva medelräntan å den fonderade statsskulden prövade påkallad. En
dylik räntehöjning syntes dock, såvitt anginge äldre lån, ej böra gå utöver
de bestämmelser rörande räntefoten, som gällde, då lånet beviljades.

Beträffande de av riksgäldskontoret förvaltade utlåningsfonderna (järnvägslånefonderna)
ansåge emellertid departementschefen tillräckliga skäl ej föreligga
för en ändring av räntefoten. Vad åter anginge de lån, som tillhörde
fonden för låneunderstöd, borde beaktas, att villkoren för dessa lån icke

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

Utskottet.

vöre generellt reglerade utan av Kungl. Magt och riksdagen bestämts för
varje särskilt lån. I stor utsträckning rörde det sig här om lån, för vilka
staten genom årliga bidrag till låntagaren i en eller annan form själv gäldade
räntan och där alltså en ändring av räntefoten, efter därav påkallad jämkning
i bidragsgrunderna, såväl för staten som för låntagaren skulle bliva
utan saklig betydelse. Med hänsyn bland annat till dessa förhållanden hade
departementschefen ansett någon ändring av räntesatserna för ifrågavarande
lånegrupp icke böra i detta sammanhang komma till stånd.

På hemställan av statsutskottet (uti. nr 80) har riksdagen, i anledning av
Kungl. Maj:ts ovanberörda förslag, såvitt detsamma hänvisats till nämnda
utskott, och i ämnet väckta motioner, medgivit, att beträffande lån, som beviljats
eller komme att beviljas från statens bostadslånefond, vattenkraftslånefonden,
luftfartslånefonden, hantverkslånefonden, rederilånefonden eller
industrilånefonden, den årliga räntan må — beträffande lån ur statens bostadslånefond,
i den mån den årliga räntan ej redan utginge efter lägre procentsats
— från och med den 1 juli 1934 tillsvidare utgå efter 4x/2 procent, med
iakttagande av de av departementschefen förordade villkoren.

t

Aktiebolaget Svenska Amerikalinjen har i skrivelse den 5 januari 1934
anhållit hos Kungl. Majit, att Kungl. Majit ville vidtaga åtgärder i syfte att
räntan å bolagets statslån från och med den 1 januari 1934 nedsattes till
4 procent. Till stöd för sin framställning har bolaget bland annat framhållit,
att räntenivån efter lånets beviljande avsevärt sjunkit samt att en
räntesats av 5 procent å lån mot säkerhet av botteninteckning i förstklassigt
fartyg numera vore oskäligt hög.

I avgivna utlåtanden över bolagets framställning hava fullmäktige i riksgäldskontoret
och kommerskollegium tillstyrkt samt statskontoret förklarat
sig icke motsätta sig en sänkning från och med den 1 juli 1934 av räntan å
bolagets statslån till 4x/2 procent, lläntesäukningen borde enligt sistnämnda
två ämbetsverk förbindas med skyldighet för bolaget att framdeles vidkännas
den höjning av räntan, som Kungl. Majit med hänsyn till den effektiva
medelräntan å den fonderade statsskulden kunde finna gott bestämma, dock
ej utöver 5 procent.

Kungl. Majit har ännu icke fattat beslut beträffande bolagets ifrågavarande
framställning.

Samma skäl, som varit avgörande för det av riksdagen lämnade medgivandet,
att räntan å lån från vissa statens utlåningsfonder, bland andra
rederilånefonden, må från och med den 1 juli 1934 utgå efter 4’/2 procent
för år, tala enligt utskottets mening för, att räntan å aktiebolaget Svenska
Amerikalinjens lån hos staten likaledes nedsattes till 4x/2 procent. Utskottet
tillstyrker därför i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna, att den
årliga räntan å ifrågavarande lån fastställes att från och med den 1 juli 1934
tills vidare utgå efter 4x/2 procent, med skyldighet för bolaget att framdeles
vidkännas den höjning av räntan, som Kungl. Majit med hänsyn till
den effektiva medelräntan å den fonderade statsskulden kan finna gott be -

Bankoutskottets utlåtande Nr 49. 7

stämma, dock ej utöver den räntefot, som gällde för lånet, då det beviljades,
d. v. s. 5 procent.

Den föreslagna räntenedsättningen skulle medföra en minskning av det för
budgetåret 1934/1935 beräknade överskottet å fonden för låneunderstöd med
8,167 kronor. Efter det den lägre räntan vid betalningsdagen under budgetåret
1935/1936 varit gällande ett belt år, skulle inkomstminskningen för
staten under sistnämnda budgetår belöpa sig till 18,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner I: 57 och
II: 79, må medgiva, att den årliga räntan å det aktiebolaget
Svenska Amerikalinjen beviljade statslånet må från och med
den 1 juli 1934 tills vidare utgå efter 41/2 procent, med iakttagande
av det av utskottet härovan förordade villkoret.

Stockholm den 15 maj 1934.

På bankoutskottets vägnar:

EDVIN LEFFLER.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Lindgren, Lindley, Stendahl, Ström i Lidköping,
Johansson i Friggeråker, Berling *, Bjurström och Silfverstolpe;

från andra kammaren: herrar Leffler, Bäcklund, Paulsen, Andersson i Falkenberg,
Svedman, Ahl *, Hilding och friherre De Geer.

* Ej närvarande vid justeringen.