Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

1

Nr 26.

Ankom till riksdagens kansli den 12 april 1934 kl. 3 e. ra.

Utlåtande, angående avlöning till den hos riksdagen tillfälligt anställda
personalen.

I sitt den 9 februari 1934 avgivna utlåtande nr 5, angående dyrtidstilllägg
åt den hos riksdagen tillfälligt anställda personalen, meddelade bankoutskottet,
att till utskottet med skrivelse den 31 januari 1934 från kamrarnas
herrar talmän överlämnats ett den 15 december 1933 av riksdagens
lönekommitté avgivet betänkande med förslag till ordnande av avlöningsförhållandena
för riksdagens personal. I skrivelsen hade herrar talmän
omförmält, att betänkandet behandlats vid talmanssammanträde, till vilket
jämväl riksdagsutskottens ordförande samt kanslideputerade blivit kallade.
I enlighet med den mening, som vid sammanträdet visat sig vara
den förhärskande, hade herrar talmän föreslagit, bland annat, att kommittébetänkandet
icke för närvarande måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd och att således de vid 1933 års riksdag godkända avlöningsbestämmelserna
för personal hos riksdagens kamrar, utskott och kansli m. m.
måtte tillsvidare, i varje fall under 1934 års riksdag, förbliva gällande i
oförändrat skick.

Utskottet vill erinra, att utskottet i sitt ovanberörda utlåtande nr 5 förklarat
sig komma att framdeles under innevarande riksdag avgiva förslag
till avlöningsbestämmelser för riksdagens personal, att gälla från
och med 1935 års riksdag. Då utskottet nu upptager denna fråga, vill utskottet
till en början lämna en redogörelse för det väsentliga av innehållet
i lönekommitténs betänkande.

I anslutning till de av 1933 års bankoutskott i utlåtande nr 4 uppdragna
riktlinjerna för en revision av gällande avlöningsförhållanden för riksdagens
personal har lönekommittén i första hand sökt ernå större enkelhet
och enhetlighet i grunderna för beräkning av avlöningen till nämnda
personal. På anförda skäl har kommittén vid den sålunda företagna tekniska
revisionen av avlöningssystemet utgått från att de avlöningsförmåner,
som åtnjutits under 1933 års riksdag, i stort sett böra bibehållas oförändrade.
I sådant avseende föreslår kommittén, att hittills å arvodena
utgående dyrtidstillägg avvecklas genom höjning av arvodena med belopp,
motsvarande detta tillägg under 1933 års riksdag. För att enhetliga
arvoden skola bliva gällande inom en och samma lönegrupp skulle vid
dyrtidstilläggets inarbetande hänsyn ej tagas till den förhöjning av detsamma,
som utgått i form av s. k. barntillägg med belopp räknat efter 5
kronor för månad och varje av befattningshavaren underhållet barn. Till
utjämnande av den skiljaktighet i lönehänseende, som för närvarande

Milling till riksdagens protokoll 193 i. 8 sami. Nr 26.

1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

framträder däri, att dyrtidstillägg å samma grundarvode kan — på grund
av bestämmelsen att detta tillägg skall med viss maximering beräknas a
sammanlagda avlöningen i riksdagstjänst och statstjänst — utgå meri olika
belopp, alltefter storleken av avlöningen i statstjänst, skulle vidare arvodet
för samtliga befattningshavare i en och samma lönegrupp fastställas
till belopp, som för det stora flertalet befattningshavare i gruppen innebure
minsta möjliga förändring i jämförelse med de år 1983 utgående arvodena.

I ett fall, nämligen beträffande kamreraren hos statsutskottet, föreslår
kommittén en arvodesförhöjning, uppgående till 48 kronor i månaden.

Enligt kommitténs förslag skulle samtliga arvoden beräknas per månad.
För närvarande förekommer detta beräkningssätt endast i fråga örn sekreterare,
medan övrig personal åtnjuter dagarvode. Vid beräkning av arvode
för del av månad skulle denna alltid räknas till 30 dagar.

Enligt gällande avlöningsbestämmelser må följande tjänstemän, därest
de äro innehavare av statstjänst, nämligen sekreterarna hos kamrarna
och i de ständiga utskotten, fyra notarier med sekreterargöromål i statsutskottet
och en dylik notarie i vart och ett av de övriga ständiga utskotten
samt kamreraren i statsutskottet, — utöver arvode jämte därå belöpande
dyrtidstillägg — åtnjuta ersättning med två tredjedelar av vad
vederbörande befattningshavare visat sig hava på grund av tjänstgöring
hos riksdagen avstått av de till statstjänsten hörande löneförmånerna.
Medan fyra av kommitténs sju ledamöter velat bibehålla denna ersättning,
föreslå övriga tre ledamöter i en vid betänkandet fogad reservation, att
denna löneförmån indrages, därvid emellertid viss kompensation för den
därav föranledda löneminskningen skulle beredas vederbörande genom förhöjning
av nu utgående arvoden (inklusive dyrtidstillägg därå, beräknat
till 90 kronor i månaden) med följande belopp, nämligen för sekreterare
hos kammare och hos statsutskottet med 170 kronor, för sekreterare i övriga
ständiga utskott med 100 kronor och för notarie med sekreterargöromål
med 135 kronor, allt för månad räknat. Till kamreraren hos statsutskottet,
för vilken, såsom framgår av ovanstående, i annat sammanhang
ifrågasatts en viss arvodesförhöjning, föreslås därutöver icke någon förhöjning
såsom kompensation för indragning av rätten till ersättning för
mistad avlöning i statstjänst.

De sålunda föreslagna arvodena skulle för de å nu ifrågavarande befattningar
senast anställda statstjänstemännen vid fortsatt anställning
hos riksdagen innebära en större eller mindre lönereducering. Till undvikande
härav och för att underlätta övergången till det nya avlöningssystemet
föreslås i reservationen, att de vid 1933 års riksdag anställda
tjänstemän, som då uppbure ersättning för mistad avlöning i statstjänst,
skulle vid fortsatt anställning å respektive befattningar äga rätt till ersättning
med två tredjedelar av mistade löneförmåner i statstjänst, dock
sammanlagt högst till vissa för en var av dem angivna belopp för riksdag,
så beräknade att desamma, jämte den föreslagna arvodesförhöjningen,
motsvarade vad befattningshavarna under de senaste riksdagarna
i genomsnitt åtnjutit i ersättning av förevarande art. Enligt reservanternas
förslag — liksom även enligt kommitténs förslag —- skulle med statstjänstemän
i fråga örn rätt till ersättning för mistade avlöningsförmåner
likställas assessorn i Överståthållarämbetet för uppbördsärenden Gustaf
Leijonmarck, vilken under en följd av år tjänstgjort såsom sekreterare hos
bevillningsutskottet och därvid genom särskilt, årligen fattat beslut av riks -

Bankoutskottets utlåtande Nr 26. 3

dagen tillerkänts sådan ersättning, att utgå efter samma grunder som till
stats! jä nstemännen.

De av kommittén ävensom av reservanterna inom kommittén föreslagna
arvodena framgå av följande sammanställning, i vilken jämväl meddelas
uppgift å nu utgående arvoden m. m.

1933 års avlönings-bestäinmclser

Kommitténs förslag

Reservanternas

förslag

Befattning

Månads-arvode resp.

dagarvode
(eski. dyrtids-tillägg)

Motsvarande
för månad om
30 dagar (inkl.
dyrtidstillägg
efter 20 %,dock
ej barntillägg)

Månads-arvode
(utan rätt
till dyrtids-tillägg)

Motsva-rande per
dag

Månads- 1
arvode Mot-(utan rättjsvaran-till dyr- . de per
tidstill- dag

lägg!

Månadsarvode

1,000: —

/''1,090: — |
V 1,200: — f

31,089: —

36: 30

Sekreterare hos statsutskottet ....../

1,260: —: 42:-

Sekreterare hos annat ständigt ut-\
skott än statsutskottet.............../

SOO: —

/ 1 890: — \
1 2 960:— /

3 888: —

29: 60

1,050: —t 35: —

Iiagarvode

/ 1 690: — t
! ’ 720: — 1

| Notarie med sekreterargöromål ......

20: —

3 690: —

23:-

825: — 27: 50

j Notarie (stomnetarie) hos kammare!

792: —

780: —

26: —

j Förste stenograf........................../

Stenograf ...................................1

j Förste kanslist ...........................1

18: —

648: —

648: —

21: 60

■

Kamrerare hos statsutskottet .........

17: —

1 600: —

3 648: —

21: 60

i Kanslist, tillika registrator ............1

Registrator ................................./

15: —

540: —

540: —

18: —

Notarie utan sekreterargöromål hos

ständigt utskott .......................

14: —

504: —

504: —

16: 80

Korrekturläsare..............................

13: —

468: —

468: —

15: eo

1

Kanslist ......................................

12: —

432: —

432: —

14: 40

Förste vaktmästare hos kammare • ■ 1
Postvaktmästare hos kammare ......1

11: 50

414: —

414: —

13: so

Samma belopp
som enligt

kommitténs

Förste vaktmästare hos statsutskottet!
Vaktmästare i riksdagens kansli..... /

10: 50

378: —

378: —

12: co

förslag

Annan vaktmästare........................

9: 5 0

342: —

342: -

11: 40

Vaktmästarbiträde ......................

4: 50

162: —

162: —

5: 4 0

Månadsarvode

Sekreterare hos tillfälligt utskott ••■!
Sekreterare i riksdagens kansli ....../

300: —
(dock högst

360: —

360: —
(dock högst

12: —

1,200: — för

1,440: — för

riksdag.)

riksdag.)

150: —

180: —

Särskild ersättning, utöver arvode, åt

dock samman-

dock samman-

tjänsteman, sora utses att biträda''

lagt högst

ISO: — 1

lågt högst

750: —

|

900: -

för månad

1 |

för månad

'' För statsanställd befattningshavare- Till sådan utgår härjämte viss ersättning för nastad
avlöning i statstjänst.

‘ För ej statsanställd befattningshavare.

3 Till statsanställd befattningshavare skulle dessutom utgå viss ersättning för nastad avlöning
i statstjänst.

Anm. De arvoden in. m., som enligt av kommittén och av reservanterna föreslagna övergångsbestämmelser
skulle utgå till innehavarna av vissa högre befattningar hos riksdagen,
äro ej upptagna i sammanställningen härovan.

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Kommittén tiar i särskild bilaga, betecknad bilaga C, till sitt betänkande
intagit förslag till avlöningsbestämmelser för riksdagens personal, varjämte
reservanterna inom kommittén i bilaga till reservationen likaledes
framlagt förslag till sådana bestämmelser. Beträffande innehållet i dessa
förslag liksom i betänkandet i övrigt får utskottet hänvisa till betänkandet,
vilket utdelats till riksdagens ledamöter.

I detta sammanhang får utskottet anmäla, att kamrarnas herrar talmän
med skrivelse den 17 mars 11)34 till bankoutskottet överlämnat en från
riksdagens kanslideputerade till herrar talmän avlåten skrivelse med
framställning örn beredande av ersättning åt biträde vid utarbetande oell
expediering av riksdagsbeslutet.

Riksdagens kanslideputerade hava i ärendet anfört följande:

»Genom beslut innevarande dag hava kamrarna med bifall till konstitutionsutskottets
utlåtande nr 4 givit kanslideputerade i uppdrag att låta
uppsätta och till kamrarnas godkännande överlämna förslag till riksdagsbeslut
att av kamrarnas ledamöter för varje riksdag underskrivas.

Genom förevarande beslut bortfaller sålunda en förutsättning för utformningen
av de avlöningsbestämmelser, som framlagts genom riksdagens
besparingskommittés betänkande av den 20 december 1932 och det betänkande
av riksdagens lönekommitté, som avgivits den 15 december 1933 och
föranlett kanslideputerades yttrande den 23 januari innevarande år. Jämlikt
§ 6 i 1923 års avlöningsbestämmelser hava kanslideputerade jämväl
lämnats befogenhet att vid slutet av varje lagtima riksdag använda högst
500 kronor till biträde vid utarbetande och expediering av riksdagsbeslutet.
Med stöd av sistberörda stadgande hava kanslideputerade utanordnat
år 1930 500 kronor, år 1931 400 kronor samt år 1932 500 kronor. För
år 1933, då på grund av riksdagens särskilda beslut likaledes riksdagsbeslut
skulle upprättas, hava kanslideputerade efter erhållet bemyndigande
även utanordnat 500 kronor till biträde vid utarbetande och expediering
av riksdagsbeslutet.

Då det av riksdagen nu fattade beslutet örn riksdagsbeslutets upprättande
skall äga tillämpning ej blott för innevarande riksdags del utan
jämväl för framtiden, få kanslideputerade härmed hemställa, att herrar
talmän behagade föranstalta därom, att bestämmelser i anledning av riksdagens
sålunda fattade beslut jämväl varda inarbetade i avlöningsbestämmelserna,
och få kanslidepnterade därvid hemställa, att beloppet av den
ersättning, som må utanordnas till biträde vid utarbetande och expediering
av riksdagsbeslutet, i enlighet med vad stadgats i § 0 av 1923 års avlöningsbestämmelser
bestämmes till 500 kronor.»

Kamrarnas herrar talmän hava i sin ovanberörda skrivelse meddelat, att
förevarande fråga behandlats vid den 17 mars 1934 hållet talmanssammanträde,
i vilket de ständiga utskottens ordförande och kanslideputerade
deltagit. I överensstämmelse med den mening, som därvid gjorde sig gällande,
hava herrar talmän föreslagit, att bestämmelser måtte meddelas
därom, att kanslideputerade skola äga att vid slutet av varje riksdag använda
högst 500 kronor till biträde vid utarbetande och expediering av
riksdagsbeslutet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 26. 5

Det för riksdagens personal för närvarande gällande avlöningssystemet
är i flera avseenden mindre tillfredsställande oell onödigt komplicerat.
Ersättningen till tjänstemännen utgår i form av arvoden, a vilka
dyrtidstillägg beräknas, varjämte för innehavarna av vissa högre befattningar,
därest de äro statsjänstemän, tillkommer särskild ersättning för viss
del av de avlöningsförmåner i statstjänsten, som vederbörande avstått pa
grund av riksdagstjänstgöringen. Med avseende å dyrtidstillägget, som sedan
1933 års riksdag utgått med 20 procent å arvodena oell för vilket i övrigt
grunderna för sådant tillägg vid icke reglerade verk tillämpas, gäller en
maximeringsbestämmelse, enligt vilken dyrtidstillägg ej må utgå ä belopp,
varmed sammanlagda avlöningen för månad i riksdagstjänst och statstjänst
överstiger 1,150 kronor. Bestämmelserna örn ersättning lör mistad
avlöning och örn dyrtidstilläggets maximering äro ägnade att försvåra en
överblick av de löneförmåner, som innehavarna av särskilt de högre befattningarna
hos riksdagen åtnjuta. I en oell samma lönegrupp kunna sålunda
— frånsett de med dyrtidstillägget kombinerade barntilläggen — olika avlöningsbelopp
utgå till olika befattningshavare beroende på örn vederbörande
är statstjänsteman eller icke och i förstnämnda fall dessutom beroende
på storleken av avlöningen i statstjänst och den omfattning, i vilken ledighet
från statstjänsten erfordras.

Enligt utskottets mening böra arvodena till riksdagens personal så avvägas,
att de utan varje som helst tillägg utgöra skälig ersättning för befattningshavarnas
arbete. Samma arvode bör sålunda utgå, vare sig innehavaren
av en befattning är statstjänsteman eller icke eller är statstjänsteman
i högre eller lägre grad. För vinnande av detta syfte bör, såsom riksdagens
lönekommitté föreslagit, i första hand dyrtidstillägget avvecklas genom dess
inarbetande i arvodena. Med hänsyn tili att det här är fråga örn uppdrag av
tillfällig art under viss kortare tid av året, torde ett beslut i sådan riktning
icke rimligen kunna bliva bindande för statsmakterna vid ett ställningstagande
till frågan örn dyrtidstillägg till statens tjänstemän m. fl. Utskottet
förordar därför lönekommitténs förslag i denna del, vilket innebär, att arvodena
— med de jämkningar, för vilka ovan redogjorts — skola förhöjas med
belopp, motsvarande de nu utgående dyrtidstilläggen, samt därjämte för
samtliga befattningshavare beräknas för månad. Likaledes biträder utskottet
kommitténs förslag örn förhöjning av arvodet ät kamreraren i statsutskottet.
För att ernå ett i möjligaste man enkelt och enhetligt lönesystem tillstyrker
utskottet vidare det av reservanterna inom kommittén framlagda
förslaget till avveckling av den ersättning för mistad avlöning i statstjänst,
som nu utgår till innehavarna av vissa befattningar hos riksdagen.
Såvitt utskottet kunnat finna, böra de av reservanterna för dessa
befattningar ifrågasatta förhöjda arvodesbeloppen kunna säkerställa,
en god rekrytering av dessa befattningar. Skulle emellertid i en
framtid svårigheter härutinnan uppkomma, synes lämpligen avväg -

V t skot td.

6

Bankoutskottets utlåtande Ni• 26.

ningen av ifrågavarande avlöningsbelopp då böra upptagas till av förhållandena
betingad förnyad omprövning.

Utskottet ansluter sig vidare i princip till reservanternas förslag till
övergångsanordning, varigenom de befattningshavare, som varit i åtnjutande
av ersättning för mistade avlöningsförmåner, skulle vid fortsatt anställning
hos riksdagen bibehållas vid denna förmån. Den i ämnet erforderliga
bestämmelsen synes emellertid böra givas en delvis annan innebörd
än reservanterna ifrågasatt. I första hand betingas detta därav,
att de nya avlöningsbestämmelserna äro avsedda att tillämpas först från
och med 1935 års riksdag i stället för — såsom reservanterna förutsatt —
från och med 1934 års riksdag. Övergåugsanordningen bör därför avse vid
sistnämnda riksdag anställda befattningshavare. Reservanternas förslag
i fråga örn ersättningens maximering torde vidare icke fullt rättvist avväga
storleken av den ersättning, som bör utgå i de olika fallen, enär förhållandena
under de senaste riksdagarna icke alltid kunna sägas vara utslagsgivande
för den utsträckning, i vilken ledighet under kommande riksdagar
måste förekomma. Den med maximeringen åsyftade begränsningen
av ersättningen torde på ett smidigare sätt kunna ernås genom en nedsättning
av ersättningens storlek från två tredjedelar till hälften av de mistade
avlöningsförmånerna. Genom denna nedsättning skulle vederbörande
komma i åtnjutande av i stort sett samma totala förmåner som enligt reservanternas
förslag. Härjämte synes rätten till ersättning böra bibehållas
för ifrågavarande tjänstemän även vid befordran till högre befattning
hos riksdagen. Med hänsyn till nu angivna förhållanden har utskottet
funnit sig böra föreslå, att de befattningshavare, som vid 3934 års riksdag
äro anställda i befattningar, med vilka enligt 1933 års avlöningsbestämmelser
är förenad rätt till ersättning för mistade avlöningsförmåner i statstjänst,
må vid fortsatt anställning hos riksdagen i samma befattning eller i
annan befattning, med vilken är förenad dylik rätt, utöver av utskottet
föreslagna arvoden uppbära ersättning med hälften av vad befattningshavarna
visat sig hava på grund av tjänstgöring hos riksdagen avstått av
till innehavd statstjänst hörande avlöningsförmåner. Enahanda förmån synes
jämväl böra tillkomma sekreteraren hos 1934 års bevillningsutskott,
vilken jämlikt särskilt beslut av riksdagen tillerkänts ersättning för mistade
avlöningsförmåner enligt samma grunder, som gälla för statstjänstemän.

Den av utskottet sålunda förordade bestämmelsen torde lämpligen böra
såsom en övergångsbestämmelse fogas till de nya avlöningsbestämmelserna.

Såsom ovan framhållits, hava kamrarnas herrar talmän i anledning av
framställning av riksdagens kanslideputerade hemställt, att bestämmelser
måtte meddelas därom, att kanslideputerade skola äga att vid slutet av
varje riksdag använda högst 500 kronor till biträde vid utarbetande och
expediering av riksdagsbeslutet. Utskottet tillstyrker detta förslag. Med
hänsyn till att en förenklad uppställning av riksdagsbeslutet är avsedd att

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

7

tillämpas från oell med innevarande år, torde enligt utskottets mening
kostnaderna för här ifrågavarande arbete i regel kunna begränsas till ett
lägre belopp än det föreslagna maximibeloppet.

På grund av vad utskottet härovan anfört, får utskottet föreslå riksdagen
godkänna det förslag till avlöningsbestämmelser för riksdagens personal,
som framlagts av reservanterna inom riksdagens lönekommitté,
dock med de tillägg till dessa bestämmelser, som påkallas dels av utskottets
förslag till särskild övergångsbestämmelse angående ersättning till vissa
befattningshavare för mistade avlöningsförmåner, dels ock av ovanberörda
förslag örn viss ersättning åt biträde vid utarbetande och expediering av
riksdagsbeslutet. I enlighet härmed upprättat förslag till avlöningsbestämmelser
är såsom bilaga fogat vid detta utlåtande.

Såsom redan antytts, synas de nya avlöningsbestämmelserna böra tillämpas
från början av 1935 års riksdag. Särskilt beslut beträffande ersättning
till biträde för utarbetande och expediering av riksdagsbeslutet för
1934 års riksdag torde böra fattas av riksdagen.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

1) att riksdagen, i anledning av riksdagens lönekommittés
förslag, må med tillämpning från början av
1935 års riksdag godkänna härvid fogade förslag till
avlöningsbestämmelser för personal hos riksdagens
kamrar, utskott och kansli m. m.;

2) att riksdagen må besluta, att kanslideputerade
må äga vid slutet av 1934 års lagtima riksdag använda
högst 500 kronor till biträde vid utarbetande
och expediering av riksdagsbeslutet.

Stockholm den 12 april 1934.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Lindgren, Lindien, Stendahl, Ström i Lidköping,
Ernfors, Hjutström* och Hodin;

från andra kammaren: herrar Leffler, Häckland, Laurén*, Lovén, Ugberg, Wikström,
Ahl oell Gustavson i Sala.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Bilaga.

Förslag

till

Avlöningsbestämmelser iföl* personal hos riksdagens kamrar, utskott och

kansli m. ni.

1 §.

Avlöningen utgår till nedanstående befattningshavare med följande belopp
för månad:

hos kamrarna:

Sekreterare ............................................ kronor 1,260: —

Notarie (stomnotarie) .................................. » 780: —

Förste stenograf ........................................ » 780: —

Stenograf .............................................. » 648: —

Förste kanslist ........................................ » 648: —

Kanslist, tillika registrator ....................... » 540: —

Kanslist ................................................ » 432: —

Förste vaktmästare och vaktmästare, som ombesörjer utdelningen
av postförsändelser till kamrarnas ledamöter » 414: —

Annan vaktmästare .................................... » 342: —.

Anmärkning''. Därest viss tjänsteman inom kammares kansli utses
av talmannen att vid förfall för sekreteraren bestrida sekreterargöromålen
inom kammaren oell i övrigt biträda sekreteraren, utgår till sådan
tjänsteman, utöver arvode, särskild ersättning med 180 kronor för månad,
dock att arvodet jämte berörda ersättning ej må överstiga 900 kronor för

månad.

hos statsutskottet:

Sekreterare ................. kronor 1,260: —

Notarie, som tillika förrättar sekroterargöromål ........ » 825: —

Kamrerare .............................................. » 648: —

Registrator ............................................ » 540: —

Kanslist ................................................ » 432: —

Förste vaktmästare .................................... » 378: —

Vaktmästare ............................................ » 342:—.

hos konstitutions-, bevillnings-, banko-, första och andra lag- samt ''jordbruksutskotten
:

Sekreterare ............................................ kronor 1,050: —

Notarie, som tillika förrättar sekreterargöromål ........ » 825: —

Annan notarie .......................................... » 504: —

Kanslist ................................................ » 432: —

Vaktmästare ............................................ » 342: —

Vaktmästarbiträde ...................................... » 462:—.

Bankoutskottets utlåtande Nr 26. 9

hos tillfälligt utskott:

Sekreterare ............................................ kronor 360:—,

vilket arvode dock ej må överstiga 1,440 kronor för riksdag.

i riksdagens kansli:

Sekreterare ............................................ kronor

vilket arvode dock ej må överstiga 1,440 kronor för riksdag.

Korrekturläsare ........................................ »

Vaktmästare ............................................ »

2 §.

Arvode beräknas från inträde i tjänstgöring samt utbetalas vid utgången
av varje månad och sista gången efter slutad tjänstgöring.

Vid beräkning av arvode för del av månad räknas månaden till 30
dagar.

3 §.

Arvodena upphöra:

för kamrarnas sekreterare, notarien och förste stenograferna samt två
kanslister hos vardera kammaren, första vaktmästarna bos kamrarna och
de vaktmästare, som ombesörja utdelningen av postförsändelser till kamrarnas
ledamöter, ävensom för en vaktmästare hos vardera kammaren, sedan
fjorton dagar efter riksdagens avslutande tilländagått;

för en å tryckeriavdelningen anställd vaktmästare, sedan 30 dagar, samt
för övriga å riksdagens kanslis tryckeriavdelning anställda tjänstemän och
vaktmästare, sedan en tid av 25 dagar efter riksdagens slut förflutit; och
för övrig personal med den dag, då tjänstgöringen för en var av dem
slutar.

360:-,

468: —
378: —.

4 $.

Den efter riksdagens slut för tjänstemännen i tryckeriavdelningen anslagna
avlöning, utgörande vedergällning för korrekturläsning samt tillsynen
å tryckning och expediering av alla sådana riksdagshandlingar,
vilka icke före riksdagens avslutande hinna tryckas och till expedition befordras,
med undantag av registret över kamrarnas protokoll och bihanget
därtill, får icke utbetalas förr än det ifrågavarande arbetet blivit behörigen
fullbordat; och skola vaktmästarna för dem tillagd avlönings åtnjutande
vara skyldiga att, så länge tryckningen av riksdagshandlingarna
efter riksdagens slut fortgår, förrätta alla de göromål, som därav påkallas.

5 §.

Kanslideputerade äga att vid slutet av varje riksdag använda högst
500 kronor till biträde vid utarbetande och expediering av riksdagsbeslutet. 6

6 %.

Innan sista andelen av här omförmält arvode må utbetalas, skall det
vara behörigen styrkt, att vederbörande tjänsteman i föreskriven ord Bihang

till riksdagens protokoll 193i. 8 sami. Nr 26.

2

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

ning avlämnat ej mindre de utskottens särskilda arkiv tillhörande böcker
och handlingar, som dessa tjänstemän under riksdagen haft örn händer,
än ock de höcker, som från riksdagens bibliotek blivit till dem utlånade.

7 §.

Vid slutet av varje riksdag må till vardera av de under hela riksdagen
i kamrarna anställda förste vaktmästarna och till de kamrarnas vaktmästare,
som ombesörja utdelningen av postförsändelser till kamrarnas
ledamöter, utbetalas ett belopp av 50 kronor. Bärjämte må, jämväl vid
slutet av varje riksdag, till en var av de vaktmästare och vaktmästarbiträden,
vilka efter klockan elva e. m. tjänstgjort vid aftonplena, utbetalas en
extra ersättning av fyra kronor för varje gång sådan tjänstgöring ägt
rum.

8 §.

Genom kanslideputerades försorg och på sätt desamma äga närmare bestämma
skola upprättas vederbörliga register för varje lagtima riksdag
mot av kanslideputerade bestämda arvoden av högst 4,000 kronor för registrens
upprättande och korrekturläsning samt högst 500 kronor åt en
kontrollant av samma arbete, allt för riksdag, som varar minst fyra månader.
För riksdag, som pågår kortare tid, må ifrågavarande arvoden
kunna av kanslideputerade minskas i skälig omfattning.

9 %.

Då inom ständigt utskott behov föreligger att för behandlingen av visst
eller vissa ärenden tillkalla utom utskottets kansli stående person att biträda
utskottet ävensom då fråga är örn ersättning åt tjänstemän och betjänte
i särskilt eller sammansatt utskott, skall utskottet beträffande ersättning
åt sålunda tillkallat biträde eller sålunda anställd kanslipersonal
inhämta kanslideputerades yttrande, innan hos kamrarna förslag i ämnet
avgives.

10 §.

Ovanstående bestämmelser förbliva gällande, intill dess riksdagen annorlunda
beslutar.

övergångsbestämmelse.

Den, som vid 1934 års riksdag är anställd i befattning såsom sekreterare
hos kammare eller hos ständigt utskott, såsom notarie med sekreterargöromål
eller såsom kamrerare hos statsutskottet, med vilken enligt 1933
års avlöningsbestämmelser är förenad rätt till ersättning för mistade
avlöningsförmåner i statstjänst, må vid fortsatt anställning hos riksdagen
i samma befattning eller i annan befattning, med vilken enligt
nämnda avlöningsbestämmelser är förenad dylik rätt, utöver arvode enligt
1 § härovan, uppbära ersättning med hälften av vad han visat sig
hava på grund av tjänstgöring bos riksdagen avstått av till innehavd
statstjänst hörande avlöningsförmåner; skolande ersättning, varom nu
förmäles, utbetalas vid utgången av varje månad och sista gången efter
slutad tjänstgöring.

341217. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934

RIKSDAGENS L Ö N E K O M M I T T É

BETÄNKANDE

AVGIVET

DEN 15 DECEMBER 1933

S''1''0 CKHOLM 1934
ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

Till Riksdagen.

Med bifall till förslag av bankontskottet i dess utlåtande nr 4 uppdrog
1933 års riksdag åt fullmäktige att, med beaktande av vad utskottet i utlåtandet
anfört, låta verkställa utredning i syfte att ernå ett mera ändamålsenligt
ordnande av avlöningsförhållandena för riksdagens personal.

Med anledning bärav beslöto fullmäktige den 18 maj 1933 att för verkställande
av ifrågavarande utredning tillsätta en av sju ledamöter bestående
kommitté.

Sedan denna kommitté, som antog benämningen Riksdagens lönekommitté,
den 15 december 1933 avgivit betänkande i ämnet, få fullmäktige
härmed till riksdagen överlämna betänkandet.

Stockholm den 4 januari 1934.

KARL HILDEBRAND.

ERIC HALLIN.

AXEL LINDQVIST.

/

/ John Hägglund.

Till Herrar Fullmäktige i riksgäldskontoret.

Med bifall till förslag av bankoutskottet i dess utlåtande nr 4 uppdrog
1983 års riksdag åt herrar fullmäktige att, med beaktande av vad utskottet
i utlåtandet anfört, låta verkställa utredning i syfte att ernå ett mera
ändamålsenligt ordnande av avlöningsförhållandena för riksdagens personal.

Med anledning härav beslöto herrar fullmäktige den 18 maj 1933 att för
verkställande av ifrågavarande utredning tillsätta en kommitté och utsågo
till ledamöter av denna ledamöterna av riksdagens första kammare, f. d.
borgmästaren K. E. von Geijer, tillika ordförande, och redaktören 0. H.
Åkerberg, ledamöterna av riksdagens andra kammare, riksgäldsfullmäktigen
G. H. Andersson, lantbrukaren J. Nilsson och konduktören H. K. V.
Bäcklund samt statskommissarien A. G. Thorstenson och kanslirådet G.
H. Berggren. Sedan herr von Geijer av sjukdom blivit förhindrad att
tillsvidare deltaga i kommitténs arbete, utsågo herrar fullmäktige den 19
oktober 1933 herr Andersson att under herr von Geijers sjukdom vara vice
ordförande samt ledamoten av riksdagens andra kammare, förste kontoristen
E. G. E. Eriksson att vara ledamot av kommittén.

Kommittén, som antagit benämningen Riksdagens lönekommitté, har
såsom sekreterare anlitat revisorn i riksgäldskontoret S. 0. Widlund.

Nuvarande avlöningsförhållanden för riksdagens personal.

Ersättning till personalen hos riksdagens kamrar, utskott och kansli
utgår i form av månads- eller dagarvode, varå dyrtidstillägg beräknas.
Till innehavare av ett antal mera kvalificerade befattningar utgår härjämte,
därest befattningshavarna äro statstjänstemän, viss ersättning för
de avlöningsförmåner i statstjänsten, som måste avstås på grund av riksdagst
jänstgöringen.

Vad först angår arvodesbeloppen äro dessa angivna i 1 § av
särskilda, av riksdagen fastställda avlöningsbestämmelser för personalen
hos riksdagens kamrar, utskott och kansli m. m. Sin nuvarande lydelse
erhöllo dessa bestämmelser genom beslut av 1933 års riksdag, och de skola
gälla, intill dess riksdagen annorlunda beslutar. Det då fastställda avlöningsreglementet
är intaget såsom Bilaga A vid detta betänkande. För
flertalet befattningar hava arvodena — på sätt närmare framgår av den
i Bilaga B lämnade översikten — varit oförändrade alltsedan år 1919, då

6

samtliga arvoden icke oväsentligt höjdes. Arvodesbeloppen hava varit
underkastade revision vid 1923 och 1933 års riksdagar, båda gångerna
efter det enligt beslut av riksdagen utredning i ämnet verkställts genom
särskilda av herrar fullmäktige utsedda kommittéer, 1922 års lönekommitté
och riksdagens besparingskommitté. Vid båda tillfällena befunnos
emellertid arvodena i stort sett väl avvägda och endast påkalla
vissa mindre betydande jämkningar. Emellertid genomförde 1933 års
riksdag i anslutning till förslag av riksdagens besparingskommitté
vissa indragningar av personal hos kamrarna, vilka indragningar i och
för sig samt med hänsyn jämväl till riksdagens stegrade arbetsbörda måste
anses motsvara en viss lönesänkning för personalen.1 Riksdagen ansåg
sig icke i vidare mån än genom nu berörda ändringar skett böra ingå på frågan
örn arvodenas storlek utan fann, likaledes i anslutning till förslag av besparingskommittén,
den ytterligare minskning av avlöningsförmånerna, vilken
syntes påkallad av tidsläget, lämpligast böra ske genom reducering
av dyrtidstillägget.

Alltsedan år 1917 har riksdagens personal genom årliga beslut av riksdagen
kommit i åtnjutande av dyrtidstillägg å sina arvoden. Sedan
sådant tillägg under riksdagarna 1917—1920 utgått efter särskilda
grunder, bestämdes vid 1921 års riksdag, att dyrtidstillägg skulle utgå
enligt de grunder, som fastställts för dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst. Enligt dessa grunder gällde i fråga örn avlöning, som
utgjorde mer än 1,250 kronor i månaden, att dyrtidstillägg icke utgick å
den del, som översteg nämnda belopp. För beräkning av dyrtidstillägget
åt de befattningshavare hos riksdagen, som tillika åtnjöto dyrtidstillägg å
statstjänst, sammanräknades de avlöningsförmåner, som uppburos från
statsverket och från riksdagen, och uppbars dyrtidstillägget å sammanlagda
avlöningsbeloppet med angivna maximibegränsning. Efter samma
grunder beräknades dyrtidstillägg åt riksdagens personal under 1922 och
1923 års riksdagar.

Enligt kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 265) fastställdes maximibeloppen
för den avlöning, varå dyrtidstillägg fick utgå, till 650 kronor vid
oreglerat verk och 800 kronor vid reglerat verk. Emellertid beslöt 1924
års riksdag — som ansåg, att en tillämpning av den sålunda föreskrivna
maximibegränsningen för dyrtidstillägget skulle bliva mindre rättvis för
vissa grupper av riksdagens personal på grund av den förskjutning i avlöningsbeloppen,
som därigenom skulle uppkomma, och väsentligen rubba
proportionen mellan avlöningarna för sagda personal — att tidigare gällande
maximum av 1,250 kronor för sammanlagda avlöningsförmåner,
varå dyrtidstillägg kunde utgå, skulle bibehållas. I övrigt skulle för riks 1

De av 1933 års riksdag vidtagna personalindragningarna och jämkningarna i arvodesbeloppen
beräknades av bankoutskottet medföra en besparing i riksdagskostnaderna å
33,000 kronor.

7

dagens personal tillämpas samma bestämmelser, som gällde för statens
befattningshavare vid icke reglerade verk. Efter samma grunder utgick
enligt beslut av 1925—1932 års riksdagar dyrtidstillägg till riksdagens
personal.

Såsom nyss antytts upptog besparing skommittén frågan örn en reducering
av dyrtidstillägget. Kommittén, som ansåg sig icke kunna ifrågasätta,
att denna förmån helt indroges, fann en lämplig reducering kunna
ernås genom införande av en bestämmelse därom, att dyrtidstillägget
skulle från och med 1933 års riksdag utgå efter samma procenttal, som
gällde för reglerade verk. Detta förslag innebar, att dyrtidstillägget,
som vid oförändrade grunder skulle hava utgått efter 28 procent å arvodena,
skulle nedsättas till 10 procent. Med hänsyn till att 1932 års riksdag
med 100 kronor sänkt det maximibelopp för avlöning å reglerad statstjänst,
varå dyrtidstillägg högst må utgå, föreslog besparingskommittén
vidare en lika stor sänkning av förut gällande maximibelopp å 1,250
kronor för beräkning av dyrtidstillägg åt riksdagens personal. Det högsta
belopp, för vilket dyrtidstillägg å sammanlagda avlöningen för månad i
riksdagstjänst och statstjänst finge utgå, skulle sålunda enligt kommitténs
förslag utgöra 1,150 kronor.

Frågan örn dyrtidstillägg åt personalen hos 1933 års riksdag upptogs
härjämte i två inom riksdagen väckta motioner, nämligen nr 119 i första
kammaren av herr Ekman och nr 350 i andra kammaren av herr Lundquist
i Rotebro. I dessa motioner hemställdes, att dyrtidstillägget måtte
utgå enligt de för icke reglerade verk gällande grunderna, dock med iakttagande
av det av besparingskommittén föreslagna maximibeloppet, 1,150
kronor.

Med avseende å den av besparingskommittén föreslagna reduceringen
av dyrtidstillägget till riksdagens personal framhöll 1933 års bankoutskott

— till vilket kommitténs betänkande och ovanberörda motioner hänvisats

— i sitt utlåtande nr 4, att utskottet visserligen funnit skäl kunna anfö
ras mot en åtgärd, varigenom riksdagens egen personal skulle i fråga örn
ändring i grunderna för dyrtidstillägg behandlas annorlunda än befattningshavare
inom statsförvaltningen, vilka under det löpande budgetåret
vore tillförsäkrade dyrtidstillägg enligt av 1932 års riksdag antagna
grunder. Ej heller borde enligt utskottets mening förbises, att vissa grupper
av riksdagens tjänstemän genom de under år 1933 vidtagna personalindragningarna
fått ökad arbetsbörda. Även med beaktande av nu angivna
omständigheter hade utskottet emellertid i likhet med kommittén
funnit det vara i nuvarande tidsläge påkallat, att ersättningen till riksdagens
personal något reducerades. Lämpligen syntes detta, såsom kommittén
föreslagit, böra ske genom beskärning av dyrtidstillägget. Den
nedsättning, som kommittén ifrågasatt eller från 28 till 10 procent, syntes
emellertid vara alltför långt gående. Utskottet hade funnit sig böra såsom
skäligt föreslå, att dyrtidstillägget bestämdes att under 1933 års riks -

8

dag utgå med 20 procent. Det högsta belopp, å vilket sådant tillägg å sammanlagda
avlöningen för månad i riksdagst jänst och statstjänst finge
utgå, syntes, såsom kommittén föreslagit, böra fastställas till 1,150 kronor.
Beträffande grunderna för dyrtidstilläggets beräkning i övrigt syntes i
enlighet med vad hittills tillämpats bestämmelserna för icke reglerade
verk böra äga giltighet.

Riksdagen beslöt i överensstämmelse med utskottets förslag. Den besparing
i riksdagskostnaderna, som härigenom ernåddes, uppskattades av
bankoutskottet till inemot 25,000 kronor.

Vad slutligen angår ovanberörda ersättning för mistade avlöningsförmåner,
som utgår till innehavarna av vissa befattningar
hos riksdagen, därest dessa äro statstjänstemän, må följande framhållas.

Genom de nya avlöningsbestämmelser, som från och med år 1922 blevo
gällande för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk,
tillhörande den civila statsförvaltningen, kommo i viss mån strängare
regler i tillämpning i avseende å de under dessa bestämmelser fallande
tjänstemäns avlöningsförmåner under tjänstledighet för fullgörande av
uppdrag hos riksdagen. Medan förenämnda statstjänstemän tidigare i
regel åtnjutit, där de icke fått utan vidare med sina statstjänster förena
ifrågavarande befattningar, hel eller partiell tjänstledighet och därunder
i allmänhet haft att avstå å respektive ordinarie tjänster för tiden för
ledigheten löpande tjänstgöringspenningar (d. v. s. ungefär en tredjedel
av avlöningen), stadgades från och med år 1922, att i fall av tjänstledighet
av angiven orsak för befattningshavare vid nyreglerat verk hela lönen
skulle avstås. Då det syntes billigt, att ersättning i någon form bereddes
statstjänstemännen för vad de på grund av sin riksdagstjänstgöring nödgats
avstå av sina ordinarie löner, löstes vid 1922 års riksdag denna fråga
provisoriskt på så sätt, att samtliga tjänstemän, som voro innehavare av
statstjänster, erhöllo ersättning med två tredjedelar av vad de visat sig
faktiskt hava på grund av tjänstgöring hos riksdagen avstått av den till
statstjänsten hörande lönen, samt att särskild ersättning för mistade löneinkomster
tillkom vaktmästare, som innehade statstjänst, i den mån de
styrkte, att de nödgats i oell för riksdagstjänstgöring under år 1922 avstå
större, del av sina fastställda löneförmåner i statstjänst än under motsvarande
del av riksdagstjänstgöring år 1921 varit förhållandet. Skillnaden
mellan tjänstemännen och vaktmästarna i berörda hänseende var
betingad därav, att arvodena till de senare hade fastställts med avseende
därå, att de av sin statsavlöning plägat avstå väsentligt större del — i
regel allt utom ålderstillägg — än vad fallet var beträffande tjänstemännen,
vilka förut i regel förpliktats avstå allenast tjänstgöringspenningarna.

I samband härmed beslöt 1922 års riksdag, att genom herrar fullmäktiges
försorg skulle — i samband med ovan först berörda revision av 1919

9

års avlöningsbestämmelser — åvägabringas utredning rörande definitivt
ordnande av frågan om ersättning till riksdagens personal för mistade
löneinkomster av statstjänst. I sitt i ämnet den 27 november 1922 avgivna
yttrande, vilket finnes tryckt såsom bilaga till 1923 års riksdags kanslideputerades
memorial nr 2, anförde 1922 ars lön clrormiiit t c beträffande
frågan örn ersättning för mistade avlöningsförmåner i huvudsak följande.

»Då det gäller att bedöma denna ersättningsfråga, kunna, såvitt kommittén
ser saken, tre olika lösningar diskuteras.

En anordning, som vid första påseendet kan synas möjlig, är den, att
den statsanställda personalen, som tjänstgör hos riksdagen, icke skulle
beredas någon särskild ersättning för de löneförmåner, vederbörande nödgats
avstå i sin statstjänst. Den ekonomiska förlust, vederbörande härigenom
bomme att vidkännas, skulle antingen kunna kompenseras genom
höjda arvodesbelopp eller ock lämnas utan varje slag av kompensation.
Den förra anordningen — en kompensering med höjda arvodesbelopp förde
statsanställda — skulle emellertid föranleda, utom en väsentlig omredigering
av arvodesstaten, ett till synes omotiverat särskiljande mellan
sådana befattningshavare, vilka äro innehavare av statstjänster, och sådana,
vilka ej äro statstjänstemän, med högre arvodessiffror för de förra
än för de senare. Vidtoges av nu angivna orsak en generell förhöjning av
arvodena för all riksdagens kanslipersonal, skulle arvodesförhöjningar
ifrågakomma, där de icke kunde anses vara av omständigheterna betingade.
Frånsett de lönetekniska svårigheter, som härmed äro förenade,
synes en dylik utväg icke vara tillrådlig. Skulle man ater tänka sig ett
borttagande av all ersättning utan att någon kompensation lämnas, torde
med sannolikhet kunna förutses, att just till de befattningar, där den i
statstjänsten vunna erfarenheten är för riksdagen nyttig och önsklig, någon
kompetent sökande icke skulle anmäla sig, elier med andra ord att
riksdagen skulle gå miste örn de kvaliiicerade statstjänstemän, vilkas biträde
erfarenheten visat hava varit för riksdagens arbeten synnerligen
gagnelig!. Den sålunda antydda utvägen med borttagande av all ersättning
vare sig med eller utan särskild kompensation anser kommittén icke
lämpligen böra beträdas.

En annan möjlighet, som inom kommittén diskuterats, har varit att definitivt
fastställa det vid 1922 års riksdag beslutade provisoriet, nämligen
beredande av ersättning i viss utsträckning åt all statsanställd personal.
Goda skäl kunna ock anföras för en dylik anordning. Men å andra sidan
lämnar dock ett dylikt system rum för vissa anmärkningar, särskilt på
grund av den starkt generaliserade form, varmed det tillämpats. En följd
av denna generalisering har blivit, att systemet kan i vissa fall medföra
ett obehörigt gynnande av de statsanställda framför den övriga hos riksdagen
tjänstgörande icke statsanställda personalen. Det avser nämligen
att åt alla statsanställda bereda en förmån, som väl är berättigad i avseende
å vissa befattningar inom riksdagen men saknar samma grund av
berättigande i avseende å andra.

Kommittén har vid närmare övervägande av spörsmålet ansett sig, med
avvisande av nu antydda utvägar, böra till skärskådande upptaga en
tredje möjlighet till frågans lösning. Denna innebär, att till innehavare
av vissa befattningar inom riksdagen — framför allt utskotten — ersätt -

10

ning skulle i viss utsträckning beredas, medan för andra befattningshavare
någon ersättning icke skulle ifrågakomma.

Det torde ej förnekas, att riksdagen vid sitt arbete har fördel av att äga
tillgång till statens tjänstemän. Den erfarenhet och rutin i administrativa
angelägenheter och den sakkunskap på förvaltningens skilda områden,
som hos statstjänstemännen i regel förefinnes, underlättar och befordrar
riksdagsarbetets jämna gång, och framträder detta särskilt vid
det mera kvalificerade arbetet inom de ständiga utskotten, som jämväl i
regel hittills anlitat äldre, i statsförvaltningen betrodda tjänstemän i ansvarsfullare
ställning. Att erhålla dessas biträde måste anses vara för
riksdagen av gagn, och synes riksdagen för detta ändamåls vinnande böra
i viss utsträckning bereda dem ersättning för vad de å sina statstjänster
gå i mistning på grund av tjänstgöringen hos riksdagen.

Vad nu sagts innebär icke någon underskattning av vare sig andra
tjänster inom riksdagen eller de tjänstemän, som bekläda dessa. För de
yngre statstjänstemännen innebär emellertid tjänstgöringen hos riksdagen
så pass stora förmåner av skilda slag, att redan av detta skäl en sådan
ersättning, varom här är tal, ej bör ifrågasättas.

Kommittén finner sålunda fog föreligga att i avseende å ersättningsfrågan
skilja statstjänstemännen i två grupper, den ena med och den andra
utan ersättning för mistad statslön. Frågan gäller nu att angiva de
särskilda befattningar, vilka böra räknas till de olika grupperna.

Kommittén har ansett nödigt, att en så sträng begränsning som möjligt
göres i fråga örn antalet av dem, vilka skulle komma i åtnjutande av ersättning,
och har kommittén därför till denna kategori med ett enda undantag,
vartill kommittén här nedan kommer, allenast velat hänföra sådana
befattningar, som äro förenade med sekreterargöromål. Hit böra
då i främsta rummet räknas sekreterarna i kamrarna och i de ständiga
utskotten och vidare sådana notarier i de ständiga utskotten, vilka förrätta
sekreterargöromål på avdelning. Av dylika notarier finnas för
närvarande 4 i statsutskottet — 1 på varje av utskottets fyra avdelningar
— samt 1 i vartdera av bevillnings- och jordbruksutskotten. Då jämväl
de övriga ständiga utskotten äro i behov av, utom sekreteraren, ytterligare
en kvalificerad kanslitjänsteman, åt vilken uppsättande av utlåtanden kan
anförtros, bör hit jämväl hänföras 1 notarie med sekreterargöromål i
vart och ett av konstitutions-, banko- samt första och andra lagutskotten.
Till sist har kommittén även till denna grupp ansett böra hänföras kamreraren
i statsutskottet. Visserligen äro med denna befattning sekreterargöromål
icke förenade, men å tjänstens innehavare ställas dock sådana
anspråk — i väsentlig grad ökade genom budgetårets omläggning — att
densamma med fog synes höra till dem, vilkas innehavare skulle åtnjuta
ersättning för mistad statslön.

Kommittén har alltså ansett sig böra tillstyrka, att följande tjänstemän,
därest de äro innehaATare av statstjänst, nämligen sekreterarna hos kamrarna
och i de ständiga utskotten, fyra notarier med sekreterargöromål
i statsutskottet samt en dylik notarie i vart och ett av de övriga ständiga
utskotten ävensom kamreraren i statsutskottet, må åtnjuta ersättning i
viss utsträckning för vad vederbörande befattningshavare visat sig hava
på grund av tjänstgöring hos riksdagen avstått av de till statstjänsten
hörande avlöningsförmånerna.----

Vad vidare beträffar normen för beräkning av ifrågavarande ersättning,
innebar 1922 års provisorium, att 2/a av vad tjänstemannen visat sig

11

hava avstått av sin statslön skulle av riksdagen ersättas, och hade härvid
som utgångspunkt tagits den tillförene å statslönen i regel rådande proportionen
mellan lön och tjänstgöringspenningar. Medan tjänstemannen
förut åtnjöt dyrtidstillägg jämväl å de avstådda tjänstgöringspenningarna,
skall enligt nu gällande dyrtidstilläggsbestämmelser något dyrtidstillägg
icke utgå å den del av lönen som avstås. Vid sådant förhållande
anser kommittén ersättningen nu böra beräknas efter de avstådda avlöningsförmånerna.
Vad angår proportionen har kommittén icke ansett
sig böra nu föreslå en rubbning av vad vid 1922 års riksdag härutinnan
tillämpats.

Innan kommittén lämnar ersättningsfrågan, vill kommittén allenast
erinra, hurusom inom kommittén diskuterats möjligheten av en anordning,
varigenom det åsyftade målet att åt riksdagsarbetet förvärva de
kvalificerade statstjänstemännen skulle kunna nås utan att utvägen av
särskild ersättning behövde anlitas, nämligen den, att i de av riksdagen
fastställda avlöningsbestämmelserna arvodesbeloppen för de befattningar,
som lämpligen besättas med angivna tjänstemän, a priori sättas jämförelsevis
höga. Normen för bestämmandet av dessa arvodesbelopp torde
emellertid i så fall böra sökas efter en jämförelse med de högre och
högsta lönegraderna inom statsförvaltningen och förmodligen sättas ej
obetydligt över dessa. Dylika höga arvodesbelopp äro dock ej alltid betingade
av omständigheterna; yngre personer i lägre lönegrader kunna
befinnas lämpliga. Vidare torde med fog kunna antagas, att vid fastställandet
av dylika generella arvodesbelopp desamma icke bleve satta så
höga, att icke fara förelåge, att de högst kvalificerade tjänstemännen, som
det läge i riksdagens intresse att förvärva, avhölles från att söka befattningar,
varom nu är fråga. Härtill kommer svårigheten för att ej säga
omöjligheten att efter tid uppskatta det arbete, som är förenat med
ifrågavarande tjänster, och att bestämma, hur mycket arbetstid fullgöres
eller bör fullgöras å tjänsterummet. I vissa fall kan riksdagstjänsten, i
större eller mindre utsträckning, förenas med statstjänst och tjänstemannen
sålunda uppbära ersättning från båda hållen. I andra fall åter täger
riksdagstjänsten sin innehavares hela tid; och detta kan inträffa med i
övrigt likställda tjänster. Tydligt är, att i samma mån en person kan
förena båda tjänsterna i samma mån kommer han i gynnsammare ställning
i förhållande till den, som får ägna längre tid eller hela sin tid åt
riksdagstjänsten, och riksdagens viktigaste tjänstebefattningar höra till
sistberörda kategori.

Vad kommittén i det föregående föreslagit torde innebära större smidighet
och möjlighet att anpassa sig efter omständigheterna. En ganska
säker garanti mot missbruk förefinnes däri, att det ligger i den statsanställdes
ekonomiska intresse att taga så kort ledighet från statstjänsten
som möjligt, då sådan ledighet måste medföra en något minskad inkomst.»

Kommitténs ifrågavarande förslag godkändes av 1923 års riksdag. Stad
gande i ämnet intogs under 4 § i avlöningsbestämmelserna för riksdagens
personal och är alltjämt gällande. Erinras må i detta sammanhang, att
riksdagens besparingskommitté icke ansåg skäligt föreslå någon ändring i
de av 1923 års riksdag fastställda grunderna för ifrågavarande ersättning.

12

Anmärkningar mot avlöningssystemet.

I förenämnda motion 11:350 uttalades bland annat — efter det vissa
ogynnsamma verkningar på den inbördes löneställningen mellan olika
tjänster påvisats skola bliva en följd av ett genomförande av besparingskommitténs
förslag örn nedskärning av dyrtidstillägget — att frågan, huruvida
och i vilken omfattning en omreglering av lönerna för riksdagens
tjänstemän, med beaktande av vars och ens arbete och ansvar, borde göras
till föremål för ingående prövning. Vidare antyddes, att bestämmelsen
örn ersättning för mistade avlöningsförmåner i vissa fall medförde en betydande
ojämnhet i avlöningsförmånerna mellan befattningshavare med
rätt till sådan ersättning och övriga befattningshavare.

Härmed sammanhängande spörsmål hava närmare utvecklats i en av
sekreteraren hos konstitutionsutskottet vid 1933 års riksdag S. Holm
den 1 februari samma år dagtecknad promemoria till bankoutskottets
presidium i fråga örn grunderna för dyrtidstilläggets beräkning
för den tillfälliga i riksdagens tjänst anställda personalen m. m.
Särskilt med tanke på att konstitutionsutskottet sedan gammalt plägat i
sitt kansli anställa yngre eller blivande vetenskapsmän påvisas i proine
morian den ogynnsamma löneställning, som icke-statstjänstemän, vilka
innehava högre kanslitjänster hos de ständiga utskotten, skulle komma att
intaga, därest besparingskommitténs förslag örn sänkning av dyrtidstilllägget
skulle genomföras. Dessa tjänstemän, som icke kunde komma i åtnjutande
av den i 4 § i avlöningsbestämmelserna stadgade ersättningen
för mistade avlöningsförmåner, skulle genom en sådan åtgärd bliva i lönehänseende
sämre ställda än icke blott befattningshavare i motsvarande
tjänsteställning inom statsförvaltningen, utan även de lägre kanslitjänstemännen
hos riksdagen, i den mån dessas befattningar hos riksdagen vore
halvtidstjänster eller bisysslor, något som i regel syntes vara förhållandet.
En sekreterare eller notarie med sekreterargöromål, som icke vore
innehavare av statstjänst, skulle nämligen efter genomförandet av besparingskommitténs
förslag i avlöning uppbära mindre än vad en notarie i
samma utskott genom förenande av till exempel amanuenstjänst vid sidan
av riksdagstjänsten lätt kunde erhålla i sammanlagt arvode per månad i
stats- och riksdagstjänst. Gjordes en jämförelse mellan de högre befattningshavarna
inom riksdagen utan och med a/s ersättning, bomme en sänk
ning av dyrtidstillägget på av kommittén föreslaget sätt att för dessa
båda kategorier verka på ett ganska olikartat sätt. Dyrtidstillägget skulle
absolut sett reduceras mera för de förra än för de senare, med hänsyn till
att tillägget icke utginge på mer än ett visst högsta belopp av sammanlagda
lönen i stats- och riksdagstjänst. Detta vore uppenbart orimligt,
då likvisst de befattningshavare i riksdagens tjänst, som åtnjöte 2/a ersättning
för mistade avlöningsförmåner, sammanlagt uppbure betydligt högre
arvoden än de befattningshavare i motsvarande tjänsteställning, som icke

13

komme i åtnjutande av denna förmån. Genomfördes besparingskommitténs
förslag, komme sålunda en sekreterare utan 2/a ersättning att i genomsnitt
erhålla omkring 70 procent mindre i sammanlagt arvode än motsvarande
befattningshavare med dylik ersättning oell en notarie med sekreterargöromål
i den förra ställningen genomsnittligt endast hälften mot liknande
befattningshavare i den senare. Det nya systemet skulle till och med
leda till att en notarie med sekreterargöromål och med 2/s ersättning genomsnittligt
skulle komma att erhålla ungefär 50 procent mera i sammanlagda
avlöningsförmåner än en sekreterare utan dylik förmån. Systemet
syntes bliva så orimligt, att en justering av 4 § i avlöningsreglementet
bleve ofrånkomlig. Jämkningen i paragrafen borde gå ut på att efter
första stycket införa ett nytt andra stycke av innehåll, att befattningshavare,
som avsåges i första stycket, men icke innehade statstjänst, jämväl
skulle erhålla viss extra ersättning. Denna syntes böra beräknas efter
något så när liknande grunder som för de befattningshavare, som avsåges
i 4 § första stycket, eller lågt räknat till 300 kronor för notarie med sekreterargöromål
och 400 kronor för sekreterare, d. v. s. omkring 2/3 av amanuensarvode
respektive andre kanslisekreterarlön.

Holms promemoria har jämte en tabell rörande avlöningarna till vissa
tjänstemän hos de ständiga riksdagsutskotten med särskild skrivelse överlämnats
till herrar fullmäktige av ordföranden i 1933 års riksdags konstitutionsutskott,
professorn C. A. Eeuterskiöld för att vara tillgänglig vid nu
förevarande utredning.

I sitt ovanberörda utlåtande nr 4 anförde 1933 års bankoutskott, att utskottet
icke kunnat undgå det intrycket, att det hittills tillämpade avlöningssystemet
i flera avseenden vore mindre tillfredsställande. Särskilt
gällde detta i fråga örn grunderna för beräkning av dyrtidstillägg, vilka
närmast till följd av maximeringsföreskrifterna medförde betydande
ojämnheter i tillämpningen, i det att i samband med varje förändring av
procenttalet för dyrtidstillägget förskjutningar inträdde i relationen mellan
olika befattningshavares avlöningsförmåner, över huvud taget framstode
det som ett önskemål, att avlöningen till riksdagens personal såvitt
möjligt fastställdes att utgå efter enklare och mera enhetliga grunder än
vad nu vore fallet. I främsta rummet syntes detta enligt utskottets mening
böra åstadkommas genom en avveckling av dyrtidstillägget, vilken
syntes desto mer naturlig, som det här vore fråga örn uppdrag av tillfällig
art under viss kortare del av året. Med hänsyn till vad nu anförts funne
utskottet, i viss anslutning till vad i motionen 11:350 framhållits, önskvärt,
att en revision av gällande avlöningsförhållanden för riksdagens personal
komme till stånd.

14

Kommitténs förslag.

De av bankoutskottet för kommitténs arbete uppdragna riktlinjerna gå
i!första liand ut på större enkelhet och enhetlighet i grunderna för avlöningarnas
beräkning. I anslutning härtill har kommittén inriktat sig
på en i huvudsak teknisk revision av gällande avlöningssystem. Denna
begränsning av kommitténs uppgift synes vara desto mer naturlig, som
frågan örn avlöningsförmånernas storlek nyligen prövats av riksdagens
besparingskommitté och personalkostnaderna på dess förslag icke oväsentligt
nedbringats av 1933 års riksdag genom personalindragningar och reducering
av dyrtidstillägget. Lönekommittén har för sin del funnit den
vid nämnda riksdag sålunda reducerade lönenivån vara i stort sett väl
avvägd. Några erinringar mot den år 1923 bestämda placeringen i lönehänseende
av de olika befattningarna hava — frånsett vad som föranledde
de vid 1933 års riksdag genomförda jämkningarna — icke framförts. De
anmärkningar mot avlöningssystemet, för vilka ovan redogjorts, hava sin
grund däri, att den tidigare gällande inbördes lönerelationen mellan olika
befattningshavaregrupper befarades komma att på ett icke önskvärt sätt
rubbas genom den av besparingskommittén föreslagna ganska kraftiga nedskärningen
av dyrtidstillägget. Då riksdagen i sitt beslut i dyrtidstillläggsfrågan
emellertid icke sträckte sig så långt som besparingskommittén,
föreligger nu ett annat läge än det, varifrån anmärkningarna utgingo.
Beslutet har i allt fall medfört en viss förändring i de olika befattningarnas
inbördes relation i lönehänseende. Lönekommittén har dock funnit
sig icke böra generellt eller beträffande vissa grupper av befattningar förorda
vare sig höjning eller sänkning av de senast utgående löneförmånerna
i syfte att söka undanröja antydda olägenheter. Av vikt är emellertid, att
för framtiden liknande olägenheter undvikas. På grund av det anförda
har det synts kommittén vara lämpligt att vid behandlingen av frågan örn
lönesystemets förenkling utgå från, att de avlöningsförmåner, som åtnjutits
under 1933 års riksdag, i stort sett böra bibehållas oförändrade.

Med avseende å det sätt, på vilket en större enkelhet och enhetlighet i
avlöningarna skulle kunna ernås, är kommittén i likhet med bankoutskottet
av den uppfattningen, att detta i främsta rummet bör ske genom en
avveckling av dyrtidstillägget. Såsom utskottet anfört bör sådant tillägg
icke lämpligen förekomma i fråga örn uppdrag av så tillfällig art och så
kort varaktighet som de här ifrågavarande. Från den ställning, kommittén
i det föregående intagit till frågan om skälig lönenivå, bör denna avveckling
ske genom höjning av gällande grundarvoden med belopp, motsvarande
de under 1933 års riksdag utgående dyrtidstilläggen, dock med iakttagande
att enhetliga arvoden bliva gällande för samtliga befattningshavare
inom en och samma lönegrupp.

15

Lösningen av denna fråga kompliceras i någon mån genom att nämnda
tillägg för flertalet befattningar utgått med olika belopp till olika befattningshavare.
Sådana skiljaktigheter hava uppkommit av två olika anledningar.
Dels har i vissa fall förhöjning av dyrtidstillägget utgått till befattningshavare,
som på grund av försörjningsplikt underhållit barn under 16
år, med belopp räknat efter 5 kronor för månad och varje underhållet barn
(s. k. barntillägg). Dels har på grund av bestämmelsen att dyrtidstillägget
skall beräknas å sammanlagda avlöningen i riksdagstjänst och statstjänst
samt högst å ett belopp av 1,150 kronor i månaden, dyrtidstillägg å
samma grundarvode hos riksdagen utgått med olika belopp, alltefter storleken
av avlöningen i statstjänst. Under 1933 års riksdag utgick sålunda
i själva verket dyrtidstillägget (frånsett barntillägget) efter en skala från
lägst 9 procent till högst 20 procent av arvodena. Efter sistnämnda procenttal
beräknades dyrtidstillägget till samtliga icke statsanställda ävensom
till statsanställda i lägre lönegrader.

Då det gällt att avveckla dyrtidstillägget genom inarbetande av detsamma
i arvodena under samtidigt beaktande av önskemålet örn enhetliga
arvoden i så nära anslutning som möjligt till 1933 års lönenivå, har kommittén
funnit sig böra bortse från barntilläggen. Ett sådant förfaringssätt
innebär visserligen en försämring i avlöningshänseende för vissa befattningshavare
men har likväl med hänsyn till kravet på enhetlighet ansetts
böra förordas. Det är därjämte endast ett ganska ringa antal befattningshavare,
som beröres av åtgärden, vartill kommer, att de ifrågakommande
beloppen äro jämförelsevis obetydliga. Under 1933 års riksdag belöpte
sig det sammanlagda beloppet av barntilläggen för hela personalen
till 215 kronor för månad. — Vad därefter angår den skiljaktighet i lönehänseende,
som varit rådande på grund av maximeringsbestämmelsen för
dyrtidstillägget, vill kommittén framhålla, att sådan skiljaktighet vid 1933
års riksdag förelegat, förutom beträffande befattningarna såsom sekreterare
hos kamrarna och de ständiga utskotten, i fråga örn befattningar med
dagarvode av 22, 20 och 18 kronor. En lämplig utväg för att ernå enhetlighet
i förevarande fall är enligt kommitténs mening, att arvodena fastställas
till belopp, som för det stora flertalet befattningshavare i gruppen
innebära minsta möjliga förändring i jämförelse med de år 1933 utgående
beloppen.

Innan kommittén närmare ingår på frågan örn storleken av arvodena,
vill kommittén erinra, att enligt nu gällande bestämmelser avlöningen till
samtliga sekreterare utgår i form av månadsarvode men till övriga be
fattningshavare såsom dagarvode. Då enligt kommitténs förmenande rimlig
anledning till sådan olikhet icke förefinnes, vill kommittén förorda,
att samtliga arvoden beräknas per månad. I samband härmed torde böra
bestämmas, att vid beräkning av arvode för del av månad denna alltid
bör räknas till 30 dagar. Vid ett bifall härtill erfordras vissa formella

16

ändringar i avlöningsbestämmelserna, varom kommittén framlägger förslag
i det följande. Kommittén har vidare ansett önskvärt, att månadsarvodena
fastställas till belopp, som vid delning med 30 komma att motsvara
dagarvoden, icke slutande å annat öretal än multipel av 10.

Vid bestämmande av arvodesbeloppen för de olika befattningarna synes
först böra såsom en särskild grupp behandlas sådana, som avses i 4 § avlöningsbestämmelserna,
nämligen sekreterarna hos kamrarna och de ständiga
utskotten samt notarier med sekreterargöromål och kamreraren bos
statsutskottet. Av de sammanlagt tjugo befattningar, som tillhöra denna
grupp, innehades vid 1933 års riksdag endast tre, nämligen befattningarna
såsom sekreterare bos andra kammaren, sekreterare bos konstitutionsutskottet
och notarie med sekreterargöromål hos samma utskott, av ickestatstjänstemän,
medan övriga sjutton uppehöllos av statstjänstemän.1 De
icke statsanställda befattningshavarna uppburo såsom redan nämnts dyrtidstillägg
efter 20 procent å bela arvodet. Dyrtidstillägget för statstjänstemannen
var emellertid på grund av ovanberörda maximeringsföreskrift
i det övervägande antalet fall reducerat till 90 kronor i månaden.2
Då man torde kunna förutsätta, att ifrågavarande befattningar i framtiden
liksom hittills till övervägande del komma att innebavas av statstjänstemän
och därtill sådana i högre löneställning, vill kommittén föreslå,
att avlöningen för ifrågavarande befattningar — med undantag dock
för befattningen såsom kamrerare i statsutskottet, vilken behandlas i annat
sammanhang — fastställes till samma belopp, som under 1933 års riksdag i
regel utgick till statstjänstemän, endast med iakttagande av ovanberörda
avrundning. I enlighet härmed skulle månadsarvodena bestämmas till:

för sekreterare hos kamrarna och hos statsutskottet (f. n.

månadsarvode 1,000 kronor3) ............................ kronor 1,089

» sekreterare hos konstitutions-, bevillnings-, banko-, första
och andra lag- samt jordbruksutskotten (f. n. månadsarvode
800 kronor3) ...................................... » 888

» notarie med sekreterargöromål (f. n. arvode under månad

örn 30 dagar 600 kronor3) ................................ » 690.

Enligt kommitténs mening torde de nu nämnda arvodena vara tillräckliga
tor att åt riksdagsarbetet förvärva fullt kvalificerade tjänstemän
både från och utom statsförvaltningen. Härvid förutsättes dock, att nu
medgiven rätt till viss ersättning för mistad avlöning i statstjänst kommer
att kvarstå oförändrad. Till denna fråga återkommer kommittén i
det följande. Vad emellertid angår de tre icke-statstjänstemän, som voro

1 Sekreteraren hos bevillningsutskottet, assessorn i Överståthållarämbetet för uppbördsärenden
Gustaf Leijonmarck har här räknats såsom statstjänsteman.

2 D. v. s. 20 procent å skillnaden mellan 1,150 kronor och 700 kronor (maximibelopp, å
vilket dyrtidstillägg må utgå vid reglerade verk).

3 Exklusive dyrtidstillägg, utgörande under 1933 års riksdag i regel 90 kronor.

17

anställda hos 1933 års riksdag, skulle dessa, därest de av kommittén föreslagna
arvodena godkändes, vid fortsatt anställning hos riksdagen lida
viss inkomstminskning, utgörande för andra kammarens sekreterare lil
kronor, för sekreteraren hos konstitutionsutskottet 72 kronor och för notarien
med sekreterargöromål hos samma utskott 30 kronor, allt för månad
räknat. Till undvikande härav torde det vara skäligt, att nu ifrågavarande
tre befattningshavare vid fortsatt anställning å respektive befattningar
bibehållas vid de avlöningsförmåner, de uppburo under 1933 års
riksdag, så länge de nu för befattningarna föreslagna arvodena utgå oförändrade.
Särskilt beslut härom torde böra fattas av riksdagen.

Vad beträffar befattningen såsom kamrerare hos statsutskottet nedsattes
vid 1933 års riksdag dagarvodet från 20 till 17 kronor, vilket sistnämnda
motsvarar ett månadsarvode av 510 kronor. Härå utgick dyrtidstillägg
med 90 kronor, vadan sammanlagda löneförmånerna per månad
utgjorde 600 kronor. Ersättning för mistad avlöning i statstjänst bar av
kamreraren under de senaste riksdagarna uppburits endast med mycket
obetydliga belopp. Hos kommittén bar kamreraren bos statsutskottet vid
1933 års riksdag gjort framställning i syfte att arvodet för nämnda befattning
bleve — i likhet med vad som tidigare varit fallet — bestämt till
samma belopp, som kunde varda fastställt för notarie med sekreterargöromål.
För sin del bar kommittén icke ansett sig kunna förorda bifall till
detta förslag, men finner likväl skäl föreslå, att ifrågavarande befattning
i lönebänseende likställes med stenograf och förste kanslist. I enlighet
härmed skulle månadsarvodet till kamreraren bos statsutskottet fastställas
till 648 kronor.

Vidkommande härefter övriga befattningar än de i 4 § avlöningsbestämmelserna
avsedda vill kommittén, under erinran att innehavarna av dessa
befattningar vid 1933 års riksdag i regel kommit i åtnjutande av dyrtidstillägg
efter 20 procent, föreslå, att månadsarvodena bestämmas till de
belopp, som framgå av följande sammanställning:

2 — 338187.

18

Befattning

Notarie (storanotarie) hos kamrarna!
Förste stenograf........................../

Stenograf ...................................\

Förste kanslist ...........................I

Kanslist, tillika registrator ............\

Registrator ................................./

Notarie utan sekreterargöromål hos
ständigt utskott .......................

Korrekturläsare..............................

Kanslist .......................................

Förste vaktmästare hos kamrarna
Postvaktmästare hos kamrarna .....

Förste vaktmästare hos statsutskottet
Vaktmästare i riksdagens kansli.....

Annan vaktmästare.......................

Vaktmästarbiträde

Sekreterare hos tillfälligt utskott ■■■
Sekreterare i riksdagens kansli ......

1933 års riksdag

Kommitténs förslag

Dagarvode
(eski. dyrtids-tillägg)

Motsvarande
för månad om
30 dagar (inkl.
dyrtidstillägg
efter 20 %,dock
ej barntillägg)

Månads-

arvode

Motsvarande
per dag

22: —

792: —

780.—

26: —

18: —

648: —

648: —

21: oo

15: —

540: —

540: —

18: —

14: —

504: —

504: —

16: 8 0

13: —

468: —

468: —

15: 60

12: —

432: —

432: —

14: 40

11: 30

414: —

414: —

13: so

10: 50

378: —

378: —

12: 60

9: 50

342: —

342: —

11: 40

4: 50

162: —

162: —

5: 4 0

Månadsarvode
300: —
dock högst
1,200: — för
riksdag.

360: —

360: —
dock högst
1,440: — för
riksdag.

12: —

Såsom framgår av sammanställningen, innebär kommitténs förslag, att
gällande grundarvoden skola förhöjas med 20 procent. Ett undantag från
denna regel utgör befattningarna såsom notarie (stomnotarie) och förste
stenograf, för vilka befattningar kommittén ansett sig böra förorda ett
arvode av 780 kronor, vilket belopp utgör det ungefärliga medeltalet av
de avlöningsförmåner (inklusive dyrtidstillägg, dock ej barntillägg), som
under 1933 års riksdag utgingo till innehavarna av nämnda befattningar.

Enligt gällande avlöningsbestämmelser utgår till den tjänsteman inom
kammarens kansli, som av talmannen utses att vid förfall för sekreteraren
bestrida sekreterargöromålen inom kammaren och i övrigt biträda sekreteraren,
utöver fastställt arvode, särskild ersättning med 150 kronor för
månad, dock att arvodet jämte ersättningen ej må överstiga 750 kronor för
månad. Enär dyrtidstillägg utgått å ifrågavarande ersättningsbelopp, synes
detsamma skäligen böra vid nämnda tilläggs bortfallande förhöjas med
20 procent eller till 180 kronor. Av samma skäl bör förhöjning ske av maximibeloppet
för den totala avlöningen från 750 kronor till 900 kronor.

Då det förslag till lönereglering för riksdagens personal, som kommittén
ovan framlagt, såsom redan nämnts i stort sett innebär, att löneförmånerna
skola bibehållas oförändrade, medför förslagets genomförande icke
någon nämnvärd förändring i kostnaderna för personalavlöningar.

19

Kommittén Ilar till övervägande förehaft frågan, huruvida icke i samband
med avvecklingen av dyrtidstillägget indragning jämväl borde ske
av den rätt till ersättning för misteni avlöning i statstjänst, som enligt gällande
avlöningsbestännnelser är tillförsäkrad vissa befattningshavare hos
riksdagen. Genom en sådan åtgärd skulle den fördelen vinnas, att lönesystemet
i alla avseenden bleve enhetligt och lättare att överblicka. Kommittén
har emellertid, såsom ock redan antytts, ansett sig icke böra föreslå
ett slopande av det nuvarande systemet huvudsakligen endast för att
ernå en i och för sig önskvärd enhetlighet och enkelhet. I förevarande fall
skulle nämligen detta mål kunna vinnas endast på bekostnad av huvudsyftemålet
med avlöningsbestämmelserna, nämligen dessas ändamålsenlighet.
Vad särskilt enkelheten beträffar, bör dessutom märkas, att ersättningen
ifråga icke i nämnvärd män komplicerar avlöningssystemet. Såsom framgår
av den ovan lämnade redogörelsen, ägde före år 1922 samtliga statstjänstemän
under ledighet för riksdagstjänstgöring uppbära å statstjänsten utgående
avlöningsförmåner med undantag av tjänstgöringspenningar, därvid
ifrågavarande avlöningskostnader bestredos av respektive departements
eller verks avlöningsanslag. Sedan nämnda år nytt avlöningsreglemente för
civilförvaltningen trätt i kraft och däri stadgats, att under ledigheter av
angivet slag hela lönen skulle avstås, fann sig riksdagen böra övertaga
kostnaderna för ett bibehållande av statstjänstemännen vid deras förutvarande
avlöningsförmåner under tjänstgöring hos riksdagen. Den sålunda
tillkomna rätten till ersättning för mistade avlöningsförmåner i
statstjänst tillerkändes emellertid endast innehavarna av ett fåtal mera
ansvarsfulla befattningar, vilka befattningar i regel kunde förutsättas taga
befattningshavarnas hela eller huvudsakliga arbetskraft i anspråk. Den motivering,
som av 1922 års lönekommitté framfördes för beredande av här avsedda
särskilda ersättning och vilken legat till grund för riksdagens beslut
i ämnet, måste alltjämt i alla delar anses äga full giltighet. Ersättningen
har gjort det möjligt lör riksdagen att få sitt behov av kvalificerad arbetskraft
från statsförvaltningen tillgodosett. Ett slopande av ersättningen
skulle med största sannolikhet äventyra denna möjlighet. Att under sådana
omständigheter övergiva detta system Ilar synts kommittén icke vara
tillrådligt.

Enligt kommitténs mening torde det icke utan stora olägenheter låta sig
göra att — såsom inom kommittén ifrågasatts — helt enkelt utbyta ifrågavarande
ersättning mot en mer eller mindre godtycklig arvodesförhöjning.
Genom en sådan anordning skulle nämligen avlöningsbestämmelserna förlora
den smidighet och möjlighet till anpassning efter olika individuella
förhållanden, som är förenad med det nuvarande systemet därutinnan,
att detsamma automatiskt medgiver högre avlöning åt en statstjänsteman
i högre lönegrad än i lägre. Vad angår den förhöjning av arvodesbeloppen,
som skulle kompensera förlusten av rätten till ersättning för mistade
avlöningsförmåner i statstjänst, är att märka, att densamma bomme att

20

tillfalla samtliga tjänstemän oell alltså även sådana, som eventuellt icke
alls eller endast i obetydlig utsträckning behöva åtnjuta ledighet från sin
statstjänst för riksdagstjänstgöringen. Bland andra skulle samtliga ickestatstjänstemän
utan särskild anledning tillerkännas förbättring i lönehänseende.
Det torde vid avlöningsbeloppens bestämmande knappast kunna
undvikas, att beloppen bliva å ena sidan för höga i sådana fall, då för ett
uppdrag kan anlitas yngre tjänstemän i lägre lönegrad, och å andra sidan
för låga för att med säkerhet kunna locka högre tjänstemän med för riksdagsarbetet
särskilt värdefull erfarenhet och rutin. Sist angivna förhållande
skulle givetvis vara ägnat att vid anställandet av nödig personal inskränka
valmöjligheten för riksdagens vederbörande organ till en mera begränsad
krets av tjänstemän. Rekryteringssvårigheter och fara för icke
önskvärd sänkning av sökandes kvalifikationer kunna uppkomma. Uppenbart
är vidare, att ett borttagande av rätten till ersättning för mistad
avlöning i statstjänst kommer att uppmuntra tjänstemännen att söka i
största möjliga utsträckning tjänstgöra å befattning i statstjänst, vilket i
allmänhet torde menligt inverka på arbetet såväl i riksdagen som i statstjänsten.

Nu påvisade olägenheter skulle visserligen icke omedelbart göra sig
fullt gällande, därest de statstjänstemän, som varit anställda hos 1933 års
riksdag, vid fortsatt anställning hos riksdagen bibehölles vid den ersättning
för mistad avlöning i statstjänst, de under de senaste riksdagarna
åtnjutit, i den mån denna icke kompenserats genom arvodesförhöjning.
Olägenheterna komme emellertid härigenom endast att undanskjutas för
en kortare tid. Nyrekrytering av tjänstemän hos riksdagen förekommer
nämligen rätt ofta, och man torde kunna utgå från att i samband med ombyte
av tjänstemän förslag skulle framställas örn att den nye innehavaren
av befattningen skulle erhålla samma löneförmåner som den förutvarande.
Härtill kommer, att personliga lönetillägg av här ifrågavarande slag i och
för sig måste anses mindre tilltalande, särskilt beträffande arvodestjänster.
Betydande svårigheter inställa sig härjämte, då det gäller att rättvist avväga
storleken av den ersättning, som bör utgå i de olika fallen. Förhållandena
under de senaste riksdagarna kunna icke alltid sägas vara
utslagsgivande för den omfattning, i vilken ledighet från statstjänsten
måste förekomma under kommande riksdagar.

Ersättning för mistade avlöningsförmåner har under riksdagarna åren
1922—1924 och 1926—1933 utgått jämväl till en icke statsanställd tjänsteman,
nämligen assessorn i Överståthållarämbetet för uppbördsärenden
Gustaf Leijonmarck, vilken tjänstgjort hos bevillningsutskottet, först såsom
notarie med sekreterargöromål och sedan såsom sekreterare. Beslut
örn ersättningen har årligen fattats av riksdagen på hemställan av utskottet
och har motiverats med att den av Leijonmarck innehavda tjänsten
tillsättes av Kungl. Majit, ehuru avlöningen å densamma utbetalas av
Stockholms stad. Till undvikande av att i fortsättningen årligen skall be -

21

hova beslutas i förenämnda ersättningsfråga och andra framdeles möjligen
uppkommande liknande fall vill kommittén föreslå, att till 4 § avlöningsbestämmelserna
fogas ett tillägg av innebörd, att med statstjänstemän
skall i fråga örn rätt till ersättning för mistade avlöningsförmåner
likställas innehavare av befattning, som tillsättes av Kungl. Maj:t men
avlönas av kommun. Enligt vad kommittén inhämtat, är antalet sådana
befattningar, vilkas innehavare kunna tänkas ifrågakomma till riksdagstjänstgöring,
synnerligen ringa.

Med avseende å det av sekreteraren Holm framlagda förslaget att till 4 §
avlöningsbestämmelserna skulle fogas ett nytt andra stycke av innehåll,
att befattningshavare, som avsåges i första stycket (d. v. s. sekreterare,
notarier med sekreterargöromål och kamreraren i statsutskottet) men icke
innehade statstjänst, skulle erhålla viss extra ersättning, vill kommittén
slutligen framhålla följande. Förslagsställaren har uppenbarligen tänkt
sig, att sagda ersättning skulle utgöra någon slags kompensation för att
ifrågavarande befattningshavare icke i likhet med statstjänstemän äga
uppbära ersättning för mistade avlöningsförmåner. Syftet med förslaget
synes dock icke vara att åvägabringa ett utsträckande av förmånen av
ersättning för mistad avlöning till andra än statstjänstemän. Enligt förslaget
skulle nämligen även personer, som sakna anställning och sålunda
icke lida någon inkomstminskning på grund av riksdagstjänstgöringen,
ävensom personer med anställning i kommunal eller enskild tjänst, vilken
till äventyrs uppehälles vid sidan av riksdagsarbetet, beredas extra ersättning.
Kommittén får för sin del bestämt avstyrka en sådan anordning.

Utöver vad ovan nämnts hava ändringar i nu gällande avlöningsbestämmelser
icke synts kommittén påkallade.

Kommitténs hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får kommittén

dels framlägga det förslag till avlöningshestämmelser, som återfinnes
i härvid fogade Bilaga C,

dels ock föreslå, att med tillämpning i övrigt av avlöningsbestämmelserna
avlöning till de personer, som under 1933 års riksdag tjänstgjort såsom
sekreterare hos andra kammaren, sekreterare hos konstitutionsutskottet
och notarie med sekreterargöromål hos samma utskott, må, så länge
de i 1 § avlöningsbestämmelserna föreslagna arvodena för ifrågavarande
befattningar gälla, vid fortsatt anställning av dem å respektive befattningar
utgå med samma belopp för månad räknat som under nämnda
riksdag eller med respektive 1,200, 960 och 720 kronor.

Stockholm den 15 december 1933.

På riksdagens lönekommittés vägnar:

GUSTAF ANDESSSON.

j Sten Widlund.

Reservation: se sid. 29.

22

Bilaga A.

Av 1933 års riksdag godkända

Avlöningsbestämmelser för personal hos riksdagens kamrar, utskott och

kansli m. m.

1 *.

Avlöningen utgår till nedanstående befattningshavare med följande belopp: -

hos kamrarna:

Sekreterare, månadsarvode .............................. kronor 1,000: —

Notarie (stomnotarie), dagarvode ........................ » 22: —

Förste stenograf, dagarvode ............................ » 22: —

Stenograf, dagarvode .................................... » 18: —

Förste kanslist, dagarvode .............................. » 18: —

Kanslist, tillika registrator, dagarvode .................. » 15: —

Kanslist, dagarvode .................................... » 12:_

Förste vaktmästare och vaktmästare, som ombesörjer utdelningen
av postförsändelser till kamrarnas ledamöter,

dagarvode ............................................ » 11:50

Annan vaktmästare, dagarvode .......................... » 9:50.

Anmärkning^ Därest viss tjänsteman inom kammarens kansli utses
av talmannen att vid förfall för sekreteraren bestrida sekreterargöromålen
inom kammaren och i övrigt biträda sekreteraren, utgår till sådan tjänsteman,
utöver dagarvode, särskild ersättning med 150 kronor för månad,
dock att dagarvodet jämte berörda ersättning ej må överstiga 750 kronor
för månad.

hos statsutskottet:

Sekreterare, månadsarvode .............................. kronor 1,000: —

Notarie, som tillika förrättar sekreterargöromål, dagarvode » 20: —

Kamrerare, dagarvode .................................. » 17:_

Registrator, dagarvode .................................. » 15:_

Kanslist, dagarvode .................................... » 12;_

Förste vaktmästare, dagarvode .......................... » 10:50

Vaktmästare, dagarvode ................................ » 9:50.

hos konstitutions-, bevillnvngs-, banko-, första oell andra lag- samt jordbruksutskotten: -

Sekreterare, månadsarvode .............................. kronor 800: __

Notarie, som tillika förrättar sekreterargöromål, dagarvode » 20:_

Annan notarie, dagarvode .............................. » 14;_

Kanslist, dagarvode .................................... » 12: —

Vaktmästare, dagarvode ................................ » 9:50

Vaktmästarbiträde, dagarvode .......................... » 4:50.

2a

hos tillfälligt utskott:

Sekreterare, månadsarvode .............................. kronor 300: —,

vilket arvode dock ej må överstiga 1,200 kronor för riksdag.

i riksdagens kansli:

Sekreterare, månadsarvode .............................. kronor 300:—;

vilket arvode dock ej må överstiga 1,200 kronor för
riksdag.

Korrekturläsare, dagarvode ............................ » 13: —

Vaktmästare, dagarvode ................................ » 10:50.

2 *.

Månads- och dagarvode beräknas från inträde i tjänstgöring samt utbetalas
vid utgången av varje månad och sista gången efter slutad tjänst--göring.

3 §.

Månads- och dagarvodena upphöra:

för kamrarnas sekreterare, notarien och förste stenograferna samt tvä
kanslister hos vardera kammaren, första vaktmästarna hos kamrarna och
de vaktmästare, som ombesörja utdelningen av postförsändelser till kamrarnas
ledamöter, ävensom för en vaktmästare hos vardera kammaren, sedan
fjorton dagar efter riksdagens avslutande tilländagått;

för en å tryckeriavdelningen anställd vaktmästare, sedan 30 dagar, samt
för övriga å riksdagens kanslis tryckeriavdelning anställda tjänstemän och
vaktmästare, sedan en tid av 25 dagar efter riksdagens slut förflutit; och

för övrig personal med den dag, då tjänstgöringen för en var av dem
slutar.

4 §.

Utöver de i 1 § fastställda arvoden äga följande tjänstemän, därest, de
äro innehavare av statstjänst, nämligen sekreterarna hos kamrarna och
i de ständiga utskotten, notarier, vilka tillika förrätta sekreterargöromål,
till ett antal av fyra i statsutskottet och en i vart och ett av de övriga
ständiga utskotten, ävensom kamreraren i statsutskottet, rätt till ersättning
med två tredjedelar av vad vederbörande befattningshavare visat sig hava
på grund av tjänstgöring hos riksdagen avstått av de till statstjänsten hörande
avlöningsförmånerna.

Ersättning, varom nu förmäles, utbetalas vid utgången av varje månad
och sista gången efter slutad tjänstgöring.

5 §.

Den efter riksdagens slut för tjänstemännen i tryckeriavdelningen anslagna
avlöning, utgörande vedergällning för korrekturläsning samt tillsynen
å tryckning och expediering av alla sådana riksdagshandlingar,
vilka icke före riksdagens avslutande hinna tryckas och till expedition befordras,
med undantag av registret över kamrarnas protokoll och hillänget
därtill, får icke utbetalas förr än det ifrågavarande arbetet blivit behörigen
fullbordat; och skola vaktmästarna för dem tillagd avlönings åtnjutande
vara skyldiga att, så länge tryckningen av riksdagshandlingarna
efter riksdagens slut fortgår, förrätta alla de göromål, som därav påkallas.

24

6 §.

Innan sista andelen av här omförmält arvode eller ersättning må utbetalas,
skall det vara behörigen styrkt, att vederbörande tjänsteman i föreskriven
ordning avlämnat ej mindre de utskottens särskilda arkiv tillhörande
böcker och handlingar, som dessa tjänstemän under riksdagen haft
örn händer, än ock de böcker, som från riksdagens bibliotek blivit till dem
utlånade.

7 $.

Vid slutet av varje riksdag må till vardera av de under bela riksdagen
i kamrarna anställda förste vaktmästarna och till de kamrarnas vaktmästare,
som ombesörja utdelningen av postförsändelser till kamrarnas
ledamöter, utbetalas ett belopp av 50 kronor. Därjämte må, jämväl vid
slutet av varje riksdag, till en var av de vaktmästare och vaktmästarbiträden,
vilka efter klockan elva e. m. tjänstgjort vid aftonplena, utbetalas en
extra ersättning av fyra kronor för varje gång sådan tjänstgöring ägt
rum.

8 §.

Genom kanslideputerades försorg och på sätt desamma äga närmare bestämma
skola upprättas vederbörliga register för varje lagtima riksdag
mot av kanslideputerade bestämda arvoden av högst 4,000 kronor för registrens
upprättande och korrekturläsning samt högst 500 kronor åt en
kontrollant av samma arbete, allt för riksdag, som varar minst fyra månader.
För riksdag, som pågår kortare tid, må ifrågavarande arvoden
kunna av kanslideputerade minskas i skälig omfattning.

9 *.

Då inom ständigt utskott behov föreligger att för behandlingen av visst
eller vissa ärenden tillkalla utom utskottets kansli stående person att biträda
utskottet ävensom då fråga är örn ersättning åt tjänstemän och betjänte
i särskilt eller sammansatt utskott, skall utskottet beträffande ersättning
åt sålunda tillkallat biträde eller sålunda anställd kanslipersonal
inhämta kanslideputerades yttrande, innan hos kamrarna förslag i ämnet
avgives.

10 §.

Ovanstående bestämmelser förbliva gällande, intill dess riksdagen annorlunda
beslutar.

Övergångsbestämmelser.

1. Avlöningen till sekreteraren i riksdagens kansli må för 1933 års lagtima
riksdag utgå med ett månadsarvode av 400 kronor, vilket arvode dock
ej må överstiga 1,600 kronor för hela riksdagen.

2. Kanslideputerade må äga vid slutet av 1933 års lagtima riksdag använda
högst 500 kronor till biträde vid utarbetande och expediering av
riksdagsbeslutet.

25

Bilaga B.

Sammanställning, utvisande den ersättning i form av månads- eller dagarvode,
som från och med nedan angivna år utgått till den hos riksdagen

tillfälligt anställda personalen.

(Tecknet = angiver, att någon ändring i arvodet icke skett.)

1912

1918

1919

1923

1933

Hos kamrarna:

Sekreterare, månadsarvode ..............................

750

—

=

1,000

-

=

=

Notarie (stomnotarie), dagarvode (fr. o. m. 1923)

—

—

—

—

—

—

22

—

=

Förste stenograf, dagarvode (före 1923 förste no-

tane) ........................................................

18

—

=

22

—

=

Stenograf, dagarvode (före 1923 notarie) ............

15

—

=

18

—

=

=

Förste kanslist, dagarvode ..............................

14

—

15

—

18

—

=

==

Kanslist, tillika registrator, dagarvode (före 1923

registrator) ................................................

11

—

13

—

15

—

=

=

Kanslist, dagarvode.......................................

8

—

10

—

12

—

-

=

Förste vaktmästare och vaktmästare, som ombe-

sörjer utdelningen av postförsändelser till kam-

ramås ledamöter, dagarvode .......................

1 6

—

7

50

10

—

=

11

50

Annan vaktmästare, dagarvode .......................

5

—

6

50

8

—

=

9

50

Anmärkning. Därest viss tjänsteman inom

kammarens kansli utses av talmannen att vid

förfall för sekreteraren bestrida sekreterargöro-

målen inom kammaren och i övrigt biträda

sekreteraren, utgår till sådan tjänsteman, utöver

dagarvode, särskild ersättning med 150 kronor

för månad, dock att dagarvodet jämte berörda

ersättning ej må överstiga 750 kronor för må-

nåd (fr. o. m. 1923).

Hos statsutskottet:

Sekreterare, månadsarvode ..............................

650

—

=

900

—

1,000

—

=

Notarie, som tillika förrättar sekreterargöromål,

dagarvode.................................................

15

—

20

—

—

Kamrerare, dagarvode ....................... ...........

15

—

=

20

—

=

17

—

Registrator, dagarvode ....................................

11

—

13

—

15

—

=

=

Kanslist, dagarvode .....................................

8

—

10

12

—

=

=

Förste vaktmästare, dagarvode ........................

5

50

7

-

9

—

=

10

50

Vaktmästare, dagarvode .................................

5

—

6

50

8

—

—

9

50

Hos konstitutions-, bevillnings-, banko-, första

och andra lag- samt jordbruksutskotten.

Sekreterare, månadsarvode ..............................

600

-

=

800

—

=

=

Notarie, som tillika förrättar sekreterargöromål,

dagarvode ...................................................

15

—

=

20

—

=

=

1 Före 1917 åtnjöt dock icke första kammarens postvaktmästare detta högre vaktmästararvode.

26

1913

1918

1919

1923

1933

Annan notarie, dagarvode ..............................

10

_

12

_

14

_

—

=

Kanslist, dagarvode..........................................

S

—

10

—

12

—

=

=

Vaktmästare, dagarvode....................................

5

—

6

50

8

—

=

9

50

Vaktmästarbiträde, dagarvode........................

4

50

Hos tillfälligt utskott:

Sekreterare, månadsarvode ..............................

400

—

=

500

—

O

o

CO

—

=

I riksdagens kansli:

Sekreterare, månadsarvode ..............................

250

—

350

—

400

—

3 _

9 300

—

Registrator och kanslist, månadsarvode ............

200

—

250

—

300

—

1 _

—

—

-■

Föreståndare för tryckeriexpeditionen, dagarvode

20

—

21

50

28

—

4 __

—

-

Korrekturläsare, dagarvode ...................... ......

10

—

11

50

13

-

=

=

Motläsare, dagarvode.......................................

9

-

10

50

1 _

—

—

—

—

—

Vaktmästare.................................................

5

50

7

—

9

—

—

10

50

1 Befattningen utesluten ur avlöningsbestämmelserna.

9 Arvodet begränsat till 1,200 kronor för riksdag.

s Arvodet begränsat till 1,600 kronor för riksdag.

4 Befattningen utesluten ur avlöningsbestämmelserna genom beslut av 1930 års riksdag.

Anmärkning. Till en var av vaktmästarna utgick under 1928—1932 års riksdagar en
tilltällig gratifikation av 1 krona för varje tjänstgöringsdag. Under 1931 och 1932 års riksdagar
utgick härjämte till en var vaktmästare, som före respektive riksdags början tjänstgjort
minst 6 riksdagar, en särskild avlöningsförbättring av 30 öre för varje tjänstgöringsdag,
utan rätt att därå erhålla dyrtidstillägg.

27

Bilaga C.

Förslag

till

Avlöningsbestämmelser för personal hos riksdagens kamrar, utskott och

kansli m. m.

1 §.

Avlöningen utgår från och med början av 1934 års riksdag till nedanstående
befattningshavare med följande belopp för månad:

hos kamrarna:

Sekreterare ............................................

Notarie (stomnotarie) ..................................

Förste stenograf ........................................

Stenograf ..............................................

Förste kanslist ........................................

Kanslist, tillika registrator ............................

Kanslist ................................................

Förste vaktmästare och vaktmästare, som ombesörjer utdelningen
av postförsändelser till kamrarnas ledamöter
Annan vaktmästare ....................................

kronor 1,089: —
» 780:—

» 780:—

» 648: —

» 648: —

» 540:—

» 432: —

» 414:—

» 342: —

Anmärkning. Därest viss tjänsteman inom kammares kansli utses
av talmannen att vid förfall för sekreteraren bestrida sekreterargöromålen
inom kammaren och i övrigt biträda sekreteraren, utgår till sådan
tjänsteman, utöver arvode, särskild ersättning med 180 kronor för månad,
dock att arvodet jämte berörda ersättning ej må överstiga 900 kronor för

månad.

hos statsutskottet:

Sekreterare ............................................ kronor 1,089: —

Notarie, som tillika förrättar sekreterargöromål ........ » 690: —

Kamrerare ....................................... » 648: —

Registrator ............................................ » 540: —

Kanslist ................................................ » 432: —

Förste vaktmästare ................................. » 378: —

Vaktmästare ............................................ » 342:-—.

hos konstitutions-, bevillnings-, banko-, första och andra lag- samt jord -

bruksutskotten:

Sekreterare ............................................ kronor 888: —

Notarie, som tillika förrättar sekreterargöromål ........ » 690: —

Annan notarie .......................................... » 504: —

Kanslist ................................................ » 432: —

Vaktmästare ............................................ » 342: —

Vaktmästarbiträde ...................................... » 162: —

28

hos tillfälligt utskott:

Sekreterare ............................................ kronor 360: —,

vilket arvode dock ej må överstiga 1,440 kronor för riksdag.

i riksdagens kansli:

Sekreterare ............................................ kronor 360:—,

vilket arvode dock ej må överstiga 1,440 kronor för riksdag.

Korrekturläsare ........................................ » 468: —

Vaktmästare ............................................ » 378: —.

2 §.

Arvode beräknas--— tjänstgöring.

Vid. beräkning av arvode för del av månad räknas månaden till 30
dagar.

3 §.

Arvodena upphöra:

för kamrarnas---tilländagått;

för en---förflutit; och

för övrig---slutar.

4 §.

Utöver de i 1 § fastställda arvodena äga följande tjänstemän, därest de
äro innehavare av statstjänst eller av befattning, som tillsättes av Kungl.
Maj:t men avlönas av kommun, nämligen---avlöningsförmånerna.

Ersättning, -

---tjänstgöring.

Den---

påkallas.

5 §.

Innan --

— utlånade.

6 i

Vid---

rum.

7 §.

Genom--

— omfattning.

OO

Då ----- avgives.

9 §.

Ovanstående

---beslutar.

10 $.

29

Reservation

av herrar Åkerberg, Bäcklund och Eriksson, vilka ansett, att kommitténs
förslag och hemställan hort hava följande avfattning:

Kommitténs förslag.

De av bankoutskottet för kommitténs arbete uppdragna riktlinjerna gå
i första hand ut på större enkelhet och enhetlighet i grunderna för avlöningarnas
beräkning. I anslutning härtill har kommittén inriktat sig på
en i huvudsak teknisk revision av gällande avlöningssystem. Denna begränsning
av kommitténs uppgift synes vara desto mera naturlig, som frågan örn
avlöningsförmånernas storlek nyligen prövats av riksdagens besparingskommitté
och personalkostnaderna på dess förslag icke oväsentligt nedbringats
av 1933 års riksdag genom personalindragningar och reducering av dyrtidstillägget.
Lönekommittén har för sin del funnit den vid nämnda riksdag
sålunda reducerade lönenivån vara i stort sett väl avvägd. Med hänsyn
härtill har kommittén ansett sig böra vid behandlingen av frågan örn
lönesystemets förenkling utgå från att de avlöningsförmåner, som åtnjutits
under 1933 års riksdag, böra i stort sett bibehållas oförändrade, örn än avvikelser
från denna regel i vissa fall, såsom närmare framgår av det följande,
synts böra ske.

Med avseende å---beloppen (se sid. 14—15).

I samband med avvecklingen av dyrtidstillägget bör jämväl genomföras
en avveckling av den ersättning för mistad avlöning i statstjänst, som enligt
4 § avlöningsbestämmelserna utgår till innehavarna av vissa befattningar,
därest dessa äro statstjänstemän. Såsom motivering härför får
kommittén anföra följande.

Det för här ifrågavarande grupp befattningshavare gällande lönesystemet
med avlöningsförmånerna uppdelade i dels arvode, dels ersättning för
mistad avlöning i statstjänst lider av en betydande oformlighet. Att ett
dylikt system kunnat uppstå är oförklarligt, örn man inte hade möjlighet
att se tillbaka på dess historiska ursprung. Före år 1922 hade, som framgår
av den lämnade redogörelsen, samtliga statstjänstemän vid ledighet för
riksdagstjänstgöring rätt att vid sidan av arvodet för riksdagsarbetet bibehålla
sina för statstjänsten utgående löneförmåner med undantag av tjänstgöringspenningarna.
När denna rätt upphörde, inställde sig självklart
vissa övergångssvårigheter. De tjänstemän, som under de närmast föregående
åren anlitats av riksdagen, voro vana vid den dubbelavlöning, som

30

dittills betraktats som skälig. Om de i fortsättningen hänvisades till de av
riksdagen anvisade arvodena utan en väsentlig höjning av dessa, skulle
för dem en betydande inkomstminskning hava inträtt, med den naturliga
påföljden att många i riksdagsarbetet väl insatta och högt skattade
tjänstemän ej längre stöde till riksdagens förfogande. I det läge, som härigenom
uppstod, erbjöde sig två möjligheter att säkerställa en för riksdagen
tillfredsställande rekrytering: å ena sidan att genomföra en reglering
av arvodena, å andra sidan att åt de tjänstemän, som för riksdagsarbetets
skull nödgats utverka ledighet från ordinarie statstjänst, bereda
ersättning för den därav betingade nedsättningen i deras löneinkomster.
Den förra lösningen hade utan tvivel varit den mest rationella. Det senare
alternativet, som — visserligen modifierat att avse endast vissa befattningshavare
— riksdagen, förmodligen av bekvämlighetsskäl, på förslag
av 1922 års lönekommitté stannade för, måste betraktas som ett provisorium.
Men ett provisorium måste förr eller senare avvecklas. Enligt
kommitténs mening torde tiden nu vara inne att skrida till en definitiv
reglering av dessa förhållanden.

Kommittén kan ej finna de skäl, som av 1922 års lönekommitté anförts till
förmån för det nuvarande systemet, giltiga för all framtid. Den smidighet,
som systemet av dess förespråkare tillagts, existerar endast på papperet.
I verkligheten hava under årens lopp mycket starka klagomål just beträffande
bristande smidighet framförts mot systemet, anmärkningar, som ej så
lätt låta sig tillbakavisas. Naturligtvis måste en viss generalisering vidlåda
varje lönesystem. Detta gäller även det av kommittén här nedan förordade.
Den fördel, som beträffande det nu gällande systemet ansetts bestå
däri, att det automatiskt medgiver högre avlöning åt en statstjänsteman i
högre lönegrad än i lägre, kan kommittén ej godtaga som någon dominerande
förtjänst. Principen örn lika lön för lika arbete bör ju ej alldeles förgätas,
när det gäller att utmäta ersättningen till riksdagens tjänstemän.
Samma lön bör sålunda enligt kommitténs mening utgå, vare sig innehavarna
av befattningarna äro statstjänstemän eller icke. Och arvodena
böra vara så avvägda, att de utan varje som helst tillägg motsvara skälig
ersättning för tjänstemännens arbete.

Å andra sidan vill kommittén kraftigt understryka nödvändigheten av
att arvodena tilltagas så, att de göra det möjligt för riksdagen att förvärva
den högsta möjliga grad av expertis. Kommittén inser också, att örn man
vill tillförsäkra sig denna möjlighet på grundval av ett likformigt uppbyggt
system, så som här tänks, en och annan tjänsteman kan komma att
erhålla en avlöning, som ej är motiverad av hans kvalifikationer. Men
denna risk är ej så stor, att den bör avskräcka riksdagen från att göra försöket.
Enligt kommitténs mening bör det vara möjligt att inom ramen av
nuvarande kostnadssumma, ja, i det långa loppet till en betydligt lägre
kostnad, konstruera en lönestat, som ger större rättvisa och större likformighet,
men ändå tillförsäkrar åt riksdagen den högt kvalificerade arbets -

31

kraft, som den anser sig behöva. Man torde därvid lämpligast böra utgå
från en uppskattning av de krav, som kunna ställas på vederbörande befattningars
innehavare. Örn det anses, att för uppehållandet av en viss
befattning kräves t. ex. byråchefs kompetens, bör lönen sättas i överensstämmelse
härmed, dock med tillägg av ett skäligt belopp, avsett att ersätta
befattningshavaren för det obehag och den direkta uppoffring, som kunna
vara förenade med att under en del av året avbryta den ordinarie statstjänsten.
På utmätningen av ersättningsbeloppet blir det beroende örn
tjänsterna hos riksdagen skola locka tillräckligt kvalificerade sökande.
Kommittén håller före, att de belopp, som äro upptagna i dess nedan framlagda
förslag, äro så avvägda, att de möjliggöra en tillfredsställande rekrytering.
Å andra sidan medger ju systemet lätt nog en höjning, antingen
generellt eller på vissa poster, örn svårigheter i en framtid skulle uppstå.

Innan kommittén---multipel av 10. (se sid. 15—16).

Vid bestämmande av arvodesbeloppen för de olika befattningarna bör
såsom en särskild grupp behandlas sådana, som avses i 4 § avlöningsbestämmelserna,
nämligen sekreterarna hos kamrarna och de ständiga utskotten
samt notarier med sekreterargöromål och kamreraren hos statsutskottet.
Beträffande denna grupp bör nämligen, såsom redan framhållits, avveckling
ske icke blott av dyrtidstillägget utan även av ersättningen för mistade
avlöningsförmåner i statstjänst. Av de sammanlagt tjugo befattningar,
som tillhöra denna grupp, innehades vid 1933 års riksdag endast tre,
nämligen befattningarna såsom sekreterare i andra kammaren, sekreterare
hos konstitutionsutskottet och notarie med sekreterargöromål hos samma
utskott, av icke-statstjänstemän, medan övriga sjutton uppehöllos av statstjänstemän.
1 De icke statsanställda befattningshavarna uppburo såsom
redan nämnts dyrtidstillägg efter 20 procent å hela arvodet. Dyrtidstilllägget
för statstjänstemännen var emellertid på grund av ovanberörda
maximeringsföreskrift i det övervägande antalet fall reducerat till 90 kronor
i månaden. Ersättningen för mistad avlöning i statstjänst varierade
däremot högst avsevärt, beroende dels på den olika omfattning, i vilken befattningshavarna
åtnjutit ledighet från statstjänsten, och dels på storleken
av deras lön i statstjänst. Avlöningsförmånerna uppgingo under
1933 års riksdag — därvid såsom ersättning för mistad avlöning upptages
det högsta och lägsta belopp, som i genomsnitt per månad utgått till innehavarna
av respektive befattning — till följande belopp, nämligen:

'' Sekreteraren hos bevillningsutskottet, assessorn i Överståthållarämbetet för uppbördsärenden
Gustaf Leijonmarck har här och i det följande räknats såsom statstjänsteman.

32

An-

tal

Månads-

arvode

•

Dyrtids-

tillägg

Ersättning lör
mistad avlöning
i statstjänst

Summa

högst

lägst

högst

lägst

lör sekreterare hos kamrarna
och hos statsutskottet:

statsanställda ..................

2

1,000

90

629

225

1,719

1,315

ej statsanställd..................

l

1,000

200

—

—

1,200

lör övriga sekreterare:

statsanställda ..................

5

800

90

532

165

1,422

1,055

ej statsanställd..................

1

800

160

—

—

960

tor notarier med sekreterar-göromål :

statsanställda ..................

9

600

90

505

0

1,195

690

ej statsanställd..................

1

600

120

—

—

720

tor kamreraren hos statsut-skottet :

statsanställd .....................

1

510

90

0

I

1

600

Anmärkas bör i detta sammanhang, att i sådana fall, då statstjänsteman
helt eller delvis uppehållit sin statstjänst, han därjämte uppburit avlöning
jämväl å denna. I vad mån de icke statsanställda tjänstemännen åtnjutit
inkomst av annat arbete än riksdagstjänsten undandrager sig kommitténs
bedömande.

I anslutning till vad kommittén ovan anfört angående storleken av den
avlöning, som bör utgå å här ifrågavarande befattningar, har kommittén
funnit sig böra föreslå, att månadsarvodena för dessa — med undantag
dock för befattningen såsom kamrerare i statsutskottet, vilken behandlas
i annat sammanhang — fastställas till följande belopp, nämligen:

för sekreterare hos kamrarna och hos statsutskottet (f. n. må nadsarvode

1,000 kronor1)............................................................ kronor 1,260

för sekreterare hos konstitutions-, bevillnings-, banko-, första
och andra lag- samt jordbruksutskotten (f. n. månadsarvode

800 kronor1) ................................................................................... * 1,050

för notarie med sekreterargöromål (f. n. arvode under månad

om 30 dagar 600 kronor1)............................................................ » 825

De sålunda föreslagna arvodena innebära en avlöningsförhöjning för icke
statsanställda innehavare av de tre ifrågavarande befattningarna med respektive
60, 90 och 105 kronor. För det stora flertalet statsanställda befattningshavare
innebär förslaget en större eller mindre lönereducering. Beträffande
två statsanställda notarier med sekreterargöromål, vilka under

1 Exklusive dyrtidstillägg, utgörande under 1933 års riksdag i regel 90 kronor.

33

1933 års riksdag åtnjutit ingen eller högst obetydlig ledighet från statstjänsten,
skulle dock de föreslagna arvodena med omkring 135 kronor per
månad överstiga de under sagda riksdag uppburna avlöningsförmånerna.
Frånsett sistnämnda ojämnhet, som emellertid synes vara att hänföra till
särskilda förhållanden av mera tillfällig art, torde de föreslagna arvodena
få anses medgiva en såvitt möjligt rättvis avvägning av avlöningsförmånerna
mellan statsanställda och icke statsanställda befattningshavare.

Vad beträffar--- 648 kronor (se sid. 17).

Såsom redan nämnts, skulle de ifrågasatta arvodesbeloppen för flertalet
av de senast hos riksdagen anställda statstjänstemännen vid fortsatt anställning
innebära en nedsättning av avlöningsförmånerna. Till undvikande
härav och för att underlätta övergången till det nya systemet har det
synts kommittén vara skäligt, att de vid 1933 års riksdag anställda statstjänstemännen
må, så länge de föreslagna arvodena utgå oförändrade, vid
fortsatt anställning å respektive befattningar bibehållas vid ungefär de avlöningsförmåner,
som under nämnda riksdag tillkommo dem. I sådant syfte
böra ifrågavarande tjänstemän tillerkännas rätt att åtnjuta ersättning för
mistad avlöning i statstjänst till högst ett så stort sammanlagt belopp för
riksdag, att detsamma tillsammans med det nya arvodet i det närmaste
motsvarar vad som enligt 1933 års avlönings- och dyrtidstilläggsbestämmelser
skulle hava utgått i form av arvode, dyrtidstillägg och ersättning
för mistade avlöningsförmåner i statstjänst. Härvid bör nämnda ersättning
sättas lika med medeltalet av de belopp, som utgått under de senaste
riksdagarna, samt endast de riksdagar medräknas, under vilka befattningshavaren
innehaft samma befattning i såväl statstjänst som riksdagstjänst
som under 1933 års riksdag. I nedanstående sammanställning äro
beträffande en var av ifrågavarande befattningshavare under 1933 års
riksdag intagna uppgifter å dels ifrågavarande medeltalsbelopp för under
senaste riksdagar uppburen ersättning för mistad avlöning, dels den föreslagna
arvodesförhöjningen — frånsett den del därav, som motsvarar kompensation
för dyrtidstillägget (90 kronor) — för månad och för hel riksdag
örn 5 V2 månader, dels och nyssnämnda ersättning reducerad med arvodesförhöjningen.
De i sista kolumnen angivna beloppen utvisa sålunda
vad ifrågavarande befattningshavare skulle äga under en och samma riksdag
högst uppbära i ersättning för mistade avlöningsförmåner i statstjänst. 3

3 — »83187.

34

irsättniug för

Föreslagen löne-

Ersättning
efter avdrag

mistad avlö-ning i stats-

förhöjning’

jänst (medel-

för

iv löneförhöj-

tal för de

per

riksdag

ningen (för

senaste riks-dagarna)1

månad

örn 51 /*
mån.

hel riksdag)

Sekreterare hos kamrarna och hos statsutskottet.

Berggren ...................................................

(3) 1,166

170

935

231

Thorstenson ...........................................

(5) 3,506

»

»

2,571

Övriga sekreterare.

Leijonmarck .............................................

(4) 2,905

160

880

2,025

Westling ..................................................

(5) 994

»

114

Thulin......................................................

(1) 2,821

»

»

1,941

Björkholm ................................................

(1) 2,924

»

»

2,044

Idar.........................................................

(5) 2,469

»

»

1,589

Notarier med sekreterargöromål.

Tottie ...................................................

(5) 191

135

743

—

Ekeroth ...................................................

(5) 2,622

>

»

1,879

Borgström ..............................................

(3) 1,961

»

»

1,218

Löwbeer .................................................

(5) 130

»

»

—

Göransson .................................... ...........

(2) 1,939

»

»

1,196

Widlund..... .......................................

(3) 1,154

»

»

411

Walin .....................................................

(2) 1,937

»

1,194

Ericsson ...................................................

(3) 1,057

»

314

Beckman ...... ..........................................

(1) 2,208

>

»

1,465

Kamrerare hos statsutskottet.

Nissen .....................................................

(5) 249

48

264

—

Enligt kommitténs förslag skulle sålunda rätten till ersättning för mistad
avlöning i statstjänst begränsas dels till angivna tjänstemän, dels ock till
angivna belopp för riksdag räknat. I den mån ledighet under kommande
riksdagar icke skulle erfordras i samma utsträckning som under de senaste
riksdagarna, minskas givetvis ersättningen i motsvarande mån. Ersättningen
skulle såsom tidigare utgå med två tredjedelar av de avstådda förmånerna.
— Den av kommittén föreslagna anordningen är visserligen ägnad
att under en övergångstid medföra vissa ojämnheter i fråga örn avlöningsbeloppen.
Dessa komma emellertid i samband med nyrekrytering av personal
att successivt försvinna. Liknande ojämnheter vidlåda för övrigt det
nuvarande systemet. Särskilt beslut rörande ovan föreslagna ersättning
synes böra fattas av riksdagen. Därest kommitténs förslag vinner bifall,

1 Inom parentes äro i kolumnen angivna det antal riksdagar, som medeltalen avse.

’ Skillnaden mellan föreslagna arvodesbelopp och under 1933 års riksdag uppburen avlöning
i form av arvode och dyrtidstillägg.

35

bör nuvarande 4 § uteslutas ur avlöningsbestämmelserna och i samband
därmed nummerbeteckningen å efterföljande paragrafer ändras. Förslag
i nu angivna avseenden framläggas av kommittén i det följande.

Vidkommande--- 900 kronor, (se sid. 17—18).

Utöver vad nu nämnts hava ändringar i gällande avlöningsbestämmelser
icke synts kommittén påkallade.

Då det förslag till lönereglering för riksdagens personal, som kommittén
ovan framlagt, innebär, att löneförmånerna för den vid 1933 års riksdag anställda
personalen skola vid fortsatt anställning utgå med i stort sett oförändrade
belopp, medför förslagets genomförande vid oförändrad personaluppsättning
icke någon nämnvärd förändring i kostnaderna. Allteftersom
befattningshavare med rätt till ersättning för mistade avlöningsförmåner
i statstjänst ersättas med nya befattningshavare, komma emellertid rätt
betydande besparingar att ernås.

Kommitténs hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får kommittén

dels framlägga det förslag till avlöningsbestämmelser, som återfinnes i
härvid fogade Bilaga;

dels ock föreslå, att följande hos 1933 års riksdag anställda tjänstemän,
så länge de i 1 § avlöningsbestämmelserna föreslagna arvodena för av dem
då innehavda befattningar gälla, må vid fortsatt anställning å respektive
befattningar, utöver sagda arvoden äga rätt till ersättning med två tredjedelar
av vad befattningshavarna visat sig hava på grund av tjänstgöring
hos riksdagen avstått av de till statstjänsten hörande avlöningsförmånerna,
dock sammanlagt högst till nedan angivna belopp för riksdag, näim

ligen

kanslirådet G. H. Berggren...................... kronor 231

statskommissarien A. G. Thorstenson............ » 2.571

assessorn G. Leijonmarck ........................ » 2,025

förste kanslisekreteraren E. A. Westling........ » 114

hovrättsassessorn O. G. Thulin .................. » 1,941

e. o. hovrättsassessorn S. H. H. Björkholm...... » 2,044

förste kanslisekreteraren S. J. M. Idar .......... » 1,589

kanslirådet O. G. Ekeroth ........................ » 1,879

sekreteraren A. K. Borgström.................... » 1,218

sekreteraren J. H. Göransson .................. » 1,196

revisorn S. O. Widlund .......................... i> 411

t. f. hovrättsfiskalen A. G. Walin .............. » 1,194

sekreteraren K. H. Ericsson .................... » 314

t. f. hovrättsfiskalen N. Beckman .............. » 1,465;

skolande ersättning, varom nu förmäles, utbetalas vid utgången av varje
månad och sista gången efter slutad tjänstgöring.

36

Bilaga.

Förslag

till

Avlöningsbestämmelser för personal hos riksdagens kamrar, utskott och

kansli m. m.

1 %.

Avlöningen utgår från och med början av 1934 års riksdag till nedanstående
befattningshavare med följande belopp för månad:

hos kamrarna:

Sekreterare ............................................

Notarie (stomnotarie) ..................................

Förste stenograf ........................................

Stenograf

Förste kanslist ........................................

Kanslist, tillika registrator ............................

Kanslist ................................................

Förste vaktmästare och vaktmästare, som ombesörjer utdelningen
av postförsändelser till kamrarnas ledamöter
Annan vaktmästare ....................................

kronor 1,260: —

» 780: —

» 780: —

» 648: —

» 648:—

» 540: —

» 432: —

»

»

414: —
342:—.

Anmärkning. Därest viss tjänsteman inom kammares kansli utses
av talmannen att vid förfall för sekreteraren bestrida sekreterargöromålen
inom kammaren och i övrigt biträda sekreteraren, utgår till sådan
tjänsteman, utöver arvode, särskild ersättning med 180 kronor för månad,
dock att arvodet jämte berörda ersättning ej må överstiga 900 kronor för

månad.

hos statsutskottet:

Sekreterare ............................................ kronor 1,260: —

Notarie, som tillika förrättar sekreterargöromål ........ » 825: —

Kamrerare .............................................. » 648: —

Registrator ............................................ » 540: —

Kanslist ................................................ » 432: —

Förste vaktmästare ..... » 378: —

Vaktmästare ............................................ » 342:—.

hos konstitutions-, bevillnings-, banko-, första och andra lag- samt jord -

bruksutskotten:

Sekreterare ............................................ kronor 1,050: —

Notarie, som tillika förrättar sekreterargöromål ........ » 825: —

Annan notarie .......................................... » 504: —

Kanslist ................................................ » 432: —

Vaktmästare ............................................ » 342: —

Vaktmästarbiträde ...................................... » 162:—.

hos tillfälligt utskott:

37

Sekreterare ............................................

vilket arvode dock ej må överstiga 1,440 kronor för riksdag.

i riksdagens kansli:

kronor

Sekreterare ............................................

vilket arvode dock ej må överstiga 1,440 kronor för riksdag.

Korrekturläsare ........................................

Vaktmästare ............................................

kronor

»

»

360: —

360:—,

468: —
378: —.

2 i

Arvode beräknas---tjänstgöring.

Vid. beräkning av arvode för del av månad räknas månaden till 30
dagar.

3 §.

Arvodena upphöra:

för kamrarnas---tilländagått;

för en---förflutit; och

för övrig--- — slutar.

4 §''

Den — — — påkallas. (= 5 § i 1933 års avlöningsbestämmelser).

5 §.

Innan sista andelen av här omförmält arvode må utbetalas,---(=

6 § i 1933 års avlöningsbestämmelser)---utlånade.

6 §.

Vid —---rum. (= 7 § i 1933 års avlöningsbestämmelser).

7 >

Genom---omfattning. (= 8 § i 1933 års avlöningsbestämmelser).

8

Då---avgives. (= 9 § i 1933 års avlöningsbestämmelser).

9 §.

Ovanstående---beslutar. (= 10 § i 1933 års avlöningsbestämmelser).

4 — 838187.