4

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 6 april 1934 kl. 1 c. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående familjepensionsrätt
i statens pensionsanstalt för vissa befattningshavare
vid lantbrukshö g skolan.

I en till riksdagen avlåten, den 23 februari 1934 dagtecknad proposition,
nr 187, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning,
bär Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att i enlighet med av föredragande
departementschefen angivna grunder utfärda bestämmelser
angående familjepensionsrätt i statens pensionsanstalt för vissa befattningshavare
vid lantbrukshögskolan.

Enligt § 2 i reglementet den 15 december 1916 (nr 582) för civilstatens
änke- och pupillkassa är ordinarie innehavare av civil tjänst med lön å
stat, som blivit fastställd av Konungen och riksdagen, förpliktad till delaktighet
i kassan. Från delaktighet äro dock undantagna, bland andra,
innehavare av tjänster, med vilka är förenad skyldighet att för beredande
av pension åt änkor och barn erlägga avgifter till statens pensionsanstalt.

Delägare i statens pensionsanstalt, vilken övergår till statstjänst, är i
regel icke pliktig att kvarstå i statens pensionsanstalt. Sker övergången
till sådan ordinarie civil statstjänst, som i familjepensionshänseende tillhör
civilstatens änke- och pupillkassa, blir befattningshavaren därför i
allmänhet skyldig att inträda i nämnda kassa. Därvid blir befattningshavaren
på grund av föreskrift i § 14 i kassans reglemente pliktig att erlägga
befordringsavgift (retroaktivavgift) för tid, varmed hans ålder
överstiger 29 år. De familjepensionsavgifter, befattningshavaren erlagt
till statens pensionsanstalt, äger han icke rätt att återfå, utan dessa kvarstå
i anstalten och berättiga vid hans frånfälle de efterlevande till den
pension, som enligt försäkringsteknisk beräkning motsvarar de erlagda
avgifterna.

Hos Kungl. Majit hava lantbrukshögskolékonimitterade gjort framställning
örn, att ordinarie befattningshavare vid lantbrukshögskolan,
som vid tillträdet av sin tjänst vid högskolan i familjepensionshänseen -

Banko utskottets utlåtande Nr 22. 5

de varit delaktig i statens pensionsanstalt, finge — därest befattningshavaren
så önskade — i nämnda hänseende kvarstå såsom delägare i
pensionsanstalten samt befrias från skyldighet att tillhöra civilstatens
änke- och pupillkassa.

Till stöd för framställningen hava kommitterade, bland annat, anfört,
att det i icke obetydlig utsträckning syntes kunna emotses, att befattningshavare
vid lantbrukshögskolan, särskilt dess lärare, komme att utses ur
grupper, som i avseende å familjepensionering vore anslutna till statens
pensionsanstalt. Beträffande sådana befattningshavare syntes billigheten
fordra, att de för att undgå stundom betydande retroaktivavgifter
till civilstatens änke- och pupillkassa erhölle möjlighet att ordna familjepensioneringen
genom fortsatt tillhörighet till statens pensionsanstalt.

Statens pensionsanstalt, som icke haft något att erinra emot framställningens
syfte, har framhållit, att det borde stadgas skyldighet, ej allenast
rättighet, för ifrågavarande befattningshavare att fortfarande i familjepensionshänseende
tillhöra pensionsanstalten; oell borde i anstaltens
reglemente införas bestämmelse därom i huvudsaklig överensstämmelse
med ett av anstalten utformat förslag.

Styrelsen över civilstatens änke- och pupillkassa samt statskontoret
hava icke haft något att erinra mot pensionsanstaltens förslag; dock
syntes det nya stadgandet böra vinna tillämpning redan från och med
den 1 juli 1932, då lantbrukshögskolan börjat sin verksamhet, eller å redan
utnämnd befattningshavare vid högskolan.

Föredragande departementschefen har i förevarande avseende tillstyrkt
vidtagande av den åtgärd lantbrukshögskolekommitterade ifrågasatt.
I fråga örn skyldighet för vederbörande att i familjcpensionsavseende
tillhöra statens pensionsanstalt och beträffande retroaktiv tilllämpning
av det föreslagna stadgandet har departementschefen anslutit
sig till myndigheternas förslag.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts
förevarande förslag, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.

Stockholm den 6 april 1934.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Närvarande: se anteckning a utlåtande nr 21.