Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

1

Nr 19.

Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1934 kl. 10 1. m.

Utlåtande, i anledning av framställningar angående ersättning till
vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring
m. m.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet
hänvisade framställningar angående ersättning till vissa personer
i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring m. m.

I fråga örn utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får
utskottet, i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till vederbörande
propositioner.

l:o.

Leonard Gustaf Adolf Thunberg. I en till riksdagen avlåten, den 19
januari 1934 dagtecknad proposition nr 63 har Kungl. Maj :t, under åberopande
av propositionen hilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för samma dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva, att till
Leonard Gustaf Adolf Thunberg må — utan hinder därav att framställning
örn ersättning icke blivit gjord inom den tid, som föreskrives i 12 § av
förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kropsskada,
ådragen under militärtjänstgöring — från och med den 1 januari 1934 från
beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,
vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Thunberg, efter att den 1 september
1908 hava vunnit anställning såsom skeppsgosse vid skeppsgossekåren
i Karlskrona och blivit karlskriven den 1 oktober 1911, varit fast
anställd vid flottan intill den 21 januari 1920, vilken dag han vid förrättad
kassationsmönstring erhållit avsked såsom lidande av ofta återkommande
astmatiska anfall; att han enligt särskilda under år 1932 utfärdade
läkarintyg lider av astmatisk bronkit, som varaktigt och i hög grad
nedsätter hans arbetsförmåga; samt att marinläkaren av lia graden A. R.
Prag i ett den 8 maj 1933 utfärdat intyg såsom sin åsikt uttalat, att man
icke torde kunna helt utesluta, att militärtjänsten bidragit till utveck1
lingen av Thunbergs sjukdom.

Bihang til! riksdagens protokoll 193A. 8 sami. Nr i9.

1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

Riks för säkringsaust alf en har i avgivet utlåtande meddelat, att anstalten,
därest framställning örn ersättning gjorts inom därför föreskriven
tid, skulle hava tillerkänt Thunberg ersättning jämlikt 1909 års militärersättningsförordning.

Under erinran att riksdagen tidigare i åtskilliga fall meddelat dispens
från de i 1909 års militärersättningsförordning stadgade preskriptionsbestämmelserna
får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna riksdagens bifall.

2:o.

Max Leo Romano Svensson. Under punkten 2 av förevarande proposition
har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att till Max Leo
Romano Svensson må — utan hinder därav att framställning örn ersättning
icke blivit gjord inom den tid, som föresltrives i 12 § av förordningen
den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring — från och med den 1 januari 1934 från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill
han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Svensson inryckt till värnpliktstjänstgöring
vid flottan den 28 februari 1927; att han under tiden
23 maj—28 juli samma år vårdats å garnisonssjukhuset i Stockholm för
lungsjukdom; att han hemförlovats den 10 därpå följande augusti; att
han åter inryckt till fortsatt tjänstgöring den 27 december 1927, från vilken
tjänstgöring han utryckt den 2 februari 1928; att han vid undersökning
den 6 september 1929 å länslasarettet i Kristianstad befunnits lida
av ryggradstuberkulos; samt att t. f. överläkaren vid garnisonssjukhuset
i Stockholm G. Nordwall den 16 juni 1933 uttalat, att det ej vore uteslutet,
att Svensson under militärtjänstgöringen ådragna lungsjukdom hade samband
med den sjukdom, varav Svensson nn lede.

Riksför säkring sanstalten har i avgivet utlåtande meddelat, att anstalten,
därest framställning örn ersättning gjorts inom därför föreskriven
tid, skulle hava tillerkänt Svensson ersättning jämlikt 1909 års militärersättningsförordning.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majus förevarande
framställning.

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

3: o.

3

Edvard Lorentz Ahlstedt. Kungl. Majit föreslår i punkten 3 av samma
proposition riksdagen medgiva, att till Edvard Lorentz Ahlstedt må —
utan hinder därav att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom
den tid, som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring —
från och med den 1 januari 1934 från beväringsmanskapets invalid- och
pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för
nämnda förordning kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ahlstedt inryckt till värnpliktstjänstgöring
vid Vaxholms grenadjärregemente den 28 maj 1921; att
han, efter undergången läkarundersökning, den G september samma år på
grund av lungsjukdom förklarats oduglig till krigstjänst; att lian, som
sedan år 1913 haft anställning hos telefonaktiebolaget L. M. Ericsson,
efter värnpliktstjänstgöringen återinträtt i tjänst hos bolaget, varest han
varit anställd intill den 3 mars 1932; att han den 11 i samma månad intogs
å Söderby sjukhus för lungsjukdom; samt att vederbörande militärläkare
såsom sin åsikt uttalat, att Ahlstedts militärtjänstgöring kunde
antagas hava bidragit till sjukdomen.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande meddelat, att anstalten,
därest framställning örn ersättning gjorts inom vederbörlig tid, skulle
hava tillerkänt Ahlstedt ersättning jämlikt 1909 års militärersättningsförordning.

Utskottet får hemställa,

att Kungl. Maj;ts ifrågavarande framställning må
av riksdagen bifallas.

4:o.

Karl Ernst Rundkvist. I punkten 4 av ifrågavarande proposition nr G3
bär Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att till Karl Ernst Rundkvist
må — utan hinder därav att framställning om ersättning icke blivit
gjord inom den tid, som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni
1909 örn ersättning i anledning av kroppskada, ådragen under militärtjänstgöring
— från oell med den 1 januari 1934 från beväringsmanskapets invalid-
och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna
för nämnda förordning kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Rundkvist fullgjort värnpliktstjänstgöring
vid Västmanlands regemente under tiden 3 november

4 Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

1917 2 juli 1918; att lian därunder vårdats för vänstersidig lungsäcksinflammation
fran oell med den 17 februari till och med den 8 juni sistnämnda
år; samt att lian efter värnpliktstjänstgöringens slut under olika
tidsperioder varit intagen å sjukvårdsanstalt för lungtuberkulos samt
jämväl upprepade gånger undergått poliklinisk behandling för tuberkulöst
infekterade körtlar.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande meddelat, att anstalten,
därest framställning örn ersättning gjorts inom därför föreskriven
tid, skulle hava tillerkänt Rundkvist ersättning jämlikt 1909 års militärersättningsförordning.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

5:o.

_ Ernst Wilhelm Göthlin. I en den 23 februari 1934 dagtecknad proposition
nr 152 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, i punkten
1 föreslagit riksdagen medgiva, att till Ernst Wilhelm Göthlin må — utan
hinder därav att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid,
som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från och med
den 1 januari 1934 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond
utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda förordning
kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Göthlin varit fast anställd vid
Norrlands trängkår under tiden 1 november 1918—31 oktober 1926; att han
under skidlöpning den 21 februari 1923 ådragit sig brott å vänster ben, för
vilken skada han vårdades dels å Sollefteå lasarett, dels å trängkårens sjukrum
till och med den 3 juni nämnda år, varefter han friskskrevs den 7 i
samma månad; att han, enligt egen uppgift, alltsedan olycksfallet känt
besvär i vänster ben; samt att vederbörande militärläkaro såsom sin åsikt
uttalat, att det icke kunde uteslutas, att olycksfallet ägde samband med de
besvär, varav Göthlin nu lede.

Riksf örsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande meddelat, att anstalten,
därest framställning örn ersättning gjorts inom därför föreskriven tid,
skulle hava tillerkänt Göthlin ersättning enligt 1909 års militärersättningsförordning.

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

5

Utskottet får hemställa,

att Kungl. Maurts förevarande framställning må vinna
riksdagens bifall.

6:o.

Karl Johan Gunnar Johansson. Under punkten 2 av förevarande proposition
har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att till Karl Johan
Gunnar Johansson må — utan hinder därav att framställning örn ersättning
icke blivit gjord inom den tid, som föreskrives i 12 § av förordningen den
18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring — från och med den 1 januari 1934 från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han
enligt grunderna för nämnda förordning kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson erhållit fast anställning
vid Vaxholms grenadjärregemente den 9 september 1921; att han under
tiden 11 december 1922—5 februari 1923 vårdats å regementets sjukhus å
Oscar-Fredriksborg för lungsjukdom; att han den 31 oktober 1924 på grund
av tilländalupen kontraktstid erhållit avsked från regementet; att han därefter
varit boende i sitt hem intill den 1 maj 1925 utan att deltaga i något
arbete; att han efter en kortare tids anställning som sjukvårdare å sjukhuset
vid Långbro ånyo vistats i sitt hem utan att kunna innehava någon
stadigvarande arbetsanställning på grund av tidvis förvärrad sjuklighet
samt att vid å Växjö lasarett den 16 september 1931 företagen röntgenundersökning
Johansson befunnits lida av lungtuberkulos, för vilken sjukdom
han sedermera under tiden 14 oktober 1931—20 februari 1932 vårdats A
sanatoriet Lugnet.

Riksför säkring sanstalten har i avgivet utlåtande meddelat, att anstalten,
därest framställning örn ersättning gjorts inom därför föreskriven tid, skulle
hava tillerkänt Johansson ersättning jämlikt 1909 års militärersättningsförordning.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Majits ifrågavarande framställning må av
riksdagen bifallas.

7:o.

Henning Evald Johansson. I punkten 3 av ifrågavarande proposition
nr 152 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att till Henning
Evald Johansson må — utan hinder därav att framställning örn ersättning

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

icke blivit gjord inom den tid, som föreskrives i 12 § av förordningen den
18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring — från och med den 1 januari 1934 från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han
enligt grunderna för nämnda förordning kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson, som år 1921 erhållit
ett års uppskov med värnpliktstjänstgöring på grund av sjukdom, ledgångsreumatism,
den 30 maj 1922 såsom vapenför i all tjänst inryckt till tjänstgöring
vid Skaraborgs regemente; att han redan den 6 därpåföljande juni
på grund av organiskt hjärtfel förklarats icke vapenför och överförts till
handräckningstjänst; att lian sedermera vårdats å regementets sjukhus under
diagnosen hjärtfel och halsfluss under tiden 29 oktober—12 november 1922,
vilken sistnämnda dag han överförts till garnisonssjukhuset i Skövde, varest
han, som skulle hava utryckt från tjänstgöringen den 10 november 1922,
därefter under diagnosen ledgångsreumatism och hjärtfel vårdats till den 9
februari 1923; samt att vederbörande militärläkare såsom sin åsikt uttalat,
dels att Johansson redan ett år före värnpliktstjänstgöringens början lidit
av ledgångsreumatism, vilken sjukdom med största sannolikhet varit upphov
till hans hjärtåkomma, dels att det icke syntes kunna säkert uteslutas, att
sagda åkomma förvärrats under de tillfällen, Johansson varit sjuk under
militärtjänstgöringen.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande meddelat, att anstalten,
därest framställning örn ersättning gjorts inom vederbörlig tid, skulle hava
tillerkänt Johansson ersättning jämlikt 1909 års militärersättningsförordning
för den försämring av hans hjärtsjukdom, som föranletts av hans
militärtjänstgöring.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen ina bifalla Kungl. Majits ifrågavarande
framställning.

8:o.

Carl Otto Andreasson. I en den 2 mars 1934 dagtecknad proposition nr
218 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att till Carl Otto Andreasson må — utan hinder därav
att framställningen örn ersättning icke blivit gjord inom den tid, som
föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från och
med den 1 januari 1934 från beväringsmanskapets invalid- och pensions -

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

7

fond utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda
förordning kail anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andreasson inryckt till värnpliktstjänstgöring
vid dåvarande Gotlands infanteriregemente den 12
februari 1915; att han under tiden 14 mars—5 maj nämnda år vårdats å
regementets sjukhus, intill den 1 april för difteri och därefter för lunginflammation;
att lian den 5 maj 1915 hemförlo vats och sedermera den
24 februari 1916, såsom till tjänst vid rikets försvar oförmögen, frikallats
Irån värnpliktens vidare fullgörande; att han enligt särskilda läkarintyg
från och med år 1916 lider av hjärtfel; samt att vederbörande regementsläkare
såsom sin åsikt uttalat, att militärtjänsten sannolikt bidragit till
uppkomsten av Andreassons hjärtsjukdom.

Baks för säkring sanstalten har i avgivet utlåtande meddelat, att anstalten,
därest framställning örn ersättning gjorts inom därför föreskriven
lid, skulle hava tillerkänt Andreasson ersättning jämlikt 1909 års militärersättningsförordning.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.

9:o.

Korpralen vid flottan Jolm Gunnar Ludvig Almlunds änka och minderåriga
dotter. I en den 23 februari 1934 dagtecknad proposition nr 165 har
Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att till avlidne korpralen vid flottan John Gunnar Ludvig
Almlunds efterlämnade änka Hedvig Elvira Charlotta Almlund, född
Bergqvist, och makarnas minderåriga dotter Irene må — utan hinder av
bestämmelserna i 23 § förordningen den 18 juni 1927 om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond utbetalas de livräntor, vartill
de enligt grunderna för nämnda förordning kunna anses berättigade.

Av handlingarna i detta ärende inhämtas, att korpralen Almlund varit
anställd vid flottan sedan den 12 februari 1921; att han intagits å garnisonssjukhuset
i Stockholm den 11 april 1930 på grund av lunginflammation
samt avlidit därstädes den 21 i samma månad; att han efterlämnat,
förutom änkan, dottern Irene, född den 9 januari 1929; samt att distriktsläkaren,
förste marinläkaren K. V. Dahlman i den 29 november 1933 av -

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

Kivet yttrande uttalat, dels att Almlunds sjukdom yppats under militärtjänstgöring,
dels ock att skälig anledning ej funnes att antaga det sjukdomens
framträdande föranletts av annan orsak än tjänstgöringen och
att denna icke väsentligen bidragit därtill.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande meddelat, att, därest
framställning örn ersättning gjorts inom därför föreskriven tid, förordningen
den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, i förevarande fall skulle hava varit
tillämplig. Vidkommande frågan örn den ersättning, som i så fall skulle
hava tillerkänts i anledning av dödsfallet, finge anstalten framhålla, att
den avlidnes arbetsförtjänst skulle hava fastställts till 2,600 kronor och
ersättning hava utgivits med dels livränta till änkan å 650 kronor för
är räknat att utgå, så länge hon levde ogift, dels ock livränta till dottern
å 433 kronor 34 öre för år räknat, till dess hon fyllt 16 år.

Marinförvaltningen, som den 25 januari 1934 avgivit utlåtande i ärendet,
har bland annat anfört, att i förevarande fall syntes änkan Almlund
efter mannens död icke hava erhållit meddelande från mannens arbetsgivare,
i vilka fall ersättning utginge. På grund härav och då änkan
Almlund vore medellös, hemställde marinförvaltningen, att till änkan
Almlund och hennes minderåriga dotter finge — utan hinder därav att
framställning örn ersättning icke blivit gjord inom därför föreskriven tid
— från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas de livräntor,
vartill de enligt grunderna för förordningen den 18 juni 1927
kunde anses vara berättigade.

I utlåtande den 2 februari 1934 har statskontoret tillstyrkt bifall till
marinförvaltningens i ärendet gjorda hemställan. I överensstämmelse
med riksdagens tidigare i ett flertal fall fattade beslut, avseende dispens
från preskriptionsbestämmelserna i 1909 års militärersättningsförordning.
syntes ersättningen böra utgå från och med den 1 januari 1934.

Föredragande t. f. departementschefen har för egen del anfört följande:

»Under ett flertal år har riksdagen i åtskilliga fall medgivit dispens
från preskriptionsbestämmelserna i 1909 års militärersättningsförordning.
Däremot har icke förrän i nu föreliggande fall fråga väckts örn dispens
från motsvarande bestämmelser i 1927 års förordning. Med hänsyn till
den utformning, sistnämnda förordning med därtill hörande tillämpningsföreskrifter
erhållit, torde man ock kunna räkna med att dispenser
från preskriptionsbestämmelserna i denna förordning icke skola behöva
ifrågakomma i samma omfattning som vid tillämpningen av den äldre
förordningen.

De i förevarande ärende föreliggande särskilda omständigheter torde
motivera utverkande av riksdagens samtycke till att Almlunds efterlevande
må komma i åtnjutande av livräntor enligt i förordningen den 18
juni 1927 angivna grunder. Samma omständigheter synas mig jämväl

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

9

tala för att livräntorna få utgå från dagen för Almlunds död (jfr. prop.
nr 79/1926 och riksdagens skr. nr 148/1926 p. 10).»

Utskottet, som med hänsyn till i ärendet föreliggande särskilda omständigheter
icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Majlis förevarande
förslag, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.

Stockholm den 15 mars 1934.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

härvarande: se anteckning å utlåtande nr 18.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 8 samt. Nr 19.

2

Utskottet.