Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 13 mars 1934 kl. 3.80 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner örn
ändring i fgällande bestämmelser rörande tillverkning, beskattning
och försäljning av maltdrycker.

Till bevillningsutskottet hava för förberedande behandling hänvisats följande
motioner, avseende lagstiftningen rörande skattepliktiga maltdryckers
tillverkning, beskattning och försäljning, nämligen

1) motionerna nr 121 i första kammaren av herr Sundberg samt nr 253 i
andra kammaren av herr Lindman m. fl., i vilka hemställts, »att riksdagen
för sin del måtte besluta

dels att upphäva det alltsedan år 1923 rådande förbudet att tillverka och
sälja starkare maltdrycker,

dels ock att sänka maltskatten med 20 öre per kilogram avverkat malt.»

2) motionen nr 54 i andra kammaren av herr Nilsson i Hörby m. fl.,
däri föreslagits, »att riksdagen för sin del ville besluta

dels en sänkning i nuvarande skattesatser till respektive 105, 115 och 125
öre per kilogram avverkat malt,

dels ock sådana ändringar i förordningarna angående försäljning av maltdrycker
och rusdrycker, att möjlighet beredes att genom systembolagen tillhandahålla
allmänheten starkare maltdrycker (klass lil).»

3) de likalydande motionerna nr 55 i första kammaren av herr Lindblad
m. fl. samt nr 113 i andra kammaren av herrar Holmgren och Holmström,
i vilka hemställts, »att riksdagen måtte för sin del besluta sådana ändringar
i gällande maltdrycksförordning och rusdrycksförsäljningsförordning,
att porter med en inbryggningsstyrka av 18 procent extrakt (klass III) må
få tillverkas till avsalu inom landet och i försäljningshänseende jämställas
med utländskt vin».

4) de likalydande motionerna nr 123 i första kammaren av herr Bergman
m. fl. samt nr 233 i andra kammaren av herr Åqvist m. fl., i vilka föreslagits,
»att riksdagen måtte besluta att § 24 i förordningen av den 1 juni
1923 (nr 40) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker erhåller
följande ändrade lydelse:

$ 24.

För malt som i skattepliktigt bryggeri användes vid tillverkning av maltdryck
skall erläggas skatt med två kronor 10 öre för varje kilogram, dock
Bihang lill riksdagens protokoll 1934. 7 sami. Nr .9. 1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

att för varje bryggeri skatten för de första under tillverkningsåret avverkade
etthundratusen kilogrammen malt utgår med en krona och åttio öre
för kilogram och för de nästa etthundratusen kilogrammen med en krona
och nittio öre för kilogram.

I intet — — — — — dygn;

samt att § 31 — angående restitutionsförfarandet — erhåller den ändrade
lydelse som härav föranledes.»

5) de likalydande motionerna nr 122 i första kammaren av herr Sundberg
samt nr 226 i andra kammaren av herr Lindman m. fl., i vilka hemställts,
»att riksdagen för sin del måtte besluta, att §§ 17, 27 och 29 i kungl,
förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) måtte erhålla följande ändrade lydelse: §

17.

Mom. 1. (Utgår).

Mom. 2. Partihandlare med pilsnerdricka — — — särskilt antecknas.

a) varje post — — — för export;

b) den myckenhet — — — eller 9 § 1 eller 4 morn.;

c) den för varje — — — myckenheten;

d) den för varje — — — myckenheten.

Mom. 3. Försäljningsbok skall hållas tillgänglig för Konungens befallningshavande,
kontrollstyrelsen samt allmän åklagare.

Försäljningsboken! skall av partihandlare förvaras under minst två år
efter varje boks avslutande.

Närmare föreskrifter angående försäljningsboken meddelas av Konungen.

§ 27.

Mom. 5. Finner kontrollstyrelsen vid granskning av försäljningsbok,
varom i 17 §. förmäles, eller eljest anledning till anmärkning mot det sätt,
varpå tillverkare utövat honom tillkommande rätt till försäljning av pilsnerdricka,
äger kontrollstyrelsen, när skäl därtill äro, efter verkställande
av den utredning, som kontrollstyrelsen finner erforderlig, örn förhållandet
göra anmälan hos Konungens befallningshavande.

§ 29.

Beträdes den, som handhar — — — olovlig utminutering;

eller idkar någon---medgivet är;

eller åsidosätter någon, som är berättigad att på rekvisition försända pilsnerdricka
till köpare eller för säljarens räkning ombesörjer sådan försändning,
de i 6 eller 9 § meddelade föreskrifter;

eller fortsätter någon — — — med försäljningen;

eller byter någon — — — i 22 § 1 morn.;

straffes--— sägs.»

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9,

3

6) motionen nr 236 i andra kammaren av herr Törnkvist i Karlskrona,
däri hemställts, »att riksdagen för sin del måtte besluta,

att 17 § i kungl, förordningen den 11 juli 1919 måtte erhålla följande
ändrade lydelse:

Mom. 1. (Utgår).

Mom. 2. Partihandel med pilsnerdricka — — — särskilt antecknas.

a) varje post —--för export;

b) den myckenhet — — — eller 9 § 1 eller 4 morn.;

c) den för varje — — — myckenheten;

d) den för varje — — — myckenheten.

Mom. 3. Försäljningsbok skall hållas tillgänglig för Konungens befallningshavande,
kontrollstyrelsen samt allmän åklagare.

Försäljningsboken skall av partihandlare förvaras under minst två år
efter varje boks avslutande.»

Beträffande motiveringen för de framställda yrkandena får utskottet hänvisa
till motionerna.

Tillverkningen och försäljningen av skattepliktiga maltdrycker äro i huvudsak
reglerade genom förordningarna den 1 juni 1923 (nr 140) angående
tillverkning och beskattning av maltdrycker, den 1 juni 1923 (nr 141) angående
förbud mot införsel till och försäljning inom riket av exportöl samt
den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka.

Genom 1923 års maltdryckslagstiftning blev det tidigare, endast för viss
tid meddelade starkölsförbudet gällande för framtiden. Bestämmelserna
rörande detta förbud finnas inrymda i 23 § tillverkningsförordningen ävensom
i nämnda förordning angående förbud mot införsel till och försäljning
inom riket av exportöl. Dessa bestämmelser innebära förbud mot tillverkning
eller försäljning av stark- eller exportöl, vartill räknas maltdrycker
tillhörande tredje klassen eller sådana, vilkas alkoholhalt överstiger 3.2
viktprocent och extrakthalt 10 V2 procent, för annat ändamål än utförsel
ur riket samt för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt, industriellt
eller därmed likartat ändamål.

Såsom skäl för nämnda förbuds införande åberopades främst, att det icke
utan allvarliga olägenheter samt betydande risker ur nykterhetssynpunkt
skulle låta sig göra att i enlighet med de regler, som stadgades i 1917 års
rusdrycksförsäljningsförordning, ordna handeln med de starkare maltdryckerna.

Vid 1926, 1930, 1932 och 1933 års riksdagar hava motioner väckts, avseende
rätt att tillverka och försälja s. k. starkporter, vilka motioner på hemställan
av bevillningsutskottet icke föranlett någon riksdagens åtgärd. I sitt år 1930
avgivna betänkande i ämnet, nr 13, anförde bevillningsutskottet bland annat,
att frågan rörande detaljhandelsbolagens organisation vore föremål för
undersökning i samband med den pågående allmänna revisionen av rus -

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

drycksförsäljningsförordningen och att det givetvis icke vore lämpligt att
taga ståndpunkt till förslaget om rätt att för försäljning inom landet tillverka
nämnda maltdryck, innan riktlinjerna för det framtida ordnandet
av detaljhandeln med rusdrycker blivit i sammanhang med nämnda fråga
utformade. I sitt år 1932 avgivna betänkande i samma ämne, nr 13, framhöll
utskottet bland annat, att då förenämnda utredning alltjämt påginge,
och då det torde kunna antagas, att jämväl spörsmålet rörande maltdryckernas
beskattning och försäljning komme att göras till föremål för undersökning,
vore det icke lämpligt att, innan nämnda utredning slutförts, taga
ställning till den detaljfråga, som avsåges i de då föreliggande motionerna,
och detta desto mindre som frågans lösning utan större olägenhet borde
kunna anstå. 1933 års bevillningsutskott erinrade i sitt betänkande nr 7,
att enligt 1933 års riksdagsberättelse Kungl. Maj:t den 22 juni 1932 bemyndigat
1928 års revision av rusdryckslagstiftningen att till behandling
upptaga jämväl spörsmålet örn och i vad mån ändringar i maltdryckslagstiftningen
borde vidtagas. Utskottet förutsatte, att de av Kungl. Maj:t
utsedda sakkunniga för revision av rusdryckslagstiftningen komme att
ägna även frågan örn rätt att tillverka och försälja porter tillhörande maltdrycker
av tredje klassen sin uppmärksamhet, samt att de sakkunniga utan
tidsutdräkt verkställde en förutsättningslös undersökning i ämnet. Under
åberopande härav och med beaktande av vad bevillningsutskottet tidigare
anfört i frågan, hade utskottet icke ansett ståndpunkt böra tagas till frågan,
innan nämnda utredning slutförts.

Enligt 24 § tillverkningsförordningen i dess ursprungliga lydelse utgick
maltskatten med 65 öre för kilogram av de första i skattepliktigt bryggeri
under tillverkningsåret avverkade 100,000 kilogrammen malt, med 70 öre för
kilogram av de nästa 100,000 kilogrammen och med 75 öre för kilogram för
överskjutande kvantitet. Genom förordning den 22 februari 1932 (nr 34),
vilken trädde i kraft den 1 påföljande mars, höjdes skatten till respektive
85, 90 och 95 öre för kilogram avverkat malt samt genom förordning den
13 februari 1933 (nr 33), vilken trädde i kraft påföljande dag, till respektive
1 krona 25 öre, 1 krona 35 öre och 1 krona 45 öre. Jämlikt 31 § åtnjutes
restitution av skatt för malt, som i skattepliktigt bryggeri använts för tillverkning
av svagdricka eller maltdricka, med olika belopp allt efter den
skattesats, som tillämpats vid skattens utgörande, eller med respektive 1
krona 22 öre, 1 krona 27 öre och 1 krona 32 öre.

I samband med framläggande till 1932 års riksdag av proposition nr 31
med förslag till höjning av maltskatten uttalade dåvarande chefen för
finansdepartementet, att det från olika håll ifrågasatts en förändrad anordning
av maltskatteskalan. Spörsmålet härom såväl som örn frågan örn en
omläggning av beskattningssystemet i syfte att övergå till en beskattning
av den färdiga produkten syntes emellertid böra göras till föremål för en
särskild utredning. I avvaktan på att en sådan utredning komme till stånd,

Bevillningsutskottets betänkande Nr .9. 5

fann departementschefen sig icke böra tillmötesgå de framställda ändringsyrkandena.
I sitt i anledning av propositionen samt ett motionsvis framställt
yrkande örn en avsevärd förhöjning av maltskatten uttalade 1932 års
bevillningsutskott (bet. nr 9), att utskottet icke funné anledning att i då
förevarande sammanhang ingå på de konsekvenser ur nykterhetssynpunkt,
som ett bifall till motionen skulle medföra, enär frågan örn rusdryckslagstiftningen
vore föremål för utredning och det kunde antagas, att spörsmålet
rörande maltdryckernas beskattning och försäljning i samband därmed
gjordes till föremål för undersökning. Utskottet avstyrkte jämväl bifall till
motionsvis framställda yrkanden örn ändringar i maltskatteskalan och anförde
såsom skäl härför bland annat, att ett tillmötesgående av dessa yrkanden
skulle innebära ett föregripande av den i propositionen förebådade utredningen
rörande omläggning av beskattningssystemet för maltdrycker, vid
vilken utredning även skulle övervägas en övergång till produktbeskattning.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Chefen för finansdepartementet uttalade vid anmälan inför Kungl. Maj:t
av proposition nr 42 till 1933 års riksdag med förslag till ytterligare höjning
av maltskatten, att en omläggning av beskattningssystemet i syfte att
övergå till beskattning av den färdiga produkten borde övervägas och vid
lämplig tidpunkt upptagas till utredning. I sitt i anledning av propositionen
samt ett motionsvis framställt yrkande örn ändrade bestämmelser för restitution
av maltskatt anförde bevillningsutskottet (bet. nr 4), att spörsmålet
rörande rätt till restitution lämpligen syntes böra göras till föremål för
undersökning i sammanhang med den utredning, som enligt vad chefen för
finansdepartementet ställt i utsikt skulle företagas rörande omläggning av
beskattningssystemet i syfte att övergå till beskattning av den färdiga produkten.
Riksdagen godkände sistnämnda betänkande.

Genom proposition nr 37 till 1928 års riksdag föreslog Kungl. Majit vissa
ändringar i förordningen angående försäljning av pilsnerdricka i syfte att
förefintliga missförhållanden på ifrågavarande område skulle komma att
undanröjas. Propositionen antogs med en mindre ändring av riksdagen, och
förordning i ämnet utfärdades den 18 maj 1928. I 17 § nämnda förordning
stadgas, att vid försändning efter rekvisition av pilsnerdricka på landet skall
den, som verkställer forsling, vara försedd med en kvittenshok, upptagande
namnet å den, som verkställer forslingen, och den myckenhet pilsnerdricka
forslingen omfattar samt, särskilt för varje köpare, den rekvirerade myckenheten
pilsnerdricka, köparens namn, det ställe, där varan skall avlämnas,
samt den dag, då avlämnandet skall äga rum. Kvittensbok skall hållas
tillgänglig för länsstyrelse, kontrollstyrelsen samt allmän åklagare samt
under forslingen jämväl för person, som särskilt för detta ändamål utsetts
av nykterhetsnämnd samt av polismyndighet förordnats att utöva den härför
erforderliga polisverksamheten ävensom för annan polisman. Kvittensbok
skall av partihandlaren förvaras under minst två år efter bokens avslutande.

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

Enligt kungörelse den 18 maj 1928 (nr 115) med föreskrifter angående
kvittens- och försäljningsböcker, som avses i 17 § förordningen den 11 juli
1919 angående försäljning av pilsnerdricka m. m., må avlämnande av pilsnerdricka
ej ske med mindre köparen eller någon, som tillhör hans familj
eller husfolk eller är anställd i hans tjänst, å kvittoblanketten tecknar erkännande
örn mottagande. Tecknar annan än köparen sådant erkännande, skall
han angiva såväl eget som köparens namn. Varan må dock avlämnas även
om någon person, som är; berättigad att utfärda kvitto, icke är tillstädes
men har den, som forslar varan, att ur kvittensboken frånskilja och jämte
varan avlämna det mot kvittoblanketten svarande kopiebladet samt å blanketten
göra anteckning örn skälet till att varan avlämnats utan kvitto. Därefter
må pilsnerdricka icke på senare rekvisition avlämnas till köparen med
mindre säljaren erhåller kvitto å den tidigare avlämnade varans mottagande.

Kontrollstyrelsen har den 10 februari 1934 till Kungl. Maj:t avgivit utlåtande
över en av Svenska bryggareföreningen till chefen för finansdepartementet
avgiven framställning angående åtgärder, åsyftande ändringar i gällande
maltdryckslagstiftning.

I denna framställning hade bryggareföreningens styrelse till en början
erinrat örn den nedgång i maltdryckskonsumtionen, som under de senaste
åren ägt rum, och framhållit bland annat, att sagda nedgång väsentligen
vore att tillskriva de skedda maltskattehöjningarna och därav föranledd
prisfördyring å varan. Nedgången i omsättningen betydde för bryggeriindustrien
en förhållandevis större nedgång i vinsten än omsättningssiffrorna
utvisade, vilket i sin tur medförde minskade skatter till stat och kommun.
Härtill komme, att nedgången icke kunde undgå att influera å arbetstillgången;
arbetslösheten inom bryggeriindustrien utgjorde för det dåvarande
cirka 10 procent, men det vore att räkna med en ökning härutinnan under de
närmaste månaderna. En konsekvens av den höjda beskattningen vore även,
att allmänheten börjat övergå att tillverka öl och fruktvin i hemmen, vilken
tillverkning vore obeskattad och dessutom av beskaffenhet att medföra vissa
risker ur nykterhetssynpunkt. Föreningens styrelse hade därför ifrågasatt,
huruvida icke en nedsättning av maltskatten skulle gynnsamt påverka omsättningen
till fördel ej blott för industrien utan även för det allmänna.

Föreningens styrelse hade därefter berört frågan örn betydelsen av en höjning
av nuvarande extraktgräns vid inbryggningen i bryggerierna. Genom
en sådan höjning skulle maltdryckens kvalitet förbättras, vilket vore ägnat
att stimulera konsumtionen, varjämte lantbruket skulle finna ökad avsättning
av korn till bryggeriindustrien. Den nu medgivna övre gränsen för
stam vörtstyrkan, 10.5 procent, kunde ej utnyttjas med hänsyn till risken
att överskrida den fastställda gränsen för alkoholhalten. Tiden syntes vara
inne att även upptaga frågan örn att utbyta den nu gällande kombinerade
extrakt- och alkoholgränsen mot enbart extraktgräns.

I samband med denna fråga hade föreningens styrelse upptagit spörsmålet
örn frigivande av tillverkning och försäljning av starköl. Den allmänna
meningen syntes icke hava funnit sig till rätta med nu rådande förhållande,
att lagstiftningen genom starkölsförbudet kommit att gynna förbrukningen
av utländska viner på bekostnad av en inhemsk produkt. Hade allmänheten

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

7

tillgång till en dryck av starkölets kvalitet, skulle vinkonsumtionen kunna
hållas tillbaka. Ett frigivande av starkölet skulle utan tvivel medföra ökade
avsättningsmöjligheter för lantbrukets produkter.

Slutligen hade föreningens styrelse framhållit, att nuvarande bestämmelser
angående försäljning av pilsnerd ricka, vilka föreningen funne alltför rigorösa,
otvivelaktigt avsevärt begränsat bryggeriernas möjligheter att sälja denna
dryck. Detta gällde särskilt det år 1928 införda s. k. kvittensförfarandet,
vilket skulle tillämpas vid all försäljning å landet. Detta förfarande vöre
omständligt och tidsödande samt tedde sig överflödigt och onödigt betungande
för köpingars och municipalsamhällens vidkommande. Styrelsen hade till
sist uttalat, att statsmakterna syntes böra upptaga frågan örn en begränsning
av det lokala vetot i fråga örn beviljandet av pilsnerdricksrättigheter,
enär detsamma enligt vad som vore känt visat sig leda till egendomliga
konsekvenser.

I sitt förenämnda utlåtande har kontrollstyrelsen, efter att hava erinrat
örn nu förevarande motioner, avseende ändringar i maltdryckslagstiftningen,
anfört följande:

»Av den lämnade redogörelsen torde framgå, att spörsmålet örn vidtagandet
av förändringar i skilda hänseenden av gällande maltdryckslagstiftning
numera kommit i ett sådant läge, att igångsättandet av en särskild
utredning å detta område lämpligen icke längre kan undanskjutas. Visserligen
har Kungl. Majit åt 1928 års revision av rusdryckslagstiftningen
lämnat ett allmänt bemyndigande att i samband med det ursprungliga uppdraget
upptaga jämväl spörsmålet, örn och i vad mån ändringar i maltdryckslagstiftningen
borde vidtagas. Det torde emellertid få antagas, att i
betraktande av de revisionen eljest åvilande uppgifterna en sådan utredning
— när revisionen kan bliva i tillfälle att påbörja densamma — närmast
komme att taga sikte på sådana förändringar i lagstiftningen, som avse
försäljningen av maltdrycker, och att sålunda frågor, som gälla hela det
med bestämmelserna örn tillverkningen och beskattningen av maltdrycker
förbundna komplexet av tekniska, flskaliska och kontrollmässiga förhållanden
måhända icke komme att utan särskilda direktiv innefattas i revisionens
utredning. Uppmärksammas bör, att de olika spörsmålen på maltdrycksområdet
i hög grad gripa in i varandra. Att ur sammanhanget bryta ut
vissa frågor — exempelvis angående beskattningssystemet, frigivandet av
tillverkning och försäljning av starköl eller någon viss typ därav eller det
s. k. kvittensförfarandet vid försäljningen av pilsnerdricka — synes därför
icke böra ifrågakomma. Kontrollstyrelsen har på grund härav nu ansett
sig böra förorda, att en allsidig utredning rörande frågan örn ändringar
i gällande lagstiftning angående tillverkning, beskattning och försäljning
av maltdrycker måtte på Kungl. Maj:ts föranstaltande komma till stånd.»

Förbrukningen av maltdrycker i landet från och med tillverkningsåret
1911/12 framgår närmare av följande siffror ur den officiella statistiken
rörande tillverkning av maltdrycker.

Utskottet.

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

Tillverkad färdig vara i hektoliter.

År

Skattepliktig maltdryckstillverkning

Klass II

Klass III

Därav porter

Av klass II

Av klass III

1911/12 ....................................

158,367

934,217

43,374

1912/13 ....................................

178,395

977,459

—

46,660

1913/14 ...................................

160,951

1,009,097

—

46,445

1921/22 ...................................

1,151,647

770

14,552

99

1925/26 ....................................

1,454,137

654

23,598

654

1929/30 ...................................

1,641,028

1,436

21,510

513

1930/31 ....................................

1,612,644

1,316

19,638

332

1931/32 ..................................

1,562,154

1,067

19,536

376

1 1932/33 ....................................

1,263,934

1,1S7

16,016

308

Utskottet delar den av kontrollstyrelsen uttalade uppfattningen, att
spörsmålet om vidtagande av förändringar i skilda hänseenden av gällande
maltdryckslagstiftning numera kommit i ett sådant läge, att igångsättandet
av en särskild utredning å detta område icke längre bör undanskjutas.

Vid denna utredning bör frågan örn en omläggning av gällande beskattningssystem
i syfte att övergå till en beskattning av den färdiga
produkten göras till föremål för omprövning. Maltdrycksbeskattningen
bar nämligen numera nått en sådan höjd, att nuvarande beskattningssystem
kommit att vidlådas av vissa olägenheter. Då i samband härmed
en undersökning torde böra verkställas rörande skattens lämpliga avvägning
och utskottet icke, innan en sådan utredning verkställts, ansett
sig böra taga ställning till frågan örn ändring i de nuvarande skattesatserna,
har utskottet icke kunnat biträda de motionsvis gjorda yrkandena
örn omedelbar böjning eller sänkning av maltskatten.

Såsom framgår av flera av de föreliggande motionerna hava från skilda
båll och ur olika synpunkter önskemål uttalats örn upphävande av förbudet
mot att för försäljning inom riket tillverka maltdrycker av tredje
klassen, däri inbegripet porter med en extraktbalt av 18 procent. Utan
att i detta sammanhang ingå på örn de sålunda anförda skälen böra motivera
ett upphävande av nämnda förbud, har utskottet dock ansett jämväl
sistnämnda fråga böra inbegripas i utredningen. Med sin nu angivna
ståndpunkt bar utskottet icke ansett sig kunna biträda de motionsvis
framställda yrkandena örn förbudets hävande redan nu vare sig i sin helhet
eller beträffande enbart starkporter.

Vad därefter angår förslagen örn kvittensförfarandets avskaffande bar
utskottet, även örn detta förfarande måste anses behäftat med brister,

1 Preliminär uppg.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9. 9

icke funnit tillräckliga skäl föreligga att bryta ut denna fråga till omedelbart
avgörande, och detta desto mindre som den av utskottet förordade
utredningen kan väntas bliva slutförd, inom en näraliggande framtid.
Utskottet har därför och då försäljningsförordningen torde vara i behov
av omarbetning även i andra delar, ansett utredningen böra omfatta jämväl
de bestämmelser, som gälla beträffande försäljning av pilsnerdricka.

I frågans nuvarande läge bar utskottet icke funnit sig böra lämna
några närmare anvisningar, i vilken riktning ifrågavarande spörsmål
böra lösas, utan bar utskottet inskränkt sig till att framhålla angelägenheten
av att sådana garantier skapas, att icke nykterhetstillståndet i landet
kan väntas komma att försämras genom den ändrade lagstiftningen.
Utskottet förutsätter, att utredningen kommer att bedrivas allsidigt
och förutsättningslöst samt att densamma utföres med sådan skyndsamhet,
att därav föranledda förslag kunna framläggas redan för nästa
års riksdag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning ej mindre av motionerna
1:121 av herr Sundberg, II: 54 av herr Nilsson
i Hörby m. fl. och II: 253 av herr Lindman m. fl.,
de likalydande motionerna 1:55 av herr Lindblad
m. fl. och H: 113 av herrar Holmgren och Holmström,
samt de likalydande motionerna 1:123 av herr Bergman
m. fl. och II: 233 av herr Åqvist m. fl. än
även de likalydande motionerna 1:122 av herr Sundberg
och II: 226 av herr Lindman m. fl. samt motionen
II: 236 av herr Törnkvist i Karlskrona, i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville
låta verkställa skyndsam utredning angående frågan
örn ändringar i gällande lagstiftning rörande tillverkning,
beskattning och försäljning av maltdrycker
samt för nästa års riksdag framlägga de förslag,
till vilka utredningen kan giva anledning.

Stockholm den 13 mars 1934.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Carlsson i Gävle, Björnsson,
Ericson i Oberga*, Åström, Nilsson i Landeryd*, Månsson, Lövgren i Boden,
Olsson i Golvvasta, Björklund, Nylander i Stockholm, Olsson i Gävle, Olsson
i Ramsta, Ericson i Boxholm, Lithander, Wahlmark, Velander, Arvedson och
Anderson i Norrköping.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Reservationer:

Beträffande utskottets betänkande, i vad det avser förslag till ändring
i bestämmelserna rörande tillverkning och försäljning av starkporter,

1) av herrar Nilsson i Kristianstad, Nilsson i Landeryd, Nylander i Stockholm,
Lithander, Velander, Arvedson och Anderson i Norrköping, vilka
anfört:

I en vid 1932 års bevillningsutskotts betänkande nr 13 fogad reservation
framhölls, att förbudet mot försäljning av starkporter saknade
varje betydelse ur nykterhetssynpunkt. Därjämte uttalades, att åtskilliga
olägenheter uppstått genom sagda förbud. Saknaden av
tillgång till en starkare maltdryck hade medfört ökad konsumtion av viner,
vadan lagstiftningen gynnat en utländsk konsumtionsvara på bekostnad
av en inhemsk sådan. Ett avskaffande av nämnda förbud skulle
i viss mån öka avsättningen av svenskt korn samt gynna inhemskt näringsliv.
Det kunde vidare antagas, att genom förbudets hävande statskassan
skulle erhålla ett icke obetydligt tillskott. Ur medicinsk synpunkt
hade slutligen pörtem flera värdefulla egenskaper.

De sålunda anförda skälen äga alltjämt full giltighet och torde böra
tillmätas den vikt, att anledning saknas att ytterligare uppskjuta frågans
lösning. Såsom framgår av utskottets betänkande, har frågan
örn starkporterns frigivande varit föremål för riksdagens prövning
— förutom år 1926 — åren 1930, 1932 och 1933, därvid hänvisats till pågående
utredning rörande rusdryckslagstiftningen. Utskottet har nu visserligen
föreslagit en omedelbar och skyndsam utredning rörande maltdrycksfrågan
i hela dess vidd. Oavsett huruvida den sålunda föreslagna
utredningen kan slutföras inom sådan tid, att förslag till lösning av
ifrågavarande omfattande spörsmål komma att föreläggas nästkommande
års riksdag, torde icke kunna göras gällande, att frågan örn starkporterns
frigivande äger sådant samband med nämnda spörsmål, att densamma
icke bör oberoende därav lösas. Vi hava sålunda funnit oss höra

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

11

förorda porterns frigivande nu omedelbart samt utarbetat förslag till författningsändringar
i ämnet.

Dessa författningsförslag innebära, att starkportern i försäljningshänseende
behandlas såsom vin. Till starkporter hänföres porter, som
inbryggts med en stamvört av en extrakthalt av minst 18 procent. Härav
betingad ändring i 1 § rusdrycksförsäljningsförordningen har föreslagits.

I 23 § maltdryckstillverkningsförordningen har föreslagits sådan ändring,
att tillverkningsförbudet icke kommer att omfatta tillverkning av
starkporter för försäljning till partihandelsbolag med rusdrycker eller
systembolagen. Närmare bestämmelser angående tillverkningen skall
meddelas av Kungl. Majit. Dessa bestämmelser torde böra innefatta skyldighet
för tillverkare att före upptagande av tillverkning av starkporter
inhämta tillstånd därtill av kontrollstyrelsen, som bör ägna uppmärksamhet
åt tillverkarens förutsättningar att omhänderhava tillverkningen
i fråga. Systembolagens inköp av starkporter förutsättes för undvikande
av onödig omgång och kostnad böra ske direkt från vederbörande
bryggeri.

Genom den föreslagna ändringen i 1 § förordningen angående förbud
mot införsel till och försäljning inom riket av exportöl undantages starkporter
från exportöl och förbudet mot införsel till riket av starkporter
undanröjes. Emellertid torde böra uppmärksammas, att de nuvarande
tullsatserna för maltdrycker, nämligen 25 öre per kilogram vid införsel
på fat och 35 öre för liter vid införsel på andra kärl, icke täcka den
skatt, som uttages å inom riket tillverkad starkporter. Vi utgå därför
från, att utskottet, därest vårt förslag örn starkporterförbudets hävande
bifalles av kamrarna, kommer att väcka förslag örn höjning av dessa
tullsatser.

Vi förutsätta, att förbudet mot försäljning av starkporter skall komma
att upphävas i och med början av nästkommande tillverkningsår.
Emellertid kräves härför, att tillverkningen kan igångsättas så tidigt, att
bryggerierna vid nämnda tidpunkt, eller den 1 oktober 1934, innehava ett
tillräckligt stort lager av starkporter för att kunna möta eventuell efterfrågan.
Förslaget till ändring i tillverkningsförordningen bör därför
träda i kraft snarast möjligt å dag, som Kungl. Majit bestämmer.

Under hänvisning till vad sålunda anförts, få vi hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande
motionerna Ii 55 av herr Lindblad m. fl. och 11:113
av herrar Holmgren och Holmström,

a) antaga följande

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § och 13 § 2 mom.
förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning
av rusdrycker.

Härigenom förordnas, att 1 § och 13 § 2 mom. förordningen
den 14 juni 1917 angående försäljning av
rusdrycker skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 $.

I denna---volymprocent alkohol.

Lika med vin anses i denna förordning starkporter,
varom förmäles i 23 § förordningen angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker.

Spritdrycker och---benämning rusdrycker.

13 $.

2. Inom riket---till partihandelsbolag.

Angående maltdryckstillverkares rätt att förfoga
över tillverkad starkporter gäller vad därom är särskilt
stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1934.

b) för sin del antaga följande

Förslag

till

förordning örn ändring av 23 § förordningen den 1
juni 1923 (nr 140) angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker.

Härigenom förordnas, att 23 § förordningen den 1
juni 1923 (nr 140) angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker skall erhålla följande ändrade
lydelse:

13

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

23 §.

Tillverkning till---likartat ändamål; dock må

porter, som inbryggts med en stamvört av en extrakthalt
av minst 18 procent (starkporter), tillverkas för
avsalu även till partihandelsbolag och detaljhandelsbolag,
varom förmäles i förordningen angående försäljning
av rusdrycker. Närmare bestämmelser angående
tillverkning, som avses i denna paragraf, meddelas
av Kungl. Maj:t.

Denna förordning träder i kraft å dag, som Kungl.
Majit bestämmer.

c) antaga följande

Förslag

till

förordning örn ändring av 1 § förordningen den 1 juni
1923 (nr 141) angående förbud mot införsel till och
försäljning inom riket av exportöl.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 1
juni 1923 (nr 141) angående förbud mot införsel till
och försäljning inom riket av exportöl skall erhålla
följande ändrade lydelse:

1 §.

Med exportöl---tredje klassen.

Förordningen äger icke tillämpning å starkporter,
varom förmäles i förordningen angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker, och icke heller
å drycker, som avses i 1 § andra stycket i förordningen
den 11 juli 1919 angående försäljning av pilsnerdricka.
Angående införsel till och försäljning inom
riket av starkporter gäller vad därom är särskilt
stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1934.

14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

Beträffande utskottets betänkande, i vad det avser förslag om upphävande
av kvittensförfarandet,

2) av herrar Nilsson i Kristianstad, Nilsson i Landeryd, Nylander i Stockholm,
Lithander, Velander, Arvedson och Anderson i Norrköping, vilka
anfört:

Det genom förordningen den 18 maj 1928 stadgade s. k. kvittensförfarandet
vid försäljning av pilsnerdricka på landsbygden möttes redan vid dess
införande av starka betänkligheter. Olägenheter och risker av olika art
hava ock under förfarandets tillämpning ofta framträtt. Härutinnan torde
i detta sammanhang kunna hänvisas till innehållet av de i ämnet väckta
motionerna. Att förfarandet sålunda bland annat i flera fall frestat till
åtgärder från vederbörande utkörares eller forsiares sida, som måste anses
hemfalla under allmänna strafflagens bestämmelser, är sålunda obestridligt.
Dylika konsekvenser framstå självfallet såsom för rättskänslan i hög
grad stötande och böra med vårt sätt att se icke tolereras, helst som förfarandet,
sådant det anordnats, måste anses sträcka sig vida utöver det
kontrollbehov, som på sin tid åberopades till stöd för dess införande. Vi
hava sålunda ansett kvittensboken böra utan dröjsmål avskaffas. I dess
ställe hava vi för tillgodoseende av eventuellt nödig kontroll funnit oss
böra förorda införandet av särskild köpareförteckning vid försäljning av
pilsnerdricka på landet.

Vi få därför hemställa,

att riksdagen måtte, med anledning av de likalydande
motionerna 1:122 av herr Sundberg och II: 226
av herr Lindman m. fl. samt motionen II: 236 av herr
Törnkvist i Karlskrona, för sin del antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 17 § och 27 § 5 mom.
förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning
av pilsnerdricka.

Härigenom förordnas, att 17 § och 27 § 5 mom. förordningen
den 11 juli 1919 angående försäljning av
pilsnerdricka skola erhålla följande ändrade lydelse:

17 §.

1. Vid försändning---iakttagas följande:

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

15

Omlastning av---ändamålsenliga handha vande.

Den, som forslar varan från tillverknings- eller försäljningsstället,
skall därvid medföra en förteckning,
upptagande namnet å den som verkställer forslingen
och den myckenhet pilsnerdricka, forslingen omfattar,
samt, särskilt för varje köpare, dennes namn, den
rekvirerade myckenheten pilsnerdricka, plats och dag
för varans avlämnande samt den avlämnade myckenheten
pilsnerdricka.

2. Partihandlare med — — —• särskilt antecknas

a) varje post---för export;

b) den myckenhet, som under varje dag avlämnats
i enlighet med 6 § 2 mom. eller 9 § 1 eller 4 morn., med
särskilt angivande av den myckenhet, som för varje
forsling uppförts å köpareförteckningen;

c) den för---utlämnade myckenheten;

d) den för — — — levererade myckenheten.

3. Köpareförteckning och försäljningshok skola hållas
tillgängliga för Konungens befallningshavande,
kontrollstyrelsen samt allmän åklagare, köpareförteckningen
under forslingen jämväl för person, som särskilt
för detta ändamål utsetts av nykterhetsnämnd
samt av polismyndighet förordnats att utöva den härför
erforderliga polisverksamheten, så ock för annan
polisman. Köpareförteckning och försäljningshok skola
av säljaren förvaras under minst två år, räknat beträffande
köpareförteckningen från forslingen och beträffande
försäljningsboken från dennas avslutande.

Närmare föreskrifter angående köpareförteckning
och försäljningshok meddelas av Konungen.

27 §.

5. Finner kontrollstyrelsen vid granskning av köpareförteckning
eller försäljningshok, varom i 17 § förmäles,
eller eljest, anledning till anmärkning mot det
sätt, varpå tillverkare utövat honom tillkommande rätt
till försäljning av pilsnerdricka, äger kontrollstyrelsen,
när skäl därtill äro, efter verkställande av den
utredning, som kontrollstyrelsen finner erforderlig, örn
förhållandet göra anmälan hos Konungens befallningshavande.

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

Denna förordning träder i kraft å dag, som Konungen
bestämmer.

3) av herrar Björnsson och Wahlmark, vilka, med bifall i övrigt till utskottets
hemställan, under hänvisning till av utskottsmajori teten konstaterade
brister i kvittensförfarandet hemställt, att riksdagen måtte antaga
det förslag till förordning örn ändrad lydelse av 17 § och 27 § 5 mom. förordningen
den 11 juli 1919 angående försäljning av pilsnerdricka, som ingår
i den av herr Nilsson i Kristianstad m. fl. under 2) här ovan införda
reservationen.

340892. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.