Bevillningsutskottets betänkande Nr 71.
1
Nr 71.
Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1934 kl. 2 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. May.ts proposition
med förslag till förordning om ändring i vissa delar
av förordningen den 19 november 1914 (nr 381) om arvsskatt
och skatt för gåva.
I en den 9 mars 1934 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 252, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
Förslag
till
förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november
1914 (nr 381) örn arvsskatt och skatt för gåva.
Härigenom förordnas, att 5, 9, 14, 26, 33, 36 och 41 §§ förordningen den
19 november 1914 örn arvsskatt och skatt för gåva1 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
5 *.
1 mom. Vid egendomens värdering tjäna till efterrättelse de värden,
som upptagits i bouppteckning eller, där sådan icke finnes upprättad, i
den med anledning av egendomsförvärvet avgivna deklarationen; dock
må värdet av fast egendom ej upptagas lägre än näst föregående årets
taxeringsvärde eller, där egendomen åsatts särskilt värde efter vad i 2
mom. sägs, det sålunda åsätta värdet, ej heller värdet å sådana tillgångar,
som omförmälas i 6 §, upptagas till lägre belopp än som bestämmes med
tillämpning av de i nämnda paragraf angivna grunder. Har för viss
egendom särskilt penningvärde icke upptagits i bouppteckning eller deklaration,
beräknas värdet enligt intyg av trovärdiga män eller efter
prövning av den myndighet, till vilken bouppteckningen eller deklarationen
ingivits. Finnes för fast egendom icke särskilt taxeringsvärde, skall
1 Senaste lydelse se beträffande 14 § 1931 : 263 samt beträffande 26 § 1933:431.
Bihang till riksdagens protokoll 19Si. 7 sami- Nr 71.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 71.
såsom sådant anses det värde, vartill egendomen skattas i den ordning,
som i 2 mom. sägs.
2 mom. Har fast egendom efter den tidpunkt, som näst föregående
årets taxeringsvärde avsett, nedgått i värde genom eldsvåda, vattenflöde
eller annan dylik tilldragelse eller genom borttagande av byggnad eller
annan anläggning å egendomen eller av tillbehör därtill eller genom
skogsavverkning eller genom nedläggning eller väsentlig förändring av
rörelse, i vilken egendomen varit använd, eller av annan liknande anledning,
äger Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län där egendomen är
belägen att på ansökan av skattskyldig, efter verkställd utredning, åsätta
egendomen särskilt värde att i stället för taxeringsvärdet ligga till grund
för beräkning av på egendomen belöpande arvsskatt.
Sådant värde skall ock av Kungl. Marits befallningshavande i enahanda
ordning åsättas fast egendom, för vilken icke finnes särskilt taxeringsvärde.
Vid värdesättningen skall, under iakttagande i övrigt i tillämpliga
delar av de i kommunalskattelagen stadgade grunder för taxering av fastighet,
hänsyn tagas till egendomens beskaffenhet vid dödstillfället eller
i fall, som omförmäles i 3 § 2 morn., 14 § 1) d) eller 26 §, vid tiden
för tillträdet eller mottagandet. Sökanden vare pliktig meddela Kungl.
Maj:ts befallningshavande erforderliga upplysningar för ansökningens
prövning. Kungl. Maj:ts befallningshavande äger att i ärendet höra ordföranden
i fastighetstaxeringsnämnden för det distrikt, inom vilket egendomen
är belägen, eller, örn denna nämnd avslutat sin verksamhet, ordföranden
i taxeringsnämnden i orten, och må Kungl. Maj:ts befallningshavande
föranstalta örn besiktning av egendomen, där besiktning prövas
nödig och sökanden efter anmaning bestrider kostnaderna härför.
över Kungl. Maurts befallningshavandes i anledning av ansökningen
meddelade beslut må klagan icke föras.
Vad i detta mom. är sagt örn Kungl. Marits befallningshavande skall,
beträffande Stockholms stad, äga motsvarande tillämpning å Överståthållarämbetet
för uppbördsärenden.
3 mom. Har fast egendom efter den tidpunkt, som näst föregående årets
taxeringsvärde avsett, väsentligt nedgått i värde på grund av allmän förändring
i det ekonomiska läget och uppgår skatten enligt denna förordning,
därest egendomen upptages till nämnda taxeringsvärde, till minst
tretusen kronor, må Konungen, där det finnes uppenbart, att utgörande av
skatt efter dylik beräkningsgrund skulle verka oskäligt betungande, på
ansökan medgiva, att till grund för skattens beräkning lägges ett lägre
värde än det, vartill den fasta egendomen eljest skall uppskattas.
9 §.
Till styrkande av uppgift örn egendoms värde tjäna:
a) i fråga örn fast egendom, av vederbörande tjänsteman utfärdat taxe -
Bevillningsutskottets betänkande Nr 71. 3
ringsbevis eller debetsedel, så upprättad som uppbördsreglementet föreskriver,
ävensom, där egendomen jämlikt 5 § 2 mom. åsatts särskilt värde,
Kungl. Maj:s befallningshavandes i ärendet utfärdade beslut; samt
b) i fråga örn---förtrogna personer.
De bevis---vederbörande myndighet.
Påkallar skattskyldig tillämpning av särskilt värde å fast egendom,
varom i 5 § 2 mom. förmäles, men förmår han ej vid ingivandet av den
handling, som skall ligga till grund vid skattens beräkning, uppvisa
Kungl. Maj:ts befallningshavandes beslut angående åsättande av sådant
värde, skall nödigt anstånd lämnas för beslutets uppvisande, såvida det
styrkes, att ansökan örn åsättande av särskilt värde å egendomen blivit
gjord.
14 §.
Behållning i---intecknad i fast egendom av fideikommissnatur.
Från behållningen må avdrag ske för begravnings- och bouppteckningskostnader,
men icke för belopp som skall betalas i arvsskatt eller för
stämpel som avses i 57 § förordningen angående stämpelavgiften.
Finnas vid beräkning av behållning i dödsbo tillgångar, varom ovan
under 1) a)—c) förmäles, må dock behållningen icke upptagas lägre än
sammanlagda värdet å dessa tillgångar.
26 $.
Har arvinge eller testamentstagare inom tio år före arvlåtarens dödsfall
eller vid hans dödsfall av honom erhållit gåva, som icke jämlikt
33 § a) eller b) är fri från skatt, under villkor att arvlåtaren eller, där
arvlåtaren varit gift, hans make eller hans avkomling, adoptivbarn eller
adoptivbarns avkomling skall äga nyttjanderätt eller rätt till avkomst
eller annan förmån av den bortgivna egendomen,
eller har arvinge eller testamentstagare inom fyra år före arvlåtarens
dödsfall eller vid hans dödsfall åv honom erhållit annan gåva, som icke
jämlikt 33 § a) eller b) är fri från skatt,
skall värdet därav sammanläggas med det värde, vartill arvingens eller
testamentstagarens arvsandel enligt förut stadgade grunder fastställts,
och arvsskatten beräknas som örn allt vore på en gång arvfallet.
För skatt, som förut särskilt erlagts, skall avdrag ske, dock att arvsskatten
icke i något fall må beräknas till lägre belopp än som belöper
på ifrågavarande arvsandel i och för sig.
Bouppteckning skall---angiven beskaffenhet.
33 §.
Skattskyldighet äger icke rum
a) för gåva---jämförlig samling;
b) för vad---beskattningsbara årsintäkter;
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 71.
c) för annan gåva, vars värde icke överstiger tretusen kronor; dock att
där gåvotagaren av samma givare inom loppet av fyra år erhåller flera
sådana gåvor, skattskyldighet inträder, så snart gåvornas sammanlagda
värde överstiger tretusen kronor.
36 $.
Vid beräkning av skattens belopp skall hänsyn tagas jämväl till övriga,
skatt underkastade gåvor, som den skattskyldige inom fyra år före mottagandet
av den gåva, varom fråga är, erhållit från samma givare, så
att skatten beräknas å gåvornas sammanlagda belopp, därvid avdrag
sker för den skatt, som redan må hava erlagts för tidigare erhållna gåvor,
dock att skatten för den gåva, varom fråga är, icke i något fall må
beräknas till lägre belopp än som på nämnda gåva i och för sig belöper.
Då fråga---särskild givare.
41 $.
Granskning av---sådan bearbetning.
Deklarationerna skola med undantag för den tid, varunder de jämlikt
bestämmelsen i 53 § 2 mom. äro överlämnade till vederbörande hovrätt,
hos Kungl. Maj:ts befallningshavande behörigen förvaras under tolv år
från det år, varunder de ingivits, varefter de förstöras.
Denna förordning träder i kraft i vad avser 14 § den 1 maj 1934 och i
övrigt den 1 juli 1934.
Beträffande arvsandel efter någon, som avlidit före förordningens
ikraftträdande, och, såvitt angår gåvoskatt, gåva, för vilken deklaration
dessförinnan avgivits, skola dock äldre bestämmelser äga tillämpning.
Vid tillämpning av 26 §, 33 § c) eller 36 § första stycket i deras nya lydelse
skall iakttagas:
a) då fråga är örn arvfallen eller testamenterad egendom eller örn gåva,
som skett efter förordningens ikraftträdande,
att hänsyn icke skall tagas till gåva, som skett före den 1 juli 1932, och
b) då fråga är örn gåva, som skett före förordningens ikraftträdande,
att hänsyn icke skall tagas till gåva, som skett tidigare än två år före
mottagandet av den gåva, varom fråga är.
I skrivelse till Kungl. Maj:t (nr 375) anhöll 1933 års riksdag i enlighet
med hemställan av särskilda utskottet i utlåtande nr 23, att Kungl. Majit
ville låta föranstalta örn en allsidig utredning rörande dels frågan örn beredande
av möjlighet till särskild uppskattning av det värde, vartill fast
Bevillningsutskottets betänkande Nr 71} 5
egendom skulle för beräknande av arvsskatt upptagas, dels ock frågan angående
arvsbeskattningen vid fall av urarvakonkurs samt för riksdagen
snarast möjligt framlägga de förslag, till vilka utredningen kunde giva
anledning. I nämnda utlåtande berörde utskottet jämväl gåvobeskattningen.
Efter erinran örn att gåva, som en arvlåtare lämnat en arvinge inom
två år före sin död, skulle medräknas vid bestämmande av arvsskatten å
arvingens arvslott efter arvlåtaren, men att gåva, som lämnats tidigare än
två år före dödsfallet, icke skulle på dylikt sätt medräknas, ifrågasatte utskottet,
huruvida icke i det fall, att givaren för sin livstid förbehållit sig
nyttjanderätt till den bortskänkta egendomen eller rätt till periodisk avkastning
av densamma, lämpligen sådana åtgärder borde vidtagas, att gåvorna
kunde inräknas i mottagarens arvslott även efter de två årens förlopp.
Utskottet förutsatte emellertid, att Kungl. Maj:t hade sin uppmärksamhet
riktad på detta spörsmål liksom i övrigt på de missförhållanden,
vartill gällande bestämmelser för gåvobeskattningen kunde föranleda. Någon
hemställan örn utredning i detta hänseende gjordes därför icke.
I det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen
lämnat en redogörelse, till vilken utskottet tillåter sig
hänvisa, för av särskild sakkunnig verkställd utredning rörande de av
riksdagen berörda frågorna ävensom för de yttranden över den sakkunniges
förslag, vilka inkommit till Kungl. Maj:t.
Den av departementschefen lämnade framställningen är uppdelad i tre
huvudavdelningar, avseende följande, av den sakkunnige behandlade frågor,
nämligen
1) örn beredande av möjlighet till särskild uppskattning av det värde,
vartill fast egendom skall upptagas för beräkning av arvsskatt;
2) örn arvsbeskattningen vid fall av urarvakonkurs; samt
3) örn rättande av vissa missförhållanden, vartill gällande bestämmelser
för gåvobeskattningen kunna föranleda.
Den sakkunniges utredning har ej föranlett Kungl. Maj:t att framlägga
förslag annat än rörande de under punkterna 1) och 3) omnämnda frågorna.
Mot de i förevarande proposition framlagda förslagen har utskottet i
princip ej funnit skäl till erinran.
Emellertid har Kungl. Majit genom proposition den 9 mars 1934, nr
242, föreslagit vissa ändringar i stämpelförordningen, i huvudsak innebärande
att bouppteckning efter avliden person skall, utöver den stämpel
som utgår enligt förordningen om arvsskatt och skatt för gåva, beläggas
med stämpel efter värdet av behållningen i boet. I betänkande nr 70 har
bevillningsutskottet avstyrkt bifall till nyssberörda förslag rörande bouppteckningsstämpel.
I anledning härav har utskottet vidtagit de ändringar
i 14 § av förevarande förslag till förordning örn ändring i vissa
Utskottet.
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 71.
delar av förordningen om arvsskatt och skatt för gåva samt i slutbestämmelsen
till sistnämnda förordning som betingats av utskottets ståndpunkt
till propositionen nr 242.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
* att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.
Maj:ts proposition nr 252 icke kunnat oförändrad bifallas,
antaga
ovan införda förslag till förordning örn ändring i
vissa delar av förordningen den 19 november 1914 (nr
381) örn arvsskatt och skatt för gåva med de ändringar,
att 14 § samt slutbestämmelsen erhålla följande
lydelse:
14
Behållning i---i arvsskatt.
Finnas vid beräkning av behållning i dödsbo tillgångar, varom ovan
under 1) a)—c) förmäles, må dock behållningen icke upptagas lägre än
sammanlagda värdet å dessa tillgångar.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1934.
Beträffande arvsandel efter någon, som avlidit före förordningens
ikraftträdande, och, såvitt angår gåvoskatt, gåva, för vilken deklaration
dessförinnan avgivits, skola dock äldre bestämmelser äga tillämpning.
Vid tillämpning av 26 §, 33 § c) eller 36 § första stycket i deras nya lydelse
skall iakttagas:
a) då fråga är örn arvfallen eller testamenterad egendom eller örn
gåva, som skett efter förordningens ikraftträdande,
att hänsyn icke skall tagas till gåva, som skett före den 1 juli 1932, och
b) då fråga är örn gåva, som skett före förordningens ikraftträdande,
att hänsyn icke skall tagas till gåva, som skett tidigare än två år före
mottagandet av den gåva, varom fråga är.
Stockholm den 7 juni 1934.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 71.
7
Närvarande■'' herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Carlsson i Gävle, Björnsson*,
Björklund, Olsson i Gävle, Ericson i Boxholm, Lithander, Hjalmarsson, Sjödahl,
Löfvander, Velander, Arvedson*, Hagström, Heiding, Ljunggren*, Mårtensson,
Brännström och Hagberg i Malmö.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.