Bevillningsutskottets betänkande Nr 69.

1

Nr 69.

Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1934 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning örn särskild skatt å förmögenhet,
m. m., ävensom i ämnet väckta motioner.

I en den 23 februari 1934 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 200, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga nedan återgivna förslag till
dels förordning örn särskild skatt å förmögenhet;

dels förordning örn ändring i vissa delar av förordningen örn statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt den 28 september 1928 (nr 373);

dels ock förordning örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379).

Förslag

till

förordning om särskild skatt å förmögenhet.

Härigenom förordnas som följer:

1 $.

Särskild skatt å förmögenhet skall enligt vad nedan stadgas för år 1934,
på grundval av taxering nämnda år, erläggas till staten av fysisk person,
därest hans enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skattepliktiga förmögenhet vid utgången av det beskattningsår, som
gått till ända närmast före den 1 mars under taxeringsåret, överstigit
50,000 kronor. I den skattepliktiga förmögenheten inbegripes härvid även
förmögenhet tillhörig den skattskyldiges hemmavarande omyndiga barn,
därest ej jämlikt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
barnet skall taxeras därför.

Skattskyldighet, som nu sagts, åligger jämväl oskift dödsbo, utländsk
juridisk person, som enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
betraktas som utländskt bolag, ävensom i 18 § a) nyssnämnda
förordning omförmäld stiftelse.

Bihang lill riksdagens protokoll 1934. 7 sami. Nr G9.

1

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 69.

2 §.

Särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning skall utgå i förhållande
till den på nedan angivet sätt bestämda beskattningsbara förmögenheten.

Beskattningsbar förmögenhet utgör, såvitt ej nedan annorlunda stadgas,
ett belopp motsvarande den skattskyldiges och i förekommande fall
hans omyndiga barns enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skattepliktiga förmögenhet vid utgången av det beskattningsår,
varom i 1 § förmäles.

Därest för annan skattskyldig än i 18 § a) förordningen örn statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt omförmäld stiftelse berörda skattepliktiga
förmögenhet överstiger tjugufem gånger det för den skattskyldige för
ifrågavarande beskattningsår enligt angivna förordning fastställda beskattningsbara
beloppet, utgör den beskattningsbara förmögenheten ett
belopp motsvarande tjugufem gånger det beskattningsbara beloppet, dock
minst åttio procent av den skattepliktiga förmögenheten. Fastställes ej
för den skattskyldige något sådant beskattningsbart belopp, utgör den
beskattningsbara förmögenheten ett belopp motsvarande åttio procent av
den skattepliktiga förmögenheten.

Beskattningsbar förmögenhet utföres i fulla hundratal kronor, så att
överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

3 $.

Särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning skall utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 50,000 kronor men
icke 150,000 kronor: en promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten,
som överstiger 50,000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

150,000 men icke 300,000 kr.: 100 kr. för 150,000 kr. och 2 %o av återstoden

300,000 »

» 500,000 »

: 400 »

» 300,000 »

» 3%0 »

»

500,000 »

» 1,000,000 »

: 1,000 »

» 500,000 »

» 4 %o »

»

1,000,000 kr.

: 3,000 »

» 1,000,000 »

» 5 %o »

»

4 §.

För äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, bedömes
skatteplikt enligt 1 § med hänsyn till båda makarnas sammanlagda
förmögenhet. Den beskattningsbara förmögenheten beräknas för makarna
gemensamt under hänsynstagande vid tillämpning av 2 § tredje
stycket till det för makarna gemensamt fastställda beskattningsbara beloppet.
Skatt beräknas efter den sålunda bestämda beskattningsbara förmögenheten
samt fördelas å makarna efter deras skattepliktiga förmögenheter.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 69.

3

Rörande taxering av äkta makar skall i övrigt vad i 19 § förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt stadgas äga motsvarande tilllämpning.

5 §.

1 mom. Den som eftertaxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skall, örn eftertaxeringen därtill föranleder, eftertaxeras jämväl till
särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning till behörigt belopp.

2 mom. Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till
ledning vid taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru
uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning,
och har därav föranletts, att han icke blivit taxerad till särskild skatt å
förmögenhet enligt denna förordning eller att han blivit för lågt taxerad
till sådan skatt, utan att dock eftertaxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skall äga rum, skall han eftertaxeras till särskild skatt å
förmögenhet enligt denna förordning att utgå med det belopp, som genom
berörda förfarande unaandragits statsverket. Beträffande dylik eftertaxering
skall vad som är stadgat rörande eftertaxering till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt äga motsvarande tillämpning.

6 §.

Skattskyldig taxeras enligt denna förordning i den kommun, där han
enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall taxeras
till dylik skatt.

7 §.

Har på grund av bestämmelserna i 23 § förordningen örn statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt befrielse helt eller delvis medgivits från
skattskyldighet till nämnda skatt, skall motsvarande befrielse åtnjutas
jämväl i fråga örn särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning.

8 §.

Där oskift dödsbo jämlikt 24 § förordningen örn statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt svarar för dylik skatt allenast med tillgångarna i boet
eller delägare i skiftat dödsbo allenast för vad av skatten å hans lott belöper
och allenast med sin lott i boet, skall motsvarande gälla i fråga örn
särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning.

9 §.

1 mom. Därest i anledning av överenskommelse eller beslut, varom förmäles
i 29 eller 30 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
befrielse från skattskyldighet till nämnda skatt helt eller delvis
skall åtnjutas, skall detta föranleda motsvarande befrielse från skattskyldighet
enligt denna förordning.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 69.

1 fall, varom i 29 § 2 mom. och 30 § förordningen, örn statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt förmäles, må Konungen förklara, att särskild skatt
å förmögenhet enligt denna förordning skall för skattskyldig fastställas
till högre belopp än gällande bestämmelser eljest skulle föranleda, dock
att skatten ej må komma att uppgå till större del, procentuellt beräknad,
av den på grundval av överenskommelsen eller beslutet fastställda beskattningsbara
förmögenheten, än skatten skulle utgjort av den beskattningsbara
förmögenhet, som skulle hava fastställts, örn hänsyn ej tagits
till överenskommelsen eller beslutet.

2 mom. Vad i 32 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
stadgas örn rätt för Konungen att till undvikande av eller lindring
i dubbelbeskattning förordna örn efterskänkande av inkomst- och förmögenhetsskatt
skall äga motsvarande tillämpning beträffande särskild skatt
å förmögenhet enligt denna förordning.

10 §.

1 mom. Taxeringsförordningens bestämmelser örn taxering till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse
med avseende å taxering till särskild skatt å förmögenhet enligt
denna förordning, under iakttagande av vad nedan i denna paragraf finnes
stadgat.

2 mom. För varje taxeringsdistrikt eller, örn distrikt består av mer än
en kommun, för varje kommun skall föras längd rörande taxering till särskild
skatt å förmögenhet enligt denna förordning. Av taxeringsnämnd
beslutad taxering till dylik skatt införes i längden med angivande av den
skattskyldiges namn och beloppet av beskattningsbar förmögenhet. Körande
dylik längd skall vad i taxeringsförordningen i fråga örn inkomstlängd
finnes stadgat i tillämpliga delar lända till efterrättelse,
dock att längd för taxering till särskild skatt å förmögenhet ej skall offentligen
framläggas inom vederbörande kommun.

Har särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning av taxeringsnämnd
påförts person, som icke avgivit deklaration eller uppgift till ledning
för taxeringen och som därtill icke anmanats, skall taxeringsnämndens
ordförande ofördröjligen i rekommenderat brev med allmänna posten
tillsända den skattskyldige underrättelse härom.

Av prövningsnämnd skall för taxering till särskild skatt å förmögenhet
enligt denna förordning föras särskild ändringslängd. Dylik längd föres
av den mellankommunala prövningsnämnden särskilt för varje län. Vid
motsvarande tillämpning av föreskrifterna i 98, 99, 105 och 106 §§ taxeringsförordningen
skall vad som hänför sig till ändringslängd avse ändringslängd
rörande taxering till särskild skatt å förmögenhet enligt denna
förordning, dock att sistnämnda längd ej skall offentligen framläggas
inom vederbörande kommun.

3 mom. Vad i 2 mom. finnes stadgat skall icke äga tillämpning beträf -

5

Bevillningsutskottets betänkande Nr 69.

famie skattskyldig, som skall taxeras till särskild skatt å förmögenhet enligt
denna förordning i Stockholm. Vid taxering av dylik skattskyldig
skall i inkomstlängden införas uppgift örn den till särskild skatt å förmögenhet
enligt denna förordning beskattningsbara förmögenheten.

4 mom. Rätt att anföra besvär över taxering enligt denna förordning
skall ej tillkomma kommun.

Rätt att anföra besvär enligt 123 § 2 mom. taxeringsförordningen skall
tillkomma jämväl den som taxerats till särskild skatt å förmögenhet enligt
denna förordning, ehuru han enligt 1 § ej är skyldig utgöra sådan skatt.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt ändras eller bliver någon påförd, skall samtidigt vidtagas
den ändring i taxeringen till särskild skatt å förmögenhet enligt
denna förordning, som därav må föranledas.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 141 § 1 mom. samt 143 § 1 och 2
mom. taxeringsförordningen skall såsom inkomst- och förmögenhetsskatt
räknas jämväl särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning.

11 *.

För tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter utfärdas
av Konungen.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt
därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt den 28 september 1928 (nr 373).

Härigenom förordnas, att 13, 18 och 24 §§ förordningen örn statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt den 28 september 1928 skola, 18 § i nedan
angiven del, erhålla följande ändrade lydelse, samt att i anvisningarna
till nämnda förordning skall införas en anvisning till 13 § av nedan angivna
lydelse:

13 §.

I fråga örn skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet likställas med
ägare:

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 69.

a) den som innehar fast eller lös egendom med fideikommissrätt;

b) innehavare av fastighet med stadgad åborätt; innehavare av så kallad
ofri tomt i stad och den som eljest innehar fastighet med ständig eller
ärftlig besittningsrätt; innehavare av skogsområde, som blivit av staten
upplåtet till bergshanteringens understöd;

c) efterlevande make, som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen
av förmögenhet, tillhörande den först avlidne makens kvarlåtenskap;

d) annan, som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet,
vartill äganderätten tillagts någon hans avkomling, adoptivbarn
eller adoptivbarns avkomling;

e) den som i enlighet med stiftelses ändamål att tillgodose viss familjs
eller vissa familjers ekonomiska intressen under sin livstid äger åtnjuta
avkastningen av förmögenhet, vartill äganderätten tillkommer stiftelsen;

f) så ock eljest den som äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet, vartill
äganderätten tillkommer annan, därest sådant förhållande föreligger,
att han finnes i avseende, varom nu är fråga, skäligen böra betraktas såsom
förmögenhetens ägare.

Föreskrifterna i e) och f) här ovan må dock ej föranleda till att förmögenheten
beräknas högre än till tjugufem gånger det belopp, som avkastningen
av förmögenheten utgjort under nästföregående beskattningsår.

(Se vidare anvisningarna.)

18 §.

Inkomst- och förmögenhetsskatt utgår med viss i särskild ordning bestämd
procent av ett för den skattskyldige fastställt grundbelopp, som
uträknas enligt nedan angivna grunder.

a) För fysiska personer, oskifta dödsbon, svenska ekonomiska föreningar
och utländska bolag ävensom för stiftelser, som enligt de för desamma
gällande stadgar hava till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs,
vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen, utgör
grundbeloppet:

för den---tre procent av det beskattningsbara beloppet.

(Se vidare anvisningarna.)

24 §.

För inkomst- och förmögenhetsskatt, som påförts avliden person eller,
såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift
dödsbo efter honom, svare dödsboet ej med mera än tillgångarna i boet.
Är boet skiftat, svare bodelägare icke för mera än vad av skatten å hans
lott belöper och icke i något fall med mera, än hans lott i boet utgör.

Lag samma vare örn inkomst- och förmögenhetsskatt, som på grund av
eftertaxering påförts i stället för avliden person hans dödsbo.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 69.

7

Anvisningar

till 13 §.

Förhållande som avses i 13 § f) kan tänkas föreligga, då det är sannolikt
att förmögenheten eller dess värde och rätten till avkastningen därav
komma att i framtiden åter förenas hos den som har rätt till avkastningen
eller denne närstående person. Den omständigheten, att äganderätten
skilts från rätten till avkastningen, kan i dylikt fall vara att betrakta
mera som en, exempelvis för att vinna lättnad i beskattning, tillämpad
yttre form än som en anordning åsyftande att åstadkomma en verklig
överflyttning av de förmåner, innehavet av förmögenheten kan anses
medföra.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt
därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling;
dock skall 13 § i sin nya lydelse jämte anvisningen till densamma
tillämpas först i avseende å 1935 års taxering.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den
28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 84 § 2 morn., 86 och 90 §§ samt 123 § 2 mom. i
taxeringsförordningen den 28 september 1928 skola i nedan angivna delar
erhålla följande ändrade lydelse:

84 §.

2 mom. Varje år---honom åsättas.

Så snart---omförmälda taxeringsnämnd.

Har taxeringsnämnd i fråga örn skattskyldighet för förmögenhet med
ägare likställt den som åtnjuter avkastningen av förmögenhet, vartill
äganderätten tillkommer stiftelse, skall, där stiftelsen skall taxeras till
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt av annan taxeringsnämnd, underrättelse
örn berörda taxeringsåtgärd ofördröjligen avlåtas till sist omförmälda
taxeringsnämnd.

86 $.

För varje---i 77 § 2 mom.

De beslutade---skattskyldiges namn.

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 69.

I inkomstlängden---beskattningsbar inkomst;

dels i avseende å statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
såvitt angår fysisk person och oskift dödsbo, taxerat belopp, beloppet av
medgivna ortsavdrag och beskattningsbart belopp;

såvitt angår svenskt aktiebolag och svenskt solidariskt bankbolag, bolagets
kapital, belopp, för vilket jämlikt 7 § g) förordningen örn statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt skatteplikt ej föreligger, beskattningsbart
belopp, skatteproeent därå och skattens grundbelopp, samt,
såvitt angår annan juridisk person än oskift dödsbo, svenskt aktiebolag
och svenskt solidariskt bankbolag, taxerat belopp och beskattningsbart belopp
ävensom enligt vilken av de i 18 § förordningen örn statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt angivna punkter grundbeloppet för dylik skatt
skall beräknas;

dels i avseende å kommunal progressivskatt---taxeringslängden

införas.

Närmare föreskrifter — — — Kungl. Maj:t.

Taxeringslängderna underskrivas---och ledamöter.

90 §.

1 morn. Har taxeringsnämnden---till denne.

2 mom. Har självdeklaration---därtill anmanats.

3 mom. Skall i fråga örn stiftelse grundbelopp för statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt beräknas enligt 18 § a) förordningen örn dylik skatt,
åligger det taxeringsnämndens ordförande att ofördröjligen i rekommenderat
brev med allmänna posten tillsända stiftelsen underrättelse därom.

i mom. Underrättelse, som ovan i denna paragraf omförmäles, skall innefatta
upplysning örn vad den som icke åtnöjes med taxeringsnämndens
beslut har att iakttaga vid anförande av besvär över beslutet.

123 §.

2 mom. Den som---hos kammarrätten.

Skall i fråga örn stiftelse, för vilken uti stadgad ordning avlämnats behörig
självdeklaration och för vilkens vidkommande ej sådan underlåtenhet
förekommit, som enligt 39 § 1 mom. andra punkten föranleder förlust
av talan, grundbelopp för statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beräknas
enligt 18 § a) förordningen örn dylik skatt, skall besvärsrätt, som nyss sagts,
såvitt angår denna taxeringsåtgärd tillkomma stiftelsen för det fall att
stiftelsen ej erhållit föreskriven underrättelse rörande taxeringsåtgärden
före den 15 juni, därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i något av
länen, men före den 10 juli, därest heslutet fattats av taxeringsnämnd i

Bevillningsutskottets betänkande Nr 69. 9

Stockholm, och före den 1 december, därest beslutet fattats av prövningsnämnd.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt
därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Beträffande vad föredragande departementschefen inför Kungl. Majit
anfört till motivering för förslagen, får utskottet, i den mån redogörelse
härför ej lämnas i det följande, hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Till utskottets behandling har jämväl överlämnats en i anledning av
propositionen väckt motion nr 319 i första kammaren av herr Bissmark,
i vilken hemställts, »att Kungl. Majits förevarande proposition måtte avslås».

Till behandling i samband med föreliggande proposition har utskottet
upptagit två till bevillningsutskottet hänvisade, inom motionstiden vid
riksdagens början väckta likalydande motioner nr 230 i första kammaren
av herr Bissmark och nr 428 i andra kammaren av herr Hingård, i vilka
hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring i kungl, förordningen
den 28 september 1928 örn inkomst- och förmögenhetsbeskattning,
att för fideikommissrätt värdet skall beräknas, såsom örn den fideikommitterade
egendomen tillfallit fideikommissinnehavaren med nyttjanderätt».

Tillika haAm motionärerna hemställt, att bevillningsutskottet måtte utforma
erforderlig författningsbestämmelse i ämnet.

Beträffande motiveringen för de av motionärerna framställda yrkandena
får utskottet hänvisa till motionerna.

I årets statsverksproposition har bland inkomsterna för nästkommande
budgetår upptagits särskild skatt å förmögenhet med ett belopp av 12
miljoner kronor. Vid anmälan inför Kungl. Majit av berörda ärende hänvisade
chefen för finansdepartementet till ett inom nämnda departement
utarbetat förslag till förordning örn särskild skatt å förmögenhet. I samband
med upprättandet av nämnda förslag utarbetades inom finansdepartementet
förslag till vissa med den särskilda förmögenhetsbeskattningen
sammanhängande ändringar i förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
och i taxeringsförordningen.

Enligt propositionen skall särskild skatt å förmögenhet erläggas av fysiska
personer samt vissa juridiska personer. Beskattningen skall dock
endast drabba förmögenhet, som överstiger 50,000 kronor. I den skatteplik -

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 69.

tiga förmögenheten skall i anslutning till vad som i motsvarande hänseende
gäller vid den nuvarande förmögenhetsbeskattningen, inbegripas
även förmögenhet tillhörig den skattskyldigas hemmavarande omyndiga
barn, därest ej jämlikt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
barnet skall taxeras därför. Då det till inkomst- och förmögenhetsskatt
beskattningsbara beloppet är lågt i förhållande till förmögenheten,
skall i skattelindringssyfte vid beräkning av den beskattningsbara förmögenheten
tillämpas viss reduktionsregel. Skatten skall uttagas efter en
progressiv skala, enligt vilken skattesatsen stiger från 1 promille för den
del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 50,000 kronor
men icke 150,000 kronor till 5 promille för den del av den beskattningsbara
förmögenheten, som överstiger 1,000,000 kronor.

I fråga örn de allmänna synpunkter, som borde läggas å en förmögenhetsbeskattning
har chefen för finansdepartementet anfört i huvudsak
följande:

Rörande de skäl, som föranlett mig att föreslå att ifrågavarande belopp
örn 12 miljoner kronor uttages genom beskattning av ägare av förmögenhet,
får jag hänvisa till vad jag därom i finansplanen anfört. Ur olika synpunkter
har det sålunda icke synts lämpligt att uttaga beloppet genom
ökning av utdebiteringsprocenten för den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten
eller genom skärpning av den extra inkomst- och förmögenhetsskatten.
Den ifrågasatta förmögenhetsbeskattningen kan såsom av
förslaget närmare framgår knappast anses vara av mera betungande art,
och jag saknar därför anledning att i detta sammanhang upptaga diskussionen
örn en mera betydande förmögenhetsbeskattnings inverkan på nationalförmögenheten
liksom att uppehålla mig vid de betänkligheter i
andra hänseenden, som i fråga örn en högre årligen återkommande förmögenhetsskatt
kunnat äga större betydelse.

Vid övervägande av lämpligaste formen att hos ägare av förmögenhet
uttaga det avsedda beloppet har ansetts böra undersökas möjligheten av
att lägga skatten icke på själva förmögenheten utan på förmögenhetens
avkastning. Av utredningen framgår, att starka skäl tala emot att anlita
den nu berörda utvägen. Framhållas må särskilt, att en allmän beskattning
av förmögenhetsavkastningen icke låter sig anordna på grundval av
de innevarande år avgivna deklarationerna.

Givetvis har jag även haft under omprövning, huruvida den ifrågavarande
skärpningen av förmögenhetsbeskattningen kunde anordnas inom
ramen för den nuvarande statliga inkomst- och förmögenhetsskatten. Förmögenhetsbeskattningen
är i vårt land utformad som ett komplement till
inkomstbeskattningen på det sätt, att till dea enligt förordningen örn statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomsten, d. v. s. den behållna
inkomsten av olika förvärvskällor efter avräknande av s. k. allmänna
avdrag, lägges en sextiondedel av förmögenheten. Sedan från det
härigenom uppkomna taxerade beloppet skett s. k. ortsavdrag, erhålles det
beskattningsbara beloppet, i förhållande vartill följande skatter beräknas,
nämligen statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, extra inkomst- och förmögenhetsskatt,
kommunal progressivskatt och utjämningsskatt. Huvudskälet
till denna för Sverige säregna anordning av förmögenlietsbeskatt -

11

Bevillningsutskottets betänkande Nr 69.

ningen är, enligt vad som framgår av förarbetena till 1910 års skatteförfattningar,
att härigenom vinnes, att skatten å förmögenhet blir beroende
ej allenast av förmögenhetens utan även av den taxerade årsinkomstens
storlek. En och samma förmögenhet kan sålunda alltefter inkomstens
storlek bliva underkastad en mycket olika belastning.

Den sammankoppling av förmögenhet och inkomst, som sålunda enligt
uu gällande anordning av förmögenhetsbeskattningen äger rum, är
betingad av den ifrågavarande beskattningens egenskap att utgöra ett
varaktigt led i skattesystemet. Annorlunda ställer sig spörsmålet örn
i''elationen mellan förmögenhet och inkomst när fråga är örn en beskattning,
som avser att täcka ett tillfälligt behov. Att göra en sådan beskattning
i högre eller mindre grad beroende av en tillfällig osedvanligt
hög eller låg inkomst för förmögenhetens ägare synes icke böra
ifrågakomma. Av skäl som närmare utvecklas i den till grund för författningsförslagen
liggande promemorian, bör likväl viss jämkning i beskattningen
vidtagas i de fall där inkomsten måste anses låg i förhållande
till förmögenheten, varjämte viss hänsyn bör tagas till omfattningen
av försörjningsplikten. Till frågan örn huru denna anknytning till inkomst
och försörjningsplikt lämpligen bör anordnas återkommer jag i
det följande.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser jag att den ifrågasatta
skatten å förmögenhet ej lämpligen kan gestaltas annorlunda än som en
från den övriga beskattningen fristående förmögenhetsskatt. Enligt vad
som torde framgå av det redan nämnda ligger det icke något oegentligt
i att skatt å förmögenhet tillfälligt kommer att uttagas efter två olika
metoder. Tvärtom synes det riktiga vara att anordna den tillfälliga
skatten efter en särskild, just för en sådan skatt lämpad metod. Det
synes angeläget att betona, att anordnandet av en fristående skatt å
förmögenhet — en i utlandet vanlig form för förmögenhetsbeskattning
— icke innebär något avsteg från skatteförmågeprincipen. Av nämnda
princip följer nämligen ej, att varje särskild skatteform skall taga hänsyn
till alla de faktorer, som anses konstituera skatteförmåga, utan allenast,
att skattesystemet som ett helt betraktat skall vara utformat efter
de skattedragandes förmåga.

I fråga örn skattskyldighet föreligger enligt förslaget den olikheten
mellan skattskyldighet för förmögenhet enligt förordningen örn statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt och skattskyldighet till särskild skatt å
förmögenhet, att sistnämnda skatt i huvudsak ej avser inländska juridiska
personer. S. k. familjestiftelser, sådana desamma definieras i förslaget
till förordning örn ändring i vissa delar av statsskatteförordningen,
hava emellertid ansetts böra omfattas av den särskilda förmögenhetsskatten.
I fråga örn vad som skall förstås med skattepliktig
förmögenhet har anknytning helt skett till motsvarande begrepp vid den
statliga inkomst -och förmögenhetsskatten.

I detta spörsmål har föredragande departementschefen anfört följande:

Enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall
i fråga örn skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet den som innehar
fast eller lös egendom med fideikommissrätt likställas med ägare,
en bestämmelse, som, i vad den avser fideikommissrätt till fast egendom,

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 69.

gällt sedan tillkomsten av nuvarande förmögenhetsbeskattning. Det synes
icke påkallat att i anledning av en tillfällig skärpning av skatten å
förmögenhet införa en annan regel för den ordinarie förmögenhetsbeskattningens
del, även örn man därigenom kunde ernå att för den tillfälliga
beskattningens del skatten å fideikommiss mildrades. Jag anser
det ej heller befogat, att helt undantaga fideikommissen från den särskilda
förmögenhetsskatten, enär ju en fideikommissrätt kail representera
en förmån av betydande ekonomiskt värde. Mera fog kunde finnas
för att för den särskilda skattens vidkommande upptaga fideikommissrätt
till ett lägre värde än det, vartill den enligt statsskatteförordningens
regler skall uppskattas. En dylik för fideikommissinnehavaren förmånligare
beräkningsgrund infördes föregående år vid arvsbeskattningen genom
regeln att vid nämnda beskattning fideikommissrätt skall betraktas
såsom nyttjanderätt. Tillräckliga skäl synas emellertid icke förefinnas
för att vid den särskilda förmögenhetsbeskattningen avvika från den
ståndpunkt, statsskatteförordningen intager rörande värdering av fideikommiss.
En väsentlig olikhet rörande belastningens storlek föreligger
ju mellan denna skatt och arvsskatten. Att beakta i förevarande avseende
är bland annat den omständigheten, att skatteunderlaget för den
särskilda förmögenhetsskatten avses skola undergå reducering för fall
att inkomsten är låg, något som särskilt torde få betydelse i fråga örn
mindre räntabla jordbruk. Förbises må ej heller, att örn man läte värdet
av fideikommissrätt beräknas med motsvarande tillämpning av statsskatteförordningens
regler rörande uppskattning av nyttjanderätts
värde, rena tillfälligheter kunde komma att spela stor roll, enär i så fall
fideikommissrättens värde skulle uppskattas till kapitaliserade värdet
av avkastningen under beskattningsåret.

Enligt förslaget skall till grund för beräkning av den särskilda skatten
å förmögenhet läggas den s. k. beskattningsbara förmögenheten. Den
beskattningsbara förmögenheten motsvaras i regel av den skattepliktiga
förmögenheten. Överstiger emellertid i fråga örn annan skattskyldig än
s. k. familjestiftelse den skattepliktiga förmögenheten tjugufem gånger
det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet,
utgör den beskattningsbara förmögenheten tjugufem gånger det beskattningsbara
beloppet, dock minst åttio procent av den skattepliktiga
förmögenheten. Fastställes ej för den skattskyldige något sådant beskattningsbart
belopp, utgör den beskattningsbara förmögenheten ett belopp
motsvarande åttio procent av den skattepliktiga förmögenheten.
Skatten utgår i förhållande till den beskattningsbara förmögenheten
efter en progressiv skala, anordnad som skiktskala. Skalan hänför sig
till beskattningsbar förmögenhet överstigande 50,000 kronor.

I denna fråga har departementschefen anfört följande:

Med hänsyn till det starka inflytande, som inkomsten utövar enligt
gällande metod för förmögenhetens beskattning, synes det, såsom jag förut
utvecklat, ej vara lämpligt att ifrågavarande skatt uttages efter nämnda
metod. Såsom jag tillika framhållit bör likväl skatten ej göras helt
oberoende av inkomsten, utan bör vid en i förhållande till förmögenheten
låg inkomst jämkning i skattebelastningen vidtagas. Jämkningen torde

Bevillningsutskottets betänkande Nr 69. 13

böra inträda vid en jämförelsevis högre inkomst beträffande smärre förmögenheter
än i fråga örn större sådana. Förutom vid inkomsten synes
även visst avseende böra fästas vid omfattningen av försörjningsplikten.

En jämförelsevis enkel metod att taga hänsyn till såväl inkomstens
storlek som omfattningen av försörjningsplikten, samtidigt som större
lättnad medgives beträffande små förmögenheter än i fråga örn större sådana,
är att anknyta till det för statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
fastställda beskattningsbara beloppet. Att i det beskattningsbara beloppet
ingår viss del av förmögenheten är icke något i förevarande avseende
oegentligt; tvärtom är det just denna omständighet som medför att hänsyn
automatiskt kommer att tagas till förmögenhetens storlek. Den i förevarande
avseende i 2 § upptagna regeln innebär, att reducering inträder,
då det beskattningsbara beloppet understiger 4 procent av förmögenheten.
Vid mycket stora förmögenheter, i fråga örn vilka ortsavdragen
hava relativt liten betydelse, svarar ett beskattningsbart belopp av 4
procent av förmögenheten mot en taxerad inkomst av cirka 2 Vs procent
av förmögenheten; reducering äger alltså icke rum, då den taxerade inkomsten
överstiger den nu angivna. Vid mera måttliga förmögenheter
inträder reduceringen vid en jämförelsevis högre taxerad inkomst. Är
t. ex. förmögenheten 100,000 kronor och ortsavdraget 1,920 kronor (man,
hustru och 2 barn i ortsgrupp III), börjar reduceringen vid en taxerad inkomst
av cirka 5,200 kronor eller cirka 5.2 procent av förmögenheten. Anknöte
man däremot till den taxerade inkomsten eller till det beskattningsbara
beloppet minskat med förmögenhetsdelen, kunde man icke ernå ett
automatiskt hänsynstagande till förmögenhetens storlek. Man vore i stället
hänvisad till att använda olika reduktionsregler för förmögenheter av
olika storlek, något som icke skulle medföra samma enkelhet i tillämpningen
som den av mig föreslagna metoden.

Vid bedömande av reduktionsregelns verkan måste fasthållas, att siffran
80 procent icke hänför sig till minskningen av förmögenhetsskatten
utan avser beräkningen av den beskattningsbara förmögenheten. Skatten
kommer nämligen att minskas procentuellt mera än den beskattningsbara
förmögenheten, dels på grund av skatteskalans progressivitet,
dels med hänsyn till att skatt utgår blott å den del av den beskattningsbara
förmögenheten som överstiger 50,000 kronor. I vissa fall, nämligen
i fråga örn förmögenheter närmast över 50,000 kronor, kan reduktionsregeln
medföra full skattefrihet.

Enligt förslaget skall taxeringen till den särskilda skatten å förmögenhet
ske i samma ordning som taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
Taxeringen till den nya förmögenhetsskatten skall alltså i
första hand verkställas av taxeringsnämnderna. Förslaget upptar bestämmelse
örn att i inkomstlängden skall vid taxeringen införas uppgift örn
den till särskild skatt å förmögenhet beskattningsbara förmögenheten.

I fråga örn taxeringens anordnande har departementschefen anfört i
huvudsak följande;

Då fastställandet av den beskattningsbara förmögenheten förutsätter
genomgång av deklarationerna och bedömande av de i desamma förekommande
förmögenhetsuppgifterna, måste nämnda fastställande ske genom
taxering och kan ej ordnas såsom en debiteringsfråga. Det enklaste sy -

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 69.

nes vara att låta denna taxering verkställas av taxeringsnämnderna under
deras ordinarie sammanträdestid, vilket jämväl ur kostnadssynpunkt
torde ställa sig fördelaktigast. Anmärkas kan, att i flertalet taxeringsdistrikt
å landsbygden blott ett fåtal personer torde komma i fråga för
taxering till särskild skatt å förmögenhet. Rörande Stockholm föreligger
det särskilda förhållandet att, örn taxeringen överlåtes till prövningsnämnden,
dubbla debetsedlar måste utfärdas, med därav följande ej obetydliga
omgång vid uppbörden. Debetsedlarna i Stockholm utfärdas nämligen
i regel på grundval av taxeringsnämndernas beslut.

Rörande det i det remitterade författningsutkastet föreslagna taxeringsförfarandet
hava i av hörda myndigheter avgivna yttranden anförts betänkligheter
därutinnan, att enligt nämnda förfarande förmögenheternas
storlek komme att i vissa fall framgå av offentliga handlingar. Givet är
att ett offentliggörande av förmögenhetssiffrorna ur vissa synpunkter synes
mindre tilltalande, även örn fråga är örn ett begränsat antal skattskyldiga.
Betydelsen av ett dylikt offentliggörande torde dock ej böra överdrivas.
I jämförelse med de starka skäl som tala för att anordna den
föreslagna förmögenhetsbeskattningen i den fristående skattens form,
måste förevarande spörsmål tillerkännas underordnad vikt.

De i de avgivna yttrandena förekommande uttalandena hava emellertid
föranlett mig att föreslå, att taxeringen till särskild skatt å förmögenhet
icke skall införas i inkomstlängden utan i en särskild för dylik
taxering avsedd längd, vilken icke såsom inkomstlängden skall offentligen
framläggas i vederbörande kommun. Det förefinnes nämligen icke
något egentligt behov att offentliggöra taxeringarna till den särskilda
skatten genom längdernas offentliga framläggande i kommunen. Jämväl
med hänsyn till det hårt belastade utrymmet i inkomstlängden — i
det remitterade förslaget torde hava avsetts att angiva den beskattningsbara
förmögenheten i anmärkningskoiumnen — synes fördelaktigt att
införa taxeringen i en särskild längd. På samma sätt synas av prövuingsnämnd
vidtagna ändringar i taxeringen till ifrågavarande skatt
böra införas i en särskild ändringslängd, vilken ej heller skall offentligen
framläggas i kommunen. I den särskilda längden torde böra införas
den skattskyldiges namn ävensom den beskattningsbara förmögenheten.
Att låta taxeringsnämnden införa i stället för den beskattningsbara
förmögenheten det uträknade skattebeloppet blir ej av större betydelse
i fråga örn sekretessens bevarande. Då de i den särskilda längden
förekommande uppgifterna ej kunna betraktas såsom till ledning för
taxering avlämnade uppgifter, torde tryckfrihetsförordningens bestämmelser
icke lägga hinder i vägen för att de offentliggöras. Frågan i vad
mån i deklarationerna förekommande uppgifter få införas i taxeringslängd
behandlas naturligen icke på något som helst sätt av tryckfrihetsförordningen
utan avgöres i taxeringsförfattningarna.

Förslagen till ändringar i förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
och i taxeringsförordningen hänföra sig i huvudsak till beskattningen
av s. k. familjestiftelser och beskattningen av förmögenhet,
varav annan än ägaren åtnjuter avkastningen.

S. k. familjestiftelser äro enligt gällande regler att i beskattningsavseende
behandla som övriga stiftelser. Grundbeloppet för den statliga inkomst-
och förmögenhetsskatten utgör alltså 3 procent av det beskattnings -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 69. 15

bara beloppet, d. v. s. statsskatten är för ifrågavarande stiftelser proportionell.
Liksom andra stiftelser åtnjuta de s. k. familjestiftelserna frihet
från kommunal progressivskatt och utjämningsskatt. Enligt de föreslagna
ändringarna i förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skulle
emellertid nu berörda stiftelser bliva skyldiga att erlägga dylik skatt efter
den för fysiska personer gällande progressiva skatteskalan ävensom kommunal
progressivskatt och utjämningsskatt. Omläggningen i beskattningen
hänför sig enligt författningstexten till stiftelser, vilka enligt för desamma
gällande stadgar hava till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss
familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

I fråga örn beskattningen av förmögenhet, varav annan åtnjuter avkastningen,
har i förslaget till ändringar i förordningen örn statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt föreslagits viss komplettering av i berörda
avseende gällande bestämmelser. Enligt detta förslag skall sålunda
i 13 § nämnda förordning införas stadgande, att i fråga örn skyldighet
att erlägga skatt för förmögenhet med ägare likställes den som i enlighet
med stiftelses ändamål att tillgodose viss familjs eller vissa familjers ekonomiska
intressen under sin livstid äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet,
vartill äganderätten tillkommer stiftelsen. Tillika har föreslagits att, då så
ej redan följer av bestämmelserna i övrigt i berörda författningsrum, med
ägare skall likställas den som äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet,
vartill äganderätten tillkommer annan, därest sådant förhållande föreligger,
att han finnes i avseende, varom nu är fråga, skäligen böra betraktas
såsom förmögenhetens ägare. I en anvisning till 13 § har utvecklats den
närmare innebörden av sistnämnda bestämmelse. I de nytillkomna fallen
i 13 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt får enligt
utkastet förmögenhet aldrig beräknas högre än till tjugufem gånger
det belopp, som avkastningen av förmögenheten utgjort under nästföregående
beskattningsår.

Bestämmelserna örn skyldighet för familjestiftelse att erlägga statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt efter progressiv skala ävensom kommunal
progressivskatt och utjämningsskatt hava föreslagits skola träda i tillämpning
redan vid 1934 års taxering. De ifrågasatta ändringarna rörande beskattning
av förmögenhet, varav annan åtnjuter avkastningen, hava avsetts
skola tillämpas först vid 1935 års taxering.

Beträffande verkningarna av den föreslagna särskilda förmögenhetsskatten
hava på initiativ av utskottet vissa utredningar verkställts. Sålunda
har efter hemställan av utskottet på uppdrag av Kungl. Majit kammarrättsrådet
Carl W. U. Kuylenstierna verkställt undersökning i sådant hänseende
beträffande vissa skattskyldiga i Östergötlands län på grundval
av 1933 års deklarationer. Beträffande resultatet av denna undersökning
hänvisas till Bilaga I vid detta betänkande. Inom utskottet har en
sådan undersökning ägt rum i fråga örn vissa skattskyldiga i Stockholms

XJtskottet.

16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 69.

stad samt i Södermanlands och Örebro län, grundad på 1934 års deklarationer.
Beträffande resultatet av denna undersökning, i vad avser skattskyldiga
i Stockholms stad, hänvisas till Bilaga 11 vid detta betänkande.

Vidare har inom utskottet utarbetats en jämförande uppställning, utvisande
sammanlagda skattetrycket å olika beskattningsbara belopp dels
vid en förhöjning av skatteprocenten å grundbeloppet med 10 enheter till
175 procent, utjämningsskattens grundbelopp beräknat enligt årets riksdags
beslut till ~h av kommunala progressivskattens grundbelopp och extra
inkomst- och förmögenhetsskatten förhöjd med 50 procent av den år 1933
utgående, dels ock de progressiva skatterna upptagna till de vid 1933 års
taxering utgående beloppen. I uppställningen hava påförda kommunalutskylder
uppskattats till 10 procent av en beräknad beskattningsbar inkomst,
som med 1,000 kronor överstiger det till inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerade beloppet. Nämnda uppställning har såsom Bilaga lil fogats
vid detta betänkande.

Mot förslaget till särskild förmögenhetsskatt hava från i ärendet hörda
myndigheter framförts vissa betänkligheter. Av de på utskottets initiativ
verkställda undersökningarna torde framgå, att denna kritik icke saknat
fog. Såsom departementschefen uttalat är emellertid här fråga örn
en beskattning av allenast tillfällig natur, betingad av det nuvarande
statsfinansiella läget. Med avseende härå och då andra mera lämpliga
utvägar att ernå balans i budgeten icke i nuvarande läge kunnat anvisas,
har utskottet ansett sig böra i princip biträda de med propositionen framlagda
förslagen.

Ehuru den föreslagna beskattningen endast torde komma att bliva av
tillfällig natur, har utskottet likväl ansett sig böra föreslå en ändring i
syfte att mildra verkningarna av densamma i de fall, där beskattningen
kan antagas medföra vissa svårigheter att anskaffa medel för skattens
erläggande samt i sådant hänseende föreslagit, att den s. k. reduktionsspärren
sänkes från 80 till 50 procent av förmögenhetens storlek. Härigenom
bör en icke obetydlig lättnad kunna vinnas för sådana skattskyldiga, ej
minst ett stort antal jordbrukare, vilka åtnjutit en i förhållande till förmögenhetens
storlek låg inkomst. Ur statsfinansiell synpunkt torde ett
medgivande av denna lättnad icke innebära någon mera betydande uppoffring.

I de likalydande motionerna I: 230 och II: 428 har hemställts örn sådan
ändring i förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, att värdet
av fideikommissrätt skall beräknas såsom örn den fideikommitterade
egendomen tillfallit innehavaren med nyttjanderätt. Ett bifall till detta
yrkande skulle, därest nu gällande bestämmelse i 10 § nämnda förordning
rörande beräkning av kapitalvärdet av vissa rättigheter bibehölles oförändrad,
innebära att fideikommissegendomens värde årligen komme att växla
med hänsyn till storleken av avkastningen under beskattningsåret och till
innehavarens ålder samt för sådana år, då ingen avkastning erhållits, icke

Bevillningsutskottets betänkande Nr 69.

17

upptagas till något värde. Härtill kommer att enligt 13 § innehavaren
i fråga örn skyldighet att erlägga förmögenhetsskatt i åtskilliga andra
fall likställts med ägare och att ett bifall till motionerna sålunda skulle i
viss mån innebära ett avsteg från en hävdvunnen princip. På grund
härav och då det i motionerna berörda spörsmålet icke bör lösas fristående
utan behandlas i ett större sammanhang, har utskottet icke ansett
sig kunna tillstyrka bifall till dessa motioner.

Utskottet har likväl i samband härmed velat uttala, att de svårigheter,
som kunna uppkomma för fideikommissinnehavare att erlägga den särskilda
förmögenhetsskatten, även örn reduktionsspärren sänkes på av utskottet
föreslaget sätt, synts förtjäna beaktande. Utskottet har därför
velat framhålla önskvärdheten av, att Kungl. Majit ägnar denna fråga
uppmärksamhet samt, i den mån skäl därtill föreligga, såvitt möjligt vidtar
sådana anordningar, som för dessa innehavare underlätta skattens
erläggande.

Då taxeringsnämndernas arbeten annorstädes än i Stockholms stad numera
avslutats, torde taxeringen av den särskilda skatten böra anförtros
prövningsnämnderna. Vidkommande Stockholms stad har av lämplighetsskäl
arbetet där ansetts böra utföras av taxeringsnämnderna, vilkas
arbete för denna taxering skall få fortgå till den 30 juni. Härav
föranledda ändringar i 10 § förslaget till förordning örn särskild förmögenhetsskatt
hava utarbetats inom utskottet, i sammanhang varmed ett
tillägg införts till slutbestämmelsen till förordningen örn ändring i taxeringsförordningen.
De av utskottet föreslagna ändringarna i sistnämnda
paragraf innebära i huvudsak, att det förberedande arbetet för taxering
till särskild förmögenhetsskatt i länen skall handhavas under överinseende
av landskamreraren. Deklarationer och andra uppgifter skola granskas å
landskontoret, och i den mån taxeringsnämndens ordförande icke redan lämnat
upplysning örn vilka skattskyldiga, som taxerats för en förmögenhet av
minst 50,000 kronor, bör ordföranden eller kronoombudet i taxeringsnämnden
beredas tillfälle att granska upprättad förteckning å de skattskyldiga i
och för komplettering av densamma. De skattskyldiga uppföras i en
längd, som skall föreligga färdig senast den 1 september. Envar i längden
uppförd skattskyldig skall erhålla underrättelse örn förslaget i vad
det angår honom. Härigenom beredas de skattskyldiga tillfälle att hos
prövningsnämnden framställa de erinringar de kunna hava mot förslaget.
Längden skall fogas såsom bilaga till prövningsnämndens protokoll
och utgöra en del därav. Underrättelse rörande taxering örn särskild förmögenhetsskatt
skall endast tillställas sådan skattskyldig, vilkens självdeklaration
icke blivit följd med avseende å förmögenheten.

Taxering i och för den särskilda förmögenhetsskatten torde komma att
medföra vissa kostnader, som böra ersättas av anslaget för kostnader för
årlig taxering.

Slutligen har en redaktionell ändring föreslagits i 1 § förordningen örn
särskild förmögenhetsskatt.

Bihang till riksdagens protokoll 19.H. 7 sami. Nr 69

O

18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 69.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.
Marits proposition nr 200 icke kunnat oförändrad bifallas
samt med avslag å motionen I: 319 av herr Bissmark
ävensom de likalydande motionerna I: 230 av
herr Bissmark och II: 428 av herr Hingård, antaga

1) ovan införda förslag till förordning örn särskild
skatt å förmögenhet med de ändringar, att 1, 2, 10 och
11 §§ erhålla följande lydelse:

1 §.

Särskild skatt å förmögenhet skall enligt vad nedan
stadgas för år 1934, på grundval av taxering nämnda
år, erläggas till staten av fysisk person, därest hans
enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skattepliktiga förmögenhet vid utgången av
det beskattningsår, som gått till ända närmast före
den 1 mars 1934, överstigit 50,000 kronor. I den skattepliktiga
förmögenheten inbegripes härvid även förmögenhet
tillhörig den skattskyldiges hemmavarande
omyndiga barn, därest ej jämlikt förordningen örn
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt barnet skall
taxeras därför.

Skattskyldighet, som nu sagts, åligger jämväl oskift
dödsbo, utländsk juridisk person, som enligt förordningen
örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt betraktas
som utländskt bolag, ävensom i 18 § a) nyssnämnda
förordning omförmäld stiftelse.

2 §.

Särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning
skall utgå i förhållande till den på nedan angivet
sätt bestämda beskattningsbara förmögenheten.

Beskattningsbar förmögenhet utgör, såvitt ej nedan
annorlunda stadgas, ett belopp motsvarande den skattskyldiges
och i förekommande fall hans omyndiga
barns enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skattepliktiga förmögenhet vid utgången
av det beskattningsår, varom i 1 § förmäles.

Därest för annan skattskyldig än i 18 § a) förordningen
örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt omförmäld
stiftelse berörda skattepliktiga förmögenhet
överstiger tjugufem gånger det för den skattskyldige
för ifrågavarande beskattningsår enligt angivna för -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 69.

19

ordning fastställda beskattningsbara beloppet, utgör
den beskattningsbara förmögenheten ett belopp motsvarande
tjugufem gånger det beskattningsbara beloppet,
dock minst femtio procent av den skattepliktiga
förmögenheten. Fastställes ej för den skattskyldige
något sådant beskattningsbart belopp, utgör den beskattningsbara
förmögenheten ett belopp motsvarande
femtio procent av den skattepliktiga förmögenheten.

Beskattningsbar förmögenhet utföres i fulla hundratal
kronor, så att överskjutande belopp, som icke
uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

10 $.

1 moni. Taxeringsförordningens bestämmelser örn
taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse med
avseende å taxering till särskild skatt å förmögenhet
enligt denna förordning, under iakttagande av vad
nedan i denna paragraf finnes stadgat.

2 mom. Taxering till särskild skatt å förmögenhet
enligt denna förordning av skattskyldig, som skall
taxeras till dylik skatt annorstädes än i Stockholm,
verkställes, där fråga ej är örn eftertaxering, av den
prövningsnämnd, som har att handlägga den skattskyldiges
taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Där taxeringen sålunda skall verkställas av prövningsnämnd,
åligger det landskamreraren att med ledning
av självdeklarationer och uppgifter, som må införskaffas
från vederbörande ordförande i taxeringsnämnd
eller kronoombud, såsom underlag för prövningsnämndens
arbete låta upprätta en längd med förslag
till taxering. Längden skall föreligga färdig senast
den 1 september 1934. Genom landskamrerarens
försorg skall ofördröjligen i rekommenderat brev med
allmänna posten till en var i längden upptagen skattskyldig
översändas uppgift örn det i densamma intagna
förslaget i vad det honom angår. Den skattskyldige
äger därpå inom viss i uppgiften angiven tid,
minst åtta dagar efter uppgiftens mottagande, till
prövningsnämnden inkomma med erinringar beträffande
förslaget.

Sedan prövningsnämnden därefter verkställt taxeringen,
antecknas denna i nyssberörda längd, vilken
fogas såsom bilaga till prövningsnämndens protokoll

Bevillningsutskottets betänkande Nr 69.

och anses utgöra en del därav. Bestyrkt avskrift av
dylik längd skall i den ordning Konungen föreskriver
tillställas, såvitt angår av länsprövningsnämnd
förd längd, deni som verkställa debitering av de på
grund av taxeringen utgående utskylder, samt, såvitt
angår av den mellankommunala prövningsnämnden
upprättad längd, länsstyrelsen i vederbörande län.

Underrättelse rörande taxering enligt detta mom.
skall av vederbörande protokollförare tillställas den
skattskyldige allenast där självdeklaration icke blivit
följd.

Eftertaxering till särskild skatt å förmögenhet enligt
denna förordning av skattskyldig, som i detta
mom. avses, verkställes i förekommande fall i samma
ordning som den skattskyldiges taxering till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt; dock skall eftertaxering
införas i längd för taxering till särskild skatt å
förmögenhet enligt denna förordning.

3 mom. Vid taxering till särskild skatt å förmögenhet
enligt denna förordning i Stockholm införes i inkomstlängden
uppgift örn den till dylik skatt beskattningsbara
förmögenheten.

För taxering av skattskyldiga, som skola taxeras
enligt denna förordning, må taxeringsnämndernas i
Stockholm arbete år 1934 pågå till och med den 30
juni.

4 mom. Rätt att anföra besvär över taxering enligt
denna förordning skall ej tillkomma kommun.

Rätt att anföra besvär enligt 123 § 2 mom. taxeringsförordningen
skall tillkomma jämväl den som taxerats
till särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning,
ehuru han enligt 1 § ej är skyldig utgöra sådan
skatt.

Besvär enligt 123 § taxeringsförordningen rörande
taxering till särskild skatt å förmögenhet enligt denna
förordning av skattskyldig, som skall taxeras till dylik
skatt annorstädes än i Stockholm, skola anföras, i
det fall att den skattskyldiges taxering till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt icke redan varit föremål
för prövningsnämnds efter särskild prövning meddelade
beslut, hos prövningsnämnd och i övriga fall
hos kammarrätten.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ändras eller
bliver någon påförd, skall samtidigt vidtagas den änd -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 69. 21

ring i taxeringen till särskild skatt å förmögenhet enligt
denna förordning, som därav må föranledas.

5 menn. Vid tillämpning av bestämmelserna i 141 §
1 mom. samt 148 § 1 och 2 mom. taxeringsförordningen
skall såsom inkomst- och förmögenhetsskatt räknas
jämväl särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning.

11 §.

Konungen äger utfärda för tillämpning av denna
förordning erforderliga föreskrifter samt fastställa
formulär till längd, som avses i 10 § 2 mom.

2) ovan införda förslag till förordning örn ändring
i vissa delar av förordningen örn statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt den 28 september 1928 (nr 373);
samt

3) ovan införda förslag till förordning örn ändring
i vissa delar av taxeringsförordningen den 28 september
1928 (nr 379) med den ändring, att slutbestämmelsen
erhåller följande lydelse:

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då
förordningen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket
utkommit i Svensk författningssamling, men skall
utom vad angår 123 § 2 mom. tillämpas först i avseende
å 1935 års taxering.

Taxeringsåtgärd, som vid 1934 års taxering erfordras
på grund av tillämpning av förordningen denna dag
örn ändring i vissa delar av förordningen den 28 september
1928 (nr 373) örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
skall vidtagas av prövningsnämnd.

Stockholm den 8 juni 1934.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Carlsson i Ciävle, Åström,
Nilsson i Landeryd, Månsson, Lövgren i Boden*, Olsson i Gol wastad Björklund,
Olsson i Gävle, Olsson i Ramsta, Ericson i Boxholm, Lithander, Sjödahl,
Löfvander, Velander, Rosén, Hagström*, Anderson i Norrköping och Brännström.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Reservation och Särskilt yttrande se sid. 32.

22

Bevillningsutskottets betänkande Nr 69.

Bilaga. I.

P. M.

Efter hemställan från 1934 års bevillningsutskott har Kungl. Majit åt
mig uppdragit att verkställa undersökning rörande verkningarna av den
a.T Kungl. Majit genom proposition nr 200 föreslagna särskilda skatten å
förmögenhet. beträffande skattskyldiga i Östergötlands län. Resultatet
av den av mig på grund av berörda uppdrag verkställda undersökningen
redovisas i bifogade tabell.

Utredningen avser nittio av Östergötlands läns landskommuner i länets
skilda delar, en del av en större stad samt tvenne mindre städer i länet.
För att undvika risken att offentliggöra siffror i sådan form, att deklarationshemligheten
skulle kunna på någon punkt kränkas, har jag undvikit
att redovisa landskommunernas och städernas namn. Undersökningen har
verkställts på grund av de år 1933 aA^givna sjäbvdeklarationer och övriga
handlingar.

De flesta i tabellerna redovisade uppgifterna äro direkt hämtade ur deklarationerna.
Såsom »inkomst» upptages dock i dessa den till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt taxerade inkomsten med tillägg av den kommunalskatt,
som uträknats på grund av sagda taxering, en metod som
ansetts försvarlig när det gällt att få fram den ungefärliga storleksordningen
av den inkomst, med vilken de olika skatterna böra jämföras. Kommunalskatt
och landstingsskatt hava uträknats med tillämpning av de utdebiteringssatser
som faktiskt tillämpats i de olika kommunerna på grundval
av 1933 års taxeringar, men hänsyn har ej kunnat tagas till att denna
i verkligheten stundom minskas genom bidrag av skatteutjämningsmedel.
I fråga örn vägskatten har viss summarisk justering skett, enär skatten uträknats
på grundval av de vid 1933 års riksdag antagna nya repartitionstalen.

Ett huvudsyfte med utredningen har varit att undersöka verkningarna
av den s. k. spärregeln, enligt vilken den beskattningsbara förmögenheten
skall upptagas till högst 25 gånger det beskattningsbara beloppet, men
lägst 80 procent av den skattepliktiga förmögenheten. Utredningen visar,
att denna regel utövar verkan för flertalet jordbrukare men har ringa betydelse
för övriga skattskyldiga. Stickprov, som inom bevillningsutskottet
företagits beträffande andra landsdelar, synas giva vid handen att
dessa resultat kunna antagas vara representativa för riket i dess helhet.

I undersökningen redovisas förmögenheterna i följande storleksgrupper:

50,100- 100,000 = Gr. 1

100.100— 150,000 = Gr. 2

150.100— 300,000 = Gr. 3

300.100— 500,000 = Gr. 4

500.100— 1,000,000 = Gr. 5
1,000,100 och högre = Gr. 6.

Stockholm den 6 juni 1934.

Carl W. U. Kuylenstierna.

23

Bevillningsutskottets betänkande Nr 69.

Absoluta tal.

Värde
av jord-br.-

Övriga

Summa

Be-

hållen

Summa

nettoin-

Inkomst (kalkylerad)

Förmögenhets-

grupp

An-

tal

fasth,
o. jord-br.-in-vent.

till-

gångar

till-

gångar

ÖKlll-

der

för-

mogen-

het

täkt av
jord-bruks-fastighet

0 kr.

~a> m

SS

K

®r

c O

-°.s
er i

cn

oJ°

O O

o >-*
o

ef i

§ O
° C

Jf 1

LO

Or >~
O®
O O

o *-*
o
PT 1

7*

Sg

s®

® O
** 1
r*

H

£S

H Ef

Summa

inkomst

tusental kronor

kr.

a n

tal

kr.

Landsbygd.

Jordbrukare.

Gr. 1 ...............

326

24,633

5,999

30,632

8,508

22,124

603,684

14

33

108

155

14

2

747,500

Gr. 2..............

78

9,634

3,015

12,649

3,298

9,351

165 839

5

2

4

47

14

6

—

—

345,200

Gr. 3 ...............

69

13,020

6,617

19,637

5,782

13,855

172,745

8

1

1

18

30

11

—

—

454,330

Gr. 4 ...............

14

4,205

3,462

7,667

2,262

5,405

72,236

1

—

—

—

4

9

—

—

150,290

Gr. 5 ...............

11

5,868

3,783

9,651

1,536

8,115

52,227

—

—

—

1

—

6

4

—

239,010

Gr. 6 ...............

3

2,985

1,819

4,804

226

4,578

29,025

2

—

1

117,540

Summa

501

60,345

24,605

85,040

21,612

63,428

1,095,766

28

36

113

221

62

36

4

1

2,053,870

Övriga skatt-skyldiga

Gr. 1 ...............

114

8,674

8,674

1,210

7,464

1

2

14

56

34

7

537,410

Gr. 2...............

17

—

2,398

2,398

328

2,070

—

—

—

1

1

8

6

1

—

186,300

Gr. 3 ...............

12

—

2,480

2,480

104

2,376

—

—

—

—

—

5

4

3

—

208,630

Gr. 4 ...............

4

—

1,604

1,604

255

1,349

—

3

1

—

73,300

Gr. 5 ...............

4

-

3,567

3,567

1,029

2,538

—

4

297,550

Gr. 6...............

—

Summa

151

—

18,723

18,723

2,926

15,797

—

1

2

15

57

47

20

5

4

1,303,190

Städer.

Jordbrukare.

Gr. 1 ...............

15

666

1,843

2,509

1,434

1,075

17,376

1

1

1

5

3

3

1

148,720

Gr. 2 ..............

7

534

627

1,161

321

840

3,693

—

—

2

i

3

—

1

—

65,360

Gr. 3 ...............

6

649

838

1,487

325

1,162

16,833

—

—

—

i

—

4

1

—

80,490

Gr. 4 ...............

5

535

2,122

2,657

755

1,902

5,333

—

—

—

i

—

2

2

—

101,500

Gr. 5 ...............

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Gr. 6 ...............

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Summa

33

2,384

5,430

7,814

2,835

4,979

43,235

1

1

3

8

6

9

4

1

896,070

Övriga skatt-skyldiga.

Gr. 1 ...............

198

17,938

17,938

4,945

12,993

1

3

5

76

54

54

5

1,635,970

Gr. 2 ...............

61

—

9,889

9,889

2,609

7,280

3

—

—

3

29

24

2

—

651,260

Gr. 3 ..............

47

—

13,399

13,399

3,614

9,785

—

1

—

—

—

7

30

8

1

877,760

Gr. 4 .........

18

—

7,816

7,816

1,444

6,372

11

6

1

461,850

Gr. 5 ...............

10

—

7,090

7,090

722

6,368

—

6

4

469,620

Gr. 6 ...............

2

—

2,913

2,913

278

2,635

—

—

—

—

—

—

—

—

2

192,560

Summa

336

—

50,045 50,045

18,612

45.433

5

3

5

79

90

119

27

8t4,289,020

24

Bevillningsutskottets betänkande Nr 69.

Absoluta tal.

Förmögen-

hetsgrupp

Beskattningsbart belopp

Summa

beskatt-

ningsbart

belopp

kr.

25 X beskattningsbart belopp

> 3

av

förm.

0

kr.

0 0

0 1
0 I

kr.

“-o

0

0 0

01

kr.

P©

O

O O
0 1

kr.

P

O O

§f
0 1

kr.

to 0

P ©

O H*
O O

0 1
kr.

to
ut m

Po
§ 0

0 1

kr.

O Ut
2-p

0

0: 0
cn

g Ef

0

T

0

0

1

tO

O

t*

0

1

CO

O

CO

0

1

O

O

1

Ut

O

Ut

0

1

05

O

05

0

1

-4

O

O

1

CO

0

00

0

1

CD

O

CD

0

1

O

O

tr 0
0: 0

CT5

•t O
®

a n

t a 1

a n

t a

]

Landsbygd.

Jordbrukare.

Gr. 1.........

19

Ilo

91

95

6

—

—

—

508,930

19

31

30

27

28

26

26

24

29

17

22

47

Gr. 2.........

—

8

6

45

13

6

—

—

320,740

—

3

5

2

4

7

12

3

7

8

6

21

Gr. 3.........

—

—

7

21

27

14

—

—

483,290

—

—

3

6

5

4

5

1

4

11

9

21

Gr. 4.........

—

—

1

2

11

—

—

186,360

—

—

—

—

2

—

—

3

2

1

1

5

Gr. 5.........

—

—

—

1

4

6

—

290,810

—

—

—

—

1

—

2

1

—

1

1

5

Gr. 6.........

-

—

—

—

—

—

2

1

166,990

—

2

—

—

1

Summa

19

123

104

162

49

35

8

1

1,957,120

19

34

38

35

40

37

45

34

42

38

39

100

Övriga skatt-

skyldiga.

Gr. 1.........

2

11

22

45

28

6

—

—

436,310

2

1

3

3

3

6

6

3

8

14

3

62

Gr. 2.........

—

—

5

6

5

1

—

175,380

—

—

—

—

1

—

—

—

_

1

—

15

Gr. 3.........

—

—

—

—

5

5

2

—

201,510

1

1

10

Gr. 4.........

—

—

—

—

—

2

2

—

80,910

4

Gr. 5.........

—

—

—

—

—

—

1

3

305,600

4

Gr. 6.........

—

—

—

—

—

—

—

—

—

_

Summa

2

11

22

60

39

18

6

3

1,199710

2

1

3

3

4

6

6

3

8

16

4

95

Städer.

Jordbrukare.

Gr. 1.........

1

2

2

4

3

2

—

1

122,180

1

—

1

_

1

—

1

1

1

_

_

9

Gr. 2.........

—

—

2

1

3

—

1

—

63,880

—

—

—

1

—

1

—

—

—

—

1

4

Gr. 3.........

—

—

--

1

—

5

—

—

75,630

1

5

Gr. 4.........

—

—

—

—

1

2

2

—

112,430

1

4

Gr. 5.........

—

—

—

—

—

_

—

_

__

_

_

_

_

Gr. 6.........

—

—

—

—

—

_

—

_

_

_

_

_

_

_

_

_

_

_

Summa

1

2

4

6

7

9

3

1

374,120

1

—

1

1

1

1

1

3

1

—

1

22

|öor 19a skatt-

skyldiga.

Gr. 1.........

2

7

16

83

43

43

4

-

1,397,620

1

1

—

1

3

4

1

4

7

4

10

162

Gr. 2.........

_

3

4

27

25

2

fiol 940

Gr. 3.........

—

—

1

4

35

7

—

841,980

_

_

_

_

1

_

_

_

1

45

Gr- 4.........

—

—

—

—

—

9

8

1

425,650

1

—

17

Gr. 5.........

—

—

—

—

—

—

6

4

510,290

10

Gr. 6.........

_

2

902 950

Summa

2

10

16

88

74

112

27

7

3,980,030

1

1

3

1

3

5

1

4

8

13

291

Bevillningsutskottets betänkande Nr 69. 25

Absoluta tal.

Antal

skatt-

Summa uträknade skatter, kronor

skyldiga med
förm.-skatt

särsk.

förmögen-

Statlig
inkomst-och för-mögen-hetsskatt

;

Särskild
skatt å
förmögen-het enl.
prop.

K omin.
progres-

Allmän

Förmögen-

hetsgrupp

hela

antalet

därav

med

reduk-

tion

hetsskatt
på grund
av reduk-tions-regeln

inkomst-och för-mögen-hetsskatt

sivskatt
o. ut-jämn.-skatt (2/s),
grund-belopp

Vägskatt
(enl. 1933
års äudr.)

kommu-nalskatt,
lands-tingsskatt
m. m.

Summa |

Landsbygd.

Jordbrukare.

Gr. 1 .........

202

155

124

25,480

46

3,052

354

29,645

163,518

222,095

Gr. 2 .........

78

57

—

16,049

356

4,214

1,131

12,438

73,336

107,524

Gr. 3 ........

69

48

—

25,286

1,481

8,679

3,354

18,096

103,830

160,726

Gr. 4 .........

14

9

—

9,648

1,122

5,743

1,928

7,587

40,340

66,368

Gr. 5 .........

11

6

—

18,802

3,483

16,000

6,060

8,601

53,248

106,194

Gr. 6 ........

3

2

—

13,472

3,392

13,059

5,957

4,811

25,795

66,486

Summa

377

277

124

108,737

9,880

50,747

18,784

81,178

460,067

729,393

Övriga skatt-skyldiga.

Gr. 1 .........

90

28

24

21,815

462

1,307

1,683

8,652

58,944

92,863 j

Gr. 2 .........

17

2

—

9,725

997

1,175

1,896

2,762

21,273

37,828

Gr. 3 .........

12

2

—

12,155

1,857

1,561

3,265

3,273

23,222

45,333

Gr. 4 .........

4

—

—

4,807

732

1,522

1,294

1,436

9,437

19,228

Gr. 5........

4

—

—

27,037

7,274

5,397

12,957

4,530

30,115

87,310

Gr. 6.........

-

-

—

—

—

—

—

—

—

—

Summa

127

32

24

75,539

11,322

10,962

21,095

20,653

142,991

282,562

Städer.

Jordbrukare.

Gr. 1 .........

13

4

2

7,692

1,216

317

2,168

—

18,535

29,928

Gr. 2.........

7

3

—

3,844

568

435

986

10,342

16,175

Gr. 3 .........

6

1

—

4,093

423

780

686

—

9,877

15,859

Gr. 4 .........

5

1

—

7,024

610

2,276

2,090

—

12,305

24,305

Gr. 5 .........

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Gr. 6 .........

—

—

—

—

—

—

—

—

-

—

Summa

31

9

2

22,658

2,817

3,808

5,930

—

51,059

86,267

Övriga skatt-skyldiga.

Gr. 1 .........

176

14

22

72,129

5,539

3,268

11,124

—

170,078

262,138

Gr. 2 .........

61

6

—

32,310

2,809

4,266

5,658

—

69,709

114,762

Gr. 3.........

47

2

—

49,222

7,876

7,168

13,888

—

94,605

172,759

Gr. 4 .........

18

1

—

27,114

5,756

8,563

9,884

—

54,024

105,341

Gr. 5 .........

10

—

—

40,719

8,419

15,625

17,025

—

48,913

130,701

Gr. 6.........

2

—

—

19,653

5,495

8,675

5,235

—

22,578

61,636

Summa

814

28

22

241,147

35,894

47,565

62,814

—■

469,907

847,327

26 Bevillningsutskottets betänkande Nr 69.

Medeltal.

Värde av jordbr.-

fastighet o. jord-

bruksinventarier

Summa

in-

komst

(kalky-

lerad),

kr.

Summa

netto-

intäkt

av

jordbr.-

fastig-

het,

kr.

Uträknade skatter i

medeltal, kronor

; Förmögen-t hetsgrupp

Övriga

till-

gångar

Summa

till-

g&ngai

Skul-

der

hållen

för-

mögen-

het

C/2

B v

o: e*-<W “

g

jjf B
% *
oa *,

fc- °

B x

CT9 2
<T> ^

<*> P?
co 1

** -c
P r-b

n °:

*-I

2: to

II

n p?
flge

s & ^

•Q © iO
■

3^2

<k •

2 b’*o
B b 2
<1

® w .

k- -<3

CO p:
05 OK?

w

Pr

po

•s ££

CD

P: ''a

» P C
ro » 5

_ o

S S B

Summa

tusental kronor

P ''m.

S 7

B

lil

P< K

S ro P

Landsbygd.

Jordbrukare.

Gr. 1 .........

75.6

18.4

94.0

26.1

67.9

2,293

1,850

78

—

9

i

91

502

681

Gr. 2 .........

123.5

38.7

162.2

42.3

119.9

4,426

2,126

206

5

54

14

159

940

1,378

Gr. 3 .........

188.7

95.9

284.6

83.8

200.8

6,584

2,504

366

21

126

49

262

1,505

2,329

Gr. 4.........

300.4

247.2

547.6

161.6

386.0

10,735

5,160

689

80

410

138

542

2,881

4,740

Gr. 5.........

533.5

343.9

877.4

139.6

737.8

21,728

4,748

1,709

317

1,454

551

782

4,841

9,654

Gr. 6.........

995.0

606.3

1,601.8

75.3

1,526.0

39,180

9,675

4,490

1,131

4,353

1,986

1,604

8,598

22,162

Summa

120.4

498

169.7

43.1

1260

4,100

2,187

217

20

101

37

162

918

1,466

Övriga skatt-skyldiga.

Gr. 1 .........

76.1

76.1

10.6

65.5

4,714

—

191

4

11

15

76

517

814

Gr. 2.........

141.0

141.0

19.3

121.7

10,959

—

572

59

69

112

162

1,251

2,225

Gr. 3.........

—

206.7

206.7

8.7

198.0

17,386

—

1,013

155

130

272

273

1,935

3,778

Gr. 4.........

—

401.o

401.o

63.7

337.3

18,325

—

1,201

183

381

324

359

2,359

4,807

Gr. 5 .........

-

891.7

891.7

257.2

634.5

74,388

—

6,759

1,819

1,349

3,240

1,132

7,529

21,828

Gr. 6.........

_

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Summa

~

124.0

124.0

19.4

104.6

8,630

—

500

76

72

140

137

947

1,871

Städer.

Jordbrukare.

Gr. 1 .........

44.4

122.9

167.3

95.6

71.7

9,915

1,158

513

81

21

144

—

1,236

1,995

Gr. 2.........

76.3

89.5

165.8

45.8

120.0

9,337

528

549

81

62

141

—

1,478

2,311

Gr. 3 .........

108.1

139.7

247.8

54.2

193.6

13,415

2,805

682

71

130

114

—

1,646

2,643

Gr. 4.........

107. o

424.4

531.4

151.0

380.4

20,300

1,066

1,405

122

455

418

—

2,461

4,861

Gr. 5 .........

—

—

—

—

—

—

--

—

—

—

—

—

—

Gr. 6 .........

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Summa

72.2

164.6

286.8

85.0

150o

12,002

1,310

687

85

115

180

—

1,547

2,614

Övriga skatt-skyldiga.

Gr. 1 .........

—

90.6

90.6

25.o

65.6

8,262

—

364

28

16

56

—

860

1,324

Gr. 2 .........

—

162.1

162.1

42.8

119.3

10,676

—

530

46

70

93

—

1,142

1,881

Gr. 3 .........

—

285.1

285.1

76.9

208.2

18,676

—

1,047

168

153

295

—

2,013

3,676

Gr. 4 .........

—

434.2

434.2

80.2

354.0

25,658

—

1,506

320

476

549

—

3,001

5,852

Gr. 5 .......

—

709. o

709. o

72.2

636.8

46,962

—

4,072

842

1,563

1,702

—

4,891

13,070

Gr. 6 .........

—

1,456.5

1,456.5

139.0

1,317.5

96,280

—

9,826

2,748

4,337

2,618

—

11,289

30,818

Summa

—

175.7

175.7

40.5

135.a

12,765

—

717

107

142

187

1,369

2,522

Bevillningsutskottets betänkande Nr 69. 27

Procentuella tal.

Förmögen-

hetsgrupp

Värde av
jordbr.-fastighet
o. jordbr.-in-

ventarier

Övriga

till-

gångar

Skul-

der

Be-

hållen

förmö-

genhet

Statlig
nk.- o.
förm fl-ge n-hets-skatt

Extra i
ink.- o.
förmö-gen-hets-skatt

Sär-skild
skatt å
förmö-genhet
enl.
prop.

Komm.
progr.-skatt o.
utjäm-nings-akatt (''/b)
grund-belopp

Väg-

skatt

(enl.

1933

års

ändr.)

Allmän
kommu-nalskatt,
lands-tingsskatt
m. m.

Summa

Netto-intäkt av
jordbr.-fastighet
i % av
inkomst
(kalky-lerad)

i % ay summa tillgångar

i

% av

inkomst (kalkylerad)

Landsbygd.

Jordbrukare.

Gr. 1 .........

80.4

19.6

27.8

72.2

3.4

O.o

0.4

O.o

4.0

21.9

29.7

80.8

Gr. 2 .........

76.2

23.8

26.1

73.9

4.6

O.i

1.2

0.3

3.6

21.8

31.1

48.0

Gr. 3.........

66.3

33.7

29.4

70.6

5.6

0.8

1.9

0.7

4.0

22.9

35.4

38.0

i Gr. 4 .........

54.8

45.2

29.6

70.5

6.4

0.8

3.8

1.3

5.1

26.8

44.2

48.1

Gr. 5........

60.8

39.2

15.9

84.1

7.8

1.5

6.7

2.5

3.6

22.8

44.4

21.9

Gr. 6 .........

62.1

37.9

4.7

95.3

11.6

2.9

11.1

5.1

4.1

21.9

56-e

24.7

Summa

71.«

29.0

25.4

74.6

5.3

0.6

2.5

O.o

3.e

22.4

35.5

58.4

Övriga skatt-skyldiga.

Gr. 1 .........

—

lOO.o

13.9

86.1

4.1

0.1

0.2

0.3

1.6

11.0

17.8

—

Gr. 2 .........

—

100.o

13.7

86.3

5.2

0.5

0.6

1.1

1.5

11.4

20.3

—

Gr. 3 .........

—

lOO.o

4.2

95.8

5.8

0.9

0.7

1.6

1.6

11.1

21.7

—

Gr- 4 .........

—

lOO.o

15.9

84.1

6.5

1.0

2.1

1.8

1.9

12.9

26.2

—

Gr. 5 .........

—

lOO.o

28.8

71.2

9.1

2.4

1.8

4.3

1.5

10.2

29.8

—

Gr. 6 .........

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Summa

—

lOO.o

15.6

84.4

5.8

0.9

0.8

1.6

1.0

11.0

21.7

—

Städer.

Jordbrukare.

Gr. 1 .........

26.6

73.5

57.2

42.8

5.2

0.8

0.2

1.5

—

12.4

20.1

11.7

Gr. 2 .........

46.0

54.0

27.6

72.4

5.9

0.9

0.7

1.5

—

15.8

24.8

5.7

Gr. 3 .........

43.6

56.4

21.9

78.1

5.1

0.5

0.9

0.9

—

12.8

19.7

20.9

Gr. 4 .........

20.1

79.9

28.4

71.6

6.9

0.6

2.2

2.1

12.1

23.9

5.8

Gr.........

—

-

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Gr. 6........

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Summa

30.5

69.5

36. S

63.7

5.7

0.7

1.0

1.5

-

12.9

218

10.»

Övriga skatt-skyldiga.

Gr. 1 .........

—

lOO.o

27.6

72.4

4.4

0.3

0.2

0.7

—

10.4

16.0

—

Gr. 2 .........

-

lOO.o

26.4

73.6

4.9

0.4

0.7

0.9

—

10.7

17.6

—

Gr. 3 .........

—

lOO.o

27.0

73.0

5.6

0.9

0.8

1.6

—

10.8

19.7

—

Gr- 4 .........

—

! lOO.o

18. 5

81.6

5.9

1.2

1.9

2.1

—

11.7

22.8

—

Gr. 5 ........

—

lOO.o

10.2

89.8

8.7

1.8

3.8

3.6

—

10.4

27.8

—

Gr. 6 .........

—

lOO.o

9.6

90.5

10.2

2.9

4.5

2.7

—

11.7

32.0

—

Summa

—

lOOo

281

76.0

5.0

0.8

i 1.1

1.5

—

10 7

19.7

—

28

Bevillningsutskottets betänkande Nr 69.

Tabell utvisande verkningarna av den av Kungl. Maj:t föreslagna särskilda

Stockholm (utarbetad

Tabellen avser 1934 års taxering. Där den s. k.

Förmögenhetsbelopp om
kr.

An-

tal

Summa

behållen

förmögen-

het

Summa
beräknad
inkomst
(utan av-drag för
kommu-nalskatt)

Summa uträknade

progressiva

Statlig
ink.- o.
förm.-skatt,
165 %

Komm.

progr.-

skatt,

grund-

belopp

ut-

jämnings-

skatt,

grund-

belopp

A b s

o 1 u t a

50,100— 100,000.......................

15

1,161,000

284,400

15,262

2,403

1,592

100,100— 150,000.......................

8

972,000

181,500

10,977

2,016

1,338

150,100— 300,000........................

15

3,244,000

403,800

31,952

7,662

5,098

300,100— 500,000.......................

8

2,692,000

440,400

37,673

10,744

7,158

500,100—1.000,000........................

7

4,995,000

463,300

45,571

13,251

8,828

1,000,100—2,000,000.......................

8

9,785,000

1,654,900

221,042

68,238

45,484

2,000,100—3,000,000........................

6

14,840,000

1,134,200

144,635

47,335

31,554

3,000,100—5,000,000........................

4

17,200,000

1,153,600

184,640

58,125

38,746

5,000,100 och högre ........................

4

37,723,000

1,849,600

364,191

100,196

66,796

Summa

75

92,612,000

7,665,700

1,055,943

309,970

206,694

Medel

50,100— 100,000........................

15

77,400

18,960

1,017

160

106

100,100— 150,000........................

8

121,500

22,680

1,372

252

167

150,100— 300,000.......................

15

216,300

26,920

2,130

511

340

300,100— 500,000........................

8

336,500

55,050

4,709

1,343

895

500,100—1,000,000........................

7

713,600

66,180

6,510

1,893

1,261

1,000,100—2,000,000........................

8

1,223,100

206,880

27,630

8,530

5,685

2,000,100—3,000,000........................

6

2,473,300

189,030

24,106

7,889

5,259

3,000,100—5,000,000.....................

4

4,300,000

288,400

46,160

14,531

9,687

5,000,100 och högre ......................

4

9,430,800

462,400

91,048

25,049

16,699

Summa

75

1,234,800

100,870

14,079

4,133

2,754

Pro

(Procent av

50,100— 100,000.......................

15

5.4

0.8

0.6

100,100— 150,000.......................

8

6.1

1.1

0.7

150,100— 300,000.......................

15

7.9

1.9

1.8

300,100— 500,000......................

8

8.6

2.4

1.6 j

500,100—1,000,000........................

7

9.8

2.9

1.9

1,000,100—2,000,000........................

8

13.4

4.1

2.8

2,000,100—3,000,000........................

6

12.8

4.2

2.8

3,000,100—5,000,000........................

4

16.0

5.0

3.4

5,000,100 och högre ........................

4

19.7

5.4

3.6

Summa

76

14.0

4.1

2.7

1 Den s. k. reduktionsspärren inverkar beträffande en skattskyldig inom denna grupp.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 69

29

Bilaga II.

skatten å förmögenhet m. fl. skatter beträffande ett antal skattskyldiga i
inom bevillningsutskottet).

reduktionsspärren inverkar, har detta angivits i särskild not.

skatter 1934

Den beräknade inkomstens
fördelning i storleks-

Allmän

Skatte-ökning
fr. 1933
till 1934

grupper örn kr.

Extra
ink.- o.
förm.-skatt

Särskild
skatt å
förm. enl.
prop.

Summa

komm.-skatt,
beräknad
efter 9 %

Summa

skatter

1934

Summa

skatter

1933

t. o. m.
10,000

10,010—

40,000

40,010— |
100,000

100,010— S
200,000 ;

200,010 1
och högre j

A

n t a

1

tal, k

rönö

r

2,227

1 394

21,878

1,928

572

16,831

7,187

1 3,434

55,333

9,697

1 3,929

69,201

12,200

12,984

92,834

58,197

33,116

426,077

39,956

63,663

327,143

47,892

78,333

407,736

83,956

178,636

793,775

263,240

375,061

2,210,808

tal, k

rönö

r

149

26

1,458

241

72

2,104

479

229

3,689

1,212

491

8,650

1,743

1,855

13,262

7,275

4,140

53,260

6,660

10,610

54,524

11,973

19,583

101,934

20,989

44,659

198,444

3,510

5,001

29,477

centuella

inkomsten)

t a 1

0.8

O.l

7.7

1.1

0.8

9.3

1.8

0.8

13.7

2.2

0.»

15.7

2.6

2.8

20.0

3.5

2.o

25.8

3.5

5.6

28.9

4.1

6.8

35.3

4.5

9.7

42.9

8.6

4.»

29.2

24,327

46,205

44,973

15,795

32,626

31,385

35,081

90,414

84,431

39,186

108,387

100,879

39,672

132,506

115,108

141,071

567,148

511,290

101,628

428,771

349,331

103,458

511,194

413,494

166,511

960,286

748,252

666,729

2,877,537

2,399,143

1,622

3,080

2,998

1,974

4,078

3,923

2,339

6,028

5,629

4,898

13,548

12,610

5,667

18,929

16,444

17,634

70,894

63,911

16,938

71,462

58,222

25,864

127,798

103,373

41,628

240,072

187,063

8,890

38,367

31.989

8.5

16.2

15.8

8.7

18.o

17.3

8.7

22.4

20.9

8.9

24.o

22.9

8.6

28.6

24.8

8.5

34.8

30.9

8.9

37.8

30.8

9.0

44.3

35.8

9.o

51.9

40.5

8.8

380

81 7

1,232

3

11

1

—

—

1,241

1

6

1

—

5,983

4

8

2

1

—

7,508

1

2

4

1

—

17,398

—

2

4

1

—

55,858

—

—

2

3

3

79,440

—

—

—

4

2

97,700

—

—

—

—

4

212,034

—

—

—

—

4

478,894

9

29

14

10

18

82

155

399

938

2,485

6,983

13,240

24,425

53,009

6,378

0.4

0.7

1.6

1.7

3.8

3.4
7.0

8.5
11.4

6*

30

Bevillningsutskottets betänkande Nr 69,

Till inkomst- oell förmögen-hetsskatt beskattningsbart
belopp

Kr.

Alternativ I

Statlig
inkomst-och för-mögen-hetsskatt1 *

Kr.

Kom-

munala

progres-

sivskat-

tens

grund-

belopp

Kr.

Ut-

jämnings-

skattens

grund-

belopp7

Kr.

Extra
inkomst-och för-mögen-hetsskatt3

Kr.

Summa

Kr.

Kom-

munal-

skatt

10 %4

Kr.

Summa
skatter
enl. alt. I

Kr.

l

2

3

4

6

6

7

8

!

i.

3,000 ...............

157

_

_

157

400

557

2.

4,000 ...............

210

5

3

—

218

500

718

3.

4,500 ...............

236

7

4

—

247

550

797

4.

5,000 ...............

262

10

6

—

278

600

878

5.

6,000 ...............

315

15

10

—

340

700

1.040

6.

8,000 ...............

420

25

16

15

476

900

1,376

7.

9,000 ...............

472

30

20

30

552

1,000

1,552

I 8.

10,000 ...............

525

40

26

45

636

1,100

1,736

9.

12,000 ...............

665

60

40

75

840

1,300

2,140

! 10.

15,000 ...............

875

90

60

142

1,167

1,600

2,767

11.

20,000 ...............

1,225

190

126

255

1,796

2,100

3,896

12.

25,000 ...............

1,662

290

193

405

2,550

2,600

5,150

13.

30,000 ...............

2,100

390

260

555

3,305

3,100

6,405

14.

40,000 ...............

2,975

640

426

930

4,971

4,100

9,071

1 15''

50,000 ...............

4,025

940

626

1,380

6,971

5,100

12,071

16.

60,000 ...............

5,075

1,240

826

1,830

8,971

6,100

15,071

17.

100,000 ...............

9,975

2,840

1,893

3,930

18,638

10,100

28,738

18.

150,000 ...............

16,975

5,340

3,560

6,930

32,805

15,100

47,905

19.

200,000 ...............

24,850

7,840

5,226

9,930

47,846

20,100

67,946

20.

250,000 ..............

33,600

10,340

6,893

12,930

63,763

25,100

88,863

21.

300,000 ...............

42,350

12,840

8,560

15,930

79,680

30,100

109,780

22.

400,000 ...............

61,600

17,840

11,893

21,930

113,263

40,100

153,363

23.

432,000 ...............

68,320

19,440

12,960

23,850

124,570

43,300

167,870

24.

500,000 ...............

82,600

22,500

15,000

27,930

148,030

50,100

198,130

25.

1,000,000 ...............

198,100

45,000

30,000

57,930

331,030

100,100

431,130

1 Statlig ink.-, och förm.-skatt beräknad att utgå med 175% av grundbeloppet. — 7 Ut förm.

-skatt beräknad = år 1933 + 50 % förhöjning. — 4 Kommunala utskylder hava be komst-

och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet. — 6 Statlig ink.- och förm.-skatt

kom. progr.-skattens grundbelopp. — 7 Extra ink.- och förm.-skatt beräknad = år 1933.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 69.

31

Bilaga lil.

Alternativ II

Ökning

i skatten

Statlig

inkomst-

Kom-

munala

Utjäm-

nings-

Extra
ink.- och
fö mu-skätt ''

Kommu-

Summa

vid alternativ I i
förhållande till
alternativ II

och för-mögenhets-skatt 6

sivskattens

grund-

belopp

skattens

grund-

belopp6

Summa

nalskatt
10% 4

skatter
enl. alt. II

i

i % av til!

ink.-skatt

besk.-bart

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr

Kr.

Kr.

belopp

9

10

11

12

13

14

15

16

17

OO

»rf

V“H

_

148

400

548

9

0.8

198

5

1

-

204

500

704

14

0.4

222

7

2

—

231

550

781

16

0.4

247

10

3

—

260

600

860

18

0.4

297

15

5

—

317

700

1,017

23

0.4

396

25

8

10

439

900

1,339

37

0.5

445

30

10

20

505

1,000

1,505

47

0.5

495

40

13

30

578

1,100

1,678

58

0.6

627

60

20

50

757

1,300

2,057

83

0.7

825

90

30

95

1,040

1,600

2,640

127

0.8

1,155

190

63

170

1,578

2,100

3,678

218

1.1

1,567

290

96

270

2,223

2,600

4,823

327

1.3

1,980

390

130

370

2,870

3,100

5,970

435

1.5

2,805

640

213

620

4,278

4,100

8,378

693

1.7

3,795

940

313

920

5,968

5,100

11,068

1,003

2.0

4,785

1,240

413

1,220

7,658

6,100

13,758

1,313

2.2

9,405

2,840

946

2,620

15,811

10,100

25,911

2,827

2.8

16,005

5,340

1,780

4,620

27,745

15,100

42,845

5,060

3.4

23,430

7,840

2,613

6,620

40,503

20,100

60,603

7,343

3.7

31,680

10,340

3,446

8,620

54,086

25,100

79,186

9,677

3.9

39,930

12,840

4,280

10,620

67,670

30,100

97,770

12,010

4.0

58,080

17,840

5,946

14,620

96,486

40,100

136,586

16,777

4.2

64,416

19,440

6,480

15,900

106,236

43,300

149,536

18,334

4.2

77,880

22,500

7,500

18,620

128,500

50,100

176,600

21,530

4.3

186,780

45,000

15,000

38,620

285,400

100,100

385,500

45,630

4.6

jämningsskatt beräknad till a/a av kom. progr.-skattens grundbelopp. — 3 Extra ink- och
räknats till 10 % av en beskattningsbar inkomst, som med 1,000 kr. överstiger det till inberäknad
att utgå med 165 % av grundbeloppet. — 6 Utjämningsskatt beräknad till */> av

32

Bevillningsutskottets betänkande Nr 69.

Reservation

av herrar Carlsson i Gävle och Olsson i Golvvasta, som ansett att första
stycket av utskottets yttrande (sid. 16, som börjar med orden »Mot förslaget»
och slutar med orden »framlagda förslagen») bort hava följande
lydelse:

»Mot förslaget till särskild förmögenhetsskatt hava från i ärendet hörda
myndigheter framförts starka betänkligheter. Av de på utskottets initiativ
verkställda undersökningarna torde framgå, att denna kritik icke saknat
fog. Därest fråga varit örn införande av en för framtiden bestående
beskattning, hade enligt utskottets mening den nu valda utvägen icke
hort ifrågakomma. Såsom departementschefen uttalat är emellertid här
fråga örn en beskattning av allenast tillfällig natur, betingad av det nuvarande
statsfinansiella läget. Med avseende härå och då andra mera
lämpliga utvägar att ernå balans i budgeten icke kunnat anvisas, har
utskottet icke velat motsätta sig att de med propositionen framlagda förslagen
i princip antagas. Då emellertid ett fortsatt uttagande av särskild
förmögenhetsskatt, i den omfattning och den form, beskattningen enligt
propositionen skulle erhålla, uppenbarligen komme att i hög grad skärpa
olägenheterna av en dylik beskattning, har utskottet ansett sig böra uttala
att, därest det statsfinansiella läget nödvändiggör en skärpt beskattning
av förmögenhet jämväl under kommande år, detta icke bör ske efter
de nu föreslagna linjerna.»

Särskilt yttrande

av herrar Nilsson i Kristianstad, Nilsson i Landeryd, Lithander, Velander,
Hagström, Anderson i Norrköping och Brännström, som anfört:

»Såsom framgår av de reservationer, som av våra meningsfränder inom
stats- och jordbruksutskotten fogats till utlåtandena från dessa utskott
rörande ett flertal anslagsfrågor, har högern ansett, att det nuvarande
konjunkturläget och gjorda erfarenheter rörande verkningarna av den
nu förda arbetslöshetspolitiken motivera vida längre gående nedskärningar
i de av regeringen begärda anslagen av lånemedel, än majoriteten
i dessa utskott velat förorda. Därest de från högerhåll framställda

Bevillningsutskottets betänkande Nr 69. 33

yrkandena bifallits, skulle i förhållande till regeringens förslag ha uppnåtts
en besparing på över 66 miljoner kronor å ifrågavarande anslag,
därav 33.4 miljoner kronor å de anslag till allmänna arbeten, som enligt
regeringens förslag skola utgå av lånemedel med kort amorteringstid. I
förhållande till av riksdagsmajoriteten beslutade eller föreslagna anslagssummor
för samma ändamål innebära högerns yrkanden en besparing
på något över 43 miljoner kronor.

De starka betänkligheter, som den oerhörda upplåningen för allmänna
arbeten och för övriga åtgärder mot arbetslösheten måste framkalla, hade
enligt vår mening bort föranleda riksdagen att vidtaga betydligt större
nedskärningar i anslag, som skola utgå av lånemedel, än de hittills beslutade
eller av statsutskottet förordade reduceringarna. Detta låter sig
göra utan att berättigade sociala krav behöva åsidosättas. Ett allvarligt
försök hade bort göras att återgå till de i svensk finanspolitik hittills
följda grundsatser, som i fjol frånträddes. Så har emellertid icke skett
och den budget, som riksdagen nu står i begrepp att fastställa, innebär
alltså, att riksdagen även i år övervältrar på framtiden täckningen av
mycket betydande belopp för ändamål, som enligt hittills vedertagna
principer icke betraktats såsom kapitalökningsutgifter. Därest från
högern framställda yrkanden bifallits, hade upplåningen kunnat högst betydligt
reduceras och en motsvarande minskning i utgifterna för räntor
och amortering hade medfört en välbehövlig lättnad i nuvarande ansträngda
budgetläge.

Vid överläggning örn vilka vägar, som skola anlitas för finansiering
av den budget, som riksdagen nu går att fastställa, hava vi inom bevillningsutskottet
framfört den uppfattningen, att en höjning av den statliga
inkomst- och förmögenhetsskatten är ur olika synpunkter att föredraga
framför de av regeringen föreslagna nya förmögenhetsskatterna.
En av dessa, stämpelavgiften för bouppteckningar, har utskottet avstyrkt.
Beträffande den andra, den särskilda skatten å förmögenhet, har
utskottet tillstyrkt bifall till Kungl. Maj:ts proposition med viss ändring
i fråga örn reduktionsregeln för de fall, då förmögenheten anses lämna
ringa avkastning. Utskottet erkänner det befogade i den starka kritik,
som de hörda myndigheterna anfört mot förslaget angående särskild skatt
å förmögenhet, en kritik som på ett i vissa hänseenden ganska uppseendeväckande
sätt bekräftats genom de utredningar, som verkställts på utskottets
initiativ. Trots detta har utskottet ’i princip’ anslutit sig till
de i propositionen framlagda förslagen. Som skäl härför anför utskottet,
dels att skatten endast är av tillfällig natur — ett uttalande som enligt
vad tidigare erfarenhet givit vid handen icke behöver utesluta, att utskottets
majoritet kan komma att ett eller flera följande år tillstyrka
skattens fortsatta utgående — dels att andra och mera lämpliga utvägar
att ernå balans i budgeten icke kunnat anvisas. Det senare påståendet
utgör enligt vår mening icke något hållbart skäl, då andra utviigar att

Milling till riksdagens protokoll UMb. 7 sami. Nr 69.

3

34 Bevillningsutskottets betänkande Nr 69.

åstadkomma balans i budgeten ha motionsvis samt under överläggningen
inom utskottet anvisats. Innan vi övergå till att angiva, huru enligt vår
mening de för budgetens finansiering erforderliga skattebeloppen borde
uttagas, vilja vi med stöd av de på utskottets initiativ företagna utredningarna
beröra verkningarna av den föreslagna särskilda förmögenhetsskatten
och något närmare utveckla våra synpunkter på detta skatteförslag.

Först vilja vi emellertid erinra örn, att i det till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt taxerade beloppet och således även i det beskattningsbara
beloppet ingår */«o av den behållna förmögenheten, oberoende
av örn förmögenheten lämnat någon avkastning eller ej. Detta innebär,
att cirka 1.66 procent av förmögenheten årligen ingår i det taxerade beloppet.

I det beskattningsbara beloppet ingår även förutom avkastningen av
förmögenheten jämväl annan inkomst efter allmänna avdrag.

Nämnda beskattningsbara belopp ligger till grund för beräkningen icke
blott av inkomst- och förmögenhetsskatten utan även av övriga progressiva
skatter, nämligen den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten
samt den extra inkomst- och förmögenhetsskatten. Detta
innebär således, att redan enligt gällande bestämmelser förmögenhetsdelen
bidrager till att höja progressionen för samtliga förenämnda skatter
utan hänsyn till den avkastning, förmögenheten kan hava lämnat.

Genom en på detta sätt anordnad progressivbeskattning blir sålunda
förmögenheten redan nu rätt hårt beskattad.

Den föreslagna särskilda förmögenhetsskatten är konstruerad såsom
en fristående förmögenhetsskatt men på samma gång ställd i relation till
det till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet.

Reduktionsregeln enligt förslaget har tillkommit i syfte att söka mildra
den särskilda förmögenhetsskattens verkningar. Därvid har hänsyn ej
tagits till förmögenhetens avkastningsförmåga utan till storleken av det
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet,
vari såsom förut nämnts ingår icke blott V«o av förmögenheten utan även
förutom inkomst av kapital jämväl inkomster av andra förvärvskällor
utan hänsyn till örn sistnämnda inkomster härflutit av förmögenheten
eller av exempelvis inkomst av tjänst eller dylikt. Givet är, att en förmögenhetsskatt
konstruerad på föreslaget sätt måste verka i högsta grad
orättvis och betungande för de skattskyldiga. Den av utskottet föreslagna
modifikationen i Kungl. Majrts förslag medför ringa lättnad i
förevarande hänseende.

Den genom utskottets försorg verkställda utredningen angående den
särskilda förmögenhetsskatten utvisar följande:

Av den vid betänkandet fogade Bilaga I (sid. 25 i bet.) framgår, att för
jordbrukarna kommer den särskilda förmögenhetsskatten att bliva högre
än den extra inkomst- och förmögenhetsskatten. Härtill kommer, att för

35

Bevillningsutskottets betänkande Nr 69.

jordbrukarna förstnämnda skatt överstiger summan av den kommunala
progressivskatten och. utjämningsskatten. Vad nu anförts örn de å Bilaga
I angivna absoluta talen gäller även örn de procentuella talen (sid. 27 i
bet.)

Beträffande den i betänkandet redovisade Bilaga II (sid. 29 i bet.) utvisar
nämnda bilaga i fråga örn de absoluta talen, att för förmögenhetsbelopp
över 2 miljoner kronor kommer den särskilda förmögenhetsskatten att
överstiga den extra inkomst- och förmögenhetsskatten. Summan av den
särskilda förmögenhetsskatten för de å denna bilaga angivna 75 fallen
överstiger summan av den extra förmögenhetsskatten högst avsevärt. Vad
angår förmögenheter över 5 miljoner kronor överstiger summan av den
särskilda förmögenhetsskatten summan av allmän kommunalskatt.

Av Bilaga II framgår vidare, att skatteökningen i procent av inkomsten
visserligen kan beträffande de mindre förmögenheterna verka relativt
ringa men i fråga örn de större förmögenheterna blir däremot nämnda
procentuella ökning ganska betydande.. Det förtjänar även anmärkas, att
Bilaga II endast angiver medeltalsprocenten. Inom de olika grupperna
av beräknad inkomst verkar skatteökningen däremot synnerligen ojämnt
vid jämförelse icke blott mellan skattskyldiga i stad och på landet utan
även mellan sådana skattskyldiga inbördes.

Enligt den av utskottet verkställda utredningen i fråga örn vissa skattskyldiga
i Stockholms stad, därvid inkomst- och förmögenhetsskatten beräknats
utgå med 165 procent av grundbeloppet, utjämningsskatten beräknats
till 2/3 av den kommunala progressivskattens grundbelopp, den
kommunala skatten till 9 procent av den beskattningsbara inkomsten samt
övriga skatter lika med för år 1933, komma skatterna för år 1934 i procent
av nedan angivna beräknade inkomstbelopp att variera sålunda:

Beräknad inkomst
Kr.

204,000—730,000

59.000— 180,000

26.000— 51,000
5,200— 24,000

Skatter i % av
beräknad inkomst

%

30 —59
21.8—42
16.5—27.3
13.3—29.8

Skatteökning från 1933
till 1934 i % av beräknad
inkomst

%

2.1— 15.8

1.2— 9.2
0.5—6.i
0.2— 3.5

Då avkastningen av förmögenheten är relativt ringa i förhållande till
förmögenhetens storlek, framgår av nämnda utredning, att den särskilda
förmögenhetsskatten kan komma att uppgå till 10—14 procent av den
beräknade verkliga inkomsten.

För inkomsttagare med beräknad verklig inkomst av 50,000—500,000
kronor men med en relativt liten förmögenhet i förhållande till inkomsten
kan skatteökningen från 1933 till 1934 stanna vid endast 1.2—2.i procent
av den beräknade verkliga inkomsten.

Beträffande en inom utskottet verkställd utredning rörande vissa skattskyldiga
större jordbrukare inom Södermanlands län, därvid inkomst -

36

Bevillningsutskottets betänkande Nr 69.

och förmögenhetsskatten beräknats utgå med 165 procent av grundbeloppet,
utjämningsskatten beräknats till I 2/3 av den kommunala progressivskattens
grundbelopp, kommunal- och landstingsskatt beräknats i enlighet
med de för år 1934 fastställda skattesatserna, garantiskatten å fastighet
medräknats samt den kommunala progressivskatten och extra förmögenhetsskatten
beräknats lika med för år 1933, komma dessa skatter för år
1934 i procent av nedan angivna beräknade inkomstbelopp att variera sålunda: -

Beräknad inkomst

Skatter i % av
beräknad inkomst

Skatteökning från 1933
till 1934 i % av be-

räknad inkomst

Kr.

%

%

49,000—255,000

36.7—54.3

10.2—16.8

26,000— 48,000

25.3—71.7

1.3—11.4

7,000— 21,000

13.2—77.9

0.5—19.i

Då avkastningen av förmögenheten är relativt ringa i förhållande till
förmögenhetens storlek, utvisar denna utredning, att den särskilda förmögenhetsskatten
kan komma att uppgå till 10—18.4 procent av den beräknade
verkliga inkomsten.

Enligt en inom utskottet verkställd utredning rörande vissa skattskyldiga
mindre jordbrukare inom örebro län, därvid skatterna beräknats på
samma sätt som i fråga örn förenämnda större jordbrukare, komma dessa
skatter för år 1934 i procent av nedan angivna beräknade inkomstbelopp
att variera sålunda:

Beräknad inkomst
Kr.

1,400—38,000

Skatter i % av
beräknad inkomst

%

13.1—46.4

Skatteökning trän 1933
till 1934 i % av beräknad
inkomst

%

0.2—4.o

I dessa fall bar den behållna förmögenheten i runt tal varierat mellan
52,000—223,000 kronor.

Vid jämförelse mellan skattskyldiga med förmögenhet i stad och på
landet framgår av den inom utskottet verkställda utredningen, att för
sådana skattskyldiga med ungefär lika stor förmögenhet, därvid för jordbrukaren
ej medräknats garantiskatten, skulle för år 1934 skatterna i procent
av beräknad verklig inkomst utgöra:

för jordbrukaren: beräknad inkomst = 156,000 kr.; skatter i % av beräknad

inkomst = 40 %

» stadsbon: » » =400,000 » ; skatter i % av beräknad

inkomst = 38.3 %

» jordbrukaren: » » = 26,000 » ; skatter i % av beräknad

inkomst = 40.9 %

» stadsbon: » » = 79,000 » ; skatter i X av beräknad

inkomst = 36.3 %

Bevillningsutskottets betänkande Nr 69. 37

Till belysande av den orättvisa, som vidlåder den föreslagna särskilda
förmögenhetsskatten förtjänar framhållas att, på sätt framgår av de ovan
återgivna siffersammanställningarna rörande vissa skattskyldiga i Stockholms
stad och inom Södermanlands län, skatterna i procent av beräknad
inkomst för olika inkomstgrupper icke visa en jämnt avvägd stegring
i relation till inkomsten utan att för en grupp med lägre inkomster procenttalet
uppgår för vissa inkomster inom gruppen till högre tal än som
gälla för grupper med högre inkomster och detta även med många procent.
I all synnerhet kommer denna ojämnhet till synes beträffande de
jordbrukare, som undersökningen i denna del omfattar.

Förutom de nu påtalade anmärkningarna mot den särskilda förmögenhetsskatten
kunna följande erinringar göras mot densamma. Med den
särskilda förmögenhetsskatten i dess nu föreslagna form är förbunden
den risken, att förmögenheternas ungefärliga belopp kunna offentliggöras.
Detta innebär ett betänkligt avsteg från principen örn deklarationshemlighetens
bevarande.

Tillfredsställande garantier hava vidare ej lämnats för att förmögenheter
med ringa eller ingen avkastning ändock drabbas av den ifrågavarande
skatten. Detta betyder ett avsteg från principen örn skatt efter
förmåga.

Genom införande av en särskild förmögenhetsskatt komma fem olika
progressiva skatter att utgå. Härigenom göres hela skattesystemet mera
invecklat än vad som tidigare varit förhållandet.

Den särskilda förmögenhetsskatten kommer givetvis att medföra ökat
arbete för taxeringsmyndigheterna och debiteringsförrättarna. Keduktionsregelns
tillämpning, särskilt i fråga örn äkta makar, torde medföra
risk för felaktigheter, och i följd härav kan förväntas ökat antal besvär
hos skattedomstolarna, vilkas arbetsbörda redan är betydande. Det nu
anförda kan sålunda leda till ökade kostnader för statsverket.

Den verkställda utredningen har även givit vid handen, att jordbrukarna
såväl de större som de mindre redan enligt nu gällande bestämmelser
i regel äro hårdare beskattade än andra skattskyldiga. För jordbrukarna
måste således varje skatteökning, även den allra minsta, komma
att leda till en försämring i ekonomiskt avseende.

Med hänsyn till vad sålunda anförts ha vi icke kunnat tillstyrka bifall
till det föreliggande skatteförslaget ens under den förutsättningen, att
skatten skulle komma att utgå endast under ett år. Andra utvägar än kapitalkonfiskation,
vartill det föreliggande förslaget i många fall kommer
att leda, måste enligt vår mening väljas och den naturliga utvägen synes
oss då vara att anlita den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten.
Att, såsom från visst håll ifrågasatts, lägga ökningen av den direkta beskattningen
på den år 1932 införda extra inkomst- och förmögenhetsskatten
ha vi icke kunnat tillstyrka. Denna skatt förklarades år 1932 vara
av rent tillfällig natur, men det oaktat föreslås nu, att intäkten av den -

38 Bevillningsutskottets betänkande Nr 69.

samma skall avskiljas för amorteringen av den så kallade korttidsupplåningen,
vilket innebär att sistnämnda skatt skulle fastlåsas för minst
sex år, sannolikt för längre tid. Skulle riksdagen besluta att uttaga än
större belopp medelst denna skatteform, komme den att ännu fastare förankras
i vårt skattesystem. Då vi anse, att införande av den extra inkomst-
och förmögenhetsskatten försvårat strävandet efter önskvärd enhetlighet
i vårt skattesystem, kunna vi redan av detta skäl icke tillstyrka,
att denna skatteform utnyttjas för anskaffandet av de skattebelopp, som
erfordras för budgetens balansering,

Enligt vår mening bör den ökning i den direkta beskattningen, som befinnes
nödvändig för budgetens finansiering, uttagas genom höjning av
den statliga inkomst- och förmögenhetsskattens procenttal. I denna skatt
ha de svenska statsmakterna sökt skapa en enhetlig beskattningsform,
vars skatteskala, enligt finansminister Thorssons uttalande, borde så avvägas,
''att den så vitt möjligt uttrycker de olika inkomsttagarnas relativa
skattskyldighet och så att man kan uttaga ett ökat eller minskat
skattebelopp genom en enkel procentuell höjning eller sänkning av skatten’.
Medlet härför är det föränderliga s. k. procenttalet.

Den rörliga procentsatsen har utgjort:

År 1920 ..............

............. 155 X

År

1927 ..............

............ 160 %

> 1921 ..............

............. 175 %

»

1928 ...............

......... 150 %

» 1922...............

............. 175 X

»

1929 ...............

............ 145 X

» 1923..............

............. 175 X

»

1930 ...............

............ 145 X

» 1924..............

........... 175 X

»

1931...............

............ 145 X

» 1925 ..............

............. 170 X

»

1932 ...............

........ 145 %

» 1926..............

............. 160 X

»

1933 ...............

............ 165 X

En höjning av procenttalet för den ordinarie inkomst- och förmögenskatten
med 5 enheter beräknas giva minst 3.7 miljoner kronor i
ökad skatteintäkt. En höjning med 10 enheter till procenttalet 175 —-detsamma som gällde under de statsfinansiella brydsamma åren 1921—
1924 — skulle alltså medföra en ökning av inkomst- och förmögenhetsskattens
belopp med minst 7.4 miljoner kronor. En ytterligare skärpning av
den direkta beskattningen synes icke vara tillrådlig, och vi ha därför förordat,
att vad som ytterligare erfordras för budgetens finansiering —
varvid hänsyn tagits även till den brist, som uppstår örn riksdagen enligt
bevillningsutskottets hemställan avslår Kungl. Maj:ts förslag örn stämpelavgift
å bouppteckningar — måtte uttagas genom höjning av kaffetullen.
Det belopp, som på denna väg behöver uttagas, torde kunna begränsas
till 6 å 7 miljoner kronor, vilken summa kunde erhållas genom
en höjning av kaffetullen med 15 öre per kilogram. Av skäl, som anförts
i motionerna 1:114 och II: 252, torde en tullförhöjning med detta belopp
icke behöva medföra en motsvarande höjning av detaljpriset på kaffe.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 69. 39

Genom de av oss föreslagna åtgärderna för budgetens finansiering
skulle de extra bördor, som utgifterna för arbetslöshetens bekämpande
medföra, icke läggas uteslutande på ett fåtals axlar, utan varje medborgare,
som har att erlägga skatt till staten, skulle i mån av sin skattekraft
få lämna något bidrag till denna gemensamma samhällsangelägenhet.
Detta bidrag bleve för de mindre skattedragarna ringa, medan
däremot de större inkomsttagarna finge vidkännas en väsentlig ökning.
Men till skillnad från förslaget örn särskild skatt å förmögenhet
bomme denna ökade beskattning att utgå efter inkomsten och således
träffa den verkliga skattekraften, men däremot icke en förmögenhet, som
i många fall icke lämnar någon avkastning. Icke minut med hänsyn till
det nuvarande ekonomiska läget inom jordbruksnäringen, synes oss denna
beskattningsform vara vida att föredraga framför den av Kungl.
Majit föreslagna särskilda förmögenhetsskatten.»