Bevillningsutskottets betänkande Nr 61.
3
Nr 61.
Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1934 kl. 3 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående sättet för anordnande i visst fall av importreglering.
I en den 18 maj 1934 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 276, Ilar Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
lämnat riksdagen tillfälle att avgiva yttrande i fråga örn sättet för anordnande
i visst fall av importreglering.
Vid propositionen har såsom bilaga fogats ett inom finansdepartementet
upprättat förslag till kungörelse med bestämmelser att tillämpas vid
reglering av införseln till riket av vissa varor. Förslaget är infört såsom
bilaga vid detta betänkande.
Den 16 februari 1934 uppdrog Kungl. Majit åt en särskild sakkunnigberedning
att verkställa utredning och avgiva förslag till åtgärder till
skydd för den inhemska marknaden såsom ett led i arbetet för åvägabringande
av ökade försörjningsmöjligheter inom olika näringsgrenar.
Beträffande de olika omständigheter, vilka skulle kunna anses göra ett
genomförande av särskilda beredskapsåtgärder nödvändigt, hava de sakkunniga
anfört bland annat, att den djupgående ekonomiska kris, som
sedan åtskilliga år satt sin prägel på utvecklingen i världen, hade beledsagats
av ett åtminstone tillfälligt sönderfallande av det gamla monetära
systemet. Utsikterna för den framtida internationella utvecklingen
på det valutapolitiska området syntes alltjämt synnerligen ovissa; och
detta gällde alldeles särskilt de valutor, vilka ännu noterades i den gamla
guldpariteten. Från olika håll hade givits uttryck åt farhågor för att
stater, vilka under de senaste åren kunnat anpassa priser och löner efter
guldvärdets stegring, i en nära framtid kunde komma att genom en plötslig
och betydande depreciering av sina valutor framkalla en export av
dumpingartad karaktär och till följd härav ett starkt prisfall a de fåtal
marknader, vilka ännu icke skyddats genom import- eller valutareglerando
åtgärder. I betraktande av det synnerligen ovissa läget å valutamarknaden
hava de sakkunniga ansett, att man bör räkna med möjligheten
av att den svenska industrien pa nu antytt sätt skulle komma att
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 61.
utsattas för utländsk konkurrens, vilken skulle kunna få mycket allvarliga
verkningar. Med hänsyn härtill hava de sakkunniga varit övertygade
örn önskvärdheten av att lämpliga beredskapsåtgärder i tid förberedas,
på det att den inhemska marknaden utan dröjsmål måtte kunna
beredas det skydd, som nyss antydda händelser skulle kunna göra nödvändigt.
Efter att hava redogjort för andra av den ekonomiska världskrisen föranledda
återverkningar, vilka i förevarande sammanhang ansetts förtjäna
det största beaktande, hava de sakkunniga såsom sammanfattning framhållit,
att de ansett önskvärt och nödvändigt, att beredskapsåtgärder i tid
förberedas för att omedelbart kunna tillämpas i sådana fall, då vårt näringsliv
i dess helhet eller vissa grenar därav försatts i ett nödläge, och
då fördelarna av en därav betingad importreglering kunna förväntas
bliva större än de olägenheter i handelspolitiska eller andra hänseenden,
som till äventyrs kunna bliva följden därav. Då de sakkunniga alltså
ansett en tillämpning av beredskapsåtgärder förutsätta extraordinära
situationer, följer därav, att sådana åtgärder enligt deras uppfattning
böra äga en provisorisk karaktär.
Bland beredskapsåtgärder, som kunna ifrågakomma för situationer av
antydd art, framhålla de sakkunniga i första rummet direkt importreglerande
åtgärder. De sakkunniga framhålla, hurusom de under sina diskussioner
visserligen även hade berört möjligheten av en valutareglering
men därvid funnit, att en sådan reglering av olika skäl knappast kunde
ifrågakomma såsom beredskapsåtgärd för sådana fall, de sakkunniga haft
att beakta. Ett system av importförbud med kontingentering eller med
fri licensgivning eller med kombination härav syntes däremot de sakkunniga
väl ägnat att tjäna här ifrågakommande syftemål, och de sakkunniga
hade också under fortsättningen av sina diskussioner ansett sig böra
utgå från att såsom beredskapsåtgärder i här berörda sammanhang ett
sådant importreglerande system borde ifrågakomma.
_ förenämnda statsrådsprotokoll har chefen för finansdepartementet
till stöd för propositionen anfört i huvudsak följande:
»Genom valutakrisen hösten 1931 skapades ett tillstånd av ovisshet rörande
utvecklingen av de internationella penningrelationerna, som alltjämt
äger bestånd och som icke kunnat undgå att i viss utsträckning hämma
företagarverksamheten. För de länder, som frigjorde sin valuta från
anknytningen till guldet, blev det emellertid möjligt att föra en friare och
för en konjunkturåterhämtning mera gynnsam penningpolitik. Medan
prisnivån i dessa länder i viss utsträckning kunnat anpassas uppåt, har
man i guldländerna stått inför nödvändigheten av en fortsatt nedpressning
av prisnivån. I den mån relationen mellan priserna i respektive länder
icke helt anpassats efter rådande valutaförhållanden, ha de länder, vilka
haft en fri valuta, gynnats icke blott genom större utrymme för en aktiv
Bevillningsutskottets betänkande Nr 61.
5
konjunkturpolitik utan också genom ett visst skydd mot konkurrens från
guldländernas sida. Även för Sveriges del torde valutautveeklingen ha
ägt ett gynnsamt inflytande i båda de här angivna avseendena.
Från olika håll har påpekats, att risker för närvarande föreligga för en
devalvering av valutan i vissa länder, vilka hittills fasthållit vid åtminstone
nominell guldmyntfot. I den mån pris- och kostnadsnivån i dessa
länder anpassats efter guldets stigande värde, skulle en dylik devalvering
kunna utsätta olika grenar av svenskt näringsliv för en nedbrytande utländsk
konkurrens. Där åter en sådan anpassning icke ägt rum, måste
man räkna med att valuta- och prisrelationerna berett Sveriges näringsliv
ett skydd, vars bortfallande efter så lång tids bestånd likaledes måste få
ogynnsamma verkningar ur försörjningssynpunkt.
I en situation sådan som den här antydda kan det, såsom de sakkunniga
närmare utvecklat, bliva påkallat att vidtaga särskilda skyddsåtgärder för
vissa grenar av vårt näringsliv. Jag utgår härvid från att Kungl. Majit
även för här åsyftade fall äger, därest så befinnes erforderligt, begagna
sig av det genom förordningen den 17 juni 1932 (nr 245) givna bemyndigandet
att åsätta särskild tullavgift. Den anordning, som i förevarande
avseende i första hand erbjuder sig, är emellertid en reglering i nödig
omfattning av importen. Det har därför synts mig angeläget att såsom en
beredskapsåtgärd upptaga till omprövning frågan, huru en dylik reglering
bör utformas.
Även örn de ekonomiska förhållandena skulle utvecklas i sådan riktning,
att ingripanden i form av importreglering icke komma att visa sig erforderliga,
synes det mig vara av betydelse, att förslag rörande sättet för en
dylik reglerings anordnande redan nu färdigställas i syfte att möjliggöra
ett snabbt ingripande, därest så skulle befinnas påkallat. Förekomsten av
en utformad beredskapsorganisation på detta område bör minska den känsla
av otrygghet, vilken enligt vad jag redan framhållit är förbunden med nuvarande
läge på valutamarknaden, och kan därigenom väntas ägnad att
främja utvecklingen av företagsamheten i synnerhet inom sådana näringsgrenar,
vilkas avsättning i högre grad påverkas av utländsk konkurrens.
Förslag till bestämmelser rörande importreglering har på sin tid med
delvis andra utgångspunkter utarbetats av 1932 års handelskommitterade.
Detta förslag har nu av de sakkunniga gjorts till föremål för överarbetning
i syfte bland annat att vinna ökad enkelhet och överskådlighet i bestämmelserna.
Det av de sakkunniga framlagda förslaget synes i stort sett
väl ägnat att läggas till grund för ett ståndpunktstagande till frågan, hur
en importreglering lämpligen bör anordnas.
Den av de sakkunniga föreslagna kungörelsen angående reglering av
införseln till riket av vissa varor bar erhållit en sådan avfattning, att
densamma skall kunna användas såväl vid kontingentering som vid fri
licensgivning. Även jag anser, att frågan örn vilketdera systemet lämpligen
bör komma till användning för närvarande må lämnas öppen. Av
-
TJtskottet.
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 61.
görande därutinnan torde böra träffas först då fråga om importreglering
blir aktuell.
Behovet av ett särskilt organ för kandhavandet av vissa med en eventuell
införselreglering sammanhängande uppgifter kommer uppenbarligen
att bliva beroende på omfattningen av regleringen. Emellertid synes det
antagligt, att ett dylikt organ icke kan undvaras, därest en åtgärd av nu
åsyftad art bringas i tillämpning beträffande ett större antal varuslag.
Jag har därför icke något att erinra mot de sakkunnigas förslag örn inrättande
för sådant fall av en statens importnämnd. Lika med de sakkunniga
anser jag, att själva avgörandet i licensansökningsärenden i princip
bör ligga hos Kungl. Majit. Med hänsyn till de ofta ömtåliga frågor,
som äro förbundna med prövningen av sådana ansökningar, synes det
icke lämpligt, att beslutanderätten överlåtes åt nämnden. Närmare bestämmelser
örn nämndens sammansättning och verksamhet synas böra
meddelas i en av Kungl. Majit utfärdad instruktion för nämnden. Det
torde ock böra ankomma på Kungl. Majit att bestämma, huruvida genom
uttagande av lösenavgift å utställda tillståndsbevis eller på annat sätt de,
som begagna sig av nämndens tjänster, böra bidraga till täckandet av
kostnaderna för dess verksamhet.
För att bereda möjlighet att möta eventualiteten av en icke önskvärd
prisstegring såsom följd av en importreglering finner jag i likhet med de
sakkunniga lämpligt att åt kommerskollegium uppdrages att följa regleringens
verkningar på prisbildningen.
En preliminär överarbetning av de sakkunnigas förslag till kungörelse
med bestämmelser att tillämpas vid reglering av införseln till riket av
vissa varor har verkställts inom finansdepartementet.»
»Föreliggande förslag rörande anordnande av importreglering är av den
innebörd, att det kan genomföras medelst bestämmelser utfärdade av Kungl
Majit i administrativ ordning. Något bemyndigande därtill från riksdagens
sida behöver alltså icke utverkas. Med hänsyn till frågans omfattning och
vikt finner jag det emellertid önskvärt, att tillfälle beredes riksdagen att uttala
sig i ärendet. Härvid bör emellertid betonas, att det icke torde vara
lämpligt eller ens möjligt att nu i detalj bestämma avfattningen av de föreskrifter,
som böra utfärdas i händelse er. reglering av importen i nu antydda
syfte skulle finnas erforderlig. Bestämmelsernas utformning måste säkerligen
i vissa hänseenden bliva beroende av förhållanden, som icke gärna kunna
på förhand överblickas. Den slutliga avfattningen av ifrågavarande författningsbestämmelser
torde därför få upptagas till prövning, örn och när
frågan örn åtgärder av denna art aktualiseras.»
På sätt såväl departementschefen som de sakkunniga framhållit är det
ingalunda uteslutet, att de nuvarande handelspolitiska förhållandena i allmänhet
eller det monetära läget i vissa länder, vilka hittills fasthållit vid
åtminstone nominell guldmyntfot, snabbt nog kunna komma att ändras pä
Bevillningsutskottets betänkande Nr 61.
7
ett sådant sätt, att en export av dumpingartad karaktär kunde komma att
framkallas samt utsätta svenskt näringsliv för en övermäktig utländsk
konkurrens. Med hänsyn härtill måste det anses välbetänkt, att redan
innan en situation inträffar, som nödvändiggör vidtagande av särskilda
åtgärder till näringslivets skydd, frågan örn beredskapsåtgärdernas art och
sättet för deras anordnande blir allsidigt prövad.
Såsom den utväg, som närmast ansetts böra tillgripas, därest en situation
av antydd art skulle inträffa, hava de sakkunniga funnit sig böra anvisa
en reglering i nödig omfattning av importen. De sakkunniga hava
jämväl på grundval av ett tidigare av 1932 års handelskommitterade upprättat
förslag utarbetat bestämmelser att tillämpas vid reglering av införsel
till riket av vissa varor. De sakkunnigas förslag har sedermera underkastats
en preliminär överarbetning inom finansdepartementet.
Det nu ifrågasatta sättet för anordnande av en importreglering har icke
givit utskottet anledning till erinran. En sådan importreglering, vilken
icke bör tillgripas annat än som en nödfallsutväg i ett extraordinärt läge,
bör emellertid handhavas med den största försiktighet för att i möjligaste
mån minska de olägenheter, som regleringen kan förorsaka svenskt näringsliv.
Utskottet har därjämte velat erinra, att för jordbrukets vidkommande
vissa åtgärder i importreglerande syfte redan vidtagits eller planerats.
Enligt utskottets mening bör en importreglering efter nu angivna linjer
icke påverka de särskilda regleringsanordningarna till stöd för jordbruket.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 276, i skrivelse till Kungl. Majit anmäla,
att riksdagen icke funnit anledning till erinran
mot det sätt att i visst fall anordna importreglering,
som angivits av föredragande departementschefen till
statsrådsprotokollet i ärendet.
Stockholm den 31 maj 1934.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 61
Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Carlsson i Gävle, Björnsson,
Aström, Nilsson i Landeryd, Månsson, Lövgren i Boden, Björklund, Olsson i
Gävle, Olsson i Ramsta, Ericson i Boxholm, Lithander, Hjalmarsson, Löfvander,
Arvedson, Hagström, Anderson i Norrköping, Brännström och Andersson i
Dunker.
Reservation
av herr Lithander.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 61.
9
Bilaga.
Förslag
till
kungörelse med bestämmelser att tillämpas vid reglering av införseln
till riket av vissa varor.
Härigenom förordnas som följer:
1 i
Har Kungl. Majit förordnat, att införsel till riket av visst varuslag ej
må äga rum utan särskilt tillstånd av Kungl. Majit, och tillika meddelat
föreskrift örn denna kungörelses tillämplighet i avseende å sådant förbud,
skola följande bestämmelser lända till efterrättelse.
2 §.
Förordnandet skall icke utgöra hinder för transitering eller uppläggning
å tullager eller provianteringsfrilager av vara, som i förordnandet
avses; dock må å provianteringsfrilager upplagd sådan vara icke utan
av Kungl. Majit för varje särskilt fall meddelat tillstånd disponeras annorledes
än till fartygs proviantering eller utrustning i föreskriven ordning.
Ej heller skall förordnandet hava avseende å vara, som införes i egentlig
gränstrafik eller eljest under sådana förhållanden, att enligt 5, 6, 7
eller 8 § tulltaxeförordningen tullfrihet för densamma åtnjutes eller, örn
den varit tullbelagd, skulle hava åtnjutits.
3 §.
Vill någon erhålla införseltillstånd eller tillstånd, som i 2 § första stycket
avses, skall till Kungl. Majit ställd ansökan därom ingivas till statens
importnämnd; och åligge det importnämnden att, jämte eget yttrande,
insända ansökningen till Kungl. Majit.
Ansökningen skall vara åtföljd av de handlingar, som Kungl. Majit
föreskriver.
4 §.
Örn meddelat tillstånd utfärdar importnämnden bevis (tillståndsbevis).
Sökanden skall genom importnämnden underrättas örn Kungl. Majits
beslut.
Bihang till riksdagens protokoll I93i. 7 sami. Nr 60 — tit.
2
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 61.
5 §.
Till riket inkommen vara, som på grund av i 1 § avsett förordnande
icke får införas, må, därest varan ej enligt 6 § skall vara förverkad, åter
utföras under de villkor ock i den ordning, som tullstadgan föreskriver
i fråga örn returförtullning.
6 $.
I fråga om införsel till riket utan tillstånd av vara, som i 1 § avses,
eller försök därtill skall, vare sig varan är tullpliktig eller ej, vad i lagen
örn straff för olovlig varuinförsel är stadgat äga motsvarande tillämpning;
dock skall härvid iakttagas,
att vad i 1 § 6 mom. nämnda lag stadgas icke skall gälla, samt
att, där fråga är örn tullfri vara, bötesstraff skall ådömas i dagsböter.
7 §.
Den, som i strid mot stadgandet i 2 § första stycket disponerar å provianteringsfrilager
upplagd vara annorledes än till fartygs proviantering
eller utrustning i föreskriven ordning, straffes med dagsböter.
8 5.
Tullmyndighet, som finner förseelse enligt 7 § hava blivit begången,
åligger anmäla densamma till åtal.
Förseelsen åtalas av allmän åklagare. Åtalet anbängiggöres vid allmän
domstol.
9 $.
Böter, som ådömas enligt 7 §, tillfalla kronan. Saknas tillgång till
böternas gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.
Denna kungörelse träder i kraft den
341717. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.