Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

1

Nr 57.

Ankom till riksdagens kansli den 6 juni 1934 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner örn
höjning av tullsatserna för vissa fajans- och porslinsvaror.

(lia avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 54
i första kammaren av herrar Borell och Lindgren samt nr 112 i andra
kammaren av herr Holmgren, har hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att gällande tulltaxa skall från och med dag, som Kungl. Majit bestämmer,
i nedan angivna delar hava följande ändrade lydelse:

Statitiskt Tulltaxenr
nr

Fajans- och porslinsvaror, ej särskilt nämnda: 1

Tull iör
100 kg
kronor

1282

1283

1284

1285

1286

1287

1288

1289

andra slag:

av äkta porslin:

vita eller enfärgade:

693 för hushållsbruk ............................................ N 60

6937a- andra ............................................................... N 30

två- eller flerfärgade eller förgyllda, försilvrade
eller på annat likartat sätt dekorerade: 694

för hushållsbruk ............................................ N 90

6947a- andra ................................................................ N 60

av fajans (oäkta porslin), härunder inbegripna
krukmakargods och andra lervaror, ej särskilt
nämnda; ävensom kakel- och kakelugnsornament: vita

eller enfärgade:

695 för hushållsbruk............................................ N 20

695 72- andra................................................................ N 10

två- eller flerfärgade eller förgyllda, försilvrade
eller på annat likartat sätt dekorerade: 696

för hushållsbruk ............................................ N 35

6967a- andra................................................................ N 16

1 Angående tulltaxeringen av vara, som delvis består av ädel metall, se 2 § d) tulltaxeförordningen.

Bihang till riksdagens protokoll 193i. 7 sami. Nr 57—58.

1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

Vid behandlingen av motionerna har utskottet anlitat byråchefen i
generaltullstyrelsen T. Alsén såsom sakkunnig.

Gällande tulltaxa upptager under nr 690—696 fajans- och porslinsvaror,
ej särskilt nämnda, därav under nr 690 och 691 varor huvudsakligen avsedda
till prydnad och ej hänförliga till nr 692, under nr 692 varor i förening
med annan oädel metall än järn samt under nr 693—696 andra
slag av fajans- och porslinsvaror. Enligt motionärernas förslag skulle
ettvart av sistnämnda fyra tulltaxenummer i överensstämmelse med den
statistiska varuförteckningen (stat. nr 1282—1289) uppdelas i två nummer,
det ena avseende varor för hushållsbruk med förhöjd tull och det andra
avseende övriga hithörande varor med oförändrad tull. De av motionärerna
beträffande varor för hushållsbruk, hänförliga till ifrågavarande
fyra tulltaxenummer, föreslagna tullförhöjningarna framgå av följande
sammanställning:

ur

taxenummer 693 (stat.

nr 1282) ................

Nuv. tull
för 100 kg
kronor

............... 30: —

Föreslagen tull
lör 100 kg
kronor

60: —

»

» 694 ( »

» 1284).................

............... 60: —

90: —

»

» 695 ( »

» 1286).................

............. 10: - -

20: —

»

» 696 ( »

» 1288).................

.............. 16: —

35: —

Beträffande in- och utförseln till Sverige av fajans- och porslinsvaror
för hushållsbruk må följande uppgifter lämnas:

Införa

e 1

U t f ö

r s e

1

Stat.

nr

19 3 0

19 3 1

19 3 2

1933

19 3 2

19 3 3

ton

1,000

kr.

ton

1,000

kr.

ton

1,000

kr.

ton

ton

1,000

kr.

ton

1,000

kr.

Äkta porslin:

1282

vitt eller enfärgat

353

403

266

303

292

354

299

2

4

1284

två eller flerfärgat
Fajansvaror:

1,851

3,690

1,603

3,003

834

1,767

894

3

12

3

13

1286

vita eller enfärgade

195

179

190

155

144

114

118

75

39

84

47

1288

två eller flerfärgade

798

721

774

673

699

624

1,018

296

350

365

425

Införseln av fajans- och porslinsvaror för hushållsbruk fördelade sig
år 1932 huvudsakligen på följande länder:

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

3

stat. nr 1282

Tyskland ........

Tjeckoslovakien
Japan ..............

stat. nr 1284
Tj eckoslovakien

Japan ..............

Tyskland ........

Danmark ........

Finland ...........

Storbritannien

tori

1,000

kr.

194

92

6

322

279

163

34

24

6

238

108

6

613

428

535

106

39

14

stat. nr 1286

Tyskland ........

Tjeckoslovakien

Finland ...........

Storbritannien ..

stat. nr 1288

Tyskland ........

Finland..........

Tjeckoslovakien

Storbritannien

Japan ..............

Danmark ........

ton

1,000

kr.

101

15

14

11

347

240

57

37

10

6

77

11

9

14

297

180

57

58

15
10

Inom den svenska porslinsindustrien sysselsattes enligt den officiella
statistiken nedannämnda år följande antal arbetare, nämligen:

g]. 1928 ...................... 1,955 arbetare

» 1929 .......................................................... 2,019 »

» 1930 ............................................................ 2,128 »

» 1931 ........................................................... 2,064 »

» 1932 ............................................................ 2,056 »

Dessa siffror äro synnerligen jämna, men de utgöra icke en fullt riktig
mätare av sysselsättningsgraden inom industrien, alldenstund företagen
vid de inskränkningar, som under de senaste åren måst företagas, i stället
för att decimera arbetsstyrkan vidtagit minskning i arbetstiden. Under
år 1933 har enligt uppgift en förkortning av arbetstiden med 8—11 timmar
per vecka förekommit vid fabrikerna under hela eller större delen
av året.

Senast har riksdagen åren 1932 och 1933 haft att med anledning av
väckta motioner pröva frågan örn porslinsindustriens tullskydd. Den år
1933 väckta motionen 11:182 upptog förslag örn en med 50 procent förhöjd
tull beträffande fajans- och porslinsvaror för hushållsbruk, hänförliga
till tulltaxenumren 693—696. I sitt i anledning av motionen avgivna
betänkande nr 30 hemställde 1933 års bevillningsutskott, att motionen
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Till stöd härför anförde
utskottet, förutom skäl av handelspolitisk natur, huvudsakligen följande:

Vid prövning av frågan örn den svenska industriens behov av ökat tullskydd
hade utskottet icke kunnat undgå att ägna uppmärksamhet åt
vissa med försäljningen av den svenska industriens alster förknippade

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

förhållanden. Det hade därvid synts utskottet vara en angelägenhet av
icke ringa vikt för industrien, att åtgärder vidtoges till nedbringande
av de nied försäljningen och distributionen av varorna förenade kostnaderna.
Utskottet föreställde sig, att genom intresserad medverkan härutinnan
av företrädare tor handeln den svenska industriens konkurrensförmåga
på den inhemska marknaden borde kunna icke oväsentligt stärkas.
Örn ej särskilda skäl till annat föranledde, borde enligt utskottets
uppfattning åtgärder i angivet syfte komma till utförande, innan tullskyddsfrågan
upptoges till närmare omprövning.

Vid behandlingen av betänkandet biföllo båda kamrarna utskottets
hemställan, varför motionen liksom det i samma ämne närmast föregående
år motionsvis framförda förslaget icke föranledde någon riksdagens
åtgärd.

Med anledning av 1933 års bevillningsutskotts ovan återgivna uttalande
rörande porslindustriens försäljnings- och distributionskostnader
har i de nu föreliggande motionerna anförts följande:

»Inom riksdagen har---med anledning av tidigare framställning ar

i motsvarande syfte uttalats den uppfattningen, att ett förbättrat konkurrensläge
för porslinsindustrien skulle kunna vinnas genom ett nedbringande
av försäljningskostnaderna. Ehuru det icke är fullt klart vad
som härmed åsyftats, torde det antagandet kunna göras, att man funnit
de från fabrikerna till mellanhänderna utgående rabatterna vara för
stora. Det är visserligen riktigt, att engroshandelns rabattvillkor såväl
i och för sig som teoretiskt äro relativt gynnsamma, men i detta avseende
torde porslinsindustrien icke intaga någon särställning inom husgerådsbranschen,
där försäljningsvillkoren i stort sett till och med äro generösare
för många andra artiklar än för porslin. En grossiströrelse,
baserad på expedition från eget lager samt egna resande med stora provkollektioner
samt nödvändigheten av att till underkunderna avstå en
skälig rabatt, vilken, enligt de normer som för närvarande tillämpas, av
ingen anses för hög, motiverar utan tvivel de nuvarande grossistvillkoren.
Någorlunda goda mellanhandsvinster äro överhuvud erforderliga
vid en återförsäljning av den art, örn vilken här är fråga, där stora lager
med riklig sortering icke blott av moderna typer utan ock av äldre satser
för enstaka kompletteringsköp måste föras och där det gäller en vara av
ömtålig och bräcklig natur. En sänkning av mellanhandsprovisionen
torde som enda följd medföra en avsevärt stegrad import, då grossisterna
redan under nu rådande förhållanden kunna räkna med en betydligt
högre vinstmarginal för den importerade varan än för den svenska. Vidare
förekommer numera, att biand annat tjeckiska fabriker offerera
sina varor ej blott fritt förtullat, utan fritt respektive kunds lager. Detta
medför leveransförmåner, vilka de svenska fabrikerna icke mäkta bjuda.
Särskilt för de med import mindre förtrogna detaljhandlarna är denna
tjeckiska aktion av största betydelse och utgör en ytterligare fara för
den svenska produktionen.

En viss rationalisering av försäljningsvillkoren skulle visserligen kunna
genomföras på sådant sätt, att industrien i stället för att sälja till
fixerade bruttopriser, på vilka mellanhänderna åtnjuta rabatt, överginge
till försäljning efter nettopriser med frihet för återförsäljarna att själva

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57. 5

bestämma marknadspriset. En dylik försäljningsmetod gäller ifråga om
de importerade varorna. Under år 1933 har också ett försök gjorts att
genomföra detta system för svenskt porslin men kunde ej fullföljas på
grund av motstånd från såväl engros- som detaljhandelns sida.»

Med hänvisning i övrigt till den utförliga motivering, som förebragts
i de föreliggande motionerna, må utöver vad redan skett i ett par hänseenden
en redogörelse lämnas för vad motionärerna anfört.

I den vid 1932 års riksdag väckta motionen II: 322 örn ökat tullskydd
för porslinsindustrien hade visats, att arbetslönerna uppginge till omkring
70 procent av fabrikationskostnaderna. Lönernas höjd utgjorde
därför självfallet en faktor av avgörande betydelse för produktionens
bärighet. Vid en jämförelse med löneläget inom industrien år 1913 kunde
konstateras en stegring år 1932 av 115 procent för de manliga och 132
procent för de kvinnliga arbetarnas löner. Ehuru lönen under år 1933
något minskats, vore den alltjämt högst väsentligt mycket större än den,
som utginge i de länder, vilka erbjuda den svenska industrien den svåraste
konkurrensen. Till belysande härav kunde anföras följande uppgifter
(1932 års löneläge i Sverige = 100):

Män

Kvinnor

Sverige.......................................

..................... 100

100

Tyskland...................................

..................... 78

77

Tjeckoslovakien.......................

..................... 50

50

Finland ...................................

..................... 60

60

Japan .......................................

..................... 21

35

Dessa tal skulle närmast tyda på tvånget att sänka de svenska arbetslönerna
mycket kraftigt för att bringa denna dominerande faktor i produktionskalkylen
i en åtminstone någorlunda rimlig överensstämmelse
med förhållandena hos konkurrenterna. Mycket kunde emellertid icke
stå att vinna på denna väg, och i varje fall vore det uppenbart, att en
lönenedpressning, som kunde bringa ned nivån till jämnhöjd endast med
den högsta utländska, d. v. s. den tyska, läge utom de praktiska möjligheternas
gräns. Vägande sociala synpunkter talade även mot försök i
denna riktning. Under sådana omständigheter stöde icke någon annan
utväg öppen för att åt den svenska industrien bevara och återerövra
någon del av den inhemska marknaden än att öka dess nuvarande tullskydd.

En jämförelse mellan tullsatserna för dekorerade fajans- och porslinsvaror
i Sverige och förenämnda fyra länder gåve vid handen, att de
svenska tullsatserna vore de lägsta med ett enda undantag — den engelska
tullen för dekorerat porslin — samt att differensen i flertalet fall
vore högst avsevärd. I den hårda konkurrensen örn marknaderna följdes
givetvis här såsom eljest inom handeln det minsta motståndets lag,
och följden hade blivit, att de starkt expanderande och på export anlagda
porslinsindustrierna i Tjeckoslovakien, Japan och Finland, understödda
utom av ett lågt löneläge jämväl av exportpremier, valutaförmåner o. d.,
trängt in på vår marknad, där tullmuren vore lägre än på de flesta andra
håll. Då det gällde att i fortsättningen möta detta anlopp och icke tvingas
att ytterligare inskränka driften eller nedskära arbetarnas löner, stöde
ingen annan utväg öppen än en höjning av tullskyddet.

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

Utskottet.

Det förtjänade särskilt understrykas, att syftet med en tullhöjning för
porslin ingalunda vore åvägabringandet av en prisökning för de svenska
produkterna. Den förbättring för vår porslinsindustri, som eftersträvades,
skulle icke vinnas på denna väg, utan såsom en följd av företagens
möjlighet att fullt utnyttja sin produktionsförmåga. Det vore på denna
punkt den utländska konkurrensen framkallat den största skadan, och
det viktigaste vore att bereda förutsättningen för de svenska fabrikerna
att åtminstone få fylla så stor del av den inhemska förbrukningen, som
svarade mot deras iulia kapacitet.

Vid övervägande av frågan, huru de nya tullsatserna lämpligen borde
bestämmas, syntes utgångspunkten böra vara, att en höjning ifrågasättes
endast för de varugrupper, för vilka importen har nämnvärd betydelse,
^. v. s. i främsta rummet äkta porslin för hushållsbruk. Införseln
av fajans för hushållsbruk vore avsevärt mindre omfattande, men då en
tullhöjning endast för det äkta porslinet, medan status quo bevarades för
fajansen, kunde väntas bereda en särskild stimulans för införseln av det
senare varuslaget, syntes vid en tullhöjning fajansen icke kunna lämnas
utanför.

De skäl för en höjning av tullen å fajans- och porslinsvaror, som motionärerna
förebragt, synas utskottet värda beaktande. Av vad motionärerna
anfört — tillika med de vidare uppgifter, som av representanter
för industrien inhämtats — har utskottet kommit till den uppfattningen,
att ett ökat tullskydd för tillverkningen på området skulle
vara ägnat att förhindra ytterligare inskränkning i arbetstillfällena inom
denna industrigren. Då det vidare torde vara möjligt att genom en lämpligt
avvägd tullförhöjning skapa ökade försörjningsmöjligheter inom denna
fabrikation, i vilket sammanhang arbetskostnadernas stora andel i tillverkningskostnaderna
särskilt bör framhållas, skulle ett skydd för den inhemska
marknaden i form av höjd tull å dessa artiklar jämväl i sin mån
främja strävandena att övervinna arbetslösheten. Då utskottet av sålunda
anförda skäl funnit sig böra tillstyrka en åtgärd i föreslagen riktning
beträffande för hushållsbruk avsedda artiklar, har utskottet härvid
tagit fasta på det av motionärerna gjorda uttalandet, att syftet med en
tullhöjning å porslin icke vore åvägabringandet av en prisökning för de
svenska produkterna. Utskottet har sålunda räknat med, att fabrikerna
icke skola höja priset å sina alster, i den mån produktionskostnaderna
icke undergå en påtaglig förskjutning. Därjämte har utskottet, i anslutning
till det ovan återgivna uttalandet av 1933 års bevillningsutskott
rörande vissa med försäljningen av den svenska industriens produkter
förknippade förhållanden, ansett sig böra i detta sammanhang framhålla,
att jämväl enligt utskottets uppfattning anledning synes föreligga för
industrien att ägna uppmärksamhet åt frågan, huruvida icke kostnaderna
för försäljningen och distributionen av varorna må kunna under medverkan
av företrädare för handeln nedbringas och industriens konkurrensförmåga
därigenom stärkas. Genom den åtgärd, som utskottet nedan
föreslår, torde industrien komma att äga bättre förutsättningar att härutinnan
hävda sina intressen gentemot importhandeln.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

7

Av hänsyn till våra handelsförbindelser nied vissa länder har utskottet
icke funnit lämpligt att beträffande fajansvaror förorda någon höjning
av nu gällande tullsatser. Vad porslinsvaror angår synes tullförhöjningen,
likaledes med hänsyn till våra handelspolitiska intressen, böra
stanna vid lägre belopp än i motionen föreslagits. Utskottet har därför
funnit sig böra upptaga ett av kommerskollegium från enahanda utgångspunkter
avgivet förslag örn en tilläggstull av 15 kronor för 100 kilogram
beträffande porslinsvaror för hushållsbruk, hänförliga till tulltaxenumren
693 och 694 (stat.nr 1282 och 1284). Tilläggstullen torde lämpligen
böra fastställas att gälla under en tid av tre år.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande
motionerna I: 54 av herrar Borell och Lindgren samt
11:112 av herr Holmgren, besluta,
att för nedan angivna varuslag skall för en tid av
tre år från och med den dag, som av Kungl. Majit
bestämmes, utöver tull, som stadgas i tulltaxan, utgå
tilläggstull på sätt nedan sägs:

Tull-

taxenr

Statis-tiskt nr

Varuslag

Tilläggstull
för 100 kg
kronor

ur 693

1282

Fajans- och porslinsvaror, ej
särskilt nämnda:

andra slag:

av äkta porslin:

vita eller enfärgade:
för hushållsbruk... N

15: —

ur 694

1284

två- eller flerfärgade
eller förgyllda, för-silvrade eller på annat
likartat sätt dekore-rade:

för hushållsbruk N

15: —

!;•

Stockholm den 29 maj 1934.

På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Björnsson, Ericson i Oberga,
Jönsson i Slätåker, Åström, Nilsson i Landeryd, Lövgren i Boden, Olsson i
Golvvasta, Björklund, Olsson i Gävle, Olsson i Ramsta, Ericson i Boxholm,
Hjalmarsson, Bengtsson i Örby Bosgård, Larsson i Örbyhus, Werner i Hultsfred,
Johansson i Krogstorp, Brännström och Hagberg i Malmö.