Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.
15
Nr 55.
Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1934 kl. 1 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
viss skärpning av den utländska artister åvilande skattskyldigheten.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren vackt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
nr 53, Ilar herr Mårtensson m. fl. hemställt, »att riksdagen måtte besluta
sådan ändring av kungl, förordningen nr 128 av år 1908 angående
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, att den i paragraf
4, morn. 2 stadgade bevillningsavgiften fastställes att utgå med tjugo
procent av den inkomst, som på grund av hans medverkan tillflyter honom,
dock att minsta avgiften skall utgöra 2 kronor per dag».
Beträffande motiveringen för detta förslag, i den mån redogörelse härför
ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen.
Enligt 4 § 2 mom. förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter skall utlänning, som
medverkar vid av svensk eller utlänning given offentlig föreställning, offentligt
utförande av musik, såsom kafékonsert och dylikt, eller vid annan
offentlig tillställning, oavsett huruvida inträdes- eller annan avgift
därvid uppbäres eller tillställningen är avgiftsfri, erlägga särskild bevillningsavgift
med tio procent av den inkomst, som på grund av hans medverkan
tillflyter honom, vare sig denna inkomst utgöres av i penningar
bestämd ersättning, naturaförmåner eller andel av inkomsten å tillställning.
Avgiften skall i varje fall utgå med minst femtio öre för varje dag,
medverkan lämnas av utlänning eller ersättning till honom beräknas. För
avgiftens erläggande svarar tillställningens anordnare. Därest i ersättningen
ingå naturaförmåner, skola dessa enligt 4 § 5 mom. nämnda förordning
vid bevillningsavgiftens bestämmande uppskattas till skäligt belopp
i penningar, varvid, örn högre värde ej är angivet, kost och bostad
skall upptagas till vardera en krona för dag.
Av bevillningsavgift, varom nu är fråga, tillfalla fyra tiondelar kronan
och sex tiondelar den kommun, inom vilken föreställning givits.
Inkomst av offentlig föreställning, för vilken bevillningsavgift utgjorts
eller beträffande vilken befrielse från avgift jämlikt särskilt stadgande
16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.
Åtnjutits, är fritagen från skatteplikt enligt kommunalskattelagen samt
förordningarna örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, om kommunal
progressivskatt och örn utjämningsskatt.
Här ovan återgivna bestämmelser gälla icke för här i riket bosatt rxtlänning,
som i vederbörlig ordning förvärvat lika rätt med härstädes bosatt
svensk undersåte till offentligt uppträdande. Sådan rätt tillkommer,
jämlikt kungörelse den 31 december 1913 i ämnet, utlänning, som ställt
vederhäftig borgen eller annan säkerhet för utskylder till staten och kommun
under tre år.
Frågan örn böjning av artistskatten bär tidigare varit föremål för riksdagens
prövning. I anledning av en vid 1925 års riksdag väckt motion
örn böjning av den i 4 § 2 mom. av förenämnda förordning stadgade bevillningsavgiften
från tio till tjugo procent av uppburen inkomst yttrade
bevillningsutskottet i sitt betänkande nr 29 följande.
Vad tidigare förekommit i ärendet syntes visa, att artistskatten vore avsedd
att så långt som möjligt i beskattningshänseende likställa de utlänningar,
som skatten berörde, med motsvarande svenska yrkesutövare. Motionärens
påstående, att med beskattningens införande avsetts jämväl att
bereda de senare ett skydd gentemot deras utländska konkurrenter, torde,
försåvitt därmed menades att syftet skulle varit att träffa de utländska
yrkesutövarna hårdare än de svenska, icke finna något stöd i motiverna
till lagstiftningen; och då författningen ändrats 1913 hade lagstiftaren utgått
från grundsatsen, att de utländska yrkesutövarna icke borde beskattas
hårdare än motsvarande svenska.
Enligt utskottets mening borde syftet med artistskatten alltjämt anses
vara att åstadkomma en skattetunga, som så nära som möjligt motsvarade
den, vilken åvilade motsvarande svenska yrkesutövare, örn än någon
full motsvarighet i sådant hänseende, på grund av kommunalskattens väsentligen
olika höjd på olika orter, givetvis vore omöjlig att åstadkomma.
Från den sålunda angivna synpunkten oell med hänsyn till den ökning,
den allmänna inkomstbeskattningen undergått sedan år 1908, då skatteprocenten
för artistskatten fastställdes, förefölle det icke osannolikt, att
någon höjning av nämnda skatteprocent kunde numera vara påkallad.
Det hade emellertid synts utskottet uppenbart, att en dylik höjning förutsatte
en utredning, vid vilken icke blott borde beaktas ovanberörda avvägningssynpunkt
utan hänsyn även måste tagas till motsvarande beskattning
i främmande länder. Icke minst med avseende å frågans sålunda
berörda internationella betydelse borde enligt utskottets mening
prövningen, huruvida och vid vilken tidpunkt en förändring i grunderna
för ifrågavarande beskattning kunde vara påkallad, närmast ankomma
på Kungl. Majit, som även ensam hade möjlighet att låta verkställa den
erforderliga utredningen i ämnet. Säkerligen komme också Kungl. Majit
att ägna frågan sin uppmärksamhet.
På grund av vad sålunda anförts, hemställde bevillningsutskottet, att
den väckta motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Denna
hemställan bifölls av riksdagen.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.
17
I en vid 1931 års riksdag väckt motion framställdes liksom vid 1925
års riksdag förslag, att den för utländsk artist, som medverkade vid offentlig
föreställning, stadgade bevillningsavgiften måtte höjas från tio
till tjugo procent av uppburen inkomst. Därjämte föreslogs i sistnämnda
motion, att, därest i ersättning inginge naturaförmåner, kost oell bostad,
vid avgiftens bestämmande skulle, örn högre värde ej vore angivet, dessa
upptagas till vardera två kronor för dag i stället för, såsom nu gäller,
en krona för dag. I sitt i anledning av sistnämnda motion avgivna betänkande
nr 13 yttrade bevillningsutskottet bland annat följande.
Såsom framhållits i ovan omförmälda, av 1925 års bevillningsutskott
avgivna betänkande i anledning av då föreliggande motion i ämnet, torde
det icke hava varit åsyftat, att främmande yrkesutövare genom ifrågavarande
bestämmelser skulle åläggas högre skatt än de svenska, utan att
bevillningsavgifterna skulle så nära som möjligt motsvara den skatt, som
drabbade svenska artister. Med hänsyn främst till kommunalskattens
olika höjd på skilda orter, kunde emellertid icke åstadkommas fullständig
motsvarighet i nämnda hänseende. Huruvida nuvarande skatteprocent
vore lämpligt avvägd, vore givetvis icke möjligt att avgöra utan särskild
undersökning, men det syntes utskottet, som örn i varje fall någon mera
väsentlig höjning knappast skulle kunna vidtagas utan åsidosättande av
den åsyftade jämställdheten mellan svenska och utländska artister. Spörsmålet
örn ändrade grunder för förevarande beskattning borde, på sätt
uttalats i omförmälda utskottsbetänkande vid 1925 års riksdag, icke minst
med avseende å frågans internationella betydelse närmast ankomma på
prövning av Kungl. Maj:t, som hade möjlighet att låta verkställa erforderlig
utredning i ämnet. En sådan utredning kunde måhända befinnas
böra avse icke blott en omläggning av bevillningsavgifterna för utländska
artister, vilka utgjorde en tämligen blygsam del av hela antalet utlänningar
inom landet, utan frågan örn beskattningen av utlänningar i allmänhet,
vilket spörsmål icke berörts i motionen. Enligt utskottets förmenande
förelåge icke tillräckliga skäl att i anledning av förevarande
motion hos Kungl. Majit hemställa örn dylik utredning.
Bevillningsutskottet hemställde på grund av vad sålunda anförts, att
den väckta motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd, och
riksdagen biföll denna hemställan.
I nu förevarande motion har bland annat erinrats, att ifrågavarande
beskattning vore avsedd att så långt som möjligt i beskattningshänseende
likställa de utlänningar, som skatten berörde, med motsvarande svenska
yrkesutövare. Under den tid av cirka 25 år, som förflutit sedan den nu
gällande skatteprocenten för utländska artister fastställdes, hade dock
den allmänna inkomstbeskattningen undergått en betydande höjning,
varigenom de svenska artisterna numera drabbades betydligt hårdare i
skattehänseende än de utländska. Det finge numera räknas till undantagen,
att någon skattskyldig svensk medborgare endast bade att erlägga
10 procent av sin inkomst i skatter. Tvärtom förekomme det i flera samhällen,
att beskattningen uppgingo till trettio procent och därutöver.
Bihang lill riksdagens protokoll 1934. 7 sami. Nr 52— 55. 2
18
Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.
Utskottet.
Enligt uppgifter i riksräkenskapsverkets årsbok för budgetåret 1932/1933
utgjorde under nämnda budgetår de enligt 4 § 2 mom. förenämnda förordning
utgående avgifterna för medverkan vid offentliga föreställningar
sammanlagt omkring 181,000 kronor, varav 72,500 kronor belöpte på kronans
och 108,600 kronor på vederbörande kommuns andel. Ur finansiell
synpunkt hava dessa avgifter således icke någon mera avsevärd betydelse.
Motionärernas förslag är ej heller föranlett av nämnda synpunkt utan
åsyftar närmast att få till stånd likställighet i skatteavseende mellan utländska
och svenska yrkesutövare på förevarande område. I motionen bar
sålunda framhållits, att artistskatten skulle vara för låg i förhållande till
den inkomstskatt, som svenska artister numera hava att erlägga till stat
och kommun. Vad 1931 års bevillningsutskott härutinnan anfört i sitt i
ämnet avgivna betänkande nr 13, finner utskottet alltjämt äga giltighet.
Såvitt utskottet kunnat bedöma, synes nämligen artistskatten för utländska
yrkesutövare med låg inkomst i regel vara högre än den inkomstskatt,
som drabbar motsvarande svenska yrkesutövare, medan åter i fråga örn
inkomsttagare med större inkomster och med verksamhet utövad å orter
med hög kommunalskatt ett motsatt förhållande synes vara för handen.
Sålunda överstiger artistskatten å ett inkomstbelopp av 6,000 kronor de
skattebelopp, som skall påföras en i Stockholm bosatt svensk artist, som
är gift och har ett barn under 16 år att försörja, medan i fråga örn en ogift i
Stockholm bosatt sådan yrkesutövare inkomstskatten överstiger artistskatten
redan vid en inkomst av cirka 3,000 kronor. Då emellertid det stora
flertalet yrkesutövare, varom nu är fråga, torde kunna hänföras till mindre
inkomsttagare och då beträffande de större inkomsttagarna särskilda intressen
i regel torde vara avgörande för deras medverkan vid offentliga
tillställningar, synes jämväl med hänsyn till nuvarande jämförelsevis höga
skatter fog knappast föreligga att vidtaga ändring i den procentsats, som
för närvarande gäller för artistskatten.
Beträffande här i riket bosatta utländska artister, å vilka för vissa fall
ifrågavarande förordning kan äga tillämpning, kan visserligen understundom
inträffa, att dessa vid medverkan vid dylika tillställningar erhålla
en gynnad ställning i skatteavseende i förhållande till svenska artister.
Ett visst fog för en ändring i lagstiftningen rörande dessa utländska yrkesutövares
beskattning kan därför möjligen anses föreligga, helst dessa
utlänningar i fråga örn inkomster av annat slag än nu ifrågavarande äro
underkastade samma regler för beskattning som svenska medborgare, vilka
äro bosatta här i riket. Då antalet sådana utlänningar torde vara relativt
ringa, har utskottet emellertid icke ansett sig böra föreslå någon ändring
beträffande dessa personers beskattning.
På grund av det anförda och då, på sätt i utskottets betänkanden vid 1925
och 1931 års riksdagar framhållits, med hänsyn till frågans samband med
internationella förhållanden, spörsmålet örn ändrade grunder beträffande
Bevillningsutskottets betänkande Nr 55. 19
förevarande beskattning närmast bör ankomma på prövning av Kungl.
Majit, bar utskottet icke kunnat biträda motionärernas förslag.
Utskottet hemställer därför,
att motionen II: 53 av herr Mårtensson m. fl., örn viss
skärpning av den utländska artister åvilande skattskyldigheten,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 25 maj 1934.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: se under betänkande nr 52.
Reservation
av herr Mårtensson, som anfört:
»Den artistskatt, som utgår enligt 4 § 2 mom. förordningen den 23 oktober
1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,
har icke undergått någon förändring sedan förordningens införande.
Däremot har, under den tid förordningen varit gällande, väsentliga
förändringar genomförts på den svenska skattelagstiftningens område.
I vissa fall är även skattetungan betydligt större nu än år 1908, och
detta gör att de utländska artisterna i viss utsträckning bliva lindrigare
beskattade än de svenska medborgarna, vilket icke var avsett vid förordningens
genomförande.
Såsom exempel må anföras, att en i Stockholm bosatt svensk artist, som
är ogift, får redan vid en årsinkomst av 3,000 kronor erlägga högre skatt
än vad en utländsk artist med samma inkomst måste erlägga i artistskatt.
Och i en medelstor stad, som i skattehänseende hänföres till ortsgrupp III
och med en uttaxering av 11 procent, får en ogift svensk artist med en inkomst
av 4,000 kronor i skatter erlägga sammanlagt cirka 530 kronor per
år, medan en utländsk artist med samma inkomst endast erlägger 400 kronor.
Härtill kommer, att de utländska artisterna genom privatlektioner
och dylikt i viss mån kunna erhålla inkomster, som de i regel icke er
-
20 Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.
lägga någon som helst skatt för. Det synes således som örn den nuvarande
artistskatten vore mindre väl avvägd, varigenom de utländska artisterna
i skattehänseende intaga en gynnsammare ställning än de svenska
yrkesutövarna, vilket knappast kan vara överensstämmande med rättvisa
och billighet.
Med anledning härav hemställes,
att riksdagen ville, med anledning av motionen nr
53 i andra kammaren, besluta att i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla örn verkställande av utredning och
framläggande av förslag örn sådan ändring av förordningen
den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter (nr
128), att utländska artister på ett effektivare sätt bliva
beskattade för den inkomst, som förvärvas här i riket.»
341645. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.