Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

13

Nr 42.

Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1934 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
tullfrihet för vissa slag av maskiner.

(l:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 241, hava herrar Johanson i Huskvarna och Leffler hemställt,
att riksdagen måtte besluta att nedan angivna tulltaxerubriker skola erhålla
följande ändrade lydelse:

Tull

för 100 kg
kronor

959 Plåt- och fasonjärnsaxar samt stans-, bocknings-, riktnings-,
plåthyvlings- och plåtskärpningsmaskiner, vägande per
stycke mer än 8,000 kilogram; ävensom pressmaskiner
och pressar för metallhearbetning, vägande per stycke

mer än 30,000 kilogram .................................................... fria

Metallbearbetningsmaskiner, ej särskilt nämnda, vägande
per stycke:

961 -----------------

mer än 20,000 kilogram men ej mer än 45,000 kilogram: 962:1

borrmaskiner och hyvelmaskiner............................ fria

962: 2 andra ....................................................................... N 2:50

962:3 mer än 45,000 kilogram ................................................ fria

Vid behandlingen av motionen har utskottet anlitat byråchefen i generaltullstyrelsen
T. Alsén såsom sakkunnig.

Enligt förslaget skulle tullfrihet införas för dels pressmaskiner och
pressar för metallbearbetning, vägande per stycke mer än 30,000 kilogram,
vilka nu ingå under tulltaxenr 958 (stat.nr 1692 och 1693) med tull av 4
kronor för 100 kilogram, dock minst 15 procent av varans värde, dels
borr- och hyvelmaskiner för metallbearbetning, vägande per stycke mer
än 20,000 kilogram samt andra metallbearbetningsmaskiner, vägande per
stycke mer än 45,000 kilogram, nu hänförliga till tulltaxenr 962 (stat.nr
1707) med tull av 2 kronor 50 öre för 100 kilogram.

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Utskottet.

Till stöd för den föreslagna tullfriheten hava motionärerna anfört i
huvudsak följande.

I den svenska tullagstiftningen funnes åtskilliga exempel på tillämpning
av den principen, att nödvändiga förbrukningsartiklar, vilka icke
vore föremål för tillverkning inom landet, finge tullfritt införas i den
mån ej särskilda skäl kunde anföras för åsättandet av finanstull. Så
vore exempelvis tullfrihet stadgad beträffande vissa maskiner, hänförliga
till tulltaxenr 959 och 968. För den inhemska industrien vore det
givetvis av stor betydelse att hålla den maskinella utrustningen på ett
plan, som möjliggjorde en rationell och gent emot utlandet konkurrenskraftig
tillverkning. Det måste emellertid tillses, huruvida fördelarna av
ett nyförvärv motsvarade de med inköpet förenade kostnaderna. Härvid
spelade understundom tullen en avgörande roll. Inom intresserade kretsar
hade därför diskuterats frågan, huruvida icke åtgärder borde vidtagas
för genomförandet av enahanda anordning här som i vissa andra
länder, exempelvis i Norge, nämligen att sådana maskiner, som icke vore
föremål för inhemsk tillverkning och icke kunde ersättas med inom landet
tillverkade maskiner, efter prövning bleve fria från tull.

Ett dylikt medgivande, även i begränsad omfattning, skulle bereda industrien
icke oväsentliga fördelar. För den mekaniska verkstadsindustriens
vidkommande anknöte sig önskemålet företrädesvis till maskiner
av de i motionen angivna slagen. Beredandet av tullfrihet för dem skulle
icke skada några inhemska produktionsintressen men vara till fördel för
den förbrukande industrien samtidigt som härigenom även vunnes viss
tullteknisk lättnad.

Införseln av maskiner, hänförliga till de nummer i tulltaxan, i vilka
de i motionen angivna maskinerna ingå, hava under de senare åren uppgått
till nedan angivna kvantiteter och värden:

tulltaxenr

statistiskt nr

år

ton

1,000 kr.

958

1692

1930

543

497

1931

244

278

1932

88

92

1933

145

205

958

1693

1930

123

118

1931

156

143

1932

26

13

1933

170

244

962

1707

1930

743

710

1931

262

294

1932

48

27

1933

73

133

Införseln har huvudsakligen kommit från Tyskland.

Såsom av ovanstående siffror framgår har införseln under de angivna
åren varit av ganska växlande omfattning. Huru mycket av införseln,
som berör maskiner av det slag och den storleksordning, vilka vid bifall

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 15

till motionen skulle bliva tullfria, kan ej bedömas utan ingående undersökning
av det statistiska primärmaterialet. Emellertid skulle medgivandet
av tullfrihet ur statsfinansiell synpunkt uppenbarligen icke vara
av större betydelse. För den enskilde näringsidkaren åter torde det nedbringande
av anskaffningskostnaden för en större maskin av här ifrågavarande
slag, som tullens bortfallande skulle innebära, understundom
kunna bliva avgörande för bedömandet av frågan örn en sådan anskaffnings
räntabilitet. Med hänsyn härtill och då medgivandet av tullfrihet
icke kan skada några inhemska produktionsintressen, har utskottet —
under beaktande av angelägenheten att en tull icke bör lägga hinder i vägen
för vår verkstadsindustri att modernisera sin maskinella utrustning
— funnit skäl tillstyrka bifall till motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen måtte, med bifall till motionen 11:241
av herrar Johanson i Huskvarna och Leffler, besluta,
att gällande tulltaxa skall från och med dag
Kungl. Maj:t bestämmer i nedan angivna delar hava
följande ändrade lydelse:

Tull

för 100 kg
kronor

fria

fria
2: 50
fria

Stockholm den 11 maj 1934.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

959 Plåt- och fasonjärnsaxar samt stans-,

bocknings-, riktnings-, plåthyvlingsoch
plåtskärpningsmaskiner, vägande
per stycke mer än 8 000 kg; ävensom
pressmaskiner och pressar för
metallbearbetning, vägande per stycke

mer än 30 000 kg...............................

Metallbearbetningsmaskiner, ej särskilt
nämnda, vägande per stycke:

960 ----------

961 ----------

mer än 20 000 kg men ej mer än

45 000 kg:

962:1 borrmaskiner och hyvelma skiner

....................................

962: 2 andra .................................... N

962: 3 mer än 45 000 kg..........................

Närvarande: se under betänkandet nr 43.