Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
1
Nr 41.
Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1934 kl. 1 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
ändring av tulltaxans bestämmelser rörande vissa kemikalier.
(l:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 230, har herr Leffler hemställt, att riksdagen måtte besluta, att
nedannämnda nummer i tulltaxan skola erhålla följande ändrade lydelse:
Tull
för 100 kg
kronor
206 Anilinolja (anilin), naftol, naftylamin, nitranilin, fenylendiamin,
toluylendiamin och resorcin samt salter av dessa ämnen;
tiokarbanilid, toluidin och xylidin; ävensom högre en värdiga
alkoholer ................................................................................ fria
266 Såpa .................................................................................................... 5: —
Tvätt-, skur-, poler-, slip-, puts-, desinfektions- och appreturmedel,
ej särskilt nämnda, innehållande fett, olja, harts,
vax, tvål eller såpa men utan inblandning av dextrin eller
stärkelse; ävensom till annat nummer ej hänförliga sulfoneringsprodukter
av kolväten, fett och högre envärdiga alkoholer
samt salter därav:
268 icke flytande................................................................................ 10: —
flytande, i kärl vägande brutto:
269 över ‘/a kg................................................................................ 10: —
Anm. Till detta nummer hänförliga tvätt- och appreturmedel,
vilka äro avsedda uteslutande för användning inom textil- och
läderindustrien, draga en tull av 5 kronor för 100 kg.
270 72 kg eller därunder ........................................................... 15: —
Vid behandlingen av denna motion har utskottet anlitat byråchefen i
generaltullstyrelsen T. Alsén såsom sakkunnig.
Det i motionen framlagda förslaget innebär dels att högre envärdiga
alkoholer — härmed avses alkoholer, innehållande minst 11 kolatomer i
molekylen, såsom laurin-, cetyl-, stearin- och oleinalkohol — vilka enligt
nu gällande bestämmelser hänföras till tulltaxenr 223 (stat.nr 540) med
tull av 15 procent av värdet skulle bliva tullfria, dels att till nr 268—270
Bihang lill riksdagens protokoll 1934. 7 sami. Nr 41—43.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr il.
Utskottet.
(stat.nr 600—603) komme att hänföras alla i tulltaxan ej särskilt nämnda
sulfoneringsprodukter av kolväten, fett och högre envärdiga alkoholer
samt satter därav, av vilka artiklar nu vissa slag tulltaxerats enligt något
av nyssnämnda nummer, andra åter hänförts till nr 223 (stat.nr 540)
med tull av 15 procent av värdet, dels ock en ändring av praktiskt taget
uteslutande formell natur, nämligen av innebörd att turkrödolja, vilken
artikel nu, jämte såpa, är upptagen under nr 266 (stat.nr 598) med tull av
5 kronor för 100 kilogram, skulle såsom utgörande en av fett framställd
sulfoneringsprodukt bliva hänförlig till tulltaxenr 269 (stat. nr 602). Med
tillämpning av den till detta nummer fogade anmärkningen komme tullen
för nämnda varuslag att fortfarande utgå med 5 kronor per 100 kilogram.
Beträffande motivering för de föreslagna ändringarna i tulltaxan
får utskottet hänvisa till motionen.
Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet
emottagit yttranden i anledning av motionen från tekniska högskolan,
som därvid överlämnat ett av professorerna vid högskolan Bror Holmberg
och Carl Kullgren avgivet utlåtande, ävensom från kommerskollegium
och generaltullstyrelsen. Med avseende å den sålunda verkställda
utredningen får utskottet hänvisa till vid detta betänkande fogade bil.
A, B och C.
Under de senare åren hava såsom hjälpmedel inom textilindustrien kommit
till användning vissa kemikalier, vilka vid tiden för nu gällande tulltaxas
tillkomst icke voro kända. Härvid avses sådana artiklar, vanligen
av tyskt ursprung, som i facklitteraturen gå under namn av »Netzmittel»,
»Schaummittel» o. dyl. Till sin karaktär närmast likställda med tvätteller
appreturmedel hava desamma hänförts till något av numren 268—
270 (stat.nr 600—603) i gällande tulltaxa, under förutsättning att de befunnits
innehålla fett, olja, harts, vax, tvål eller såpa. Tullen har då utgått
(enligt något av stat.nr 601 eller 602) med 10 eller 5 kronor per 100
kilogram. Örn vid undersökning intet av de nämnda ämnena kunnat påvisas,
har tulltaxenr 223 (stat.nr 540) tillämpats och tull utgått med 15
procent av värdet. Tullskillnaden blir ofta nog betydande på grund av
att värdet å ifrågavarande artiklar i regel ligger så högt, att en tull, beräknad
efter 15 procent å värdet, avsevärt överstiger den, som skulle hava
utgått, därest varan hänförts till något av tulltaxenumren 268—270. En
på de nuvarande bestämmelserna grundad tulltaxering synes vara desto
mindre tillfredsställande, som vid den kemiska undersökningen understundom
spårats fettartade ämnen i mindre kvantiteter utan att man kunnat
avgöra, huruvida desamma tillsatts avsiktligt eller uppstått till följd
av ofullständigt genomförd sulfoneringsprocedur. Förefintligheten eller
frånvaron av dylika smärre mängder fett utgör sålunda icke ett sakförhållande,
som lämpligen bör föranleda olika tullbeskattning. Härtill kom
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11. 3
mer, att icke alla tullanstalter, över vilka dessa varor införas, förfoga
över tillräcklig utrustning och tekniskt skolad personal för undersökningarna,
till följd varav de på ifrågavarande område nu gällande bestämmelserna
givit anledning till olikformighet i tullbeskattningen. Det synes
utskottet, som örn goda skäl föreligga för avhjälpandet av dessa olägenheter.
Såsom av de inkomna yttrandena framgår, har också full enighet
varit rådande bland de sakkunniga angående önskvärdheten av att
en taxeändring på detta område genomföres. Beträffande sättet härför
hava olika förslag framställts.
Med avseende å motionärens förslag i denna del har av de sakkunniga
inom tekniska högskolan anmärkts, att, örn man å ena sidan vill underlätta
det tulltekniska arbetet och å andra sidan giva tillägget till stat.nr
600—603 en sådan form, att det ej blott omfattar de för närvarande ojämförligt
mest använda kemikalierna — sulfoneringsprodukterna — utan
även de nya kemikalier av annan art, vilka hava enahanda användning,
dessa båda önskemål syntes kunna uppnås genom införandet i tulltaxan
av en benämning, som karakteriserade båda dessa varuslag. Med hänsyn
härtill har föreslagits införandet i rubriken av beteckningen »vätmedel»
eller — enligt generaltullstyrelsens av representanter för textilindustrien
förordade förslag — »uppblötningsmedel». Sveriges kemiska
industrikontor har visserligen såsom sin mening uttalat, att formuleringen
enligt motionärens förslag, såsom angivande artiklarnas sammansättning,
vore att föredraga framför ett uttryck, som hänsyftade på användningssättet.
Då emellertid överrubrikens ordalydelse liksom även bestämmelsen
i anmärkningen till tulltaxenr 269 ansluter sig till användningssättet,
synes generaltullstyrelsens, av kommerskollegium förordade
förslag, vilket torde vara ägnat att underlätta tulltaxeringen, böra föredragas.
Någon anledning att i denna rubrik inrymma alla sulfoneringsprodukter,
av vilka åtskilliga hava helt annan karaktär och användning
än de nu ifrågavarande, synes icke föreligga. Såsom framgår av den i generaltullstyrelsens
yttrande åberopade, av föreståndaren för tullverkets
huvudlaboratorium avgivna promemorian, har det inom parentes till ordet
uppblötningsmedel gjorda tillägget (för textilvaror) avsetts att omfatta
även sulfoneringsprodukter för tvättmedelsindustrien. Härmed
skulle ett av Sveriges kemiska industrikontor framställt önskemål bliva
tillgodosett.
Förslaget avser dessutom den ändring i gällande tulltaxa, att sådana
högre envärdiga alkoholer, av vilka sulfoneringsprodukter framställas,
bliva tullfria, vilket skulle vinnas genom det föreslagna tillägget till tulltaxenr
206. Med avseende härå har erinrats, att uttrycket kunde förefalla
till sin omfattning svävande, men att, genom vad i motionen anförts
angående vad som hör förstås med uttrycket, erforderlig vägledning vunnes
för tillämpningen. Ett förtydligande i berörda avseende bör lämpligen
få sin plats i de av generaltullstyrelsen meddelade anvisningarna
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
för tulltaxans tillämpning. Då det torde få anses i sin ordning, att de
inhemska tillverkarna av sulfoneringsprodukter icke belastas med tull
för dessa alkoholer, vilka icke äro eller kunna antagas bliva föremål för
tillverkning inom landet, har utskottet intet att erinra mot bifall till förslaget
i denna del.
På grund av vad sålunda anförts har utskottet funnit sig böra tillstyrka
de i motionen föreslagna ändringarna i tulltaxan med den avvikelse,
att tillägget i överrubriken till nr 268—270: »ävensom till annat
nummer ej hänförliga sulfoneringsprodukter av kolväten, fett och högre
envärdiga alkoholer samt salter därav» utbytes mot »ävensom uppblötningsmedel
(för textilvaror)». Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen måtte, i anledning av motionen II: 230
av herr Leffler, besluta att gällande tulltaxa skall från
och med dag Kungl. Maj:t bestämmer i nedan angivna
delar hava följande ändrade lydelse:
Tull
för 100 kg
kronor
206 Anilinolja (anilin), naftol, naftylamin, nitranilin,
'' fenylendiamin, toluylendiamin
och resorcin samt salter av dessa ämnen;
tiokarbanilid, toluidinoch xylidin; ävensom
högre envärdiga alkoholer ............ fria
266 Såpa ........................................................... T 5:—
Tvätt-, skur-, poler-, slip-, puts-, desinfektions-
och appreturmedel, ej särskilt
nämnda, innehållande fett, olja, harts,
vax, tvål eller såpa men utan inblandning
av dextrin eller stärkelse; ävensom
uppblötningsmedel (för textilvaror):
268 -----------
269 -----------
Anm. Till detta nummer hänförliga tvätt-,
appretur- och uppblötningsmedel, vilka
äro avsedda uteslutande för användning
inom textil- eller läderindustrien, draga
en tull av 5 kronor för 100 kg.
270 -----------
Stockholm den 11 maj 1934.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: se under betänkandet nr 43.
v _
Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
5
Bilaga A.
Till kungl, tekniska högskolans kollegienämnd.
Sedan Kungl. Majit anbefallt tekniska högskolan att till riksdagens bevillningsutskott
avgiva av utskottet begärt utlåtande i anledning av herr
Lefflers motion nr 230 i andra kammaren, bar kollegienämnden anmodat
oss inkomma med yttrande i ärendet, och få vi på grund härav och sedan
vi haft överläggning i frågan med bland andra föreståndaren för tullverkets
huvudlaboratorium vördsamt anföra följande.
Ett flertal sulfoneringsprodukter av organiska ämnen har på senare tid
kommit till användning inom textilindustrien. Såsom motionären framhållit
hava tullmyndigheterna hänfört färdigfabrikat, i vilka sådana sulfoneringsprodukter
ingå, till statistiskt nr 600—603 (tulltaxenr 268 270),
under det att de rena sulfoneringsprodukterna hänförts till stat. nr 540
(tulltaxenr 223). Då härigenom dessa oblandade sulfoneringsprodukter
belastas med väsentligt högre tullavgift än de färdigberedda varorna, synas
starka skäl föreligga till ändring av tulltaxan i den riktning, som
motionären avsett.
Utgångsämnena för framställning av vissa av dessa sulfoneringsprodukter
äro, såsom hänförliga till stat. nr 540, belagda med relativt hög
tullavgift. Motionären har även föreslagit, att dessa ämnen, vilka antagas
icke kunna bliva föremål för inhemsk tillverkning, skola bliva tullfria.
Detta synes ock väl motiverat.
De ändringsförslag av tulltaxan, som motionären framlagt, giva oss
dock anledning att framhålla följande synpunkter och erinringar.
1) Enligt motionärens förslag skulle i stat. nr 520 (tulltaxenr 206) och
i överrubriken till stat. nr 600—603 infogas uttrycken: »Högre envärdiga
alkoholer». Någon bestämd gräns mellan högre och lägre alkoholer är
ej i litteraturen fixerad, och omfattningen av begreppet högre envärdiga
alkoholer skulle därför kunna bliva svävande. Då emellertid motionären
i sin motivering angivit, att med högre envärdiga alkoholer i detta fall
skall förstås alkoholer med minst 11 kolatomer i molekylen, så torde detta
uttalande få anses tillräckligt vägledande.
2) Enligt motionen skulle till överrubriken till statistiskt nr 600—603
fogas uttrycket: »ävensom till annat nummer ej bänförliga sulfoneringsprodukter
—--». En del sulfoneringsprodukter av hithörande slag äro
nu upptagna i statistiskt nr 458 och nr 598. I senare fallet gäller det
turkrödolja, som nämligen är en sulfoneringsprodukt, men då motionären
föreslår, att vid bifall till hans tilläggsförslag turkrödolja utgår, skola
vi i denna punkt endast fästa uppmärksamheten på statistiskt nr 458, omfattande
»fettspaltningsreaktiv, utgörande sulfureringsprodukter av kolväten
eller fett».
I förbigående må framhållas att uttrycket sulfurering i detta nummer
och uttrycket sulfonering i det föreslagna tillägget avse samma kemiska
processer, varför det synes önskvärt att endast en av dessa benämningar
användes i tulltaxan. Då enligt vår mening uttrycket sulfonering i detta
fall är det bästa, synes det oss lämpligt, att om stat. nr 458 skall bibehål
-
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
las — varom mera nedan — och om motionärens tilläggsförslag med uttrycket
»sulfoneringsprodukter» införes, ordet sulfureringsprodukter i
stat. nr 458 ändras till sulfoneringsprodukter.
Vid tulltaxering av sulfoneringsprodukter av fett eller kolväten skulle
— örn motionärens förslag bifalles — fråga uppstå, örn de skola hänföras
till stat. nr 458 eller till 600—603. Nu finnes ej i tulltaxan fastställt, att
varuhavare, som yrkar att importerade sulfoneringsprodukter av fett eller
kolväten skola hänföras till stat. nr 458, skall vara skyldig att styrka, att
varan skall användas uteslutande som fettspaltningsreaktiv. Detta förhållande
har redan nu föranlett tvistighet vid tulltaxering av sådana preparat,
varom ett hos regeringsrätten liggande besvärsmål vittnar, i vilket
besvärsärende vi avgivit infordrat yttrande. Skulle motionärens förslag
bifallas, blir ifrågavarande spörsmål än mer aktuellt. Det är därför behövligt,
att en tydlig avgränsning fastställes. Detta torde enklast kunna
vinnas på det sättet, att i motionärens tilläggsförslag utgår uttrycket »till
annat nummer ej hänförliga» och i stället införes en ny anmärkning
(eventuellt under överrubriken till nr 600—603) så lydande: »sulfoneringsprodukter
av kolväten eller fett, vilka äro avsedda uteslutande för användning
som fettspaltningsreaktiv, hänföras till stat. nr 458». Naturligtvis
kan ock i denna anmärkning tullavgiften för fettspaltningsreaktiv
direkt angivas, varvid stat. nr 458 skulle bliva obehövligt. Skulle en
sådan anmärkning införas, måste samtidigt ett motsvarande tillägg göras
i § 21 av tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen och tulltaxan.
3) Såsom motionären framhållit, hänföras nu de av honom i förslaget
upptagna sulfoneringsprodukterna, när de inkomma i rent tillstånd, till
stat. nr 540, men när de inkomma i blandningar till stat. nr 600—603. Det
senare förhållandet har utformats enligt tullverkets praxis, men någon
klar vägledning finnes i detta avseende ej i tulltaxan. Motionärens förslag
bygger på, att denna praxis skall bibehållas, utan att något förtydligande,
som fastställer denna praxis, skulle behöva införas.
För att råda bot på den olägenheten, att de enkla kemikalierna beläggas
med väsentligt högre tullavgift än de färdiga varorna, har motionären
föreslagit att i överrubriken till stat. nr 600^—603 upptagas sulfoneringsprodukter
av kolväten, fett och högre envärdiga alkoholer.
De av motionären upptagna sulfoneringsprodukterna utgöra visserligen
de viktigaste av de nya kemikalier, som i stor utsträckning användas
inom textilindustrien, men det har dock framkommit andra för samma
ändamål avsedda kemikalier, och en stark utvecklingsverksamhet
äger rum på detta område. Kemikalier av ifrågavarande slag. vilka ej
tillhöra de av motionären upptagna sulfoneringsprodukterna, skulle alltså
som hittills draga den i stat. nr 540 upptagna högre tullavgiften, under
det att de färdiga blandningarna, vari dessa kemikalier ingå, borde
enligt tullverkets hittills följda praxis hänföras till stat. nr 600—603. För
närvarande torde omnämnda förhållande icke spela någon roll, då det är
de ifrågavarande sulfoneringsprodukterna, som nu praktiskt uteslutande
användas inom textilindustrien i Sverige.
I samband med nu avhandlade spörsmål bör en annan synpunkt beaktas.
Kepresentanter för tullverket hava från tullteknisk synpunkt uttalat
betänkligheter mot att i tulltaxan införa en så stark specificering och
så speciella produkter, som skulle bliva fallet, om motionärens förslag bifalles.
Denna betänklighet torde mindre avse tillägget till stat. nr 520
utan mera gälla tillägget till stat. nr 600—603.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 41 7
Vill man nu å ena sidan underlätta det tulltekniska arbetet oell å andra
sidan giva tillägget till stat. nr 600—603 en sådan form, att det ej blott
omfattar de för närvarande ojämförligt mest använda kemikalierna —
sulfoneringsprodukterna — utan även de nya kemikalier av annan art,
vilka hava enahanda användning, så synas dessa båda önskemål kunna
uppnås genom införande av — i stället för motionärens tillägg: »ävensom
— — — salter därav» — ett varuslag, som karakteriseras av varans användning.
De nya kemikalier och av deni färdigberedda varor, som det
här är fråga örn, torde bäst sammanfattas med det tyska ordet Netzmittel.
Detta tyska ord användes ofta även bos oss för karakterisering av
dessa varor, och torde lämpligen kunna översättas med vätmedel.
Det kan på grund av ovanstående ifrågasättas, örn icke motionärens
tilläggsförslag till nr 600—603 borde ersättas med orden: »ävensom vätmedel
(Netzmittel)».
Till detta varuslag höra icke blott de ifrågavarande kemikalierna utan
även de av dem beredda varorna. Man skulle således genom den föreslagna
formuleringen även vinna den fördelen, att den praxis, som hittills
följts beträffande tulltaxeringen av de färdiga varorna, i vilka ifrågavarande
sulfoneringsprodukter ingå, skulle bliva bekräftad. Skulle nya vätmedel,
i vilka sulfoneringsprodukter ej ingå, importeras, bleve även dessa,
som rimligt är, hänförda till samma nr.
Upptages varuslaget vätmedel i överrubriken till 600—603, så bör det
också angivas i anmärkningen till nr 602, vilken anmärkning då skulle
lyda: »Till detta nummer hänförliga tvätt-, appretur- och vätmedel,
vilka--- — 100 kilogram.»
Varuslaget vätmedel, vilket såsom framgår av ovanstående har en väsentligt
vidare omfattning än den varugrupp (vissa sulfoneringsprodukter),
som upptages i motionärens förslag, har dock på ett område en
mindre omfattning. Det gives nämligen en del sulfoneringsprodukter tillhörande
de grupper, som motionären upptagit, vilka ej äro vätmedel (och
ej heller fettspaltningsreaktiv). Trots att de således ej äro användbara
inom textilindustrien, komma de dock — efter motionärens förslag — att
hänföras till stat. nr 600—603. Ehuru denna fråga icke är av någon större
räckvidd, då dessa ämnen endast i mindre grad lära användas inom Sverige,
så bör det dock framhållas, att dessa ämnen — utan att motionären
lämnat någon motivering härför eller ens synes haft sådan avsikt — skulle
komma att flyttas från stat. nr 540 till 600—603. Användes varubegreppet
vätmedel i stället för motionärens sulfoneringsgrupper kommer ingen
ändring att ske beträffande tulltaxeringen av sådana sulfoneringsprodukter,
som ej hava de karakteristiska egenskaper, vilka göra dem användbara
inom textil- med flera områden.
Örn varuslaget vätmedel införas bör följande beaktas: a) Det kan bliva
fråga om, huruvida och på sätt en importör, som yrkar att införda varor
skola tulltaxeras som vätmedel, skall styrka, att varorna uteslutande skola
användas som vätmedel. b) Den i punkt 2 härovan föreslagna nya anmärkningen
måste, formuleras något annorlunda, förslagsvis på följande
sätt: Sådana vätmedel, vilka utgöras av sulfoneringsprodukter av kolväten
eller fett och äro avsedda uteslutande för användning som fettspaltningsreaktiv,
hänföras till stat. nr 458.
4) Motionärens avsikt har varit, att de rena kemikalierna ej böra draga
högre tull än do färdigberedda varorna.
Det bör framhållas, att enligt hans förslag blir detta icke alltid fallet.
De enkla hithörande kemikalierna förekomma i en del fall i fast form
8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
eller som pastor och torde då komma att hänföras till stat. nr 600 eller
601 med en tullavgift av 10 kronor för 100 kilogram. Men även örn de i
vissa fall skulle införas i flytande tillstånd och då hänföras till stat. nr
602 kunde de näppeligen förtullas efter 5 kronor för 100 kilogram i enlighet
med anmärkningen till nr 602, ty denna anmärkning upptager blott
tvätt- och appreturmedel, och motionären har ej föreslagit, att de av honom
angivna sulfoneringsprodukterna skulle upptagas i denna anmärkning.
De färdigberedda varorna, i vilka sulfoneringsprodukter ingå, kunna
däremot, då de äro flytande, enligt tullverkets praxis taxeras efter
bestämmelsen i anmärkningen till nr 602 och alltså draga en tullavgift av
5 kronor för 100 kilogram. Den skillnad i tullavgift, som således även
efter införande av motionärens förslag kan komma att förefinnas mellan
de rena sulfoneringsprodukterna och de färdiga varorna, torde dock icke
vara av någon större betydelse. Det väsentliga har varit att få en utjämning
till stånd mellan den höga tullavgift, som dessa kemikalier nu
draga, då de hänföras till stat.nr 540, och tullavgiften för de färdiga varorna.
En fullständigare utjämning skulle visserligen kunna åstadkommas
genom vissa tillägg och justeringar, men detta skulle föranleda en
komplicering, som saken ej torde vara värd.
Örn »vätmedel» införes, så kommer anmärkningen till nr 602 att gälla
för de enkla kemikalier av denna typ, vilka äro flytande.
5) Motionären har föreslagit, att turkrödolja, vilken nu är särskilt upptagen
i statiskt nr 598, skulle utgå, alldenstund den skulle falla under de
sulfoneringsprodukter, som motionären föreslagit upptagna i överrubriken
till stat. nr 600—603. Detsamma kan ske, örn »vätmedel» i stället införes,
alldenstund turkrödolja är att betrakta som ett vätmedel.
För närvarande drager turkrödolja en tull av 5 kronor för 100 kilogram.
Det är icke ifrågasatt någon ändring i denna avgift. Detta förutsätter,
att anmärkningen till nr 602 skulle i detta fall komma till användning,
på grund av att turkrödoljan är flytande. Denna anmärkning gäller endast
tvätt- och appreturmedel. Nu är innebörden av varubegreppet
appreturmedel ganska svävande, och turkrödolja användas för flera olika
ändamål. Det synes därför lämpligt, att i anmärkningen särskilt upptages
turkrödolja, örn nämligen denna vara strykes från nr 598. Anmärkningen
skulle då kunna lyda: »Till detta nummer hänförliga tvätt
och
appreturmedel, ävensom turkrödolja, vilka---kilogram.» Att
turkrödolja ej finnes särskild omnämnd i motsvarande rubrik torde icke
innebära något hinder att upptaga den i anmärkningen. Örn varuslaget
vätmedel upptages och — enligt punkt 3 här ovan — även omnämnes i anmärkningen
till nr 602, så behöver turkrödolja ej särskilt omnämnas.
Stockholm den 13 mars 1934.
Bror Holmberg.
Carl Kullgren.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
9
Bilaga B.
Till riksdagens bevillningsutskott.
Genom remiss den 23 mars 1934 har Kungl. Majit anbefallt generaltullstyrelsen
att avgiva och senast den 16 april 1934 till riksdagens bevillningsutskott
överlämna av utskottet i skrivelse den 20 förstnämnda
månad till herr statsrådet K. S. Levinson begärt yttrande över motion
nr 230 i andra kammaren av herr Leffler, örn ändring av tulltaxans bestämmelser
rörande vissa kemikalier, med beaktande av vad som anförts
i ett av professorerna vid tekniska högskolan Bror Holmberg och Carl
Kullgren avgivet utlåtande i ämnet.
I anledning härav får generaltullstyrelsen, som torde hava att yttra sig
i frågan endast ur tullteknisk synpunkt, överlämna en av föreståndaren
för tullverkets huvudlaboratorium, hyråinspektören G. Rengman, upprättad
promemoria samt på däri anförda skäl föreslå, att syftet med motionen
i fråga måtte tillgodoses på det sätt, att tulltaxenr 206, 266 och
268—270 samt den under nr 269 befintliga anmärkningen erhålla följande
ändrade lydelse:
Tull
för 100 kg
kronor
206 Anilinolja (anilin), naftol, naftylamin, nitranilin, fenylendiamin,
toluylendiamin och resorcin samt salter av dessa ämnen;
tiokarbanilid, toluidin och xylidin; ävensom högre envärdiga
alkoholer ........................................................................................ fria
266 Såpa .............................................................................................. T 5: —
Tvätt-, skur-, poler-, slip-, puts-, desinfektions- och appreturmedel,
ej särskilt nämnda, innehållande fett, olja, harts,
vax, tvål eller såpa men utan inblandning av dextrin eller
stärkelse; ävensom uppblötningsmedel (för textilvaror):
268 icke flytande......................................................................... E 10: —
flytande, i kärl vägande brutto:
269 över */» kg ........................................................................ E 10: —
Anm. Till detta nummer hänförliga tvätt-, appretur- och uppblötningsmedel,
vilka äro avsedda uteslutande för användning inom
textil- eller läderindustrien, draga en tull av 5 kronor för 100
kilogram.
270 ''/2 kg eller därunder........................................................ E 15: —
Stockholm den 16 april 1934.
Kungl, generaltullstyrelsen.
Nils Wohlin.
^ S. Bergström.
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
P. M.
i anledning av en av herr Leffler i riksdagens andra kammare väckt motion,
nr 230, om ändring av tulltaxans bestämmelser rörande vissa
kemikalier.
Motionären har föreslagit, dels att till överrubriken till tulltaxenr 268—
270 (stat.nr 600—603) fogas ett tillägg i syfte att vinna en enhetlig tulltaxering
av vissa kemiska produkter, dels ock att högre envärdiga alkoholer,
vilka användas vid framställning av berörda produkter, upptagas
i tulltaxenr 206 (stat.nr 520), med tullfrihet.
Den grupp av kemiska produkter, som motionären avser i sitt förslag
till utvidgning av tulltaxenr 268—270, utgöres huvudsakligen av speciella
hjälpmedel, som användas inom textilindustrien vid färdigberedandet av
vävnader. Dessa hjälpmedel hava under de senare åren kommit till användning
i allt större utsträckning och därvid undanträngt vissa äldre,
enklare preparat. Till belysande av utvecklingen på området må nämnas,
att ett i Tyskland nyligen från trycket utkommet verk upptager ej mindre
än omkring 900 »Textil-Hilfsmittel». Allt efter ändamålet benämnas de
vanligen »Netzmittel», »Sehaummittel», »Dispergiermittel» o. s. v.
De produkter av nu ifrågavarande slag, som införas till riket, äro praktiskt
taget alla av tyskt ursprung. Åtskilliga hava varit föremål för undersökning
å tullverkets laboratorier och därvid befunnits vara av en
bestämd typ.
Enligt nu gällande praxis behandlas dessa varor såsom tvätt- eller appreturmedel
och hänföras sålunda, örn de innehålla fett, olja, harts, vax, tvål
eller såpa, till tulltaxenr 268—270, med tull av 5 kronor eller 10 kronor för
100 kilogram. Med tvål hava i detta sammanhang jämställts sådana sulfoneringsprodukter,
som hava ungefär samma verkan som tvål. Nr 268—
270 omfatta emellertid endast blandningar. I tulltaxan ej särskilt nämnda
oblandade sulfoneringsprodukter för användning inom textilindustrien
bliva därför i regel hänförliga till tulltaxenr 223 (stat.nr 540), som upptager
kemiska preparat, ej särskilt nämnda, med tull av 15 procent av
värdet.
I och med att ett stort antal nya produkter framträtt, hava gällande
'' istämmelser för tulltaxeringen visat sig vara mindre tillfredsställande.
De kräva vid tillämpningen numera ofta varuundersökningar, som äro
tidsödande och för vilka tullanstalterna å vissa importplatser icke äro
rustade. Då härtill kommer, att någon olikhet i tullbeskattningen icke
lärer vara betingad av sakliga skäl, torde det ur olika synpunkter få an
ses lämpligt att vidtaga en ändring av tulltaxan, som medför enklare
och mera likformig tulltaxering av ifrågavarande hjälpmedel för textilindustrien.
På grund av den växlande kemiska beskaffenheten hos dessa varor är
det emellertid förenat med vissa svårigheter att finna lämplig form för
deras upptagande i tulltaxan under särskilt nummer. Motionären har
föreslagit följande tillägg till överrubriken till nr 268—270: »ävensom till
annat nummer ej hänförliga sulfoneringsprodukter av kolväten, fett och
högre envärdiga alkoholer samt salter därav». Av skäl, som anförts i
det från tekniska högskolan erhållna utlåtandet, synes i rubriken böra
upptagas, i stället för nämnda tillägg, ett uttryck, som karakteriserar
varorna med hänsyn till deras användning. I berörda utlåtande bär föreslagits
»vätmedel».
Bevillningsutskottets betänkande Nr 41. 11
Beteckningen »vätmedel» är en översättning av det tyska ordet »Netzmittel».
Detta ord kan även lämpligen översättas med fuktningsmedel,
genomfuktningsmedel, blötmedel, blötningsmedel, genomblötningsmedel
eller uppblötningsmedel. Representanter för bomulls- och ylleindustrierna
hava vid förfrågan förordat någon av beteckningarna blöt-, blötnings-,
genomblötnings- eller uppblötningsmedel. Med hänsyn härtill kan ifrågasättas,
huruvida icke vid en ändring av tulltaxan uttrycket »uppblötningsmedel»,
som synes bättre angiva preparatens användning, borde väljas i
stället för »vätmedel». I förtydligande syfte torde lämpligen inom parentes
böra tilläggas orden: för textilvaror. Detta tillägg bör emellertid icke
innebära, att likartade preparat för tvättmedelsindustrien skulle hänföras
till annat tulltaxenummer.
Därest uppblötningsmedel införas i överrubriken till nr 268—270, bör
detta begrepp jämväl infogas i anmärkningen till nr 269. En sådan utvidgning
av anmärkningen påkallar ett tillägg till 21 § i kungörelsen den
29 november 1929 (nr 373) med tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen.
För tillämpning av den i anmärkningen angivna, lägre tullsatsen,
5 kronor per 100 kilogram, skulle då komma att krävas försäkran
av förbrukaren angående varans användning.
I utlåtandet från tekniska högskolan framhålles, att två varuslag, nämligen
fettspaltningsreaktiv av viss beskaffenhet och turkrödolja, som äro
i tulltaxan särskilt nämnda, det förra i nr 179 (stat.nr 458) och det senare
i nr 266 (stat.nr 598), utgöra sulfoneringsprodukter i likhet med huvuddelen
av de varor, som kunna innefattas i uttrycket »Netzmittel». Under
förutsättning att den ifrågasatta utvidgningen av nr 268—270 skulle komma
till stånd enligt motionens lydelse, borde man, enligt berörda utlåtande,
för att undvika tvister vid tillämpningen tydligt avgränsa från
varandra de olika rubrikerna för dessa sulfoneringsprodukter. Emellertid
angiva uttrycken »fettspaltningsreaktiv» och »uppblötningsmedel (för
textilvaror)» en olika användning av varorna, och de äro sannolikt icke
heller användbara inom båda områdena. Då vidare dessa produkter pläga
införas av företag inom skilda industrier, torde det icke bliva förenat
med allt för stora svårigheter för tullmyndigheterna att giva tulltaxans
bestämmelser på ifrågavarande område en sådan tillämpning, att syftet
med desamma vinnes. — Om, såsom motionären föreslagit, turkrödoljan
uteslutes ur nr 266, kommer varan under ovan angivna förutsättning att
falla under nr 268—270. Enär turkrödoljan praktiskt taget endast användes
inom de i anmärkningen till nr 269 nämnda industrierna, skulle
en sådan överflyttning icke medföra någon ändring i tullbeskattningen.
Örn det i motionärens förslag upptagna uttrycket »sulfureringsprodukter»
icke kommer att införas i överrubriken till nr 268—270, torde tillräcklig
anledning ej föreligga att utbyta ordet »sulfoneringsprodukter»
i nr 179 mot förstnämnda, i utlåtandet från tekniska högskolan förordade
uttryck.
Med högre envärdiga alkoholer, för vilka föreslås tullfrihet, skulle enligt
motiveringen till motionen förstås alkoholer, som innehålla minst 11
kolatomer i molekylen, en beskrivning som av sakkunniga inom tekniska
högskolan ansetts tillräckligt vägledande. 1 överensstämmelse härmed
synes också varan böra definieras i den av styrelsen utfärdade varuhandboken
med anvisningar för tulltaxans tillämpning.
Stockholm den 11 april 1934.
G. Rengman.
12
Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
Bilaga C.
Till riksdagens bevillningsutskott.
Genom remiss den 23 mars 1934 har Kungl. Majit anbefallt kommerskollegium
att avgiva och till riksdagens bevillningsutskott överlämna av
utskottet begärt yttrande med anledning av motion nr 230 i andra kammaren
av herr Leffler örn ändring av tulltaxans bestämmelser rörande
vissa kemikalier samt att därvid taga i beaktande vad som anförts i ett
av tekniska högskolan den 14 mars 1934 till utskottet överlämnat, av
professorerna vid högskolan Bror Holmberg och Carl Kullgren avgivet
utlåtande i anledning av samma motion.
Kommerskollegium har i ärendet införskaffat bilagda yttrande från Sveriges
kemiska industrikontor 1 och får för egen del till remissens besvarande
anföra följande.
I likhet med tekniska högskolan och- Sveriges kemiska industrikontor
anser kommerskollegium, att avgörande skäl tala för bifall i huvudsak
till den remitterade motionens syfte. Vid den alltjämt pågående tekniska
utvecklingen av industrien inträffar ej sällan det förhållande, att ämnen
och produkter, som hittills haft ingen eller ringa användning inom näringslivet,
blivit föremål för praktisk tillämpning och vunnit en hastigt
stigande förbrukning. Örn det därvid visat sig att tulltaxans bestämmelser
icke medgåve en av omständigheterna betingad tulltaxering, hava
statsmakterna i allmänhet låtit sig angeläget vara, att företaga jämkningar
i tulltaxan i syfte att tillgången till den eller de nya varorna, i den
mån inhemsk tillverknings intressen icke därigenom träddes för nära,
måtte bliva på ett skäligt sätt underlättad för konsumenterna.
Nu föreliggande framställning synes avse ett sådant fall, där betänkligheter
icke torde möta mot en annan avvägning av tullskyddet, än den
tulltaxan för närvarande innebär. Sättet, varpå denna jämkning bör
ske, synes i alldeles övervägande grad vara en fråga av tullteknisk innebörd.
Kommerskollegium har haft tillfälle att taga del av det yttrande —
med därtill hörande specialmotivering — som av generaltullstyrelsen den
16 dennes avgivits till bevillningsutskottet rörande föreliggande motion
av herr Leffler.
Det förslag till vissa ändringar i tulltaxan, som i styrelsens yttrande
innefattas, avviker i vissa delar från de av tekniska högskolan utformade
bestämmelserna, liksom även från den uppfattning, kemiska industrikontoret
gjort gällande. Vad i sistnämnda två yttranden anförts förtjänar
enligt kollegii mening allt beaktande, men med hänsyn till den
synnerliga vikten av att tulltaxebestämmelser av här avsedd art, vilka
redan på grund av sakens natur äro mycket ömtåliga ur tolkningssynpunkt,
erhålla en för det praktiska tulltaxeringsarbetet möjligast lättilllämplig
form, finner kollegium ej tillräckliga skäl föreligga att föreslå
annan avfattning än den av generaltullstyrelsen i åberopade yttrande förordade.
Stockholm den 19 april 1934.
K. A. Fryxell.
Ragnar Sohlman.
Här ej avtryckt.
/ Mogens Möller.