4
Bevillningsutskottets betänkande, Nr 40.
Nr 40.
Ankom till riksdagens kansli den 30 april 1934 kl. 1 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nied förslag till förordning angående
postverkets ansvarighet för försändelser och
medel, som mottagits till postbefordran.
I en den 19 januari 1934 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 71, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade
Förslag
till
Förordning
angående postverkets ansvarighet för försändelser och medel, som
mottagits till postbefordran.
Härigenom förordnas som följer:
1 §■
1 mom. I den omfattning, som i denna förordning sägs, är postverket
ansvarigt för assurerade och rekommenderade försändelser, oassurerade
paket, postförskottsförsändelser och inkasseringshandlingar samt för postanvisnings-,
postgiro-, postförskotts- och inkasseringsmedel.
Ansvarigheten gäller så länge försändelse, handling eller medel stå
under postverkets vård.
2 mom. Postverket är fritaget från allt ansvar,
när förlust eller skada förorsakats genom avsändarens fel eller forsum -melse eller är en följd av försändelsens egen beskaffenhet,
när fråga är örn vara, vilkens befordran med post är förbjuden,
när försändelse, som jämlikt därå befintlig anteckning varit avsedd att
befordras under assurans eller rekommendation eller såsom postförskott,
avlämnats till postbefordran i annan ordning än som för försändelse av
ifrågavarande slag är föreskriven och på grund därav icke blivit behandlad
i överensstämmelse med nämnda anteckning, samt
när ersättningsanspråk icke framställts inom därför stadgad tid.
3 mom. Postverket ansvarar icke för indirekt skada eller för utebliven
vinst.
Bevillningsutskottets betänkande, Nr 40.
5
Med nedan i detta moment angivna undantag ansvarar postverket icke
heller för förlust eller skada, som förorsakats av försening.
Har skada å assurerad eller rekommenderad försändelse eller å oassurerat
paket uppenbarligen förorsakats av försändelsens försening under
postbehandlingen, må generalpoststyrelsen, när sådant prövas vara av förhållandena
påkallat, tillerkänna avsändaren ersättning för skadan enligt
de i denna förordning stadgade grunder.
Likaledes må generalpoststyrelsen, efter prövning i varje särskilt fall,
tillerkänna avsändare av assurerad eller rekommenderad försändelse, oassurerat
paket, postanvisnings- eller postgiromedel ersättning för särskilda
kostnader, som förorsakats avsändaren genom försändelsens eller medlens
försening under postbehandlingen. Sådan ersättning må dock icke i något
fall överstiga 50 kronor eller det lägre belopp, som skulle hava tillkommit
avsändaren, därest försändelsen gått förlorad eller medlen icke blivit
behörigen redovisade.
4 mom. I fråga örn de inskränkningar i postverkets ansvarighet, som
gälla vid krig eller krigsfara, är särskilt stadgat.
5 mom. I denna förordning meddelade bestämmelser gälla inrikes försändelser.
För postverkets ansvarighet i postutväxlingen med utlandet
gäller vad därom är stadgat i vederbörande avtal med främmande länder.
2 §
Har assurerad försändelse gått förlorad eller har dess innehåll helt eller
delvis förkommit eller skadats, är avsändaren berättigad till en ersättning,
motsvarande verkliga värdet av förlusten eller skadan. I saknad av utredning
örn försändelsens värde skall detta anses hava utgjort det å försändelsen
angivna assuransbeloppet. Ersättningen må dock icke i något
fall överstiga sistnämnda belopp.
Assuransbeloppet får icke vara angivet högre än verkliga värdet av försändelsens
innehåll.
Örn assurerad försändelse gått förlorad eller dess innehåll helt och
hållet förkommit eller förstörts och i anledning härav ersättning utbetalas
till avsändaren, är denne dessutom berättigad att återfå erlagda befordringsavgifter.
3 §•
Avsändare av rekommenderad försändelse, som gått förlorad, är berättigad
till en ersättning av 36 kronor.
Har innehållet i rekommenderat brev skadats, är avsändaren berättigad
till en ersättning, motsvarande verkliga värdet av skadan. I saknad av
utredning om innehållets värde skall detta anses hava utgjort 36 kronor.
Ersättningen må icke i något fall överstiga nämnda belopp.
Efter samma grunder utgår ersättning, örn innehållet i sådant rekommenderat
brev, som varit förseglat i enlighet med de för assurerade brev
gällande föreskrifter, helt eller delvis förkommit.
6
Bevillningsutskottets betänkande, Nr 40.
4 §■
Har oassurerat paket gått förlorat eller har dess innehåll helt eller
delvis förkommit eller skadats, är avsändaren berättigad till en ersättning,
motsvarande verkliga värdet av förlusten eller skadan. Ersättningen må
dock icke för något paket överstiga 100 kronor.
Örn oassurerat paket gått förlorat eller dess innehåll helt och hållet
förkommit eller förstörts och i anledning härav ersättning utbetalas till
avsändaren, är denne dessutom berättigad att återfå erlagda befordringsavgifter.
5 §■
Har postförskottsförsändelse utlämnats utan postförskottsbeloppets utkrävande
eller mot utkrävande av lägre belopp än det å försändelsen angivna,
är avsändaren berättigad till en ersättning, motsvarande postförskottsbeloppet
eller den del därav, som icke utkrävts.
6 §•
1 mom. För assurerad eller rekommenderad försändelse, innehållande
inkasseringsliandlingar, ansvarar postverket såsom för assurerad eller rekommenderad
försändelse i allmänhet.
2 mom. Går inkasseringshandling förlorad, sedan det kuvert, i vilken
den varit innesluten, öppnats, är avsändaren berättigad till en ersättning,
motsvarande den lidna skadan. Ersättningen må dock icke utgå med
högre belopp än som kunnat utgå för den försändelse, vari handlingen
varit innesluten.
3 mom. Örn inkasseringshandling utlämnats utan inkassering av beloppet
eller mot inkasserande av ett lägre belopp än det, varå handlingen
lyder, är avsändaren berättigad till en ersättning, motsvarande inkasseringsbeloppet
eller den del därav, som icke inkasserats.
7 §•
För inbetalade postanvisnings-, postgiro-, postförskotts- och inkasseringsmedel
är postverket ansvarigt, intill dess medlen i vederbörlig ordning
utkvitterats eller uppförts å postgirokonto.
8 §•
1 mom. Anspråk på ersättning, som enligt denna förordning kan utgå
för förkommen försändelse eller inkasseringshandling eller på grund därav
att postförskottsförsändelse eller inkasseringshandling utlämnats utan utkrävande
av det å försändelsen eller handlingen angivna beloppet eller
mot utkrävande av lägre belopp än sålunda angivits, skall skriftligen anmälas
hos generalpoststyrelsen inom ett år, räknat från den dag, då försändelsen
eller handlingen avlämnats till postbefordran.
2 morn. Örn innehållet i assurerad eller rekommenderad försändelse
eller oassurerat paket helt eller delvis förkommit eller skadats, skall
Bevillningsutskottets betänkande, Nr 40. •
ersättningsanspråk skriftligen anmälas Iros generalpoststyrelsen inom sextio
dagar, räknade från den dag försändelsen kommit adressaten tillhanda eller
erbjudits honom till uttagande.
3 mom. Anspråk på ersättning för medel, som icke blivit av postverket
i behörig ordning redovisade, skall skriftligen anmälas till generalpoststyrelsen,
när fråga är om postanvisnings-, postförskotts- eller inkasseringsmedel,
före utgången av kalenderåret näst efter det, under vilket inbetalningen
till postverket skett, och,
när fråga är örn postgiromedel, före utgången av tredje kalenderåret
näst efter det, under vilket inbetalningen skett eller uppdrag om girering
eller kontant utbetalning bokförts å postgirokonto.
I särskilda fall må emellertid generalpoststyrelsen, med avseende å förekommande
omständigheter, medgiva ersättningens utbetalande, ehuru anspråket
framställts senare.
4 mom. Vid anmälan örn ersättningsanspråk böra i förekommande fall
företes inlämningsbevis samt de intyg eller handlingar i övrigt, som kunna
åberopas för bestyrkande av förlusten eller skadan.
9 §•
Örn vid prövning av ersättningsanspråk rörande assurerad eller i ekorn
menderad försändelse eller oassurerat paket tvekan uppstår örn rätta värdet
av föremål, som varit inneslutet i försändelsen, skall detta värde bestämmas
på sätt är föreskrivet i gällande lag örn skiljemän.
10 §.
1 mom. Finner generalpoststyrelsen ett i föreskriven ordning anmält
ersättningsanspråk vara behörigen styrkt, utbetalas genast ersättningen av
postmedlen.
Därest generalpoststyrelsen finner ersättningsanspråk icke vara ostridigt,
skall sökanden hänvisas att inom nittio dagar efter bevisligen erhållen
del av beslutet vid vederbörlig domstol i laga ordning anhängiggöra sin
talan, vid äventyr att i annat fall all rått till vidare talan mot postverket
anses försutten.
2 morn. När ersättning för förkomna medel eller föremål av postmedlen
utbetalas till en försändelses avsändare, skall dennes rätt till det förkomna
i motsvarande mån överlåtas på postverket.
3 morn. Har assurerad eller rekommenderad försändelse eller oassuierat
paket postbefordrats utan postavgifternas erläggande i förväg, skall beloppet
av dessa avgifter, i den män icke avsändaren enligt bestämmelse
i denna förordning äger återbekomma befordringsavgifterna, frånräknas det
ersättningsbelopp, som i förekommande fall tillerkännes avsändaren.
8
Bevillningsutskottets betänkande, Nr 40.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1934, vid vilken tid förordningen
den 12 november 1872 (nr 72 sid. 3) angående postverkets
ansvarighet för försändelser, som till postbefordran avlämnats, och övriga
i ämnet meddelade bestämmelser skola upphöra att gälla; dock skall bestämmelsen
i 8 § 3 morn., första stycket, i fråga örn postgiromedel icke
äga tillämpning beträffande inbetalning, girering eller utbetalning, som
verkställts före den 1 januari 1932.
Genom proposition den 31 mars 1870, nr 32, föreslog Kungl. Majit vissa
ändrade bestämmelser rörande postverkets ansvarighet för det fall, att försändelser
av följande slag förkommit under postbefordran, nämligen rekommenderade
brev, assurerade brev och paket samt oassurerade paket. Detta
förslag bifölls av riksdagen (skrivelse nr 57). I förordning den 12 november
1872 (nr 72 sid. 3) angående postverkets ansvarighet för försändelser, som
till postbefordran avlämnats, sammanfördes såväl berörda, av riksdagen antagna
bestämmelser som åtskilliga andra föreskrifter i ämnet, vilka ansågos
erforderliga. Såsom av departementschefens redogörelse till förenämnda
statsrådsprotokoll framgår, hava de'' i 1872 års förordning meddelade bestämmelserna
vid skilda tillfällen i enlighet med riksdagens efter förslag av
Kungl. Majit meddelade beslut dels ändrats och dels fullständigats, varjämte
i vissa avseenden smärre ändringar vidtagits genom av Kungl. Majit meddelade
beslut.
De tid efter annan meddelade bestämmelserna örn postverkets ansvarighet
för till postbefordran mottagna försändelser hava nu ansetts böra sammanföras
i en särskild författning. Det förslag, som i sådant syfte förelagts
riksdagen genom den föreliggande propositionen, innefattar dessutom ändringar
i en del av de nu gällande bestämmelserna ävensom vissa nya bestämmelser,
varemot sådana föreskrifter i 1872 års förordning, vilka icke
direkt hänföra sig till ifrågavarande ansvarsskyldighet, icke ansetts böra inflyta
i den nya förordningen.
Beträffande utredningen i ärendet och den närmare innebörden av författningsförslaget
får utskottet hänvisa till omförmälda statsrådsprotokoll.
Jämte ett påpekande att det i sista stycket av förslagets 1 § 3 mom. intagna
stadgandet örn ersättning för extra kostnader på grund av försening under
postbehandling innefattar en nyhet i förhållande till vad nu gäller, må emellertid
med några ord beröras bestämmelsen i förslagets 4 § örn ersättning
för oassurerat paket. Enligt stadgande av år 1918, vilket alltjämt gäller,
är avsändare av oassurerat paket, som gått förlorat, helt eller delvis berövats
sitt innehåll eller på annat sätt skadats, berättigad till ett skadestånd, motsvarande
verkliga värdet av förlusten, tillgreppet eller skadan, dock högst 20
kronor för paket av intill 5 kilograms vikt och för tyngre paket 4 kronor för
varje kilogram eller del av kilogram av paketets vikt. Ersättningen utgår
icke, därest fel eller försummelse från avsändarens sida föreligger. Enligt
Bevillningsutskottets betänkande, Nr 40. 9
förslagets 4 § skall skadeståndet motsvara verkliga värdet av förlusten, tillgreppet
eller skadan, dock högst 100 kronor. I förhållande till vad nu gäller
skulle en sådan bestämmelse medföra fördelaktigare skadeståndsvillkor för
de paket av högst 5 kilograms vikt, som hava ett högre värde än 20 kronor,
samt för alla paket i vikt över 5 till och med 25 kilogram, vilkas värde är
högre än 4 kronor per kilogram. För paket, som väga över 25 kilogram och
hava ett högre värde än 100 kronor, skulle däremot inträda en försämring.
Enär högsta medgivna vikt för paket är 50 kilogram, kan nämligen ersättningen
för närvarande uppgå till (4 X 50) 200 kronor.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottet hemställer därför,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 71, antaga det vid propositionen fogade
förslaget till förordning angående postverkets ansvarighet för
försändelser och medel, som mottagits till postbefordran.
Stockholm den 30 april 1934.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Örne*,
Carlsson i Gävle*, Nilsson i Landeryd, Lövgren i Boden, Björklund*, Olsson i
Ramsta*, Ericson i Boxholm, Lithander*, Sjödahl, Löfvander*, Velander*, Rosén, Hagström*,
Werner i Hultsfred*, Heiding*, Blomquist, Johansson i Krogstorp* och Hagberg
i Malmö.
* Icke närvarande vid justeringen av betänkandet.
Bihang till riksdagens protokoll 1034. 7 sami. Nr 39—40.
9G0 34 2
Utskottet.