Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
9
Nr 37.
Ankom till riksdagens kansli den 30 april 1934 kl. 1 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion angående
höjning av stämpelavgiften på fondpapper.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 417, har herr Karlsson i Grängesberg m. fl. hemställt, »att
riksdagen måtte hos regeringen begära utredning och framläggande av
förslag örn en höjning av stämpelavgiften på fondpapper».
Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till
motionen.
Vid överlåtelse av fondpapper genom köp eller byte skall enligt förordningen
den 6 november 1908 (nr 129) — fondstämpelförordningen —
erläggas en särskild stämpelavgift. Då sådan överlåtelse sker, skall avräkningsnota
upprättas, varå stämpeln anbringas. Skyldighet att upprätta
avräkningsnota åligger i regel säljaren.
Enligt 8 § punkt 1) i nämnda förordning (sådant detta författningsrum
lyder enligt förordningen den 14 juni 1929, nr 142) utgör stämpeln vid
köp av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis 3 promille samt
vid köp av obligationer 1 promille av nämnda fondpappers värde. Därest
den ena kontrahenten är fondhandlare och avtalet avslutas icke för dennes
räkning utan i kommission, skall emellertid stämpeln i det förra fallet
utgå med endast 1 Va promille och i det senare fallet med Vs promille
av värdet. Vid byte av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis
samt av obligationer utgår stämpeln med samma belopp som vid köp av
dylika fondpapper, där ena kontrahenten är fondhandlare och avtalet avslutas
i kommission.
Sedan ifrågavarande stämpelavgifter infördes, hava vid olika tillfällen
ändringar vidtagits i skattesatsernas storlek. Då riksdagen år 1908 i
huvudsak antog Kungl. Maj:ts förslag örn införande av en särskild stämpelavgift
vid köp och byte av fondpapper, bestämdes skatten — med
sänkning av de i propositionen föreslagna skattesatserna — till 1 promille
vid köp av aktier och banklotter samt Va promille vid köp av obligationer.
Vid byte skulle stämpelskatten utgå med hälften av nämnda
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 7 sami Nr 34—37.
a
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
skattesatser. År 1913 beslöt riksdagen lioja den vid köp av aktier och
banklotter utgående stämpelavgiften till 1 promille. Beträffande köp
av obligationer förblevo skattesatserna oförändrade. För byte reglerades
skattesatserna så, att de fortfarande kommo att utgöra hälften av de
för köp gällande. Sistnämnda år utvidgades begreppet fondpapper att
omfatta jämväl lotter i kommanditbolag samt andels- och delaktighetsbevis
i vissa penninginrättningar, vilka samtliga värdepapper i avseende
å stämpelbeloppen likställdes med aktier oell banklotter. Vid 1917
års riksdag beslöts en fördubbling av de vid köp och byte av aktier och
därmed jämställda fondpapper då gällande skattesatserna, dock endast
provisoriskt för ett års tid. Är 1918 beslöt riksdagen, likaledes provisoriskt,
en fördubbling av de efter 1917 års nyssnämnda beslut gällande
fondstämpelavgifterna. Skattesatserna bestämdes sålunda till G promille
vid köp av aktier och därmed jämställda fondpapper samt 1 promille
vid köp av obligationer. Vid byte utgjorde skattesatserna alltjämt
hälften av de för köp gällande. Enligt beslut av 1919—1928 års riksdagar
bibehöllos de provisoriskt förhöjda skattesatserna i stort sett oförändrade.
Vid 1929 års riksdag föreslog Kungl. Majit i proposition nr 85, att
fondstämpelavgifterna beträffande aktier och därmed jämställda fondpapper
skulle från och med den 1 juli 1929 nedsättas till de belopp, som
numera gälla. Därjämte innehöll nämnda förslag även, att tiden för
stämpelavgifternas utgående icke begränsades. I förenämnda proposition
anförde dåvarande chefen för finansdepartementet till stöd för den
föreslagna sänkningen av fondstämpeln, bland annat, att den höga stämpelavgift,
som tidigare utgått vid köp och byte av aktier och därmed i
förevarande avseende likställda fondpapper, tillkommit under kristiden
med dess särskilda förhållanden. Ett av syftena med den företagna höjningen
av skattesatserna hade varit att i större utsträckning än tidigare
varit fallet i statsfinansiellt hänseende utnyttja denna skattekälla. Ur
berörda synpunkt ansåg departementschefen dåmera avgörande betänkligheter
knappast kunna resas mot en nedsättning av fondstämpoln. Ett,
annat skäl, varmed på sin tid höjningen motiverats, hade varit, att densamma
antoges skola komma att motverka en osund, våldsamt uppdriven
spekulation. Ej heller detta skäl ägde längre giltighet, sedan en återgång
skett från kristidens exceptionella förhållanden. Då de synpunkter,
som åberopats för den höga fondstämpeln, ej längre syntes med fog
kunna göras gällande, hade departementschefen ansett tidpunkten lämplig
att föreslå en sänkning av stämpeln till ett med hänsyn till det då
rådande läget rimligt belopp. En sådan sänkning skulle säkerligen även
visa sig bliva till icke ringa gagn för näringslivet. Till de i nämnda
proposition anförda synpunkterna anslöt sig bevillningsutskottet (betänkande
nr 27), på vars hemställan riksdagen biföll propositionen.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 37. 11
På sätt av den ovan lämnade redogörelsen framgår, biföll 1929 års
riksdag det då framlagda förslaget örn sänkning av de linder kristiden
höjda stämpelavgifterna vid köp och byte av aktier och därmed jämställda
fondpapper. Då de skäl, som föranledde nämnda sänkning, alltjämt
torde äga giltighet, och då i motionen icke påvisats några förhållanden,
som kunna motivera en höjning av ifrågavarande stämpelavgifter,
har utskottet icke ansett sig kunna biträda motionärernas hemställan.
Skulle emellertid statsfinansiella skäl påkalla, att ifrågavarande skattekälla
bör utnyttjas i större utsträckning än som för närvarande sker,
anser utskottet det i första hand böra ankomma på Kungl. Majit att taga
frågan härom under övervägande.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen 11:417 av herr Karlsson i Grängesberg
m. fl., angående höjning av stämpelavgiften på
fondpapper, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 30 april 1984.
På bevillningsutskottets vägnar:
J OH. NILSSON.
Utskottet.
Närvarande: se under betänkandet nr 34.